योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-6, chapter-97
कुम्भ उवाच ।
हेम्न्यस्ति देशकालान्ते इत्थं जन्यजनिक्रमः ।
न किंचिज्जायते शान्तान्न किंचित्प्रविलीयते ॥ १ ॥
हेम्न्यस्ति देशकालान्ते इत्थं जन्यजनिक्रमः ।
न किंचिज्जायते शान्तान्न किंचित्प्रविलीयते ॥ १ ॥
kumbha uvāca ,
hemnyasti deśakālānte itthaṃ janyajanikramaḥ ,
na kiṃcijjāyate śāntānna kiṃcitpravilīyate 1
hemnyasti deśakālānte itthaṃ janyajanikramaḥ ,
na kiṃcijjāyate śāntānna kiṃcitpravilīyate 1
1.
kumbha uvāca hemni asti deśakālānte ittham janyajanikramaḥ
na kiñcit jāyate śāntāt na kiñcit pravilīyate
na kiñcit jāyate śāntāt na kiñcit pravilīyate
1.
kumbha uvāca hemni deśakālānte ittham janyajanikramaḥ
asti śāntāt kiñcit na jāyate kiñcit na pravilīyate
asti śāntāt kiñcit na jāyate kiñcit na pravilīyate
1.
Kumbha said: This sequence of creation and dissolution exists within the bounds of space and time, just as forms exist in gold (hemna). Yet, from the peaceful (śānta) ultimate reality, nothing is truly born, and nothing truly dissolves.
स्वसत्तायां स्थितं ब्रह्म न बीजं न च कारणम् ।
शुद्धानुभवमात्रं तत्तस्मादन्यन्न विद्यते ॥ २ ॥
शुद्धानुभवमात्रं तत्तस्मादन्यन्न विद्यते ॥ २ ॥
svasattāyāṃ sthitaṃ brahma na bījaṃ na ca kāraṇam ,
śuddhānubhavamātraṃ tattasmādanyanna vidyate 2
śuddhānubhavamātraṃ tattasmādanyanna vidyate 2
2.
svasattāyām sthitam brahma na bījam na ca kāraṇam
śuddhānubhavamātram tat tasmāt anyat na vidyate
śuddhānubhavamātram tat tasmāt anyat na vidyate
2.
svasattāyām sthitam brahma bījam na ca kāraṇam na
tat śuddhānubhavamātram tasmāt anyat na vidyate
tat śuddhānubhavamātram tasmāt anyat na vidyate
2.
The supreme reality (brahman), existing in its own intrinsic nature, is neither a seed nor a cause. That (brahman) is solely pure experience (anubhava); nothing else exists apart from it.
किंचिज्जगदहंतादि तदेवानन्तमस्ति हि ।
शिखिध्वज उवाच ।
शिवे जगदहंतादि मुने नास्तीति वेद्म्यहम् ॥ ३ ॥
शिखिध्वज उवाच ।
शिवे जगदहंतादि मुने नास्तीति वेद्म्यहम् ॥ ३ ॥
kiṃcijjagadahaṃtādi tadevānantamasti hi ,
śikhidhvaja uvāca ,
śive jagadahaṃtādi mune nāstīti vedmyaham 3
śikhidhvaja uvāca ,
śive jagadahaṃtādi mune nāstīti vedmyaham 3
3.
kiñcit jagat ahaṃtā ādi tat eva anantam asti hi śikhidhvaja
uvāca śive jagat ahaṃtā ādi mune na asti iti vedmi aham
uvāca śive jagat ahaṃtā ādi mune na asti iti vedmi aham
3.
hi kiñcit jagat ahaṃtā ādi tat
eva anantam asti śikhidhvaja
uvāca he śive he mune aham jagat
ahaṃtā ādi na asti iti vedmi
eva anantam asti śikhidhvaja
uvāca he śive he mune aham jagat
ahaṃtā ādi na asti iti vedmi
3.
Kumbha [continued]: Indeed, even a little of this world, the sense of ego (ahaṅkāra), and so forth, is nothing but the infinite (ananta).
