Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-156

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
व्याध उवाच ।
अनन्तरं हे भगवन्वितताकाशवासिनः ।
किंभविष्यति मे तत्र देहेऽधःपातिनि क्षितौ ॥ १ ॥
vyādha uvāca ,
anantaraṃ he bhagavanvitatākāśavāsinaḥ ,
kiṃbhaviṣyati me tatra dehe'dhaḥpātini kṣitau 1
1. vyādhaḥ uvāca anantaram he bhagavan vitatākāśavāsin
kim bhaviṣyati me tatra dehe adhaḥpātini kṣitau
1. vyādhaḥ uvāca he bhagavan vitatākāśavāsin anantaram
tatra kṣitau adhaḥpātini dehe me kim bhaviṣyati
1. The hunter said: 'O Lord, dweller of the vast sky! What will happen to me subsequently, there in this body as it falls down onto the earth?'
मुनिरुवाच ।
शूणुष्वावहितस्तस्मिन्देहे तव परिक्षते ।
किं भविष्यति भव्यात्मस्तस्मिन्परमकाम्बरे ॥ २ ॥
muniruvāca ,
śūṇuṣvāvahitastasmindehe tava parikṣate ,
kiṃ bhaviṣyati bhavyātmastasminparamakāmbare 2
2. muniḥ uvāca śūṇuṣva avahitaḥ tasmin dehe tava parikṣate
kim bhaviṣyati bhavyātman tasmin paramakāmbare
2. muniḥ uvāca bhavyātman avahitaḥ śūṇuṣva tava tasmin
parikṣate dehe tasmin paramakāmbare kim bhaviṣyati
2. The sage said: 'Listen attentively. O noble soul, what will become of you in that supreme space when your body is completely destroyed?'
देहे तस्मिन्परिभ्रष्टे जीवस्तु प्राणसंयुतः ।
भविष्यत्यम्बरे वातलवो व्याततरूपिणि ॥ ३ ॥
dehe tasminparibhraṣṭe jīvastu prāṇasaṃyutaḥ ,
bhaviṣyatyambare vātalavo vyātatarūpiṇi 3
3. dehe tasmin paribhraṣṭe jīvaḥ tu prāṇasaṃyutaḥ
bhaviṣyati ambare vātalavaḥ vyātatetarūpiṇi
3. tasmin dehe paribhraṣṭe jīvaḥ tu prāṇasaṃyutaḥ
ambare vyātatetarūpiṇi vātalavaḥ bhaviṣyati
3. When that body perishes, the individual soul (jīva), united with the vital breaths (prāṇa), will become a particle of wind in the vast space, taking on an expanded form.
तस्मिन्वातलवे चेतो दृश्यं हृत्स्थं स्थितं पुरः ।
स्फारं द्रक्ष्यति भूपीठं भवान्स्वप्ने जगद्यथा ॥ ४ ॥
tasminvātalave ceto dṛśyaṃ hṛtsthaṃ sthitaṃ puraḥ ,
sphāraṃ drakṣyati bhūpīṭhaṃ bhavānsvapne jagadyathā 4
4. tasmin vātalave cetaḥ dṛśyam hṛtstham sthitam puraḥ
sphāram drakṣyati bhūpīṭham bhavān svapne jagat yathā
4. tasmin vātalave hṛtstham puraḥ sthitam dṛśyam cetaḥ
bhūpīṭham sphāram drakṣyati yathā bhavān svapne jagat
4. In that particle of wind, the perceived mind (cetas), situated within the heart and appearing before it, will see a vast kingdom (bhūpīṭha), just as you (Your Honor) perceive the world in a dream.
महत्त्वाच्चित्तवृत्तेस्तु जीवो द्रक्ष्यति ते ततः ।
राजाहमस्मि भूपीठ इति संकल्पितार्थभाक् ॥ ५ ॥
mahattvāccittavṛttestu jīvo drakṣyati te tataḥ ,
rājāhamasmi bhūpīṭha iti saṃkalpitārthabhāk 5
5. mahattva at cittavṛtteḥ tu jīvaḥ drakṣyati te tataḥ
rājā aham asmi bhūpīṭham iti saṃkalpitārthabhāk
5. tu cittavṛtteḥ mahattva at tataḥ te jīvaḥ drakṣyati
aham rājā asmi bhūpīṭham iti saṃkalpitārthabhāk
5. But due to the magnitude of the mind's modifications (cittavṛtti), the individual soul (jīva) will then perceive itself, declaring: 'I am a king, I am this kingdom,' thereby experiencing the meaning of what it has thus conceived.
