योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-7, chapter-185
कुन्ददन्त उवाच ।
जरन्मुनिरपीत्युक्त्वा ध्यानमीलितलोचनः ।
आसीदस्पन्दितप्राणमनाश्चित्र इवार्पितः ॥ १ ॥
जरन्मुनिरपीत्युक्त्वा ध्यानमीलितलोचनः ।
आसीदस्पन्दितप्राणमनाश्चित्र इवार्पितः ॥ १ ॥
kundadanta uvāca ,
jaranmunirapītyuktvā dhyānamīlitalocanaḥ ,
āsīdaspanditaprāṇamanāścitra ivārpitaḥ 1
jaranmunirapītyuktvā dhyānamīlitalocanaḥ ,
āsīdaspanditaprāṇamanāścitra ivārpitaḥ 1
1.
Kundadanta rejoined:—The old sage having said so far, closed his eyes in meditation; and he became as motionless as a statue or picture, without any action of his breath and mind.
आवाभ्यां प्रणयोदारैः प्रार्थितोऽपि पुनःपुनः ।
वाक्यैः संसारमविदन्न वचो दत्तवान्पुनः ॥ २ ॥
वाक्यैः संसारमविदन्न वचो दत्तवान्पुनः ॥ २ ॥
āvābhyāṃ praṇayodāraiḥ prārthito'pi punaḥpunaḥ ,
vākyaiḥ saṃsāramavidanna vaco dattavānpunaḥ 2
vākyaiḥ saṃsāramavidanna vaco dattavānpunaḥ 2
2.
And we prayed him with great fondness and endearment, yet he uttered not a word unto us; because he seemed to be so rapt in his abstraction, as to have become utterly insensible of the outer world.
आवां प्रदेशतस्तस्माच्चलित्वा मन्दमुत्सुकौ ।
दिनैः कतिपयैः प्राप्तौ गृहं मुदितबान्धवम् ॥ ३ ॥
दिनैः कतिपयैः प्राप्तौ गृहं मुदितबान्धवम् ॥ ३ ॥
āvāṃ pradeśatastasmāccalitvā mandamutsukau ,
dinaiḥ katipayaiḥ prāptau gṛhaṃ muditabāndhavam 3
dinaiḥ katipayaiḥ prāptau gṛhaṃ muditabāndhavam 3
3.
We then departed, from that place, with our broken hearts and dejected countenances; and were received after a few days journey, by our gladsome friends at home.
अथ तत्रोत्सवं कृत्वा कथाः प्रोच्य चिरंतनीः ।
स्थितास्तावद्वयं यावत्सप्तापि भ्रातरोऽथ ते ॥ ४ ॥
स्थितास्तावद्वयं यावत्सप्तापि भ्रातरोऽथ ते ॥ ४ ॥
atha tatrotsavaṃ kṛtvā kathāḥ procya ciraṃtanīḥ ,
sthitāstāvadvayaṃ yāvatsaptāpi bhrātaro'tha te 4
sthitāstāvadvayaṃ yāvatsaptāpi bhrātaro'tha te 4
4.
We live there in joyous festivity, as long as the seven brothers were living; and passed our time in narrations of our past adventures, and relations of the old accounts of by gone times.
क्रमेण विलयं प्राप्ताः प्रलयेष्वर्णवा इव ।
मुक्तोऽसौ मे सखैवैक एकार्णव इवाष्टकः ॥ ५ ॥
मुक्तोऽसौ मे सखैवैक एकार्णव इवाष्टकः ॥ ५ ॥
krameṇa vilayaṃ prāptāḥ pralayeṣvarṇavā iva ,
mukto'sau me sakhaivaika ekārṇava ivāṣṭakaḥ 5
mukto'sau me sakhaivaika ekārṇava ivāṣṭakaḥ 5
5.
In course of time the eight brothers disappeared (perished) one by one, like the seven oceans at the end of the world, in the vast ocean of eternity; and were released like many of my friends also, from their worldly cares.
