Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-6, chapter-121

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
मनुरुवाच ।
यावद्विषयभोगाशा जीवाख्या तावदात्मनः ।
अविवेकेन संपन्ना साप्याशा हि न वस्तुतः ॥ १ ॥
manuruvāca ,
yāvadviṣayabhogāśā jīvākhyā tāvadātmanaḥ ,
avivekena saṃpannā sāpyāśā hi na vastutaḥ 1
1. manuḥ uvāca yāvat viṣaya-bhoga-āśā jīva-ākhyā tāvat
ātmanaḥ avivekena sampannā sā api āśā hi na vastu-taḥ
1. manuḥ uvāca.
yāvat viṣaya-bhoga-āśā jīva-ākhyā ātmanaḥ (asti),
tāvat sā api āśā avivekena sampannā (asti).
hi (sā āśā) vastu-taḥ na (asti).
1. Manu said: "As long as there exists for the self (ātman) the desire for the enjoyment of sense objects – a desire that is referred to as the living entity ("jīva-ākhyā") – for that long, this desire (āśā) is present due to a lack of discrimination (aviveka), and not, in fact, in reality."
विवेकवशतो याता क्षयमाशा यदा तदा ।
आत्मा जीवत्वमुत्सृज्य ब्रह्मतामेत्यनामयः ॥ २ ॥
vivekavaśato yātā kṣayamāśā yadā tadā ,
ātmā jīvatvamutsṛjya brahmatāmetyanāmayaḥ 2
2. vivekavaśataḥ yātā kṣayam āśā yadā tadā ātmā
jīvatvam utsṛjya brahmatām eti anāmayaḥ
2. yadā vivekavaśataḥ āśā kṣayam yātā tadā ātmā
jīvatvam utsṛjya brahmatām eti anāmayaḥ
2. When desires (āśā) have completely vanished due to the power of discrimination (viveka), then the self (ātman), abandoning its individuality (jīvatva), attains the undisturbed state of Brahman.
ऊर्ध्वादधस्तथाधस्तात्पुनरूर्ध्वं व्रजंश्चिरम् ।
मा संसारारघट्टस्य चिन्तारज्ज्वां घटीभव ॥ ३ ॥
ūrdhvādadhastathādhastātpunarūrdhvaṃ vrajaṃściram ,
mā saṃsārāraghaṭṭasya cintārajjvāṃ ghaṭībhava 3
3. ūrdhvāt adhaḥ tathā adhastāt punaḥ ūrdhvam vrajan
ciram mā saṃsāra-araghaṭṭasya cintā-rajjvām ghaṭībhava
3. he vrajan ciram ūrdhvāt adhaḥ tathā adhastāt punaḥ ūrdhvam,
mā saṃsāra-araghaṭṭasya cintārajjvām ghaṭībhava
3. Repeatedly moving downwards from above, and then upwards from below, do not become like a bucket on the rope of worries of the well-wheel of transmigratory existence (saṃsāra).
इदं ममाहमस्येति व्यवहारघनभ्रमम् ।
ये मोहात्परिसेवन्ते अधस्ताद्यान्त्यधः शठाः ॥ ४ ॥
idaṃ mamāhamasyeti vyavahāraghanabhramam ,
ye mohātparisevante adhastādyāntyadhaḥ śaṭhāḥ 4
4. idam mama aham asya iti vyavahāra-ghana-bhramam
ye mohāt parisevante adhastāt yānti adhaḥ śaṭhāḥ
4. ye śaṭhāḥ mohāt idam mama aham asya iti
vyavahāraghanabhramam parisevante adhastāt adhaḥ yānti
4. Those deceitful persons (śaṭha), who out of delusion (moha) adhere to this dense misconception (bhrama) of mundane activity (vyavahāra) – thinking "this is mine, I belong to this" – they sink lower and lower.
अस्याहमेष मे सोऽयमहमेवं तु यैः किल ।
मोहो बुद्ध्या परित्यक्त ऊर्ध्वादूर्ध्वं प्रयान्ति ते ॥ ५ ॥
asyāhameṣa me so'yamahamevaṃ tu yaiḥ kila ,
moho buddhyā parityakta ūrdhvādūrdhvaṃ prayānti te 5
5. asya aham eṣa me saḥ ayam aham evam tu yaiḥ kila
mohaḥ buddhyā parityaktaḥ ūrdhvāt ūrdhvam prayānti te
5. tu yaiḥ kila buddhyā asya aham eṣa me saḥ ayam aham
evam mohaḥ parityaktaḥ te ūrdhvāt ūrdhvam prayānti
5. But those by whom, indeed, the delusion (moha) of "I am of this, this is mine, I am thus" has been completely abandoned through intellect (buddhi) – they ascend higher and higher.
