Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-185

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
कुन्ददन्त उवाच ।
जरन्मुनिरपीत्युक्त्वा ध्यानमीलितलोचनः ।
आसीदस्पन्दितप्राणमनाश्चित्र इवार्पितः ॥ १ ॥
kundadanta uvāca ,
jaranmunirapītyuktvā dhyānamīlitalocanaḥ ,
āsīdaspanditaprāṇamanāścitra ivārpitaḥ 1
1. Kundadanta rejoined:—The old sage having said so far, closed his eyes in meditation; and he became as motionless as a statue or picture, without any action of his breath and mind.
आवाभ्यां प्रणयोदारैः प्रार्थितोऽपि पुनःपुनः ।
वाक्यैः संसारमविदन्न वचो दत्तवान्पुनः ॥ २ ॥
āvābhyāṃ praṇayodāraiḥ prārthito'pi punaḥpunaḥ ,
vākyaiḥ saṃsāramavidanna vaco dattavānpunaḥ 2
2. And we prayed him with great fondness and endearment, yet he uttered not a word unto us; because he seemed to be so rapt in his abstraction, as to have become utterly insensible of the outer world.
आवां प्रदेशतस्तस्माच्चलित्वा मन्दमुत्सुकौ ।
दिनैः कतिपयैः प्राप्तौ गृहं मुदितबान्धवम् ॥ ३ ॥
āvāṃ pradeśatastasmāccalitvā mandamutsukau ,
dinaiḥ katipayaiḥ prāptau gṛhaṃ muditabāndhavam 3
3. We then departed, from that place, with our broken hearts and dejected countenances; and were received after a few days journey, by our gladsome friends at home.
अथ तत्रोत्सवं कृत्वा कथाः प्रोच्य चिरंतनीः ।
स्थितास्तावद्वयं यावत्सप्तापि भ्रातरोऽथ ते ॥ ४ ॥
atha tatrotsavaṃ kṛtvā kathāḥ procya ciraṃtanīḥ ,
sthitāstāvadvayaṃ yāvatsaptāpi bhrātaro'tha te 4
4. We live there in joyous festivity, as long as the seven brothers were living; and passed our time in narrations of our past adventures, and relations of the old accounts of by gone times.
क्रमेण विलयं प्राप्ताः प्रलयेष्वर्णवा इव ।
मुक्तोऽसौ मे सखैवैक एकार्णव इवाष्टकः ॥ ५ ॥
krameṇa vilayaṃ prāptāḥ pralayeṣvarṇavā iva ,
mukto'sau me sakhaivaika ekārṇava ivāṣṭakaḥ 5
5. In course of time the eight brothers disappeared (perished) one by one, like the seven oceans at the end of the world, in the vast ocean of eternity; and were released like many of my friends also, from their worldly cares.
ततः कालेन सोऽप्यस्तं दिनान्तेऽर्क इवागतः ।
अहं दुःखपरीतात्मा परं वैधुर्यमागतः ॥ ६ ॥
tataḥ kālena so'pyastaṃ dinānte'rka ivāgataḥ ,
ahaṃ duḥkhaparītātmā paraṃ vaidhuryamāgataḥ 6
6. tataḥ kālena saḥ api astam dinānte arkaḥ iva
āgataḥ aham duḥkhaparītātmā param vaiduryam āgataḥ
6. tataḥ kālena saḥ api dinānte arkaḥ iva astam
āgataḥ aham duḥkhaparītātmā param vaiduryam āgataḥ
6. Then, with the passage of time, he too vanished, just like the sun sets at the end of the day. My soul, overcome by sorrow, reached a state of extreme despondency.
ततोऽहं दुःखितो भूयः कदम्बतरुतापसम् ।
गतो दुःखोपघाताय तज्ज्ञानं प्रष्टुमादृतः ॥ ७ ॥
tato'haṃ duḥkhito bhūyaḥ kadambatarutāpasam ,
gato duḥkhopaghātāya tajjñānaṃ praṣṭumādṛtaḥ 7
7. tataḥ aham duḥkhitaḥ bhūyaḥ kadambatarutāpasam
gataḥ duḥkhopaghātāya tat jñānam praṣṭum ādṛtaḥ
7. tataḥ bhūyaḥ duḥkhitaḥ aham duḥkhopaghātāya tat
jñānam praṣṭum ādṛtaḥ kadambatarutāpasam gataḥ
7. Then, distressed again, I went to the ascetic (tapasvin) under the Kadamba tree, eager to ask him for his knowledge, so that my sorrow might be alleviated.
