योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-6, chapter-54
श्रीभगवानुवाच ।
भूय एव महाबाहो श्रृणु मे परमं वचः ।
यत्तेऽहं प्रीयमाणाय वक्ष्यामि हितकाम्यया ॥ १ ॥
भूय एव महाबाहो श्रृणु मे परमं वचः ।
यत्तेऽहं प्रीयमाणाय वक्ष्यामि हितकाम्यया ॥ १ ॥
śrībhagavānuvāca ,
bhūya eva mahābāho śrṛṇu me paramaṃ vacaḥ ,
yatte'haṃ prīyamāṇāya vakṣyāmi hitakāmyayā 1
bhūya eva mahābāho śrṛṇu me paramaṃ vacaḥ ,
yatte'haṃ prīyamāṇāya vakṣyāmi hitakāmyayā 1
1.
śrībhagavān uvāca bhūyaḥ eva mahābāho śṛṇu me paramam
vacaḥ yat te aham prīyamāṇāya vakṣyāmi hitakāmyayā
vacaḥ yat te aham prīyamāṇāya vakṣyāmi hitakāmyayā
1.
śrībhagavān uvāca mahābāho bhūyaḥ eva me paramam vacaḥ
śṛṇu yat aham te prīyamāṇāya hitakāmyayā vakṣyāmi
śṛṇu yat aham te prīyamāṇāya hitakāmyayā vakṣyāmi
1.
The Blessed Lord said: "O mighty-armed one, listen once more to My supreme instruction, which I shall declare to you, who are so devoted, out of a desire for your welfare."
मात्रास्पर्शा हि कौन्तेय शीतोष्णसुखदुःखदाः ।
आगमापायिनो नित्यास्तांस्तितिक्षस्व भारत ॥ २ ॥
आगमापायिनो नित्यास्तांस्तितिक्षस्व भारत ॥ २ ॥
mātrāsparśā hi kaunteya śītoṣṇasukhaduḥkhadāḥ ,
āgamāpāyino nityāstāṃstitikṣasva bhārata 2
āgamāpāyino nityāstāṃstitikṣasva bhārata 2
2.
mātrāsparśāḥ hi kaunteya śītoṣṇasukhaduḥkhadāḥ
āgamāpāyinaḥ anityāḥ tān titikṣasva bhārata
āgamāpāyinaḥ anityāḥ tān titikṣasva bhārata
2.
kaunteya bhārata mātrāsparśāḥ hi śītoṣṇasukhaduḥkhadāḥ
(santi) te āgamāpāyinaḥ anityāḥ (santi) tān titikṣasva
(santi) te āgamāpāyinaḥ anityāḥ (santi) tān titikṣasva
2.
O son of Kunti (Arjuna), the contacts of the senses with their objects are indeed producers of cold, heat, pleasure, and pain. They are by nature transient, coming and going, and impermanent. Therefore, O Bhārata, you must endeavor to endure them.
ते तु नैकात्मनश्चान्ये क्वाऽतो दुःखं क्व वा सुखम् ।
अनाद्यन्तेऽनवयवे कुतः पूरणखण्डने ॥ ३ ॥
अनाद्यन्तेऽनवयवे कुतः पूरणखण्डने ॥ ३ ॥
te tu naikātmanaścānye kvā'to duḥkhaṃ kva vā sukham ,
anādyante'navayave kutaḥ pūraṇakhaṇḍane 3
anādyante'navayave kutaḥ pūraṇakhaṇḍane 3
3.
te tu na eka-ātmanaḥ ca anye kva ataḥ duḥkham kva vā
sukham an-ādi-ante an-avayave kutaḥ pūraṇa-khaṇḍane
sukham an-ādi-ante an-avayave kutaḥ pūraṇa-khaṇḍane
3.
tu te na eka-ātmanaḥ ca anye ataḥ kva duḥkham vā kva
sukham an-ādi-ante an-avayave kutaḥ pūraṇa-khaṇḍane
sukham an-ādi-ante an-avayave kutaḥ pūraṇa-khaṇḍane
3.
But these (experiences of sorrow and happiness) are neither truly of the singular Self (ātman) nor are they distinct from it. Where then is sorrow, and where is happiness? In that which is without beginning, without end, and without parts, how can there be increase or diminution?
संस्थिता स्पर्शमात्राख्या मात्रास्पर्शभ्रमात्मकः ।
समदुःखसुखो धीरः सोऽमृतत्वाय कल्पते ॥ ४ ॥
समदुःखसुखो धीरः सोऽमृतत्वाय कल्पते ॥ ४ ॥
saṃsthitā sparśamātrākhyā mātrāsparśabhramātmakaḥ ,
samaduḥkhasukho dhīraḥ so'mṛtatvāya kalpate 4
samaduḥkhasukho dhīraḥ so'mṛtatvāya kalpate 4
4.
saṃsthitā sparśa-mātrā-ākhyā mātrā-sparśa-bhrama-ātmakaḥ
sama-duḥkha-sukhaḥ dhīraḥ saḥ amṛtatvāya kalpate
sama-duḥkha-sukhaḥ dhīraḥ saḥ amṛtatvāya kalpate
4.
saṃsthitā sparśa-mātrā-ākhyā mātrā-sparśa-bhrama-ātmakaḥ
dhīraḥ sama-duḥkha-sukhaḥ saḥ amṛtatvāya kalpate
dhīraḥ sama-duḥkha-sukhaḥ saḥ amṛtatvāya kalpate
4.
The sensory experiences, though established and known as 'mere touch,' are in truth of the nature of illusory sense-contacts. The steadfast one (dhīra), who is equanimous in sorrow and happiness, is indeed fit for immortality (amṛtatva).
सर्वत्वादात्मनश्चैते सुभेदाः संस्थिता इव ।
असद्रूपास्त्वसद्रूपं कथं सोढुं न शक्यते ॥ ५ ॥
असद्रूपास्त्वसद्रूपं कथं सोढुं न शक्यते ॥ ५ ॥
sarvatvādātmanaścaite subhedāḥ saṃsthitā iva ,
asadrūpāstvasadrūpaṃ kathaṃ soḍhuṃ na śakyate 5
asadrūpāstvasadrūpaṃ kathaṃ soḍhuṃ na śakyate 5
5.
sarvatvāt ātmanaḥ ca ete su-bhedāḥ saṃsthitāḥ iva
asat-rūpāḥ tu asat-rūpam katham soḍhum na śakyate
asat-rūpāḥ tu asat-rūpam katham soḍhum na śakyate
5.
