योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-7, chapter-156
व्याध उवाच ।
अनन्तरं हे भगवन्वितताकाशवासिनः ।
किंभविष्यति मे तत्र देहेऽधःपातिनि क्षितौ ॥ १ ॥
अनन्तरं हे भगवन्वितताकाशवासिनः ।
किंभविष्यति मे तत्र देहेऽधःपातिनि क्षितौ ॥ १ ॥
vyādha uvāca ,
anantaraṃ he bhagavanvitatākāśavāsinaḥ ,
kiṃbhaviṣyati me tatra dehe'dhaḥpātini kṣitau 1
anantaraṃ he bhagavanvitatākāśavāsinaḥ ,
kiṃbhaviṣyati me tatra dehe'dhaḥpātini kṣitau 1
1.
vyādhaḥ uvāca anantaram he bhagavan vitatākāśavāsin
kim bhaviṣyati me tatra dehe adhaḥpātini kṣitau
kim bhaviṣyati me tatra dehe adhaḥpātini kṣitau
1.
vyādhaḥ uvāca he bhagavan vitatākāśavāsin anantaram
tatra kṣitau adhaḥpātini dehe me kim bhaviṣyati
tatra kṣitau adhaḥpātini dehe me kim bhaviṣyati
1.
The hunter said: 'O Lord, dweller of the vast sky! What will happen to me subsequently, there in this body as it falls down onto the earth?'
मुनिरुवाच ।
शूणुष्वावहितस्तस्मिन्देहे तव परिक्षते ।
किं भविष्यति भव्यात्मस्तस्मिन्परमकाम्बरे ॥ २ ॥
शूणुष्वावहितस्तस्मिन्देहे तव परिक्षते ।
किं भविष्यति भव्यात्मस्तस्मिन्परमकाम्बरे ॥ २ ॥
muniruvāca ,
śūṇuṣvāvahitastasmindehe tava parikṣate ,
kiṃ bhaviṣyati bhavyātmastasminparamakāmbare 2
śūṇuṣvāvahitastasmindehe tava parikṣate ,
kiṃ bhaviṣyati bhavyātmastasminparamakāmbare 2
2.
muniḥ uvāca śūṇuṣva avahitaḥ tasmin dehe tava parikṣate
kim bhaviṣyati bhavyātman tasmin paramakāmbare
kim bhaviṣyati bhavyātman tasmin paramakāmbare
2.
muniḥ uvāca bhavyātman avahitaḥ śūṇuṣva tava tasmin
parikṣate dehe tasmin paramakāmbare kim bhaviṣyati
parikṣate dehe tasmin paramakāmbare kim bhaviṣyati
2.
The sage said: 'Listen attentively. O noble soul, what will become of you in that supreme space when your body is completely destroyed?'
देहे तस्मिन्परिभ्रष्टे जीवस्तु प्राणसंयुतः ।
भविष्यत्यम्बरे वातलवो व्याततरूपिणि ॥ ३ ॥
भविष्यत्यम्बरे वातलवो व्याततरूपिणि ॥ ३ ॥
dehe tasminparibhraṣṭe jīvastu prāṇasaṃyutaḥ ,
bhaviṣyatyambare vātalavo vyātatarūpiṇi 3
bhaviṣyatyambare vātalavo vyātatarūpiṇi 3
3.
dehe tasmin paribhraṣṭe jīvaḥ tu prāṇasaṃyutaḥ
bhaviṣyati ambare vātalavaḥ vyātatetarūpiṇi
bhaviṣyati ambare vātalavaḥ vyātatetarūpiṇi
3.
tasmin dehe paribhraṣṭe jīvaḥ tu prāṇasaṃyutaḥ
ambare vyātatetarūpiṇi vātalavaḥ bhaviṣyati
ambare vyātatetarūpiṇi vātalavaḥ bhaviṣyati
3.
When that body perishes, the individual soul (jīva), united with the vital breaths (prāṇa), will become a particle of wind in the vast space, taking on an expanded form.
तस्मिन्वातलवे चेतो दृश्यं हृत्स्थं स्थितं पुरः ।
स्फारं द्रक्ष्यति भूपीठं भवान्स्वप्ने जगद्यथा ॥ ४ ॥
स्फारं द्रक्ष्यति भूपीठं भवान्स्वप्ने जगद्यथा ॥ ४ ॥
tasminvātalave ceto dṛśyaṃ hṛtsthaṃ sthitaṃ puraḥ ,
sphāraṃ drakṣyati bhūpīṭhaṃ bhavānsvapne jagadyathā 4
sphāraṃ drakṣyati bhūpīṭhaṃ bhavānsvapne jagadyathā 4
4.
tasmin vātalave cetaḥ dṛśyam hṛtstham sthitam puraḥ
sphāram drakṣyati bhūpīṭham bhavān svapne jagat yathā
sphāram drakṣyati bhūpīṭham bhavān svapne jagat yathā
4.
tasmin vātalave hṛtstham puraḥ sthitam dṛśyam cetaḥ
bhūpīṭham sphāram drakṣyati yathā bhavān svapne jagat
bhūpīṭham sphāram drakṣyati yathā bhavān svapne jagat
4.
In that particle of wind, the perceived mind (cetas), situated within the heart and appearing before it, will see a vast kingdom (bhūpīṭha), just as you (Your Honor) perceive the world in a dream.
