योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-7, chapter-25
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
संवेदनं भावनं च वासना कलनेति च ।
अनर्थायेह शब्दार्थे विगतार्थो विजृम्भते ॥ १ ॥
संवेदनं भावनं च वासना कलनेति च ।
अनर्थायेह शब्दार्थे विगतार्थो विजृम्भते ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
saṃvedanaṃ bhāvanaṃ ca vāsanā kalaneti ca ,
anarthāyeha śabdārthe vigatārtho vijṛmbhate 1
saṃvedanaṃ bhāvanaṃ ca vāsanā kalaneti ca ,
anarthāyeha śabdārthe vigatārtho vijṛmbhate 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca | saṃvedanam bhāvanam ca vāsanā kalanam
iti ca | anarthāya iha śabdārthe vigatārthaḥ vijṛmbhate ||
iti ca | anarthāya iha śabdārthe vigatārthaḥ vijṛmbhate ||
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca: iha saṃvedanam ca bhāvanam ca vāsanā ca kalanam iti anarthāya (bhavati).
śabdārthe vigatārthaḥ (eva) vijṛmbhate.
śabdārthe vigatārthaḥ (eva) vijṛmbhate.
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Cognition (saṃvedana), ideation (bhāvanā), latent impressions (vāsanā), and apprehension (kalana) – these, as mere concepts, here lead to meaninglessness. In the realm of verbal meaning (śabdārtha), that which is inherently devoid of ultimate meaning (vigatārtha) expands.
वेदनं भावनं विद्धि सर्वदोषसमाश्रयम् ।
तस्मिन्नेवापदः सन्ति लता मधुरसे यथा ॥ २ ॥
तस्मिन्नेवापदः सन्ति लता मधुरसे यथा ॥ २ ॥
vedanaṃ bhāvanaṃ viddhi sarvadoṣasamāśrayam ,
tasminnevāpadaḥ santi latā madhurase yathā 2
tasminnevāpadaḥ santi latā madhurase yathā 2
2.
vedanam bhāvanam viddhi sarvadoṣasamāśrayam |
tasmin eva āpadaḥ santi latāḥ madhurase yathā ||
tasmin eva āpadaḥ santi latāḥ madhurase yathā ||
2.
vedanam bhāvanam (ca) sarvadoṣasamāśrayam viddhi.
yathā latāḥ madhurase (santi),
(tathā) tasmin eva āpadaḥ santi.
yathā latāḥ madhurase (santi),
(tathā) tasmin eva āpadaḥ santi.
2.
Know that mere cognition (vedana) and ideation (bhāvanā) are the abode of all imperfections. In them alone reside dangers, just as parasitic creepers (latā) are found in sweet sap (madhurasa).
संसारमार्गे गहने वासनावेशवाहिनः ।
उपयाति विचित्रौघैर्वृत्तवृत्तान्तसंततिः ॥ ३ ॥
उपयाति विचित्रौघैर्वृत्तवृत्तान्तसंततिः ॥ ३ ॥
saṃsāramārge gahane vāsanāveśavāhinaḥ ,
upayāti vicitraughairvṛttavṛttāntasaṃtatiḥ 3
upayāti vicitraughairvṛttavṛttāntasaṃtatiḥ 3
3.
samsāramārge gahane vāsanāveśavāhinaḥ
upayāti vicitraughaiḥ vṛttavṛttāntasantatiḥ
upayāti vicitraughaiḥ vṛttavṛttāntasantatiḥ
3.
samsāramārge gahane vāsanāveśavāhinaḥ
vṛttavṛttāntasantatiḥ vicitraughaiḥ upayāti
vṛttavṛttāntasantatiḥ vicitraughaiḥ upayāti
3.
In the profound and intricate path of transmigration (saṃsāra), a continuous succession of diverse events and experiences, belonging to one driven by the force of latent impressions (vāsanā), comes forth.
विवेकिनो वासनया सह संसारसंभ्रमः ।
क्षीयते माधवस्यान्ते शनैरिव धरारसः ॥ ४ ॥
क्षीयते माधवस्यान्ते शनैरिव धरारसः ॥ ४ ॥
vivekino vāsanayā saha saṃsārasaṃbhramaḥ ,
kṣīyate mādhavasyānte śanairiva dharārasaḥ 4
kṣīyate mādhavasyānte śanairiva dharārasaḥ 4
4.
vivekinaḥ vāsanayā saha samsārasambhramaḥ
kṣīyate mādhavasya ante śanaiḥ iva dharārasaḥ
kṣīyate mādhavasya ante śanaiḥ iva dharārasaḥ
4.
vivekinaḥ vāsanayā saha samsārasambhramaḥ
mādhavasya ante dharārasaḥ śanaiḥ iva kṣīyate
mādhavasya ante dharārasaḥ śanaiḥ iva kṣīyate
4.