ātmanaḥ sarvatvāt ca ete su-bhedāḥ iva saṃsthitāḥ
tu asat-rūpāḥ katham asat-rūpam soḍhum na śakyate
tu asat-rūpāḥ katham asat-rūpam soḍhum na śakyate
5.
Because of the all-pervasiveness of the Self (ātman), these (phenomenal distinctions) appear as if well-established. But since they are of an unreal nature, how can the unreal not be endured?
मनागपि न विद्यन्ते सुखदुःखे तु सर्वशः ।
सर्वत्वादात्मतत्त्वस्य सत्ता कथमनात्मनः ॥ ६ ॥
सर्वत्वादात्मतत्त्वस्य सत्ता कथमनात्मनः ॥ ६ ॥
manāgapi na vidyante sukhaduḥkhe tu sarvaśaḥ ,
sarvatvādātmatattvasya sattā kathamanātmanaḥ 6
sarvatvādātmatattvasya sattā kathamanātmanaḥ 6
6.
manāk api na vidyante sukha-duḥkhe tu sarvaśaḥ
sarvatvāt ātma-tattvasya sattā katham an-ātmanaḥ
sarvatvāt ātma-tattvasya sattā katham an-ātmanaḥ
6.
manāk api na sukha-duḥkhe tu sarvaśaḥ vidyante
ātma-tattvasya sarvatvāt katham an-ātmanaḥ sattā
ātma-tattvasya sarvatvāt katham an-ātmanaḥ sattā
6.
Happiness and sorrow do not exist at all, not even slightly. Due to the all-pervasiveness of the reality of the Self (ātman), how can there be any existence for the non-Self?
नासतो विद्यते भावो नाभावो विद्यते सतः ।
नास्त्येव सुखदुःखादि परमात्मास्ति सर्वगः ॥ ७ ॥
नास्त्येव सुखदुःखादि परमात्मास्ति सर्वगः ॥ ७ ॥
nāsato vidyate bhāvo nābhāvo vidyate sataḥ ,
nāstyeva sukhaduḥkhādi paramātmāsti sarvagaḥ 7
nāstyeva sukhaduḥkhādi paramātmāsti sarvagaḥ 7
7.
na asataḥ vidyate bhāvaḥ na abhāvaḥ vidyate sataḥ
na asti eva sukhaduḥkhādi paramātmā asti sarvagaḥ
na asti eva sukhaduḥkhādi paramātmā asti sarvagaḥ
7.
na asataḥ bhāvaḥ vidyate,
na sataḥ abhāvaḥ vidyate.
sukhaduḥkhādi eva na asti,
sarvagaḥ paramātmā asti.
na sataḥ abhāvaḥ vidyate.
sukhaduḥkhādi eva na asti,
sarvagaḥ paramātmā asti.
7.
The non-existent can never come into being, and the existent can never cease to be. Happiness, sorrow, and the like certainly do not truly exist; only the all-pervading supreme self (paramātman) exists.
सत्त्वासत्त्वमती त्यक्त्वा चैतयोर्जगदात्मनोः ।
त्यक्त्वा न किंचिन्मध्ये च शेषे बद्धपदो भव ॥ ८ ॥
त्यक्त्वा न किंचिन्मध्ये च शेषे बद्धपदो भव ॥ ८ ॥
sattvāsattvamatī tyaktvā caitayorjagadātmanoḥ ,
tyaktvā na kiṃcinmadhye ca śeṣe baddhapado bhava 8
tyaktvā na kiṃcinmadhye ca śeṣe baddhapado bhava 8
8.
sattvāsatvamatim tyaktvā ca etayoḥ jagadātmanoḥ
tyaktvā na kiñcit madhye ca śeṣe baddhapadaḥ bhava
tyaktvā na kiñcit madhye ca śeṣe baddhapadaḥ bhava
8.
sattvāsatvamatim,
etayoḥ jagadātmanoḥ ca tyaktvā,
madhye ca kiñcit na tyaktvā,
śeṣe baddhapadaḥ bhava.
etayoḥ jagadātmanoḥ ca tyaktvā,
madhye ca kiñcit na tyaktvā,
śeṣe baddhapadaḥ bhava.
8.
Having relinquished the concept of existence and non-existence, and (the dualities) of the world (jagat) and the self (ātman), and having left nothing unabandoned in between them, become firmly established in that which remains.
न हृष्यति सुखैरात्मा दुःखैर्ग्लायति नोऽर्जुन ।
दृश्यदृक्वेतनात्मापि शरीरान्तर्गतोऽपि सन् ॥ ९ ॥
दृश्यदृक्वेतनात्मापि शरीरान्तर्गतोऽपि सन् ॥ ९ ॥
na hṛṣyati sukhairātmā duḥkhairglāyati no'rjuna ,
dṛśyadṛkvetanātmāpi śarīrāntargato'pi san 9
dṛśyadṛkvetanātmāpi śarīrāntargato'pi san 9
9.
na hṛṣyati sukhaiḥ ātmā duḥkhaiḥ glāyati na u arjuna
dṛśyadṛkcetanātmā api śarīrāntargataḥ api san
dṛśyadṛkcetanātmā api śarīrāntargataḥ api san
9.
arjuna,
ātmā sukhaiḥ na hṛṣyati,
duḥkhaiḥ na u glāyati.
dṛśyadṛkcetanātmā api,
śarīrāntargataḥ api san (ayam ātmā evaṁ na karoti).
ātmā sukhaiḥ na hṛṣyati,
duḥkhaiḥ na u glāyati.
dṛśyadṛkcetanātmā api,
śarīrāntargataḥ api san (ayam ātmā evaṁ na karoti).
9.
The self (ātman), O Arjuna, does not rejoice in happiness nor does it grieve in sorrow. Even though it is the conscious seer of all that is perceived, and though it resides within the body, it remains unaffected.
