योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-3, chapter-112
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
यस्मिंस्तस्मिन्पदार्थे हि येन तेन यथा तथा ।
तीव्रसंवेगसंपन्नं मनः पश्यति वाञ्छितम् ॥ १ ॥
यस्मिंस्तस्मिन्पदार्थे हि येन तेन यथा तथा ।
तीव्रसंवेगसंपन्नं मनः पश्यति वाञ्छितम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
yasmiṃstasminpadārthe hi yena tena yathā tathā ,
tīvrasaṃvegasaṃpannaṃ manaḥ paśyati vāñchitam 1
yasmiṃstasminpadārthe hi yena tena yathā tathā ,
tīvrasaṃvegasaṃpannaṃ manaḥ paśyati vāñchitam 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca yasmin tasmin padārthe hi yena tena
yathā tathā tīvrasaṃvegasampannam manas paśyati vāñchitam
yathā tathā tīvrasaṃvegasampannam manas paśyati vāñchitam
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca hi tīvrasaṃvegasampannam manas yasmin
tasmin padārthe yena tena yathā tathā vāñchitam paśyati
tasmin padārthe yena tena yathā tathā vāñchitam paśyati
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Indeed, the mind, when imbued with intense longing, perceives its desired object in any particular thing, by whatever means, and in whatever manner.
जायते म्रियते चैषा मनसस्तीव्रवेगिता ।
सौम्याम्बुबुद्बुदालीव निर्निमित्ता स्वभावतः ॥ २ ॥
सौम्याम्बुबुद्बुदालीव निर्निमित्ता स्वभावतः ॥ २ ॥
jāyate mriyate caiṣā manasastīvravegitā ,
saumyāmbubudbudālīva nirnimittā svabhāvataḥ 2
saumyāmbubudbudālīva nirnimittā svabhāvataḥ 2
2.
jāyate mriyate ca eṣā manasaḥ tīvravegitā
saumyāmbu-budbudā-ālī iva nirnimittā svabhāvataḥ
saumyāmbu-budbudā-ālī iva nirnimittā svabhāvataḥ
2.
eṣā manasaḥ tīvravegitā jāyate ca mriyate ca
saumyāmbu-budbudā-ālī iva nirnimittā svabhāvataḥ
saumyāmbu-budbudā-ālī iva nirnimittā svabhāvataḥ
2.
This intense swiftness of the mind arises and ceases, just like a multitude of gentle water-bubbles, without any external cause, due to its intrinsic nature (svabhāva).
शीतता तुहिनस्येव कज्जलस्येव कृष्णता ।
लोलता मनसो रूपं तीव्रातीव्रैकरूपिणी ॥ ३ ॥
लोलता मनसो रूपं तीव्रातीव्रैकरूपिणी ॥ ३ ॥
śītatā tuhinasyeva kajjalasyeva kṛṣṇatā ,
lolatā manaso rūpaṃ tīvrātīvraikarūpiṇī 3
lolatā manaso rūpaṃ tīvrātīvraikarūpiṇī 3
3.
śītatā tuhinasya iva kajjalasya iva kṛṣṇatā
lolatā manasaḥ rūpam tīvra-atīvra-eka-rūpiṇī
lolatā manasaḥ rūpam tīvra-atīvra-eka-rūpiṇī
3.
tuhinasya śītatā iva kajjalasya kṛṣṇatā iva
manasaḥ lolatā tīvra-atīvra-eka-rūpiṇī rūpam
manasaḥ lolatā tīvra-atīvra-eka-rūpiṇī rūpam
3.
Just as coldness is the intrinsic nature of frost and blackness is the intrinsic nature of kohl (kajjal), so too is fickleness the characteristic (rūpa) of the mind, singularly embodying both intense and non-intense forms.
श्रीराम उवाच ।
कथमस्यातिलोलस्य वेगो वेगैककारणम् ।
चलता मनसो ब्रह्मन्बलतो विनिवार्यते ॥ ४ ॥
कथमस्यातिलोलस्य वेगो वेगैककारणम् ।
चलता मनसो ब्रह्मन्बलतो विनिवार्यते ॥ ४ ॥
śrīrāma uvāca ,
kathamasyātilolasya vego vegaikakāraṇam ,
calatā manaso brahmanbalato vinivāryate 4
kathamasyātilolasya vego vegaikakāraṇam ,
calatā manaso brahmanbalato vinivāryate 4
4.
