Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-6, chapter-62

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अत्र राघव वक्ष्येऽहमितिहासमिमं श्रृणु ।
यद्वृत्तं कस्यचिद्भिक्षोः किंचिन्मननशालिनः ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
atra rāghava vakṣye'hamitihāsamimaṃ śrṛṇu ,
yadvṛttaṃ kasyacidbhikṣoḥ kiṃcinmananaśālinaḥ 1
1. śrīvasiṣṭha uvāca atra rāghava vakṣye aham itihāsam imam
śṛṇu yat vṛttam kasyacit bhikṣoḥ kiṃcit mananaśālinaḥ
1. śrīvasiṣṭha uvāca atra rāghava aham imam itihāsam vakṣye.
kasyacit kiṃcit mananaśālinaḥ bhikṣoḥ yat vṛttam śṛṇu.
1. Śrī Vasiṣṭha said: 'O Rāghava, I will now narrate this story; listen to what transpired concerning a certain mendicant who possessed some thoughtfulness.'
आसीत्कश्चिन्महाभिक्षुः समाध्यभ्यासतत्परः ।
नित्यं स्वव्यवहारेण क्षपयत्यखिलं दिनम् ॥ २ ॥
āsītkaścinmahābhikṣuḥ samādhyabhyāsatatparaḥ ,
nityaṃ svavyavahāreṇa kṣapayatyakhilaṃ dinam 2
2. āsīt kaścit mahābhikṣuḥ samādhyabhyāsatatparaḥ
nityam svavyavahāreṇa kṣapayaty akhilam dinam
2. kaścit samādhyabhyāsatatparaḥ mahābhikṣuḥ āsīt.
nityam svavyavahāreṇa akhilam dinam kṣapayaty sma.
2. There was a certain great mendicant who was intent on the practice of deep meditation (dhyāna). He regularly spent his entire day engaged in his own activities.
समाध्यभ्यासशुद्धं तत्तस्य चित्तं क्षणेन यत् ।
चिन्तयत्याशु तद्भावं गच्छत्यम्ब्विव वीचिताम् ॥ ३ ॥
samādhyabhyāsaśuddhaṃ tattasya cittaṃ kṣaṇena yat ,
cintayatyāśu tadbhāvaṃ gacchatyambviva vīcitām 3
3. samādhyabhyāsaśuddham tat tasya cittam kṣaṇena yat
cintayati āśu tatbhāvam gacchati ambu iva vīcitām
3. samādhyabhyāsaśuddham tasya tat cittam yat āśu cintayati kṣaṇena tatbhāvam gacchati ambu iva vīcitām [gacchati].
3. That mind (citta) of his, purified by the practice of deep meditation (dhyāna), whatever it quickly contemplates, swiftly attains that very state, just as water (ambu) becomes a wave.
कदाचित्स समाधानविरतोऽतिष्ठदेकधीः ।
किंचित्संचिन्तयामास स्वासनस्थः क्रियाक्रमम् ॥ ४ ॥
kadācitsa samādhānavirato'tiṣṭhadekadhīḥ ,
kiṃcitsaṃcintayāmāsa svāsanasthaḥ kriyākramam 4
4. kadācit saḥ samādhānavirataḥ atiṣṭhat ekadhīḥ
kiṃcit saṃcintayāmāsa sva-āsanasthaḥ kriyākramam
4. saḥ samādhānavirataḥ ekadhīḥ atiṣṭhat svāsanasthaḥ
kadācit kiṃcit kriyākramam saṃcintayāmāsa
4. Once, having concluded his concentrated meditation (samādhi), he remained with a single-pointed mind. Seated in his own posture (āsana), he pondered a little about the course of action.