जडं चित्तादि दुःखस्य भाजनं देहतां गतम् ।
न चैतस्मिन्क्षते क्षीणे किंचिदेवात्मनः क्षतम् ॥ १० ॥
न चैतस्मिन्क्षते क्षीणे किंचिदेवात्मनः क्षतम् ॥ १० ॥
jaḍaṃ cittādi duḥkhasya bhājanaṃ dehatāṃ gatam ,
na caitasminkṣate kṣīṇe kiṃcidevātmanaḥ kṣatam 10
na caitasminkṣate kṣīṇe kiṃcidevātmanaḥ kṣatam 10
10.
jaḍam cittādi duḥkhasya bhājanam dehatām gatam na
ca etasmin kṣate kṣīṇe kiñcit eva ātmanaḥ kṣatam
ca etasmin kṣate kṣīṇe kiñcit eva ātmanaḥ kṣatam
10.
jaḍam cittādi dehatām gatam duḥkhasya bhājanam (asti).
ca etasmin kṣate kṣīṇe (sati),
ātmanaḥ kiñcit eva na kṣatam.
ca etasmin kṣate kṣīṇe (sati),
ātmanaḥ kiñcit eva na kṣatam.
10.
The inert mind (citta) and other faculties, having taken on a bodily form, are the receptacle of sorrow. When this (body) is harmed or wasted away, certainly nothing of the self (ātman) is damaged.
जडं देहादि दुःखादेर्यदिदं भोक्तृसंस्थितम् ।
तन्मायाभ्रममेवाङ्ग विद्ध्यबोधवशोत्थितम् ॥ ११ ॥
तन्मायाभ्रममेवाङ्ग विद्ध्यबोधवशोत्थितम् ॥ ११ ॥
jaḍaṃ dehādi duḥkhāderyadidaṃ bhoktṛsaṃsthitam ,
tanmāyābhramamevāṅga viddhyabodhavaśotthitam 11
tanmāyābhramamevāṅga viddhyabodhavaśotthitam 11
11.
jaḍam dehādi duḥkhādeḥ yat idam bhoktṛsaṃsthitam
tat māyābhramam eva aṅga viddhi abodhavasotthitam
tat māyābhramam eva aṅga viddhi abodhavasotthitam
11.
aṅga yat idam jaḍam dehādi duḥkhādeḥ bhoktṛsaṃsthitam
tat abodhavasotthitam māyābhramam eva viddhi
tat abodhavasotthitam māyābhramam eva viddhi
11.
O dear one, know that this inert (jaḍam) physical body and everything associated with it, which is situated in the experiencer and is the source of suffering, is merely an illusion (māyā) that arises from the power of ignorance (abodha).
न किंचिदेव देहादि न च दुःखादि विद्यते ।
आत्मनो यत्पृथग्भूतं किं केनातोऽनुभूयते ॥ १२ ॥
आत्मनो यत्पृथग्भूतं किं केनातोऽनुभूयते ॥ १२ ॥
na kiṃcideva dehādi na ca duḥkhādi vidyate ,
ātmano yatpṛthagbhūtaṃ kiṃ kenāto'nubhūyate 12
ātmano yatpṛthagbhūtaṃ kiṃ kenāto'nubhūyate 12
12.
na kiṃcit eva dehādi na ca duḥkhādi vidyate
ātmanaḥ yat pṛthagbhūtam kim kena ataḥ anubhūyate
ātmanaḥ yat pṛthagbhūtam kim kena ataḥ anubhūyate
12.
ātmanaḥ yat pṛthagbhūtam dehādi kiṃcit eva na vidyate
ca duḥkhādi na vidyate ataḥ kim kena anubhūyate
ca duḥkhādi na vidyate ataḥ kim kena anubhūyate
12.
The physical body and such, or suffering and such, which are separate from the true self (ātman), do not exist at all. Therefore, what could be experienced by what?
यदिदं कथयाम्यत्र तेनैवातो विनश्यति ।
भ्रान्तिर्दुःखमबोधोत्था सम्यग्बोधेन भारत ॥ १३ ॥
भ्रान्तिर्दुःखमबोधोत्था सम्यग्बोधेन भारत ॥ १३ ॥
yadidaṃ kathayāmyatra tenaivāto vinaśyati ,
bhrāntirduḥkhamabodhotthā samyagbodhena bhārata 13
bhrāntirduḥkhamabodhotthā samyagbodhena bhārata 13
13.
yat idam kathayāmi atra tena eva ataḥ vinaśyati
bhrāntiḥ duḥkham abodhotthā samyagbodhena bhārata
bhrāntiḥ duḥkham abodhotthā samyagbodhena bhārata
13.
bhārata yat idam atra kathayāmi tena eva ataḥ
abodhotthā bhrāntiḥ duḥkham samyagbodhena vinaśyati
abodhotthā bhrāntiḥ duḥkham samyagbodhena vinaśyati
13.
O descendant of Bharata (bhārata), by this very understanding which I am explaining here, the suffering and delusion (bhrānti) that arise from ignorance (abodha) are completely destroyed through perfect knowledge (bodha).
यथा रज्ज्वामहिभयं बोधान्नश्यत्यबोधजम् ।
तथा देहादिदुःखादि बोधान्नश्यत्यबोधजम् ॥ १४ ॥
तथा देहादिदुःखादि बोधान्नश्यत्यबोधजम् ॥ १४ ॥
yathā rajjvāmahibhayaṃ bodhānnaśyatyabodhajam ,
tathā dehādiduḥkhādi bodhānnaśyatyabodhajam 14
tathā dehādiduḥkhādi bodhānnaśyatyabodhajam 14
14.
yathā rajjvām ahibhayam bodhāt naśyati abodhajam
tathā dehādiduhkhādi bodhāt naśyati abodhajam
tathā dehādiduhkhādi bodhāt naśyati abodhajam
14.
yathā rajjvām abodhajam ahibhayam bodhāt naśyati
tathā abodhajam dehādiduhkhādi bodhāt naśyati
tathā abodhajam dehādiduhkhādi bodhāt naśyati
14.
Just as the fear of a snake that arises from ignorance (abodha) in a rope disappears upon gaining knowledge (bodha), similarly, the physical body and its associated suffering, which are born of ignorance (abodha), disappear upon gaining knowledge (bodha).