ततः कालेन सोऽप्यस्तं दिनान्तेऽर्क इवागतः ।
अहं दुःखपरीतात्मा परं वैधुर्यमागतः ॥ ६ ॥
अहं दुःखपरीतात्मा परं वैधुर्यमागतः ॥ ६ ॥
tataḥ kālena so'pyastaṃ dinānte'rka ivāgataḥ ,
ahaṃ duḥkhaparītātmā paraṃ vaidhuryamāgataḥ 6
ahaṃ duḥkhaparītātmā paraṃ vaidhuryamāgataḥ 6
6.
tataḥ kālena saḥ api astam dinānte arkaḥ iva
āgataḥ aham duḥkhaparītātmā param vaiduryam āgataḥ
āgataḥ aham duḥkhaparītātmā param vaiduryam āgataḥ
6.
tataḥ kālena saḥ api dinānte arkaḥ iva astam
āgataḥ aham duḥkhaparītātmā param vaiduryam āgataḥ
āgataḥ aham duḥkhaparītātmā param vaiduryam āgataḥ
6.
Then, with the passage of time, he too vanished, just like the sun sets at the end of the day. My soul, overcome by sorrow, reached a state of extreme despondency.
ततोऽहं दुःखितो भूयः कदम्बतरुतापसम् ।
गतो दुःखोपघाताय तज्ज्ञानं प्रष्टुमादृतः ॥ ७ ॥
गतो दुःखोपघाताय तज्ज्ञानं प्रष्टुमादृतः ॥ ७ ॥
tato'haṃ duḥkhito bhūyaḥ kadambatarutāpasam ,
gato duḥkhopaghātāya tajjñānaṃ praṣṭumādṛtaḥ 7
gato duḥkhopaghātāya tajjñānaṃ praṣṭumādṛtaḥ 7
7.
tataḥ aham duḥkhitaḥ bhūyaḥ kadambatarutāpasam
gataḥ duḥkhopaghātāya tat jñānam praṣṭum ādṛtaḥ
gataḥ duḥkhopaghātāya tat jñānam praṣṭum ādṛtaḥ
7.
tataḥ bhūyaḥ duḥkhitaḥ aham duḥkhopaghātāya tat
jñānam praṣṭum ādṛtaḥ kadambatarutāpasam gataḥ
jñānam praṣṭum ādṛtaḥ kadambatarutāpasam gataḥ
7.
Then, distressed again, I went to the ascetic (tapasvin) under the Kadamba tree, eager to ask him for his knowledge, so that my sorrow might be alleviated.
तत्र मासत्रयेणासौ समाधिविरतोऽभवत् ।
प्रणतेन मया पृष्टः सन्निदं प्रोक्तवानथ ॥ ८ ॥
प्रणतेन मया पृष्टः सन्निदं प्रोक्तवानथ ॥ ८ ॥
tatra māsatrayeṇāsau samādhivirato'bhavat ,
praṇatena mayā pṛṣṭaḥ sannidaṃ proktavānatha 8
praṇatena mayā pṛṣṭaḥ sannidaṃ proktavānatha 8
8.
tatra māsatrayeṇa asau samādhivirataḥ abhavat
praṇatena mayā pṛṣṭaḥ san idam proktavān atha
praṇatena mayā pṛṣṭaḥ san idam proktavān atha
8.
tatra māsatrayeṇa asau samādhivirataḥ abhavat
atha praṇatena mayā pṛṣṭaḥ san idam proktavān
atha praṇatena mayā pṛṣṭaḥ san idam proktavān
8.
There, after three months, he (the ascetic) emerged from his deep meditation (samādhi). Then, when questioned by me, who was bowing respectfully, he spoke this.
