Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-6, chapter-40

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ईश्वर उवाच ।
यथाकालं यथारम्भं न करोषि करोषि यत् ।
चिन्मात्रस्य शिवस्यान्तस्तदेवार्चनमात्मनः ॥ १ ॥
īśvara uvāca ,
yathākālaṃ yathārambhaṃ na karoṣi karoṣi yat ,
cinmātrasya śivasyāntastadevārcanamātmanaḥ 1
1. īśvaraḥ uvāca yathākālam yathārambham na karoṣi karoṣi
yat citmātrasya śivasya antar tat eva arcanam ātmanaḥ
1. īśvaraḥ uvāca yat yathākālam na karoṣi yat yathārambham
karoṣi tat eva citmātrasya śivasya ātmanaḥ antar arcanam
1. Īśvara said: "Whatever you perform or do not perform, whether it is done at the right time (yathākālam) or as it naturally begins (yathārambham), that very act constitutes the inner worship of the Self (ātman) - the pure consciousness (cit-mātra), Śiva."
तेनैवाह्लादमायाति याति प्रकटतां तथा ।
तथा स्थितेन रूपेण स्वेनैव स्वयमीश्वरः ॥ २ ॥
tenaivāhlādamāyāti yāti prakaṭatāṃ tathā ,
tathā sthitena rūpeṇa svenaiva svayamīśvaraḥ 2
2. tena eva āhlādam āyāti yāti prakaṭatām tathā
tathā sthitena rūpeṇa svena eva svayam īśvaraḥ
2. tena eva āhlādam āyāti tathā prakaṭatām yāti
tathā svayam īśvaraḥ svena eva sthitena rūpeṇa
2. Through that very (inner worship), (the Self) attains bliss and likewise comes into manifestation. Thus, by its own intrinsic nature (rūpeṇa), the Lord (Īśvara) himself (svayam) remains (manifest).
रागद्वेषादिशब्दार्थानात्मन्यन्यतयामले ।
संभवन्ति पृथग्रूपावह्नौ वह्निकणा इव ॥ ३ ॥
rāgadveṣādiśabdārthānātmanyanyatayāmale ,
saṃbhavanti pṛthagrūpāvahnau vahnikaṇā iva 3
3. rāgadveṣādiśabdārthāḥ ātmani anyatayā amale
sambhavanti pṛthagrūpāḥ vahnau vahṇikaṇāḥ iva
3. vahnau vahṇikaṇāḥ iva rāgadveṣādiśabdārthāḥ
amale ātmani anyatayā pṛthagrūpāḥ sambhavanti
3. The concepts such as attachment and aversion (rāga-dveṣa) appear with distinct forms (pṛthagrūpāḥ) within the stainless (amale) Self (ātman) through differentiation (anyatayā), just like sparks of fire (vahṇikaṇāḥ) within a fire (vahnau).
यद्यद्राजत्वदीनत्वसुखदुःखादिवेदनम् ।
आत्मीयं परकीयं च तत्तदर्चनमात्मनः ॥ ४ ॥
yadyadrājatvadīnatvasukhaduḥkhādivedanam ,
ātmīyaṃ parakīyaṃ ca tattadarcanamātmanaḥ 4
4. yadyat rājatvadīnatvasukhaduḥkhādivedanam
ātmīyam parakīyam ca tattat arcanam ātmanaḥ
4. yadyat rājatvadīnatvasukhaduḥkhādivedanam
ātmīyam ca parakīyam tattat ātmanaḥ arcanam
4. Whatever experience there is - be it of kingship, humility, happiness, sorrow, or anything similar - whether it pertains to oneself or to another, all of that is indeed the worship (arcanam) of the self (ātman).
विश्वसंवित्तिरेवार्चा नित्यस्यात्मन एव च ।
घटाद्यात्मतया ब्रह्म स्वयमात्मा तथैव च ॥ ५ ॥
viśvasaṃvittirevārcā nityasyātmana eva ca ,
ghaṭādyātmatayā brahma svayamātmā tathaiva ca 5
5. viśvasaṃvittiḥ eva arcā nityasya ātmanaḥ eva ca
ghaṭādyātmatayā brahma svayam ātmā tathā eva ca
5. viśvasaṃvittiḥ nityasya ātmanaḥ eva arcā ca
tathā eva ca brahma svayam ghaṭādyātmatayā ātmā
5. Universal consciousness (viśvasaṃvitti) is indeed the worship (arcā) of the eternal self (ātman). And similarly, Brahman (brahman) itself is the self (ātman) through its presence as the intrinsic nature (ātmatayā) of a pot and everything else.
