Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-69

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
जगदङ्गमनाभासमदृश्यं दृश्यवत्स्थितम् ।
परया दृश्यते दृष्ट्या तद्ब्रह्मैव निरामयम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
jagadaṅgamanābhāsamadṛśyaṃ dṛśyavatsthitam ,
parayā dṛśyate dṛṣṭyā tadbrahmaiva nirāmayam 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca jagat aṅgamanābhāsam adṛśyam
dṛśyavatsthitam parayā dṛśyate dṛṣṭyā tat brahma eva nirāmayam
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca tat nirāmayam brahma eva अदृश्यम्
aṅgamanābhāsam jagat dṛśyavatsthitam parayā dṛṣṭyā dṛśyate
1. Śrī Vasiṣṭha said: That (Brahman), which is truly pure and free from all affliction (nirāmayam), though inherently invisible (adṛśyam) and having no discernible form or manifestation (aṅgamanābhāsam), nonetheless appears as if it were visible (dṛśyavatsthitam) in the world. It is perceived only by the supreme insight (dṛṣṭi).
तत्र शैलसरित्स्रोतोलोकालोकान्तरभ्रमाः ।
भान्ति ते परमादर्शे महाव्योमनि बिम्बिताः ॥ २ ॥
tatra śailasaritsrotolokālokāntarabhramāḥ ,
bhānti te paramādarśe mahāvyomani bimbitāḥ 2
2. tatra śailasaritsrotolokālokāntarabhramāḥ
bhānti te paramādarśe mahāvyomani bimbitāḥ
2. tatra te śailasaritsrotolokālokāntarabhramāḥ
paramādarśe mahāvyomani bimbitāḥ bhānti
2. There, illusions involving mountains, rivers, streams, worlds, and the regions beyond them (lokāloka), appear reflected in that supreme mirror, the vast expanse (mahāvyoman).
सा प्रविष्टा ततः सर्गं तमनर्गलचेष्टिता ।
अहमप्यविशं तत्र संकल्पात्मा तया सह ॥ ३ ॥
sā praviṣṭā tataḥ sargaṃ tamanargalaceṣṭitā ,
ahamapyaviśaṃ tatra saṃkalpātmā tayā saha 3
3. sā praviṣṭā tataḥ sargam tam anargalaceṣṭitā
aham api aviśam tatra saṃkalpātmā tayā saha
3. tataḥ anargalaceṣṭitā sā tam sargam praviṣṭā
saṃkalpātmā aham api tayā saha tatra aviśam
3. Then, she, whose actions were unhindered, entered that creation. I too, whose essence is pure resolve (saṃkalpa), entered there with her.
यावत्सा तत्र वैरिञ्चं लोकमासाद्य सोद्यमा ।
उपविष्टा विरिञ्चस्य पुरः परमशोभना ॥ ४ ॥
yāvatsā tatra vairiñcaṃ lokamāsādya sodyamā ,
upaviṣṭā viriñcasya puraḥ paramaśobhanā 4
4. yāvat sā tatra vairiñcam lokam āsādya sa-udyamā
upaviṣṭā viriñcasya puraḥ paramaśobhanā
4. yāvat sā tatra vairiñcam lokam āsādya sa-udyamā
paramaśobhanā viriñcasya puraḥ upaviṣṭā
4. As she, with great effort, reached the world of Brahmā and, exceedingly beautiful, sat down before Brahmā...
वक्त्ययं मुनिशार्दूल पतिर्मे पाति मामिमाम् ।
विवाहार्थमनेनाहं जनिता मनसा पुरा ॥ ५ ॥
vaktyayaṃ muniśārdūla patirme pāti māmimām ,
vivāhārthamanenāhaṃ janitā manasā purā 5
5. vakti ayam muniśārdūla patiḥ me pāti mām imām
vivāha-artham anena aham janitā manasā purā
5. muniśārdūla ayam me patiḥ imām mām pāti anena
manasā vivāha-artham aham purā janitā vakti
5. 'O best among sages,' she says, 'this husband of mine protects me, this very one. I was created mentally by him in the past for the purpose of marriage.'
पुराणः पुरुषोऽप्येष मामप्यद्य जरागताम् ।
न विवाहितवांस्तेन विरागमहमागता ॥ ६ ॥
purāṇaḥ puruṣo'pyeṣa māmapyadya jarāgatām ,
na vivāhitavāṃstena virāgamahamāgatā 6
6. purāṇaḥ puruṣaḥ api eṣaḥ mām api adya jarā
āgatām na vivāhitavān tena virāgam aham āgatā
6. eṣaḥ purāṇaḥ puruṣaḥ adya jarā āgatām mām
api na vivāhitavān tena aham virāgam āgatā
6. This ancient (purāṇa) person (puruṣa) has not married me, even now that I have grown old. Therefore, I have become dispassionate.
