योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-4, chapter-46
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
रम्ये धनेषु दारादौ शोकस्यावसरो हि कः ।
इन्द्रजालेक्षणाद्दृष्टे नष्टे का परिदेवना ॥ १ ॥
रम्ये धनेषु दारादौ शोकस्यावसरो हि कः ।
इन्द्रजालेक्षणाद्दृष्टे नष्टे का परिदेवना ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
ramye dhaneṣu dārādau śokasyāvasaro hi kaḥ ,
indrajālekṣaṇāddṛṣṭe naṣṭe kā paridevanā 1
ramye dhaneṣu dārādau śokasyāvasaro hi kaḥ ,
indrajālekṣaṇāddṛṣṭe naṣṭe kā paridevanā 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca ramye dhaneṣu dārādau śokasya avasaraḥ
hi kaḥ indrajālekṣaṇāt dṛṣṭe naṣṭe kā paridevanā
hi kaḥ indrajālekṣaṇāt dṛṣṭe naṣṭe kā paridevanā
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca ramye dhaneṣu dārādau śokasya avasaraḥ
hi kaḥ indrajālekṣaṇāt dṛṣṭe naṣṭe kā paridevanā
hi kaḥ indrajālekṣaṇāt dṛṣṭe naṣṭe kā paridevanā
1.
Śrī Vasiṣṭha spoke: What occasion for sorrow is there, indeed, regarding pleasant things, riches, or one's wife and family (dāra)? What lamentation can there be when a magic show (indrajāla) is seen and then vanishes?
गन्धर्वनगरस्यार्थे दूषिते भूषिते तथा ।
अविद्यांशे सुतादौ वा कः क्रमः सुखदुःखयोः ॥ २ ॥
अविद्यांशे सुतादौ वा कः क्रमः सुखदुःखयोः ॥ २ ॥
gandharvanagarasyārthe dūṣite bhūṣite tathā ,
avidyāṃśe sutādau vā kaḥ kramaḥ sukhaduḥkhayoḥ 2
avidyāṃśe sutādau vā kaḥ kramaḥ sukhaduḥkhayoḥ 2
2.
gandharvanagarasya arthe dūṣite bhūṣite tathā
avidyāṃśe sutādau vā kaḥ kramaḥ sukhaduḥkhayoḥ
avidyāṃśe sutādau vā kaḥ kramaḥ sukhaduḥkhayoḥ
2.
gandharvanagarasya arthe dūṣite bhūṣite tathā
avidyāṃśe sutādau vā sukhaduḥkhayoḥ kaḥ kramaḥ
avidyāṃśe sutādau vā sukhaduḥkhayoḥ kaḥ kramaḥ
2.
What order of joy and sorrow can there be in the context of an illusory city (gandharvanagara), whether it is defiled or adorned, or in the realm of ignorance (avidyā) and attachments such as a son?
रम्ये धनेऽथ दारादौ हर्षस्यावसरो हि कः ।
वृद्धायां मृगतृष्णायां किमानन्दो जलार्थिनाम् ॥ ३ ॥
वृद्धायां मृगतृष्णायां किमानन्दो जलार्थिनाम् ॥ ३ ॥
ramye dhane'tha dārādau harṣasyāvasaro hi kaḥ ,
vṛddhāyāṃ mṛgatṛṣṇāyāṃ kimānando jalārthinām 3
vṛddhāyāṃ mṛgatṛṣṇāyāṃ kimānando jalārthinām 3
3.
ramye dhane atha dārādau harṣasya avasaraḥ hi kaḥ
vṛddhāyām mṛgatṛṣṇāyām kim ānandaḥ jalārthinām
vṛddhāyām mṛgatṛṣṇāyām kim ānandaḥ jalārthinām
3.
ramye dhane atha dārādau hi harṣasya kaḥ avasaraḥ
vṛddhāyām mṛgatṛṣṇāyām jalārthinām kim ānandaḥ
vṛddhāyām mṛgatṛṣṇāyām jalārthinām kim ānandaḥ
3.
Indeed, what opportunity for joy is there in beautiful wealth or in a wife (dāra) and so forth? When the mirage (mṛgatṛṣṇā) grows intense, what happiness is there for those seeking water?
धनदारेषु वृद्धेषु दुःखं युक्तं न तुष्टयः ।
वृद्धायां मोहमायायां कः समाश्वासवानिह ॥ ४ ॥
वृद्धायां मोहमायायां कः समाश्वासवानिह ॥ ४ ॥
dhanadāreṣu vṛddheṣu duḥkhaṃ yuktaṃ na tuṣṭayaḥ ,
vṛddhāyāṃ mohamāyāyāṃ kaḥ samāśvāsavāniha 4
vṛddhāyāṃ mohamāyāyāṃ kaḥ samāśvāsavāniha 4
4.
dhanadāreṣu vṛddheṣu duḥkham yuktam na tuṣṭayaḥ
vṛddhāyām mohamāyāyām kaḥ samāśvāsavān iha
vṛddhāyām mohamāyāyām kaḥ samāśvāsavān iha
4.
dhanadāreṣu vṛddheṣu duḥkham yuktam tuṣṭayaḥ
na mohamāyāyām vṛddhāyām iha kaḥ samāśvāsavān
na mohamāyāyām vṛddhāyām iha kaḥ samāśvāsavān
4.