विष्वग्विश्वमजं ब्रह्म न नश्यति न जायते ।
इति सत्यं परं विद्धि बोधः परम एष सः ॥ १५ ॥
इति सत्यं परं विद्धि बोधः परम एष सः ॥ १५ ॥
viṣvagviśvamajaṃ brahma na naśyati na jāyate ,
iti satyaṃ paraṃ viddhi bodhaḥ parama eṣa saḥ 15
iti satyaṃ paraṃ viddhi bodhaḥ parama eṣa saḥ 15
15.
viṣvak viśvam ajam brahma na naśyati na jāyate
iti satyam param viddhi bodhaḥ paramaḥ eṣaḥ saḥ
iti satyam param viddhi bodhaḥ paramaḥ eṣaḥ saḥ
15.
viṣvak viśvam ajam brahma na naśyati na jāyate
iti param satyam viddhi eṣaḥ saḥ paramaḥ bodhaḥ
iti param satyam viddhi eṣaḥ saḥ paramaḥ bodhaḥ
15.
Know this as the supreme truth: the all-pervading, universal, unborn reality (brahman) neither perishes nor is born. This is that supreme realization.
ब्रह्माम्बुधौ तरङ्गत्वं किंचिद्भूत्वा विलीयते ।
ब्रह्मावर्ते स्फुरस्यद्य ब्रह्मैवासि निरामयम् ॥ १६ ॥
ब्रह्मावर्ते स्फुरस्यद्य ब्रह्मैवासि निरामयम् ॥ १६ ॥
brahmāmbudhau taraṅgatvaṃ kiṃcidbhūtvā vilīyate ,
brahmāvarte sphurasyadya brahmaivāsi nirāmayam 16
brahmāvarte sphurasyadya brahmaivāsi nirāmayam 16
16.
brahma ambudhau taraṅgatvam kiñcit bhūtvā vilīyate
brahma āvarte sphurasi adya brahma eva asi nirāmayam
brahma āvarte sphurasi adya brahma eva asi nirāmayam
16.
brahma ambudhau taraṅgatvam kiñcit bhūtvā vilīyate adya
brahma āvarte sphurasi (tvam) eva nirāmayam brahma asi
brahma āvarte sphurasi (tvam) eva nirāmayam brahma asi
16.
In the ocean of the Absolute (brahman), the condition of being a wave, after existing for a while, dissolves. Today, you yourself manifest within the eddy of the Absolute (brahman); you are indeed the flawless (brahman).
यावत्कालक्रियादेशास्त्वमहंसैनिका इव ।
ब्रह्मणीव परिस्पन्दा नात्र स्तः सदसद्भ्रमौ ॥ १७ ॥
ब्रह्मणीव परिस्पन्दा नात्र स्तः सदसद्भ्रमौ ॥ १७ ॥
yāvatkālakriyādeśāstvamahaṃsainikā iva ,
brahmaṇīva parispandā nātra staḥ sadasadbhramau 17
brahmaṇīva parispandā nātra staḥ sadasadbhramau 17
17.
yāvat kāla kriyā deśāḥ tvam aham sainikāḥ iva brahmaṇi
iva parispandāḥ na atra staḥ sat asat bhramau
iva parispandāḥ na atra staḥ sat asat bhramau
17.
yāvat kāla kriyā deśāḥ (santah) tvam aham sainikāḥ iva (bhavanti).
brahmaṇi iva parispandāḥ (bhavanti).
atra sat asat bhramau na staḥ.
brahmaṇi iva parispandāḥ (bhavanti).
atra sat asat bhramau na staḥ.
17.
As long as there are (concepts of) time, action, and space, "I" and "you" are like soldiers, or merely pulsations within the Absolute (brahman). In this state (of brahman), the delusions of existing and not existing do not hold true.
जहि मानं मदं शोकं भयमीहां सुखासुखे ।
द्वैतमेतदसद्रूपमेकः सद्रूपवान्भव ॥ १८ ॥
द्वैतमेतदसद्रूपमेकः सद्रूपवान्भव ॥ १८ ॥
jahi mānaṃ madaṃ śokaṃ bhayamīhāṃ sukhāsukhe ,
dvaitametadasadrūpamekaḥ sadrūpavānbhava 18
dvaitametadasadrūpamekaḥ sadrūpavānbhava 18
18.
jahi mānam madam śokam bhayam īhām sukha asukhe
dvaitam etat asat rūpam ekaḥ sat rūpavān bhava
dvaitam etat asat rūpam ekaḥ sat rūpavān bhava
18.
mānam madam śokam bhayam īhām sukha asukhe jahi.
etat asat rūpam dvaitam (tyaja).
ekaḥ sat rūpavān bhava.
etat asat rūpam dvaitam (tyaja).
ekaḥ sat rūpavān bhava.
18.
Abandon pride, arrogance, sorrow, fear, longing, and the pairs of pleasure and pain. This duality is inherently unreal. Become one who embodies the nature of reality.
पुरुषाक्षौहिणीनां च क्षयेणानुभवात्मना ।
ब्रह्मणा बृहितं शुद्धं ब्रह्म ब्रह्ममयं कुरु ॥ १९ ॥
ब्रह्मणा बृहितं शुद्धं ब्रह्म ब्रह्ममयं कुरु ॥ १९ ॥
puruṣākṣauhiṇīnāṃ ca kṣayeṇānubhavātmanā ,
brahmaṇā bṛhitaṃ śuddhaṃ brahma brahmamayaṃ kuru 19
brahmaṇā bṛhitaṃ śuddhaṃ brahma brahmamayaṃ kuru 19
19.
puruṣākṣauhiṇīnām ca kṣayeṇa anubhavātmanā |
brahmaṇā bṛhitam śuddham brahma brahmamayam kuru ||
brahmaṇā bṛhitam śuddham brahma brahmamayam kuru ||
19.
śuddham brahma brahmamayam brahmaṇā bṛhitam kuru,
ca puruṣākṣauhiṇīnām kṣayeṇa anubhavātmanā
ca puruṣākṣauhiṇīnām kṣayeṇa anubhavātmanā
19.
Even through the destruction of countless human armies, which is experienced by the self (ātman), make the pure Brahman (brahman), which is vast and expanded by Brahman (brahman) itself, entirely Brahman (brahman).