तत्र मासत्रयेणासौ समाधिविरतोऽभवत् ।
प्रणतेन मया पृष्टः सन्निदं प्रोक्तवानथ ॥ ८ ॥
tatra māsatrayeṇāsau samādhivirato'bhavat ,
praṇatena mayā pṛṣṭaḥ sannidaṃ proktavānatha 8
8. tatra māsatrayeṇa asau samādhivirataḥ abhavat
praṇatena mayā pṛṣṭaḥ san idam proktavān atha
8. tatra māsatrayeṇa asau samādhivirataḥ abhavat
atha praṇatena mayā pṛṣṭaḥ san idam proktavān
8. There, after three months, he (the ascetic) emerged from his deep meditation (samādhi). Then, when questioned by me, who was bowing respectfully, he spoke this.
कदम्बतापस उवाच ।
अहं समाधिविरतः स्थातुं शक्नोमि न क्षणम् ।
समाधिमेव प्रविशाम्यहमाशु कृतत्वरः ॥ ९ ॥
kadambatāpasa uvāca ,
ahaṃ samādhivirataḥ sthātuṃ śaknomi na kṣaṇam ,
samādhimeva praviśāmyahamāśu kṛtatvaraḥ 9
9. kadambatarutāpasaḥ uvāca aham samādhivirataḥ sthātum
śaknomi na kṣaṇam samādhim eva praviśāmi aham āśu kṛtatvaraḥ
9. kadambatarutāpasaḥ uvāca aham samādhivirataḥ kṣaṇam sthātum
na śaknomi aham kṛtatvaraḥ āśu samādhim eva praviśāmi
9. The Kadamba ascetic spoke: 'I, having emerged from meditation (samādhi), am unable to remain [in this worldly state] for even a moment. I quickly re-enter deep meditation (samādhi), making haste.'
परमार्थोपदेशस्ते नाभ्यासेन विनानघ ।
लगत्यत्र परां युक्तिमिमां शृणु ततः कुरु ॥ १० ॥
paramārthopadeśaste nābhyāsena vinānagha ,
lagatyatra parāṃ yuktimimāṃ śṛṇu tataḥ kuru 10
10. paramārthopadeśaḥ te na abhyāsena vinā anagha
lagati atra parām yuktim imām śṛṇu tataḥ kuru
10. anagha te paramārthopadeśaḥ abhyāsena vinā atra
na lagati tataḥ imām parām yuktim śṛṇu kuru
10. O sinless one (anagha), instruction regarding the ultimate truth (paramārtha) will not be effective for you here without consistent practice (abhyāsa). Therefore, listen to this supreme method (yukti) and then apply it.
अयोध्यानाम पूरस्ति तत्रास्ति वसुधाधिपः ।
नाम्ना दशरथस्तस्य पुत्रो राम इति श्रुतः ॥ ११ ॥
ayodhyānāma pūrasti tatrāsti vasudhādhipaḥ ,
nāmnā daśarathastasya putro rāma iti śrutaḥ 11
11. ayodhyānāma pūraḥ asti tatra asti vasudhādhipaḥ
nāmnā daśarathaḥ tasya putraḥ rāmaḥ iti śrutaḥ
11. ayodhyānāma puraḥ asti tatra vasudhādhipaḥ asti
nāmnā daśarathaḥ tasya putraḥ rāmaḥ iti śrutaḥ
11. There is a city named Ayodhyā. In that city, there is a king named Daśaratha. His son is renowned as Rāma.
सकाशं तत्र गच्छ त्वं तस्मै कुलगुरुः किल ।
वसिष्ठाख्यो मुनिश्रेष्ठः कथयिष्यति संसदि ॥ १२ ॥
sakāśaṃ tatra gaccha tvaṃ tasmai kulaguruḥ kila ,
vasiṣṭhākhyo muniśreṣṭhaḥ kathayiṣyati saṃsadi 12
12. sakāśam tatra gaccha tvam tasmai kulaguruḥ kila
vasiṣṭhākhyaḥ muniśreṣṭhaḥ kathayiṣyati saṃsadi
12. tvam tatra sakāśam gaccha kila kulaguruḥ
vasiṣṭhākhyaḥ muniśreṣṭhaḥ tasmai saṃsadi kathayiṣyati
12. You go there to his (Daśaratha's) presence. Indeed, the family preceptor (kulaguru), the best of sages (muniśreṣṭha) named Vasiṣṭha, will narrate (a discourse) to him in the assembly.