तस्य चिन्तयतो जाता प्रतिभेयमिति स्वतः ।
भावयाम्याशु लीलार्थं सामान्यजनवृत्तिताम् ॥ ५ ॥
tasya cintayato jātā pratibheyamiti svataḥ ,
bhāvayāmyāśu līlārthaṃ sāmānyajanavṛttitām 5
5. tasya cintayataḥ jātā pratibhā iyam iti svataḥ
bhāvayāmi āśu līlā-artham sāmānya-jana-vṛttitām
5. tasya cintayataḥ svataḥ iyam pratibhā jātā iti
aham āśu līlārtham sāmānyajanavṛttitām bhāvayāmi
5. As he was pondering, this insight (pratibhā) spontaneously came to him: 'I will quickly manifest the conduct of common folk for the sake of divine play (līlā).'
इति संचिन्त्य चेतोऽस्य स्थितं किंचिन्नरान्तरम् ।
स्पन्दसंस्थानसंत्यागमात्रेणावर्तनेऽम्ब्विव ॥ ६ ॥
iti saṃcintya ceto'sya sthitaṃ kiṃcinnarāntaram ,
spandasaṃsthānasaṃtyāgamātreṇāvartane'mbviva 6
6. iti saṃcintya cetaḥ asya sthitam kiṃcit nara-antaram
spandasaṃsthānasaṃtyāgamātreṇa āvartane ambu iva
6. iti saṃcintya asya cetaḥ spandasaṃsthānasaṃtyāgamātreṇa
āvartane ambu iva kiṃcit nara-antaram sthitam
6. Having pondered thus, his consciousness settled somewhat into a human state, merely by abandoning its vibrant, agitated condition (spanda), like water (changes) in its transformation.
तेन चित्तनरेणाथ कृतं नामात्मवाञ्छया ।
जीवटोऽस्मीति सहसा काकतालीयवत्स्थितम् ॥ ७ ॥
tena cittanareṇātha kṛtaṃ nāmātmavāñchayā ,
jīvaṭo'smīti sahasā kākatālīyavatsthitam 7
7. tena cittanareṇa atha kṛtam nāma ātma-vāñchayā
jīvaṭaḥ asmi iti sahasā kākatālīyavat sthitam
7. atha tena cittanareṇa ātma-vāñchayā nāma kṛtam
jīvaṭaḥ asmi iti sahasā kākatālīyavat sthitam
7. Then, that transformed mind (citta), by its own will (ātman), suddenly established a name, saying, 'I am Jīvaṭa,' an occurrence as unexpected as the crow and the palm fruit (kākatālīyavat).
जीवटो विजहाराथ स स्वप्नपुरुषश्चिरम् ।
स्वप्ननिर्माणनगरे कस्मिंश्चित्पुरवीथिषु ॥ ८ ॥
jīvaṭo vijahārātha sa svapnapuruṣaściram ,
svapnanirmāṇanagare kasmiṃścitpuravīthiṣu 8
8. jīvaṭaḥ vijahāra atha saḥ svapnapurūṣaḥ ciram
svapnanirmāṇanagare kasmiñcit puravīthiṣu
8. atha saḥ svapnapurūṣaḥ jīvaṭaḥ svapnanirmāṇanagare
kasmiñcit puravīthiṣu ciram vijahāra
8. Then, that dream-person, Jīvaṭa, roamed for a long time in the streets of some city created by a dream.
तत्र पानं पपौ मत्तो भृङ्गः पद्मरसं यथा ।
लीलयैव दृढं हृष्टः सुष्वाप घननिद्रया ॥ ९ ॥
tatra pānaṃ papau matto bhṛṅgaḥ padmarasaṃ yathā ,
līlayaiva dṛḍhaṃ hṛṣṭaḥ suṣvāpa ghananidrayā 9
9. tatra pānam papau mattaḥ bhṛṅgaḥ padmarasam yathā
līlayā eva dṛḍham hṛṣṭaḥ suṣvāpa ghananidrayā
9. tatra mattaḥ (saḥ) pānam papau yathā bhṛṅgaḥ padmarasam (papau) .
dṛḍham hṛṣṭaḥ (saḥ) līlayā eva ghananidrayā suṣvāpa
9. There, intoxicated, he drank the drink just as a bee drinks lotus nectar. Greatly delighted, he easily fell into a deep sleep.