Shikidhwaja said: O venerable one (śiva), O sage (muni), I know that this world, the sense of ego (ahaṅkāra), and so forth, do not truly exist.
सर्गवेदनमाभाति कथमेतद्वदाशु मे ।
कुम्भ उवाच ।
विस्तारं तदनाद्यन्तं तत्संविदिव तिष्ठति ॥ ४ ॥
कुम्भ उवाच ।
विस्तारं तदनाद्यन्तं तत्संविदिव तिष्ठति ॥ ४ ॥
sargavedanamābhāti kathametadvadāśu me ,
kumbha uvāca ,
vistāraṃ tadanādyantaṃ tatsaṃvidiva tiṣṭhati 4
kumbha uvāca ,
vistāraṃ tadanādyantaṃ tatsaṃvidiva tiṣṭhati 4
4.
sargavedanam ābhāti katham etat vada āśu me kumbha
uvāca vistāram tat anādyantam tat saṃvit iva tiṣṭhati
uvāca vistāram tat anādyantam tat saṃvit iva tiṣṭhati
4.
sargavedanam katham ābhāti etat āśu me vada kumbha
uvāca tat anādyantam vistāram tat saṃvit iva tiṣṭhati
uvāca tat anādyantam vistāram tat saṃvit iva tiṣṭhati
4.
How then does the perception of creation (sarga) manifest? Please explain this to me quickly.
Kumbha said: That boundless and eternal (anādi-ananta) expansion exists as if it were pure consciousness (saṃvit).
तत्तद्भुवनमत्यच्छं तत्तन्मात्रं जगद्वपुः ।
न विज्ञानमयोऽर्थोऽस्ति न बाह्यो नापि शून्यता ॥ ५ ॥
न विज्ञानमयोऽर्थोऽस्ति न बाह्यो नापि शून्यता ॥ ५ ॥
tattadbhuvanamatyacchaṃ tattanmātraṃ jagadvapuḥ ,
na vijñānamayo'rtho'sti na bāhyo nāpi śūnyatā 5
na vijñānamayo'rtho'sti na bāhyo nāpi śūnyatā 5
5.
tat tat bhuvanam atyaccham tat tat mātram jagat vapuḥ
na vijñānamayaḥ arthaḥ asti na bāhyaḥ na api śūnyatā
na vijñānamayaḥ arthaḥ asti na bāhyaḥ na api śūnyatā
5.
tat tat bhuvanam atyaccham,
tat tat mātram jagat vapuḥ asti,
vijñānamayaḥ arthaḥ na asti,
bāhyaḥ na,
api ca śūnyatā na
tat tat mātram jagat vapuḥ asti,
vijñānamayaḥ arthaḥ na asti,
bāhyaḥ na,
api ca śūnyatā na
5.
Each and every realm is exceedingly pure; each is merely the body of the universe. There is no object (artha) that consists solely of consciousness (vijñānamaya); nor is there anything external; nor is there emptiness.
वेदनामात्रसारत्वाद्यथा चित्सार उच्यते ।
द्रवत्वं सलिलस्येव चिदचित्त्वमकारणम् ॥ ६ ॥
द्रवत्वं सलिलस्येव चिदचित्त्वमकारणम् ॥ ६ ॥
vedanāmātrasāratvādyathā citsāra ucyate ,
dravatvaṃ salilasyeva cidacittvamakāraṇam 6
dravatvaṃ salilasyeva cidacittvamakāraṇam 6
6.
vedanāmātrasāratvāt yathā cit-sāraḥ ucyate
dravatvam salilasya iva cit-acittvam akāraṇam
dravatvam salilasya iva cit-acittvam akāraṇam
6.
vedanāmātrasāratvāt yathā cit-sāraḥ ucyate,
salilasya dravatvam iva,
cit-acittvam akāraṇam (asti)
salilasya dravatvam iva,
cit-acittvam akāraṇam (asti)
6.
Because its essential nature is merely sensation (vedanā), it is described as the essence of consciousness (cit-sāra). Similarly, being conscious or non-conscious is without cause, just as liquidity is an inherent property of water.