मोक्षोपायकथां दिव्यां तां श्रुत्वा सुचिरं द्विज ।
विश्रान्तिमेष्यसि परे पदेऽहमिव पावने ॥ १३ ॥
mokṣopāyakathāṃ divyāṃ tāṃ śrutvā suciraṃ dvija ,
viśrāntimeṣyasi pare pade'hamiva pāvane 13
13. mokṣopāyakathām divyām tām śrutvā suciram dvija
viśrāntim eṣyasi pare pade aham iva pāvane
13. dvija tām divyām mokṣopāyakathām śrutvā suciram
viśrāntim pare pāvane pade aham iva eṣyasi
13. O twice-born one (dvija), having heard that divine narrative concerning the means to liberation (mokṣa), you will attain lasting peace in the supreme (para), purifying (pāvana) state (pada), just as I have.
इत्युक्त्वा स समाधानरसायनमहार्णवम् ।
विवेशाहमिमं देशं त्वत्सकाशमुपागतः ॥ १४ ॥
ityuktvā sa samādhānarasāyanamahārṇavam ,
viveśāhamimaṃ deśaṃ tvatsakāśamupāgataḥ 14
14. iti uktvā sa samādhāna-rasāyana-mahārṇavam
viveśa aham imam deśam tvatsakāśam upāgataḥ
14. aham iti uktvā samādhāna-rasāyana-mahārṇavam
viveśa tvatsakāśam upāgataḥ imam deśam
14. Having thus spoken, I plunged into the vast ocean of the elixir of tranquility, and then I came to this region, having approached your presence.
श्रीराम उवाच ।
स कुन्ददन्त इत्यादिकथाकथनकोविदः ।
स्थितस्ततःप्रभृत्येव मत्समीपगतः सदा ॥ १६ ॥
śrīrāma uvāca ,
sa kundadanta ityādikathākathanakovidaḥ ,
sthitastataḥprabhṛtyeva matsamīpagataḥ sadā 16
16. śrīrāmaḥ uvāca saḥ kundadantaḥ iti-ādi-kathā-kathana-kovidaḥ
sthitaḥ tataḥ prabhṛti eva mat-samīpa-gataḥ sadā
16. śrīrāmaḥ uvāca saḥ kundadantaḥ iti-ādi-kathā-kathana-kovidaḥ
tataḥ prabhṛti eva mat-samīpa-gataḥ sadā sthitaḥ
16. Śrī Rāma said: "That Kundadanta, skilled in narrating such stories, has remained, from that time onwards, always by my side."
स एष कुन्ददन्ताख्यो द्विजः पार्श्वे समास्थितः ।
श्रुतवान्सहितामेतां मोक्षोपायाभिधामिह ॥ १७ ॥
sa eṣa kundadantākhyo dvijaḥ pārśve samāsthitaḥ ,
śrutavānsahitāmetāṃ mokṣopāyābhidhāmiha 17
17. saḥ eṣaḥ kundadanta-ākhyaḥ dvijaḥ pārśve samāsthitaḥ
śrutavān sahitām etām mokṣa-upāya-abhidhām iha
17. saḥ eṣaḥ kundadanta-ākhyaḥ dvijaḥ pārśve samāsthitaḥ
iha etām sahitām mokṣa-upāya-abhidhām śrutavān
17. This Brahmin, named Kundadanta, seated by my side, has heard this entire discourse on the means to liberation (mokṣa) here.
स एष कुन्ददन्ताख्यो मम पार्श्वगतो द्विज ।
अद्य निःसंशयो जातो न वेति परिपृच्छ्यताम् ॥ १८ ॥
sa eṣa kundadantākhyo mama pārśvagato dvija ,
adya niḥsaṃśayo jāto na veti paripṛcchyatām 18
18. saḥ eṣaḥ kundadanta-ākhyaḥ mama pārśva-gataḥ dvijaḥ
adya niḥsaṃśayaḥ jātaḥ na vā iti paripṛcchyatām
18. mama pārśva-gataḥ saḥ eṣaḥ kundadanta-ākhyaḥ dvijaḥ
adya niḥsaṃśayaḥ jātaḥ na vā iti paripṛcchyatām
18. This Brahmin, named Kundadanta, who is by my side, should be asked today whether he has become free from doubt or not.