स्वप्ने ददर्श विप्रत्वं पाठानुष्ठानतुष्टिमत् ।
प्रतिभामात्रसंपन्नां चित्ते देशान्तराप्तिवत् ॥ १० ॥
svapne dadarśa vipratvaṃ pāṭhānuṣṭhānatuṣṭimat ,
pratibhāmātrasaṃpannāṃ citte deśāntarāptivat 10
10. svapne dadarśa vipratvam pāṭhānuṣṭhānatuṣṭimat
pratibhāmātrasaṃpannām citte deśāntarāptivat
10. svapne (saḥ) चित्ते पाठानुष्ठानतुष्टिमत्
प्रतिभामात्रसंपन्नाम् विप्रत्वम् देशान्तराप्तिवत् ददर्श
10. In the dream, he saw himself endowed with Brahminhood (vipratva) – a state characterized by the satisfaction of study and ritual practice, and possessed purely of intellectual brilliance – arising in his consciousness like the arrival in a foreign land.
कदाचित्स द्विजश्रेष्ठस्त्वहर्व्यापारनिष्ठया ।
सुष्वापान्तर्व्यवहृतिर्बीजतायामिव द्रुमः ॥ ११ ॥
kadācitsa dvijaśreṣṭhastvaharvyāpāraniṣṭhayā ,
suṣvāpāntarvyavahṛtirbījatāyāmiva drumaḥ 11
11. kadācit saḥ dvijaśreṣṭhaḥ tu aharvyāpāraniṣṭhayā
suṣvāpa antarvyavahṛtiḥ bījatāyām iva drumaḥ
11. kadācit tu saḥ द्विजश्रेष्ठः अहरvyāpāraniṣṭhayā सुष्वाप
(तस्य) अन्तर्व्यवहृतिः बीजतायाम् द्रुमः इव (आसीत्)
11. Sometimes, that excellent Brahmin (dvija), through his dedication to daily activities, slept, his inner consciousness (vyavahṛti) remaining like a tree in its seed state.
द्विजोऽपश्यत्स्वयं स्वप्ने सामन्तत्वमथात्मनि ।
स सामन्तः कृताहारः कदाचिद्धननिद्रया ॥ १२ ॥
dvijo'paśyatsvayaṃ svapne sāmantatvamathātmani ,
sa sāmantaḥ kṛtāhāraḥ kadāciddhananidrayā 12
12. dvijaḥ apaśyat svayam svapne sāmantatvam atha
ātmani saḥ sāmantaḥ kṛtāhāraḥ kadācit dhana-nidrayā
12. dvijaḥ svayam svapne ātmani sāmantatvam apaśyat
atha saḥ sāmantaḥ kṛtāhāraḥ kadācit dhana-nidrayā
12. The brahmin (dvija) himself saw in a dream the status of a chieftain within his own self (ātman). Then, that chieftain, having eaten, sometimes owing to profound sleep...
अपश्यद्राजतां स्वप्ने ककुब्वलयपालिनीम् ।
लालितां भोगपूगेन पुष्पौघेण लतामिव ॥ १३ ॥
apaśyadrājatāṃ svapne kakubvalayapālinīm ,
lālitāṃ bhogapūgena puṣpaugheṇa latāmiva 13
13. apaśyat rājatām svapne kakubvalaya-pālinīm
lālitām bhogapūgena puṣpaugheṇa latām iva
13. svapne saḥ kakubvalaya-pālinīm bhogapūgena
puṣpaugheṇa latām iva lālitām rājatām apaśyat
13. In a dream, he saw a radiant woman, who was protecting the region of the directions, cherished by a profusion of pleasures, just as a creeper is nurtured by an abundance of flowers.
