योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-7, chapter-89
श्रीराम उवाच ।
पार्थिवीं धारणां बद्ध्वा जगन्ति समवेक्षितुम् ।
संपन्नस्त्वमसौ भूमिलोकः किमुत मानसः ॥ १ ॥
पार्थिवीं धारणां बद्ध्वा जगन्ति समवेक्षितुम् ।
संपन्नस्त्वमसौ भूमिलोकः किमुत मानसः ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
pārthivīṃ dhāraṇāṃ baddhvā jaganti samavekṣitum ,
saṃpannastvamasau bhūmilokaḥ kimuta mānasaḥ 1
pārthivīṃ dhāraṇāṃ baddhvā jaganti samavekṣitum ,
saṃpannastvamasau bhūmilokaḥ kimuta mānasaḥ 1
1.
śrīrāma uvāca pārthivīm dhāraṇām baddhvā jaganti
samavekṣitum sampannaḥ tvam asau bhūmilokaḥ kim uta mānasaḥ
samavekṣitum sampannaḥ tvam asau bhūmilokaḥ kim uta mānasaḥ
1.
śrīrāma uvāca: tvam pārthivīm dhāraṇām baddhvā jaganti samavekṣitum sampannaḥ.
asau bhūmilokaḥ kim uta mānasaḥ?
asau bhūmilokaḥ kim uta mānasaḥ?
1.
Śrī Rāma said: "Having firmly established your earthly concentration (dhāraṇā) to observe the worlds, you have become proficient. Is this the terrestrial realm, or rather a mental (creation)?"
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इदं च मानसं चाहं संपन्नः पृथुभूतलम् ।
नेदं न मानसं नैव संपन्नो वस्तुतस्त्वहम् ॥ २ ॥
इदं च मानसं चाहं संपन्नः पृथुभूतलम् ।
नेदं न मानसं नैव संपन्नो वस्तुतस्त्वहम् ॥ २ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
idaṃ ca mānasaṃ cāhaṃ saṃpannaḥ pṛthubhūtalam ,
nedaṃ na mānasaṃ naiva saṃpanno vastutastvaham 2
idaṃ ca mānasaṃ cāhaṃ saṃpannaḥ pṛthubhūtalam ,
nedaṃ na mānasaṃ naiva saṃpanno vastutastvaham 2
2.
śrīvasiṣṭha uvāca idam ca mānasam ca aham sampannaḥ pṛthubhūtalam
na idam na mānasam na eva sampannaḥ vastutaḥ tu aham
na idam na mānasam na eva sampannaḥ vastutaḥ tu aham
2.
śrīvasiṣṭha uvāca aham idam ca mānasam ca pṛthubhūtalam
sampannaḥ tu vastutaḥ aham idam na mānasam na eva sampannaḥ
sampannaḥ tu vastutaḥ aham idam na mānasam na eva sampannaḥ
2.
Śrī Vasiṣṭha said: "I have become this vast earth, which is both the external world and a mental construct. However, in reality, I have neither become this, nor the mind, nor anything whatsoever."
अमानसं महीपीठं न संभवति किंचन ।
यदसद्वेत्सि यत्सद्वा मनोमात्रकमेव तत् ॥ ३ ॥
यदसद्वेत्सि यत्सद्वा मनोमात्रकमेव तत् ॥ ३ ॥
amānasaṃ mahīpīṭhaṃ na saṃbhavati kiṃcana ,
yadasadvetsi yatsadvā manomātrakameva tat 3
yadasadvetsi yatsadvā manomātrakameva tat 3
3.
amānasam mahīpīṭham na sambhavati kiṃcana yat
asat vetsi yat sat vā manomātrakam eva tat
asat vetsi yat sat vā manomātrakam eva tat
3.
amānasam mahīpīṭham kiṃcana na sambhavati yat
asat vetsi yat sat vā tat manomātrakam eva
asat vetsi yat sat vā tat manomātrakam eva
3.
