योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-5, chapter-79
श्रीराम उवाच ।
योगयुक्तस्य चित्तस्य शम एव निरूपितः ।
सम्यग्ज्ञानमिदानीं मे कथयानुग्रहात्प्रभो ॥ १ ॥
योगयुक्तस्य चित्तस्य शम एव निरूपितः ।
सम्यग्ज्ञानमिदानीं मे कथयानुग्रहात्प्रभो ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
yogayuktasya cittasya śama eva nirūpitaḥ ,
samyagjñānamidānīṃ me kathayānugrahātprabho 1
yogayuktasya cittasya śama eva nirūpitaḥ ,
samyagjñānamidānīṃ me kathayānugrahātprabho 1
1.
śrīrāmaḥ uvāca yogayuktasya cittasya śamaḥ eva nirūpitaḥ
samyagjñānam idānīm me kathaya anugrahāt prabho
samyagjñānam idānīm me kathaya anugrahāt prabho
1.
śrīrāmaḥ uvāca prabho,
yogayuktasya cittasya śamaḥ eva nirūpitaḥ idānīm anugrahāt me samyagjñānam kathaya
yogayuktasya cittasya śamaḥ eva nirūpitaḥ idānīm anugrahāt me samyagjñānam kathaya
1.
Śrī Rāma said: The tranquility (śama) of a mind absorbed in (yoga) has indeed been described. Now, O Lord (prabho), out of your grace, please narrate to me about perfect knowledge (samyagjñāna).
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अनाद्यन्तावभासात्मा परमात्मेह विद्यते ।
इत्येको निश्चयः स्फारः सम्यग्ज्ञानं विदुर्बुधाः ॥ २ ॥
अनाद्यन्तावभासात्मा परमात्मेह विद्यते ।
इत्येको निश्चयः स्फारः सम्यग्ज्ञानं विदुर्बुधाः ॥ २ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
anādyantāvabhāsātmā paramātmeha vidyate ,
ityeko niścayaḥ sphāraḥ samyagjñānaṃ vidurbudhāḥ 2
anādyantāvabhāsātmā paramātmeha vidyate ,
ityeko niścayaḥ sphāraḥ samyagjñānaṃ vidurbudhāḥ 2
2.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca anādyantāvabhāsātmā paramātmā iha
vidyate iti ekaḥ niścayaḥ sphāraḥ samyagjñānam viduḥ budhāḥ
vidyate iti ekaḥ niścayaḥ sphāraḥ samyagjñānam viduḥ budhāḥ
2.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca anādyantāvabhāsātmā paramātmā iha vidyate
iti ekaḥ sphāraḥ niścayaḥ samyagjñānam iti budhāḥ viduḥ
iti ekaḥ sphāraḥ niścayaḥ samyagjñānam iti budhāḥ viduḥ
2.
Śrī Vasiṣṭha said: The wise understand that the supreme Self (paramātman), whose very nature (ātman) is beginningless and endless manifestation, exists here, and that this is the one expansive conviction constituting perfect knowledge (samyagjñāna).
इमा घटपटाकाराः पदार्थशतपङ्क्तयः ।
आत्मैव नान्यदस्तीति निश्चयः सम्यगीक्षणम् ॥ ३ ॥
आत्मैव नान्यदस्तीति निश्चयः सम्यगीक्षणम् ॥ ३ ॥
imā ghaṭapaṭākārāḥ padārthaśatapaṅktayaḥ ,
ātmaiva nānyadastīti niścayaḥ samyagīkṣaṇam 3
ātmaiva nānyadastīti niścayaḥ samyagīkṣaṇam 3
3.
imāḥ ghaṭapaṭākārāḥ padārthaśatapaṅktayaḥ ātmā
eva na anyat asti iti niścayaḥ samyagīkṣaṇam
eva na anyat asti iti niścayaḥ samyagīkṣaṇam
3.
imāḥ ghaṭapaṭākārāḥ padārthaśatapaṅktayaḥ ātmā eva [santi]
na anyat asti iti niścayaḥ [saḥ] samyagīkṣaṇam [asti]
na anyat asti iti niścayaḥ [saḥ] samyagīkṣaṇam [asti]
3.
These hundreds of rows of objects (padārtha), appearing as pots and cloths, are the Self (ātman) alone, and nothing else exists. This conviction is perfect perception (samyagīkṣaṇa).