विरागमेषोऽप्यायातो गन्तुमिच्छति तत्पदम् ।
यत्र न द्रष्टता नैव दृश्यता न तु शून्यता ॥ ७ ॥
virāgameṣo'pyāyāto gantumicchati tatpadam ,
yatra na draṣṭatā naiva dṛśyatā na tu śūnyatā 7
7. virāgam eṣaḥ api āyātaḥ gantum icchati tat padam
yatra na draṣṭatā na eva dṛśyatā na tu śūnyatā
7. eṣaḥ api virāgam āyātaḥ tat padam gantum icchati
yatra draṣṭatā na dṛśyatā na eva tu śūnyatā na
7. This one, having also attained dispassion, now desires to reach that state where there is neither the state of being a seer, nor the state of being seen, nor indeed any emptiness.
महाप्रलय आसन्नो जगत्यस्मिंश्च संप्रति ।
ध्यानान्न च चलत्येषु शैलमौनादिवाचलः ॥ ८ ॥
mahāpralaya āsanno jagatyasmiṃśca saṃprati ,
dhyānānna ca calatyeṣu śailamaunādivācalaḥ 8
8. mahāpralayaḥ āsannaḥ jagati asmin ca samprati
dhyānāt na ca calati eṣu śailamaunāt iva acalaḥ
8. asmin jagati ca samprati mahāpralayaḥ āsannaḥ
eṣu dhyānāt na ca calati śailamaunāt iva acalaḥ
8. Now, in this world, the great dissolution is imminent. Yet, he does not waver from his meditation (dhyāna), remaining as unmoving as a silent mountain amidst these circumstances.
तस्मान्मामेनमपि च बोधयित्वा मुनीश्वर ।
आमहाकल्पसर्गादौ परमे पथि योजय ॥ ९ ॥
tasmānmāmenamapi ca bodhayitvā munīśvara ,
āmahākalpasargādau parame pathi yojaya 9
9. tasmāt mām enam api ca bodhayitvā munīśvara
āmahākalpasargādau parame pathi yojaya
9. munīśvara tasmāt mām enam api ca bodhayitvā
āmahākalpasargādau parame pathi yojaya
9. Therefore, O lord of sages, having enlightened both me and this one, guide us onto the supreme path until the very beginning of the great cosmic creation cycle.
इत्युक्त्वा मामसौ तस्य बोधायेदमुवाच ह ।
नाथायं मुनिनाथोऽद्य सद्म संप्राप्तवानिदम् ॥ १० ॥
ityuktvā māmasau tasya bodhāyedamuvāca ha ,
nāthāyaṃ muninātho'dya sadma saṃprāptavānidam 10
10. iti uktvā mām asau tasya bodhāya idam uvāca ha
nātha ayam munināthaḥ adya sadma samprāptavān idam
10. iti uktvā asau mām tasya bodhāya idam ha uvāca
nātha ayam munināthaḥ adya idam sadma samprāptavān
10. Having said this to me, he then spoke these words for the purpose of the other's enlightenment: 'O Lord, this chief of sages has arrived at this abode today.'
एषोऽन्यस्मिञ्जगद्गेहे ब्रह्मणस्तनयो मुनिः ।
पूजयैनं गृहायातं गृहस्थगृहपूजया ॥ ११ ॥
eṣo'nyasmiñjagadgehe brahmaṇastanayo muniḥ ,
pūjayainaṃ gṛhāyātaṃ gṛhasthagṛhapūjayā 11
11. eṣaḥ anyasmin jagat-gehe brahmaṇaḥ tanayaḥ muniḥ
pūjaya enam gṛha-āyātam gṛhastha-gṛha-pūjayā
11. eṣaḥ muniḥ brahmaṇaḥ tanayaḥ anyasmin jagat-gehe
gṛha-āyātam enam gṛhastha-gṛha-pūjayā pūjaya
11. This sage, a son of Brahmā, resides in another abode within this world. Honor him, who has arrived at your home, with the veneration appropriate for a householder's dwelling.