For a discerning individual, the turmoil of transmigration (saṃsāra), along with its accompanying latent impressions (vāsanā), gradually wanes, much like the sap of the earth slowly diminishes towards the end of the spring season.
अस्याः संसारसल्लक्या वासनोत्सेधकारिणी ।
कदल्या वनजालिन्या रसलेखेव माधवी ॥ ५ ॥
कदल्या वनजालिन्या रसलेखेव माधवी ॥ ५ ॥
asyāḥ saṃsārasallakyā vāsanotsedhakāriṇī ,
kadalyā vanajālinyā rasalekheva mādhavī 5
kadalyā vanajālinyā rasalekheva mādhavī 5
5.
asyāḥ samsārasallakyā vāsanotsedhakāriṇī
kadalyā vanajālinyā rasalekhā iva mādhavī
kadalyā vanajālinyā rasalekhā iva mādhavī
5.
asyāḥ samsārasallakyā mādhavī vāsanotsedhakāriṇī
kadalyā vanajālinyā rasalekhā iva
kadalyā vanajālinyā rasalekhā iva
5.
This Madhavi creeper (a metaphor for something that promotes vāsanā), which causes the proliferation of latent impressions (vāsanā), is to this *sallakī* tree of transmigration (saṃsāra) what the pith or essence (rasalekhā) is to a banana plant or a forest creeper.
संसारान्ध्यतयोदेति वासनात्मा रसश्चितौ ।
यथा वनतया तस्थौ मधुमासरसः क्षितौ ॥ ६ ॥
यथा वनतया तस्थौ मधुमासरसः क्षितौ ॥ ६ ॥
saṃsārāndhyatayodeti vāsanātmā rasaścitau ,
yathā vanatayā tasthau madhumāsarasaḥ kṣitau 6
yathā vanatayā tasthau madhumāsarasaḥ kṣitau 6
6.
samsārāndhyatayā udeti vāsanātmā rasaḥ citau
yathā vanatayā tasthau madhumāsarasaḥ kṣitau
yathā vanatayā tasthau madhumāsarasaḥ kṣitau
6.
samsārāndhyatayā vāsanātmā rasaḥ citau udeti
yathā vanatayā madhumāsarasaḥ kṣitau tasthau
yathā vanatayā madhumāsarasaḥ kṣitau tasthau
6.
Due to the darkness of transmigration (saṃsāra), the essence, whose very nature is latent impressions (vāsanā), manifests itself in consciousness (cit). This occurs just as the vibrant essence of the spring season remains embedded in the earth through its abundant vegetation.
चिन्मात्रादमलाच्छून्यादृते किंचिन्न विद्यते ।
नान्यत्किंचिदपर्यन्ते खे शून्यत्वेतरद्यथा ॥ ७ ॥
नान्यत्किंचिदपर्यन्ते खे शून्यत्वेतरद्यथा ॥ ७ ॥
cinmātrādamalācchūnyādṛte kiṃcinna vidyate ,
nānyatkiṃcidaparyante khe śūnyatvetaradyathā 7
nānyatkiṃcidaparyante khe śūnyatvetaradyathā 7
7.
cinmātrāt amalāt śūnyāt ṛte kiṃcit na vidyate na
anyat kiṃcit aparyante khe śūnyatvetarat yathā
anyat kiṃcit aparyante khe śūnyatvetarat yathā
7.
amalāt cinmātrāt śūnyāt ṛte kiṃcit na vidyate
aparyante khe śūnyatvetarat kiṃcit na (vidyate) yathā
aparyante khe śūnyatvetarat kiṃcit na (vidyate) yathā
7.
Nothing whatsoever exists apart from pure consciousness (cinmātra), which is spotless and empty. Just as in boundless space, nothing exists other than emptiness.