A physical world (mahīpīṭham) without a mind (amānasam) is not possible at all. Whatever you know as non-existent, or whatever you know as existent, that is merely a mental construct.
चिदाकाशमहं शुद्धं तस्य मे तत्पदात्मनः ।
यच्चिन्मात्रात्मकचनं तत्संकल्पाभिदं स्मृतम् ॥ ४ ॥
यच्चिन्मात्रात्मकचनं तत्संकल्पाभिदं स्मृतम् ॥ ४ ॥
cidākāśamahaṃ śuddhaṃ tasya me tatpadātmanaḥ ,
yaccinmātrātmakacanaṃ tatsaṃkalpābhidaṃ smṛtam 4
yaccinmātrātmakacanaṃ tatsaṃkalpābhidaṃ smṛtam 4
4.
citākāśam aham śuddham tasya me tatpadātmanaḥ yat
citmātrātmakakacanam tat saṅkalpābhidam smṛtam
citmātrātmakakacanam tat saṅkalpābhidam smṛtam
4.
aham śuddham citākāśam tasya me tatpadātmanaḥ yat
citmātrātmakakacanam tat saṅkalpābhidam smṛtam
citmātrātmakakacanam tat saṅkalpābhidam smṛtam
4.
I am the pure consciousness-space. Whatever manifestation (kacanam) arises from me - the self (ātman) whose nature is that supreme state - and is of the nature of pure consciousness alone, that is known as "saṅkalpa" (conceptualization or volition).
तन्मनस्तन्महीपृष्ठं तज्जगत्स पितामहः ।
संकल्पपुरवद्व्योम्नि कचत्येतन्मनोनभः ॥ ५ ॥
संकल्पपुरवद्व्योम्नि कचत्येतन्मनोनभः ॥ ५ ॥
tanmanastanmahīpṛṣṭhaṃ tajjagatsa pitāmahaḥ ,
saṃkalpapuravadvyomni kacatyetanmanonabhaḥ 5
saṃkalpapuravadvyomni kacatyetanmanonabhaḥ 5
5.
tat manas tat mahīpṛṣṭham tat jagat saḥ pitāmahaḥ
saṅkalpapuravat vyomni kacati etat manonabhaḥ
saṅkalpapuravat vyomni kacati etat manonabhaḥ
5.
tat manas tat mahīpṛṣṭham tat jagat saḥ pitāmahaḥ
etat manonabhaḥ saṅkalpapuravat vyomni kacati
etat manonabhaḥ saṅkalpapuravat vyomni kacati
5.
That (supreme reality) is the mind, that is the surface of the earth; that is the world, that is the Grandfather Brahmā (pitāmaha). This mind-space (manonabhaḥ) manifests like a city conjured by conceptualization (saṅkalpa) in space (vyoman).
एवं संकल्पमात्रं मे मनोमात्रं तदाततम् ।
धारणाभ्याससंपुष्टं भूमण्डलमिति स्थितम् ॥ ६ ॥
धारणाभ्याससंपुष्टं भूमण्डलमिति स्थितम् ॥ ६ ॥
evaṃ saṃkalpamātraṃ me manomātraṃ tadātatam ,
dhāraṇābhyāsasaṃpuṣṭaṃ bhūmaṇḍalamiti sthitam 6
dhāraṇābhyāsasaṃpuṣṭaṃ bhūmaṇḍalamiti sthitam 6
6.
evam saṅkalpamātram me manomātram tat ātatam
dhāraṇābhyāsasaṃpuṣṭam bhūmaṇḍalam iti sthitam
dhāraṇābhyāsasaṃpuṣṭam bhūmaṇḍalam iti sthitam
6.
bhūmaṇḍalam evam me saṅkalpamātram manomātram
tat ātatam dhāraṇābhyāsasaṃpuṣṭam iti sthitam
tat ātatam dhāraṇābhyāsasaṃpuṣṭam iti sthitam
6.