स कदाचिन्नृपः स्वस्थः सुष्वापास्तमितेहितः ।
पुरोभाविनिजाचारः स्वकार्यमिव कारणे ॥ १४ ॥
sa kadācinnṛpaḥ svasthaḥ suṣvāpāstamitehitaḥ ,
purobhāvinijācāraḥ svakāryamiva kāraṇe 14
14. saḥ kadācit nṛpaḥ svasthaḥ suṣvāpa astamita-īhitaḥ
purōbhāvi-nijācāraḥ svakāryam iva kāraṇe
14. kadācit saḥ nṛpaḥ svasthaḥ astamita-īhitaḥ
purōbhāvi-nijācāraḥ kāraṇe svakāryam iva suṣvāpa
14. Sometimes that king, being healthy and with his endeavors ceased, fell asleep. He was like a cause in which its own future effect already exists.
सा सुरस्त्री रतिश्रान्ता निद्रां गाढामुपागता ।
मृगीत्वमात्मनि स्वैरमावर्तत्वमिवाम्बुता ॥ १६ ॥
sā surastrī ratiśrāntā nidrāṃ gāḍhāmupāgatā ,
mṛgītvamātmani svairamāvartatvamivāmbutā 16
16. sā surastrī rati-śrāntā nidrām gāḍhām upāgatā
mṛgītvam ātmani svairam āvartatvam iva ambutā
16. sā rati-śrāntā surastrī gāḍhām nidrām upāgatā
svairam ātmani mṛgītvam ambutā āvartatvam iva
16. That divine woman (surastrī), weary from lovemaking, succumbed to a deep sleep, freely transforming her own self (ātman) into the state of a deer, just as water spontaneously assumes the state of a whirlpool.
सा मृगी लोलनयना कदाचिन्निद्रया हृता ।
स्वप्ने ददर्श वल्लीत्वं स्वाभ्यासाद्दृढमात्मनि ॥ १७ ॥
sā mṛgī lolanayanā kadācinnidrayā hṛtā ,
svapne dadarśa vallītvaṃ svābhyāsāddṛḍhamātmani 17
17. sā mṛgī lola-nayanā kadācit nidrayā hṛtā svapne
dadarśa vallītvam sva-abhyāsāt dṛḍham ātmani
17. sā lola-nayanā mṛgī kadācit nidrayā hṛtā svapne
sva-abhyāsāt dṛḍham ātmani vallītvam dadarśa
17. That doe, with her restless eyes, once overcome by sleep, saw herself firmly transformed into a creeper in a dream, due to her firm mental habit (karma) within her self (ātman).
तिर्यञ्चोऽपि प्रपश्यन्ति स्वप्नं चित्तस्वभावतः ।
दृष्टानां च श्रुतानां च चेतःस्मरणमक्षतम् ॥ १८ ॥
tiryañco'pi prapaśyanti svapnaṃ cittasvabhāvataḥ ,
dṛṣṭānāṃ ca śrutānāṃ ca cetaḥsmaraṇamakṣatam 18
18. tiryañcaḥ api prapaśyanti svapnam citta-svabhāvataḥ
dṛṣṭānām ca śrutānām ca cetaḥ-smaraṇam akṣatam
18. tiryañcaḥ api citta-svabhāvataḥ svapnam prapaśyanti
ca dṛṣṭānām ca śrutānām cetaḥ-smaraṇam akṣatam
18. Even animals perceive dreams due to the intrinsic nature (dharma) of their consciousness (citta). The mental recollection of things seen and heard remains unimpaired (in them).
सा बभूव लतापुष्पफलपल्लवशालिनी ।
वनदेवी वनोद्यानलतागृहविलासिनी ॥ १९ ॥
sā babhūva latāpuṣpaphalapallavaśālinī ,
vanadevī vanodyānalatāgṛhavilāsinī 19
19. sā babhūva latā-puṣpa-phala-pallava-śālinī
vana-devī vana-udyāna-latā-gṛha-vilāsinī
19. sā latā-puṣpa-phala-pallava-śālinī vana-devī
vana-udyāna-latā-gṛha-vilāsinī babhūva
19. She became adorned with creepers, flowers, fruits, and sprouts, a forest goddess delighting in the arbours (creeper-houses) of forest gardens.