स्वात्मनीशमनन्तं तद्यथास्थितमवस्थितम् ।
प्रतियोगिव्यवच्छेदाभावतः सत्त्वभावयोः ॥ ७ ॥
प्रतियोगिव्यवच्छेदाभावतः सत्त्वभावयोः ॥ ७ ॥
svātmanīśamanantaṃ tadyathāsthitamavasthitam ,
pratiyogivyavacchedābhāvataḥ sattvabhāvayoḥ 7
pratiyogivyavacchedābhāvataḥ sattvabhāvayoḥ 7
7.
sva ātmani īśam anantam tat yathāsthitam avasthitam
pratiyogivyavacchedābhāvataḥ sattvabhāvayoḥ
pratiyogivyavacchedābhāvataḥ sattvabhāvayoḥ
7.
tat anantam īśam sva ātmani yathāsthitam avasthitam (asti),
pratiyogivyavacchedābhāvataḥ sattvabhāvayoḥ
pratiyogivyavacchedābhāvataḥ sattvabhāvayoḥ
7.
That infinite (anantam) Lord (īśam) is established within its own Self (ātman) as it truly is, owing to the absence of distinction between opposing qualities, namely existence and existence-in-relation.
असत्त्वात्तेन परमे स्वच्छभावव्यवस्थता ।
यदि कारणतापत्तियोग्यं शान्तं पदं भवेत् ॥ ८ ॥
यदि कारणतापत्तियोग्यं शान्तं पदं भवेत् ॥ ८ ॥
asattvāttena parame svacchabhāvavyavasthatā ,
yadi kāraṇatāpattiyogyaṃ śāntaṃ padaṃ bhavet 8
yadi kāraṇatāpattiyogyaṃ śāntaṃ padaṃ bhavet 8
8.
asattvāt tena parame svacchabhāvavyavasthatā
yadi kāraṇatāpattiyogyam śāntam padam bhavet
yadi kāraṇatāpattiyogyam śāntam padam bhavet
8.
asattvāt tena,
parame svacchabhāvavyavasthatā (asti).
yadi śāntam padam kāraṇatāpattiyogyam bhavet
parame svacchabhāvavyavasthatā (asti).
yadi śāntam padam kāraṇatāpattiyogyam bhavet
8.
Because of non-existence (of phenomenal reality), a state of pure clarity is consequently established in the Supreme (parame). If this tranquil state were capable of becoming a cause, it would indeed be a peaceful abode (padam).
अनिङ्गितमनाभासमप्रतर्क्यं कथं भवेत् ।
अतो न कारणं नैव बीजं ब्रह्म कदाचन ॥ ९ ॥
अतो न कारणं नैव बीजं ब्रह्म कदाचन ॥ ९ ॥
aniṅgitamanābhāsamapratarkyaṃ kathaṃ bhavet ,
ato na kāraṇaṃ naiva bījaṃ brahma kadācana 9
ato na kāraṇaṃ naiva bījaṃ brahma kadācana 9
9.
aniṅgitam anābhāsam apratarkyam katham bhavet
ataḥ na kāraṇam na eva bījam brahma kadācana
ataḥ na kāraṇam na eva bījam brahma kadācana
9.
aniṅgitam anābhāsam apratarkyam katham bhavet
ataḥ brahma kadācana na kāraṇam na eva bījam
ataḥ brahma kadācana na kāraṇam na eva bījam
9.
How could something be unmoving, without manifestation, and beyond comprehension? Therefore, the ultimate reality (brahman) is certainly never a cause (kāraṇa) nor a seed (bīja) for anything.
कार्यस्य कस्यचिन्नाम तेन सर्गो न विद्यते ।
न चान्यथोपपत्तिर्हि सर्गस्यास्योपपद्यते ॥ १० ॥
न चान्यथोपपत्तिर्हि सर्गस्यास्योपपद्यते ॥ १० ॥
kāryasya kasyacinnāma tena sargo na vidyate ,
na cānyathopapattirhi sargasyāsyopapadyate 10
na cānyathopapattirhi sargasyāsyopapadyate 10
10.
kāryasya kasyacit nāma tena sargaḥ na vidyate na
ca anyathā upapattiḥ hi sargasya asya upapadyate
ca anyathā upapattiḥ hi sargasya asya upapadyate
10.
tena kāryasya kasyacit nāma sargaḥ na vidyate ca
anyathā asya sargasya upapattiḥ hi na upapadyate
anyathā asya sargasya upapattiḥ hi na upapadyate
10.