तत्रास्य सहसैवाशु प्रतिभोदेष्यति स्वयम् ।
अहमस्मि नृपः श्रीमान्सिन्धुर्नाम्नातिमानितः ॥ ६ ॥
tatrāsya sahasaivāśu pratibhodeṣyati svayam ,
ahamasmi nṛpaḥ śrīmānsindhurnāmnātimānitaḥ 6
6. tatra asya sahasā eva āśu pratibhā udeṣyati svayam
aham asmi nṛpaḥ śrīmān sindhuḥ nāmnā atimānitaḥ
6. tatra asya sahasā eva āśu svayam pratibhā udeṣyati
aham śrīmān nṛpaḥ sindhuḥ nāmnā atimānitaḥ asmi
6. There, understanding will suddenly and quickly arise within him on its own: 'I am the glorious King Sindhu by name, highly esteemed.'
अष्टवर्षाय मे राज्यं गते पितरि काननम् ।
भुवश्चतुःसमुद्रायाः पित्रा दत्तमुपागतम् ॥ ७ ॥
aṣṭavarṣāya me rājyaṃ gate pitari kānanam ,
bhuvaścatuḥsamudrāyāḥ pitrā dattamupāgatam 7
7. aṣṭavarṣāya me rājyam gate pitari kānanam
bhuvaḥ catuḥsamudrāyāḥ pitrā dattam upāgatam
7. pitari kānanam gate,
aṣṭavarṣāya me catuḥsamudrāyāḥ bhuvaḥ pitrā dattam rājyam upāgatam
7. When I was eight years old and my father had departed for the forest, this kingdom, encompassing the four oceans and bestowed by my father, came to my possession.
सीमान्ते भूपतिः शत्रुर्विदूरथ इति श्रुतः ।
विद्यते यः प्रयत्नेन विना नाम न जीयते ॥ ८ ॥
sīmānte bhūpatiḥ śatrurvidūratha iti śrutaḥ ,
vidyate yaḥ prayatnena vinā nāma na jīyate 8
8. sīmānte bhūpatiḥ śatruḥ vidūrathaḥ iti śrutaḥ
vidyate yaḥ prayatnena vinā nāma na jīyate
8. sīmānte vidyate yaḥ bhūpatiḥ śatruḥ vidūrathaḥ
iti śrutaḥ (saḥ) prayatnena vinā nāma na jīyate
8. On the border, there exists an enemy king known as Vidūratha, who, truly, cannot be conquered without considerable effort.
इदं मे कुर्वतो राज्यं संवत्सरशतं गतम् ।
अहो भृत्यकलत्रौघैः सह भुक्तं मया सुखम् ॥ ९ ॥
idaṃ me kurvato rājyaṃ saṃvatsaraśataṃ gatam ,
aho bhṛtyakalatraughaiḥ saha bhuktaṃ mayā sukham 9
9. idam me kurvataḥ rājyam saṃvatsaraśatam gatam
aho bhṛtyakalatraughaiḥ saha bhuktam mayā sukham
9. me idam rājyam kurvataḥ saṃvatsaraśatam gatam
aho mayā bhṛtyakalatraughaiḥ saha sukham bhuktam
9. As I ruled this kingdom, a hundred years passed. Oh, what great happiness I enjoyed with my host of servants and wives!