महत्त्वाच्चित्तवृत्तेस्तु जीवो द्रक्ष्यति ते ततः ।
राजाहमस्मि भूपीठ इति संकल्पितार्थभाक् ॥ ५ ॥
राजाहमस्मि भूपीठ इति संकल्पितार्थभाक् ॥ ५ ॥
mahattvāccittavṛttestu jīvo drakṣyati te tataḥ ,
rājāhamasmi bhūpīṭha iti saṃkalpitārthabhāk 5
rājāhamasmi bhūpīṭha iti saṃkalpitārthabhāk 5
5.
mahattva at cittavṛtteḥ tu jīvaḥ drakṣyati te tataḥ
rājā aham asmi bhūpīṭham iti saṃkalpitārthabhāk
rājā aham asmi bhūpīṭham iti saṃkalpitārthabhāk
5.
tu cittavṛtteḥ mahattva at tataḥ te jīvaḥ drakṣyati
aham rājā asmi bhūpīṭham iti saṃkalpitārthabhāk
aham rājā asmi bhūpīṭham iti saṃkalpitārthabhāk
5.
But due to the magnitude of the mind's modifications (cittavṛtti), the individual soul (jīva) will then perceive itself, declaring: 'I am a king, I am this kingdom,' thereby experiencing the meaning of what it has thus conceived.
तत्रास्य सहसैवाशु प्रतिभोदेष्यति स्वयम् ।
अहमस्मि नृपः श्रीमान्सिन्धुर्नाम्नातिमानितः ॥ ६ ॥
अहमस्मि नृपः श्रीमान्सिन्धुर्नाम्नातिमानितः ॥ ६ ॥
tatrāsya sahasaivāśu pratibhodeṣyati svayam ,
ahamasmi nṛpaḥ śrīmānsindhurnāmnātimānitaḥ 6
ahamasmi nṛpaḥ śrīmānsindhurnāmnātimānitaḥ 6
6.
tatra asya sahasā eva āśu pratibhā udeṣyati svayam
aham asmi nṛpaḥ śrīmān sindhuḥ nāmnā atimānitaḥ
aham asmi nṛpaḥ śrīmān sindhuḥ nāmnā atimānitaḥ
6.
tatra asya sahasā eva āśu svayam pratibhā udeṣyati
aham śrīmān nṛpaḥ sindhuḥ nāmnā atimānitaḥ asmi
aham śrīmān nṛpaḥ sindhuḥ nāmnā atimānitaḥ asmi
6.
There, understanding will suddenly and quickly arise within him on its own: 'I am the glorious King Sindhu by name, highly esteemed.'
अष्टवर्षाय मे राज्यं गते पितरि काननम् ।
भुवश्चतुःसमुद्रायाः पित्रा दत्तमुपागतम् ॥ ७ ॥
भुवश्चतुःसमुद्रायाः पित्रा दत्तमुपागतम् ॥ ७ ॥
aṣṭavarṣāya me rājyaṃ gate pitari kānanam ,
bhuvaścatuḥsamudrāyāḥ pitrā dattamupāgatam 7
bhuvaścatuḥsamudrāyāḥ pitrā dattamupāgatam 7
7.
aṣṭavarṣāya me rājyam gate pitari kānanam
bhuvaḥ catuḥsamudrāyāḥ pitrā dattam upāgatam
bhuvaḥ catuḥsamudrāyāḥ pitrā dattam upāgatam
7.
pitari kānanam gate,
aṣṭavarṣāya me catuḥsamudrāyāḥ bhuvaḥ pitrā dattam rājyam upāgatam
aṣṭavarṣāya me catuḥsamudrāyāḥ bhuvaḥ pitrā dattam rājyam upāgatam
7.
When I was eight years old and my father had departed for the forest, this kingdom, encompassing the four oceans and bestowed by my father, came to my possession.
सीमान्ते भूपतिः शत्रुर्विदूरथ इति श्रुतः ।
विद्यते यः प्रयत्नेन विना नाम न जीयते ॥ ८ ॥
विद्यते यः प्रयत्नेन विना नाम न जीयते ॥ ८ ॥
sīmānte bhūpatiḥ śatrurvidūratha iti śrutaḥ ,
vidyate yaḥ prayatnena vinā nāma na jīyate 8
vidyate yaḥ prayatnena vinā nāma na jīyate 8
8.
sīmānte bhūpatiḥ śatruḥ vidūrathaḥ iti śrutaḥ
vidyate yaḥ prayatnena vinā nāma na jīyate
vidyate yaḥ prayatnena vinā nāma na jīyate
8.
sīmānte vidyate yaḥ bhūpatiḥ śatruḥ vidūrathaḥ
iti śrutaḥ (saḥ) prayatnena vinā nāma na jīyate
iti śrutaḥ (saḥ) prayatnena vinā nāma na jīyate
8.
On the border, there exists an enemy king known as Vidūratha, who, truly, cannot be conquered without considerable effort.