असंविदन्सुखं दुःखं लाभालाभौ जयाजयौ ।
शुद्धं ब्रह्मैकतां गच्छ ब्रह्माब्धिस्त्वं हि भारत ॥ २० ॥
शुद्धं ब्रह्मैकतां गच्छ ब्रह्माब्धिस्त्वं हि भारत ॥ २० ॥
asaṃvidansukhaṃ duḥkhaṃ lābhālābhau jayājayau ,
śuddhaṃ brahmaikatāṃ gaccha brahmābdhistvaṃ hi bhārata 20
śuddhaṃ brahmaikatāṃ gaccha brahmābdhistvaṃ hi bhārata 20
20.
asaṃvidan sukham duḥkham lābhālābhau jayājayau | śuddham
brahma ekatām gaccha brahmābdhiḥ tvam hi bhārata ||
brahma ekatām gaccha brahmābdhiḥ tvam hi bhārata ||
20.
bhārata,
sukham duḥkham lābhālābhau jayājayau asaṃvidan,
śuddham brahma ekatām gaccha,
hi tvam brahmābdhiḥ
sukham duḥkham lābhālābhau jayājayau asaṃvidan,
śuddham brahma ekatām gaccha,
hi tvam brahmābdhiḥ
20.
Not discerning pleasure or pain, gain or loss, victory or defeat, attain oneness with the pure Brahman (brahman), for you are indeed an ocean of Brahman (brahman), O Bhārata.
लाभालाभसमो भूत्वा भूत्वा नूनं न किंचन ।
खण्डवात इवास्पन्दी प्रकृतं कार्यमाचर ॥ २१ ॥
खण्डवात इवास्पन्दी प्रकृतं कार्यमाचर ॥ २१ ॥
lābhālābhasamo bhūtvā bhūtvā nūnaṃ na kiṃcana ,
khaṇḍavāta ivāspandī prakṛtaṃ kāryamācara 21
khaṇḍavāta ivāspandī prakṛtaṃ kāryamācara 21
21.
lābhālābhasamaḥ bhūtvā bhūtvā nūnam na kiñcana |
khaṇḍavātaḥ iva aspandī prakṛtam kāryam ācara ||
khaṇḍavātaḥ iva aspandī prakṛtam kāryam ācara ||
21.
nūnam na kiñcana bhūtvā,
lābhālābhasamaḥ bhūtvā,
khaṇḍavātaḥ iva aspandī,
prakṛtam kāryam ācara
lābhālābhasamaḥ bhūtvā,
khaṇḍavātaḥ iva aspandī,
prakṛtam kāryam ācara
21.
Having become utterly indifferent to gain and loss, having verily become nothing, perform your prescribed duty, motionless like a still breeze.
यत्करोषि यदश्नासि यज्जुहोषि ददासि यत् ।
यत्करिष्यसि कौन्तेय तदात्मेति स्थिरो भव ॥ २२ ॥
यत्करिष्यसि कौन्तेय तदात्मेति स्थिरो भव ॥ २२ ॥
yatkaroṣi yadaśnāsi yajjuhoṣi dadāsi yat ,
yatkariṣyasi kaunteya tadātmeti sthiro bhava 22
yatkariṣyasi kaunteya tadātmeti sthiro bhava 22
22.
yat karoṣi yat aśnāsi yat juhoṣi dadāsi yat | yat
kariṣyasi kaunteya tat ātman iti sthiraḥ bhava ||
kariṣyasi kaunteya tat ātman iti sthiraḥ bhava ||
22.
kaunteya,
yat karoṣi,
yat aśnāsi,
yat juhoṣi,
yat dadāsi,
yat kariṣyasi,
tat ātman iti sthiraḥ bhava
yat karoṣi,
yat aśnāsi,
yat juhoṣi,
yat dadāsi,
yat kariṣyasi,
tat ātman iti sthiraḥ bhava
22.
Whatever you do, whatever you eat, whatever you offer, whatever you give, and whatever you will do, O Kaunteya, be firm in the understanding that all this is (for) the Self (ātman).
यन्मयो यो भवत्यन्तः स तदाप्नोत्यसंशयम् ।
ब्रह्मसत्यमवाप्तुं त्वं ब्रह्मसत्यमयो भव ॥ २३ ॥
ब्रह्मसत्यमवाप्तुं त्वं ब्रह्मसत्यमयो भव ॥ २३ ॥
yanmayo yo bhavatyantaḥ sa tadāpnotyasaṃśayam ,
brahmasatyamavāptuṃ tvaṃ brahmasatyamayo bhava 23
brahmasatyamavāptuṃ tvaṃ brahmasatyamayo bhava 23
23.
yanmayaḥ yaḥ bhavati antaḥ saḥ tat āpnoti asaṃśayam
brahmasatyam avāptum tvam brahmasatyamayaḥ bhava
brahmasatyam avāptum tvam brahmasatyamayaḥ bhava
23.
yaḥ antaḥ yanmayaḥ bhavati,
saḥ tat asaṃśayam āpnoti.
brahmasatyam avāptum,
tvam brahmasatyamayaḥ bhava.
saḥ tat asaṃśayam āpnoti.
brahmasatyam avāptum,
tvam brahmasatyamayaḥ bhava.
23.
Whatever one's inner being (antaḥ) is permeated with, that one undoubtedly attains. To attain the ultimate reality (brahman) as truth, you yourself must become thoroughly imbued with the truth of the ultimate reality (brahman).
अनपेक्षफलं ब्रह्म भूत्वा ब्रह्मेति भावितम् ।
क्रियते केवलं कर्म ब्रह्मज्ञेन यथागतम् ॥ २४ ॥
क्रियते केवलं कर्म ब्रह्मज्ञेन यथागतम् ॥ २४ ॥
anapekṣaphalaṃ brahma bhūtvā brahmeti bhāvitam ,
kriyate kevalaṃ karma brahmajñena yathāgatam 24
kriyate kevalaṃ karma brahmajñena yathāgatam 24
24.
anapekṣaphalam brahma bhūtvā brahma iti bhāvitam
kriyate kevalam karma brahmajñena yathāgatam
kriyate kevalam karma brahmajñena yathāgatam
24.
brahmajñena brahma bhūtvā brahma iti bhāvitam
anapekṣaphalam karma yathāgatam kevalam kriyate
anapekṣaphalam karma yathāgatam kevalam kriyate
24.
By one who has realized the ultimate reality (brahman), having become (brahman) and contemplating everything as Brahman, action (karma) is performed purely as it comes, without desiring its fruits.