When wealth and wives (dāra) increase, sorrow is indeed fitting, not contentment. When the delusion-illusion (mohamāyā) grows, who here can find solace?
यैरेव जायते रागो मूर्खस्याधिकतागतैः ।
तैरेव भोगैः प्राज्ञस्य विराग उपजायते ॥ ५ ॥
तैरेव भोगैः प्राज्ञस्य विराग उपजायते ॥ ५ ॥
yaireva jāyate rāgo mūrkhasyādhikatāgataiḥ ,
taireva bhogaiḥ prājñasya virāga upajāyate 5
taireva bhogaiḥ prājñasya virāga upajāyate 5
5.
yaiḥ eva jāyate rāgaḥ mūrkhasya ādhikatāgataiḥ
taiḥ eva bhogaiḥ prājñasya virāgaḥ upajāyate
taiḥ eva bhogaiḥ prājñasya virāgaḥ upajāyate
5.
yaiḥ eva bhogaiḥ mūrkhasya ādhikatāgataiḥ rāgaḥ
jāyate taiḥ eva bhogaiḥ prājñasya virāgaḥ upajāyate
jāyate taiḥ eva bhogaiḥ prājñasya virāgaḥ upajāyate
5.
Indeed, those very things by which a fool develops excessive attachment (rāga) – by those same enjoyments (bhoga), dispassion (virāga) arises for a wise person.
नष्टे धनेऽथ दारादौ हर्षस्यावसरो हि कः ।
पारावलोकिनस्त्वेतैर्विरागं यान्ति साधवः ॥ ६ ॥
पारावलोकिनस्त्वेतैर्विरागं यान्ति साधवः ॥ ६ ॥
naṣṭe dhane'tha dārādau harṣasyāvasaro hi kaḥ ,
pārāvalokinastvetairvirāgaṃ yānti sādhavaḥ 6
pārāvalokinastvetairvirāgaṃ yānti sādhavaḥ 6
6.
naṣṭe dhane atha dārādau harṣasya avasaraḥ hi
kaḥ pārāvalokinaḥ tu etaiḥ virāgam yānti sādhavaḥ
kaḥ pārāvalokinaḥ tu etaiḥ virāgam yānti sādhavaḥ
6.
dhane dārādau atha naṣṭe harṣasya kaḥ avasaraḥ
hi tu pārāvalokinaḥ sādhavaḥ etaiḥ virāgam yānti
hi tu pārāvalokinaḥ sādhavaḥ etaiḥ virāgam yānti
6.
When wealth, wife, and other possessions are lost, what indeed is the occasion for joy? Rather, the wise (sādhavaḥ), who look towards the ultimate shore (transcendence), attain detachment (virāga) through these very experiences.
अतो राघव तत्त्वज्ञो व्यवहारेषु संसृतेः ।
नष्टं नष्टमुपेक्षस्व प्राप्तं प्राप्तमुपाहर ॥ ७ ॥
नष्टं नष्टमुपेक्षस्व प्राप्तं प्राप्तमुपाहर ॥ ७ ॥
ato rāghava tattvajño vyavahāreṣu saṃsṛteḥ ,
naṣṭaṃ naṣṭamupekṣasva prāptaṃ prāptamupāhara 7
naṣṭaṃ naṣṭamupekṣasva prāptaṃ prāptamupāhara 7
7.
ataḥ rāghava tattvajñaḥ vyavahāreṣu saṃsṛteḥ
naṣṭam naṣṭam upekṣasva prāptam prāptam upāhara
naṣṭam naṣṭam upekṣasva prāptam prāptam upāhara
7.
ataḥ rāghava tattvajñaḥ saṃsṛteḥ vyavahāreṣu
naṣṭam naṣṭam upekṣasva prāptam prāptam upāhara
naṣṭam naṣṭam upekṣasva prāptam prāptam upāhara
7.
Therefore, O Rāghava, you who understand the true nature of reality (tattvajña), in the affairs of the worldly cycle (saṃsāra), be indifferent to whatever is lost, and accept whatever is gained.
अनागतानां भोगानामवाञ्छनमकृत्रिमम् ।
आगतानां च संभोग इति पण्डितलक्षणम् ॥ ८ ॥
आगतानां च संभोग इति पण्डितलक्षणम् ॥ ८ ॥
anāgatānāṃ bhogānāmavāñchanamakṛtrimam ,
āgatānāṃ ca saṃbhoga iti paṇḍitalakṣaṇam 8
āgatānāṃ ca saṃbhoga iti paṇḍitalakṣaṇam 8
8.
anāgatānām bhogānām avāñchanam akṛtrimam
āgatānām ca saṃbhogaḥ iti paṇḍitalakṣaṇam
āgatānām ca saṃbhogaḥ iti paṇḍitalakṣaṇam
8.
anāgatānām bhogānām akṛtrimam avāñchanam
ca āgatānām saṃbhogaḥ iti paṇḍitalakṣaṇam
ca āgatānām saṃbhogaḥ iti paṇḍitalakṣaṇam
8.
The genuine absence of desire for enjoyments that have not yet arrived, and the full experience of those that have come – this is indeed the characteristic of a wise person.