वेदनात्मा न सोऽस्त्यन्य इति या प्रतिभा स्थिरा ।
एषाऽविद्या भ्रमस्त्वेष स च संसार आततः ॥ ८ ॥
एषाऽविद्या भ्रमस्त्वेष स च संसार आततः ॥ ८ ॥
vedanātmā na so'styanya iti yā pratibhā sthirā ,
eṣā'vidyā bhramastveṣa sa ca saṃsāra ātataḥ 8
eṣā'vidyā bhramastveṣa sa ca saṃsāra ātataḥ 8
8.
vedanātmā na saḥ asti anyaḥ iti yā pratibhā sthirā
eṣā avidyā bhramaḥ tu eṣaḥ saḥ ca saṃsāraḥ ātataḥ
eṣā avidyā bhramaḥ tu eṣaḥ saḥ ca saṃsāraḥ ātataḥ
8.
yā sthirā pratibhā "saḥ vedanātmā na anyaḥ asti" iti (asti),
eṣā avidyā,
tu eṣaḥ bhramaḥ,
ca saḥ ātataḥ saṃsāraḥ (asti)
eṣā avidyā,
tu eṣaḥ bhramaḥ,
ca saḥ ātataḥ saṃsāraḥ (asti)
8.
The firm perception, 'This self (ātman) *is* the very nature of sensation and is not distinct from it' - this is ignorance (avidyā), this is delusion (bhrama), and that (delusion) is the pervasive cycle of transmigration (saṃsāra).
अनालोकनसंसिद्ध आलोकेनैव नश्यति ।
असदात्मा सदाभासो बालवेतालवत्क्षणात् ॥ ९ ॥
असदात्मा सदाभासो बालवेतालवत्क्षणात् ॥ ९ ॥
anālokanasaṃsiddha ālokenaiva naśyati ,
asadātmā sadābhāso bālavetālavatkṣaṇāt 9
asadātmā sadābhāso bālavetālavatkṣaṇāt 9
9.
anālokanasaṃsiddhaḥ ālokena eva naśyati
asat ātmā sat ābhāsaḥ bālavetālavat kṣaṇāt
asat ātmā sat ābhāsaḥ bālavetālavat kṣaṇāt
9.
asadātmā (yasya saḥ) sadābhāsaḥ anālokanasaṃsiddhaḥ (tat) ālokena eva kṣaṇāt naśyati,
bālavetālavat (yathā)
bālavetālavat (yathā)
9.
That which is established by non-perception, having an unreal essence but appearing to be real, vanishes instantly with perception, just like a child's imaginary goblin (vetāla).
सर्वदृश्यदृशो बाधे बोधसारतयैकताम् ।
यान्त्यशेषमहीपीठसरित्पूरा इवार्णवे ॥ १० ॥
यान्त्यशेषमहीपीठसरित्पूरा इवार्णवे ॥ १० ॥
sarvadṛśyadṛśo bādhe bodhasāratayaikatām ,
yāntyaśeṣamahīpīṭhasaritpūrā ivārṇave 10
yāntyaśeṣamahīpīṭhasaritpūrā ivārṇave 10
10.
sarvadṛśyadṛśaḥ bādhe bodhasāratayā ekatām
yānti aśeṣamahīpīṭhasaritpūrāḥ iva arṇave
yānti aśeṣamahīpīṭhasaritpūrāḥ iva arṇave
10.
(sarvadṛśyadṛśaḥ bādhe sati),
(te) bodhasāratayā ekatām yānti aśeṣamahīpīṭhasaritpūrāḥ arṇave iva (yānti)
(te) bodhasāratayā ekatām yānti aśeṣamahīpīṭhasaritpūrāḥ arṇave iva (yānti)
10.
Upon the sublation of the entire perceived-perceiver duality, these (phenomenal appearances) attain oneness by virtue of their essential nature being pure consciousness (bodha), just as all floods of rivers from the entire surface of the earth merge into the ocean.
मृन्मयं तु यथा भाण्डं मृच्छून्यं नोपलभ्यते ।
चिन्मयादितया चेत्यं चिच्छून्यं नोपलभ्यते ॥ ११ ॥
चिन्मयादितया चेत्यं चिच्छून्यं नोपलभ्यते ॥ ११ ॥
mṛnmayaṃ tu yathā bhāṇḍaṃ mṛcchūnyaṃ nopalabhyate ,
cinmayāditayā cetyaṃ cicchūnyaṃ nopalabhyate 11
cinmayāditayā cetyaṃ cicchūnyaṃ nopalabhyate 11
11.
mṛnmayam tu yathā bhāṇḍam mṛt śūnyam na upalabhyate
cinmayāditayā cetyam cit śūnyam na upalabhyate
cinmayāditayā cetyam cit śūnyam na upalabhyate
11.
yathā mṛnmayam bhāṇḍam tu mṛt śūnyam na upalabhyate
cinmayāditayā cetyam cit śūnyam na upalabhyate
cinmayāditayā cetyam cit śūnyam na upalabhyate
11.