कर्मण्यकर्म यः पश्यत्यकर्मणि च कर्म यः ।
स बुद्धिमान्मनुष्येषु स चोक्तः कृत्स्नकर्मकृत् ॥ २५ ॥
स बुद्धिमान्मनुष्येषु स चोक्तः कृत्स्नकर्मकृत् ॥ २५ ॥
karmaṇyakarma yaḥ paśyatyakarmaṇi ca karma yaḥ ,
sa buddhimānmanuṣyeṣu sa coktaḥ kṛtsnakarmakṛt 25
sa buddhimānmanuṣyeṣu sa coktaḥ kṛtsnakarmakṛt 25
25.
karmaṇi akarma yaḥ paśyati akarmaṇi ca karma yaḥ
saḥ buddhimān manuṣyeṣu saḥ ca uktaḥ kṛtsnakarmakṛt
saḥ buddhimān manuṣyeṣu saḥ ca uktaḥ kṛtsnakarmakṛt
25.
yaḥ karmaṇi akarma paśyati,
yaḥ ca akarmaṇi karma paśyati,
saḥ manuṣyeṣu buddhimān (asti),
ca saḥ kṛtsnakarmakṛt uktaḥ.
yaḥ ca akarmaṇi karma paśyati,
saḥ manuṣyeṣu buddhimān (asti),
ca saḥ kṛtsnakarmakṛt uktaḥ.
25.
Whoever sees inaction (akarma) in action (karma), and action (karma) in inaction (akarma) – that person is discerning among human beings, and he is declared to be one who has accomplished all actions.
मा कर्मफलहेतुर्भूर्मा ते सङ्गोऽस्त्वकर्मणि ।
योगस्थः कुरु कर्माणि सङ्गं त्यक्त्वा धनंजय ॥ २६ ॥
योगस्थः कुरु कर्माणि सङ्गं त्यक्त्वा धनंजय ॥ २६ ॥
mā karmaphalaheturbhūrmā te saṅgo'stvakarmaṇi ,
yogasthaḥ kuru karmāṇi saṅgaṃ tyaktvā dhanaṃjaya 26
yogasthaḥ kuru karmāṇi saṅgaṃ tyaktvā dhanaṃjaya 26
26.
mā karmaphalahetuḥ bhūḥ mā te saṅgaḥ astu akarmaṇi
yogasthaḥ kuru karmāṇi saṅgam tyaktvā dhanaṃjaya
yogasthaḥ kuru karmāṇi saṅgam tyaktvā dhanaṃjaya
26.
dhanaṃjaya! karmaphalahetuḥ mā bhūḥ.
te akarmaṇi saṅgaḥ mā astu.
yogasthaḥ saṅgam tyaktvā karmāṇi kuru.
te akarmaṇi saṅgaḥ mā astu.
yogasthaḥ saṅgam tyaktvā karmāṇi kuru.
26.
Let your motive not be the fruits of action (karma); nor let you have any attachment to inaction (akarma). Established in (karma) yoga, perform actions (karma), having abandoned attachment, O Dhanaṃjaya (Arjuna).
कर्मासक्तिमनाश्रित्य तथा नाश्रित्य मूढताम् ।
नैष्कर्म्यमप्यनाश्रित्य समस्तिष्ठ यथास्थितम् ॥ २७ ॥
नैष्कर्म्यमप्यनाश्रित्य समस्तिष्ठ यथास्थितम् ॥ २७ ॥
karmāsaktimanāśritya tathā nāśritya mūḍhatām ,
naiṣkarmyamapyanāśritya samastiṣṭha yathāsthitam 27
naiṣkarmyamapyanāśritya samastiṣṭha yathāsthitam 27
27.
karma-āsaktim anāśritya tathā na āśritya mūḍhatām
naiṣkarmyam api anāśritya samastiṣṭha yathāsthitam
naiṣkarmyam api anāśritya samastiṣṭha yathāsthitam
27.
karma-āsaktim anāśritya,
tathā mūḍhatām na āśritya,
naiṣkarmyam api anāśritya,
yathāsthitam samastiṣṭha.
tathā mūḍhatām na āśritya,
naiṣkarmyam api anāśritya,
yathāsthitam samastiṣṭha.
27.
Do not resort to attachment to action (karma), nor to foolishness. And do not even resort to inactivity. Instead, remain in a state of equilibrium, just as you are.
त्यक्त्वा कर्मफलासङ्गं नित्यतृप्तो निराश्रयः ।
कर्मण्यभिप्रवृत्तोऽपि नैव किंचित्करोति सः ॥ २८ ॥
कर्मण्यभिप्रवृत्तोऽपि नैव किंचित्करोति सः ॥ २८ ॥
tyaktvā karmaphalāsaṅgaṃ nityatṛpto nirāśrayaḥ ,
karmaṇyabhipravṛtto'pi naiva kiṃcitkaroti saḥ 28
karmaṇyabhipravṛtto'pi naiva kiṃcitkaroti saḥ 28
28.
tyaktvā karma-phala-āsangam nitya-tṛptaḥ nirāśrayaḥ
karmaṇi abhipravṛttaḥ api na eva kiñcit karoti saḥ
karmaṇi abhipravṛttaḥ api na eva kiñcit karoti saḥ
28.
karma-phala-āsangam tyaktvā,
nitya-tṛptaḥ nirāśrayaḥ saḥ,
karmaṇi abhipravṛttaḥ api,
kiñcit na eva karoti.
nitya-tṛptaḥ nirāśrayaḥ saḥ,
karmaṇi abhipravṛttaḥ api,
kiñcit na eva karoti.
28.
Having given up attachment to the fruits of action (karma), one who is ever-contented and without reliance (nirāśraya) does nothing at all, even though fully engaged in action (karma).
आसक्तिमाहुः कर्तृत्वमकर्तुरपि तद्भवेत् ।
मौर्ख्ये स्थिते हि मनसि तस्मान्मौर्ख्यं परित्यजेत् ॥ २९ ॥
मौर्ख्ये स्थिते हि मनसि तस्मान्मौर्ख्यं परित्यजेत् ॥ २९ ॥
āsaktimāhuḥ kartṛtvamakarturapi tadbhavet ,
maurkhye sthite hi manasi tasmānmaurkhyaṃ parityajet 29
maurkhye sthite hi manasi tasmānmaurkhyaṃ parityajet 29
29.
āsaktim āhuḥ kartṛtvam akartuḥ api tat bhavet
maukhye sthite hi manasi tasmāt maukhyam parityajet
maukhye sthite hi manasi tasmāt maukhyam parityajet
29.
āsaktim kartṛtvam āhuḥ; akartuḥ api tat bhavet hi.
manasi maukhye sthite,
tasmāt maukhyam parityajet.
manasi maukhye sthite,
tasmāt maukhyam parityajet.