असम्यग्वेदनाज्जन्म मोक्षः सम्यगवेक्षणात् ।
असम्यग्वेदनाद्रज्जुः सर्पो नो सम्यगीक्षणात् ॥ ४ ॥
असम्यग्वेदनाद्रज्जुः सर्पो नो सम्यगीक्षणात् ॥ ४ ॥
asamyagvedanājjanma mokṣaḥ samyagavekṣaṇāt ,
asamyagvedanādrajjuḥ sarpo no samyagīkṣaṇāt 4
asamyagvedanādrajjuḥ sarpo no samyagīkṣaṇāt 4
4.
asamyagvedanāt janma mokṣaḥ samyagavekṣaṇāt
asamyagvedanāt rajjuḥ sarpaḥ na u samyagīkṣaṇāt
asamyagvedanāt rajjuḥ sarpaḥ na u samyagīkṣaṇāt
4.
asamyagvedanāt janma (bhavati); samyagavekṣaṇāt mokṣaḥ (bhavati).
(Yathā) asamyagvedanāt rajjuḥ sarpaḥ (bhāti),
(tathā) samyagīkṣaṇāt no (bhāti).
(Yathā) asamyagvedanāt rajjuḥ sarpaḥ (bhāti),
(tathā) samyagīkṣaṇāt no (bhāti).
4.
Birth (saṃsāra) arises from imperfect knowledge, while liberation (mokṣa) comes from perfect discernment. Just as a rope is perceived as a snake due to imperfect observation, it is certainly not seen as a snake upon proper examination.
संकल्पांशविनिर्मुक्ता संवित्संवेद्यवर्जिता ।
संवित्त्याभिसमाख्याता मुक्तावस्तीह नेतरत् ॥ ५ ॥
संवित्त्याभिसमाख्याता मुक्तावस्तीह नेतरत् ॥ ५ ॥
saṃkalpāṃśavinirmuktā saṃvitsaṃvedyavarjitā ,
saṃvittyābhisamākhyātā muktāvastīha netarat 5
saṃvittyābhisamākhyātā muktāvastīha netarat 5
5.
saṅkalpāṃśavinirmuktā saṃvit saṃvedyavarjitā
saṃvittyā abhisamākhyātā muktā asti iha na itarat
saṃvittyā abhisamākhyātā muktā asti iha na itarat
5.
(Yā) saṃvit saṅkalpāṃśavinirmuktā saṃvedyavarjitā (ca asti),
sā saṃvittyā muktā abhisamākhyātā (bhavati).
iha itarat na asti.
sā saṃvittyā muktā abhisamākhyātā (bhavati).
iha itarat na asti.
5.
Pure consciousness (saṃvit), when freed from the influence of conceptualization and devoid of cognizable objects, is truly designated as liberation (mokṣa). Here, there is nothing else apart from this.
सा शुद्धरूपा विज्ञाता परमात्मेति कथ्यते ।
शुद्धा त्वशुद्धरूपान्तरविद्येत्युच्यते बुधैः ॥ ६ ॥
शुद्धा त्वशुद्धरूपान्तरविद्येत्युच्यते बुधैः ॥ ६ ॥
sā śuddharūpā vijñātā paramātmeti kathyate ,
śuddhā tvaśuddharūpāntaravidyetyucyate budhaiḥ 6
śuddhā tvaśuddharūpāntaravidyetyucyate budhaiḥ 6
6.
sā śuddharūpā vijñātā paramātmā iti kathyate
śuddhā tu aśuddharūpāntaravidyā iti ucyate budhaiḥ
śuddhā tu aśuddharūpāntaravidyā iti ucyate budhaiḥ
6.
sā śuddharūpā (saṃvit) paramātmā iti vijñātā (ca) kathyate.
śuddhā tu (sā eva saṃvit) budhaiḥ aśuddharūpāntaravidyā iti ucyate.
śuddhā tu (sā eva saṃvit) budhaiḥ aśuddharūpāntaravidyā iti ucyate.
6.
That which is of a pure nature is recognized and spoken of as the Supreme Self (paramātman). However, by the wise, this very pure (consciousness) is designated as 'knowledge of an impure, differentiated form' (aśuddharūpāntaravidyā).