कदम्बतापस उवाच ।
अहं समाधिविरतः स्थातुं शक्नोमि न क्षणम् ।
समाधिमेव प्रविशाम्यहमाशु कृतत्वरः ॥ ९ ॥
अहं समाधिविरतः स्थातुं शक्नोमि न क्षणम् ।
समाधिमेव प्रविशाम्यहमाशु कृतत्वरः ॥ ९ ॥
kadambatāpasa uvāca ,
ahaṃ samādhivirataḥ sthātuṃ śaknomi na kṣaṇam ,
samādhimeva praviśāmyahamāśu kṛtatvaraḥ 9
ahaṃ samādhivirataḥ sthātuṃ śaknomi na kṣaṇam ,
samādhimeva praviśāmyahamāśu kṛtatvaraḥ 9
9.
kadambatarutāpasaḥ uvāca aham samādhivirataḥ sthātum
śaknomi na kṣaṇam samādhim eva praviśāmi aham āśu kṛtatvaraḥ
śaknomi na kṣaṇam samādhim eva praviśāmi aham āśu kṛtatvaraḥ
9.
kadambatarutāpasaḥ uvāca aham samādhivirataḥ kṣaṇam sthātum
na śaknomi aham kṛtatvaraḥ āśu samādhim eva praviśāmi
na śaknomi aham kṛtatvaraḥ āśu samādhim eva praviśāmi
9.
The Kadamba ascetic spoke: 'I, having emerged from meditation (samādhi), am unable to remain [in this worldly state] for even a moment. I quickly re-enter deep meditation (samādhi), making haste.'
परमार्थोपदेशस्ते नाभ्यासेन विनानघ ।
लगत्यत्र परां युक्तिमिमां शृणु ततः कुरु ॥ १० ॥
लगत्यत्र परां युक्तिमिमां शृणु ततः कुरु ॥ १० ॥
paramārthopadeśaste nābhyāsena vinānagha ,
lagatyatra parāṃ yuktimimāṃ śṛṇu tataḥ kuru 10
lagatyatra parāṃ yuktimimāṃ śṛṇu tataḥ kuru 10
10.
paramārthopadeśaḥ te na abhyāsena vinā anagha
lagati atra parām yuktim imām śṛṇu tataḥ kuru
lagati atra parām yuktim imām śṛṇu tataḥ kuru
10.
anagha te paramārthopadeśaḥ abhyāsena vinā atra
na lagati tataḥ imām parām yuktim śṛṇu kuru
na lagati tataḥ imām parām yuktim śṛṇu kuru
10.
O sinless one (anagha), instruction regarding the ultimate truth (paramārtha) will not be effective for you here without consistent practice (abhyāsa). Therefore, listen to this supreme method (yukti) and then apply it.
अयोध्यानाम पूरस्ति तत्रास्ति वसुधाधिपः ।
नाम्ना दशरथस्तस्य पुत्रो राम इति श्रुतः ॥ ११ ॥
नाम्ना दशरथस्तस्य पुत्रो राम इति श्रुतः ॥ ११ ॥
ayodhyānāma pūrasti tatrāsti vasudhādhipaḥ ,
nāmnā daśarathastasya putro rāma iti śrutaḥ 11
nāmnā daśarathastasya putro rāma iti śrutaḥ 11
11.
ayodhyānāma pūraḥ asti tatra asti vasudhādhipaḥ
nāmnā daśarathaḥ tasya putraḥ rāmaḥ iti śrutaḥ
nāmnā daśarathaḥ tasya putraḥ rāmaḥ iti śrutaḥ
11.
ayodhyānāma puraḥ asti tatra vasudhādhipaḥ asti
nāmnā daśarathaḥ tasya putraḥ rāmaḥ iti śrutaḥ
nāmnā daśarathaḥ tasya putraḥ rāmaḥ iti śrutaḥ
11.
There is a city named Ayodhyā. In that city, there is a king named Daśaratha. His son is renowned as Rāma.
