योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-4, chapter-13
काल उवाच ।
एतासां भूतजातीनामूर्मीणामिव सागरात् ।
विविधानां विचित्राणां लतानामिव माधवे ॥ १ ॥
एतासां भूतजातीनामूर्मीणामिव सागरात् ।
विविधानां विचित्राणां लतानामिव माधवे ॥ १ ॥
kāla uvāca ,
etāsāṃ bhūtajātīnāmūrmīṇāmiva sāgarāt ,
vividhānāṃ vicitrāṇāṃ latānāmiva mādhave 1
etāsāṃ bhūtajātīnāmūrmīṇāmiva sāgarāt ,
vividhānāṃ vicitrāṇāṃ latānāmiva mādhave 1
1.
kālaḥ uvāca etāsām bhūtajātīnām ūrmīṇām iva
sāgarāt vividhānām vicitrāṇām latānām iva mādhave
sāgarāt vividhānām vicitrāṇām latānām iva mādhave
1.
kālaḥ uvāca etāsām bhūtajātīnām ūrmīṇām iva
sāgarāt vividhānām vicitrāṇām latānām iva mādhave
sāgarāt vividhānām vicitrāṇām latānām iva mādhave
1.
Time said: Of these various and wonderful kinds of beings, like waves from the ocean, or like creepers in the springtime...
भव्या जितमनोमोहा दृष्टलोकपरावराः ।
जीवन्मुक्ता भ्रमन्तीह यक्षगन्धर्वकिंनराः ॥ २ ॥
जीवन्मुक्ता भ्रमन्तीह यक्षगन्धर्वकिंनराः ॥ २ ॥
bhavyā jitamanomohā dṛṣṭalokaparāvarāḥ ,
jīvanmuktā bhramantīha yakṣagandharvakiṃnarāḥ 2
jīvanmuktā bhramantīha yakṣagandharvakiṃnarāḥ 2
2.
bhavyāḥ jitamanomohāḥ dṛṣṭalokaparāvarāḥ
jīvanmuktāḥ bhramanti iha yakṣagandharvakiṃnarāḥ
jīvanmuktāḥ bhramanti iha yakṣagandharvakiṃnarāḥ
2.
bhavyāḥ jitamanomohāḥ dṛṣṭalokaparāvarāḥ
jīvanmuktāḥ yakṣagandharvakiṃnarāḥ iha bhramanti
jīvanmuktāḥ yakṣagandharvakiṃnarāḥ iha bhramanti
2.
Noble beings, who have conquered the mind's delusion and perceived the higher and lower worlds, wander here as living liberated ones (jīvanmukta). Also, Yakshas, Gandharvas, and Kinnaras wander here.
अन्ये तु काष्ठकुड्याभा मूढाः स्थावरजगमाः ।
अपरे क्षीणमोहास्ते किं तेषां प्रविचार्यते ॥ ३ ॥
अपरे क्षीणमोहास्ते किं तेषां प्रविचार्यते ॥ ३ ॥
anye tu kāṣṭhakuḍyābhā mūḍhāḥ sthāvarajagamāḥ ,
apare kṣīṇamohāste kiṃ teṣāṃ pravicāryate 3
apare kṣīṇamohāste kiṃ teṣāṃ pravicāryate 3
3.
anye tu kāṣṭhakuḍyābhāḥ mūḍhāḥ sthāvarajaṅgamāḥ
apare kṣīṇamohāḥ te kim teṣām pravicāryate
apare kṣīṇamohāḥ te kim teṣām pravicāryate
3.
anye tu mūḍhāḥ kāṣṭhakuḍyābhāḥ sthāvarajaṅgamāḥ
apare kṣīṇamohāḥ teṣām kim pravicāryate
apare kṣīṇamohāḥ teṣām kim pravicāryate
3.
But others are deluded, appearing like wood or walls, both stationary and moving. Still others are those whose delusion is exhausted; what needs to be pondered concerning them?
लोके प्रबुध्यमानानां भूतानामात्मसिद्धये ।
विहरन्तीह शास्त्राणि कल्पितान्युदितात्मभिः ॥ ४ ॥
विहरन्तीह शास्त्राणि कल्पितान्युदितात्मभिः ॥ ४ ॥
loke prabudhyamānānāṃ bhūtānāmātmasiddhaye ,
viharantīha śāstrāṇi kalpitānyuditātmabhiḥ 4
viharantīha śāstrāṇi kalpitānyuditātmabhiḥ 4
4.
loke prabudhyamānānām bhūtānām ātmasiddhaye
viharanti iha śāstrāṇi kalpitāni uditātmabhiḥ
viharanti iha śāstrāṇi kalpitāni uditātmabhiḥ
4.
loke prabudhyamānānām bhūtānām ātmasiddhaye
uditātmabhiḥ kalpitāni śāstrāṇi iha viharanti
uditātmabhiḥ kalpitāni śāstrāṇi iha viharanti
4.