In this way, this earth-globe, which is merely a thought of mine, purely mental, then expanded, and strengthened by the practice of sustained attention (dhyāna), comes to be perceived as such.
नेदं भूमण्डलं तद्वै तदन्यद्धि मनोमयम् ।
आकाशमात्रकचनमचेत्यं कचनं चितेः ॥ ७ ॥
आकाशमात्रकचनमचेत्यं कचनं चितेः ॥ ७ ॥
nedaṃ bhūmaṇḍalaṃ tadvai tadanyaddhi manomayam ,
ākāśamātrakacanamacetyaṃ kacanaṃ citeḥ 7
ākāśamātrakacanamacetyaṃ kacanaṃ citeḥ 7
7.
na idam bhūmaṇḍalam tat vai tat anyat hi
manomayam ākāśamātrakacanam acetyam kacanam citeḥ
manomayam ākāśamātrakacanam acetyam kacanam citeḥ
7.
idam bhūmaṇḍalam tat vai na hi tat anyat
manomayam ākāśamātrakacanam acetyam citeḥ kacanam
manomayam ākāśamātrakacanam acetyam citeḥ kacanam
7.
This earth-globe is certainly not that (real or tangible thing). Instead, that other (form) is purely mental, merely a vibration of pure space, an unconscious manifestation arising from consciousness (cit).
तदेवाकाशमात्रात्म तथाभूतं चिरं स्थितम् ।
इदं प्रत्ययलब्धत्वान्मानसत्वं समुज्झति ॥ ८ ॥
इदं प्रत्ययलब्धत्वान्मानसत्वं समुज्झति ॥ ८ ॥
tadevākāśamātrātma tathābhūtaṃ ciraṃ sthitam ,
idaṃ pratyayalabdhatvānmānasatvaṃ samujjhati 8
idaṃ pratyayalabdhatvānmānasatvaṃ samujjhati 8
8.
tat eva ākāśamātrātma tathābhūtam ciram sthitam
idam pratyayalabdhatvāt mānasatvam samujjhati
idam pratyayalabdhatvāt mānasatvam samujjhati
8.
tat eva ākāśamātrātma tathābhūtam ciram sthitam
idam pratyayalabdhatvāt mānasatvam samujjhati
idam pratyayalabdhatvāt mānasatvam samujjhati
8.
That very thing, whose nature is merely space, having long existed in that state, now, because it has attained a concrete perception, abandons its purely mental nature.
इदं स्थिरं सुकठिनं विततं भूमिमण्डलम् ।
अस्तीति जायते बुद्धिर्व्योम्नीव चिरवेदनात् ॥ ९ ॥
अस्तीति जायते बुद्धिर्व्योम्नीव चिरवेदनात् ॥ ९ ॥
idaṃ sthiraṃ sukaṭhinaṃ vitataṃ bhūmimaṇḍalam ,
astīti jāyate buddhirvyomnīva ciravedanāt 9
astīti jāyate buddhirvyomnīva ciravedanāt 9
9.
idam sthiram sukaṭhinam vitatam bhūmaṇḍalam
asti iti jāyate buddhiḥ vyomni iva ciravedanāt
asti iti jāyate buddhiḥ vyomni iva ciravedanāt
9.
idam bhūmaṇḍalam sthiram sukaṭhinam vitatam
asti iti buddhiḥ jāyate vyomni iva ciravedanāt
asti iti buddhiḥ jāyate vyomni iva ciravedanāt
9.
A perception (buddhi) arises, "This earth-globe is stable, very hard, and vast, it exists," just as if in space, due to long-standing experience.