Indeed, there is no creation (sarga) or production of any effect (kārya) by that (ultimate reality). And truly, no other explanation or possibility for this creation (sarga) exists.
चिन्मात्रकादृते तस्माज्जडसर्गो न विद्यते ।
यदिदं दृश्यते किंचित्तच्चिद्धनमिवोत्थितम् ॥ ११ ॥
यदिदं दृश्यते किंचित्तच्चिद्धनमिवोत्थितम् ॥ ११ ॥
cinmātrakādṛte tasmājjaḍasargo na vidyate ,
yadidaṃ dṛśyate kiṃcittacciddhanamivotthitam 11
yadidaṃ dṛśyate kiṃcittacciddhanamivotthitam 11
11.
citmātrakāt ṛte tasmāt jaḍasargaḥ na vidyate yat
idam dṛśyate kiñcit tat citghanam iva utthitam
idam dṛśyate kiñcit tat citghanam iva utthitam
11.
tasmāt citmātrakāt ṛte jaḍasargaḥ na vidyate yat
idam kiñcit dṛśyate tat citghanam iva utthitam
idam kiñcit dṛśyate tat citghanam iva utthitam
11.
Therefore, no inert creation (jaḍasarga) exists apart from pure consciousness (cinmātra). Whatever little is seen here, that has arisen as if from solidified consciousness (citghana).
अहंभावजगच्छब्दशब्दार्थरसरञ्जनम् ।
कार्यं न कारणाभावात्पदार्थे तूपपद्यते ॥ १२ ॥
कार्यं न कारणाभावात्पदार्थे तूपपद्यते ॥ १२ ॥
ahaṃbhāvajagacchabdaśabdārtharasarañjanam ,
kāryaṃ na kāraṇābhāvātpadārthe tūpapadyate 12
kāryaṃ na kāraṇābhāvātpadārthe tūpapadyate 12
12.
ahaṃbhāvajagacchabdaśabdārtharasarañjanam
kāryam na kāraṇābhāvāt padārthe tu upapadyate
kāryam na kāraṇābhāvāt padārthe tu upapadyate
12.
ahaṃbhāvajagacchabdaśabdārtharasarañjanam
kāryam tu kāraṇābhāvāt padārthe na upapadyate
kāryam tu kāraṇābhāvāt padārthe na upapadyate
12.
An effect (kārya) which colors the essence and meaning of terms like "ego-sense (ahaṃbhāva)" and "world (jagat)" does not actually occur in objective reality, due to the absence of a cause (kāraṇa).
द्वित्वैक्याद्यात्मकं व्योमपुष्पवत्स्वानुभूतितः ।
वस्तु नाशैकनिष्ठत्वान्न वा ज्ञमुपपद्यते ॥ १३ ॥
वस्तु नाशैकनिष्ठत्वान्न वा ज्ञमुपपद्यते ॥ १३ ॥
dvitvaikyādyātmakaṃ vyomapuṣpavatsvānubhūtitaḥ ,
vastu nāśaikaniṣṭhatvānna vā jñamupapadyate 13
vastu nāśaikaniṣṭhatvānna vā jñamupapadyate 13
13.
dvitvaikādyātmakaṃ vyomapuṣpavat svānubhūtitaḥ
vastu nāśaikaniṣṭhatvāt na vā jñam upapadyate
vastu nāśaikaniṣṭhatvāt na vā jñam upapadyate
13.
vastu dvitvaikādyātmakaṃ svānubhūtitaḥ vyomapuṣpavat
nāśaikaniṣṭhatvāt jñam na vā upapadyate
nāśaikaniṣṭhatvāt jñam na vā upapadyate
13.