स्वप्रकाशं स्वमात्मानमवलम्ब्याविलम्बितम् ।
आस्स्व संपूरिताकाशं जगन्ति नृप पश्य हे ॥ ६ ॥
svaprakāśaṃ svamātmānamavalambyāvilambitam ,
āssva saṃpūritākāśaṃ jaganti nṛpa paśya he 6
6. svaprakāśam svam ātmānam avalambya avilambitam
āssva saṃpūritākāśam jaganti nṛpa paśya he
6. nṛpa he svaprakāśam svam ātmānam avilambitam
avalambya saṃpūritākāśam āssva jaganti paśya
6. O King, having immediately taken refuge in your own self-luminous self (ātman), abide as that which fills all space. Then, O King, perceive the worlds.
यदैवैवं चितो रूपं ततं बुद्धमखण्डितम् ।
तदैव तीर्णः संसारः परमेश्वरतां गतः ॥ ७ ॥
yadaivaivaṃ cito rūpaṃ tataṃ buddhamakhaṇḍitam ,
tadaiva tīrṇaḥ saṃsāraḥ parameśvaratāṃ gataḥ 7
7. yadā eva evam citaḥ rūpam tatam buddham akhaṇḍitam
tadā eva tīrṇaḥ saṃsāraḥ parameśvaratām gataḥ
7. yadā evam citaḥ akhaṇḍitam tatam rūpam buddham
tadā eva saṃsāraḥ tīrṇaḥ parameśvaratām gataḥ
7. When the all-pervading, undivided essence (rūpa) of consciousness is thus understood, then the cycle of transmigration (saṃsāra) is indeed crossed, and one attains the state of the Supreme Lord.
ब्रह्मेन्द्रविष्णुवरुणा यद्यत्कर्तुं समुद्यताः ।
तदहं चिद्वपुः सर्वं करोमीत्येव भावयेत् ॥ ८ ॥
brahmendraviṣṇuvaruṇā yadyatkartuṃ samudyatāḥ ,
tadahaṃ cidvapuḥ sarvaṃ karomītyeva bhāvayet 8
8. brahmendraviṣṇuvaruṇāḥ yat yat kartum samudyatāḥ
tat aham cit vapuḥ sarvam karomi iti eva bhāvayet
8. brahmendraviṣṇuvaruṇāḥ yat yat kartum samudyatāḥ
tat sarvam aham cit vapuḥ karomi iti eva bhāvayet
8. Whatever Brahmā, Indra, Viṣṇu, and Varuṇa are ready to accomplish, one should certainly contemplate: 'I, whose essence is consciousness, perform all of that.'
येषु येषु यदा यद्यद्दर्शनेषु निगद्यते ।
सर्वमेवाङ्ग तत्सत्यं चिद्विलासो ह्यनङ्कुशः ॥ ९ ॥
yeṣu yeṣu yadā yadyaddarśaneṣu nigadyate ,
sarvamevāṅga tatsatyaṃ cidvilāso hyanaṅkuśaḥ 9
9. yeṣu yeṣu yadā yat yat darśaneṣu nigadyate sarvam
eva aṅga tat satyam cit vilāsaḥ hi anaṅkuśaḥ
9. aṅga yeṣu yeṣu darśaneṣu yadā yat yat nigadyate
tat sarvam eva satyam hi cit vilāsaḥ anaṅkuśaḥ
9. O dear one, whatever is declared in whichever philosophies, whenever it is declared, all that is indeed true, for it is simply the unrestrained play of consciousness.
चिन्मात्रत्वं प्रयातस्य तीर्णमृत्योरचेतसः ।
यो भवेत्परमानन्दः केनासावुपमीयते ॥ १० ॥
cinmātratvaṃ prayātasya tīrṇamṛtyoracetasaḥ ,
yo bhavetparamānandaḥ kenāsāvupamīyate 10
10. cinmātratvam prayātasya tīrṇamṛtyoḥ acetasaḥ
yaḥ bhavet paramānandaḥ kena asau upamīyate
10. yaḥ cinmātratvam prayātasya tīrṇamṛtyoḥ acetasaḥ
paramānandaḥ bhavet asau kena upamīyate
10. For one who has attained the state of pure consciousness, who has transcended death, and is beyond ordinary mental functions, what supreme bliss (paramānanda) arises? By whom can such a state be compared or measured?