न्यायेनेदमिवानेन न स्थितं वसुधातलम् ।
इदं चैवैकमेवाद्यसर्गस्याद्यमुपागतम् ॥ १० ॥
इदं चैवैकमेवाद्यसर्गस्याद्यमुपागतम् ॥ १० ॥
nyāyenedamivānena na sthitaṃ vasudhātalam ,
idaṃ caivaikamevādyasargasyādyamupāgatam 10
idaṃ caivaikamevādyasargasyādyamupāgatam 10
10.
nyāyena idam iva anena na sthitam vasudhātalam |
idam ca eva ekam eva adyasargasya adyam upāgatam
idam ca eva ekam eva adyasargasya adyam upāgatam
10.
anena nyāyena idam vasudhātalam iva na sthitam
ca eva idam ekam eva adyam adyasargasya upāgatam
ca eva idam ekam eva adyam adyasargasya upāgatam
10.
By this principle, this earth is not established as truly real. And indeed, this (world) is only one, having emerged as the primordial essence of the original creation.
यथा स्वप्ने पुरत्वेन चिदेव व्योम्नि भासते ।
तथा चिदेव सर्गादाविदं जगदिति स्थितम् ॥ ११ ॥
तथा चिदेव सर्गादाविदं जगदिति स्थितम् ॥ ११ ॥
yathā svapne puratvena cideva vyomni bhāsate ,
tathā cideva sargādāvidaṃ jagaditi sthitam 11
tathā cideva sargādāvidaṃ jagaditi sthitam 11
11.
yathā svapne puratvena cit eva vyomni bhāsate
| tathā cit eva sargādau idam jagat iti sthitam
| tathā cit eva sargādau idam jagat iti sthitam
11.
yathā svapne vyomni cit eva puratvena bhāsate
tathā sargādau cit eva idam jagat iti sthitam
tathā sargādau cit eva idam jagat iti sthitam
11.
Just as in a dream, consciousness (cit) itself appears as a city in the mind's expanse, so too, consciousness (cit) itself is established as 'this world' at the beginning of creation.
विद्धि चिदूपबालस्य मनोराज्यं जगत्त्रयम् ।
महीतलादिकं दृश्यमिदं सर्वं च सर्वदा ॥ १२ ॥
महीतलादिकं दृश्यमिदं सर्वं च सर्वदा ॥ १२ ॥
viddhi cidūpabālasya manorājyaṃ jagattrayam ,
mahītalādikaṃ dṛśyamidaṃ sarvaṃ ca sarvadā 12
mahītalādikaṃ dṛśyamidaṃ sarvaṃ ca sarvadā 12
12.
viddhi cidrūpabālasya manorājyam jagattrayam
| mahītalādikam dṛśyam idam sarvam ca sarvadā
| mahītalādikam dṛśyam idam sarvam ca sarvadā
12.
cidrūpabālasya manorājyam jagattrayam
mahītalādikam idam dṛśyam sarvam ca sarvadā viddhi
mahītalādikam idam dṛśyam sarvam ca sarvadā viddhi
12.
Know that the three worlds (jagattraya), this entire visible realm (dṛśyam), beginning with the earth's surface, is always merely the mental kingdom (manorājya) of the child-like aspect of consciousness (cit).
चिद्रूपस्यात्मनो नान्यः संकल्पस्तन्मयं जगत् ।
वस्तुतस्तु न सत्यात्म न पिण्डात्म न भासुरम् ॥ १३ ॥
वस्तुतस्तु न सत्यात्म न पिण्डात्म न भासुरम् ॥ १३ ॥
cidrūpasyātmano nānyaḥ saṃkalpastanmayaṃ jagat ,
vastutastu na satyātma na piṇḍātma na bhāsuram 13
vastutastu na satyātma na piṇḍātma na bhāsuram 13
13.
cidrūpasya ātmanaḥ na anyaḥ saṅkalpaḥ tanmayam jagat
| vastutaḥ tu na satyātma na piṇḍātma na bhāsuram
| vastutaḥ tu na satyātma na piṇḍātma na bhāsuram
13.
cidrūpasya ātmanaḥ saṅkalpaḥ tanmayam jagat na anyaḥ
vastutaḥ tu na satyātma na piṇḍātma na bhāsuram
vastutaḥ tu na satyātma na piṇḍātma na bhāsuram
13.