श्रीवाल्मीकिरुवाच ।
इत्युक्ते राघवेणाथ प्रोवाच वदतांवरः ।
स वसिष्ठो मुनिश्रेष्ठः कुन्ददन्तं विलोकयन् ॥ १९ ॥
śrīvālmīkiruvāca ,
ityukte rāghaveṇātha provāca vadatāṃvaraḥ ,
sa vasiṣṭho muniśreṣṭhaḥ kundadantaṃ vilokayan 19
19. śrīvālmīkiḥ uvāca iti ukte rāghaveṇa atha provāca vadatām
varaḥ sa vasiṣṭhaḥ muniśreṣṭhaḥ kundadantam vilokayan
19. śrīvālmīkiḥ uvāca rāghaveṇa iti ukte atha sa vasiṣṭhaḥ
muniśreṣṭhaḥ vadatām varaḥ kundadantam vilokayan provāca
19. Śrī Vālmīki said: After Rāghava had thus spoken, then the venerable Vasiṣṭha, the foremost of sages and best among speakers, looked at Kundadanta and spoke.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
कुन्ददन्त द्विजवर कथ्यतां किं त्वयानघ ।
बुद्धं श्रुतवता ज्ञेयं मदुक्तं मोक्षदं परम् ॥ २० ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
kundadanta dvijavara kathyatāṃ kiṃ tvayānagha ,
buddhaṃ śrutavatā jñeyaṃ maduktaṃ mokṣadaṃ param 20
20. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca kundadanta dvijavara kathyatām kim tvayā
anagha buddham śrutavatā jñeyam mat uktam mokṣadam param
20. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca kundadanta dvijavara anagha mat uktam
param mokṣadam jñeyam śrutavatā tvayā kim buddham kathyatām
20. Śrī Vasiṣṭha said: O Kundadanta, best among the twice-born (dvija-vara), O sinless one, tell me: what have you understood, after having heard my discourse, which is supreme, knowable, and grants liberation (mokṣa)?
कुन्ददन्त उवाच ।
सर्वसंशयविच्छेदि चेत एव जयाय मे ।
सर्वसंशयविच्छेदो ज्ञातं ज्ञेयमखण्डितम् ॥ २१ ॥
kundadanta uvāca ,
sarvasaṃśayavicchedi ceta eva jayāya me ,
sarvasaṃśayavicchedo jñātaṃ jñeyamakhaṇḍitam 21
21. kundadanta uvāca sarvasaṃśayavicchedi cetaḥ eva jayāya
me sarvasaṃśayavicchedaḥ jñātam jñeyam akhaṇḍitam
21. kundadanta uvāca sarvasaṃśayavicchedi cetaḥ eva me
jayāya sarvasaṃśayavicchedaḥ jñeyam jñātam akhaṇḍitam
21. Kundadanta said: My mind (cetas) indeed brings me victory, for it cuts off all doubts. The cessation of all doubts is achieved when the knowable (jñeyam) is realized as complete and unbroken.
ज्ञातं ज्ञातव्यममलं दृष्टं द्रष्टव्यमक्षतम् ।
प्राप्तं प्राप्तव्यमखिलं विश्रान्तोऽस्मि परे पदे ॥ २२ ॥
jñātaṃ jñātavyamamalaṃ dṛṣṭaṃ draṣṭavyamakṣatam ,
prāptaṃ prāptavyamakhilaṃ viśrānto'smi pare pade 22
22. jñātam jñātavyam amalam dṛṣṭam draṣṭavyam akṣatam
prāptam prāptavyam akhilam viśrāntaḥ asmi pare pade
22. jñātavyam amalam jñātam draṣṭavyam akṣatam dṛṣṭam
prāptavyam akhilam prāptam pare pade viśrāntaḥ asmi
22. The knowable, which is pure, has been known. The perceivable, which is perfect, has been seen. The attainable, which is complete, has been attained. I am now at peace in the supreme state.