śrīrāmaḥ uvāca katham asya atilolasya vegaḥ vega-eka-kāraṇam
calataḥ manasaḥ brahman balataḥ vinivāryate
calataḥ manasaḥ brahman balataḥ vinivāryate
4.
śrīrāmaḥ uvāca brahman asya atilolasya calataḥ manasaḥ
vegaḥ vega-eka-kāraṇam balataḥ katham vinivāryate
vegaḥ vega-eka-kāraṇam balataḥ katham vinivāryate
4.
Śrī Rāma said: O (brahman) Brahman, how can the momentum (vega) of this extremely fickle and ever-moving mind, which has momentum as its sole cause, be forcefully restrained?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
नेह चञ्चलताहीनं मनः क्वचन दृश्यते ।
चञ्चलत्वं मनोधर्मो वह्णेर्धर्मो यथोष्णता ॥ ५ ॥
नेह चञ्चलताहीनं मनः क्वचन दृश्यते ।
चञ्चलत्वं मनोधर्मो वह्णेर्धर्मो यथोष्णता ॥ ५ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
neha cañcalatāhīnaṃ manaḥ kvacana dṛśyate ,
cañcalatvaṃ manodharmo vahṇerdharmo yathoṣṇatā 5
neha cañcalatāhīnaṃ manaḥ kvacana dṛśyate ,
cañcalatvaṃ manodharmo vahṇerdharmo yathoṣṇatā 5
5.
śrīvasiṣṭha uvāca na iha cañcalatāhīnam manaḥ kvacana
dṛśyate cañcalatvam manaḥdharmaḥ vahneḥ dharmaḥ yathā uṣṇatā
dṛśyate cañcalatvam manaḥdharmaḥ vahneḥ dharmaḥ yathā uṣṇatā
5.
śrīvasiṣṭha uvāca iha kvacana cañcalatāhīnam manaḥ na
dṛśyate cañcalatvam manaḥdharmaḥ vahneḥ uṣṇatā yathā dharmaḥ
dṛśyate cañcalatvam manaḥdharmaḥ vahneḥ uṣṇatā yathā dharmaḥ
5.
Śrī Vasiṣṭha said: Nowhere in this world is a mind observed to be devoid of restlessness. Restlessness is the intrinsic nature (dharma) of the mind, just as heat is the intrinsic nature (dharma) of fire.
यैषा हि चञ्चला स्पन्दशक्तिश्चित्तत्वसंस्थिता ।
तां विद्धि मानसीं शक्तिं जगदाडम्बरात्मिकाम् ॥ ६ ॥
तां विद्धि मानसीं शक्तिं जगदाडम्बरात्मिकाम् ॥ ६ ॥
yaiṣā hi cañcalā spandaśaktiścittatvasaṃsthitā ,
tāṃ viddhi mānasīṃ śaktiṃ jagadāḍambarātmikām 6
tāṃ viddhi mānasīṃ śaktiṃ jagadāḍambarātmikām 6
6.
yā eṣā hi cañcalā spandaśaktiḥ cittatvasaṃsthitā
tām viddhi mānasīm śaktim jagatāḍambarātmakām
tām viddhi mānasīm śaktim jagatāḍambarātmakām
6.
hi yā eṣā cittatvasaṃsthitā cañcalā spandaśaktiḥ,
tām jagatāḍambarātmakām mānasīm śaktim viddhi.
tām jagatāḍambarātmakām mānasīm śaktim viddhi.
6.
Indeed, this restless, pulsating power (śakti) that resides within the essence of consciousness (citta), know that to be the mental power (śakti) which constitutes the magnificent display of the world.
स्पन्दास्पन्दादृते वायोर्यथा सत्तैव नोह्यते ।
तथा न चित्तसत्तास्ति चञ्चलस्पन्दनादृते ॥ ७ ॥
तथा न चित्तसत्तास्ति चञ्चलस्पन्दनादृते ॥ ७ ॥
spandāspandādṛte vāyoryathā sattaiva nohyate ,
tathā na cittasattāsti cañcalaspandanādṛte 7
tathā na cittasattāsti cañcalaspandanādṛte 7
7.
spanda aspandāt ṛte vāyoḥ yathā sattā eva na uhyate
tathā na cittasattā asti cañcalaspandanāt ṛte
tathā na cittasattā asti cañcalaspandanāt ṛte
7.
yathā vāyoḥ spanda aspandāt ṛte sattā eva na uhyate,
tathā cañcalaspandanāt ṛte cittasattā na asti.
tathā cañcalaspandanāt ṛte cittasattā na asti.