इदं मे कुर्वतो राज्यं संवत्सरशतं गतम् ।
अहो भृत्यकलत्रौघैः सह भुक्तं मया सुखम् ॥ ९ ॥
अहो भृत्यकलत्रौघैः सह भुक्तं मया सुखम् ॥ ९ ॥
idaṃ me kurvato rājyaṃ saṃvatsaraśataṃ gatam ,
aho bhṛtyakalatraughaiḥ saha bhuktaṃ mayā sukham 9
aho bhṛtyakalatraughaiḥ saha bhuktaṃ mayā sukham 9
9.
idam me kurvataḥ rājyam saṃvatsaraśatam gatam
aho bhṛtyakalatraughaiḥ saha bhuktam mayā sukham
aho bhṛtyakalatraughaiḥ saha bhuktam mayā sukham
9.
me idam rājyam kurvataḥ saṃvatsaraśatam gatam
aho mayā bhṛtyakalatraughaiḥ saha sukham bhuktam
aho mayā bhṛtyakalatraughaiḥ saha sukham bhuktam
9.
As I ruled this kingdom, a hundred years passed. Oh, what great happiness I enjoyed with my host of servants and wives!
कष्टमेष प्रवृद्धो मे सीमान्तवसुधाधिपः ।
अनेन सह संग्रामो दारुणः समुपस्थितः ॥ १० ॥
अनेन सह संग्रामो दारुणः समुपस्थितः ॥ १० ॥
kaṣṭameṣa pravṛddho me sīmāntavasudhādhipaḥ ,
anena saha saṃgrāmo dāruṇaḥ samupasthitaḥ 10
anena saha saṃgrāmo dāruṇaḥ samupasthitaḥ 10
10.
kaṣṭam eṣaḥ pravṛddhaḥ me sīmāntavasudhādhipaḥ
anena saha saṅgrāmaḥ dāruṇaḥ samupasthitaḥ
anena saha saṅgrāmaḥ dāruṇaḥ samupasthitaḥ
10.
kaṣṭam me eṣaḥ sīmāntavasudhādhipaḥ pravṛddhaḥ
anena saha dāruṇaḥ saṅgrāmaḥ samupasthitaḥ
anena saha dāruṇaḥ saṅgrāmaḥ samupasthitaḥ
10.
Alas, this border-king of mine has become very powerful. A dreadful battle with him is imminent.
इति चिन्तयतस्तत्र विदूरथमहीभुजा ।
भविष्यति महद्युद्धं चतुरङ्गबलक्षयि ॥ ११ ॥
भविष्यति महद्युद्धं चतुरङ्गबलक्षयि ॥ ११ ॥
iti cintayatastatra vidūrathamahībhujā ,
bhaviṣyati mahadyuddhaṃ caturaṅgabalakṣayi 11
bhaviṣyati mahadyuddhaṃ caturaṅgabalakṣayi 11
11.
iti cintayataḥ tatra vidūrarathamahībhujā
bhaviṣyati mahat yuddham caturaṅgabalakṣayi
bhaviṣyati mahat yuddham caturaṅgabalakṣayi
11.
iti tatra vidūrarathamahībhujā cintayataḥ (sati)
mahat caturaṅgabalakṣayi yuddham bhaviṣyati
mahat caturaṅgabalakṣayi yuddham bhaviṣyati
11.
Thus, as King Vidūratha pondered there, a great battle, destructive of the fourfold army, will take place.
महता तेन युद्धेन हनिष्यसि विदूरथम् ।
करवाललतालूनजङ्घं त्वं विरथोऽपि सन् ॥ १२ ॥
करवाललतालूनजङ्घं त्वं विरथोऽपि सन् ॥ १२ ॥
mahatā tena yuddhena haniṣyasi vidūratham ,
karavālalatālūnajaṅghaṃ tvaṃ viratho'pi san 12
karavālalatālūnajaṅghaṃ tvaṃ viratho'pi san 12
12.
mahatā tena yuddhena haniṣyasi vidūraratham
karavālalatālūnajaṅgham tvam virathaḥ api san
karavālalatālūnajaṅgham tvam virathaḥ api san
12.
tvam virathaḥ api san mahatā tena yuddhena
karavālalatālūnajaṅgham vidūraratham haniṣyasi
karavālalatālūnajaṅgham vidūraratham haniṣyasi
12.
In that great battle, you will slay Vidūratha, whose leg will be severed by the blade of your sword (karavāla), even while you yourself are without a chariot.
चतुःसागरपर्यन्ते भूतले भूपतिस्ततः ।
भविष्यसि भयाक्रान्तदिक्पालादृतशासनः ॥ १३ ॥
भविष्यसि भयाक्रान्तदिक्पालादृतशासनः ॥ १३ ॥
catuḥsāgaraparyante bhūtale bhūpatistataḥ ,
bhaviṣyasi bhayākrāntadikpālādṛtaśāsanaḥ 13
bhaviṣyasi bhayākrāntadikpālādṛtaśāsanaḥ 13
13.
catuḥsāgaraparyante bhūtale bhūpatiḥ tataḥ
bhaviṣyasi bhayākrāntadikpālādṛtaśāsanaḥ
bhaviṣyasi bhayākrāntadikpālādṛtaśāsanaḥ
13.
tataḥ tvam catuḥsāgaraparyante bhūtale bhūpatiḥ
(ca) bhayākrāntadikpālādṛtaśāsanaḥ bhaviṣyasi
(ca) bhayākrāntadikpālādṛtaśāsanaḥ bhaviṣyasi
13.
Thereafter, you will become the sovereign of the entire earth (bhūtale), stretching to the four oceans, and your rule will be honored even by the guardians of the directions, who are overwhelmed by fear.