Just as an earthen pot is not perceived to be devoid of clay, so too, the knowable object, being of the very nature of consciousness, is not perceived to be devoid of consciousness.
बोधावबुद्धं यद्वस्तु बोद्ध्यकर्केतेयते ।
नाबोधं बुध्यते बोधो वैरूप्यादिनान्यता ॥ १२ ॥
नाबोधं बुध्यते बोधो वैरूप्यादिनान्यता ॥ १२ ॥
bodhāvabuddhaṃ yadvastu boddhyakarketeyate ,
nābodhaṃ budhyate bodho vairūpyādinānyatā 12
nābodhaṃ budhyate bodho vairūpyādinānyatā 12
12.
bodha avabuddham yat vastu bodhya kartṛka īyate na
abodham budhyate bodhaḥ vairūpya ādinā ananyatā
abodham budhyate bodhaḥ vairūpya ādinā ananyatā
12.
yat vastu bodha avabuddham bodhya kartṛka īyate
bodhaḥ abodham na budhyate vairūpya ādinā ananyatā
bodhaḥ abodham na budhyate vairūpya ādinā ananyatā
12.
That object which is apprehended by consciousness is then regarded as the knowable. Consciousness does not cognize that which is non-consciousness; due to dissimilarity and other factors, there is no identity (between them).
द्रष्टृदर्शनदृश्येषु प्रत्येकं बोधमात्रता ।
सारस्तेन तदन्यत्वं नास्ति किंचित्खपुष्पवत् ॥ १३ ॥
सारस्तेन तदन्यत्वं नास्ति किंचित्खपुष्पवत् ॥ १३ ॥
draṣṭṛdarśanadṛśyeṣu pratyekaṃ bodhamātratā ,
sārastena tadanyatvaṃ nāsti kiṃcitkhapuṣpavat 13
sārastena tadanyatvaṃ nāsti kiṃcitkhapuṣpavat 13
13.
draṣṭṛ darśana dṛśyeṣu pratyekam bodha mātratā
sāraḥ tena tat anyatvam na asti kiñcit khapuṣpavat
sāraḥ tena tat anyatvam na asti kiñcit khapuṣpavat
13.
draṣṭṛ darśana dṛśyeṣu pratyekam bodha mātratā
sāraḥ tena tat anyatvam na asti kiñcit khapuṣpavat
sāraḥ tena tat anyatvam na asti kiñcit khapuṣpavat
13.
In the triad of the seer, the act of seeing, and the object seen, each is merely of the nature of consciousness. Therefore, this is the essence, and no otherness (between them) exists, just like a sky-flower (which is an illusory or non-existent concept).
सजातीयः सजातीयेनैकतामनुगच्छति ।
अन्योन्यानुभवस्तेन भवत्वेकत्वनिश्चयः ॥ १४ ॥
अन्योन्यानुभवस्तेन भवत्वेकत्वनिश्चयः ॥ १४ ॥
sajātīyaḥ sajātīyenaikatāmanugacchati ,
anyonyānubhavastena bhavatvekatvaniścayaḥ 14
anyonyānubhavastena bhavatvekatvaniścayaḥ 14
14.
sajātīyaḥ sajātīyena ekatām anugacchati
anyonya anubhavaḥ tena bhavatu ekatva niścayaḥ
anyonya anubhavaḥ tena bhavatu ekatva niścayaḥ
14.
sajātīyaḥ sajātīyena ekatām anugacchati
anyonya anubhavaḥ tena ekatva niścayaḥ bhavatu
anyonya anubhavaḥ tena ekatva niścayaḥ bhavatu
14.
That which is of the same kind unites with that which is of the same kind. Mutual experience (is a result of this). By that (mutual experience), let there arise a firm conviction of oneness.
यदि काष्ठोपलादीनां न भवेद्बोधरूपता ।
तत्सदानुपलम्भः स्यादेतेषामसतामिव ॥ १५ ॥
तत्सदानुपलम्भः स्यादेतेषामसतामिव ॥ १५ ॥
yadi kāṣṭhopalādīnāṃ na bhavedbodharūpatā ,
tatsadānupalambhaḥ syādeteṣāmasatāmiva 15
tatsadānupalambhaḥ syādeteṣāmasatāmiva 15
15.
yadi kāṣṭhopalādīnām na bhavet bodharūpatā
tat sadā anupalambhaḥ syāt eteṣām asatām iva
tat sadā anupalambhaḥ syāt eteṣām asatām iva
15.
yadi kāṣṭhopalādīnām bodharūpatā na bhavet,
tat (tadā) eteṣām asatām iva sadā anupalambhaḥ syāt.
tat (tadā) eteṣām asatām iva sadā anupalambhaḥ syāt.