29.
They call attachment (āsakti) "doership" (kartṛtva); however, even for one who is not a doer, such (attachment) can arise. Indeed, when foolishness (maurkya) resides in the mind, therefore one should completely abandon foolishness.
परं तत्त्वज्ञमाश्रित्य निरासक्तेर्महात्मनः ।
सर्वकर्मरतस्यापि कर्तृतोदेति न क्वचित् ॥ ३० ॥
सर्वकर्मरतस्यापि कर्तृतोदेति न क्वचित् ॥ ३० ॥
paraṃ tattvajñamāśritya nirāsaktermahātmanaḥ ,
sarvakarmaratasyāpi kartṛtodeti na kvacit 30
sarvakarmaratasyāpi kartṛtodeti na kvacit 30
30.
param tattvajñam āśritya nirāśakteḥ mahātmanaḥ
sarva-karma-ratasya api kartṛtā udeti na kvacit
sarva-karma-ratasya api kartṛtā udeti na kvacit
30.
param tattvajñam,
nirāśakteḥ mahātmanaḥ (ca) āśritya,
sarva-karma-ratasya api,
kartṛtā kvacit na udeti.
nirāśakteḥ mahātmanaḥ (ca) āśritya,
sarva-karma-ratasya api,
kartṛtā kvacit na udeti.
30.
By taking refuge in a supreme knower of truth - a great soul (mahātman) who is free from attachment (nirāsakta) - doership (kartṛtva) does not arise at all, even for one who is engaged in all actions (karma).
अकर्तृत्वादभोक्तृत्वमभोक्तृत्वात्समैकता ।
समैकत्वादनन्तत्वं ततो ब्रह्मत्वमाततम् ॥ ३१ ॥
समैकत्वादनन्तत्वं ततो ब्रह्मत्वमाततम् ॥ ३१ ॥
akartṛtvādabhoktṛtvamabhoktṛtvātsamaikatā ,
samaikatvādanantatvaṃ tato brahmatvamātatam 31
samaikatvādanantatvaṃ tato brahmatvamātatam 31
31.
akartṛtvāt abhoktṛtvam abhoktṛtvāt samaikatā
samaikatvāt anantatvam tataḥ brahmatvam ātatam
samaikatvāt anantatvam tataḥ brahmatvam ātatam
31.
akartṛtvāt abhoktṛtvam (jāyate)
abhoktṛtvāt samaikatā (jāyate)
samaikatvāt anantatvam (udeti)
tataḥ brahmatvam ātatam (bhavati)
abhoktṛtvāt samaikatā (jāyate)
samaikatvāt anantatvam (udeti)
tataḥ brahmatvam ātatam (bhavati)
31.
From the absence of doership (akartṛtva) comes the absence of enjoyership. From the absence of enjoyership comes a sense of complete oneness. From this oneness arises infinitude, and then, from that, the state of being Brahman (brahman) becomes fully manifest.
नानातामलमुत्सृज्य परमात्मैकतां गतः ।
कुर्वन्कार्यमकार्यं च नैव कर्ता त्वमर्जुन ॥ ३२ ॥
कुर्वन्कार्यमकार्यं च नैव कर्ता त्वमर्जुन ॥ ३२ ॥
nānātāmalamutsṛjya paramātmaikatāṃ gataḥ ,
kurvankāryamakāryaṃ ca naiva kartā tvamarjuna 32
kurvankāryamakāryaṃ ca naiva kartā tvamarjuna 32
32.
nānātāmalam utsṛjya paramātmaikatām gataḥ kurvan
kāryam akāryam ca na eva kartā tvam arjuna
kāryam akāryam ca na eva kartā tvam arjuna
32.
arjuna tvam nānātāmalam utsṛjya paramātmaikatām gataḥ,
kāryam akāryam ca kurvan api,
na eva kartā (asi)
kāryam akāryam ca kurvan api,
na eva kartā (asi)
32.
O Arjuna, having completely given up the defilement of diversity and attained oneness with the Supreme Self (paramātman), you are certainly not the doer, even when performing actions, whether they be proper (kārya) or improper (akārya).
यस्य सर्वे समारम्भाः कामसंकल्पवर्जिताः ।
ज्ञानाग्निदग्धकर्माणं तमाहुः पण्डितं बुधाः ॥ ३३ ॥
ज्ञानाग्निदग्धकर्माणं तमाहुः पण्डितं बुधाः ॥ ३३ ॥
yasya sarve samārambhāḥ kāmasaṃkalpavarjitāḥ ,
jñānāgnidagdhakarmāṇaṃ tamāhuḥ paṇḍitaṃ budhāḥ 33
jñānāgnidagdhakarmāṇaṃ tamāhuḥ paṇḍitaṃ budhāḥ 33
33.
yasya sarve samārambhāḥ kāmasaṅkalpavarjitāḥ
jñānāgnidagdhakarmāṇam tam āhuḥ paṇḍitam budhāḥ
jñānāgnidagdhakarmāṇam tam āhuḥ paṇḍitam budhāḥ
33.
budhāḥ tam paṇḍitam āhuḥ,
yasya sarve samārambhāḥ kāmasaṅkalpavarjitāḥ (santi ca) jñānāgnidagdhakarmāṇam (asti)
yasya sarve samārambhāḥ kāmasaṅkalpavarjitāḥ (santi ca) jñānāgnidagdhakarmāṇam (asti)
33.
The wise (budhāḥ) declare that person to be a sage (paṇḍita) whose all undertakings are devoid of desire (kāma) and egoistic resolve (saṅkalpa), and whose actions (karma) have been consumed by the fire of true knowledge (jñāna).
समः सौम्यः स्थिरः स्वस्थः शान्तः सवार्थनिस्पृहः ।
यस्तिष्ठति स सव्यग्रोऽप्यलमव्यग्रतां गतः ॥ ३४ ॥
यस्तिष्ठति स सव्यग्रोऽप्यलमव्यग्रतां गतः ॥ ३४ ॥
samaḥ saumyaḥ sthiraḥ svasthaḥ śāntaḥ savārthanispṛhaḥ ,
yastiṣṭhati sa savyagro'pyalamavyagratāṃ gataḥ 34
yastiṣṭhati sa savyagro'pyalamavyagratāṃ gataḥ 34
34.
samaḥ saumyaḥ sthiraḥ svasthaḥ śāntaḥ savārthaniṣpṛhaḥ
yaḥ tiṣṭhati saḥ savyagraḥ api alam avyagratām gataḥ
yaḥ tiṣṭhati saḥ savyagraḥ api alam avyagratām gataḥ
34.
yaḥ samaḥ saumyaḥ sthiraḥ svasthaḥ śāntaḥ savārthaniṣpṛhaḥ tiṣṭhati,
saḥ savyagraḥ api alam avyagratām gataḥ (bhavati)
saḥ savyagraḥ api alam avyagratām gataḥ (bhavati)
34.