स त्वं सिन्धुर्भवन्प्राप्तसकलावनिमण्डलः ।
पण्डितैर्मन्त्रिभिः सार्धं करिष्यसि कथा इमाः ॥ १४ ॥
पण्डितैर्मन्त्रिभिः सार्धं करिष्यसि कथा इमाः ॥ १४ ॥
sa tvaṃ sindhurbhavanprāptasakalāvanimaṇḍalaḥ ,
paṇḍitairmantribhiḥ sārdhaṃ kariṣyasi kathā imāḥ 14
paṇḍitairmantribhiḥ sārdhaṃ kariṣyasi kathā imāḥ 14
14.
sa tvam sindhuḥ bhavan prāptasakalāvanimaṇḍalaḥ
paṇḍitaiḥ mantribhiḥ sārdham kariṣyasi kathāḥ imāḥ
paṇḍitaiḥ mantribhiḥ sārdham kariṣyasi kathāḥ imāḥ
14.
sa tvam sindhuḥ bhavan prāptasakalāvanimaṇḍalaḥ
paṇḍitaiḥ mantribhiḥ sārdham imāḥ kathāḥ kariṣyasi
paṇḍitaiḥ mantribhiḥ sārdham imāḥ kathāḥ kariṣyasi
14.
You, having become like an ocean and having obtained the entire realm of the earth, will engage in these discussions along with learned scholars and ministers.
मन्त्री वदिष्यति ।
अत्याश्चर्यमिदं देव यदेवं स विदूरथः ।
देवेन विजितो युद्धे नीतश्च यमसादनम् ॥ १५ ॥
अत्याश्चर्यमिदं देव यदेवं स विदूरथः ।
देवेन विजितो युद्धे नीतश्च यमसादनम् ॥ १५ ॥
mantrī vadiṣyati ,
atyāścaryamidaṃ deva yadevaṃ sa vidūrathaḥ ,
devena vijito yuddhe nītaśca yamasādanam 15
atyāścaryamidaṃ deva yadevaṃ sa vidūrathaḥ ,
devena vijito yuddhe nītaśca yamasādanam 15
15.
mantrī vadiṣyati atyāścaryam idam deva yat evam saḥ
vidūrathaḥ devena vijitaḥ yuddhe nītaḥ ca yamasādanam
vidūrathaḥ devena vijitaḥ yuddhe nītaḥ ca yamasādanam
15.
mantrī vadiṣyati deva idam atyāścaryam yat saḥ vidūrathaḥ
evam devena yuddhe vijitaḥ ca yamasādanam nītaḥ
evam devena yuddhe vijitaḥ ca yamasādanam nītaḥ
15.
The minister will say: 'This is extremely astonishing, O King, that Vidūratha was thus defeated by Your Majesty in battle and sent to the abode of Yama, the god of death.'
त्वं वक्ष्यसि ।
भोः साधो सधनस्यास्य कल्पान्तार्णवरंहसः ।
वैरी विदूरथो राजा किमर्थं वद दुःसहः ॥ १६ ॥
भोः साधो सधनस्यास्य कल्पान्तार्णवरंहसः ।
वैरी विदूरथो राजा किमर्थं वद दुःसहः ॥ १६ ॥
tvaṃ vakṣyasi ,
bhoḥ sādho sadhanasyāsya kalpāntārṇavaraṃhasaḥ ,
vairī vidūratho rājā kimarthaṃ vada duḥsahaḥ 16
bhoḥ sādho sadhanasyāsya kalpāntārṇavaraṃhasaḥ ,
vairī vidūratho rājā kimarthaṃ vada duḥsahaḥ 16
16.
tvam vakṣyasi bhoḥ sādho sadhanasya asya kalpāntārṇavaraṃhasaḥ
vairī vidūrathaḥ rājā kimartham vada dussahaḥ
vairī vidūrathaḥ rājā kimartham vada dussahaḥ
16.
tvam vakṣyasi bhoḥ sādho vada kimartham asya sadhanasya
kalpāntārṇavaraṃhasaḥ rājā vidūrathaḥ vairī dussahaḥ
kalpāntārṇavaraṃhasaḥ rājā vidūrathaḥ vairī dussahaḥ
16.
You will say: 'O wise one, please tell me, why was King Vidūratha, an enemy to this wealthy ruler whose power is like the ocean at the end of a cosmic cycle, so difficult to overcome?'
मन्त्री वदिष्यति ।
लीला नामास्य भार्यास्ति तयातितपसार्जिता ।
माता सरस्वतीदेवी जगद्धात्री निरञ्जना ॥ १७ ॥
लीला नामास्य भार्यास्ति तयातितपसार्जिता ।
माता सरस्वतीदेवी जगद्धात्री निरञ्जना ॥ १७ ॥
mantrī vadiṣyati ,
līlā nāmāsya bhāryāsti tayātitapasārjitā ,
mātā sarasvatīdevī jagaddhātrī nirañjanā 17
līlā nāmāsya bhāryāsti tayātitapasārjitā ,
mātā sarasvatīdevī jagaddhātrī nirañjanā 17
17.
mantrī vadiṣyati līlā nāma asya bhāryā asti tayā
atitapasā arjitā mātā sarasvatī devī jagaddhātrī nirañjanā
atitapasā arjitā mātā sarasvatī devī jagaddhātrī nirañjanā
17.
mantrī vadiṣyati asya līlā nāma bhāryā asti tayā
atitapasā arjitā mātā sarasvatī devī jagaddhātrī nirañjanā
atitapasā arjitā mātā sarasvatī devī jagaddhātrī nirañjanā
17.
