Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-1, chapter-31

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीराम उवाच ।
प्रोच्चवृक्षचलत्पत्रलम्बाम्बुलवभङ्गुरे ।
आयुषीशानशीतांशुकलामृदुनि देहके ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
proccavṛkṣacalatpatralambāmbulavabhaṅgure ,
āyuṣīśānaśītāṃśukalāmṛduni dehake 1
1. śrīrāma uvāca procca-vṛkṣa-calat-patra-lamba-ambu-lava-bhaṅgure
āyuṣi īśāna-śītāṃśu-kalā-mṛduni dehake
1. śrīrāma uvāca.
āyuṣi dehake procca-vṛkṣa-calat-patra-lamba-ambu-lava-bhaṅgure īśāna-śītāṃśu-kalā-mṛduni (sati)
1. Śrī Rāma said: In this life (āyuṣi), which is as transient as water droplets hanging from the swaying leaves of tall trees, and in this body (dehake), which is as delicate as a digit of Shiva's cool-rayed moon...
केदारविरटद्भेककण्ठत्वक्कोणभङ्गुरे ।
वागुरावलये जन्तोः सुहृत्सुजनसंगमे ॥ २ ॥
kedāraviraṭadbhekakaṇṭhatvakkoṇabhaṅgure ,
vāgurāvalaye jantoḥ suhṛtsujanasaṃgame 2
2. kedāra-viraṭat-bheka-kaṇṭha-tvak-koṇa-bhaṅgure
vāgurā-valaye jantoḥ suhṛt-sujana-saṅgame
2. (āyuṣi dehake) kedāra-viraṭat-bheka-kaṇṭha-tvak-koṇa-bhaṅgure (sati),
jantoḥ vāgurā-valaye,
suhṛt-sujana-saṅgame (ca sati).
.
.
2. In this body (dehake) and life (āyuṣi) – which is fragile like the folds of skin at a frog's throat as it emerges from a rice field; within the trap-like circle (vāgurāvalaye) of existence for a living being (jantoḥ), and amidst the gathering of true friends and good people (suhṛt-sujana-saṅgame)...
वासनावातवलिते कदाशातडिति स्फुटे ।
मोहोग्रमिहिकामेघे घनं स्फूर्जति गर्जति ॥ ३ ॥
vāsanāvātavalite kadāśātaḍiti sphuṭe ,
mohogramihikāmeghe ghanaṃ sphūrjati garjati 3
3. vāsanā-vāta-valite kadāśā-taḍiti sphuṭe
moha-ugra-ihikā-meghe ghanam sphūrjati garjati
3. (āyuṣi dehake) vāsanā-vāta-valite (sati),
kadāśā-taḍiti sphuṭe (sati),
moha-ugra-ihikā-meghe ghanam sphūrjati garjati (ca sati).
.
.
3. When (existence/the mind is) agitated by the winds of latent desires (vāsanā), and when the lightning of false hopes (kadāśā) clearly flashes, and when the dense cloud of fierce delusion (moha) and mist intensely thunders and roars...
नृत्यत्युत्ताण्डवं चण्डे लोले लोभकलापिनि ।
सुविकासिनि सास्फोटे ह्यनर्थकुटजद्रुमे ॥ ४ ॥
nṛtyatyuttāṇḍavaṃ caṇḍe lole lobhakalāpini ,
suvikāsini sāsphoṭe hyanarthakuṭajadrume 4
4. nṛtyati uttāṇḍavam caṇḍe lole lobhakalāpini
suvikāsini sāsphoṭe hi anarthakuṭajadrume
4. caṇḍe lole lobhakalāpini suvikāsini sāsphoṭe
hi anarthakuṭajadrume uttāṇḍavam nṛtyati
4. A wild, frenzied dance (uttāṇḍava) is performed in this realm, which is fierce and fickle. Here, greed (lobha) is like a peacock, fully flourishing and bursting forth, truly resembling a kuṭaja tree of misfortune.
क्रूरे कृतान्तमार्जारे सर्वभूताखुहारिणि ।
अश्रान्तस्यन्दसंचारे कुतोऽप्युपरिपातिनि ॥ ५ ॥
krūre kṛtāntamārjāre sarvabhūtākhuhāriṇi ,
aśrāntasyandasaṃcāre kuto'pyuparipātini 5
5. krūre kṛtāntamārjāre sarvabhūtākhuhāriṇi
aśrāntasyandasaṃcāre kutaḥ api uparipātini
5. krūre kṛtāntamārjāre sarvabhūtākhuhāriṇi
aśrāntasyandasaṃcāre kutaḥ api uparipātini
5. (This realm, the forest of life,) is cruel, like a cat of death (kṛtānta) that snatches away all beings (bhūta) like mice. It has unceasing, flowing movement and descends from anywhere unexpectedly.