In this world, for the self-realization (ātmasiddhi) of awakening beings, scriptures (śāstra) composed by those whose self (ātman) has risen (i.e., by enlightened ones) are present here.
संप्रबुद्धाशया ये तु दुष्कृतानां परिक्षये ।
तेषां शास्त्रविचारेषु निर्मला धीः प्रवर्तते ॥ ५ ॥
तेषां शास्त्रविचारेषु निर्मला धीः प्रवर्तते ॥ ५ ॥
saṃprabuddhāśayā ye tu duṣkṛtānāṃ parikṣaye ,
teṣāṃ śāstravicāreṣu nirmalā dhīḥ pravartate 5
teṣāṃ śāstravicāreṣu nirmalā dhīḥ pravartate 5
5.
saṃprabuddhāśayāḥ ye tu duṣkṛtānām parikṣaye
teṣām śāstravicāreṣu nirmalā dhīḥ pravartate
teṣām śāstravicāreṣu nirmalā dhīḥ pravartate
5.
Indeed, for those whose intentions have become fully awakened upon the complete destruction of their wrongdoings, a pure intellect engages in scriptural deliberations.
अक्षीयमाणं हि मनो मोहायैव न सिद्धये ।
नीहार इव संछाद्य वेताल इव वल्गति ॥ ७ ॥
नीहार इव संछाद्य वेताल इव वल्गति ॥ ७ ॥
akṣīyamāṇaṃ hi mano mohāyaiva na siddhaye ,
nīhāra iva saṃchādya vetāla iva valgati 7
nīhāra iva saṃchādya vetāla iva valgati 7
7.
akṣīyamāṇam hi manaḥ mohāya eva na siddhaye
nīhāraḥ iva saṃchādya vetālaḥ iva valgati
nīhāraḥ iva saṃchādya vetālaḥ iva valgati
7.
Indeed, the mind, if it does not diminish, leads only to delusion, not to spiritual accomplishment. Like mist, it completely covers [the truth], and like a vetāla (vampire-like demon), it roams restlessly.
सर्वेषामेव देहानां सुखदुःखार्थभाजनम् ।
शरीरं मन एवेह नतु मांसमयं मुने ॥ ८ ॥
शरीरं मन एवेह नतु मांसमयं मुने ॥ ८ ॥
sarveṣāmeva dehānāṃ sukhaduḥkhārthabhājanam ,
śarīraṃ mana eveha natu māṃsamayaṃ mune 8
śarīraṃ mana eveha natu māṃsamayaṃ mune 8
8.
sarveṣām eva dehānām sukhaduḥkhārthabhājanam
śarīram manaḥ eva iha na tu māṃsamayam mune
śarīram manaḥ eva iha na tu māṃsamayam mune
8.
O sage, the body that serves as the vessel for pleasure, pain, and purpose for all living beings is indeed the mind itself here, and not merely one composed of flesh.
योऽयं मांसास्थिसंघातो दृश्यते पाञ्चभौतिकः ।
मनोविकल्पनं विद्धि न देहः परमार्थतः ॥ ९ ॥
मनोविकल्पनं विद्धि न देहः परमार्थतः ॥ ९ ॥
yo'yaṃ māṃsāsthisaṃghāto dṛśyate pāñcabhautikaḥ ,
manovikalpanaṃ viddhi na dehaḥ paramārthataḥ 9
manovikalpanaṃ viddhi na dehaḥ paramārthataḥ 9
9.
yaḥ ayam māṃsāsthisaṃghātaḥ dṛśyate pāñcabhautikaḥ
manovikalpanam viddhi na dehaḥ paramārthataḥ
manovikalpanam viddhi na dehaḥ paramārthataḥ
9.
This aggregate of flesh and bones, which appears to be composed of the five elements, know it to be an imagination of the mind, and not the body in ultimate reality.