The minister will say: 'He has a wife named Līlā, whom he obtained through great spiritual austerity (tapas). Her mother is the Goddess Sarasvatī, the immaculate (nirañjanā) sustainer of the world.'
गृहीतायाः सुतात्वेन सास्या भुवनभाविनी ।
संसाधयति कार्याणि मोक्षादीन्यपि हेलया ॥ १८ ॥
संसाधयति कार्याणि मोक्षादीन्यपि हेलया ॥ १८ ॥
gṛhītāyāḥ sutātvena sāsyā bhuvanabhāvinī ,
saṃsādhayati kāryāṇi mokṣādīnyapi helayā 18
saṃsādhayati kāryāṇi mokṣādīnyapi helayā 18
18.
gṛhītāyāḥ sutātvena sā asyāḥ bhuvanabhāvinī
saṃsādhayati kāryāṇi mokṣādīni api helayā
saṃsādhayati kāryāṇi mokṣādīni api helayā
18.
sā bhuvanabhāvinī asyāḥ gṛhītāyāḥ sutātvena
api mokṣādīni kāryāṇi helayā saṃsādhayati
api mokṣādīni kāryāṇi helayā saṃsādhayati
18.
She, the creator of the worlds, when accepted into daughterhood, effortlessly accomplishes all tasks, even those like final liberation (mokṣa).
वरेण शब्दमात्रेण जगदप्यजगत्क्षणात् ।
करोति सा भवन्नाशे तस्याः कैव कदर्थना ॥ १९ ॥
करोति सा भवन्नाशे तस्याः कैव कदर्थना ॥ १९ ॥
vareṇa śabdamātreṇa jagadapyajagatkṣaṇāt ,
karoti sā bhavannāśe tasyāḥ kaiva kadarthanā 19
karoti sā bhavannāśe tasyāḥ kaiva kadarthanā 19
19.
vareṇa śabdamātreṇa jagat api ajagat kṣaṇāt
karoti sā bhavanāśe tasyāḥ kā eva kadarthanā
karoti sā bhavanāśe tasyāḥ kā eva kadarthanā
19.
sā vareṇa śabdamātreṇa kṣaṇāt jagat api ajagat
karoti bhavanāśe tasyāḥ kā eva kadarthanā?
karoti bhavanāśe tasyāḥ kā eva kadarthanā?
19.
She, by a mere word in the form of a boon, can instantly render the world (jagat) non-existent. What possible humiliation or debasement could there be for her even amidst the destruction of existence?
सिन्धुर्वदिष्यति ।
त्वया वै युक्तं कथितं यद्येवं तद्विदूरथः ।
अशक्यो जेतुमाश्चर्य एतस्य समरे वधः ॥ २० ॥
त्वया वै युक्तं कथितं यद्येवं तद्विदूरथः ।
अशक्यो जेतुमाश्चर्य एतस्य समरे वधः ॥ २० ॥
sindhurvadiṣyati ,
tvayā vai yuktaṃ kathitaṃ yadyevaṃ tadvidūrathaḥ ,
aśakyo jetumāścarya etasya samare vadhaḥ 20
tvayā vai yuktaṃ kathitaṃ yadyevaṃ tadvidūrathaḥ ,
aśakyo jetumāścarya etasya samare vadhaḥ 20
20.
sindhuḥ vadiṣyati tvayā vai yuktaṃ kathitaṃ yadi evaṃ tat
vidūrathaḥ aśakyaḥ jetum āścaryaḥ etasya samare vadhaḥ
vidūrathaḥ aśakyaḥ jetum āścaryaḥ etasya samare vadhaḥ
20.
sindhuḥ vadiṣyati tvayā vai yuktaṃ kathitaṃ yadi evaṃ,
tat etasya vidūrathaḥ samare vadhaḥ jetum aśakyaḥ āścaryaḥ (bhavet).
tat etasya vidūrathaḥ samare vadhaḥ jetum aśakyaḥ āścaryaḥ (bhavet).
20.
Sindhu will say: 'Indeed, you have spoken appropriately. If this is so, then Vidūratha's death in battle would be an unconquerable marvel; it would be truly astonishing.'
तदेवं संप्रसादेन भगवत्या समन्वितः ।
किमित्यस्मिन्रणे तस्मिञ्जयं राजा न लब्धवान् ॥ २१ ॥
किमित्यस्मिन्रणे तस्मिञ्जयं राजा न लब्धवान् ॥ २१ ॥
tadevaṃ saṃprasādena bhagavatyā samanvitaḥ ,
kimityasminraṇe tasmiñjayaṃ rājā na labdhavān 21
kimityasminraṇe tasmiñjayaṃ rājā na labdhavān 21
21.
tat evaṃ saṃprasādena bhagavatyā samanvitaḥ kiṃ
iti asmin raṇe tasmin jayaṃ rājā na labdhavān
iti asmin raṇe tasmin jayaṃ rājā na labdhavān
21.
tat evaṃ bhagavatyā saṃprasādena samanvitaḥ rājā,
asmin tasmin raṇe jayaṃ kiṃ iti na labdhavān?
asmin tasmin raṇe jayaṃ kiṃ iti na labdhavān?