संवित्तिरेव संवेद्यं नानयोर्द्वित्वकल्पना ।
चिनोत्यात्मानमात्मैव रामैवं नान्यदस्ति हि ॥ ७ ॥
चिनोत्यात्मानमात्मैव रामैवं नान्यदस्ति हि ॥ ७ ॥
saṃvittireva saṃvedyaṃ nānayordvitvakalpanā ,
cinotyātmānamātmaiva rāmaivaṃ nānyadasti hi 7
cinotyātmānamātmaiva rāmaivaṃ nānyadasti hi 7
7.
saṃvittiḥ eva saṃvedyam na anayoḥ dvittvakalpanā
cinoti ātmānam ātmā eva rāma evam na anyat asti hi
cinoti ātmānam ātmā eva rāma evam na anyat asti hi
7.
saṃvittiḥ eva saṃvedyam (asti).
anayoḥ dvittvakalpanā na (asti).
rāma,
ātmā eva ātmānam cinoti.
evam hi anyat na asti.
anayoḥ dvittvakalpanā na (asti).
rāma,
ātmā eva ātmānam cinoti.
evam hi anyat na asti.
7.
Consciousness (saṃvitti) itself is the object of cognition (saṃvedya); there is no conceptualization of duality between these two. O Rāma, the self (ātman) alone cognizes itself in this manner, for indeed, nothing else truly exists.
यथाभूतात्मदर्शित्वमेतावद्भुवनत्रये ।
यदात्मैव जगत्सर्वमिति निश्चित्य पूर्णता ॥ ८ ॥
यदात्मैव जगत्सर्वमिति निश्चित्य पूर्णता ॥ ८ ॥
yathābhūtātmadarśitvametāvadbhuvanatraye ,
yadātmaiva jagatsarvamiti niścitya pūrṇatā 8
yadātmaiva jagatsarvamiti niścitya pūrṇatā 8
8.
yathābhūtātmadarśitvam etāvat bhuvanatraye yadā
ātmā eva jagat sarvam iti niścitya pūrṇatā
ātmā eva jagat sarvam iti niścitya pūrṇatā
8.
yadā ātmā eva sarvam jagat iti niścitya pūrṇatā (bhavati).
bhuvanatraye yathābhūtātmadarśitvam etāvat (asti)
bhuvanatraye yathābhūtātmadarśitvam etāvat (asti)
8.
Seeing the true nature of the self (ātman) is the extent of what is real in the three worlds. Having ascertained that the self (ātman) alone is the entire universe, one attains completeness.
सर्वमात्मैव कौ दिष्टौ भावाभावौ क्व च स्थितौ ।
क्व बन्धमोक्षकलने किमन्यद्राम शोच्यते ॥ ९ ॥
क्व बन्धमोक्षकलने किमन्यद्राम शोच्यते ॥ ९ ॥
sarvamātmaiva kau diṣṭau bhāvābhāvau kva ca sthitau ,
kva bandhamokṣakalane kimanyadrāma śocyate 9
kva bandhamokṣakalane kimanyadrāma śocyate 9
9.
sarvam ātmā eva kau diṣṭau bhāvābhāvau kva ca
sthitau kva bandhamokṣakalane kim anyat rāma śocyate
sthitau kva bandhamokṣakalane kim anyat rāma śocyate
9.
sarvam ātmā eva bhāvābhāvau kau diṣṭau ca kva
sthitau bandhamokṣakalane kva rāma anyat kim śocyate
sthitau bandhamokṣakalane kva rāma anyat kim śocyate
9.
If everything is truly the self (ātman) alone, then where are existence and non-existence to be found? And where do they stand? Where are the notions of bondage and liberation (mokṣa)? O Rāma, what else is there to lament?
न चेत्यमन्यन्नो चित्तं ब्रह्मैवेदं विजृम्भते ।
सर्वमेकं परं व्योम को मोक्षः कस्य बन्धता ॥ १० ॥
सर्वमेकं परं व्योम को मोक्षः कस्य बन्धता ॥ १० ॥
na cetyamanyanno cittaṃ brahmaivedaṃ vijṛmbhate ,
sarvamekaṃ paraṃ vyoma ko mokṣaḥ kasya bandhatā 10
sarvamekaṃ paraṃ vyoma ko mokṣaḥ kasya bandhatā 10
10.
na ca ityam anyat na u cittam brahma eva idam vijṛmbhate
sarvam ekam param vyoma kaḥ mokṣaḥ kasya bandhatā
sarvam ekam param vyoma kaḥ mokṣaḥ kasya bandhatā
10.
ca anyat ityam na u cittam na idam brahma eva vijṛmbhate
sarvam ekam param vyoma mokṣaḥ kaḥ bandhatā kasya
sarvam ekam param vyoma mokṣaḥ kaḥ bandhatā kasya
10.