सकाशं तत्र गच्छ त्वं तस्मै कुलगुरुः किल ।
वसिष्ठाख्यो मुनिश्रेष्ठः कथयिष्यति संसदि ॥ १२ ॥
वसिष्ठाख्यो मुनिश्रेष्ठः कथयिष्यति संसदि ॥ १२ ॥
sakāśaṃ tatra gaccha tvaṃ tasmai kulaguruḥ kila ,
vasiṣṭhākhyo muniśreṣṭhaḥ kathayiṣyati saṃsadi 12
vasiṣṭhākhyo muniśreṣṭhaḥ kathayiṣyati saṃsadi 12
12.
sakāśam tatra gaccha tvam tasmai kulaguruḥ kila
vasiṣṭhākhyaḥ muniśreṣṭhaḥ kathayiṣyati saṃsadi
vasiṣṭhākhyaḥ muniśreṣṭhaḥ kathayiṣyati saṃsadi
12.
tvam tatra sakāśam gaccha kila kulaguruḥ
vasiṣṭhākhyaḥ muniśreṣṭhaḥ tasmai saṃsadi kathayiṣyati
vasiṣṭhākhyaḥ muniśreṣṭhaḥ tasmai saṃsadi kathayiṣyati
12.
You go there to his (Daśaratha's) presence. Indeed, the family preceptor (kulaguru), the best of sages (muniśreṣṭha) named Vasiṣṭha, will narrate (a discourse) to him in the assembly.
मोक्षोपायकथां दिव्यां तां श्रुत्वा सुचिरं द्विज ।
विश्रान्तिमेष्यसि परे पदेऽहमिव पावने ॥ १३ ॥
विश्रान्तिमेष्यसि परे पदेऽहमिव पावने ॥ १३ ॥
mokṣopāyakathāṃ divyāṃ tāṃ śrutvā suciraṃ dvija ,
viśrāntimeṣyasi pare pade'hamiva pāvane 13
viśrāntimeṣyasi pare pade'hamiva pāvane 13
13.
mokṣopāyakathām divyām tām śrutvā suciram dvija
viśrāntim eṣyasi pare pade aham iva pāvane
viśrāntim eṣyasi pare pade aham iva pāvane
13.
dvija tām divyām mokṣopāyakathām śrutvā suciram
viśrāntim pare pāvane pade aham iva eṣyasi
viśrāntim pare pāvane pade aham iva eṣyasi
13.
O twice-born one (dvija), having heard that divine narrative concerning the means to liberation (mokṣa), you will attain lasting peace in the supreme (para), purifying (pāvana) state (pada), just as I have.
इत्युक्त्वा स समाधानरसायनमहार्णवम् ।
विवेशाहमिमं देशं त्वत्सकाशमुपागतः ॥ १४ ॥
विवेशाहमिमं देशं त्वत्सकाशमुपागतः ॥ १४ ॥
ityuktvā sa samādhānarasāyanamahārṇavam ,
viveśāhamimaṃ deśaṃ tvatsakāśamupāgataḥ 14
viveśāhamimaṃ deśaṃ tvatsakāśamupāgataḥ 14
14.
iti uktvā sa samādhāna-rasāyana-mahārṇavam
viveśa aham imam deśam tvatsakāśam upāgataḥ
viveśa aham imam deśam tvatsakāśam upāgataḥ
14.
aham iti uktvā samādhāna-rasāyana-mahārṇavam
viveśa tvatsakāśam upāgataḥ imam deśam
viveśa tvatsakāśam upāgataḥ imam deśam
14.
Having thus spoken, I plunged into the vast ocean of the elixir of tranquility, and then I came to this region, having approached your presence.
श्रीराम उवाच ।
स कुन्ददन्त इत्यादिकथाकथनकोविदः ।
स्थितस्ततःप्रभृत्येव मत्समीपगतः सदा ॥ १६ ॥
स कुन्ददन्त इत्यादिकथाकथनकोविदः ।
स्थितस्ततःप्रभृत्येव मत्समीपगतः सदा ॥ १६ ॥
śrīrāma uvāca ,
sa kundadanta ityādikathākathanakovidaḥ ,
sthitastataḥprabhṛtyeva matsamīpagataḥ sadā 16
sa kundadanta ityādikathākathanakovidaḥ ,
sthitastataḥprabhṛtyeva matsamīpagataḥ sadā 16
16.