21.
Therefore, if he was thus endowed with the grace of the revered goddess, why did the king not achieve victory in that particular battle?
मन्त्री वदिष्यति ।
तेन संप्रार्थिता देवी सर्वकालमखेदिना ।
मोक्षोऽस्तु मम संसारादिति तामरसेक्षण ॥ २२ ॥
तेन संप्रार्थिता देवी सर्वकालमखेदिना ।
मोक्षोऽस्तु मम संसारादिति तामरसेक्षण ॥ २२ ॥
mantrī vadiṣyati ,
tena saṃprārthitā devī sarvakālamakhedinā ,
mokṣo'stu mama saṃsārāditi tāmarasekṣaṇa 22
tena saṃprārthitā devī sarvakālamakhedinā ,
mokṣo'stu mama saṃsārāditi tāmarasekṣaṇa 22
22.
mantrī vadiṣyati | tena saṃprārthitā devī sarvakālamakhedinā
| mokṣaḥ astu mama saṃsārāt iti tāmarasekṣaṇa || 22 ||
| mokṣaḥ astu mama saṃsārāt iti tāmarasekṣaṇa || 22 ||
22.
mantrī vadiṣyati he tāmarasekṣaṇa,
sarvakālamakhedinā tena devī saṃprārthitā iti mama saṃsārāt mokṣaḥ astu 22
sarvakālamakhedinā tena devī saṃprārthitā iti mama saṃsārāt mokṣaḥ astu 22
22.
The minister will speak. O lotus-eyed one, the goddess was entreated by that ever-untiring one, saying, "Let there be liberation (mokṣa) for me from transmigration (saṃsāra)."
तया तेन विभो तस्य स एवावन्ध्यसंविदा ।
संपादितस्तेन तदाश्रित आजौ पराजयः ॥ २३ ॥
संपादितस्तेन तदाश्रित आजौ पराजयः ॥ २३ ॥
tayā tena vibho tasya sa evāvandhyasaṃvidā ,
saṃpāditastena tadāśrita ājau parājayaḥ 23
saṃpāditastena tadāśrita ājau parājayaḥ 23
23.
tayā tena vibho tasya saḥ eva avandhyasaṃvidā |
saṃpāditaḥ tena tadāśritaḥ ājau parājayaḥ || 23 ||
saṃpāditaḥ tena tadāśritaḥ ājau parājayaḥ || 23 ||
23.
he vibho,
tayā tena (ca) saḥ eva avandhyasaṃvidā tena tasya tadāśritaḥ ājau parājayaḥ saṃpāditaḥ 23
tayā tena (ca) saḥ eva avandhyasaṃvidā tena tasya tadāśritaḥ ājau parājayaḥ saṃpāditaḥ 23
23.
O Lord, by her (the goddess) and by him (the devotee), the defeat in battle of his (the enemy's) dependants was brought about by him, through that very unfailing understanding (saṃvid).
सिन्धुर्वदिष्यति ।
यद्येवं तन्मया देवी सदैवैषा प्रपूज्यते ।
मोक्षं किमिति मे नैषा ददाति परमेश्वरी ॥ २४ ॥
यद्येवं तन्मया देवी सदैवैषा प्रपूज्यते ।
मोक्षं किमिति मे नैषा ददाति परमेश्वरी ॥ २४ ॥
sindhurvadiṣyati ,
yadyevaṃ tanmayā devī sadaivaiṣā prapūjyate ,
mokṣaṃ kimiti me naiṣā dadāti parameśvarī 24
yadyevaṃ tanmayā devī sadaivaiṣā prapūjyate ,
mokṣaṃ kimiti me naiṣā dadāti parameśvarī 24
24.
sindhuḥ vadiṣyati | yadi evam
tat mayā devī sadā eva eṣā
prapūjyate | mokṣam kim iti me na
eṣā dadāti parameśvarī || 24 ||
tat mayā devī sadā eva eṣā
prapūjyate | mokṣam kim iti me na
eṣā dadāti parameśvarī || 24 ||
24.
sindhuḥ vadiṣyati yadi evam (tarhi) eṣā devī mayā sadā eva prapūjyate,
(tarhi) eṣā parameśvarī me mokṣam kim iti na dadāti 24
(tarhi) eṣā parameśvarī me mokṣam kim iti na dadāti 24
24.
Sindhu will speak. If this is the case, then this goddess is always worshipped by me. Why does this Supreme Goddess (Parameśvarī) not grant me liberation (mokṣa)?