कष्टमेष प्रवृद्धो मे सीमान्तवसुधाधिपः ।
अनेन सह संग्रामो दारुणः समुपस्थितः ॥ १० ॥
kaṣṭameṣa pravṛddho me sīmāntavasudhādhipaḥ ,
anena saha saṃgrāmo dāruṇaḥ samupasthitaḥ 10
10. kaṣṭam eṣaḥ pravṛddhaḥ me sīmāntavasudhādhipaḥ
anena saha saṅgrāmaḥ dāruṇaḥ samupasthitaḥ
10. kaṣṭam me eṣaḥ sīmāntavasudhādhipaḥ pravṛddhaḥ
anena saha dāruṇaḥ saṅgrāmaḥ samupasthitaḥ
10. Alas, this border-king of mine has become very powerful. A dreadful battle with him is imminent.
इति चिन्तयतस्तत्र विदूरथमहीभुजा ।
भविष्यति महद्युद्धं चतुरङ्गबलक्षयि ॥ ११ ॥
iti cintayatastatra vidūrathamahībhujā ,
bhaviṣyati mahadyuddhaṃ caturaṅgabalakṣayi 11
11. iti cintayataḥ tatra vidūrarathamahībhujā
bhaviṣyati mahat yuddham caturaṅgabalakṣayi
11. iti tatra vidūrarathamahībhujā cintayataḥ (sati)
mahat caturaṅgabalakṣayi yuddham bhaviṣyati
11. Thus, as King Vidūratha pondered there, a great battle, destructive of the fourfold army, will take place.
महता तेन युद्धेन हनिष्यसि विदूरथम् ।
करवाललतालूनजङ्घं त्वं विरथोऽपि सन् ॥ १२ ॥
mahatā tena yuddhena haniṣyasi vidūratham ,
karavālalatālūnajaṅghaṃ tvaṃ viratho'pi san 12
12. mahatā tena yuddhena haniṣyasi vidūraratham
karavālalatālūnajaṅgham tvam virathaḥ api san
12. tvam virathaḥ api san mahatā tena yuddhena
karavālalatālūnajaṅgham vidūraratham haniṣyasi
12. In that great battle, you will slay Vidūratha, whose leg will be severed by the blade of your sword (karavāla), even while you yourself are without a chariot.
चतुःसागरपर्यन्ते भूतले भूपतिस्ततः ।
भविष्यसि भयाक्रान्तदिक्पालादृतशासनः ॥ १३ ॥
catuḥsāgaraparyante bhūtale bhūpatistataḥ ,
bhaviṣyasi bhayākrāntadikpālādṛtaśāsanaḥ 13
13. catuḥsāgaraparyante bhūtale bhūpatiḥ tataḥ
bhaviṣyasi bhayākrāntadikpālādṛtaśāsanaḥ
13. tataḥ tvam catuḥsāgaraparyante bhūtale bhūpatiḥ
(ca) bhayākrāntadikpālādṛtaśāsanaḥ bhaviṣyasi
13. Thereafter, you will become the sovereign of the entire earth (bhūtale), stretching to the four oceans, and your rule will be honored even by the guardians of the directions, who are overwhelmed by fear.
स त्वं सिन्धुर्भवन्प्राप्तसकलावनिमण्डलः ।
पण्डितैर्मन्त्रिभिः सार्धं करिष्यसि कथा इमाः ॥ १४ ॥
sa tvaṃ sindhurbhavanprāptasakalāvanimaṇḍalaḥ ,
paṇḍitairmantribhiḥ sārdhaṃ kariṣyasi kathā imāḥ 14
14. sa tvam sindhuḥ bhavan prāptasakalāvanimaṇḍalaḥ
paṇḍitaiḥ mantribhiḥ sārdham kariṣyasi kathāḥ imāḥ
14. sa tvam sindhuḥ bhavan prāptasakalāvanimaṇḍalaḥ
paṇḍitaiḥ mantribhiḥ sārdham imāḥ kathāḥ kariṣyasi
14. You, having become like an ocean and having obtained the entire realm of the earth, will engage in these discussions along with learned scholars and ministers.