The world (jagat) is none other than the creative will (saṅkalpa) of the self (ātman) in its form as consciousness (cit). But in reality, it is neither truly existent (satyātman) in its essence, nor corporeal (piṇḍātman), nor luminous.
दृश्यमस्त्यपरिज्ञातं परिज्ञातं न विद्यते ।
परिज्ञातं तदेवास्य शृणोषि यदिदं चिरम् ॥ १४ ॥
परिज्ञातं तदेवास्य शृणोषि यदिदं चिरम् ॥ १४ ॥
dṛśyamastyaparijñātaṃ parijñātaṃ na vidyate ,
parijñātaṃ tadevāsya śṛṇoṣi yadidaṃ ciram 14
parijñātaṃ tadevāsya śṛṇoṣi yadidaṃ ciram 14
14.
dṛśyam asti aparijñātam parijñātam na vidyate
parijñātam tat eva asya śṛṇoṣi yat idam ciram
parijñātam tat eva asya śṛṇoṣi yat idam ciram
14.
dṛśyam aparijñātam asti parijñātam na vidyate
tat eva parijñātam asya yat idam ciram śṛṇoṣi
tat eva parijñātam asya yat idam ciram śṛṇoṣi
14.
The perceptible world (dṛśyam) is inherently not fully known. That which is truly and fully known does not exist as a separate observable entity. That very ultimate reality, which has been understood for a long time, is what you are now hearing about.
सर्वं चिन्मात्रमाशान्त प्रकचत्यात्मनात्मनि ।
भूमण्डलात्म दृश्यात्म द्वैतैक्याभ्यां विवर्जितम् ॥ १५ ॥
भूमण्डलात्म दृश्यात्म द्वैतैक्याभ्यां विवर्जितम् ॥ १५ ॥
sarvaṃ cinmātramāśānta prakacatyātmanātmani ,
bhūmaṇḍalātma dṛśyātma dvaitaikyābhyāṃ vivarjitam 15
bhūmaṇḍalātma dṛśyātma dvaitaikyābhyāṃ vivarjitam 15
15.
sarvam cinmātram āśānta prakacati ātmanā ātmani
bhūmaṇḍalātma dṛśyātma dvaitaikyābhyām vivarjitam
bhūmaṇḍalātma dṛśyātma dvaitaikyābhyām vivarjitam
15.
sarvam cinmātram āśānta ātmanā ātmani prakacati
bhūmaṇḍalātma dṛśyātma dvaitaikyābhyām vivarjitam
bhūmaṇḍalātma dṛśyātma dvaitaikyābhyām vivarjitam
15.
All of existence is pure consciousness (cinmātra), utterly tranquil, manifesting by the Self (ātman) within the Self (ātman). It is devoid of both duality and unity, and free from the nature of the earth-sphere or the visible world.
मणिर्यथा स्वभावेन शुक्लपीतादिकास्त्विषः ।
अकुर्वन्नेव कुरुते चिदाकाशस्तथा जगत् ॥ १६ ॥
अकुर्वन्नेव कुरुते चिदाकाशस्तथा जगत् ॥ १६ ॥
maṇiryathā svabhāvena śuklapītādikāstviṣaḥ ,
akurvanneva kurute cidākāśastathā jagat 16
akurvanneva kurute cidākāśastathā jagat 16
16.
maṇiḥ yathā svabhāvena śuklapītādikāḥ tviṣaḥ
akurvan eva kurute citākāśaḥ tathā jagat
akurvan eva kurute citākāśaḥ tathā jagat
16.
yathā maṇiḥ svabhāvena śuklapītādikāḥ tviṣaḥ akurvan eva kurute,
tathā citākāśaḥ jagat kurute
tathā citākāśaḥ jagat kurute
16.