7.
Just as the existence of air (vāyu) cannot be conceived apart from its vibration and non-vibration, so too the existence of consciousness (citta) does not exist apart from its restless pulsation.
यत्तु चञ्चलताहीनं तन्मनो मृतमुच्यते ।
तदेव च तपःशास्त्रसिद्धान्तो मोक्ष उच्यते ॥ ८ ॥
तदेव च तपःशास्त्रसिद्धान्तो मोक्ष उच्यते ॥ ८ ॥
yattu cañcalatāhīnaṃ tanmano mṛtamucyate ,
tadeva ca tapaḥśāstrasiddhānto mokṣa ucyate 8
tadeva ca tapaḥśāstrasiddhānto mokṣa ucyate 8
8.
yat tu cañcalatāhīnam tat manaḥ mṛtam ucyate
tat eva ca tapaḥśāstrasiddhāntaḥ mokṣaḥ ucyate
tat eva ca tapaḥśāstrasiddhāntaḥ mokṣaḥ ucyate
8.
yat tu cañcalatāhīnam,
tat manaḥ mṛtam ucyate.
ca tat eva tapaḥśāstrasiddhāntaḥ mokṣaḥ ucyate.
tat manaḥ mṛtam ucyate.
ca tat eva tapaḥśāstrasiddhāntaḥ mokṣaḥ ucyate.
8.
However, that mind which is devoid of restlessness is declared to be 'dead'. And that very state is proclaimed as liberation (mokṣa), the ultimate principle (siddhānta) of austerities (tapas) and scriptures.
मनोविलयमात्रेण दुःखशान्तिरवाप्यते ।
मनोमननमात्रेण दुःखं परमवाप्यते ॥ ९ ॥
मनोमननमात्रेण दुःखं परमवाप्यते ॥ ९ ॥
manovilayamātreṇa duḥkhaśāntiravāpyate ,
manomananamātreṇa duḥkhaṃ paramavāpyate 9
manomananamātreṇa duḥkhaṃ paramavāpyate 9
9.
manovilayamātreṇa duḥkhaśāntiḥ avāpyate
manomananamātreṇa duḥkham paramam avāpyate
manomananamātreṇa duḥkham paramam avāpyate
9.
manovilayamātreṇa duḥkhaśāntiḥ avāpyate
manomananamātreṇa paramam duḥkham avāpyate
manomananamātreṇa paramam duḥkham avāpyate
9.
The cessation of suffering is attained by the mere dissolution of the mind. Conversely, the greatest suffering is attained by the mere mental activity.
दुःखमुत्पादयत्युच्चेरुत्थितश्चित्तराक्षसः ।
सुखायानन्तभोगाय तं प्रयत्नेन पातय ॥ १० ॥
सुखायानन्तभोगाय तं प्रयत्नेन पातय ॥ १० ॥
duḥkhamutpādayatyuccerutthitaścittarākṣasaḥ ,
sukhāyānantabhogāya taṃ prayatnena pātaya 10
sukhāyānantabhogāya taṃ prayatnena pātaya 10
10.
duḥkham utpādayati uccaiḥ utthitaḥ cittarākṣasaḥ
sukhāya anantabhogāya tam prayatnena pātaya
sukhāya anantabhogāya tam prayatnena pātaya
10.
uccaiḥ utthitaḥ cittarākṣasaḥ duḥkham utpādayati
sukhāya anantabhogāya tam prayatnena pātaya
sukhāya anantabhogāya tam prayatnena pātaya
10.
The mind-demon (cittarākṣasa), having arisen powerfully, generates intense suffering. For the sake of happiness and endless enjoyment, bring it down with diligent effort.