बुध्यतामर्घ्यपाद्येन पूज्यतां मुनिपुङ्गवः ।
महन्महत्सपर्याभिर्महात्मभ्यो हि रोचते ॥ १२ ॥
budhyatāmarghyapādyena pūjyatāṃ munipuṅgavaḥ ,
mahanmahatsaparyābhirmahātmabhyo hi rocate 12
12. budhyatām arghya-pādyena pūjyatām muni-puṅgavaḥ
mahat mahat-saparyābhiḥ mahātma-bhyaḥ hi rocate
12. muni-puṅgavaḥ arghya-pādyena budhyatām pūjyatām
mahat mahat-saparyābhiḥ hi mahātma-bhyaḥ rocate
12. Let this excellent sage be recognized and honored with the offering of water for veneration (arghya) and water for the feet (pādya). Indeed, great honors are pleasing to great souls (mahātman).
तयेत्युक्ते महाबुद्धिर्बुबुधे स समाधितः ।
स्वसंवित्तिद्रवात्मत्वादावर्त इव वारिधौ ॥ १३ ॥
tayetyukte mahābuddhirbubudhe sa samādhitaḥ ,
svasaṃvittidravātmatvādāvarta iva vāridhau 13
13. tayā iti ukte mahā-buddhiḥ bubudhe saḥ samādhi-taḥ
sva-saṃvitti-drava-ātmatvāt āvartaḥ iva vāridhau
13. tayā iti ukte saḥ mahā-buddhiḥ samādhi-taḥ bubudhe
sva-saṃvitti-drava-ātmatvāt vāridhau āvartaḥ iva
13. When she had spoken thus, that great-minded one (mahābuddhi) awoke from his deep concentration (samādhi). He was like a whirlpool (āvarta) in the ocean, on account of his nature (ātmatva) being a fluidity of self-awareness.
शनैरुन्मीलयामास नयने नयकोविदः ।
मधुः शिशिरसंशान्ताववनौ कुसुमे यथा ॥ १४ ॥
śanairunmīlayāmāsa nayane nayakovidaḥ ,
madhuḥ śiśirasaṃśāntāvavanau kusume yathā 14
14. śanaiḥ unmīlayām-āsa nayane naya-kovidaḥ
madhuḥ śiśira-saṃśāntau avanau kusume yathā
14. naya-kovidaḥ śanaiḥ nayane unmīlayām-āsa
yathā madhuḥ śiśira-saṃśāntau avanau kusume
14. That expert in proper conduct (naya) slowly opened his eyes, just as Spring (madhu) causes flowers to bloom on the earth at the cessation of winter.
शनैः प्रकटयामासुस्तान्यङ्गान्यस्य संविदम् ।
मधुपल्लवजालानि नवानीव नवं रसम् ॥ १५ ॥
śanaiḥ prakaṭayāmāsustānyaṅgānyasya saṃvidam ,
madhupallavajālāni navānīva navaṃ rasam 15
15. śanaiḥ prakaṭayāmāsuḥ tāni aṅgāni asya saṃvidam
madhupallavajālāni navāni iva navaṃ rasam
15. asya tāni aṅgāni śanaiḥ saṃvidam prakaṭayāmāsuḥ
yathā navāni madhupallavajālāni navaṃ rasam iva
15. Slowly, those limbs manifested his consciousness, just as fresh clusters of spring sprouts bring forth new sap.
सुरसिद्धाप्सरःसङ्घाः समाजग्मुः समंततः ।
यथा हंसालयो लोलाः प्रातर्विकसितं सरः ॥ १६ ॥
surasiddhāpsaraḥsaṅghāḥ samājagmuḥ samaṃtataḥ ,
yathā haṃsālayo lolāḥ prātarvikasitaṃ saraḥ 16
16. sura-siddha-apsaraḥ-saṅghāḥ samājagmuḥ samantataḥ
yathā haṃsālayāḥ lolāḥ prātaḥ vikasitaṃ saraḥ
16. sura-siddha-apsaraḥ-saṅghāḥ samantataḥ samājagmuḥ
yathā lolāḥ haṃsālayāḥ prātaḥ vikasitaṃ saraḥ
16. Hosts of gods, siddhas, and apsaras gathered from all sides, just as restless flocks of swans gather in the morning around a blooming lake.