बीजान्तस्थाङ्कुराकाररूपयेहाधिरूढया ।
सापश्यदन्तःसंवित्त्या स्फुटं लवनमात्मनः ॥ २० ॥
bījāntasthāṅkurākārarūpayehādhirūḍhayā ,
sāpaśyadantaḥsaṃvittyā sphuṭaṃ lavanamātmanaḥ 20
20. bīja-antaḥ-stha-aṅkura-ākāra-rūpayā īhayā adhirūḍhayā
sā apaśyat antaḥ-saṃvittyā sphuṭam lavanam ātmanaḥ
20. sā bīja-antaḥ-stha-aṅkura-ākāra-rūpayā adhirūḍhayā
īhayā antaḥ-saṃvittyā ātmanaḥ lavanam sphuṭam apaśyat
20. With an intense desire (īhā) that resembled the form of a sprout abiding within a seed, she clearly perceived, through her inner consciousness, the cutting (severance) of her own self (ātman).
कंचित्कालं सुषुप्तस्थं कलया जडतां घनाम् ।
अनुभूय ददर्शाथ स्वात्मानं भ्रमरं स्थिरम् ॥ २१ ॥
kaṃcitkālaṃ suṣuptasthaṃ kalayā jaḍatāṃ ghanām ,
anubhūya dadarśātha svātmānaṃ bhramaraṃ sthiram 21
21. kañcit kālam suṣuptastham kalayā jaḍatām ghanām
anubhūya dadarśa atha svātmānam bhramaram sthiram
21. kañcit kālam suṣuptastham kalayā ghanām jaḍatām
anubhūya atha svātmānam sthiram bhramaram dadarśa
21. Having subtly experienced for some time a profound inertness (jaḍatā) while being in deep sleep, he then saw his own self (ātman) as a stable bee.
षट्पदो विजहाराथ वने वनलतास्वसौ ।
पद्मिनीषु च फुल्लासु तरुणीष्विव वल्लभः ॥ २२ ॥
ṣaṭpado vijahārātha vane vanalatāsvasau ,
padminīṣu ca phullāsu taruṇīṣviva vallabhaḥ 22
22. ṣaṭpadaḥ vijahāra atha vane vanalatāsu asau
padminīṣu ca phullāsu taruṇīṣu iva vallabhaḥ
22. atha asau ṣaṭpadaḥ vane vanalatāsu ca phullāsu
padminīṣu taruṇīṣu iva vallabhaḥ vijahāra
22. Then that bee (ṣaṭpada) sported in the forest, among the forest creepers and the blooming lotus flowers (padminī), just like a lover (vallabha) among young women.
प्रियाबिम्बाधरस्वादुरसवत्कौसुमं मधु ।
भ्रमत्कुसुमसंघासु मुक्तावल्लीविलासिषु ॥ २३ ॥
priyābimbādharasvādurasavatkausumaṃ madhu ,
bhramatkusumasaṃghāsu muktāvallīvilāsiṣu 23
23. priyābimbādharasvādurasa-vat kausumam madhu
bhramatkusumasaṅghāsu muktāvallīvilāsiṣu
23. priyābimbādharasvādurasa-vat kausumam madhu
bhramatkusumasaṅghāsu muktāvallīvilāsiṣu
23. [He enjoyed] the honey (madhu) from flowers, which was sweet like the delicious nectar (rasa) from a beloved's bimba-fruit-like lips, [found] among swaying clusters of flowers and splendid pearl-creepers.
स बभूव सरोजिन्यां व्यसनी विसनालगः ।
क्वचिदेव रतिं ह्येति चेतो जडमतेरपि ॥ २४ ॥
sa babhūva sarojinyāṃ vyasanī visanālagaḥ ,
kvacideva ratiṃ hyeti ceto jaḍamaterapi 24
24. sa babhūva sarojinyām vyasanī visanālagaḥ
kvacit eva ratim hi eti cetaḥ jaḍamateḥ api
24. sa sarojinyām vyasanī visanālagaḥ babhūva
hi kvacit eva jaḍamateḥ api cetaḥ ratim eti
24. He (the bee/self) became addicted in the lotus pond (sarojinī), clinging to the lotus stalks. For indeed, even the mind (cetas) of a dull-witted person (jaḍamati) finds delight (rati) only at certain times/in certain places.