śrīrāmaḥ uvāca saḥ kundadantaḥ iti-ādi-kathā-kathana-kovidaḥ
sthitaḥ tataḥ prabhṛti eva mat-samīpa-gataḥ sadā
sthitaḥ tataḥ prabhṛti eva mat-samīpa-gataḥ sadā
16.
śrīrāmaḥ uvāca saḥ kundadantaḥ iti-ādi-kathā-kathana-kovidaḥ
tataḥ prabhṛti eva mat-samīpa-gataḥ sadā sthitaḥ
tataḥ prabhṛti eva mat-samīpa-gataḥ sadā sthitaḥ
16.
Śrī Rāma said: "That Kundadanta, skilled in narrating such stories, has remained, from that time onwards, always by my side."
स एष कुन्ददन्ताख्यो द्विजः पार्श्वे समास्थितः ।
श्रुतवान्सहितामेतां मोक्षोपायाभिधामिह ॥ १७ ॥
श्रुतवान्सहितामेतां मोक्षोपायाभिधामिह ॥ १७ ॥
sa eṣa kundadantākhyo dvijaḥ pārśve samāsthitaḥ ,
śrutavānsahitāmetāṃ mokṣopāyābhidhāmiha 17
śrutavānsahitāmetāṃ mokṣopāyābhidhāmiha 17
17.
saḥ eṣaḥ kundadanta-ākhyaḥ dvijaḥ pārśve samāsthitaḥ
śrutavān sahitām etām mokṣa-upāya-abhidhām iha
śrutavān sahitām etām mokṣa-upāya-abhidhām iha
17.
saḥ eṣaḥ kundadanta-ākhyaḥ dvijaḥ pārśve samāsthitaḥ
iha etām sahitām mokṣa-upāya-abhidhām śrutavān
iha etām sahitām mokṣa-upāya-abhidhām śrutavān
17.
This Brahmin, named Kundadanta, seated by my side, has heard this entire discourse on the means to liberation (mokṣa) here.
स एष कुन्ददन्ताख्यो मम पार्श्वगतो द्विज ।
अद्य निःसंशयो जातो न वेति परिपृच्छ्यताम् ॥ १८ ॥
अद्य निःसंशयो जातो न वेति परिपृच्छ्यताम् ॥ १८ ॥
sa eṣa kundadantākhyo mama pārśvagato dvija ,
adya niḥsaṃśayo jāto na veti paripṛcchyatām 18
adya niḥsaṃśayo jāto na veti paripṛcchyatām 18
18.
saḥ eṣaḥ kundadanta-ākhyaḥ mama pārśva-gataḥ dvijaḥ
adya niḥsaṃśayaḥ jātaḥ na vā iti paripṛcchyatām
adya niḥsaṃśayaḥ jātaḥ na vā iti paripṛcchyatām
18.
mama pārśva-gataḥ saḥ eṣaḥ kundadanta-ākhyaḥ dvijaḥ
adya niḥsaṃśayaḥ jātaḥ na vā iti paripṛcchyatām
adya niḥsaṃśayaḥ jātaḥ na vā iti paripṛcchyatām
18.
This Brahmin, named Kundadanta, who is by my side, should be asked today whether he has become free from doubt or not.
श्रीवाल्मीकिरुवाच ।
इत्युक्ते राघवेणाथ प्रोवाच वदतांवरः ।
स वसिष्ठो मुनिश्रेष्ठः कुन्ददन्तं विलोकयन् ॥ १९ ॥
इत्युक्ते राघवेणाथ प्रोवाच वदतांवरः ।
स वसिष्ठो मुनिश्रेष्ठः कुन्ददन्तं विलोकयन् ॥ १९ ॥
śrīvālmīkiruvāca ,
ityukte rāghaveṇātha provāca vadatāṃvaraḥ ,
sa vasiṣṭho muniśreṣṭhaḥ kundadantaṃ vilokayan 19
ityukte rāghaveṇātha provāca vadatāṃvaraḥ ,
sa vasiṣṭho muniśreṣṭhaḥ kundadantaṃ vilokayan 19
19.