बुद्धेयं त्वदिदं सर्वं परमार्थधनं घनम् ।
अनन्येनात्मनो व्योम्नि जगद्रूपेण जृम्भितम् ॥ २३ ॥
buddheyaṃ tvadidaṃ sarvaṃ paramārthadhanaṃ ghanam ,
ananyenātmano vyomni jagadrūpeṇa jṛmbhitam 23
23. buddheyam tvat idam sarvam paramārthadhanam ghanam
ananyena ātmanaḥ vyomni jagadrūpeṇa jṛmbhitam
23. tvat idam sarvam paramārthadhanam ghanam ananyena
ātmanaḥ vyomni jagadrūpeṇa jṛmbhitam buddheyam
23. This entire substantial wealth of ultimate reality, manifested as the world within the non-dual space of the Self (ātman) by the non-different (Self), should be understood by you.
सर्वात्मकतया सर्वरूपिणः सर्वगात्मनः ।
सर्वं सर्वेण सर्वत्र सर्वदा संभवत्यलम् ॥ २४ ॥
sarvātmakatayā sarvarūpiṇaḥ sarvagātmanaḥ ,
sarvaṃ sarveṇa sarvatra sarvadā saṃbhavatyalam 24
24. sarvātmakatayā sarvarūpiṇaḥ sarvagātmanaḥ
sarvam sarveṇa sarvatra sarvadā saṃbhavati alam
24. sarvarūpiṇaḥ sarvagātmanaḥ sarvātmakatayā
sarvam sarveṇa sarvatra sarvadā alam saṃbhavati
24. Given the all-pervading Self (ātman) that assumes all forms and is the very essence of all, everything is indeed possible, everywhere and always, through everything.
संभवन्ति जगन्त्यन्तः सिद्धार्थकणकोटरे ।
न संभवन्ति च यथा ज्ञातमेतदशेषतः ॥ २५ ॥
saṃbhavanti jagantyantaḥ siddhārthakaṇakoṭare ,
na saṃbhavanti ca yathā jñātametadaśeṣataḥ 25
25. saṃbhavanti jaganti antaḥ siddhārthakaṇakoṭare
na saṃbhavanti ca yathā jñātam etat aśeṣataḥ
25. jaganti siddhārthakaṇakoṭare antaḥ saṃbhavanti
ca yathā na saṃbhavanti etat aśeṣataḥ jñātam
25. Worlds come into being within the hollow of a mustard seed, and (it is also known) how they do not truly exist; this is understood completely.
गृहेऽन्तः संभवत्येव सप्तद्वीपा वसुंधरा ।
गेहं च शून्यमेवास्ते सत्यमेतदसंशयम् ॥ २६ ॥
gṛhe'ntaḥ saṃbhavatyeva saptadvīpā vasuṃdharā ,
gehaṃ ca śūnyamevāste satyametadasaṃśayam 26
26. gṛhe antaḥ saṃbhavati eva saptadvīpā vasundharā
geham ca śūnyam eva āste satyam etat asaṃśayam
26. saptadvīpā vasundharā gṛhe antaḥ eva saṃbhavati
ca geham śūnyam eva āste etat satyam asaṃśayam
26. The seven-continent earth can indeed exist within a house, and simultaneously, the house itself remains utterly empty. This truth is beyond doubt.
यद्यद्यदा वस्तु यथोदितात्म भातीह भूतैरनुभूयते च ।
तत्तत्तदा सर्वघनस्तथास्ते ब्रह्मेत्थमाद्यन्तविमुक्तमस्ति ॥ २७ ॥
yadyadyadā vastu yathoditātma bhātīha bhūtairanubhūyate ca ,
tattattadā sarvaghanastathāste brahmetthamādyantavimuktamasti 27
27. yadyad yadā vastu yathoditātma
bhāti iha bhūtaiḥ anubhūyate ca tattat
tadā sarvaghanaḥ tathā āste
brahma ittham ādyantavimuktam asti
27. yadyad vastu yadā yathoditātma
iha bhūtaiḥ ca anubhūyate tattat
tadā sarvaghanaḥ tathā āste
brahma ittham ādyantavimuktam asti
27. Whatever object, whenever it appears here with its inherent nature and is experienced by beings, that very object then exists as the all-pervasive (brahman). Thus, (brahman) is free from beginning and end.