शिवं शान्तमनाभासमेकं भास्वरमागतम् ।
जगत्प्रत्ययवत्सर्वमात्मरूपमिदं स्थितम् ॥ ६ ॥
śivaṃ śāntamanābhāsamekaṃ bhāsvaramāgatam ,
jagatpratyayavatsarvamātmarūpamidaṃ sthitam 6
6. śivam śāntam anābhāsam ekam bhāsvaram āgatam
jagatpratyayavat sarvam ātmarūpam idam sthitam
6. idam sarvam jagatpratyayavat śivam śāntam
anābhāsam ekam bhāsvaram āgatam ātmarūpam sthitam
6. This entire universe, which is auspicious (śivam), peaceful (śāntam), non-manifest (anābhāsam), singular (ekam), luminous (bhāsvaram), and perceivable like a cognition (pratyayavat) of the world (jagat), is present as the form of the self (ātman).
अहो नु चित्रमात्मैव घटाद्यन्यद्व्यवस्थितम् ।
जीवादिस्वस्वभावोऽन्तर्नूनं विस्मृतिमानिव ॥ ७ ॥
aho nu citramātmaiva ghaṭādyanyadvyavasthitam ,
jīvādisvasvabhāvo'ntarnūnaṃ vismṛtimāniva 7
7. aho nu citram ātmā eva ghaṭādyanyat vyavasthitam
jīvādisvasvabhāvaḥ antar nūnam vismṛtimān iva
7. aho nu citram ātmā eva ghaṭādyanyat vyavasthitam
jīvādisvasvabhāvaḥ antar nūnam vismṛtimān iva
7. Oh, how astonishing that the self (ātman) itself, which is other than pots and similar objects (ghaṭādyanyat), is thus established! Within, the intrinsic nature (svasvabhāva) of living beings (jīva) and so on is indeed as if forgetful, as if in a state of self-oblivion.
सर्वात्मकस्यानन्तस्य शिवस्यान्तः किलात्मनः ।
पूज्यपूजकपूजाख्यो विभ्रमः प्रोदितः कुतः ॥ ८ ॥
sarvātmakasyānantasya śivasyāntaḥ kilātmanaḥ ,
pūjyapūjakapūjākhyo vibhramaḥ proditaḥ kutaḥ 8
8. sarvātmakasya anantasya śivasya antaḥ kila ātmanaḥ
pūjyapūjakapūjākhyaḥ vibhramaḥ proditaḥ kutaḥ
8. sarvātmakasya anantasya śivasya ātmanaḥ antaḥ kila
pūjyapūjakapūjākhyaḥ vibhramaḥ kutaḥ proditaḥ
8. Indeed, from where could the illusion (vibhrāma) known as the worshipped, the worshipper, and the act of worship arise within the all-pervading, infinite, and auspicious Self (ātman)?
नियताकारता शान्ते न च संभवतीश्वरे ।
यत्र संकल्प्यते ब्रह्मन्पूज्यपूजामयः क्रमः ॥ ९ ॥
niyatākāratā śānte na ca saṃbhavatīśvare ,
yatra saṃkalpyate brahmanpūjyapūjāmayaḥ kramaḥ 9
9. niyatākāratā śānte na ca saṃbhavati īśvare
yatra saṃkalpyate brahman pūjyapūjāmayaḥ kramaḥ
9. brahman,
śānte īśvare ca yatra pūjyapūjāmayaḥ kramaḥ saṃkalpyate,
niyatākāratā na saṃbhavati
9. O Brahman, a fixed form (niyatākāratā) is not possible in the peaceful (śānta) and in the Lord (Īśvara), within which a process comprising the worshipped and worship is conceived.
पूज्यपूजाद्यवच्छिन्नो देवो नित्यामलात्मनः ।
सर्वशक्तेरनन्तस्य नेश्वरत्वस्य भाजनम् ॥ १० ॥
pūjyapūjādyavacchinno devo nityāmalātmanaḥ ,
sarvaśakteranantasya neśvaratvasya bhājanam 10
10. pūjyapūjādi avacchinnaḥ devaḥ nityāmalātmanaḥ
sarvaśakteḥ anantasya na īśvaratvasya bhājanam
10. nityāmalātmanaḥ sarvaśakteḥ anantasya īśvaratvasya
bhājanam pūjyapūjādi avacchinnaḥ devaḥ na
10. A deity delimited by the worshipped, worship, and so forth, is not deserving of the state of Lordship (Īśvara), which belongs to the ever-pure Self (ātman), the all-powerful, and the infinite.