संसारसंभ्रमे ह्यस्मिंश्छन्नात्मन्याततायिनि ।
तथा विहर संबुद्धो यथा नायासि मूढताम् ॥ ९ ॥
तथा विहर संबुद्धो यथा नायासि मूढताम् ॥ ९ ॥
saṃsārasaṃbhrame hyasmiṃśchannātmanyātatāyini ,
tathā vihara saṃbuddho yathā nāyāsi mūḍhatām 9
tathā vihara saṃbuddho yathā nāyāsi mūḍhatām 9
9.
saṃsārasaṃbhrame hi asmin channātmani ātatāyini
tathā vihara saṃbuddhaḥ yathā na āyāsi mūḍhatām
tathā vihara saṃbuddhaḥ yathā na āyāsi mūḍhatām
9.
hi asmin saṃsārasaṃbhrame channātmani ātatāyini
saṃbuddhaḥ tathā vihara yathā mūḍhatām na āyāsi
saṃbuddhaḥ tathā vihara yathā mūḍhatām na āyāsi
9.
Indeed, in this bewildering cycle of worldly existence (saṃsāra), which conceals the true self (ātman) and is like a hostile aggressor, O enlightened one (saṃbuddha), live in such a way that you do not fall into foolishness or delusion.
संसाराडम्बरस्यास्य प्रपञ्चरहिते क्रमे ।
सम्यग्ज्ञा नानुपश्यन्ति ये हतास्ते कुबुद्धयः ॥ १० ॥
सम्यग्ज्ञा नानुपश्यन्ति ये हतास्ते कुबुद्धयः ॥ १० ॥
saṃsārāḍambarasyāsya prapañcarahite krame ,
samyagjñā nānupaśyanti ye hatāste kubuddhayaḥ 10
samyagjñā nānupaśyanti ye hatāste kubuddhayaḥ 10
10.
samsāra-āḍambarasya asya prapañca-rahite krame
samyakjñāḥ na anupaśyanti ye hatāḥ te kubuddhayaḥ
samyakjñāḥ na anupaśyanti ye hatāḥ te kubuddhayaḥ
10.
samyakjñāḥ asya saṃsāra-āḍambarasya prapañca-rahite
krame na anupaśyanti ye hatāḥ te kubuddhayaḥ
krame na anupaśyanti ye hatāḥ te kubuddhayaḥ
10.
Those with true knowledge (jñāna) do not perceive this elaborate display of transmigration (saṃsāra) within the path that is free from multiplicity. Those whose understanding is thus destroyed are indeed of corrupt intellect.
यया कयाचिद्युक्त्यैव दृश्याद्यस्य गता रतिः ।
परिमज्जति तस्यास्था न क्वचिद्विमला मतिः ॥ ११ ॥
परिमज्जति तस्यास्था न क्वचिद्विमला मतिः ॥ ११ ॥
yayā kayācidyuktyaiva dṛśyādyasya gatā ratiḥ ,
parimajjati tasyāsthā na kvacidvimalā matiḥ 11
parimajjati tasyāsthā na kvacidvimalā matiḥ 11
11.
yayā kayācid yuktyā eva dṛśya-ādyasya gatā ratiḥ
parimajjati tasya āsthā na kvacit vimalā matiḥ
parimajjati tasya āsthā na kvacit vimalā matiḥ
11.
yayā kayācid yuktyā eva dṛśya-ādyasya ratiḥ gatā
tasya āsthā parimajjati matiḥ kvacit na vimalā
tasya āsthā parimajjati matiḥ kvacit na vimalā
11.
By whatever reasoning or means, if one's attachment to the visible and other objects has ceased, their conviction becomes confused, and their intellect (mati) is nowhere pure.
यस्यासदिदमित्यास्था निवृत्ता सर्ववस्तुषु ।
क्रोडीकरोति सर्वज्ञं नाविद्या तमवास्तवी ॥ १२ ॥
क्रोडीकरोति सर्वज्ञं नाविद्या तमवास्तवी ॥ १२ ॥
yasyāsadidamityāsthā nivṛttā sarvavastuṣu ,
kroḍīkaroti sarvajñaṃ nāvidyā tamavāstavī 12
kroḍīkaroti sarvajñaṃ nāvidyā tamavāstavī 12
12.
yasya asat idam iti āsthā nivṛttā sarva-vastuṣu
kroḍīkaroti sarvajñam na avidyā tam avāstavī
kroḍīkaroti sarvajñam na avidyā tam avāstavī
12.
yasya asat idam iti āsthā sarva-vastuṣu nivṛttā
sarvajñam kroḍīkaroti avāstavī avidyā tam na
sarvajñam kroḍīkaroti avāstavī avidyā tam na
12.
He whose conviction (āsthā) that 'this (world) is unreal' has turned away from all objects, that (conviction) makes him omniscient (sarvajña). Unreal ignorance (avidyā) does not encompass such a person.
अहं जगच्चैकमिदं सर्वमेवेति यस्य धीः ।
आस्थानास्थे परित्यज्य संस्थिता स न मज्जति ॥ १३ ॥
आस्थानास्थे परित्यज्य संस्थिता स न मज्जति ॥ १३ ॥
ahaṃ jagaccaikamidaṃ sarvameveti yasya dhīḥ ,
āsthānāsthe parityajya saṃsthitā sa na majjati 13
āsthānāsthe parityajya saṃsthitā sa na majjati 13
13.
aham jagat ca ekam idam sarvam eva iti yasya dhīḥ
āsthā-anāsthe parityajya saṃsthitā saḥ na majjati
āsthā-anāsthe parityajya saṃsthitā saḥ na majjati
13.
yasya dhīḥ aham jagat ca ekam idam sarvam eva iti
āsthā-anāsthe parityajya saṃsthitā saḥ na majjati
āsthā-anāsthe parityajya saṃsthitā saḥ na majjati
13.