क उपायो गतिः का वा का चिन्ता कः समाश्रयः ।
केनेयमशुभोदर्का न भवेज्जीविताटवी ॥ ६ ॥
ka upāyo gatiḥ kā vā kā cintā kaḥ samāśrayaḥ ,
keneyamaśubhodarkā na bhavejjīvitāṭavī 6
6. kaḥ upāyaḥ gatiḥ kā vā kā cintā kaḥ samāśrayaḥ
kena iyam aśubhodarkā na bhavet jīvitāṭavī
6. kaḥ upāyaḥ,
kā vā gatiḥ,
kā cintā,
kaḥ samāśrayaḥ? kena iyam aśubhodarkā jīvitāṭavī na bhavet?
6. What is the remedy, or what is the proper course? What is the appropriate thought, what is the refuge? By what means can this forest of life (jīvitāṭavī), which has an inauspicious outcome, be prevented from being so?
न तदस्ति पृथिव्यां वा दिवि देवेषु वा क्वचित् ।
सुधियस्तुच्छमप्येतद्यन्नयन्ति न रम्यताम् ॥ ७ ॥
na tadasti pṛthivyāṃ vā divi deveṣu vā kvacit ,
sudhiyastucchamapyetadyannayanti na ramyatām 7
7. na tat asti pṛthivyām vā divi deveṣu vā kvacit
sudhiyaḥ tuccham api etat yat nayanti na ramyatām
7. pṛthivyām vā divi vā deveṣu kvacit tat na asti
yat sudhiyaḥ tuccham api etat na ramyatām nayanti
7. There is nothing on earth, in heaven, or among the gods, anywhere, that the wise (sudhi) lead to unpleasantness, even if it is trifling.
अयं हि दग्धसंसारो नीरन्ध्रकलनाकुलः ।
कथं सुस्वादुतामेति नीरसो मूढतां विना ॥ ८ ॥
ayaṃ hi dagdhasaṃsāro nīrandhrakalanākulaḥ ,
kathaṃ susvādutāmeti nīraso mūḍhatāṃ vinā 8
8. ayam hi dagdhasaṃsāraḥ nīrandhrakalanākulaḥ
kathaṃ susvādutām eti nīrasaḥ mūḍhatām vinā
8. ayam hi dagdhasaṃsāraḥ nīrandhrakalanākulaḥ
nīrasaḥ mūḍhatām vinā susvādutām kathaṃ eti
8. This worldly existence (saṃsāra) is indeed scorched and agitated by endless calculations. How can such an insipid (saṃsāra) attain any pleasantness without delusion?
आशाप्रतिविपाकेन क्षीरस्नानेन रम्यताम् ।
उपैति पुष्पशुभ्रेण मधुनेव वसुंधरा ॥ ९ ॥
āśāprativipākena kṣīrasnānena ramyatām ,
upaiti puṣpaśubhreṇa madhuneva vasuṃdharā 9
9. āśāprativipākena kṣīrasnānena ramyatām
upaiti puṣpaśubhrena madhunā iva vasundharā
9. āśāprativipākena ramyatām vasundharā
kṣīrasnānena puṣpaśubhrena madhunā iva upaiti
9. Through the fruition of hopes and desires, loveliness is attained, just as the earth (vasundharā) becomes charming with honey and a purifying milk-bath made bright as flowers.
अपमृष्टमलोदेति क्षालनेनामृतद्युतिः ।
मनश्चन्द्रमसः केन तेन कामकलङ्कितात् ॥ १० ॥
apamṛṣṭamalodeti kṣālanenāmṛtadyutiḥ ,
manaścandramasaḥ kena tena kāmakalaṅkitāt 10
10. apamṛṣṭamalaḥ udeti kṣālanena amṛtadyutiḥ
manaḥ candramasaḥ kena tena kāmakalaṅkitāt
10. amṛtadyutiḥ apamṛṣṭamalaḥ kṣālanena udeti manaḥ
kāmakalaṅkitāt candramasaḥ tena kena [śudhyati]
10. The moon (amṛtadyutiḥ) emerges, its impurities removed by cleansing. By what means, then, can the mind (manaḥ) be purified from the stains of desire (kāma), as if it were the moon (candramasaḥ)?