त्रिजगत्प्रसृताच्छाच्छसंविद्रूपस्य चात्मनः ।
नेश्वरस्याकृतेर्ब्रह्मन्व्यपदेशो हि युज्यते ॥ ११ ॥
trijagatprasṛtācchācchasaṃvidrūpasya cātmanaḥ ,
neśvarasyākṛterbrahmanvyapadeśo hi yujyate 11
11. trijagatprasṛtācchācchasaṃvidrūpasya ca ātmanaḥ
na īśvarasya ākṛteḥ brahman vyapadeśaḥ hi yujyate
11. brahman,
trijagatprasṛtācchācchasaṃvidrūpasya ca ātmanaḥ ākṛteḥ īśvarasya vyapadeśaḥ hi na yujyate
11. O Brahman, indeed, no designation (vyapadeśa) is fitting for the formless Lord (Īśvara), who is also the Self (ātman) in the form of utterly pure consciousness (saṃvit) pervading the three worlds.
देशकालपरिच्छिन्नो येषां स्यात्परमेश्वरः ।
अस्माकमुपदेश्यास्ते न विपश्चिद्विपश्चिताम् ॥ १२ ॥
deśakālaparicchinno yeṣāṃ syātparameśvaraḥ ,
asmākamupadeśyāste na vipaścidvipaścitām 12
12. deśakālaparicchinnaḥ yeṣām syāt parameśvaraḥ
asmākam upadeśyāḥ te na vipaścit vipaścitām
12. yeṣām parameśvaraḥ deśakālaparicchinnaḥ syāt te asmākam upadeśyāḥ,
na vipaścit vipaścitām
12. Those for whom the Supreme Lord (parameśvara) would be confined by space and time are the ones who should be instructed by us, for they are not truly discerning among the discerning.
तदीयां दृष्टिमुत्सृज्य तथेमामवलम्ब्य च ।
समः स्वच्छमनाः शान्तो वीतरागो निरामयः ॥ १३ ॥
tadīyāṃ dṛṣṭimutsṛjya tathemāmavalambya ca ,
samaḥ svacchamanāḥ śānto vītarāgo nirāmayaḥ 13
13. tadīyām dṛṣṭim utsṛjya tathā imām avalambya ca
samaḥ svacchamanāḥ śāntaḥ vītarāgaḥ nirāmayaḥ
13. tadīyām dṛṣṭim utsṛjya tathā imām ca avalambya [saḥ]
samaḥ svacchamanāḥ śāntaḥ vītarāgaḥ nirāmayaḥ [bhavati]
13. Abandoning their (limited) perspective and embracing this (true) one, one becomes equanimous, pure-minded, peaceful, free from desire (vītarāga), and free from affliction (nirāmaya).
कामोपहारैरभितो यथाप्राप्तैरखिन्नधीः ।
आत्मानमर्चयंस्तिष्ठ सुखदुःखशुभाशुभैः ॥ १४ ॥
kāmopahārairabhito yathāprāptairakhinnadhīḥ ,
ātmānamarcayaṃstiṣṭha sukhaduḥkhaśubhāśubhaiḥ 14
14. kāmopahāraiḥ abhitaḥ yathāprāptaiḥ akhinnadhīḥ
ātmānam arcayan tiṣṭha sukhaduḥkhaśubhāśubhaiḥ
14. akhinnadhīḥ yathāprāptaiḥ kāmopahāraiḥ
sukhaduḥkhaśubhāśubhaiḥ abhitaḥ ātmānam arcayan tiṣṭha
14. With an unwearied mind, remain (steadfast), revering the self (ātman) with whatever objects of desire (kāma) come your way, and with all experiences of pleasure, pain, the auspicious, and the inauspicious.
अधिगतवति साधौ चैकमेवानुरूपं त्वयि तरलितजीवे जन्मदुःखादि किंचित् ।
न लगति परिशून्ये सर्वतः स्फाटिकाङ्गे नवसदन इवाङ्के निष्कलङ्के कलङ्कः ॥ १५ ॥
adhigatavati sādhau caikamevānurūpaṃ tvayi taralitajīve janmaduḥkhādi kiṃcit ,
na lagati pariśūnye sarvataḥ sphāṭikāṅge navasadana ivāṅke niṣkalaṅke kalaṅkaḥ 15
15. adhigatavati sādhau ca ekam eva anurūpam
tvayi taralitajīve janmaduḥkhādi kiñcit
na lagati pariśūnye sarvataḥ sphāṭikāṅge
navasadane iva aṅke niṣkalaṅke kalaṅkaḥ
15. tvayi taralitajīve ca adhigatavati sādhau ekam eva anurūpam [sati],
[tadā] janmaduḥkhādi kiñcit kalaṅkaḥ pariśūnye sarvataḥ sphāṭikāṅge [ca] navasadane iva aṅke niṣkalaṅke na lagati
15. When in you, whose restless life (jīva) has attained the virtuous (sādhu) as the sole appropriate goal, no blemish, such as the suffering of birth (saṃsāra), clings to your entirely pure, crystal-like form, just as no stain adheres to a new, unblemished garment.