15.
If objects like wood and stone did not possess the nature of consciousness, then they would always be imperceptible, just like non-existent things.
यदा त्वेषा नु दृश्यश्रीर्बोधमात्रैकरूपिणी ।
तदान्येवाप्यनन्यैव सती बोधेन बोध्यते ॥ १६ ॥
तदान्येवाप्यनन्यैव सती बोधेन बोध्यते ॥ १६ ॥
yadā tveṣā nu dṛśyaśrīrbodhamātraikarūpiṇī ,
tadānyevāpyananyaiva satī bodhena bodhyate 16
tadānyevāpyananyaiva satī bodhena bodhyate 16
16.
yadā tu eṣā nu dṛśyaśrīḥ bodhamātraikarūpiṇī tadā
anyā eva api ananyā eva satī bodhena bodhyate
anyā eva api ananyā eva satī bodhena bodhyate
16.
yadā tu eṣā nu dṛśyaśrīḥ bodhamātraikarūpiṇī (asti),
tadā (sā) anyā eva api ananyā eva satī bodhena bodhyate.
tadā (sā) anyā eva api ananyā eva satī bodhena bodhyate.
16.
But when this visible reality (dṛśyaśrī) is indeed solely of the nature of pure consciousness, then, though appearing distinct, it is truly non-distinct, being revealed by consciousness (bodha) itself.
सर्वं जगद्गतं दृश्यं बोधमात्रमिदं ततम् ।
स्पन्दमात्रं यथा वायुर्जलमात्रं यथार्णवः ॥ १७ ॥
स्पन्दमात्रं यथा वायुर्जलमात्रं यथार्णवः ॥ १७ ॥
sarvaṃ jagadgataṃ dṛśyaṃ bodhamātramidaṃ tatam ,
spandamātraṃ yathā vāyurjalamātraṃ yathārṇavaḥ 17
spandamātraṃ yathā vāyurjalamātraṃ yathārṇavaḥ 17
17.
sarvam jagat gatam dṛśyam bodhamātram idam tatam
spandamātram yathā vāyuḥ jalamātram yathā arṇavaḥ
spandamātram yathā vāyuḥ jalamātram yathā arṇavaḥ
17.
jagat gatam sarvam idam dṛśyam (hi) bodhamātram tatam (asti); yathā vāyuḥ spandamātram (asti),
yathā arṇavaḥ jalamātram (asti).
yathā arṇavaḥ jalamātram (asti).
17.
All this perceived (dṛśya) reality within the world, which is extensively spread, is merely consciousness (bodha); just as wind is merely vibration, and the ocean is merely water.
मिश्रीभूता अपि ह्येते जतुकाष्ठादयो यथा ।
मिथोऽननुभवे मिश्रा ऐक्यं ह्यनुभवे मिथः ॥ १८ ॥
मिथोऽननुभवे मिश्रा ऐक्यं ह्यनुभवे मिथः ॥ १८ ॥
miśrībhūtā api hyete jatukāṣṭhādayo yathā ,
mitho'nanubhave miśrā aikyaṃ hyanubhave mithaḥ 18
mitho'nanubhave miśrā aikyaṃ hyanubhave mithaḥ 18
18.
miśrībhūtāḥ api hi ete jatukāṣṭhādayaḥ yathā
mithaḥ ananubhave miśrāḥ aikyam hi anubhave mithaḥ
mithaḥ ananubhave miśrāḥ aikyam hi anubhave mithaḥ
18.
yathā ete jatukāṣṭhādayaḥ api hi miśrībhūtāḥ,
(te) ananubhave mithaḥ miśrāḥ (bhavanti),
hi (tu) anubhave mithaḥ aikyam (bhavanti).
(te) ananubhave mithaḥ miśrāḥ (bhavanti),
hi (tu) anubhave mithaḥ aikyam (bhavanti).
18.
Indeed, just as things like lac and wood, though mixed together, appear as a blend when not mutually experienced as distinct entities (ananubhava), yet become a mutual unity (aikya) when experienced (anubhava) as one.