मन्त्री वदिष्यति ।
एषा हि ज्ञप्तिरास्तेऽन्तः सर्वस्य हृदये सदा ।
संविद्रूपा भगवती सैव प्रोक्ता सरस्वती ॥ २५ ॥
एषा हि ज्ञप्तिरास्तेऽन्तः सर्वस्य हृदये सदा ।
संविद्रूपा भगवती सैव प्रोक्ता सरस्वती ॥ २५ ॥
mantrī vadiṣyati ,
eṣā hi jñaptirāste'ntaḥ sarvasya hṛdaye sadā ,
saṃvidrūpā bhagavatī saiva proktā sarasvatī 25
eṣā hi jñaptirāste'ntaḥ sarvasya hṛdaye sadā ,
saṃvidrūpā bhagavatī saiva proktā sarasvatī 25
25.
mantrī vadiṣyati | eṣā hi jñaptiḥ
āste antaḥ sarvasya hṛdaye
sadā | saṃvidrūpā bhagavatī sā
eva proktā sarasvatī || 25 ||
āste antaḥ sarvasya hṛdaye
sadā | saṃvidrūpā bhagavatī sā
eva proktā sarasvatī || 25 ||
25.
mantrī vadiṣyati hi eṣā jñaptiḥ sadā sarvasya hṛdaye
antaḥ āste saṃvidrūpā bhagavatī sā eva sarasvatī proktā 25
antaḥ āste saṃvidrūpā bhagavatī sā eva sarasvatī proktā 25
25.
The minister will speak. Indeed, this knowledge (jñapti) always resides within everyone's heart. This divine one, whose nature is pure consciousness (saṃvid), is herself declared to be Sarasvatī.
येन येन यथात्मीया प्रार्थ्यते स्वयमेव सा ।
प्रयच्छति तथैवाशु तस्माच्चिदनुभूयते ॥ २६ ॥
प्रयच्छति तथैवाशु तस्माच्चिदनुभूयते ॥ २६ ॥
yena yena yathātmīyā prārthyate svayameva sā ,
prayacchati tathaivāśu tasmāccidanubhūyate 26
prayacchati tathaivāśu tasmāccidanubhūyate 26
26.
yena yena yathātmīyā prārthyate svayam eva sā
prayacchati tathā eva āśu tasmāt cit anubhūyate
prayacchati tathā eva āśu tasmāt cit anubhūyate
26.
sā yathātmīyā yena yena svayam eva prārthyate
tathā eva āśu prayacchati tasmāt cit anubhūyate
tathā eva āśu prayacchati tasmāt cit anubhūyate
26.
In whatever way one seeks one's own intrinsic nature (ātman), she herself quickly grants it accordingly. Therefore, pure consciousness (cit) is experienced.
न प्रार्थितैषा भवता मोक्षार्थमरिमर्दन ।
प्रार्थितैव त्वया संविदात्मीया शत्रुशान्तये ॥ २७ ॥
प्रार्थितैव त्वया संविदात्मीया शत्रुशान्तये ॥ २७ ॥
na prārthitaiṣā bhavatā mokṣārthamarimardana ,
prārthitaiva tvayā saṃvidātmīyā śatruśāntaye 27
prārthitaiva tvayā saṃvidātmīyā śatruśāntaye 27
27.
na prārthitā eṣā bhavatā mokṣārtham arimardana
prārthitā eva tvayā saṃvidātmīyā śatruśāntaye
prārthitā eva tvayā saṃvidātmīyā śatruśāntaye
27.
arimardana eṣā bhavatā mokṣārtham na prārthitā
tvayā saṃvidātmīyā śatruśāntaye eva prārthitā
tvayā saṃvidātmīyā śatruśāntaye eva prārthitā
27.
O vanquisher of foes, this (consciousness) was not sought by you for the sake of liberation (mokṣa). Rather, your own consciousness (saṃvid) was sought by you for the pacification of enemies.
सिन्धुर्वदिष्यति ।
न प्रार्थिता मया कस्मादनेनैषा सरस्वती ।
संविच्छुद्धा मया कस्मात्प्रार्थिता नेह मुक्तये ॥ २८ ॥
न प्रार्थिता मया कस्मादनेनैषा सरस्वती ।
संविच्छुद्धा मया कस्मात्प्रार्थिता नेह मुक्तये ॥ २८ ॥
sindhurvadiṣyati ,
na prārthitā mayā kasmādanenaiṣā sarasvatī ,
saṃvicchuddhā mayā kasmātprārthitā neha muktaye 28
na prārthitā mayā kasmādanenaiṣā sarasvatī ,
saṃvicchuddhā mayā kasmātprārthitā neha muktaye 28
28.
sindhuḥ vadiṣyati na prārthitā mayā kasmāt anena eṣā
sarasvatī saṃvicchuddhā mayā kasmāt prārthitā na iha muktaye
sarasvatī saṃvicchuddhā mayā kasmāt prārthitā na iha muktaye
28.
sindhuḥ vadiṣyati anena eṣā sarasvatī kasmāt na prārthitā
mayā iha saṃvicchuddhā muktaye kasmāt na prārthitā
mayā iha saṃvicchuddhā muktaye kasmāt na prārthitā
28.
Sindhu will say: 'Why was this Sarasvatī (divine wisdom) not sought by this one (Rama)? And why was pure consciousness not sought by me here for liberation (mokṣa)?'
मदाशयगताप्येषा ज्ञप्तिं दत्त्वा सरस्वती ।
मन्मोक्षाय किमित्यङ्ग सद्रूपापि न चेष्टते ॥ २९ ॥
मन्मोक्षाय किमित्यङ्ग सद्रूपापि न चेष्टते ॥ २९ ॥
madāśayagatāpyeṣā jñaptiṃ dattvā sarasvatī ,
manmokṣāya kimityaṅga sadrūpāpi na ceṣṭate 29
manmokṣāya kimityaṅga sadrūpāpi na ceṣṭate 29
29.
madāśayagatā api eṣā jñaptim dattvā sarasvatī
manmokṣāya kim iti aṅga sadrūpā api na ceṣṭate
manmokṣāya kim iti aṅga sadrūpā api na ceṣṭate
29.
aṅga madāśayagatā api jñaptim dattvā eṣā sarasvatī
sadrūpā api manmokṣāya kim iti na ceṣṭate
sadrūpā api manmokṣāya kim iti na ceṣṭate
29.