śrīvālmīkiḥ uvāca iti ukte rāghaveṇa atha provāca vadatām
varaḥ sa vasiṣṭhaḥ muniśreṣṭhaḥ kundadantam vilokayan
varaḥ sa vasiṣṭhaḥ muniśreṣṭhaḥ kundadantam vilokayan
19.
śrīvālmīkiḥ uvāca rāghaveṇa iti ukte atha sa vasiṣṭhaḥ
muniśreṣṭhaḥ vadatām varaḥ kundadantam vilokayan provāca
muniśreṣṭhaḥ vadatām varaḥ kundadantam vilokayan provāca
19.
Śrī Vālmīki said: After Rāghava had thus spoken, then the venerable Vasiṣṭha, the foremost of sages and best among speakers, looked at Kundadanta and spoke.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
कुन्ददन्त द्विजवर कथ्यतां किं त्वयानघ ।
बुद्धं श्रुतवता ज्ञेयं मदुक्तं मोक्षदं परम् ॥ २० ॥
कुन्ददन्त द्विजवर कथ्यतां किं त्वयानघ ।
बुद्धं श्रुतवता ज्ञेयं मदुक्तं मोक्षदं परम् ॥ २० ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
kundadanta dvijavara kathyatāṃ kiṃ tvayānagha ,
buddhaṃ śrutavatā jñeyaṃ maduktaṃ mokṣadaṃ param 20
kundadanta dvijavara kathyatāṃ kiṃ tvayānagha ,
buddhaṃ śrutavatā jñeyaṃ maduktaṃ mokṣadaṃ param 20
20.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca kundadanta dvijavara kathyatām kim tvayā
anagha buddham śrutavatā jñeyam mat uktam mokṣadam param
anagha buddham śrutavatā jñeyam mat uktam mokṣadam param
20.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca kundadanta dvijavara anagha mat uktam
param mokṣadam jñeyam śrutavatā tvayā kim buddham kathyatām
param mokṣadam jñeyam śrutavatā tvayā kim buddham kathyatām
20.
Śrī Vasiṣṭha said: O Kundadanta, best among the twice-born (dvija-vara), O sinless one, tell me: what have you understood, after having heard my discourse, which is supreme, knowable, and grants liberation (mokṣa)?
कुन्ददन्त उवाच ।
सर्वसंशयविच्छेदि चेत एव जयाय मे ।
सर्वसंशयविच्छेदो ज्ञातं ज्ञेयमखण्डितम् ॥ २१ ॥
सर्वसंशयविच्छेदि चेत एव जयाय मे ।
सर्वसंशयविच्छेदो ज्ञातं ज्ञेयमखण्डितम् ॥ २१ ॥
kundadanta uvāca ,
sarvasaṃśayavicchedi ceta eva jayāya me ,
sarvasaṃśayavicchedo jñātaṃ jñeyamakhaṇḍitam 21
sarvasaṃśayavicchedi ceta eva jayāya me ,
sarvasaṃśayavicchedo jñātaṃ jñeyamakhaṇḍitam 21
21.
kundadanta uvāca sarvasaṃśayavicchedi cetaḥ eva jayāya
me sarvasaṃśayavicchedaḥ jñātam jñeyam akhaṇḍitam
me sarvasaṃśayavicchedaḥ jñātam jñeyam akhaṇḍitam
21.
kundadanta uvāca sarvasaṃśayavicchedi cetaḥ eva me
jayāya sarvasaṃśayavicchedaḥ jñeyam jñātam akhaṇḍitam
jayāya sarvasaṃśayavicchedaḥ jñeyam jñātam akhaṇḍitam
21.