ददर्शासौ पुरःप्राप्तं मां च तां च विलासिनीम् ।
उवाचाथ वचो वेधाः प्रणवस्वरसुन्दरम् ॥ १७ ॥
dadarśāsau puraḥprāptaṃ māṃ ca tāṃ ca vilāsinīm ,
uvācātha vaco vedhāḥ praṇavasvarasundaram 17
17. dadarśa asau puraḥprāptaṃ māṃ ca tāṃ ca vilāsinīm
uvāca atha vacaḥ vedhāḥ praṇavasvarasundaram
17. asau puraḥprāptaṃ māṃ ca tāṃ ca vilāsinīm dadarśa
atha vedhāḥ praṇavasvarasundaram vacaḥ uvāca
17. That one (Brahma) saw me and that charming woman who had arrived before him. Then the creator (Vedhā) spoke words beautiful with the sound of Om (praṇava).
अन्यजगद्ब्रह्मोवाच ।
करामलकवद्दृष्टसंसारासारसार हे ।
ज्ञानामृतमहाम्भोद मुने स्वागतमस्तु ते ॥ १८ ॥
anyajagadbrahmovāca ,
karāmalakavaddṛṣṭasaṃsārāsārasāra he ,
jñānāmṛtamahāmbhoda mune svāgatamastu te 18
18. kara-āmalakavat dṛṣṭa-saṃsāra-asāra-sāra he
jñāna-amṛta-mahā-ambhoda mune svāgatam astu te
18. he mune karāmalakavat dṛṣṭasaṃsārāsārasāra
jñānāmṛtamahāmbhodha te svāgatam astu
18. O sage, for whom the transient nature of the cycle of existence (saṃsāra) is perceived as clearly as a myrobalan fruit in the palm of your hand, O great ocean of the nectar of knowledge, welcome to you!
पदवीमसि संप्राप्त इमामतिदवीयसीम् ।
दूराध्वसुपरिश्रान्त इदमासनमास्यताम् ॥ १९ ॥
padavīmasi saṃprāpta imāmatidavīyasīm ,
dūrādhvasupariśrānta idamāsanamāsyatām 19
19. padavīm asi samprāptaḥ imām atidavīyasīm
dūrādhvasupariśrāntaḥ idam āsanam āsyatām
19. imām atidavīyasīm padavīm samprāptaḥ asi
dūrādhvasupariśrāntaḥ idam āsanam āsyatām
19. You have reached this extremely distant destination. Being utterly exhausted from the long journey, please be seated on this seat.
इत्युक्ते तेन भगवन्नभिवादय इत्यहम् ।
वदन्मणिमये पीठे निविष्टो दृष्टिदर्शिते ॥ २० ॥
ityukte tena bhagavannabhivādaya ityaham ,
vadanmaṇimaye pīṭhe niviṣṭo dṛṣṭidarśite 20
20. iti ukte tena bhagavan abhivādaye iti aham
vadan maṇimaye pīṭhe niviṣṭaḥ dṛṣṭidarśite
20. tena iti ukte aham bhagavan abhivādaye iti
vadan dṛṣṭidarśite maṇimaye pīṭhe niviṣṭaḥ
20. When he spoke thus, I, responding with "O Lord, I salute you," sat down upon the jeweled seat which had been indicated by his glance.
अथामरर्षिगन्धर्वमुनिविद्याधरोदिताः ।
प्रस्तुताः स्तुतयः पूजा नतयः स्थितिनीतयः ॥ २१ ॥
athāmararṣigandharvamunividyādharoditāḥ ,
prastutāḥ stutayaḥ pūjā natayaḥ sthitinītayaḥ 21
21. atha amararṣigandharvamunividyādharoditāḥ
prastutāḥ stutayaḥ pūjā natayaḥ sthitinītayaḥ
21. atha amararṣigandharvamunividyādharoditāḥ
stutayaḥ pūjā natayaḥ sthitinītayaḥ prastutāḥ
21. Then, praises, worship, salutations, and principles of proper conduct, having been uttered by gods, sages (ṛṣi), gandharvas, munis, and vidyadharas, were offered.
ततो मुहूर्तमात्रेण सर्वभूतगणोदिते ।
शान्ते प्रणतिसंरम्भे तस्योक्तं ब्रह्मणो मया ॥ २२ ॥
tato muhūrtamātreṇa sarvabhūtagaṇodite ,
śānte praṇatisaṃrambhe tasyoktaṃ brahmaṇo mayā 22
22. tataḥ muhūrtamātreṇa sarvabhūtagaṇodite śānte
praṇatisaṃrambhe tasya uktam brahmaṇaḥ mayā
22. tataḥ muhūrtamātreṇa sarvabhūtagaṇodite
praṇatisaṃrambhe śānte mayā tasya brahmaṇaḥ uktam
22. Then, in a mere moment, after the multitude of all beings had settled and the commotion of salutations had subsided, I spoke to him, Brahmā.