He whose intellect (dhīḥ) is established, having abandoned both conviction and non-conviction, with the understanding that 'I and this entire world are indeed one,' that person does not sink (into saṃsāra).
शुद्धं सदसतोर्मध्यं पदं बुद्ध्याऽवलम्ब्य च ।
सबाह्याभ्यन्तरं दृश्यं मा गृहाण विमुञ्च मा ॥ १४ ॥
सबाह्याभ्यन्तरं दृश्यं मा गृहाण विमुञ्च मा ॥ १४ ॥
śuddhaṃ sadasatormadhyaṃ padaṃ buddhyā'valambya ca ,
sabāhyābhyantaraṃ dṛśyaṃ mā gṛhāṇa vimuñca mā 14
sabāhyābhyantaraṃ dṛśyaṃ mā gṛhāṇa vimuñca mā 14
14.
śuddham sat-asatoḥ madhyam padam buddhyā avalambya
ca sa-bāhya-ābhyantaram dṛśyam mā gṛhāṇa vimuñca mā
ca sa-bāhya-ābhyantaram dṛśyam mā gṛhāṇa vimuñca mā
14.
buddhyā śuddham sat-asatoḥ madhyam padam avalambya ca,
sa-bāhya-ābhyantaram dṛśyam mā gṛhāṇa,
mā vimuñca.
sa-bāhya-ābhyantaram dṛśyam mā gṛhāṇa,
mā vimuñca.
14.
Having resorted to the pure state that is the middle ground between existence and non-existence with discernment (buddhi), neither grasp nor abandon the perceptible world, whether it is external or internal.
अत्यन्तविरतः स्वस्थः सर्ववासविवर्जितः ।
व्योमवत्तिष्ठ नीरागो राम कार्यपरोऽपि सन् ॥ १५ ॥
व्योमवत्तिष्ठ नीरागो राम कार्यपरोऽपि सन् ॥ १५ ॥
atyantavirataḥ svasthaḥ sarvavāsavivarjitaḥ ,
vyomavattiṣṭha nīrāgo rāma kāryaparo'pi san 15
vyomavattiṣṭha nīrāgo rāma kāryaparo'pi san 15
15.
atyanta-virataḥ svasthaḥ sarva-vāsa-vivarjitaḥ
vyoma-vat tiṣṭha nī-rāgaḥ rāma kārya-paraḥ api san
vyoma-vat tiṣṭha nī-rāgaḥ rāma kārya-paraḥ api san
15.
rāma,
atyanta-virataḥ svasthaḥ sarva-vāsa-vivarjitaḥ nī-rāgaḥ (tvam) kārya-paraḥ api san,
vyoma-vat tiṣṭha.
atyanta-virataḥ svasthaḥ sarva-vāsa-vivarjitaḥ nī-rāgaḥ (tvam) kārya-paraḥ api san,
vyoma-vat tiṣṭha.
15.
O Rāma, being utterly detached, established in your true nature (svastha), completely free from all latent tendencies (vāsanā), and devoid of attachment, remain like space, even while engaged in action (karma).
यस्य नेच्छा न वानिच्छा ज्ञस्य कर्मणि तिष्ठतः ।
न तस्य लिप्यते प्रज्ञा पद्मपत्रमिवाम्बुभिः ॥ १६ ॥
न तस्य लिप्यते प्रज्ञा पद्मपत्रमिवाम्बुभिः ॥ १६ ॥
yasya necchā na vānicchā jñasya karmaṇi tiṣṭhataḥ ,
na tasya lipyate prajñā padmapatramivāmbubhiḥ 16
na tasya lipyate prajñā padmapatramivāmbubhiḥ 16
16.
yasya na icchā na vā an-icchā jñasya karmaṇi tiṣṭhataḥ
na tasya lipyate prajñā padma-patram iva ambubhiḥ
na tasya lipyate prajñā padma-patram iva ambubhiḥ
16.
karmaṇi tiṣṭhataḥ yasya jñasya na icchā na vā an-icchā (asti),
tasya prajñā ambubhiḥ padma-patram iva na lipyate.
tasya prajñā ambubhiḥ padma-patram iva na lipyate.
16.
The wisdom (prajñā) of that wise person (jña) who remains engaged in action (karma) but has neither desire nor aversion, is not tainted, just as a lotus leaf is not stained by water.
दर्शनस्पर्शनादीनि मा करोतु करोतु च ।
तवेन्द्रियमनो गौणं त्वमनिच्छो भवात्मवान् ॥ १७ ॥
तवेन्द्रियमनो गौणं त्वमनिच्छो भवात्मवान् ॥ १७ ॥
darśanasparśanādīni mā karotu karotu ca ,
tavendriyamano gauṇaṃ tvamaniccho bhavātmavān 17
tavendriyamano gauṇaṃ tvamaniccho bhavātmavān 17
17.
darśana-sparśana-ādīni mā karotu karotu ca tava
indriya-manaḥ gauṇam tvam an-icchaḥ bhava ātma-vān
indriya-manaḥ gauṇam tvam an-icchaḥ bhava ātma-vān
17.
tava indriya-manaḥ darśana-sparśana-ādīni mā karotu ca karotu (vā),
(tat) gauṇam (astu)tvam an-icchaḥ ātma-vān bhava।
(tat) gauṇam (astu)tvam an-icchaḥ ātma-vān bhava।
17.