Kundadanta said: My mind (cetas) indeed brings me victory, for it cuts off all doubts. The cessation of all doubts is achieved when the knowable (jñeyam) is realized as complete and unbroken.
ज्ञातं ज्ञातव्यममलं दृष्टं द्रष्टव्यमक्षतम् ।
प्राप्तं प्राप्तव्यमखिलं विश्रान्तोऽस्मि परे पदे ॥ २२ ॥
प्राप्तं प्राप्तव्यमखिलं विश्रान्तोऽस्मि परे पदे ॥ २२ ॥
jñātaṃ jñātavyamamalaṃ dṛṣṭaṃ draṣṭavyamakṣatam ,
prāptaṃ prāptavyamakhilaṃ viśrānto'smi pare pade 22
prāptaṃ prāptavyamakhilaṃ viśrānto'smi pare pade 22
22.
jñātam jñātavyam amalam dṛṣṭam draṣṭavyam akṣatam
prāptam prāptavyam akhilam viśrāntaḥ asmi pare pade
prāptam prāptavyam akhilam viśrāntaḥ asmi pare pade
22.
jñātavyam amalam jñātam draṣṭavyam akṣatam dṛṣṭam
prāptavyam akhilam prāptam pare pade viśrāntaḥ asmi
prāptavyam akhilam prāptam pare pade viśrāntaḥ asmi
22.
The knowable, which is pure, has been known. The perceivable, which is perfect, has been seen. The attainable, which is complete, has been attained. I am now at peace in the supreme state.
बुद्धेयं त्वदिदं सर्वं परमार्थधनं घनम् ।
अनन्येनात्मनो व्योम्नि जगद्रूपेण जृम्भितम् ॥ २३ ॥
अनन्येनात्मनो व्योम्नि जगद्रूपेण जृम्भितम् ॥ २३ ॥
buddheyaṃ tvadidaṃ sarvaṃ paramārthadhanaṃ ghanam ,
ananyenātmano vyomni jagadrūpeṇa jṛmbhitam 23
ananyenātmano vyomni jagadrūpeṇa jṛmbhitam 23
23.
buddheyam tvat idam sarvam paramārthadhanam ghanam
ananyena ātmanaḥ vyomni jagadrūpeṇa jṛmbhitam
ananyena ātmanaḥ vyomni jagadrūpeṇa jṛmbhitam
23.
tvat idam sarvam paramārthadhanam ghanam ananyena
ātmanaḥ vyomni jagadrūpeṇa jṛmbhitam buddheyam
ātmanaḥ vyomni jagadrūpeṇa jṛmbhitam buddheyam
23.
This entire substantial wealth of ultimate reality, manifested as the world within the non-dual space of the Self (ātman) by the non-different (Self), should be understood by you.
सर्वात्मकतया सर्वरूपिणः सर्वगात्मनः ।
सर्वं सर्वेण सर्वत्र सर्वदा संभवत्यलम् ॥ २४ ॥
सर्वं सर्वेण सर्वत्र सर्वदा संभवत्यलम् ॥ २४ ॥
sarvātmakatayā sarvarūpiṇaḥ sarvagātmanaḥ ,
sarvaṃ sarveṇa sarvatra sarvadā saṃbhavatyalam 24
sarvaṃ sarveṇa sarvatra sarvadā saṃbhavatyalam 24
24.
sarvātmakatayā sarvarūpiṇaḥ sarvagātmanaḥ
sarvam sarveṇa sarvatra sarvadā saṃbhavati alam
sarvam sarveṇa sarvatra sarvadā saṃbhavati alam
24.
sarvarūpiṇaḥ sarvagātmanaḥ sarvātmakatayā
sarvam sarveṇa sarvatra sarvadā alam saṃbhavati
sarvam sarveṇa sarvatra sarvadā alam saṃbhavati
24.