किमिदं भूतभव्येश यदियं मामुपागता ।
वक्ति ज्ञानगिरास्मांस्त्वं बोधयेति प्रयत्नतः ॥ २३ ॥
kimidaṃ bhūtabhavyeśa yadiyaṃ māmupāgatā ,
vakti jñānagirāsmāṃstvaṃ bodhayeti prayatnataḥ 23
23. kim idam bhūtabhavyeśa yat iyam mām upāgatā vakti
jñānagirā asmān tvam bodhaya iti prayatnataḥ
23. bhūtabhavyeśa kim idam yat iyam mām upāgatā [asti] [sā]
jñānagirā asmān tvam bodhaya iti prayatnataḥ vakti
23. O Lord of what has been and what is to be (bhūta-bhavya-īśa), what is this, that she has approached me and is earnestly telling us with words of knowledge, 'You enlighten us'?
भवान्भूतेश्वरो देव सकलज्ञानपारगः ।
इयं तु काममूर्खा किं ब्रूते ब्रूहि जगत्पते ॥ २४ ॥
bhavānbhūteśvaro deva sakalajñānapāragaḥ ,
iyaṃ tu kāmamūrkhā kiṃ brūte brūhi jagatpate 24
24. bhavān bhūteśvaraḥ deva sakalajñānapāragaḥ
iyam tu kāmamūrkhā kim brūte brūhi jagatpate
24. devā jagatpate bhavān bhūteśvaraḥ sakalajñānapāragaḥ [asti].
tu iyam kāmamūrkhā kim brūte? [tat] brūhi.
24. You are the Lord of beings (bhūteśvara), O divine one, one who has traversed all knowledge. But what does this woman, foolish with desire, say? Please tell me, O Lord of the universe (jagatpati)!
कथमेषा त्वया देव जायार्थं जनिता सती ।
नेह जायापदं नीता नीता विरसतां कथम् ॥ २५ ॥
kathameṣā tvayā deva jāyārthaṃ janitā satī ,
neha jāyāpadaṃ nītā nītā virasatāṃ katham 25
25. katham eṣā tvayā deva jāyārtham janitā satī
na iha jāyāpadam nītā nītā virasatām katham
25. deva katham eṣā satī tvayā jāyārtham janitā [āsīt]?
katham iha jāyāpadam na nītā? [katham ca] virasatām nītā?
25. O divine one, how was this woman, being pure (satī), created by you for the purpose of being a wife? How was she not brought to the position of a wife here, but rather led to a state of unhappiness?
अन्यजगद्ब्रह्मोवाच ।
मुने शृणु यथावृत्तमिदं ते कथयाम्यहम् ।
यथावृत्तमशेषेण कथनीयं यतः सताम् ॥ २६ ॥
anyajagadbrahmovāca ,
mune śṛṇu yathāvṛttamidaṃ te kathayāmyaham ,
yathāvṛttamaśeṣeṇa kathanīyaṃ yataḥ satām 26
26. anyajagadbrahmā uvāca mune śṛṇu yathāvṛttam idam te
kathayāmi aham yathāvṛttam aśeṣeṇa kathanīyam yataḥ satām
26. anyajagadbrahmā uvāca.
mune śṛṇu.
aham idam yathāvṛttam te kathayāmi.
yataḥ yathāvṛttam aśeṣeṇa satām kathanīyam.
26. Brahmā of another universe spoke: 'O sage (muni), listen! I shall recount to you this incident exactly as it occurred (yathāvṛtta). For it is indeed fitting that the entire truth (yathāvṛtta), without omission (aśeṣeṇa), be related to the virtuous (satām).'
अस्ति तावदजं शान्तमजरं किंचिदेव सत् ।
ततश्चित्कचनैकान्तरूपिणः कचितोऽस्म्यहम् ॥ २७ ॥
asti tāvadajaṃ śāntamajaraṃ kiṃcideva sat ,
tataścitkacanaikāntarūpiṇaḥ kacito'smyaham 27
27. asti tāvat ajam śāntam ajaram kiñcit eva sat |
tataḥ citkacanaikāntarūpiṇaḥ kacitaḥ asmi aham ||
27. tāvat ajam śāntam ajaram kiñcit sat asti
tataḥ citkacanaikāntarūpiṇaḥ aham kacitaḥ asmi
27. Indeed, there exists some unborn, tranquil, undecaying pure being (sat). From that, whose essential nature is exclusively consciousness, I am woven.