That which is characterized by duality, unity, and similar distinctions - such an object (vastu) - is, from the perspective of direct experience (svānubhūti), like a sky-flower (i.e., non-existent). Since its sole nature is to be subject to destruction, it cannot truly be an object of knowledge.
उपलम्भकरो नाशो जन्मनस्तस्य वा कुतः ।
अथ चैनं सदा सन्तं नित्यं नष्टं च वेत्सि वा ॥ १४ ॥
अथ चैनं सदा सन्तं नित्यं नष्टं च वेत्सि वा ॥ १४ ॥
upalambhakaro nāśo janmanastasya vā kutaḥ ,
atha cainaṃ sadā santaṃ nityaṃ naṣṭaṃ ca vetsi vā 14
atha cainaṃ sadā santaṃ nityaṃ naṣṭaṃ ca vetsi vā 14
14.
upalambhakaḥ nāśaḥ janmanaḥ tasya vā kutaḥ atha
ca enam sadā santam nityaṃ naṣṭam ca vetsi vā
ca enam sadā santam nityaṃ naṣṭam ca vetsi vā
14.
nāśaḥ upalambhakaḥ tasya janmanaḥ kutaḥ vā atha
ca enam sadā santam ca nityaṃ naṣṭam vā vetsi
ca enam sadā santam ca nityaṃ naṣṭam vā vetsi
14.
How can destruction (nāśa) be the cause of perception, or from where would such a destruction itself originate? Or, do you indeed perceive this (object) as perpetually existing and yet eternally destroyed?
पदार्थौघं तदेवेत्थमेकरूपेऽपि किं व्यथा ।
उपलम्भस्तु यश्चायमेषा चित्तचमत्कृतिः ॥ १५ ॥
उपलम्भस्तु यश्चायमेषा चित्तचमत्कृतिः ॥ १५ ॥
padārthaughaṃ tadevetthamekarūpe'pi kiṃ vyathā ,
upalambhastu yaścāyameṣā cittacamatkṛtiḥ 15
upalambhastu yaścāyameṣā cittacamatkṛtiḥ 15
15.
padārthaugham tat eva ittham ekarūpe api kim vyathā
upalambhaḥ tu yaḥ ca ayam eṣā cittacamatkṛtiḥ
upalambhaḥ tu yaḥ ca ayam eṣā cittacamatkṛtiḥ
15.
padārthaugham tat ittham ekarūpe eva api kim vyathā
tu yaḥ ca ayam upalambhaḥ eṣā cittacamatkṛtiḥ
tu yaḥ ca ayam upalambhaḥ eṣā cittacamatkṛtiḥ
15.
If the multitude of objects (padārthaugha) is truly of a single form (ekarūpa), then what is the point of distress (vyathā)? But this perception (upalambha) that arises is merely a wonder of the mind.
चित्तत्त्वमात्रसत्तास्ति द्वित्वमैक्यं च नास्त्यलम् ।
अतः पदार्थसत्ताया अभावे सति भूपते ॥ १६ ॥
अतः पदार्थसत्ताया अभावे सति भूपते ॥ १६ ॥
cittattvamātrasattāsti dvitvamaikyaṃ ca nāstyalam ,
ataḥ padārthasattāyā abhāve sati bhūpate 16
ataḥ padārthasattāyā abhāve sati bhūpate 16
16.
cittattvamātrasattā asti dvitvam aikyam ca na asti
alam ataḥ padārthasattāyāḥ abhāve sati bhūpate
alam ataḥ padārthasattāyāḥ abhāve sati bhūpate
16.
cittattvamātrasattā asti dvitvam ca aikyam ca alam
na asti ataḥ bhūpate padārthasattāyāḥ abhāve sati
na asti ataḥ bhūpate padārthasattāyāḥ abhāve sati
16.
Only the mere existence of the principle of consciousness (cittatattva) truly exists; duality and unity do not exist at all. Therefore, O king, in the absence of the existence of (external) objects...