नाप्यशून्यं न शून्यं च नाचिद्रूपं न चिन्मयम् ।
नात्मरूपं नान्यरूपं भुवनं भावयन्भव ॥ ११ ॥
nāpyaśūnyaṃ na śūnyaṃ ca nācidrūpaṃ na cinmayam ,
nātmarūpaṃ nānyarūpaṃ bhuvanaṃ bhāvayanbhava 11
11. na api aśūnyam na śūnyam ca na acidrūpam na cinmayam
na ātmarūpam na anyarūpam bhuvanam bhāvayan bhava
11. bhuvanam na api aśūnyam na śūnyam ca na acidrūpam na
cinmayam na ātmarūpam na anyarūpam bhāvayan bhava
11. Realize that the world (bhuvana) is neither non-empty nor empty, neither unconscious nor conscious, neither of the nature of the self (ātman) nor of any other nature. Having realized this, simply be.
एतत्स्वरूपमासाद्य प्रकृतिः परिशाम्यति ।
न देशो मोक्षनामास्ति न कालो नेतरा स्थितिः ॥ १२ ॥
etatsvarūpamāsādya prakṛtiḥ pariśāmyati ,
na deśo mokṣanāmāsti na kālo netarā sthitiḥ 12
12. etatsvarūpam āsādya prakṛtiḥ pariśāmyati na
deśaḥ mokṣanāmā asti na kālaḥ na itarā sthitiḥ
12. etatsvarūpam āsādya prakṛtiḥ pariśāmyati
mokṣanāmā deśaḥ na asti na kālaḥ na itarā sthitiḥ
12. Upon attaining this true nature, the totality of nature (prakṛti) completely subsides. There is no specific place called liberation (mokṣa), no particular time, nor any other distinct state or condition.
अहंकृतेर्विमोहस्य क्षयेणेयं विलीयते ।
प्रकृतिर्भावनानाम्नी मोक्षः स्यादेष एव सः ॥ १३ ॥
ahaṃkṛtervimohasya kṣayeṇeyaṃ vilīyate ,
prakṛtirbhāvanānāmnī mokṣaḥ syādeṣa eva saḥ 13
13. ahaṅkṛteḥ vimohasya kṣayeṇa iyam vilīyate
prakṛtiḥ bhāvanānāmnī mokṣaḥ syāt eṣaḥ eva saḥ
13. ahaṅkṛteḥ vimohasya kṣayeṇa iyam bhāvanānāmnī
prakṛtiḥ vilīyate eṣaḥ eva saḥ mokṣaḥ syāt
13. Through the destruction of ego (ahaṅkāra) and delusion, this primordial nature (prakṛti), known as 'mental constructions' or 'conceptions', dissolves completely. This very dissolution is indeed liberation (mokṣa).
प्रशान्तशास्त्रार्थविचारचापलो निवृत्तनानारसकाव्यकौतुकः ।
निरस्तनिःशेषविकल्पविप्लवः समः सुखं तिष्ठति शाश्वतात्मकः ॥ १४ ॥
praśāntaśāstrārthavicāracāpalo nivṛttanānārasakāvyakautukaḥ ,
nirastaniḥśeṣavikalpaviplavaḥ samaḥ sukhaṃ tiṣṭhati śāśvatātmakaḥ 14
14. praśāntaśāstrārthavicāracāpalaḥ
nivṛttanānārasakāvyakautukaḥ
nirastaniḥśeṣavikalpaviplavaḥ
samaḥ sukham tiṣṭhati śāśvatātmakaḥ
14. praśāntaśāstrārthavicāracāpalaḥ
nivṛttanānārasakāvyakautukaḥ
nirastaniḥśeṣavikalpaviplavaḥ
samaḥ śāśvatātmakaḥ sukham tiṣṭhati
14. One whose agitation from contemplating the meaning of scriptures has subsided, whose curiosity for the various aesthetic delights of poetry has ceased, and who has dispelled all turmoil caused by mental distinctions, such a serene individual abides happily, having an eternal nature (ātman).