तामाजगाम नलिनीं परिलोलयितुं गजः ।
रम्यवस्तुक्षयायैव मूढानां जृम्भते पदम् ॥ २५ ॥
tāmājagāma nalinīṃ parilolayituṃ gajaḥ ,
ramyavastukṣayāyaiva mūḍhānāṃ jṛmbhate padam 25
25. tām ājagāma nalinīm parilolayitum gajaḥ
ramyavastukṣayāya eva mūḍhānām jṛmbhate padam
25. gajaḥ tām nalinīm parilolayitum ājagāma
mūḍhānām padam ramyavastukṣayāya eva jṛmbhate
25. An elephant approached that lotus pond intending to agitate and destroy it. Truly, it is for the ruin of beautiful things that an opportunity presents itself to the foolish.
नलिनी मर्दिता सैव समं तेन स षट्पदः ।
गतो दन्तान्तरं व्रीहिरिव चूर्णत्वमाययौ ॥ २६ ॥
nalinī marditā saiva samaṃ tena sa ṣaṭpadaḥ ,
gato dantāntaraṃ vrīhiriva cūrṇatvamāyayau 26
26. nalinī marditā sā eva samam tena saḥ ṣaṭpadaḥ
gataḥ dantāntaram vrīhiḥ iva cūrṇatvam āyayau
26. sā eva nalinī tena marditā saḥ ṣaṭpadaḥ tena samam
dantāntaram gataḥ vrīhiḥ iva cūrṇatvam āyayau
26. That very lotus pond was crushed by the elephant, and the bee, along with it, having been caught between the elephant's teeth, turned into powder, just like a grain of rice.
भ्रमरो वारणालोकाद्वारणालोकभावनात् ।
ददर्शात्मानमामोदमत्तहस्तितयोदितम् ॥ २७ ॥
bhramaro vāraṇālokādvāraṇālokabhāvanāt ,
dadarśātmānamāmodamattahastitayoditam 27
27. bhramaraḥ vāraṇālokāt vāraṇālokabhāvanāt
dadarśa ātmānam āmodamattahastitayā uditam
27. bhramaraḥ vāraṇālokāt vāraṇālokabhāvanāt
ātmānam āmodamattahastitayā uditam dadarśa
27. Due to the sight of the elephant, and further, due to the contemplation of that sight, the bee perceived its own self (ātman) as having become an elephant intoxicated by fragrance.
शुष्कसागरगम्भीरे गजः खाते पपात ह ।
तमोघनघने शून्ये संसार इव जीवकः ॥ २८ ॥
śuṣkasāgaragambhīre gajaḥ khāte papāta ha ,
tamoghanaghane śūnye saṃsāra iva jīvakaḥ 28
28. śuṣkasāgaragambhīre gajaḥ khāte papāta ha
tamoghanaghane śūnye saṃsāraḥ iva jīvakaḥ
28. gajaḥ śuṣkasāgaragambhīre khāte ha papāta
jīvakaḥ tamoghanaghane śūnye saṃsāraḥ iva
28. The elephant indeed fell into a pit as deep as a dry ocean. Similarly, a living being (jīvaka) falls into a void dense with thick darkness, a state comparable to the cycle of existence (saṃsāra).
बभूव वल्लभो राज्ञो महापरबलान्तकः ।
सदा मदबलक्षीबो घूर्णोतीव निशाचरः ॥ २९ ॥
babhūva vallabho rājño mahāparabalāntakaḥ ,
sadā madabalakṣībo ghūrṇotīva niśācaraḥ 29
29. babhūva vallabhaḥ rājñaḥ mahāparabalāntakaḥ
sadā madabalakṣībaḥ ghūrṇoti iva niśācaraḥ
29. rājñaḥ vallabhaḥ babhūva mahāparabalāntakaḥ
sadā madabalakṣībaḥ niśācaraḥ iva ghūrṇoti
29. He became the king's favorite, a destroyer of mighty enemy forces. Constantly intoxicated by his own power and strength, he swayed as if he were a night-roaming demon.