मन्त्री वदिष्यति ।
अत्याश्चर्यमिदं देव यदेवं स विदूरथः ।
देवेन विजितो युद्धे नीतश्च यमसादनम् ॥ १५ ॥
mantrī vadiṣyati ,
atyāścaryamidaṃ deva yadevaṃ sa vidūrathaḥ ,
devena vijito yuddhe nītaśca yamasādanam 15
15. mantrī vadiṣyati atyāścaryam idam deva yat evam saḥ
vidūrathaḥ devena vijitaḥ yuddhe nītaḥ ca yamasādanam
15. mantrī vadiṣyati deva idam atyāścaryam yat saḥ vidūrathaḥ
evam devena yuddhe vijitaḥ ca yamasādanam nītaḥ
15. The minister will say: 'This is extremely astonishing, O King, that Vidūratha was thus defeated by Your Majesty in battle and sent to the abode of Yama, the god of death.'
त्वं वक्ष्यसि ।
भोः साधो सधनस्यास्य कल्पान्तार्णवरंहसः ।
वैरी विदूरथो राजा किमर्थं वद दुःसहः ॥ १६ ॥
tvaṃ vakṣyasi ,
bhoḥ sādho sadhanasyāsya kalpāntārṇavaraṃhasaḥ ,
vairī vidūratho rājā kimarthaṃ vada duḥsahaḥ 16
16. tvam vakṣyasi bhoḥ sādho sadhanasya asya kalpāntārṇavaraṃhasaḥ
vairī vidūrathaḥ rājā kimartham vada dussahaḥ
16. tvam vakṣyasi bhoḥ sādho vada kimartham asya sadhanasya
kalpāntārṇavaraṃhasaḥ rājā vidūrathaḥ vairī dussahaḥ
16. You will say: 'O wise one, please tell me, why was King Vidūratha, an enemy to this wealthy ruler whose power is like the ocean at the end of a cosmic cycle, so difficult to overcome?'
मन्त्री वदिष्यति ।
लीला नामास्य भार्यास्ति तयातितपसार्जिता ।
माता सरस्वतीदेवी जगद्धात्री निरञ्जना ॥ १७ ॥
mantrī vadiṣyati ,
līlā nāmāsya bhāryāsti tayātitapasārjitā ,
mātā sarasvatīdevī jagaddhātrī nirañjanā 17
17. mantrī vadiṣyati līlā nāma asya bhāryā asti tayā
atitapasā arjitā mātā sarasvatī devī jagaddhātrī nirañjanā
17. mantrī vadiṣyati asya līlā nāma bhāryā asti tayā
atitapasā arjitā mātā sarasvatī devī jagaddhātrī nirañjanā
17. The minister will say: 'He has a wife named Līlā, whom he obtained through great spiritual austerity (tapas). Her mother is the Goddess Sarasvatī, the immaculate (nirañjanā) sustainer of the world.'
गृहीतायाः सुतात्वेन सास्या भुवनभाविनी ।
संसाधयति कार्याणि मोक्षादीन्यपि हेलया ॥ १८ ॥
gṛhītāyāḥ sutātvena sāsyā bhuvanabhāvinī ,
saṃsādhayati kāryāṇi mokṣādīnyapi helayā 18
18. gṛhītāyāḥ sutātvena sā asyāḥ bhuvanabhāvinī
saṃsādhayati kāryāṇi mokṣādīni api helayā
18. sā bhuvanabhāvinī asyāḥ gṛhītāyāḥ sutātvena
api mokṣādīni kāryāṇi helayā saṃsādhayati
18. She, the creator of the worlds, when accepted into daughterhood, effortlessly accomplishes all tasks, even those like final liberation (mokṣa).
वरेण शब्दमात्रेण जगदप्यजगत्क्षणात् ।
करोति सा भवन्नाशे तस्याः कैव कदर्थना ॥ १९ ॥
vareṇa śabdamātreṇa jagadapyajagatkṣaṇāt ,
karoti sā bhavannāśe tasyāḥ kaiva kadarthanā 19
19. vareṇa śabdamātreṇa jagat api ajagat kṣaṇāt
karoti sā bhavanāśe tasyāḥ kā eva kadarthanā
19. sā vareṇa śabdamātreṇa kṣaṇāt jagat api ajagat
karoti bhavanāśe tasyāḥ kā eva kadarthanā?
19. She, by a mere word in the form of a boon, can instantly render the world (jagat) non-existent. What possible humiliation or debasement could there be for her even amidst the destruction of existence?