अन्योन्यानुभवो ह्यैक्यमैक्यं त्वन्योन्यवेदनम् ।
यथाम्भसोः क्षीरयोर्वा न काष्ठजतुनोरिव ॥ १९ ॥
यथाम्भसोः क्षीरयोर्वा न काष्ठजतुनोरिव ॥ १९ ॥
anyonyānubhavo hyaikyamaikyaṃ tvanyonyavedanam ,
yathāmbhasoḥ kṣīrayorvā na kāṣṭhajatunoriva 19
yathāmbhasoḥ kṣīrayorvā na kāṣṭhajatunoriva 19
19.
anyonyānubhavaḥ hi aikyam aikyam tu anyonyavedanam
yathā ambhasoḥ kṣīrayoḥ vā na kāṣṭhajatunoḥ iva
yathā ambhasoḥ kṣīrayoḥ vā na kāṣṭhajatunoḥ iva
19.
hi anyonyānubhavaḥ aikyam,
tu aikyam anyonyavedanam.
yathā ambhasoḥ kṣīrayoḥ vā,
na kāṣṭhajatunoḥ iva
tu aikyam anyonyavedanam.
yathā ambhasoḥ kṣīrayoḥ vā,
na kāṣṭhajatunoḥ iva
19.
Mutual experience is indeed oneness, and oneness, in turn, is mutual knowing. This is like the mixing of water and milk, not like wood and lac.
अहमित्येव बन्धाय नाहमित्येव मुक्तये ।
एतावन्मात्रके बन्धे स्वायत्ते किमशक्तता ॥ २० ॥
एतावन्मात्रके बन्धे स्वायत्ते किमशक्तता ॥ २० ॥
ahamityeva bandhāya nāhamityeva muktaye ,
etāvanmātrake bandhe svāyatte kimaśaktatā 20
etāvanmātrake bandhe svāyatte kimaśaktatā 20
20.
aham iti eva bandhāya na aham iti eva muktaye
etāvanmātrake bandhe svāyatte kim aśaktatā
etāvanmātrake bandhe svāyatte kim aśaktatā
20.
aham iti eva bandhāya,
na aham iti eva muktaye.
etāvanmātrake svāyatte bandhe kim aśaktatā
na aham iti eva muktaye.
etāvanmātrake svāyatte bandhe kim aśaktatā
20.
The thought "I am" (aham iti) certainly leads to bondage, while the thought "I am not" (na aham iti) leads to liberation (mokṣa). When bondage (bandha) is merely of this nature and completely dependent on oneself, what difficulty could there be?
चन्द्रद्वयप्रत्ययवन्मृगतृष्णाम्बुबुद्धिवत् ।
किमनुत्थित एवायमसदेवाहमुत्थितः ॥ २१ ॥
किमनुत्थित एवायमसदेवाहमुत्थितः ॥ २१ ॥
candradvayapratyayavanmṛgatṛṣṇāmbubuddhivat ,
kimanutthita evāyamasadevāhamutthitaḥ 21
kimanutthita evāyamasadevāhamutthitaḥ 21
21.
candradvayapratyayavat mṛgatṛṣṇāmbubuddhivāt
kim anutthitaḥ eva ayam asat eva aham utthitaḥ
kim anutthitaḥ eva ayam asat eva aham utthitaḥ
21.
candradvayapratyayavat mṛgatṛṣṇāmbubuddhivāt,
kim ayam aham asat eva anutthitaḥ eva utthitaḥ?
kim ayam aham asat eva anutthitaḥ eva utthitaḥ?
21.
It is like the perception of two moons or the understanding of water in a mirage: How is it that this 'I' (aham), which is indeed non-existent (asat) and truly unreal, has arisen?
ममेदमिति बन्धाय नाहमित्येव मुक्तये ।
एतावन्मात्रके वस्तुन्यात्मायत्ते किमज्ञता ॥ २२ ॥
एतावन्मात्रके वस्तुन्यात्मायत्ते किमज्ञता ॥ २२ ॥
mamedamiti bandhāya nāhamityeva muktaye ,
etāvanmātrake vastunyātmāyatte kimajñatā 22
etāvanmātrake vastunyātmāyatte kimajñatā 22
22.
mama idam iti bandhāya na aham iti eva muktaye
etāvanmātrake vastuni ātmāyatte kim ajñatā
etāvanmātrake vastuni ātmāyatte kim ajñatā
22.
mama idam iti bandhāya,
na aham iti eva muktaye.
etāvanmātrake ātmāyatte vastuni kim ajñatā
na aham iti eva muktaye.
etāvanmātrake ātmāyatte vastuni kim ajñatā
22.