मनःशरीरेण तव पुत्रोऽयं कृतवान्मुने ।
तदेव प्राप्तवानाशु वयं नात्रापराधिनः ॥ १० ॥
तदेव प्राप्तवानाशु वयं नात्रापराधिनः ॥ १० ॥
manaḥśarīreṇa tava putro'yaṃ kṛtavānmune ,
tadeva prāptavānāśu vayaṃ nātrāparādhinaḥ 10
tadeva prāptavānāśu vayaṃ nātrāparādhinaḥ 10
10.
manaḥśarīreṇa tava putraḥ ayam kṛtavān mune
tat eva prāptavān āśu vayam na atra aparādhinaḥ
tat eva prāptavān āśu vayam na atra aparādhinaḥ
10.
mune tava ayam putraḥ manaḥśarīreṇa kṛtavān
tat eva āśu prāptavān vayam atra aparādhinaḥ na
tat eva āśu prāptavān vayam atra aparādhinaḥ na
10.
O sage, your son himself acted with his mind and body, and he quickly received the consequence of that action. We are not at fault in this matter.
स्वया वासनया लोको यद्यत्कर्म करोति यः ।
स तथैव तदाप्नोति नेतरस्येह कर्तृता ॥ ११ ॥
स तथैव तदाप्नोति नेतरस्येह कर्तृता ॥ ११ ॥
svayā vāsanayā loko yadyatkarma karoti yaḥ ,
sa tathaiva tadāpnoti netarasyeha kartṛtā 11
sa tathaiva tadāpnoti netarasyeha kartṛtā 11
11.
svayā vāsanayā lokaḥ yat yat karma karoti yaḥ
sa tathā eva tat āpnoti na itarasya iha kartṛtā
sa tathā eva tat āpnoti na itarasya iha kartṛtā
11.
yaḥ lokaḥ svayā vāsanayā yat yat karma karoti
sa tathā eva tat āpnoti iha itarasya kartṛtā na
sa tathā eva tat āpnoti iha itarasya kartṛtā na
11.
Whatever action a person (loka) performs driven by their own inherent tendencies (vāsanā), they obtain precisely that same result. No one else's agency (kartṛtā) is at play here.
स्वानुसंहितमन्तर्यन्मनोवासनया स्वया ।
को नाम भुवनेशोऽस्ति तत्कर्तुं यस्य शक्तता ॥ १२ ॥
को नाम भुवनेशोऽस्ति तत्कर्तुं यस्य शक्तता ॥ १२ ॥
svānusaṃhitamantaryanmanovāsanayā svayā ,
ko nāma bhuvaneśo'sti tatkartuṃ yasya śaktatā 12
ko nāma bhuvaneśo'sti tatkartuṃ yasya śaktatā 12
12.
svānusahitam antar yat manovāsanayā svayā kaḥ
nāma bhuvaneśaḥ asti tat kartum yasya śaktatā
nāma bhuvaneśaḥ asti tat kartum yasya śaktatā
12.
svayā manovāsanayā yat antar svānusahitam tat
kartum yasya śaktatā asti kaḥ nāma bhuvaneśaḥ
kartum yasya śaktatā asti kaḥ nāma bhuvaneśaḥ
12.
Who, by name, is that lord of the world (bhuvaneśa) who possesses the power to manifest that which one has conceived internally through one's own mental impressions (vāsanā)?
ये सर्गा नरकाभोगा या जन्ममरणैषणाः ।
स्वप्नमनोमननेनेदं स निष्पन्दोऽपि दुःखदः ॥ १३ ॥
स्वप्नमनोमननेनेदं स निष्पन्दोऽपि दुःखदः ॥ १३ ॥
ye sargā narakābhogā yā janmamaraṇaiṣaṇāḥ ,
svapnamanomananenedaṃ sa niṣpando'pi duḥkhadaḥ 13
svapnamanomananenedaṃ sa niṣpando'pi duḥkhadaḥ 13
13.
ye sargāḥ narakābhogāḥ yāḥ janmamaraṇaiṣaṇāḥ
svapnamanomananena idam sa niṣpandaḥ api duḥkhadaḥ
svapnamanomananena idam sa niṣpandaḥ api duḥkhadaḥ
13.
ye narakābhogāḥ sargāḥ yāḥ janmamaraṇaiṣaṇāḥ idam
svapnamanomananena sa niṣpandaḥ api duḥkhadaḥ
svapnamanomananena sa niṣpandaḥ api duḥkhadaḥ
13.
Those creations (sarga) that are experiences resembling hell, and those desires (eṣaṇā) for birth and death - even the unmoving (niṣpanda) self becomes a source of sorrow through mental contemplation (manana) as in a dream.