कदाचिदसिनिस्त्रिंशच्छिन्नः सोऽस्तमुपाययौ ।
विवेकानिलनिर्लूनरूपो जीव इवात्मनि ॥ ३० ॥
kadācidasinistriṃśacchinnaḥ so'stamupāyayau ,
vivekānilanirlūnarūpo jīva ivātmani 30
30. kadācit asinistriṃśacchinnaḥ saḥ astam upāyayau
vivekānilanirlūnarūpaḥ jīvaḥ iva ātmani
30. kadācit saḥ asinistriṃśacchinnaḥ astam upāyayau
vivekānilanirlūnarūpaḥ jīvaḥ iva ātmani
30. One day, having been cut down by swords and scimitars, he met his end. This was like an individual soul (jīva) whose form is severed by the wind of discrimination (viveka) merging into the supreme Self (ātman).
पश्यन्गजघटाकुम्भस्थलाग्रोच्चलितानलीन् ।
गण्डस्थभ्रमराभ्यासाद्गजो भूयोऽप्यभूदलिः ॥ ३१ ॥
paśyangajaghaṭākumbhasthalāgroccalitānalīn ,
gaṇḍasthabhramarābhyāsādgajo bhūyo'pyabhūdaliḥ 31
31. paśyan gajaghaṭākumbhasthalāgroccalitān alīn
gaṇḍasthabhramarābhyāsāt gajaḥ bhūyaḥ api abhūt aliḥ
31. paśyan gajaghaṭākumbhasthalāgroccalitān alīn gajaḥ
gaṇḍasthabhramarābhyāsāt bhūyaḥ api aliḥ abhūt
31. While observing the bees rising from the prominent parts of the temples of the elephant herds, the elephant itself, through its association with the bees on its own temples, transformed into a bee once more.
सेवमानो वनलतां पुनरायात्स पद्मिनीम् ।
दुस्त्यजो हि दुरभ्यासो वासनानामबोधिनः ॥ ३२ ॥
sevamāno vanalatāṃ punarāyātsa padminīm ,
dustyajo hi durabhyāso vāsanānāmabodhinaḥ 32
32. sevamānaḥ vanalatām punaḥ āyāt saḥ padminīm
dustyajaḥ hi durabhyāsaḥ vāsanānām abodhinaḥ
32. sevamānaḥ vanalatām saḥ punaḥ padminīm āyāt
hi abodhinaḥ vāsanānām durabhyāsaḥ dustyajaḥ
32. Having frequented the forest creeper, he returned again to the lotus pond. Indeed, for one who is ignorant of their inherent tendencies (vāsanā), a bad habit is very difficult to abandon.
तत्र हस्तिखुराक्रान्तः पुनः संचूर्णतां ययौ ।
पार्श्वस्थहंससंवित्त्या बभूव कलहंसकः ॥ ३३ ॥
tatra hastikhurākrāntaḥ punaḥ saṃcūrṇatāṃ yayau ,
pārśvasthahaṃsasaṃvittyā babhūva kalahaṃsakaḥ 33
33. tatra hastikhurākrāntaḥ punaḥ saṃcūrṇatām yayau
pārśvasthahaṃsasaṃvittyā babhūva kalahaṃsakaḥ
33. tatra hastikhurākrāntaḥ punaḥ saṃcūrṇatām yayau
pārśvasthahaṃsasaṃvittyā kalahaṃsakaḥ babhūva
33. There, having been crushed by elephant hooves, it again became pulverized. Through the consciousness (saṃvitti) of a swan nearby, it then transformed into a small gander (kalahaṃsaka).