दृष्टसंसारगतिना दृष्टादृष्टविनाशिना ।
केनेव व्यवहर्तव्यं संसारवनवीथिषु ॥ ११ ॥
dṛṣṭasaṃsāragatinā dṛṣṭādṛṣṭavināśinā ,
keneva vyavahartavyaṃ saṃsāravanavīthiṣu 11
11. dṛṣṭasaṃsāragatinā dṛṣṭādṛṣṭavināśinā kena
iva vyavahartavyam saṃsāravanavīthiṣu
11. saṃsāravanavīthiṣu dṛṣṭasaṃsāragatinā
dṛṣṭādṛṣṭavināśinā kena iva vyavahartavyam
11. In the winding paths of worldly existence (saṃsāra), by whom should action be undertaken? (It should be undertaken) as if (guided) by one who has truly understood the course of (saṃsāra) and who overcomes both the manifest and the unmanifest.
रागद्वेषमहारोगा भोगपूगा विभूतयः ।
कथं जन्तुं न बाधन्ते संसारार्णवचारिणम् ॥ १२ ॥
rāgadveṣamahārogā bhogapūgā vibhūtayaḥ ,
kathaṃ jantuṃ na bādhante saṃsārārṇavacāriṇam 12
12. rāgadveṣamahārogā bhogapūgā vibhūtayaḥ katham
jantum na bādhante saṃsārārṇavacāriṇam
12. katham rāgadveṣamahārogā bhogapūgā vibhūtayaḥ
saṃsārārṇavacāriṇam jantum na bādhante
12. How is it that the great diseases of attachment (rāga) and aversion (dveṣa), the multitude of worldly enjoyments, and various powers do not torment a living being who wanders in the ocean of transmigration (saṃsāra)?
कथं च धीरवर्याग्नौ पततापि न दह्यते ।
पावके पारदेनेव रसेन रसशालिना ॥ १३ ॥
kathaṃ ca dhīravaryāgnau patatāpi na dahyate ,
pāvake pāradeneva rasena rasaśālinā 13
13. katham ca dhīravaryāgnau patatā api na
dahyate pāvake pāradena iva rasena rasaśālinā
13. katham ca patatā api dhīravaryāgnau na
dahyate pāvake rasena rasaśālinā pāradena iva
13. And how is it that a being, even when falling into the intense fire of the most resolute (dhīra) among men, is not consumed, just as mercury (rasa), possessing its inherent potency, is not burned by fire (pāvaka)?
यस्मात्किल जगत्यस्मिन्व्यवहारक्रिया विना ।
न स्थितिः संभवत्यब्धौ पतितस्याजला यथा ॥ १४ ॥
yasmātkila jagatyasminvyavahārakriyā vinā ,
na sthitiḥ saṃbhavatyabdhau patitasyājalā yathā 14
14. yasmāt kila jagati asmin vyavahārakriyā vinā na
sthitiḥ sambhavati abdhau patitasya ajalā yathā
14. yasmāt kila asmin jagati vyavahārakriyā vinā sthitiḥ na sambhavati,
yathā abdhau patitasya ajalā
14. Indeed, in this world, existence (sthiti) is not possible without practical activity, just as for one fallen into the ocean, a state without water (ajalā) is impossible.
रागद्वेषविनिर्मुक्ता सुखदुःखविवर्जिता ।
कृशानोर्दाहहीनेव शिखा नास्तीह सत्क्रिया ॥ १५ ॥
rāgadveṣavinirmuktā sukhaduḥkhavivarjitā ,
kṛśānordāhahīneva śikhā nāstīha satkriyā 15
15. rāgadveṣavinirmuktā sukhaduḥkhavivarjitā
kṛśānoḥ dāhahīnā iva śikhā na asti iha satkriyā
15. rāgadveṣavinirmuktā sukhaduḥkhavivarjitā kṛśānoḥ dāhahīnā iva śikhā [yā],
sā satkriyā iha na asti
15. A virtuous action (satkriyā) that is truly free from attachment (rāga) and aversion (dveṣa), and devoid of pleasure and pain, does not exist in this world (iha), just as a flame (śikhā) without its power to burn (dāha) does not exist.
मनोमननशालिन्याः सत्ताया भुवनत्रये ।
क्षयो युक्तिं विना नास्ति ब्रूत तामलमुत्तमाम् ॥ १६ ॥
manomananaśālinyāḥ sattāyā bhuvanatraye ,
kṣayo yuktiṃ vinā nāsti brūta tāmalamuttamām 16
16. manaḥ manana śālinyāḥ sattāyāḥ bhuvanatraye
kṣayaḥ yuktiṃ vinā na asti brūta tām alam uttamām
16. bhuvanatraye manaḥ-manana-śālinyāḥ sattāyāḥ yuktiṃ vinā kṣayaḥ na asti.
tām alam uttamām brūta.