असंभवाद्भावनस्य नाहंताभावनास्ति ते ।
अहंभावासंभवतश्चित्तमन्यत्किमुच्यते ॥ १७ ॥
अहंभावासंभवतश्चित्तमन्यत्किमुच्यते ॥ १७ ॥
asaṃbhavādbhāvanasya nāhaṃtābhāvanāsti te ,
ahaṃbhāvāsaṃbhavataścittamanyatkimucyate 17
ahaṃbhāvāsaṃbhavataścittamanyatkimucyate 17
17.
asaṃbhavāt bhāvanasya na ahaṃtā bhāvanā asti te
ahaṃbhāvāsaṃbhavataḥ cittam anyat kim ucyate
ahaṃbhāvāsaṃbhavataḥ cittam anyat kim ucyate
17.
na te bhāvanasya asaṃbhavāt ahaṃtā bhāvanā asti
ca ahaṃbhāvāsaṃbhavataḥ anyat cittam kim ucyate
ca ahaṃbhāvāsaṃbhavataḥ anyat cittam kim ucyate
17.
Since there is no possibility of you having a conception of 'I-ness' (ahaṃtā), and because the very notion of 'I' (ahaṃbhāva) is impossible, what then is called the mind (citta)?
इति चित्तमहंरूपं नास्त्यतो न च भिन्नता ।
निर्वासनः शान्तमना मौनी परनभोमयः ॥ १८ ॥
निर्वासनः शान्तमना मौनी परनभोमयः ॥ १८ ॥
iti cittamahaṃrūpaṃ nāstyato na ca bhinnatā ,
nirvāsanaḥ śāntamanā maunī paranabhomayaḥ 18
nirvāsanaḥ śāntamanā maunī paranabhomayaḥ 18
18.
iti cittam ahaṃrūpam na asti ataḥ na ca bhinnatā
nirvāsanaḥ śāntamanāḥ maunī paranabhomayaḥ
nirvāsanaḥ śāntamanāḥ maunī paranabhomayaḥ
18.
iti cittam ahaṃrūpam na asti ataḥ ca bhinnatā
na nirvāsanaḥ śāntamanāḥ maunī paranabhomayaḥ
na nirvāsanaḥ śāntamanāḥ maunī paranabhomayaḥ
18.
Thus, the mind (citta), which is essentially the form of 'I' (ahaṃrūpam), does not exist. Therefore, there is no distinction. (Such a person becomes) free from latent impressions (nirvāsana), serene of mind (śāntamanas), a silent sage (maunī), and pervaded by the supreme space.
सदेहो वा विदेहो वा भावस्थोऽप्यचलोपमः ।
संबन्धाच्छुद्धचिद्दृष्टेः पदार्थाभावसिद्धितः ॥ १९ ॥
संबन्धाच्छुद्धचिद्दृष्टेः पदार्थाभावसिद्धितः ॥ १९ ॥
sadeho vā videho vā bhāvastho'pyacalopamaḥ ,
saṃbandhācchuddhaciddṛṣṭeḥ padārthābhāvasiddhitaḥ 19
saṃbandhācchuddhaciddṛṣṭeḥ padārthābhāvasiddhitaḥ 19
19.
sadehaḥ vā videhaḥ vā bhāvasthaḥ api acalopamaḥ
saṃbandhāt śuddhaciddṛṣṭeḥ padārthābhāvasiddhitaḥ
saṃbandhāt śuddhaciddṛṣṭeḥ padārthābhāvasiddhitaḥ
19.
sadehaḥ vā videhaḥ vā api bhāvasthaḥ acalopamaḥ (bhavati)
śuddhaciddṛṣṭeḥ saṃbandhāt ca padārthābhāvasiddhitaḥ (bhavati)
śuddhaciddṛṣṭeḥ saṃbandhāt ca padārthābhāvasiddhitaḥ (bhavati)
19.
Whether embodied (sadeha) or disembodied (videha), or even abiding in various states of existence (bhāvastha), such a one is like an unmoving mountain (acalopama). This is due to the connection (saṃbandha) with the vision of pure consciousness (śuddhaciddṛṣṭi), and from the realization (siddhi) of the non-existence of objects (padārthābhāva).