तस्य चञ्चलता यैषा त्वविद्या राम सोच्यते ।
वासनापदनाम्नीं तां विचारेण विनाशय ॥ ११ ॥
वासनापदनाम्नीं तां विचारेण विनाशय ॥ ११ ॥
tasya cañcalatā yaiṣā tvavidyā rāma socyate ,
vāsanāpadanāmnīṃ tāṃ vicāreṇa vināśaya 11
vāsanāpadanāmnīṃ tāṃ vicāreṇa vināśaya 11
11.
tasya cañcalatā yā eṣā tu avidyā rāma sā
ucyate vāsanāpadanāmnīm tām vicāreṇa vināśaya
ucyate vāsanāpadanāmnīm tām vicāreṇa vināśaya
11.
rāma tasya yā eṣā cañcalatā tu avidyā sā
ucyate vāsanāpadanāmnīm tām vicāreṇa vināśaya
ucyate vāsanāpadanāmnīm tām vicāreṇa vināśaya
11.
O Rāma, this very restlessness of the mind-demon is declared to be ignorance (avidyā). Destroy that (ignorance), which is called vāsanā (latent impression), through proper inquiry (vicāra).
अविद्यया वासनया तयान्तश्चित्तसत्तया ।
विलीनया त्यागवशात्परं श्रेयोऽधिगम्यते ॥ १२ ॥
विलीनया त्यागवशात्परं श्रेयोऽधिगम्यते ॥ १२ ॥
avidyayā vāsanayā tayāntaścittasattayā ,
vilīnayā tyāgavaśātparaṃ śreyo'dhigamyate 12
vilīnayā tyāgavaśātparaṃ śreyo'dhigamyate 12
12.
avidyayā vāsanayā tayā antaḥ cittasattayā
vilīnayā tyāgavaśāt param śreyaḥ adhigamyate
vilīnayā tyāgavaśāt param śreyaḥ adhigamyate
12.
avidyayā vāsanayā tayā antaḥ cittasattayā
vilīnayā tyāgavaśāt param śreyaḥ adhigamyate
vilīnayā tyāgavaśāt param śreyaḥ adhigamyate
12.
By the dissolution of that inner mental reality (cittasattā), which is composed of ignorance (avidyā) and vāsanā (latent impressions), through the power of renunciation, the supreme benefit (śreyas) is attained.
यत्तत्सदसतोर्मध्यं यन्मध्यं चित्त्वजाड्ययोः ।
तन्मनः प्रोच्यते राम द्वयोर्दोलायिताकृति ॥ १३ ॥
तन्मनः प्रोच्यते राम द्वयोर्दोलायिताकृति ॥ १३ ॥
yattatsadasatormadhyaṃ yanmadhyaṃ cittvajāḍyayoḥ ,
tanmanaḥ procyate rāma dvayordolāyitākṛti 13
tanmanaḥ procyate rāma dvayordolāyitākṛti 13
13.
yat tat sadasatoḥ madhyam yat madhyam cittvajāḍyayoḥ
| tat manaḥ procyate rāma dvayoḥ dolāyitā ākṛti ||
| tat manaḥ procyate rāma dvayoḥ dolāyitā ākṛti ||
13.
rāma,
yat tat sadasatoḥ madhyam,
yat cittvajāḍyayoḥ madhyam,
tat manaḥ dvayoḥ dolāyitā ākṛti procyate.
yat tat sadasatoḥ madhyam,
yat cittvajāḍyayoḥ madhyam,
tat manaḥ dvayoḥ dolāyitā ākṛti procyate.
13.
O Rāma, that which is the middle ground between existence and non-existence, and which is the middle ground between consciousness and inertia - that is called the mind (manas), whose form wavers between the two.
जाड्यानुसंधानहतं जाड्यात्मकतयेद्धया ।
चेतो जडत्वमायाति दृढाभ्यासवशेन हि ॥ १४ ॥
चेतो जडत्वमायाति दृढाभ्यासवशेन हि ॥ १४ ॥
jāḍyānusaṃdhānahataṃ jāḍyātmakatayeddhayā ,
ceto jaḍatvamāyāti dṛḍhābhyāsavaśena hi 14
ceto jaḍatvamāyāti dṛḍhābhyāsavaśena hi 14
14.
jāḍyānusandhāna-hatam jāḍyātmakatayā iddhyā |
cetaḥ jaḍatvam āyāti dṛḍhābhyāsavasena hi ||
cetaḥ jaḍatvam āyāti dṛḍhābhyāsavasena hi ||
14.
hi,
cetaḥ jāḍyānusandhāna-hatam jāḍyātmakatayā iddhyā dṛḍhābhyāsavasena jaḍatvam āyāti.
cetaḥ jāḍyānusandhāna-hatam jāḍyātmakatayā iddhyā dṛḍhābhyāsavasena jaḍatvam āyāti.