बहुनात्र किमुक्तेन शब्दसंग्रहकारिणा ।
उत्तिष्ठ भगवन्यामो यत्र ते तनयः स्थितः ॥ १४ ॥
उत्तिष्ठ भगवन्यामो यत्र ते तनयः स्थितः ॥ १४ ॥
bahunātra kimuktena śabdasaṃgrahakāriṇā ,
uttiṣṭha bhagavanyāmo yatra te tanayaḥ sthitaḥ 14
uttiṣṭha bhagavanyāmo yatra te tanayaḥ sthitaḥ 14
14.
bahunā atra kim uktena śabdasaṅgrahakāriṇā
uttiṣṭha bhagavan yāmaḥ yatra te tanayaḥ sthitaḥ
uttiṣṭha bhagavan yāmaḥ yatra te tanayaḥ sthitaḥ
14.
bhagavan atra bahunā śabdasaṅgrahakāriṇā kim
uktena uttiṣṭha yatra te tanayaḥ sthitaḥ yāmaḥ
uktena uttiṣṭha yatra te tanayaḥ sthitaḥ yāmaḥ
14.
What is the point of saying much here with a mere collection of words? O revered one, let us arise and go to where your son is.
तत्प्राणपवनश्चित्तान्मुक्त इन्द्वंशुवत्फलम् ।
अवश्यायतया भूत्वा वीर्यं तेनान्तरास्थितः ॥ १६ ॥
अवश्यायतया भूत्वा वीर्यं तेनान्तरास्थितः ॥ १६ ॥
tatprāṇapavanaścittānmukta indvaṃśuvatphalam ,
avaśyāyatayā bhūtvā vīryaṃ tenāntarāsthitaḥ 16
avaśyāyatayā bhūtvā vīryaṃ tenāntarāsthitaḥ 16
16.
tat prāṇapavanaḥ cittāt muktaḥ indvaṃśuvat phalam
avaśyāyatayā bhūtvā vīryam tena antarāsthitaḥ
avaśyāyatayā bhūtvā vīryam tena antarāsthitaḥ
16.
tat prāṇapavanaḥ cittāt indvaṃśuvat muktaḥ phalam (abhūt)
avaśyāyatayā bhūtvā tena vīryam antarāsthitaḥ (abhūt) ॥
avaśyāyatayā bhūtvā tena vīryam antarāsthitaḥ (abhūt) ॥
16.
That vital breath (prāṇa), released from the mind like a moonbeam, became an essence. Having taken on a dew-like form, it thus remained within as virility (vīrya).
इत्युक्त्वा भगवान्कालो हसन्निव जगद्गतिम् ।
हस्ताद्धस्तेन जग्राह भृगुमिन्दुमिवांशुमान् ॥ १७ ॥
हस्ताद्धस्तेन जग्राह भृगुमिन्दुमिवांशुमान् ॥ १७ ॥
ityuktvā bhagavānkālo hasanniva jagadgatim ,
hastāddhastena jagrāha bhṛgumindumivāṃśumān 17
hastāddhastena jagrāha bhṛgumindumivāṃśumān 17
17.
iti uktvā bhagavān kālaḥ hasan iva jagadgatim
hastāt hastena jagrāha bhṛgum indum iva aṃśumān
hastāt hastena jagrāha bhṛgum indum iva aṃśumān
17.
bhagavān kālaḥ iti uktvā jagadgatim hasan iva,
aṃśumān indum iva,
bhṛgum hastāt hastena jagrāha ॥
aṃśumān indum iva,
bhṛgum hastāt hastena jagrāha ॥
17.
Having thus spoken, divine Time (Kāla), as if laughing at the course of the world, grasped Bhrigu by the hand, just as the radiant sun (Aṃśumān) takes hold of the moon.
अहो नु चित्रा नियतेर्व्यवस्थेति वदंछनैः ।
भगवान्भृगुरुत्तस्थावुदयाद्रेर्यथा रविः ॥ १८ ॥
भगवान्भृगुरुत्तस्थावुदयाद्रेर्यथा रविः ॥ १८ ॥
aho nu citrā niyatervyavastheti vadaṃchanaiḥ ,
bhagavānbhṛguruttasthāvudayādreryathā raviḥ 18
bhagavānbhṛguruttasthāvudayādreryathā raviḥ 18
18.
aho nu citrā niyateḥ vyavasthā iti vadan śanaiḥ
bhagavān bhṛguḥ uttasthau udayādreḥ yathā raviḥ
bhagavān bhṛguḥ uttasthau udayādreḥ yathā raviḥ
18.
aho nu niyateḥ citrā vyavasthā iti śanaiḥ vadan
bhagavān bhṛguḥ raviḥ udayādreḥ yathā uttasthau ॥
bhagavān bhṛguḥ raviḥ udayādreḥ yathā uttasthau ॥
18.