16. In the three worlds, existence (sattā), which is characterized by the mind's reflection (mano-manana), does not cease without a proper means (yukti). Please explain that most excellent means to me thoroughly.
व्यवहारवतो युक्त्या दुःखं नायाति मे यया ।
अथवा व्यवहारस्य ब्रूत तां युक्तिमुत्तमाम् ॥ १७ ॥
vyavahāravato yuktyā duḥkhaṃ nāyāti me yayā ,
athavā vyavahārasya brūta tāṃ yuktimuttamām 17
17. vyavahāravataḥ yuktyā duḥkhaṃ na āyāti me yayā
athavā vyavahārasya brūta tām yuktim uttamām
17. (he) vyavahāravataḥ me yayā yuktyā duḥkhaṃ na āyāti,
(tāṃ yuktim) brūta.
athavā,
vyavahārasya tām uttamām yuktim brūta.
17. Please explain the method (yukti) by which suffering (duḥkha) does not come to me, who is engaged in worldly affairs. Or, alternatively, explain that excellent method (yukti) for dealing with worldly affairs.
तत्कथं केन वा किं वा कृतमुत्तमचेतसा ।
पूर्वं येनैति विश्रामं परमं पावनं मनः ॥ १८ ॥
tatkathaṃ kena vā kiṃ vā kṛtamuttamacetasā ,
pūrvaṃ yenaiti viśrāmaṃ paramaṃ pāvanaṃ manaḥ 18
18. tat kathaṃ kena vā kim vā kṛtam uttamacetasā
pūrvaṃ yena eti viśrāmaṃ paramaṃ pāvanaṃ manaḥ
18. tat pūrvaṃ uttamacetasā kathaṃ kena vā kim vā kṛtam? yena manaḥ paramaṃ pāvanaṃ viśrāmaṃ eti.
18. Therefore, how, or by whom, or what (action) was performed earlier by an excellent intellect, by which the mind (manas) attains supreme, purifying rest?
यथा जानासि भगवंस्तथा मोहनिवृत्तये ।
ब्रूहि मे साधवो येन नूनं निर्दुःखतां गताः ॥ १९ ॥
yathā jānāsi bhagavaṃstathā mohanivṛttaye ,
brūhi me sādhavo yena nūnaṃ nirduḥkhatāṃ gatāḥ 19
19. yathā jānāsi bhagavan tathā mohanivṛttaye
brūhi me sādhavaḥ yena nūnaṃ nirduḥkhatām gatāḥ
19. he bhagavan,
yathā tvaṃ jānāsi,
tathā me mohanivṛttaye brūhi,
yena sādhavaḥ nūnaṃ nirduḥkhatām gatāḥ.
19. O revered one (bhagavan), as you know, please tell me, for the cessation of delusion, by what means the virtuous ones (sādhu) certainly attained freedom from suffering.
अथवा तादृशी युक्तिर्यदि ब्रह्मन्न विद्यते ।
न वक्ति मम वा कश्चिद्विद्यमानामपि स्फुटम् ॥ २० ॥
athavā tādṛśī yuktiryadi brahmanna vidyate ,
na vakti mama vā kaścidvidyamānāmapi sphuṭam 20
20. athavā tādṛśī yuktiḥ yadi brahman na vidyate
na vakti mama vā kaścit vidyamānām api sphuṭam
20. athavā brahman yadi tādṛśī yuktiḥ na vidyate
vā kaścit vidyamānām api sphuṭam mama na vakti
20. Or, O Brahmin, if such a method does not exist, and no one clearly explains it to me even if one does exist.
स्वयं चैव न चाप्नोमि तां विश्रान्तिमनुत्तमाम् ।
तदहं त्यक्तसर्वेहो निरहंकारतां गतः ॥ २१ ॥
svayaṃ caiva na cāpnomi tāṃ viśrāntimanuttamām ,
tadahaṃ tyaktasarveho nirahaṃkāratāṃ gataḥ 21
21. svayam ca eva na ca āpnomi tām viśrāntim anuttamām
tat aham tyaktasarvehaḥ nirahaṅkāratām gataḥ
21. ca eva svayam ca na āpnomi tām anuttamām viśrāntim
tat aham tyaktasarvehaḥ nirahaṅkāratām gataḥ
21. And indeed, I myself do not attain that unsurpassed tranquility. Therefore, having abandoned all desires and attained a state free from ego (ahaṅkāra), I...