The person who remains impartial, gentle, unwavering, self-reliant, peaceful, and entirely free from craving for all worldly things, even if actively engaged in work (savyagra), has indeed attained perfect tranquility (avyagratā).
निर्द्वन्द्वो नित्यसत्त्वस्थो निर्योगक्षेम आत्मवान् ।
यथाप्राप्तानुवर्ती त्वं भव भूषितभूतलः ॥ ३५ ॥
यथाप्राप्तानुवर्ती त्वं भव भूषितभूतलः ॥ ३५ ॥
nirdvandvo nityasattvastho niryogakṣema ātmavān ,
yathāprāptānuvartī tvaṃ bhava bhūṣitabhūtalaḥ 35
yathāprāptānuvartī tvaṃ bhava bhūṣitabhūtalaḥ 35
35.
nirduandvaḥ nityasattvasthaḥ niryogakṣemaḥ ātmavān
| yathāprāptānuvartī tvam bhava bhūṣitabhūtalaḥ ||
| yathāprāptānuvartī tvam bhava bhūṣitabhūtalaḥ ||
35.
tvam nirduandvaḥ nityasattvasthaḥ niryogakṣemaḥ
ātmavān yathāprāptānuvartī bhūṣitabhūtalaḥ bhava
ātmavān yathāprāptānuvartī bhūṣitabhūtalaḥ bhava
35.
You should be free from dualities, always established in the state of pure goodness (sattva), unconcerned with acquiring or preserving possessions, and self-possessed (ātman). Act according to what comes to you naturally, O you who adorn the earth.
कर्मेन्द्रियाणि संयम्य य आस्ते मनसा स्मरन् ।
इन्द्रियार्थान्विमूढात्मा मिथ्याचारः स उच्यते ॥ ३६ ॥
इन्द्रियार्थान्विमूढात्मा मिथ्याचारः स उच्यते ॥ ३६ ॥
karmendriyāṇi saṃyamya ya āste manasā smaran ,
indriyārthānvimūḍhātmā mithyācāraḥ sa ucyate 36
indriyārthānvimūḍhātmā mithyācāraḥ sa ucyate 36
36.
karmendriyāṇi saṃyamya yaḥ āste manasā smaran |
indriyārthān vimūḍhātmā mithyācāraḥ saḥ ucyate ||
indriyārthān vimūḍhātmā mithyācāraḥ saḥ ucyate ||
36.
yaḥ karmendriyāṇi saṃyamya manasā indriyārthān smaran āste,
saḥ vimūḍhātmā mithyācāraḥ ucyate
saḥ vimūḍhātmā mithyācāraḥ ucyate
36.
One who restrains the organs of action (karmendriyāṇi) but continues to dwell mentally on the objects of the senses is considered a deluded soul (ātman) and is called a hypocrite.
यस्त्विन्द्रियाणि मनसा नियम्यारभतेऽर्जुन ।
कर्मेन्द्रियैः कर्मयोगमसक्तः स विशिष्यते ॥ ३७ ॥
कर्मेन्द्रियैः कर्मयोगमसक्तः स विशिष्यते ॥ ३७ ॥
yastvindriyāṇi manasā niyamyārabhate'rjuna ,
karmendriyaiḥ karmayogamasaktaḥ sa viśiṣyate 37
karmendriyaiḥ karmayogamasaktaḥ sa viśiṣyate 37
37.
yaḥ tu indriyāṇi manasā niyamya ārabhate arjuna |
karmendriyaiḥ karmayogam asaktaḥ saḥ viśiṣyate ||
karmendriyaiḥ karmayogam asaktaḥ saḥ viśiṣyate ||
37.
arjuna,
yaḥ tu manasā indriyāṇi niyamya,
asaktaḥ karmendriyaiḥ karmayogam ārabhate,
saḥ viśiṣyate
yaḥ tu manasā indriyāṇi niyamya,
asaktaḥ karmendriyaiḥ karmayogam ārabhate,
saḥ viśiṣyate
37.
But, O Arjuna, one who controls their senses with the mind and, free from attachment, begins the path of action (karma yoga) using the organs of action (karmendriyāṇi) is superior.
आपूर्यमाणमचलप्रतिष्ठं समुद्रमापः प्रविशन्ति यद्वत् ।
तद्वत्कामा यं प्रविशन्ति सर्वे स शान्तिमाप्नोति न कामकामी ॥ ३८ ॥
तद्वत्कामा यं प्रविशन्ति सर्वे स शान्तिमाप्नोति न कामकामी ॥ ३८ ॥
āpūryamāṇamacalapratiṣṭhaṃ samudramāpaḥ praviśanti yadvat ,
tadvatkāmā yaṃ praviśanti sarve sa śāntimāpnoti na kāmakāmī 38
tadvatkāmā yaṃ praviśanti sarve sa śāntimāpnoti na kāmakāmī 38
38.
āpūryamāṇam acalapratiṣṭham samudram
āpaḥ praviśanti yadvat |
tadvat kāmāḥ yam praviśanti sarve
saḥ śāntim āpnoti na kāmakāmī ||
āpaḥ praviśanti yadvat |
tadvat kāmāḥ yam praviśanti sarve
saḥ śāntim āpnoti na kāmakāmī ||
38.
yadvat āpaḥ āpūryamāṇam acalapratiṣṭham samudram praviśanti,
tadvat yam sarve kāmāḥ praviśanti,
saḥ śāntim āpnoti,
na kāmakāmī
tadvat yam sarve kāmāḥ praviśanti,
saḥ śāntim āpnoti,
na kāmakāmī
38.
Just as waters enter an ocean that is ever full and remains undisturbed, so too, one who remains undisturbed when all desires enter them attains peace, not the person who is driven by desires.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54 (current chapter)
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216