"Oh, how wondrous is the arrangement of destiny (niyati)!" thus saying softly, divine Bhrigu arose just as the sun (ravi) rises from the Udayādri (rising mountain).
तेजोनिधी ह सममङ्ग समुत्थितौ तौ भातस्तदाम्बरतले सतमालजाले ।
तुल्योदयाविव नभस्यमले विहर्तुमभ्युत्थितौ सजलदौ सकलेन्दुसूर्यौ ॥ १९ ॥
तुल्योदयाविव नभस्यमले विहर्तुमभ्युत्थितौ सजलदौ सकलेन्दुसूर्यौ ॥ १९ ॥
tejonidhī ha samamaṅga samutthitau tau bhātastadāmbaratale satamālajāle ,
tulyodayāviva nabhasyamale vihartumabhyutthitau sajaladau sakalendusūryau 19
tulyodayāviva nabhasyamale vihartumabhyutthitau sajaladau sakalendusūryau 19
19.
tejonidhī ha samam aṅga samutthitau tau
bhātaḥ tadā ambaratale satamālajāle
tulya udayau iva nabhasi amale vihartum
abhyutthitau sajaladau sakalendu sūryau
bhātaḥ tadā ambaratale satamālajāle
tulya udayau iva nabhasi amale vihartum
abhyutthitau sajaladau sakalendu sūryau
19.
aṅga ha tejonidhī tau samam samutthitau tadā satamālajāle ambaratale bhātaḥ.
tau tulya udayau iva sajaladau sakalendu sūryau amale nabhasi vihartum abhyutthitau.
tau tulya udayau iva sajaladau sakalendu sūryau amale nabhasi vihartum abhyutthitau.
19.
O dear one (Rāma), those two, repositories of splendor, having risen together, shone in that sky amidst the dense tamāla groves. They appeared like the full moon and the sun, rising simultaneously and ascending into the clear sky to wander with the clouds.
श्रीवाल्मीकिरुवाच ।
इत्युक्तवत्यथ मुनौ दिवसो जगाम सायतनाय विधयेऽस्तमिनो जगाम ।
स्नातुं सभा कृतनमस्करणा जगाम श्यामाक्षये रविकरैश्च सहाजगाम ॥ २० ॥
इत्युक्तवत्यथ मुनौ दिवसो जगाम सायतनाय विधयेऽस्तमिनो जगाम ।
स्नातुं सभा कृतनमस्करणा जगाम श्यामाक्षये रविकरैश्च सहाजगाम ॥ २० ॥
śrīvālmīkiruvāca ,
ityuktavatyatha munau divaso jagāma sāyatanāya vidhaye'stamino jagāma ,
snātuṃ sabhā kṛtanamaskaraṇā jagāma śyāmākṣaye ravikaraiśca sahājagāma 20
ityuktavatyatha munau divaso jagāma sāyatanāya vidhaye'stamino jagāma ,
snātuṃ sabhā kṛtanamaskaraṇā jagāma śyāmākṣaye ravikaraiśca sahājagāma 20
20.
śrīvālmīkiḥ uvāca iti uktavati atha munau
divasaḥ jagāma sāyatanāya vidhaye astaminaḥ
jagāma snātum sabhā kṛtanamaskaraṇā
jagāma śyāmā kṣaye ravikeraiḥ ca saha ājagāma
divasaḥ jagāma sāyatanāya vidhaye astaminaḥ
jagāma snātum sabhā kṛtanamaskaraṇā
jagāma śyāmā kṣaye ravikeraiḥ ca saha ājagāma
20.
śrīvālmīkiḥ uvāca.
atha munau iti uktavati,
divasaḥ jagāma.
astaminaḥ sāyatanāya vidhaye jagāma.
kṛtanamaskaraṇā sabhā snātum jagāma.
ca śyāmā kṣaye ravikeraiḥ saha ājagāma.
atha munau iti uktavati,
divasaḥ jagāma.
astaminaḥ sāyatanāya vidhaye jagāma.
kṛtanamaskaraṇā sabhā snātum jagāma.
ca śyāmā kṣaye ravikeraiḥ saha ājagāma.
20.
Śrī Vālmīki said: When the sage had thus spoken, the day came to an end. The setting sun departed for the evening rituals. The assembly, having offered salutations, went to bathe. And night arrived, at the close of day, accompanied by the lingering sunbeams.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13 (current chapter)
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216