Let your senses and mind either engage in seeing, touching, and similar activities, or not; let them be secondary. You, however, be desireless and self-possessed (ātman-vān).
ममेदमित्यसद्भूतमिन्द्रियार्थे भवन्मनः ।
मा निमज्जत्वमग्नः सन्मा करोतु करोतु वा ॥ १८ ॥
मा निमज्जत्वमग्नः सन्मा करोतु करोतु वा ॥ १८ ॥
mamedamityasadbhūtamindriyārthe bhavanmanaḥ ,
mā nimajjatvamagnaḥ sanmā karotu karotu vā 18
mā nimajjatvamagnaḥ sanmā karotu karotu vā 18
18.
mama idam iti asatbhūtam indriyārthe bhavat manaḥ
| mā nimajjatu amagnaḥ san mā karotu karotu vā ||
| mā nimajjatu amagnaḥ san mā karotu karotu vā ||
18.
manaḥ,
mama idam iti asatbhūtam indriyārthe bhavat,
mā nimajjatu.
amagnaḥ san,
mā karotu vā karotu.
mama idam iti asatbhūtam indriyārthe bhavat,
mā nimajjatu.
amagnaḥ san,
mā karotu vā karotu.
18.
Let your mind not drown in sense objects due to the unreal notion that 'this is mine'. Remaining unattached, whether it acts or does not act, let it be.
यदा ते नेन्द्रियार्थश्रीः स्वदते हृदि राघव ।
तदा विज्ञातविज्ञानः समुत्तीर्णभवार्णवः ॥ १९ ॥
तदा विज्ञातविज्ञानः समुत्तीर्णभवार्णवः ॥ १९ ॥
yadā te nendriyārthaśrīḥ svadate hṛdi rāghava ,
tadā vijñātavijñānaḥ samuttīrṇabhavārṇavaḥ 19
tadā vijñātavijñānaḥ samuttīrṇabhavārṇavaḥ 19
19.
yadā te na indriyārthaśrīḥ svadate hṛdi rāghava
| tadā vijñātavijñānaḥ samuttīrṇabhavārṇavaḥ ||
| tadā vijñātavijñānaḥ samuttīrṇabhavārṇavaḥ ||
19.
yadā rāghava te hṛdi indriyārthaśrīḥ na svadate tadā
(tvam) vijñātavijñānaḥ samuttīrṇabhavārṇavaḥ (bhavasi)
(tvam) vijñātavijñānaḥ samuttīrṇabhavārṇavaḥ (bhavasi)
19.
O Rāghava, when the splendor of sense objects no longer delights your heart, then you will have realized true knowledge and crossed the ocean of transmigration (saṃsāra).
आस्वादितेन्द्रियार्थस्य सतनोरतनोरपि ।
अनिच्छतोऽपि संपन्ना मुक्तिरर्थवशात्तव ॥ २० ॥
अनिच्छतोऽपि संपन्ना मुक्तिरर्थवशात्तव ॥ २० ॥
āsvāditendriyārthasya satanoratanorapi ,
anicchato'pi saṃpannā muktirarthavaśāttava 20
anicchato'pi saṃpannā muktirarthavaśāttava 20
20.
āsvādita-indriyārthasya sa-tanoḥ a-tanoḥ api |
anicchataḥ api sampannā muktiḥ arthavaśāt tava ||
anicchataḥ api sampannā muktiḥ arthavaśāt tava ||
20.
āsvādita-indriyārthasya,
sa-tanoḥ a-tanoḥ api,
anicchataḥ api tava muktiḥ arthavaśāt sampannā
sa-tanoḥ a-tanoḥ api,
anicchataḥ api tava muktiḥ arthavaśāt sampannā
20.
For you, who have truly experienced the nature of sense objects - whether embodied or disembodied - final liberation (mokṣa) is attained naturally, even if you do not desire it.
उच्चैःपदाय परया प्रज्ञया वासनागणात् ।
पुष्पाद्गन्धमिवोदारं चेतो राम पृथक्कुरु ॥ २१ ॥
पुष्पाद्गन्धमिवोदारं चेतो राम पृथक्कुरु ॥ २१ ॥
uccaiḥpadāya parayā prajñayā vāsanāgaṇāt ,
puṣpādgandhamivodāraṃ ceto rāma pṛthakkuru 21
puṣpādgandhamivodāraṃ ceto rāma pṛthakkuru 21
21.
uccaiḥpadāya parayā prajñayā vāsanāgaṇāt | puṣpāt
gandham iva udāram cetaḥ rāma pṛthak kuru ||
gandham iva udāram cetaḥ rāma pṛthak kuru ||
21.
rāma,
parayā prajñayā uccaiḥpadāya vāsanāgaṇāt cetaḥ,
puṣpāt udāram gandham iva,
pṛthak kuru
parayā prajñayā uccaiḥpadāya vāsanāgaṇāt cetaḥ,
puṣpāt udāram gandham iva,
pṛthak kuru
21.
O Rāma, with supreme wisdom, separate your consciousness (cetaḥ) from the multitude of latent impressions (vāsanās), just as fine fragrance is drawn from a flower, for the attainment of a lofty state.