14.
Indeed, the mind (cetas), struck down by the contemplation of inertia and intensified by its inert nature, attains a state of inertness through strong and persistent practice.
विवेकैकानुसंधानाच्चिदंशात्मतया मनः ।
चिदेकतामुपायाति दृढाभ्यासवशादिह ॥ १५ ॥
चिदेकतामुपायाति दृढाभ्यासवशादिह ॥ १५ ॥
vivekaikānusaṃdhānāccidaṃśātmatayā manaḥ ,
cidekatāmupāyāti dṛḍhābhyāsavaśādiha 15
cidekatāmupāyāti dṛḍhābhyāsavaśādiha 15
15.
vivekaikānusandhānāt cid-amśa-ātmatayā manaḥ
| cit-ekatām upāyāti dṛḍhābhyāsavaśāt iha ||
| cit-ekatām upāyāti dṛḍhābhyāsavaśāt iha ||
15.
iha manaḥ vivekaikānusandhānāt cid-amśa-ātmatayā dṛḍhābhyāsavaśāt cit-ekatām upāyāti.
15.
Here, through the singular contemplation of discernment (viveka) and by the nature of its conscious part, the mind (manas) attains oneness with consciousness (cit) due to strong and persistent practice.
पौरुषेण प्रयत्नेन यस्मिन्नेव पदे मनः ।
पात्यते तत्पदं प्राप्य भवत्यभ्यासतो हि तत् ॥ १६ ॥
पात्यते तत्पदं प्राप्य भवत्यभ्यासतो हि तत् ॥ १६ ॥
pauruṣeṇa prayatnena yasminneva pade manaḥ ,
pātyate tatpadaṃ prāpya bhavatyabhyāsato hi tat 16
pātyate tatpadaṃ prāpya bhavatyabhyāsato hi tat 16
16.
pauruṣeṇa prayatnena yasmin eva pade manaḥ | pātyate
tat padam prāpya bhavati abhyāsataḥ hi tat ||
tat padam prāpya bhavati abhyāsataḥ hi tat ||
16.
manaḥ pauruṣeṇa prayatnena yasmin eva pade pātyate,
hi tat padam prāpya abhyāsataḥ tat bhavati.
hi tat padam prāpya abhyāsataḥ tat bhavati.
16.
By human effort, the mind (manas) is fixed upon whichever state (pada) it is directed; having attained that state, it indeed becomes that through continuous practice.
पुनः पौरुषमाश्रित्य चित्तमाक्रम्य चेतसा ।
विशोकं पदमाश्रित्य निराशङ्कः स्थिरो भव ॥ १७ ॥
विशोकं पदमाश्रित्य निराशङ्कः स्थिरो भव ॥ १७ ॥
punaḥ pauruṣamāśritya cittamākramya cetasā ,
viśokaṃ padamāśritya nirāśaṅkaḥ sthiro bhava 17
viśokaṃ padamāśritya nirāśaṅkaḥ sthiro bhava 17
17.
punaḥ pauruṣam āśritya cittam ākramya cetasā
viśokam padam āśritya nirāśaṅkaḥ sthiraḥ bhava
viśokam padam āśritya nirāśaṅkaḥ sthiraḥ bhava
17.
punaḥ cetasā pauruṣam āśritya cittam ākramya
viśokam padam āśritya nirāśaṅkaḥ sthiraḥ bhava
viśokam padam āśritya nirāśaṅkaḥ sthiraḥ bhava
17.
Again, by resorting to self-effort (puruṣa) and conquering your mind (citta) with your consciousness, take refuge in the sorrow-free state and become firm and fearless.