सिन्धुर्वदिष्यति ।
त्वया वै युक्तं कथितं यद्येवं तद्विदूरथः ।
अशक्यो जेतुमाश्चर्य एतस्य समरे वधः ॥ २० ॥
sindhurvadiṣyati ,
tvayā vai yuktaṃ kathitaṃ yadyevaṃ tadvidūrathaḥ ,
aśakyo jetumāścarya etasya samare vadhaḥ 20
20. sindhuḥ vadiṣyati tvayā vai yuktaṃ kathitaṃ yadi evaṃ tat
vidūrathaḥ aśakyaḥ jetum āścaryaḥ etasya samare vadhaḥ
20. sindhuḥ vadiṣyati tvayā vai yuktaṃ kathitaṃ yadi evaṃ,
tat etasya vidūrathaḥ samare vadhaḥ jetum aśakyaḥ āścaryaḥ (bhavet).
20. Sindhu will say: 'Indeed, you have spoken appropriately. If this is so, then Vidūratha's death in battle would be an unconquerable marvel; it would be truly astonishing.'
तदेवं संप्रसादेन भगवत्या समन्वितः ।
किमित्यस्मिन्रणे तस्मिञ्जयं राजा न लब्धवान् ॥ २१ ॥
tadevaṃ saṃprasādena bhagavatyā samanvitaḥ ,
kimityasminraṇe tasmiñjayaṃ rājā na labdhavān 21
21. tat evaṃ saṃprasādena bhagavatyā samanvitaḥ kiṃ
iti asmin raṇe tasmin jayaṃ rājā na labdhavān
21. tat evaṃ bhagavatyā saṃprasādena samanvitaḥ rājā,
asmin tasmin raṇe jayaṃ kiṃ iti na labdhavān?
21. Therefore, if he was thus endowed with the grace of the revered goddess, why did the king not achieve victory in that particular battle?
मन्त्री वदिष्यति ।
तेन संप्रार्थिता देवी सर्वकालमखेदिना ।
मोक्षोऽस्तु मम संसारादिति तामरसेक्षण ॥ २२ ॥
mantrī vadiṣyati ,
tena saṃprārthitā devī sarvakālamakhedinā ,
mokṣo'stu mama saṃsārāditi tāmarasekṣaṇa 22
22. mantrī vadiṣyati | tena saṃprārthitā devī sarvakālamakhedinā
| mokṣaḥ astu mama saṃsārāt iti tāmarasekṣaṇa || 22 ||
22. mantrī vadiṣyati he tāmarasekṣaṇa,
sarvakālamakhedinā tena devī saṃprārthitā iti mama saṃsārāt mokṣaḥ astu 22
22. The minister will speak. O lotus-eyed one, the goddess was entreated by that ever-untiring one, saying, "Let there be liberation (mokṣa) for me from transmigration (saṃsāra)."
तया तेन विभो तस्य स एवावन्ध्यसंविदा ।
संपादितस्तेन तदाश्रित आजौ पराजयः ॥ २३ ॥
tayā tena vibho tasya sa evāvandhyasaṃvidā ,
saṃpāditastena tadāśrita ājau parājayaḥ 23
23. tayā tena vibho tasya saḥ eva avandhyasaṃvidā |
saṃpāditaḥ tena tadāśritaḥ ājau parājayaḥ || 23 ||
23. he vibho,
tayā tena (ca) saḥ eva avandhyasaṃvidā tena tasya tadāśritaḥ ājau parājayaḥ saṃpāditaḥ 23
23. O Lord, by her (the goddess) and by him (the devotee), the defeat in battle of his (the enemy's) dependants was brought about by him, through that very unfailing understanding (saṃvid).