The thought "This is mine" (mama idam iti) leads to bondage, while the thought "I am not" (na aham iti) certainly leads to liberation (mokṣa). When the reality (vastu) is merely of this nature and dependent on one's own self (ātman), what room is there for ignorance (ajñatā)?
यः कुण्डबदरन्यायो या घटाकाशयोः स्थितिः ।
स संबन्धोऽपि नैवान्यमैक्यं ह्यन्योन्यवेदनम् ॥ २३ ॥
स संबन्धोऽपि नैवान्यमैक्यं ह्यन्योन्यवेदनम् ॥ २३ ॥
yaḥ kuṇḍabadaranyāyo yā ghaṭākāśayoḥ sthitiḥ ,
sa saṃbandho'pi naivānyamaikyaṃ hyanyonyavedanam 23
sa saṃbandho'pi naivānyamaikyaṃ hyanyonyavedanam 23
23.
yaḥ kuṇḍabadaranyāyaḥ yā ghaṭākāśayoḥ sthitiḥ saḥ
saṃbandhaḥ api na eva anyat aikyam hi anyonyavedanam
saṃbandhaḥ api na eva anyat aikyam hi anyonyavedanam
23.
yaḥ kuṇḍabadaranyāyaḥ yā ghaṭākāśayoḥ sthitiḥ saḥ saṃbandhaḥ api na eva anyat (asti),
hi anyonyavedanam aikyam (eva).
hi anyonyavedanam aikyam (eva).
23.
The relationship exemplified by a jujube fruit in a pot, or the state of a pot and the space (ākāśa) within it – even that connection (saṃbandha) is not distinct; indeed, mutual awareness (vedana) itself is unity (aikya).
अन्योन्यावेदनं त्वैक्यं भागशो गतमप्यलम् ।
अजडं वा जडं वापि नैकं रूपं विमुञ्चति ॥ २४ ॥
अजडं वा जडं वापि नैकं रूपं विमुञ्चति ॥ २४ ॥
anyonyāvedanaṃ tvaikyaṃ bhāgaśo gatamapyalam ,
ajaḍaṃ vā jaḍaṃ vāpi naikaṃ rūpaṃ vimuñcati 24
ajaḍaṃ vā jaḍaṃ vāpi naikaṃ rūpaṃ vimuñcati 24
24.
anyonyāvedanam tu aikyam bhāgaśaḥ gatam api alam
ajaḍam vā jaḍam vā api na ekam rūpam vimuñcati
ajaḍam vā jaḍam vā api na ekam rūpam vimuñcati
24.
tu anyonyāvedanam (kāraṇāt) bhāgaśaḥ gatam api aikyam alam (tiṣṭhati).
ajaḍam vā jaḍam vā api ekam rūpam na vimuñcati.
ajaḍam vā jaḍam vā api ekam rūpam na vimuñcati.
24.
Indeed, even if unity (aikya) has seemingly entered into parts due to a lack of mutual awareness, it remains completely (intact). Whether something is non-inert or inert, a single essential form (rūpa) does not abandon its nature.
नाजडं जडतामेति स्वभावा ह्यनपायिनः ।
यच्चाजडं जडं दृष्टं द्वैति तत्रास्ति नैकता ॥ २५ ॥
यच्चाजडं जडं दृष्टं द्वैति तत्रास्ति नैकता ॥ २५ ॥
nājaḍaṃ jaḍatāmeti svabhāvā hyanapāyinaḥ ,
yaccājaḍaṃ jaḍaṃ dṛṣṭaṃ dvaiti tatrāsti naikatā 25
yaccājaḍaṃ jaḍaṃ dṛṣṭaṃ dvaiti tatrāsti naikatā 25
25.
na ajaḍam jaḍatām eti svabhāvāḥ hi anapāyinaḥ yat
ca ajaḍam jaḍam dṛṣṭam dvaiti tatra asti na ekatā
ca ajaḍam jaḍam dṛṣṭam dvaiti tatra asti na ekatā
25.
ajaḍam na jaḍatām eti,
hi svabhāvāḥ anapāyinaḥ (bhavanti).
yat ca ajaḍam (ca) jaḍam dṛṣṭam,
tatra dvaiti (bhavati),
na ekatā asti.
hi svabhāvāḥ anapāyinaḥ (bhavanti).
yat ca ajaḍam (ca) jaḍam dṛṣṭam,
tatra dvaiti (bhavati),
na ekatā asti.
25.
The non-inert does not attain inertness, for intrinsic natures (svabhāva) are imperishable. And when something is perceived as both non-inert and inert, duality (dvaita) exists there, not unity (ekatā).