भवभावनया मग्नं मनसैव न चेन्मनः ।
बलादुत्तार्यते राम तदुपायोऽस्ति नेतरः ॥ १८ ॥
बलादुत्तार्यते राम तदुपायोऽस्ति नेतरः ॥ १८ ॥
bhavabhāvanayā magnaṃ manasaiva na cenmanaḥ ,
balāduttāryate rāma tadupāyo'sti netaraḥ 18
balāduttāryate rāma tadupāyo'sti netaraḥ 18
18.
bhavabhāvanayā magnam manasā eva na cet manaḥ
balāt uttāryate rāma tat upayaḥ asti na itaraḥ
balāt uttāryate rāma tat upayaḥ asti na itaraḥ
18.
rāma cet bhavabhāvanayā magnam manaḥ manasā eva
balāt na uttāryate tat itaraḥ upayaḥ na asti
balāt na uttāryate tat itaraḥ upayaḥ na asti
18.
O Rāma, if the mind (manas), which is immersed in the contemplation of existence (saṃsāra), is not forcibly extracted by the mind itself, then there is no other means.
मन एव समर्थं वो मनसो दृढनिग्रहे ।
अराजा कः समर्थः स्याद्राज्ञो राघव निग्रहे ॥ १९ ॥
अराजा कः समर्थः स्याद्राज्ञो राघव निग्रहे ॥ १९ ॥
mana eva samarthaṃ vo manaso dṛḍhanigrahe ,
arājā kaḥ samarthaḥ syādrājño rāghava nigrahe 19
arājā kaḥ samarthaḥ syādrājño rāghava nigrahe 19
19.
manaḥ eva samartham vaḥ manasaḥ dṛḍhanigrahe
arājā kaḥ samarthaḥ syāt rājñaḥ rāghava nigrahe
arājā kaḥ samarthaḥ syāt rājñaḥ rāghava nigrahe
19.
rāghava vaḥ manasaḥ dṛḍhanigrahe manaḥ eva
samartham arājā kaḥ rājñaḥ nigrahe samarthaḥ syāt
samartham arājā kaḥ rājñaḥ nigrahe samarthaḥ syāt
19.
Only the mind (manas) itself is capable of firmly restraining your mind (manas). O Rāghava, who, being a non-king, would be capable of restraining a king?
तृष्णाग्राहगृहीतानां संसारार्णवरंहसि ।
आवर्तैरुह्यमानानां दूरे स्वं मन एव नौः ॥ २० ॥
आवर्तैरुह्यमानानां दूरे स्वं मन एव नौः ॥ २० ॥
tṛṣṇāgrāhagṛhītānāṃ saṃsārārṇavaraṃhasi ,
āvartairuhyamānānāṃ dūre svaṃ mana eva nauḥ 20
āvartairuhyamānānāṃ dūre svaṃ mana eva nauḥ 20
20.
tṛṣṇāgrāhagṛhītānām saṃsārārṇavaraṃhasi
āvartaiḥ uhyamānānām dūre svam manaḥ eva nauḥ
āvartaiḥ uhyamānānām dūre svam manaḥ eva nauḥ
20.
tṛṣṇāgrāhagṛhītānām saṃsārārṇavaraṃhasi
āvartaiḥ uhyamānānām svam manaḥ eva dūre nauḥ
āvartaiḥ uhyamānānām svam manaḥ eva dūre nauḥ
20.
For those caught by the crocodiles of craving, being carried away by the whirlpools in the swift current of the ocean of transmigration (saṃsāra), their own mind (manas) is the only distant boat (for salvation).
मनसैव मनश्छित्त्वा पाशं परमबन्धनम् ।
उन्मोचितो न येनात्मा नासावन्येन मोक्ष्यते ॥ २१ ॥
उन्मोचितो न येनात्मा नासावन्येन मोक्ष्यते ॥ २१ ॥
manasaiva manaśchittvā pāśaṃ paramabandhanam ,
unmocito na yenātmā nāsāvanyena mokṣyate 21
unmocito na yenātmā nāsāvanyena mokṣyate 21
21.
manasā eva manaḥ chittvā pāśam paramabandhanam
unmocitaḥ na yena ātmā na asau anyena mokṣyate
unmocitaḥ na yena ātmā na asau anyena mokṣyate
21.
yena ātmā manasā eva paramabandhanam pāśam manaḥ chittvā na unmocitaḥ,
asau anyena na mokṣyate
asau anyena na mokṣyate
21.
If one's individual self (ātman) has not been liberated by oneself, by cutting through the mind's attachments - which are indeed the ultimate bondage - then that self will not be liberated by any other means.