सिन्धुर्वदिष्यति ।
यद्येवं तन्मया देवी सदैवैषा प्रपूज्यते ।
मोक्षं किमिति मे नैषा ददाति परमेश्वरी ॥ २४ ॥
sindhurvadiṣyati ,
yadyevaṃ tanmayā devī sadaivaiṣā prapūjyate ,
mokṣaṃ kimiti me naiṣā dadāti parameśvarī 24
24. sindhuḥ vadiṣyati | yadi evam
tat mayā devī sadā eva eṣā
prapūjyate | mokṣam kim iti me na
eṣā dadāti parameśvarī || 24 ||
24. sindhuḥ vadiṣyati yadi evam (tarhi) eṣā devī mayā sadā eva prapūjyate,
(tarhi) eṣā parameśvarī me mokṣam kim iti na dadāti 24
24. Sindhu will speak. If this is the case, then this goddess is always worshipped by me. Why does this Supreme Goddess (Parameśvarī) not grant me liberation (mokṣa)?
मन्त्री वदिष्यति ।
एषा हि ज्ञप्तिरास्तेऽन्तः सर्वस्य हृदये सदा ।
संविद्रूपा भगवती सैव प्रोक्ता सरस्वती ॥ २५ ॥
mantrī vadiṣyati ,
eṣā hi jñaptirāste'ntaḥ sarvasya hṛdaye sadā ,
saṃvidrūpā bhagavatī saiva proktā sarasvatī 25
25. mantrī vadiṣyati | eṣā hi jñaptiḥ
āste antaḥ sarvasya hṛdaye
sadā | saṃvidrūpā bhagavatī sā
eva proktā sarasvatī || 25 ||
25. mantrī vadiṣyati hi eṣā jñaptiḥ sadā sarvasya hṛdaye
antaḥ āste saṃvidrūpā bhagavatī sā eva sarasvatī proktā 25
25. The minister will speak. Indeed, this knowledge (jñapti) always resides within everyone's heart. This divine one, whose nature is pure consciousness (saṃvid), is herself declared to be Sarasvatī.
येन येन यथात्मीया प्रार्थ्यते स्वयमेव सा ।
प्रयच्छति तथैवाशु तस्माच्चिदनुभूयते ॥ २६ ॥
yena yena yathātmīyā prārthyate svayameva sā ,
prayacchati tathaivāśu tasmāccidanubhūyate 26
26. yena yena yathātmīyā prārthyate svayam eva sā
prayacchati tathā eva āśu tasmāt cit anubhūyate
26. sā yathātmīyā yena yena svayam eva prārthyate
tathā eva āśu prayacchati tasmāt cit anubhūyate
26. In whatever way one seeks one's own intrinsic nature (ātman), she herself quickly grants it accordingly. Therefore, pure consciousness (cit) is experienced.
न प्रार्थितैषा भवता मोक्षार्थमरिमर्दन ।
प्रार्थितैव त्वया संविदात्मीया शत्रुशान्तये ॥ २७ ॥
na prārthitaiṣā bhavatā mokṣārthamarimardana ,
prārthitaiva tvayā saṃvidātmīyā śatruśāntaye 27
27. na prārthitā eṣā bhavatā mokṣārtham arimardana
prārthitā eva tvayā saṃvidātmīyā śatruśāntaye
27. arimardana eṣā bhavatā mokṣārtham na prārthitā
tvayā saṃvidātmīyā śatruśāntaye eva prārthitā
27. O vanquisher of foes, this (consciousness) was not sought by you for the sake of liberation (mokṣa). Rather, your own consciousness (saṃvid) was sought by you for the pacification of enemies.
सिन्धुर्वदिष्यति ।
न प्रार्थिता मया कस्मादनेनैषा सरस्वती ।
संविच्छुद्धा मया कस्मात्प्रार्थिता नेह मुक्तये ॥ २८ ॥
sindhurvadiṣyati ,
na prārthitā mayā kasmādanenaiṣā sarasvatī ,
saṃvicchuddhā mayā kasmātprārthitā neha muktaye 28
28. sindhuḥ vadiṣyati na prārthitā mayā kasmāt anena eṣā
sarasvatī saṃvicchuddhā mayā kasmāt prārthitā na iha muktaye
28. sindhuḥ vadiṣyati anena eṣā sarasvatī kasmāt na prārthitā
mayā iha saṃvicchuddhā muktaye kasmāt na prārthitā
28. Sindhu will say: 'Why was this Sarasvatī (divine wisdom) not sought by this one (Rama)? And why was pure consciousness not sought by me here for liberation (mokṣa)?'