There is no other perceivable object, nor is there a separate mind; this (Brahman) alone expands and manifests. Everything is but one supreme space. What then is liberation (mokṣa)? And for whom is there bondage?
ब्रह्मेदं बृंहिताकारं वृहद्बृहदवस्थितम् ।
ज्ञानादस्तमितद्वित्वं भवात्मैव त्वमात्मना ॥ ११ ॥
ज्ञानादस्तमितद्वित्वं भवात्मैव त्वमात्मना ॥ ११ ॥
brahmedaṃ bṛṃhitākāraṃ vṛhadbṛhadavasthitam ,
jñānādastamitadvitvaṃ bhavātmaiva tvamātmanā 11
jñānādastamitadvitvaṃ bhavātmaiva tvamātmanā 11
11.
brahma idam bṛṃhitākāram bṛhat bṛhat avasthitam
jñānāt astamitadvitvam bhava ātmā eva tvam ātmanā
jñānāt astamitadvitvam bhava ātmā eva tvam ātmanā
11.
idam brahma bṛṃhitākāram bṛhat bṛhat avasthitam (asti)
jñānāt astamitadvitvam (ca asti) tvam ātmanā ātmā eva bhava
jñānāt astamitadvitvam (ca asti) tvam ātmanā ātmā eva bhava
11.
This (Brahman) is of an expanded form, vast and immensely present. Through true knowledge, its duality has vanished. Therefore, be the self (ātman) alone, by means of your own self (ātman).
सम्यगालोकिते रूपे काष्ठपाषाणवाससाम् ।
मनागपि न भेदोऽस्ति क्वासि संकल्पनोन्मुखः ॥ १२ ॥
मनागपि न भेदोऽस्ति क्वासि संकल्पनोन्मुखः ॥ १२ ॥
samyagālokite rūpe kāṣṭhapāṣāṇavāsasām ,
manāgapi na bhedo'sti kvāsi saṃkalpanonmukhaḥ 12
manāgapi na bhedo'sti kvāsi saṃkalpanonmukhaḥ 12
12.
samyak ālokite rūpe kāṣṭhapāṣāṇavāsasām manāk
api na bhedaḥ asti kva asi saṅkalpanonmukhaḥ
api na bhedaḥ asti kva asi saṅkalpanonmukhaḥ
12.
kāṣṭhapāṣāṇavāsasām rūpe samyak ālokite manāk
api bhedaḥ na asti kva asi saṅkalpanonmukhaḥ
api bhedaḥ na asti kva asi saṅkalpanonmukhaḥ
12.
When the true form (rūpa) of wood, stone, and garments is properly observed, there is not even the slightest difference. So, where are you, O mind, inclined towards conceptualization?
आदावन्ते च संशान्तं स्वरूपमविनाशि यत् ।
वस्तु नामात्मनश्चैव तन्मयो भव राघव ॥ १३ ॥
वस्तु नामात्मनश्चैव तन्मयो भव राघव ॥ १३ ॥
ādāvante ca saṃśāntaṃ svarūpamavināśi yat ,
vastu nāmātmanaścaiva tanmayo bhava rāghava 13
vastu nāmātmanaścaiva tanmayo bhava rāghava 13
13.
ādau ante ca saṃśāntam svarūpam avināśi yat
vastu nāma ātmanaḥ ca eva tatmayaḥ bhava rāghava
vastu nāma ātmanaḥ ca eva tatmayaḥ bhava rāghava
13.
rāghava,
yat ādau ca ante saṃśāntam avināśi svarūpam,
ātmanaḥ ca eva vastu nāma,
tatmayaḥ bhava
yat ādau ca ante saṃśāntam avināśi svarūpam,
ātmanaḥ ca eva vastu nāma,
tatmayaḥ bhava
13.
O Rāghava, become one with that imperishable essential nature (sva-rūpa) which is perfectly tranquil at the beginning and at the end, and which is indeed the very reality (vastu) of the individual self (ātman).