संसाराम्बुनिधावस्मिन्वासनाम्बुपरिप्लुते ।
ये प्रज्ञा नावमारूढास्ते तीर्णा वुडिताः परे ॥ २२ ॥
ये प्रज्ञा नावमारूढास्ते तीर्णा वुडिताः परे ॥ २२ ॥
saṃsārāmbunidhāvasminvāsanāmbupariplute ,
ye prajñā nāvamārūḍhāste tīrṇā vuḍitāḥ pare 22
ye prajñā nāvamārūḍhāste tīrṇā vuḍitāḥ pare 22
22.
saṃsārāmbunidhau asmin vāsanāmbu-pariplute ye
prajñāḥ nāvam ārūḍhāḥ te tīrṇāḥ vuḍitāḥ pare
prajñāḥ nāvam ārūḍhāḥ te tīrṇāḥ vuḍitāḥ pare
22.
ye prajñāḥ asmin vāsanāmbu-pariplute saṃsārāmbunidhau
nāvam ārūḍhāḥ te tīrṇāḥ pare vuḍitāḥ
nāvam ārūḍhāḥ te tīrṇāḥ pare vuḍitāḥ
22.
In this ocean of transmigration (saṃsāra), which is flooded with the waters of desires (vāsanā), those who are endowed with wisdom (prajñā) and have boarded the boat have crossed over. Others are drowned.
क्षुरधाराप्रमितया धिया परमधीरया ।
प्रविचार्यात्मनस्तत्त्वं ततः स्वपदमाविश ॥ २३ ॥
प्रविचार्यात्मनस्तत्त्वं ततः स्वपदमाविश ॥ २३ ॥
kṣuradhārāpramitayā dhiyā paramadhīrayā ,
pravicāryātmanastattvaṃ tataḥ svapadamāviśa 23
pravicāryātmanastattvaṃ tataḥ svapadamāviśa 23
23.
kṣuradhārāpramitayā dhiyā paramadhīrayā
pravicārya ātmanaḥ tattvam tataḥ svapadam āviśa
pravicārya ātmanaḥ tattvam tataḥ svapadam āviśa
23.
kṣuradhārāpramitayā paramadhīrayā dhiyā
ātmanaḥ tattvam pravicārya tataḥ svapadam āviśa
ātmanaḥ tattvam pravicārya tataḥ svapadam āviśa
23.
With an intellect exceedingly resolute and sharp as a razor's edge, having thoroughly contemplated the truth (tattva) of the self (ātman), thereafter, enter your own state.
यथा तत्त्वविदः प्राज्ञा ज्ञानबृंहितचेतसः ।
विहरन्ति तथा राम विहर्तव्यं न मूढवत् ॥ २४ ॥
विहरन्ति तथा राम विहर्तव्यं न मूढवत् ॥ २४ ॥
yathā tattvavidaḥ prājñā jñānabṛṃhitacetasaḥ ,
viharanti tathā rāma vihartavyaṃ na mūḍhavat 24
viharanti tathā rāma vihartavyaṃ na mūḍhavat 24
24.
yathā tattvavidaḥ prājñāḥ jñānabṛṃhitacetasaḥ
viharanti tathā rāma vihartavyam na mūḍhavat
viharanti tathā rāma vihartavyam na mūḍhavat
24.
rāma yathā tattvavidaḥ prājñāḥ jñānabṛṃhitacetasaḥ
viharanti tathā vihartavyam na mūḍhavat
viharanti tathā vihartavyam na mūḍhavat
24.
O Rama, one should conduct oneself just as the wise ones (prajñā) do - those who understand the truth (tattva) and whose minds are strengthened by knowledge - and not like a fool.
जीवन्मुक्ता महात्मानो नित्यतृप्ता महाधियः ।
आचारैरनुगन्तव्या न भोगकृपणाः शठाः ॥ २५ ॥
आचारैरनुगन्तव्या न भोगकृपणाः शठाः ॥ २५ ॥
jīvanmuktā mahātmāno nityatṛptā mahādhiyaḥ ,
ācārairanugantavyā na bhogakṛpaṇāḥ śaṭhāḥ 25
ācārairanugantavyā na bhogakṛpaṇāḥ śaṭhāḥ 25
25.
jīvanmuktāḥ mahātmānaḥ nityatṛptāḥ mahādhiyaḥ
ācāraiḥ anugantavyāḥ na bhogakṛpaṇāḥ śaṭhāḥ
ācāraiḥ anugantavyāḥ na bhogakṛpaṇāḥ śaṭhāḥ
25.
jīvanmuktāḥ mahātmānaḥ nityatṛptāḥ mahādhiyaḥ
ācāraiḥ anugantavyāḥ na bhogakṛpaṇāḥ śaṭhāḥ
ācāraiḥ anugantavyāḥ na bhogakṛpaṇāḥ śaṭhāḥ
25.
One should emulate the conduct of the great souls (mahātman) - those who are liberated while living (jīvanmukta), eternally content, and possessing profound intellect. One should not follow those who are miserly with enjoyments (bhoga) or are deceitful.