वासनावेशवलिताः कुविकारशतात्मभिः ।
व्रजन्त्यधोधो धावन्तं शिलाः शैलच्युता इव ॥ २६ ॥
व्रजन्त्यधोधो धावन्तं शिलाः शैलच्युता इव ॥ २६ ॥
vāsanāveśavalitāḥ kuvikāraśatātmabhiḥ ,
vrajantyadhodho dhāvantaṃ śilāḥ śailacyutā iva 26
vrajantyadhodho dhāvantaṃ śilāḥ śailacyutā iva 26
26.
vāsanāveśavalitāḥ kuvikāraśatātmabhiḥ vrajanti
adhaḥ adhaḥ dhāvantam śilāḥ śailacyutāḥ iva
adhaḥ adhaḥ dhāvantam śilāḥ śailacyutāḥ iva
26.
vāsanāveśavalitāḥ kuvikāraśatātmabhiḥ (janāḥ) adhaḥ adhaḥ vrajanti,
(yathā) dhāvantam śailacyutāḥ śilāḥ iva.
(yathā) dhāvantam śailacyutāḥ śilāḥ iva.
26.
Individuals, imbued with hundreds of ignoble modifications arising from the powerful sway of innate tendencies (vāsanā), descend further and further, like stones dislodged from a mountain rushing downwards.
व्यूढानां वासनावातैर्नृतृणानामितस्ततः ।
तान्यापतन्ति दुःखानि तत्र वक्तुं न पार्यते ॥ २७ ॥
तान्यापतन्ति दुःखानि तत्र वक्तुं न पार्यते ॥ २७ ॥
vyūḍhānāṃ vāsanāvātairnṛtṛṇānāmitastataḥ ,
tānyāpatanti duḥkhāni tatra vaktuṃ na pāryate 27
tānyāpatanti duḥkhāni tatra vaktuṃ na pāryate 27
27.
vyūḍhānām vāsanāvātaiḥ nṛtṛṇānām itas tataḥ
tāni āpatanti duḥkhāni tatra vaktum na pāryate
tāni āpatanti duḥkhāni tatra vaktum na pāryate
27.
nṛtṛṇānām vyūḍhānām vāsanāvātaiḥ itas tataḥ
tāni duḥkhāni āpatanti tatra vaktum na pāryate
tāni duḥkhāni āpatanti tatra vaktum na pāryate
27.
Men, like blades of grass, are scattered here and there by the winds of their inherent tendencies (vāsanā). The sorrows that consequently befall them are impossible to describe.
भ्रान्त्वा भृशं करतलाहतकन्दुकाभं लोकाः पतन्ति निरयेषु रसेन रक्ताः ।
क्लेशेन तत्र परिजर्जरतां प्रयाताः कालान्तरेण पुनरन्यनिभा भवन्ति ॥ २८ ॥
क्लेशेन तत्र परिजर्जरतां प्रयाताः कालान्तरेण पुनरन्यनिभा भवन्ति ॥ २८ ॥
bhrāntvā bhṛśaṃ karatalāhatakandukābhaṃ lokāḥ patanti nirayeṣu rasena raktāḥ ,
kleśena tatra parijarjaratāṃ prayātāḥ kālāntareṇa punaranyanibhā bhavanti 28
kleśena tatra parijarjaratāṃ prayātāḥ kālāntareṇa punaranyanibhā bhavanti 28
28.
bhrāntvā bhṛśam karatalāhatakandukābham
lokāḥ patanti nirayeṣu rasena raktāḥ
kleśena tatra parijarjaratām prayātāḥ
kālāntareṇa punaḥ anyanibhā bhavanti
lokāḥ patanti nirayeṣu rasena raktāḥ
kleśena tatra parijarjaratām prayātāḥ
kālāntareṇa punaḥ anyanibhā bhavanti
28.
lokāḥ raktāḥ rasena bhṛśam
karatalāhatakandukābham bhrāntvā nirayeṣu patanti
tatra kleśena parijarjaratām prayātāḥ
kālāntareṇa punaḥ anyanibhā bhavanti
karatalāhatakandukābham bhrāntvā nirayeṣu patanti
tatra kleśena parijarjaratām prayātāḥ
kālāntareṇa punaḥ anyanibhā bhavanti
28.
People, intensely attached by their passions, wander widely like a ball struck by the palm of a hand, and consequently fall into various hells. There, having become utterly worn out by torment, after a period of time, they assume different forms again.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25 (current chapter)
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216