मदाशयगताप्येषा ज्ञप्तिं दत्त्वा सरस्वती ।
मन्मोक्षाय किमित्यङ्ग सद्रूपापि न चेष्टते ॥ २९ ॥
madāśayagatāpyeṣā jñaptiṃ dattvā sarasvatī ,
manmokṣāya kimityaṅga sadrūpāpi na ceṣṭate 29
29. madāśayagatā api eṣā jñaptim dattvā sarasvatī
manmokṣāya kim iti aṅga sadrūpā api na ceṣṭate
29. aṅga madāśayagatā api jñaptim dattvā eṣā sarasvatī
sadrūpā api manmokṣāya kim iti na ceṣṭate
29. Even though this Sarasvatī (divine wisdom), having entered my mind and granted knowledge, is intrinsically real (sad-rūpā), why, O dear one, does she not strive for my liberation (mokṣa)?
मन्त्री वदिष्यति ।
अशुभः प्राक्तनोऽभ्यासस्तवास्ति रिपुघातिनः ।
तेनैषा मुक्तये नत्वा त्वया न प्रार्थिता विभो ॥ ३० ॥
mantrī vadiṣyati ,
aśubhaḥ prāktano'bhyāsastavāsti ripughātinaḥ ,
tenaiṣā muktaye natvā tvayā na prārthitā vibho 30
30. mantrī vadiṣyati | aśubhaḥ
prāktanaḥ abhyāsaḥ tava asti ripughātinaḥ
| tena eṣā muktaye natvā
tvayā na prārthitā vibho || 30 ||
30. mantrī vadiṣyati ripughātinaḥ vibho tava aśubhaḥ prāktanaḥ
abhyāsaḥ asti tena tvayā natvā muktaye eṣā na prārthitā 30
30. The minister will speak: “O slayer of foes, your past practice (abhyāsa) is inauspicious. Therefore, O Lord (vibhu), this [true path to liberation] was not sought by you for liberation (mokṣa), even after offering obeisance.”
यच्चित्तस्तन्मयो जन्तुर्भवतीत्याजगत्स्थितेः ।
आबालमेव संसिद्धं कर्तुं शक्नोति कोऽन्यथा ॥ ३१ ॥
yaccittastanmayo janturbhavatītyājagatsthiteḥ ,
ābālameva saṃsiddhaṃ kartuṃ śaknoti ko'nyathā 31
31. yat cittaḥ tat mayaḥ jantuḥ bhavati iti ājagatsthiteḥ |
ābālam eva saṃsiddham kartum śaknoti kaḥ anyathā || 31 ||
31. ājagatsthiteḥ yat cittaḥ jantuḥ tat mayaḥ bhavati iti
anyathā kaḥ ābālam eva saṃsiddham kartum śaknoti 31
31. A living being becomes that with which its mind (citta) is imbued; this is an eternal truth until the world’s end. Otherwise, who could accomplish perfection (saṃsiddha) right from childhood?
यदेव येनामलयामलात्म संवेद्यतेऽभ्यासमयं विदान्तः ।
सर्वोपमर्देन तदेव सोऽङ्ग सदस्त्वसद्वास्तु भवत्यविघ्नम् ॥ ३२ ॥
yadeva yenāmalayāmalātma saṃvedyate'bhyāsamayaṃ vidāntaḥ ,
sarvopamardena tadeva so'ṅga sadastvasadvāstu bhavatyavighnam 32
32. yat eva yena amalayā amalātman saṃvedyate
abhyāsamayam vidan antaḥ | sarva
upamardena tat eva saḥ aṅga sat astu
asat vā astu bhavati avighnam || 32 ||
32. amalātman aṅga yena amalayā antaḥ vidan abhyāsamayam yat eva saṃvedyate,
sarvopamardena tat eva sat vā asat astu avighnam bhavati 32
32. O pure-souled one (ātman)! Whatever is inwardly perceived by one’s pure [intellect] as consisting of practice (abhyāsa), that alone, O dear one, whether it be existent or non-existent, becomes unobstructed by the complete suppression of everything else.