न च तिष्ठामि कार्येषु संपत्स्वापद्दशासु च ।
न किंचिदपि वाञ्छामि देहत्यागादृते मुने ॥ २३ ॥
na ca tiṣṭhāmi kāryeṣu saṃpatsvāpaddaśāsu ca ,
na kiṃcidapi vāñchāmi dehatyāgādṛte mune 23
23. na ca tiṣṭhāmi kāryeṣu sampatsu āpaddaśāsu ca
na kiñcit api vāñchāmi dehatyāgāt ṛte mune
23. ca na kāryeṣu sampatsu ca āpaddaśāsu tiṣṭhāmi
ca mune na kiñcit api dehatyāgāt ṛte vāñchāmi
23. I do not involve myself in affairs, whether in prosperity or in adversity. And, O sage, I desire nothing at all except for the abandonment of this body.
केवलं विगताशङ्को निर्ममो गतमत्सरः ।
मौन एवेह तिष्ठामि लिपिकर्मस्विवार्पितः ॥ २४ ॥
kevalaṃ vigatāśaṅko nirmamo gatamatsaraḥ ,
mauna eveha tiṣṭhāmi lipikarmasvivārpitaḥ 24
24. kevalam vigatāśaṅkaḥ nirmamaḥ gatamatsaraḥ
maunaḥ eva iha tiṣṭhāmi lipikarmasu iva arpitaḥ
24. kevalam vigatāśaṅkaḥ nirmamaḥ gatamatsaraḥ
maunaḥ eva iha lipikarmasu iva arpitaḥ tiṣṭhāmi
24. Solely, free from doubt, possessiveness, and envy, I remain here in silence, as if entirely absorbed in scribal work.
अथ क्रमेण संत्यज्य प्रश्वासोच्छ्वाससंविदः ।
संनिवेशं त्यजामीममनर्थं देहनामकम् ॥ २५ ॥
atha krameṇa saṃtyajya praśvāsocchvāsasaṃvidaḥ ,
saṃniveśaṃ tyajāmīmamanarthaṃ dehanāmakam 25
25. atha krameṇa saṃtyajya praśvāsocchvāsasaṃvidaḥ
saṃniveśam tyajāmi imam anartham dehanāmakam
25. atha krameṇa praśvāsocchvāsasaṃvidaḥ saṃtyajya
imam anartham dehanāmakam saṃniveśam tyajāmi
25. Then, by gradually relinquishing the awareness of inhalation and exhalation, I renounce this worthless dwelling called the body.
नाहमस्य न मे नान्यः शाम्याम्यस्नेहदीपवत् ।
सर्वमेव परित्यज्य त्यजामीदं कलेवरम् ॥ २६ ॥
nāhamasya na me nānyaḥ śāmyāmyasnehadīpavat ,
sarvameva parityajya tyajāmīdaṃ kalevaram 26
26. na aham asya na me na anyaḥ śāmyāmi asnehadīpavat
sarvam eva parityajya tyajāmi idam kalevaram
26. na aham asya na me na anyaḥ asnehadīpavat śāmyāmi
sarvam eva parityajya idam kalevaram tyajāmi
26. I do not belong to this (body), nor does this (body) belong to me, nor do I belong to any other. I extinguish myself like a lamp without oil. Having completely abandoned everything, I relinquish this body.
श्रीवाल्मीकिरुवाच ।
इत्युक्तवानमलशीतकराभिरामो रामो महत्तरविचारविकासिचेताः ।
तूष्णीं बभूव पुरतो महतां घनानां केकारवं श्रमवशादिव नीलकण्ठः ॥ २७ ॥
śrīvālmīkiruvāca ,
ityuktavānamalaśītakarābhirāmo rāmo mahattaravicāravikāsicetāḥ ,
tūṣṇīṃ babhūva purato mahatāṃ ghanānāṃ kekāravaṃ śramavaśādiva nīlakaṇṭhaḥ 27
27. śrīvālmīkiḥ uvāca iti uktavān
amalaśītakārābhirāmaḥ rāmaḥ mahattaravicāravikāsicetāḥ
tūṣṇīm babhūva purataḥ mahatām ghanānām
kekāravam śramavaśāt iva nīlakaṇṭhaḥ
27. śrīvālmīkiḥ uvāca.
rāmaḥ amalaśītakārābhirāmaḥ mahattaravicāravikāsicetāḥ iti uktavān.
mahatām purataḥ tūṣṇīm babhūva.
nīlakaṇṭhaḥ iva śramavaśāt ghanānām kekāravam
27. Śrī Vālmīki said: Having spoken thus, Rāma, whose beauty was like the pure, cool moon, and whose mind had expanded through profound deliberation, fell silent before the great sages, just as a peacock, overcome by weariness, would cease its calls even before towering clouds.