Just as a gem, by its intrinsic nature (svabhāva), produces white, yellow, and other hues without actively doing so, similarly, the space of consciousness (cidākāśa) creates the world.
यतो न किंचित्कुरुते न च रूपं समुज्झति ।
तस्मान्न मानसं नेदं किंचिदस्ति महीतलम् ॥ १७ ॥
तस्मान्न मानसं नेदं किंचिदस्ति महीतलम् ॥ १७ ॥
yato na kiṃcitkurute na ca rūpaṃ samujjhati ,
tasmānna mānasaṃ nedaṃ kiṃcidasti mahītalam 17
tasmānna mānasaṃ nedaṃ kiṃcidasti mahītalam 17
17.
yataḥ na kiñcit kurute na ca rūpam samujjhati
tasmāt na mānasam na idam kiñcit asti mahītalam
tasmāt na mānasam na idam kiñcit asti mahītalam
17.
yataḥ (citākāśaḥ) kiñcit na kurute,
ca rūpam na samujjhati,
tasmāt idam mahītalam mānasam na,
na ca kiñcit asti
ca rūpam na samujjhati,
tasmāt idam mahītalam mānasam na,
na ca kiñcit asti
17.
Because it (the space of consciousness) does not actively do anything whatsoever, nor does it abandon its essential nature (rūpam), therefore, this earth (the phenomenal world) is neither merely a mental construct nor truly anything (distinct from consciousness).
महीतलमिवाभाति चिद्व्योमैव निरन्तरम् ।
आत्मन्येवातलं व्योम यथामलतलं स्थितम् ॥ १८ ॥
आत्मन्येवातलं व्योम यथामलतलं स्थितम् ॥ १८ ॥
mahītalamivābhāti cidvyomaiva nirantaram ,
ātmanyevātalaṃ vyoma yathāmalatalaṃ sthitam 18
ātmanyevātalaṃ vyoma yathāmalatalaṃ sthitam 18
18.
mahi-talam iva ābhāti cit-vyoma eva nirantaram
ātmani eva atalam vyoma yathā amala-talam sthitam
ātmani eva atalam vyoma yathā amala-talam sthitam
18.
cit-vyoma eva nirantaram mahi-talam iva ābhāti.
ātmani eva atalam vyoma yathā amala-talam sthitam (asti).
ātmani eva atalam vyoma yathā amala-talam sthitam (asti).
18.
The space of consciousness (cit-vyoma) continuously appears like the surface of the earth. Just as an unblemished surface is situated, so too is the infinite space (vyoma) situated within the self (ātman) itself.
स्वभावमात्रकचन तत्तदेव यथास्थितम् ।
भूमण्डलमिवात्यच्छं खमेव विशतान्तरम् ॥ १९ ॥
भूमण्डलमिवात्यच्छं खमेव विशतान्तरम् ॥ १९ ॥
svabhāvamātrakacana tattadeva yathāsthitam ,
bhūmaṇḍalamivātyacchaṃ khameva viśatāntaram 19
bhūmaṇḍalamivātyacchaṃ khameva viśatāntaram 19
19.
svabhāva-mātra-kacana tat-tat eva yathā-sthitam
bhū-maṇḍalam iva atyaccham kham eva viśat antaram
bhū-maṇḍalam iva atyaccham kham eva viśat antaram
19.
tat-tat eva yathā-sthitam svabhāva-mātra-kacana (bhāti).
(idam) bhū-maṇḍalam iva atyaccham kham eva antaram viśat (asti).
(idam) bhū-maṇḍalam iva atyaccham kham eva antaram viśat (asti).
19.
Each and every thing exists just as it is, by the mere manifestation of its intrinsic nature (svabhāva). It is exceedingly clear, like the terrestrial sphere (bhūmaṇḍala) itself, with space pervading its interior.