कलहंसश्चिरतरं योनिष्वन्यासु संल्लुठन् ।
कदाचिद्बहुभिर्हंसैः संगतो विजहार ह ॥ ३४ ॥
kalahaṃsaścirataraṃ yoniṣvanyāsu saṃlluṭhan ,
kadācidbahubhirhaṃsaiḥ saṃgato vijahāra ha 34
34. kalahaṃsaḥ cirataram yoniṣu anyāsu saṃlluṭhan
kadācit bahubhiḥ haṃsaiḥ saṃgataḥ vijahāra ha
34. kalahaṃsaḥ cirataram anyāsu yoniṣu saṃlluṭhan
kadācit bahubhiḥ haṃsaiḥ saṃgataḥ ha vijahāra
34. That small gander (kalahaṃsaka), having transmigrated for a very long time through various other species (yoni), once frolicked along with many other swans.
ब्राह्महंसात्मिका संवित्सशब्दार्थवती मनाक् ।
तत्र पुष्टास्य तस्यान्तः प्रागण्डरसबर्हिवत् ॥ ३५ ॥
brāhmahaṃsātmikā saṃvitsaśabdārthavatī manāk ,
tatra puṣṭāsya tasyāntaḥ prāgaṇḍarasabarhivat 35
35. brāhmahaṃsātmikā saṃvit saśabdārthavatī manāk
tatra puṣṭā asya tasya antaḥ prāgaṇḍarasabarhivat
35. brāhmahaṃsātmikā saśabdārthavatī manāk saṃvit
asya tasya antaḥ tatra prāgaṇḍarasabarhivat puṣṭā
35. Within him, a consciousness (saṃvitti) that possessed the intrinsic nature (ātman) of the supreme swan (brahmahaṃsa), and which was slightly endowed with meaning through words, became nourished there, just like a peacock feather vibrant with rich colors.
स तच्चिन्तां चरन्मृतो दृढं व्याधिघुणाहतः ।
तत्संवित्त्यनुसंधानाज्जातः पद्मजसारसः ॥ ३६ ॥
sa taccintāṃ caranmṛto dṛḍhaṃ vyādhighuṇāhataḥ ,
tatsaṃvittyanusaṃdhānājjātaḥ padmajasārasaḥ 36
36. saḥ tat cintām caran mṛtaḥ dṛḍham vyādhighuṇāhataḥ
tatsaṃvittyanusandhānāt jātaḥ padmajasārasaḥ
36. saḥ tat cintām caran dṛḍham vyādhighuṇāhataḥ
mṛtaḥ tatsaṃvittyanusandhānāt padmajasārasaḥ jātaḥ
36. Thinking of that (consciousness (saṃvitti)), he died, having been severely afflicted by disease and worms. Through the continuous recollection (anusandhāna) of that consciousness (saṃvitti), he was born as a crane from a lotus (padmaja-sārasa).
तत्रातिसततविवेकवतो विलासैः संबोधितो विगतलौकिकवस्तुदृष्टिः ।
मुक्तः स्थितो ननु युगान्तविधौ विदेहमुक्तेन तेन किमु भावि विभाव्यमेतत् ॥ ३७ ॥
tatrātisatatavivekavato vilāsaiḥ saṃbodhito vigatalaukikavastudṛṣṭiḥ ,
muktaḥ sthito nanu yugāntavidhau videhamuktena tena kimu bhāvi vibhāvyametat 37
37. tatra atisatatavivekavataḥ vilāsaiḥ
saṃbodhitaḥ vigatalaukikavastudṛṣṭiḥ muktaḥ
sthitaḥ nanu yugāntavidhau videhamuktena
tena kim u bhāvi vibhāvyam etat
37. tatra atisatatavivekavataḥ
vigatalaukikavastudṛṣṭiḥ vilāsaiḥ saṃbodhitaḥ muktaḥ
sthitaḥ nanu yugāntavidhau videhamuktena
tena kim u etat bhāvi vibhāvyam
37. One who, in that state, possesses constant, profound discernment, and whose perception of worldly objects has vanished, becomes awakened by diverse manifestations and remains truly liberated. Indeed, what further experience or consideration could there possibly be for such a bodilessly liberated one (videhamukta) at the time of cosmic dissolution?