या योदेति मनोनाम्नी वासना वासितान्तरा ।
तां तां परिहरेत्प्राज्ञस्ततोऽविद्याक्षयो भवेत् ॥ २२ ॥
तां तां परिहरेत्प्राज्ञस्ततोऽविद्याक्षयो भवेत् ॥ २२ ॥
yā yodeti manonāmnī vāsanā vāsitāntarā ,
tāṃ tāṃ pariharetprājñastato'vidyākṣayo bhavet 22
tāṃ tāṃ pariharetprājñastato'vidyākṣayo bhavet 22
22.
yā udeti manonāmnī vāsanā vāsitāntarā tām tām
pariharet prājñaḥ tataḥ avidyākṣayaḥ bhavet
pariharet prājñaḥ tataḥ avidyākṣayaḥ bhavet
22.
prājñaḥ yā manonāmnī vāsitāntarā vāsanā udeti,
tām tām pariharet.
tataḥ avidyākṣayaḥ bhavet
tām tām pariharet.
tataḥ avidyākṣayaḥ bhavet
22.
The wise person should abandon each and every subtle inclination (vāsanā) that arises, known as the "mind," which has permeated and colored their inner being. From such abandonment, the destruction of ignorance (avidyā) will occur.
भोगौघवासनां त्यक्त्वा त्यज त्वं भेदवासनाम् ।
भावाभावौ ततस्त्यक्त्वा निर्विकल्पःसुखीभव ॥ २३ ॥
भावाभावौ ततस्त्यक्त्वा निर्विकल्पःसुखीभव ॥ २३ ॥
bhogaughavāsanāṃ tyaktvā tyaja tvaṃ bhedavāsanām ,
bhāvābhāvau tatastyaktvā nirvikalpaḥsukhībhava 23
bhāvābhāvau tatastyaktvā nirvikalpaḥsukhībhava 23
23.
bhogaughavāsanām tyaktvā tyaja tvam bhedavāsanām
bhāvābhāvau tataḥ tyaktvā nirvikalpaḥ sukhī bhava
bhāvābhāvau tataḥ tyaktvā nirvikalpaḥ sukhī bhava
23.
tvam bhogaughavāsanām tyaktvā bhedavāsanām tyaja.
tataḥ bhāvābhāvau tyaktvā nirvikalpaḥ sukhī bhava
tataḥ bhāvābhāvau tyaktvā nirvikalpaḥ sukhī bhava
23.
Having abandoned the subtle inclination (vāsanā) for a deluge of worldly enjoyments, you should also relinquish the subtle inclination for differentiation and duality. Then, having given up both existence (bhāva) and non-existence (abhāva), become free from mental constructs (nirvikalpa) and be happy.
अभावनं भावनायास्त्वेतावान्वासनाक्षयः ।
एष एव मनोनाशस्त्वविद्यानाश उच्यते ॥ २४ ॥
एष एव मनोनाशस्त्वविद्यानाश उच्यते ॥ २४ ॥
abhāvanaṃ bhāvanāyāstvetāvānvāsanākṣayaḥ ,
eṣa eva manonāśastvavidyānāśa ucyate 24
eṣa eva manonāśastvavidyānāśa ucyate 24
24.
abhāvanam bhāvanāyāḥ tu etāvān vāsanākṣayaḥ
eṣaḥ eva manonāśaḥ tu avidyānāśaḥ ucyate
eṣaḥ eva manonāśaḥ tu avidyānāśaḥ ucyate
24.
bhāvanāyāḥ abhāvanam tu etāvān vāsanākṣayaḥ.
eṣaḥ eva manonāśaḥ tu avidyānāśaḥ ucyate
eṣaḥ eva manonāśaḥ tu avidyānāśaḥ ucyate
24.
The cessation of conceptualization (bhāvanā) is indeed the complete destruction of subtle inclinations (vāsanā). This very destruction of the mind (manas) is declared to be the destruction of ignorance (avidyā).