न त्यजन्ति न वाञ्छन्ति व्यवहारं जगद्गतम् ।
सर्वमेवानुवर्तन्ते पारावारविदो जनाः ॥ २६ ॥
सर्वमेवानुवर्तन्ते पारावारविदो जनाः ॥ २६ ॥
na tyajanti na vāñchanti vyavahāraṃ jagadgatam ,
sarvamevānuvartante pārāvāravido janāḥ 26
sarvamevānuvartante pārāvāravido janāḥ 26
26.
na tyajanti na vāñchanti vyavahāram jagadgatam
sarvam eva anuvartante pārāvāravidaḥ janāḥ
sarvam eva anuvartante pārāvāravidaḥ janāḥ
26.
pārāvāravidaḥ janāḥ jagadgatam vyavahāram na
tyajanti na vāñchanti sarvam eva anuvartante
tyajanti na vāñchanti sarvam eva anuvartante
26.
Those people who understand the true nature of things (pārāvāravidaḥ) neither abandon nor crave worldly activities. Instead, they simply adapt to everything.
प्रभावस्याभिमानस्य गुणानां यशसः श्रियः ।
न क्वचित्कृपणा लोके महान्तस्तत्त्वदर्शिनः ॥ २७ ॥
न क्वचित्कृपणा लोके महान्तस्तत्त्वदर्शिनः ॥ २७ ॥
prabhāvasyābhimānasya guṇānāṃ yaśasaḥ śriyaḥ ,
na kvacitkṛpaṇā loke mahāntastattvadarśinaḥ 27
na kvacitkṛpaṇā loke mahāntastattvadarśinaḥ 27
27.
prabhāvasya abhimānasya guṇānām yaśasaḥ śriyaḥ
na kvacit kṛpaṇāḥ loke mahāntaḥ tattvadarśinaḥ
na kvacit kṛpaṇāḥ loke mahāntaḥ tattvadarśinaḥ
27.
mahāntaḥ tattvadarśinaḥ loke prabhāvasya
abhimānasya guṇānām yaśasaḥ śriyaḥ na kvacit kṛpaṇāḥ
abhimānasya guṇānām yaśasaḥ śriyaḥ na kvacit kṛpaṇāḥ
27.
The great ones, those who perceive the truth (tattvadarśinaḥ), are never petty (kṛpaṇāḥ) in the world concerning influence, ego (ahaṅkāra), qualities, fame, or prosperity.
सुशून्येऽपि न खिद्यन्ते देवोद्याने नसङ्गिनः ।
नियतिं च न मुञ्चन्ति महान्तो भास्करा इव ॥ २८ ॥
नियतिं च न मुञ्चन्ति महान्तो भास्करा इव ॥ २८ ॥
suśūnye'pi na khidyante devodyāne nasaṅginaḥ ,
niyatiṃ ca na muñcanti mahānto bhāskarā iva 28
niyatiṃ ca na muñcanti mahānto bhāskarā iva 28
28.
suśūnye api na khidyante devodyāne nasaṅginaḥ
niyatim ca na muñcanti mahāntaḥ bhāskarāḥ iva
niyatim ca na muñcanti mahāntaḥ bhāskarāḥ iva
28.
mahāntaḥ nasaṅginaḥ suśūnye api na khidyante
ca bhāskarāḥ iva niyatim na muñcanti
ca bhāskarāḥ iva niyatim na muñcanti
28.
Even in a desolate place, the great, unattached (na-saṅginaḥ) ones are not distressed, nor do they abandon their fixed nature (niyati), just like suns.
विगतेच्छा यथाप्राप्तव्यवहारानुवर्तिनः ।
विचरन्ति समुन्नद्धाः स्वस्था देहरथे स्थिताः ॥ २९ ॥
विचरन्ति समुन्नद्धाः स्वस्था देहरथे स्थिताः ॥ २९ ॥
vigatecchā yathāprāptavyavahārānuvartinaḥ ,
vicaranti samunnaddhāḥ svasthā deharathe sthitāḥ 29
vicaranti samunnaddhāḥ svasthā deharathe sthitāḥ 29
29.
vigatecchāḥ yathāprāptavyavahārānuvartinaḥ
vicaranti samunnaddhāḥ svasthāḥ deharathe sthitāḥ
vicaranti samunnaddhāḥ svasthāḥ deharathe sthitāḥ
29.
vigatecchāḥ yathāprāptavyavahārānuvartinaḥ
samunnaddhāḥ svasthāḥ deharathe sthitāḥ vicaranti
samunnaddhāḥ svasthāḥ deharathe sthitāḥ vicaranti
29.
With desires vanished (vigatacchāḥ) and adapting to activities as they naturally arise (yathāprāptavyavahārānuvartinaḥ), these tranquil (svasthāḥ) individuals move about, fully prepared (samunnaddhāḥ), established in the chariot of the body.
त्वमपि प्राप्तवान् राम विवेकमिममाततम् ।
प्रज्ञाबलेन चानेन ज्ञाने स्वस्थोऽसि सुन्दर ॥ ३० ॥
प्रज्ञाबलेन चानेन ज्ञाने स्वस्थोऽसि सुन्दर ॥ ३० ॥
tvamapi prāptavān rāma vivekamimamātatam ,
prajñābalena cānena jñāne svastho'si sundara 30
prajñābalena cānena jñāne svastho'si sundara 30
30.
tvam api prāptavān rāma vivekam imam ātatam
prajñābalena ca anena jñāne svasthaḥ asi sundara
prajñābalena ca anena jñāne svasthaḥ asi sundara
30.
rāma sundara tvam api imam ātatam vivekam prāptavān.
ca anena prajñābalena jñāne svasthaḥ asi.
ca anena prajñābalena jñāne svasthaḥ asi.