परं व्योमेदमखिलं जगत्स्थावरजङ्गमम् ।
सुखदुःखक्रमः कुत्र विज्वरो भव राघव ॥ १४ ॥
सुखदुःखक्रमः कुत्र विज्वरो भव राघव ॥ १४ ॥
paraṃ vyomedamakhilaṃ jagatsthāvarajaṅgamam ,
sukhaduḥkhakramaḥ kutra vijvaro bhava rāghava 14
sukhaduḥkhakramaḥ kutra vijvaro bhava rāghava 14
14.
param vyoma idam akhilam jagat sthāvarajaṅgamam
sukhaduḥkhakramaḥ kutra vijvaraḥ bhava rāghava
sukhaduḥkhakramaḥ kutra vijvaraḥ bhava rāghava
14.
rāghava,
idam akhilam sthāvarajaṅgamam jagat param vyoma.
sukhaduḥkhakramaḥ kutra? vijvaraḥ bhava.
idam akhilam sthāvarajaṅgamam jagat param vyoma.
sukhaduḥkhakramaḥ kutra? vijvaraḥ bhava.
14.
O Rāghava, this entire world, with all its moving and non-moving (beings), is the supreme expanse (vyoma). Where, then, is the succession of happiness and sorrow? Be free from distress.
द्वैताद्वेतसमुद्भूतैर्जरामरणविभ्रमैः ।
स्फुरत्यात्मभिरात्मैव चित्रैरम्ब्विव वीचिभिः ॥ १५ ॥
स्फुरत्यात्मभिरात्मैव चित्रैरम्ब्विव वीचिभिः ॥ १५ ॥
dvaitādvetasamudbhūtairjarāmaraṇavibhramaiḥ ,
sphuratyātmabhirātmaiva citrairambviva vīcibhiḥ 15
sphuratyātmabhirātmaiva citrairambviva vīcibhiḥ 15
15.
dvaitādvaitasamudbhūtaiḥ jarāmaraṇavibhramaiḥ
sphurati ātmabhiḥ ātmā eva citraiḥ ambu iva vīcibhiḥ
sphurati ātmabhiḥ ātmā eva citraiḥ ambu iva vīcibhiḥ
15.
ātmā eva citraiḥ dvaitādvaitasamudbhūtaiḥ jarāmaraṇavibhramaiḥ ātmabhiḥ sphurati,
ambu iva vīcibhiḥ
ambu iva vīcibhiḥ
15.
The Self (ātman) itself shines forth, just like water with its waves, through diverse individual selves (ātman), which are characterized by the delusions of old age and death, and which arise from the concepts of both duality and non-duality.
शुद्धमात्मानमालिङ्ग्य नित्यमन्तस्थया धिया ।
यः स्थितस्तं क आत्मेहं भोगा बन्धयितुं क्षमाः ॥ १६ ॥
यः स्थितस्तं क आत्मेहं भोगा बन्धयितुं क्षमाः ॥ १६ ॥
śuddhamātmānamāliṅgya nityamantasthayā dhiyā ,
yaḥ sthitastaṃ ka ātmehaṃ bhogā bandhayituṃ kṣamāḥ 16
yaḥ sthitastaṃ ka ātmehaṃ bhogā bandhayituṃ kṣamāḥ 16
16.
śuddham ātmānam āliṅgya nityam antasthayā dhiyā yaḥ
sthitaḥ tam kaḥ āt iha bhogāḥ bandhayitum kṣamāḥ
sthitaḥ tam kaḥ āt iha bhogāḥ bandhayitum kṣamāḥ
16.
yaḥ śuddham ātmānam antasthayā dhiyā nityam āliṅgya
sthitaḥ tam iha ke bhogāḥ bandhayitum kṣamāḥ
sthitaḥ tam iha ke bhogāḥ bandhayitum kṣamāḥ
16.
For him who, constantly embracing his pure Self (ātman) with his inner intellect, remains steadfast, what enjoyments here are capable of binding him?
कृतस्फारविचारस्य मनोभोगादयोऽरयः ।
मनागपि न भिन्दन्ति शैलं मन्दानिला इव ॥ १७ ॥
मनागपि न भिन्दन्ति शैलं मन्दानिला इव ॥ १७ ॥
kṛtasphāravicārasya manobhogādayo'rayaḥ ,
manāgapi na bhindanti śailaṃ mandānilā iva 17
manāgapi na bhindanti śailaṃ mandānilā iva 17
17.
kṛta-sphāra-vicārasya manobhogādayaḥ arayaḥ
manāk api na bhindanti śailam manda-anilāḥ iva
manāk api na bhindanti śailam manda-anilāḥ iva
17.
kṛta-sphāra-vicārasya manobhogādayaḥ arayaḥ
manda-anilāḥ śailam iva manāk api na bhindanti
manda-anilāḥ śailam iva manāk api na bhindanti
17.
For someone who has deeply contemplated (or made a vast inquiry), mental pleasures and other such adversaries do not disturb them even slightly, just as gentle breezes cannot shatter a mountain.