यद्यत्संवेद्यते किंचित्तत्रासंवेदनं परम् ।
असंवित्तिस्तु निर्वाणं दुःखं संवेदनाद्भवेत् ॥ २५ ॥
असंवित्तिस्तु निर्वाणं दुःखं संवेदनाद्भवेत् ॥ २५ ॥
yadyatsaṃvedyate kiṃcittatrāsaṃvedanaṃ param ,
asaṃvittistu nirvāṇaṃ duḥkhaṃ saṃvedanādbhavet 25
asaṃvittistu nirvāṇaṃ duḥkhaṃ saṃvedanādbhavet 25
25.
yat yat saṃvedyate kiñcit tatra asaṃvedanam param
asaṃvittiḥ tu nirvāṇam duḥkham saṃvedanāt bhavet
asaṃvittiḥ tu nirvāṇam duḥkham saṃvedanāt bhavet
25.
yat yat kiñcit saṃvedyate,
tatra asaṃvedanam param.
asaṃvittiḥ tu nirvāṇam (asti); saṃvedanāt duḥkham bhavet.
tatra asaṃvedanam param.
asaṃvittiḥ tu nirvāṇam (asti); saṃvedanāt duḥkham bhavet.
25.
Whatever is perceived, non-perception is supreme in that. Non-cognition is indeed the cessation of suffering (nirvāṇa); sorrow arises from perception.
स्वेनैव तत्प्रयत्नेन पुंसः संवेद्यते क्षणात् ।
भावस्याभावनं भूत्यै तत्तस्मान्नित्यमाहरेत् ॥ २६ ॥
भावस्याभावनं भूत्यै तत्तस्मान्नित्यमाहरेत् ॥ २६ ॥
svenaiva tatprayatnena puṃsaḥ saṃvedyate kṣaṇāt ,
bhāvasyābhāvanaṃ bhūtyai tattasmānnityamāharet 26
bhāvasyābhāvanaṃ bhūtyai tattasmānnityamāharet 26
26.
svena eva tat prayatnena puṃsaḥ saṃvedyate kṣaṇāt
bhāvasya abhāvanam bhūtyai tat tasmāt nityam āharet
bhāvasya abhāvanam bhūtyai tat tasmāt nityam āharet
26.
svena eva prayatnena puṃsaḥ tat kṣaṇāt saṃvedyate.
bhāvasya abhāvanam bhūtyai (bhavati); tasmāt tat nityam āharet.
bhāvasya abhāvanam bhūtyai (bhavati); tasmāt tat nityam āharet.
26.
By one's own effort, a person (puruṣa) perceives that instantly. The non-apprehension of 'being' is for prosperity, therefore, one should always cultivate that.
रागादयो ये मनसीप्सितास्ते बुद्ध्वेह तांस्तांस्त्वमवस्तुभूतान् ।
त्यक्त्वा तदास्याङ्कुरमस्तबीजं मा हर्षशोकं समुपैहि तृप्तः ॥ २७ ॥
त्यक्त्वा तदास्याङ्कुरमस्तबीजं मा हर्षशोकं समुपैहि तृप्तः ॥ २७ ॥
rāgādayo ye manasīpsitāste buddhveha tāṃstāṃstvamavastubhūtān ,
tyaktvā tadāsyāṅkuramastabījaṃ mā harṣaśokaṃ samupaihi tṛptaḥ 27
tyaktvā tadāsyāṅkuramastabījaṃ mā harṣaśokaṃ samupaihi tṛptaḥ 27
27.
rāga-ādayaḥ ye manasi īpsitāḥ te
buddhvā iha tān tān tvam avastu-bhūtān
tyaktvā tadā asya aṅkuram asta-bījam
mā harṣa-śokam sam-upaihi tṛptaḥ
buddhvā iha tān tān tvam avastu-bhūtān
tyaktvā tadā asya aṅkuram asta-bījam
mā harṣa-śokam sam-upaihi tṛptaḥ
27.
tvam iha manasi ye rāga-ādayaḥ īpsitāḥ te tān tān avastu-bhūtān buddhvā tyaktvā,
tadā asya aṅkuram asta-bījam (kṛtvā vā),
harṣa-śokam mā sam-upaihi,
(kintu) tṛptaḥ (bhava).
tadā asya aṅkuram asta-bījam (kṛtvā vā),
harṣa-śokam mā sam-upaihi,
(kintu) tṛptaḥ (bhava).
27.
O you, having understood that these desires (rāga) and similar mental states longed for in the mind are unsubstantial, abandon them. Then, with their sprout now lacking a seed, do not fall into joy and sorrow; remain content.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112 (current chapter)
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216