30.
O Rāma, you have also attained this extensive discrimination (viveka). And by this power of wisdom, you are now established in true knowledge, O beautiful one.
स्पष्टां दृष्टिमवष्टभ्य निर्मानो गतमत्सरः ।
विहरास्मिन्भुवः पीठे परां सिद्धिमवाप्स्यसि ॥ ३१ ॥
विहरास्मिन्भुवः पीठे परां सिद्धिमवाप्स्यसि ॥ ३१ ॥
spaṣṭāṃ dṛṣṭimavaṣṭabhya nirmāno gatamatsaraḥ ,
viharāsminbhuvaḥ pīṭhe parāṃ siddhimavāpsyasi 31
viharāsminbhuvaḥ pīṭhe parāṃ siddhimavāpsyasi 31
31.
spaṣṭām dṛṣṭim avaṣṭabhya nirmānaḥ gatamatsaraḥ
vihara asmin bhuvaḥ pīṭhe parām siddhim avāpsyasi
vihara asmin bhuvaḥ pīṭhe parām siddhim avāpsyasi
31.
spaṣṭām dṛṣṭim avaṣṭabhya nirmānaḥ gatamatsaraḥ (tvam) asmin bhuvaḥ pīṭhe vihara,
(tataḥ tvam) parām siddhim avāpsyasi.
(tataḥ tvam) parām siddhim avāpsyasi.
31.
Having firmly embraced a clear vision, free from pride and envy, move about on this earthly platform; you will attain supreme perfection (siddhi).
स्वस्थः सर्वेहितत्यागी दूरालोकनवाञ्छनः ।
परां शीतलतामन्तरादाय विहरानघ ॥ ३२ ॥
परां शीतलतामन्तरादाय विहरानघ ॥ ३२ ॥
svasthaḥ sarvehitatyāgī dūrālokanavāñchanaḥ ,
parāṃ śītalatāmantarādāya viharānagha 32
parāṃ śītalatāmantarādāya viharānagha 32
32.
svasthaḥ sarvehitatyāgī dūrālokanavāñchanaḥ
parām śītalatām antaḥ ādāya vihara anagha
parām śītalatām antaḥ ādāya vihara anagha
32.
anagha svasthaḥ sarvehitatyāgī dūrālokanavāñchanaḥ (tvam) parām śītalatām antaḥ ādāya vihara.
32.
O sinless one (anagha), established in your true self (svastha), abandoning all attachments and desires, observing from a distance (with detachment), and having internalized supreme tranquility, move about freely.
श्रीवाल्मीकिरुवाच ।
इत्थं गिरा विमलया विमलाशयस्य रामो मुनेः सपदि मृष्ट इवाबभासे ।
ज्ञानामृतेन मधुरेण विराजितान्तः पूर्णः शशाङ्क इव शीतलतां जगाम ॥ ३३ ॥
इत्थं गिरा विमलया विमलाशयस्य रामो मुनेः सपदि मृष्ट इवाबभासे ।
ज्ञानामृतेन मधुरेण विराजितान्तः पूर्णः शशाङ्क इव शीतलतां जगाम ॥ ३३ ॥
śrīvālmīkiruvāca ,
itthaṃ girā vimalayā vimalāśayasya rāmo muneḥ sapadi mṛṣṭa ivābabhāse ,
jñānāmṛtena madhureṇa virājitāntaḥ pūrṇaḥ śaśāṅka iva śītalatāṃ jagāma 33
itthaṃ girā vimalayā vimalāśayasya rāmo muneḥ sapadi mṛṣṭa ivābabhāse ,
jñānāmṛtena madhureṇa virājitāntaḥ pūrṇaḥ śaśāṅka iva śītalatāṃ jagāma 33
33.
śrīvālmīkiḥ uvāca ittham girā vimalayā
vimalāśayasya rāmaḥ muneḥ sapadi mṛṣṭaḥ
iva ābabhāse jñānāmṛtena madhureṇa virājitāntaḥ
pūrṇaḥ śaśāṅkaḥ iva śītalatām jagāma
vimalāśayasya rāmaḥ muneḥ sapadi mṛṣṭaḥ
iva ābabhāse jñānāmṛtena madhureṇa virājitāntaḥ
pūrṇaḥ śaśāṅkaḥ iva śītalatām jagāma
33.
śrīvālmīkiḥ uvāca.
ittham vimalayā girā vimalāśayasya muneḥ rāmaḥ sapadi mṛṣṭaḥ iva ābabhāse.
madhureṇa jñānāmṛtena virājitāntaḥ (saḥ) pūrṇaḥ śaśāṅkaḥ iva śītalatām jagāma.
ittham vimalayā girā vimalāśayasya muneḥ rāmaḥ sapadi mṛṣṭaḥ iva ābabhāse.
madhureṇa jñānāmṛtena virājitāntaḥ (saḥ) pūrṇaḥ śaśāṅkaḥ iva śītalatām jagāma.
33.
Śrī Vālmīki said: Thus, by the pure words of the pure-minded sage, Rāma immediately shone forth as if cleansed. His inner being illuminated by the sweet nectar of knowledge, he attained a fullness and tranquility like that of the full moon.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46 (current chapter)
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216