इदं भूमण्डलं तच्च द्वयमेतन्महाचितेः ।
स्वरूपमेव कचति तव स्वप्नपुरं यथा ॥ २० ॥
स्वरूपमेव कचति तव स्वप्नपुरं यथा ॥ २० ॥
idaṃ bhūmaṇḍalaṃ tacca dvayametanmahāciteḥ ,
svarūpameva kacati tava svapnapuraṃ yathā 20
svarūpameva kacati tava svapnapuraṃ yathā 20
20.
idam bhū-maṇḍalam tat ca dvayam etat mahā-citeḥ
svarūpam eva kacati tava svapna-puram yathā
svarūpam eva kacati tava svapna-puram yathā
20.
idam bhū-maṇḍalam ca tat etat dvayam mahā-citeḥ svarūpam eva kacati,
yathā tava svapna-puram (kacati).
yathā tava svapna-puram (kacati).
20.
This terrestrial sphere (bhūmaṇḍala) and that [consciousness-space] – these two – manifest as the very intrinsic nature (svarūpa) of the great consciousness, just like your city in a dream.
इदमाकाशमात्रात्म तदप्याकाशमात्रकम् ।
अज्ञानात्मपरिज्ञानाज्ज्ञानान्नेदं न तत्क्वचित् ॥ २१ ॥
अज्ञानात्मपरिज्ञानाज्ज्ञानान्नेदं न तत्क्वचित् ॥ २१ ॥
idamākāśamātrātma tadapyākāśamātrakam ,
ajñānātmaparijñānājjñānānnedaṃ na tatkvacit 21
ajñānātmaparijñānājjñānānnedaṃ na tatkvacit 21
21.
idam ākāśa-mātra-ātma tat api ākāśa-mātrakam
ajñāna-ātma-parijñānāt jñānāt na idam na tat kvacit
ajñāna-ātma-parijñānāt jñānāt na idam na tat kvacit
21.
idam ākāśa-mātra-ātma (asti).
tat api ākāśa-mātrakam (asti).
ajñāna-ātma-parijñānāt jñānāt (ca),
na idam na tat kvacit (vidyate).
tat api ākāśa-mātrakam (asti).
ajñāna-ātma-parijñānāt jñānāt (ca),
na idam na tat kvacit (vidyate).
21.
This [world] has the nature of mere space, and that [consciousness-space] also consists merely of space. From the perfect understanding of the nature of ignorance, and from [true] knowledge (jñāna), neither this nor that exists anywhere.
त्रैलोक्यभूतजालानां कालत्रितयभाविनाम् ।
संभ्रमः स्वप्नसंकल्पो मनोराज्यदशास्थितौ ॥ २२ ॥
संभ्रमः स्वप्नसंकल्पो मनोराज्यदशास्थितौ ॥ २२ ॥
trailokyabhūtajālānāṃ kālatritayabhāvinām ,
saṃbhramaḥ svapnasaṃkalpo manorājyadaśāsthitau 22
saṃbhramaḥ svapnasaṃkalpo manorājyadaśāsthitau 22
22.
trailokyabhūtajālānām kālatritayabhāvinām
saṃbhramaḥ svapnasaṅkalpaḥ manorājyadaśāsthitau
saṃbhramaḥ svapnasaṅkalpaḥ manorājyadaśāsthitau
22.
trailokyabhūtajālānām kālatritayabhāvinām
saṃbhramaḥ svapnasaṅkalpaḥ manorājyadaśāsthitau
saṃbhramaḥ svapnasaṅkalpaḥ manorājyadaśāsthitau
22.
The confusion experienced by the multitudes of beings in the three worlds - those existing in the past, present, and future - is merely a conception like a dream, occurring within the state of mental fantasizing.