Even though this Sarasvatī (divine wisdom), having entered my mind and granted knowledge, is intrinsically real (sad-rūpā), why, O dear one, does she not strive for my liberation (mokṣa)?
मन्त्री वदिष्यति ।
अशुभः प्राक्तनोऽभ्यासस्तवास्ति रिपुघातिनः ।
तेनैषा मुक्तये नत्वा त्वया न प्रार्थिता विभो ॥ ३० ॥
अशुभः प्राक्तनोऽभ्यासस्तवास्ति रिपुघातिनः ।
तेनैषा मुक्तये नत्वा त्वया न प्रार्थिता विभो ॥ ३० ॥
mantrī vadiṣyati ,
aśubhaḥ prāktano'bhyāsastavāsti ripughātinaḥ ,
tenaiṣā muktaye natvā tvayā na prārthitā vibho 30
aśubhaḥ prāktano'bhyāsastavāsti ripughātinaḥ ,
tenaiṣā muktaye natvā tvayā na prārthitā vibho 30
30.
mantrī vadiṣyati | aśubhaḥ
prāktanaḥ abhyāsaḥ tava asti ripughātinaḥ
| tena eṣā muktaye natvā
tvayā na prārthitā vibho || 30 ||
prāktanaḥ abhyāsaḥ tava asti ripughātinaḥ
| tena eṣā muktaye natvā
tvayā na prārthitā vibho || 30 ||
30.
mantrī vadiṣyati ripughātinaḥ vibho tava aśubhaḥ prāktanaḥ
abhyāsaḥ asti tena tvayā natvā muktaye eṣā na prārthitā 30
abhyāsaḥ asti tena tvayā natvā muktaye eṣā na prārthitā 30
30.
The minister will speak:
“O slayer of foes, your past practice (abhyāsa) is inauspicious. Therefore, O Lord (vibhu), this [true path to liberation] was not sought by you for liberation (mokṣa), even after offering obeisance.”
यच्चित्तस्तन्मयो जन्तुर्भवतीत्याजगत्स्थितेः ।
आबालमेव संसिद्धं कर्तुं शक्नोति कोऽन्यथा ॥ ३१ ॥
आबालमेव संसिद्धं कर्तुं शक्नोति कोऽन्यथा ॥ ३१ ॥
yaccittastanmayo janturbhavatītyājagatsthiteḥ ,
ābālameva saṃsiddhaṃ kartuṃ śaknoti ko'nyathā 31
ābālameva saṃsiddhaṃ kartuṃ śaknoti ko'nyathā 31
31.
yat cittaḥ tat mayaḥ jantuḥ bhavati iti ājagatsthiteḥ |
ābālam eva saṃsiddham kartum śaknoti kaḥ anyathā || 31 ||
ābālam eva saṃsiddham kartum śaknoti kaḥ anyathā || 31 ||
31.
ājagatsthiteḥ yat cittaḥ jantuḥ tat mayaḥ bhavati iti
anyathā kaḥ ābālam eva saṃsiddham kartum śaknoti 31
anyathā kaḥ ābālam eva saṃsiddham kartum śaknoti 31
31.
A living being becomes that with which its mind (citta) is imbued; this is an eternal truth until the world’s end. Otherwise, who could accomplish perfection (saṃsiddha) right from childhood?
यदेव येनामलयामलात्म संवेद्यतेऽभ्यासमयं विदान्तः ।
सर्वोपमर्देन तदेव सोऽङ्ग सदस्त्वसद्वास्तु भवत्यविघ्नम् ॥ ३२ ॥
सर्वोपमर्देन तदेव सोऽङ्ग सदस्त्वसद्वास्तु भवत्यविघ्नम् ॥ ३२ ॥
yadeva yenāmalayāmalātma saṃvedyate'bhyāsamayaṃ vidāntaḥ ,
sarvopamardena tadeva so'ṅga sadastvasadvāstu bhavatyavighnam 32
sarvopamardena tadeva so'ṅga sadastvasadvāstu bhavatyavighnam 32
32.
yat eva yena amalayā amalātman saṃvedyate
abhyāsamayam vidan antaḥ | sarva
upamardena tat eva saḥ aṅga sat astu
asat vā astu bhavati avighnam || 32 ||
abhyāsamayam vidan antaḥ | sarva
upamardena tat eva saḥ aṅga sat astu
asat vā astu bhavati avighnam || 32 ||
32.
amalātman aṅga yena amalayā antaḥ vidan abhyāsamayam yat eva saṃvedyate,
sarvopamardena tat eva sat vā asat astu avighnam bhavati 32
sarvopamardena tat eva sat vā asat astu avighnam bhavati 32
32.
O pure-souled one (ātman)! Whatever is inwardly perceived by one’s pure [intellect] as consisting of practice (abhyāsa), that alone, O dear one, whether it be existent or non-existent, becomes unobstructed by the complete suppression of everything else.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156 (current chapter)
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216