Given the all-pervading Self (ātman) that assumes all forms and is the very essence of all, everything is indeed possible, everywhere and always, through everything.
संभवन्ति जगन्त्यन्तः सिद्धार्थकणकोटरे ।
न संभवन्ति च यथा ज्ञातमेतदशेषतः ॥ २५ ॥
न संभवन्ति च यथा ज्ञातमेतदशेषतः ॥ २५ ॥
saṃbhavanti jagantyantaḥ siddhārthakaṇakoṭare ,
na saṃbhavanti ca yathā jñātametadaśeṣataḥ 25
na saṃbhavanti ca yathā jñātametadaśeṣataḥ 25
25.
saṃbhavanti jaganti antaḥ siddhārthakaṇakoṭare
na saṃbhavanti ca yathā jñātam etat aśeṣataḥ
na saṃbhavanti ca yathā jñātam etat aśeṣataḥ
25.
jaganti siddhārthakaṇakoṭare antaḥ saṃbhavanti
ca yathā na saṃbhavanti etat aśeṣataḥ jñātam
ca yathā na saṃbhavanti etat aśeṣataḥ jñātam
25.
Worlds come into being within the hollow of a mustard seed, and (it is also known) how they do not truly exist; this is understood completely.
गृहेऽन्तः संभवत्येव सप्तद्वीपा वसुंधरा ।
गेहं च शून्यमेवास्ते सत्यमेतदसंशयम् ॥ २६ ॥
गेहं च शून्यमेवास्ते सत्यमेतदसंशयम् ॥ २६ ॥
gṛhe'ntaḥ saṃbhavatyeva saptadvīpā vasuṃdharā ,
gehaṃ ca śūnyamevāste satyametadasaṃśayam 26
gehaṃ ca śūnyamevāste satyametadasaṃśayam 26
26.
gṛhe antaḥ saṃbhavati eva saptadvīpā vasundharā
geham ca śūnyam eva āste satyam etat asaṃśayam
geham ca śūnyam eva āste satyam etat asaṃśayam
26.
saptadvīpā vasundharā gṛhe antaḥ eva saṃbhavati
ca geham śūnyam eva āste etat satyam asaṃśayam
ca geham śūnyam eva āste etat satyam asaṃśayam
26.
The seven-continent earth can indeed exist within a house, and simultaneously, the house itself remains utterly empty. This truth is beyond doubt.
यद्यद्यदा वस्तु यथोदितात्म भातीह भूतैरनुभूयते च ।
तत्तत्तदा सर्वघनस्तथास्ते ब्रह्मेत्थमाद्यन्तविमुक्तमस्ति ॥ २७ ॥
तत्तत्तदा सर्वघनस्तथास्ते ब्रह्मेत्थमाद्यन्तविमुक्तमस्ति ॥ २७ ॥
yadyadyadā vastu yathoditātma bhātīha bhūtairanubhūyate ca ,
tattattadā sarvaghanastathāste brahmetthamādyantavimuktamasti 27
tattattadā sarvaghanastathāste brahmetthamādyantavimuktamasti 27
27.
yadyad yadā vastu yathoditātma
bhāti iha bhūtaiḥ anubhūyate ca tattat
tadā sarvaghanaḥ tathā āste
brahma ittham ādyantavimuktam asti
bhāti iha bhūtaiḥ anubhūyate ca tattat
tadā sarvaghanaḥ tathā āste
brahma ittham ādyantavimuktam asti
27.
yadyad vastu yadā yathoditātma
iha bhūtaiḥ ca anubhūyate tattat
tadā sarvaghanaḥ tathā āste
brahma ittham ādyantavimuktam asti
iha bhūtaiḥ ca anubhūyate tattat
tadā sarvaghanaḥ tathā āste
brahma ittham ādyantavimuktam asti
27.
Whatever object, whenever it appears here with its inherent nature and is experienced by beings, that very object then exists as the all-pervasive (brahman). Thus, (brahman) is free from beginning and end.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185 (current chapter)
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216