भूतान्यथ भविष्यन्ति वर्तमानानि यानि च ।
भूमण्डलानि तान्यत्र सत्ता सामान्यतां गता ॥ २३ ॥
भूमण्डलानि तान्यत्र सत्ता सामान्यतां गता ॥ २३ ॥
bhūtānyatha bhaviṣyanti vartamānāni yāni ca ,
bhūmaṇḍalāni tānyatra sattā sāmānyatāṃ gatā 23
bhūmaṇḍalāni tānyatra sattā sāmānyatāṃ gatā 23
23.
bhūtāni atha bhaviṣyanti vartamānāni yāni ca
bhūmaṇḍalāni tāni atra sattā sāmānyatām gatā
bhūmaṇḍalāni tāni atra sattā sāmānyatām gatā
23.
atha yāni bhūtāni bhaviṣyanti vartamānāni ca,
tāni bhūmaṇḍalāni atra sattā sāmānyatām gatā
tāni bhūmaṇḍalāni atra sattā sāmānyatām gatā
23.
And all those beings - whether they existed in the past, will exist in the future, or exist in the present - along with all the earthly realms, their existence here has attained a state of sameness.
अहमेव समग्राणि तेषामन्तर्गतान्यपि ।
तेन तान्यनुभूतानि तथा दृष्टानि चाखिलम् ॥ २४ ॥
तेन तान्यनुभूतानि तथा दृष्टानि चाखिलम् ॥ २४ ॥
ahameva samagrāṇi teṣāmantargatānyapi ,
tena tānyanubhūtāni tathā dṛṣṭāni cākhilam 24
tena tānyanubhūtāni tathā dṛṣṭāni cākhilam 24
24.
aham eva samagrāṇi teṣām antargatāni api tena
tāni anubhūtāni tathā dṛṣṭāni ca akhilam
tāni anubhūtāni tathā dṛṣṭāni ca akhilam
24.
aham eva samagrāṇi api teṣām antargatāni.
tena tāni akhilam anubhūtāni tathā ca dṛṣṭāni
tena tāni akhilam anubhūtāni tathā ca dṛṣṭāni
24.
Indeed, I alone am all of them, even those things contained within them. By me, therefore, all of them have been experienced and completely perceived.
चिन्मात्रमेतदजरं परमात्मतत्त्वं शुद्धात्मतामजहदङ्गगतं बिभर्ति ।
सर्वं यथास्थितमिदं जगदात्तभेदं बुद्धं सदङ्ग न बिभर्ति तु किंचनापि ॥ २५ ॥
सर्वं यथास्थितमिदं जगदात्तभेदं बुद्धं सदङ्ग न बिभर्ति तु किंचनापि ॥ २५ ॥
cinmātrametadajaraṃ paramātmatattvaṃ śuddhātmatāmajahadaṅgagataṃ bibharti ,
sarvaṃ yathāsthitamidaṃ jagadāttabhedaṃ buddhaṃ sadaṅga na bibharti tu kiṃcanāpi 25
sarvaṃ yathāsthitamidaṃ jagadāttabhedaṃ buddhaṃ sadaṅga na bibharti tu kiṃcanāpi 25
25.
cinmātram etat ajaram paramātmatattvam
śuddhātmatām ajahat aṅgagataṁ bibharti
sarvam yathāsthitam idam jagat āttabhedam
buddham sat aṅga na bibharti tu kiñcana api
śuddhātmatām ajahat aṅgagataṁ bibharti
sarvam yathāsthitam idam jagat āttabhedam
buddham sat aṅga na bibharti tu kiñcana api
25.
etat cinmātram ajaram paramātmatattvam ajahat śuddhātmatām aṅgagataṁ bibharti.
tu sat aṅga buddham idam sarvam yathāsthitam āttabhedam jagat kiñcana api na bibharti
tu sat aṅga buddham idam sarvam yathāsthitam āttabhedam jagat kiñcana api na bibharti
25.
This ageless principle of the supreme Self (paramātmatattva), which is pure consciousness itself, maintains its pure self-nature (ātman) without abandoning it, and also sustains that which is embodied. But, O good one, O dear one, it (the supreme Self) does not maintain this entire world, which, though existing as it is and having taken on distinctions, is merely perceived.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89 (current chapter)
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216