अविचारिणमज्ञानं मूढमाशापरायणम् ।
निगिरन्तीह दुःखानि बका मत्स्यमिवाजलम् ॥ १८ ॥
निगिरन्तीह दुःखानि बका मत्स्यमिवाजलम् ॥ १८ ॥
avicāriṇamajñānaṃ mūḍhamāśāparāyaṇam ,
nigirantīha duḥkhāni bakā matsyamivājalam 18
nigirantīha duḥkhāni bakā matsyamivājalam 18
18.
avicāriṇam ajñānam mūḍham āśā-parāyaṇam
nigiranti iha duḥkhāni bakāḥ matsyám iva ajalam
nigiranti iha duḥkhāni bakāḥ matsyám iva ajalam
18.
iha duḥkhāni avicāriṇam ajñānam mūḍham āśā-parāyaṇam nigiranti,
bakāḥ ajalam matsyám iva
bakāḥ ajalam matsyám iva
18.
Here, miseries consume the unthinking, ignorant, deluded person who is solely devoted to desires, just as cranes devour a fish removed from water.
जगदात्मैव सकलमविद्या नास्ति कुत्रचित् ।
इति दृष्टिमवष्टभ्य सम्यग्रूपः स्थिरो भव ॥ १९ ॥
इति दृष्टिमवष्टभ्य सम्यग्रूपः स्थिरो भव ॥ १९ ॥
jagadātmaiva sakalamavidyā nāsti kutracit ,
iti dṛṣṭimavaṣṭabhya samyagrūpaḥ sthiro bhava 19
iti dṛṣṭimavaṣṭabhya samyagrūpaḥ sthiro bhava 19
19.
jagat ātmā eva sakalam avidyā na asti kutracit
iti dṛṣṭim avaṣṭabhya samyak-rūpaḥ sthiraḥ bhava
iti dṛṣṭim avaṣṭabhya samyak-rūpaḥ sthiraḥ bhava
19.
sakalam jagat ātmā eva,
avidyā kutracit na asti iti dṛṣṭim avaṣṭabhya samyag-rūpaḥ sthiraḥ bhava
avidyā kutracit na asti iti dṛṣṭim avaṣṭabhya samyag-rūpaḥ sthiraḥ bhava
19.
The entire world is indeed the Self (ātman), and ignorance (avidyā) does not exist anywhere. Holding firmly to this perspective, become steadfast in your perfect nature.
नानात्वमस्ति कलनासु न वस्तुतोऽन्तर्नानाविधासु सरसीषु जलादि नान्यत् ।
इत्येकनिश्चयमयः पुरुषो विमुक्त इत्युच्यते समवलोकितसम्यगर्थः ॥ २० ॥
इत्येकनिश्चयमयः पुरुषो विमुक्त इत्युच्यते समवलोकितसम्यगर्थः ॥ २० ॥
nānātvamasti kalanāsu na vastuto'ntarnānāvidhāsu sarasīṣu jalādi nānyat ,
ityekaniścayamayaḥ puruṣo vimukta ityucyate samavalokitasamyagarthaḥ 20
ityekaniścayamayaḥ puruṣo vimukta ityucyate samavalokitasamyagarthaḥ 20
20.
nānātvam asti kalanāsu na vastutaḥ antar
nānāvidhāsu sarasīṣu jala ādi na
anyat iti eka niścayamayaḥ puruṣaḥ vimuktaḥ
iti ucyate samavalokitasamyagarthaḥ
nānāvidhāsu sarasīṣu jala ādi na
anyat iti eka niścayamayaḥ puruṣaḥ vimuktaḥ
iti ucyate samavalokitasamyagarthaḥ
20.
kalanāsu nānātvam asti,
vastutaḥ na nānāvidhāsu sarasīṣu jala ādi na anyat iti eka niścayamayaḥ samavalokitasamyagarthaḥ puruṣaḥ vimuktaḥ iti ucyate
vastutaḥ na nānāvidhāsu sarasīṣu jala ādi na anyat iti eka niścayamayaḥ samavalokitasamyagarthaḥ puruṣaḥ vimuktaḥ iti ucyate
20.
Diversity exists in mental constructions, but not in reality. Just as within various ponds, the water and so forth are not different (from each other). Thus, a person (puruṣa) whose essence is this singular conviction, one who has correctly understood the true meaning, is said to be liberated (mokṣa).
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79 (current chapter)
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216