भावनाभावतश्चित्ते नास्त्येवाहमिति स्वयम् ।
एवं ब्रह्मेति वेदार्थभावनादनुभूतितः ।
चेतितार्थैकसत्यत्वाच्चिन्ता नाम क्व विद्यते ॥ २० ॥
एवं ब्रह्मेति वेदार्थभावनादनुभूतितः ।
चेतितार्थैकसत्यत्वाच्चिन्ता नाम क्व विद्यते ॥ २० ॥
bhāvanābhāvataścitte nāstyevāhamiti svayam ,
evaṃ brahmeti vedārthabhāvanādanubhūtitaḥ ,
cetitārthaikasatyatvāccintā nāma kva vidyate 20
evaṃ brahmeti vedārthabhāvanādanubhūtitaḥ ,
cetitārthaikasatyatvāccintā nāma kva vidyate 20
20.
bhāvanābhāvataḥ citte na asti eva
aham iti svayam evam brahma iti
vedārthabhāvanāt anubhūtitaḥ
cetitārthaikasatyatvāt cintā nāma kva vidyate
aham iti svayam evam brahma iti
vedārthabhāvanāt anubhūtitaḥ
cetitārthaikasatyatvāt cintā nāma kva vidyate
20.
bhāvanābhāvataḥ citte aham iti eva
svayam na asti evam brahma iti
vedārthabhāvanāt anubhūtitaḥ
cetitārthaikasatyatvāt cintā nāma kva vidyate
svayam na asti evam brahma iti
vedārthabhāvanāt anubhūtitaḥ
cetitārthaikasatyatvāt cintā nāma kva vidyate
20.
Since there is no conception (bhāvanā) of 'I' (aham) in the mind (citta), indeed, this 'I' itself does not exist. Thus, through the contemplation (bhāvanā) of the Vedic meaning 'this is Brahman' (brahma), and from the direct experience (anubhūti) that the cognized object is the sole reality (cetitārthaikasatyatva), where then can thought (cintā) truly be found?
तेनासि निर्मलमकारणमादिमुक्तं तद्ब्रह्म शाश्वतमशेषमनेकमेकम् ।
शून्यं निरामयमसत्सदनादिमध्यं सर्वं जगच्चिदपि ब्रह्म यथास्थितं तत् ॥ २१ ॥
शून्यं निरामयमसत्सदनादिमध्यं सर्वं जगच्चिदपि ब्रह्म यथास्थितं तत् ॥ २१ ॥
tenāsi nirmalamakāraṇamādimuktaṃ tadbrahma śāśvatamaśeṣamanekamekam ,
śūnyaṃ nirāmayamasatsadanādimadhyaṃ sarvaṃ jagaccidapi brahma yathāsthitaṃ tat 21
śūnyaṃ nirāmayamasatsadanādimadhyaṃ sarvaṃ jagaccidapi brahma yathāsthitaṃ tat 21
21.
tena asi nirmalam akāraṇam ādimuktam tat
brahma śāśvatam aśeṣam anekam ekam
śūnyam nirāmayam asatsadanādimadhyam sarvam
jagat cit api brahma yathāsthitam tat
brahma śāśvatam aśeṣam anekam ekam
śūnyam nirāmayam asatsadanādimadhyam sarvam
jagat cit api brahma yathāsthitam tat
21.
asi tena nirmalam akāraṇam ādimuktam tat
śāśvatam aśeṣam anekam ekam śūnyam
nirāmayam asatsadanādimadhyam brahma sarvam
jagat cit api tat brahma yathāsthitam
śāśvatam aśeṣam anekam ekam śūnyam
nirāmayam asatsadanādimadhyam brahma sarvam
jagat cit api tat brahma yathāsthitam
21.
Therefore, you are that pure, uncaused, primordially liberated Brahman (brahman) which is eternal, complete, manifold yet one, void, free from affliction, beyond both existence and non-existence, and without beginning or middle. The entire world (jagat), even in its aspect as consciousness, is verily that Brahman as it inherently exists.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97 (current chapter)
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216