Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-44

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
एतस्मिन्नन्तरे राजमहिषी मत्तयौवना ।
तद्विवेश गृहं लक्ष्मीरिव पङ्कजकोटरम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
etasminnantare rājamahiṣī mattayauvanā ,
tadviveśa gṛhaṃ lakṣmīriva paṅkajakoṭaram 1
1. śrīvasiṣṭha uvāca etasmin antare rājamahiṣī mattayauvanā
tat viveśa gṛham lakṣmīḥ iva paṅkajakoṭaram
1. śrīvasiṣṭha uvāca etasmin antare mattayauvanā
rājamahiṣī lakṣmīḥ paṅkajakoṭaram iva tat gṛham viveśa
1. Śrī Vasiṣṭha said: In the meantime, the queen, in the prime of her youth, entered that house, just as Lakṣmī (lakṣmī) enters the calyx of a lotus.
आलोलमाल्यवसना भिन्नहारलताकुला ।
अनुयाता वयस्याभिर्दासीभिर्भयविह्वला ॥ २ ॥
ālolamālyavasanā bhinnahāralatākulā ,
anuyātā vayasyābhirdāsībhirbhayavihvalā 2
2. ālolamālyavasanā bhinnahāralatākulā
anuyātā vayasyābhiḥ dāsībhiḥ bhayavihvalā
2. ālolamālyavasanā bhinnahāralatākulā
bhayavihvalā vayasyābhiḥ dāsībhiḥ anuyātā
2. Her garlands swaying and garments disarrayed, distressed by her broken pearl necklaces, and agitated by fear, she was followed by her female friends and maidservants.
चन्द्राननावदाताङ्गी श्वासोत्कम्पिपयोधरा ।
तारकाकारदशना स्थिता द्यौरिव रूपिणी ॥ ३ ॥
candrānanāvadātāṅgī śvāsotkampipayodharā ,
tārakākāradaśanā sthitā dyauriva rūpiṇī 3
3. candrānanāvadhātāṅgī śvāsotkampipayodharā
tārakākāradasanā sthitā dyauḥ iva rūpiṇī
3. candrānanāvadhātāṅgī śvāsotkampipayodharā
tārakākāradasanā rūpiṇī dyauḥ iva sthitā
3. With a moon-like face and lustrous limbs, her breasts heaving from her breathing, and her teeth like stars, she stood, appearing like the personified sky.
अथ तस्या वयस्यैका राजानं तं व्यजिज्ञपत् ।
भूतसंग्रामसंरब्धममरेन्द्रमिवाप्सराः ॥ ४ ॥
atha tasyā vayasyaikā rājānaṃ taṃ vyajijñapat ,
bhūtasaṃgrāmasaṃrabdhamamarendramivāpsarāḥ 4
4. atha tasyāḥ vayasyā ekā rājānam tam vyajijñapat
bhūtasaṅgrāmasaṃrabdham amarendram iva apsarāḥ
4. atha tasyāḥ ekā vayasyā tam rājānam vyajijñapat
apsarāḥ iva bhūtasaṅgrāmasaṃrabdham amarendram
4. Then, one of her female friends informed that king, much like an Apsara (celestial nymph) would inform Indra, the king of the gods, who is enraged in a battle with demons.
राजन्दारा हृतास्तास्ते बलवद्भिरुदायुधैः ।
ऊर्मिजालैर्महाब्धीनां तीरद्रुमलता इव ॥ ६ ॥
rājandārā hṛtāstāste balavadbhirudāyudhaiḥ ,
ūrmijālairmahābdhīnāṃ tīradrumalatā iva 6
6. rājan dārāḥ hṛtāḥ tāḥ te balavadbhiḥ udāyudhaiḥ
ūrmijālaiḥ mahābdhīnām tīradrumalatāḥ iva
6. rājan te dārāḥ tāḥ balavadbhiḥ udāyudhaiḥ
hṛtāḥ mahābdhīnām ūrmijālaiḥ tīradrumalatāḥ iva
6. O King! Your wives have been abducted by powerful, weapon-wielding individuals, just as the creepers on trees on the riverbanks are torn away by the multitudes of waves from the great oceans.
अन्तःपुराधिपाः सर्वे पिष्टाः शत्रुभिरुद्धतैः ।
अशङ्किताभिपतितैर्वातैरिव वरद्रुमाः ॥ ७ ॥
antaḥpurādhipāḥ sarve piṣṭāḥ śatrubhiruddhataiḥ ,
aśaṅkitābhipatitairvātairiva varadrumāḥ 7
7. antaḥpurādhipāḥ sarve piṣṭāḥ śatrubhiḥ uddhatāiḥ
aśaṅkitābhipatitaiḥ vātaiḥ iva varadrumāḥ
7. sarve antaḥpurādhipāḥ uddhatāiḥ śatrubhiḥ piṣṭāḥ
aśaṅkitābhipatitaiḥ vātaiḥ iva varadrumāḥ
7. All the lords of the inner quarters were crushed by the arrogant enemies, just as excellent trees are felled by unexpectedly violent winds.
दूरेणाशङ्कमायातैः परैर्नः पुरमाहृतम् ।
रात्रौ वर्षास्विवोद्धोषैः कमलानीव वारिभिः ॥ ८ ॥
dūreṇāśaṅkamāyātaiḥ parairnaḥ puramāhṛtam ,
rātrau varṣāsvivoddhoṣaiḥ kamalānīva vāribhiḥ 8
8. dūreṇa āśaṅkam āyātaiḥ paraiḥ naḥ puram āhṛtam
rātrau varṣāsu iva uddhoṣaiḥ kamalāni iva vāribhiḥ
8. dūreṇa āśaṅkam āyātaiḥ paraiḥ naḥ puram āhṛtam
rātrau varṣāsu uddhoṣaiḥ vāribhiḥ iva kamalāni iva
8. Our city was seized by enemies who approached, causing apprehension from afar, just as lotuses are overwhelmed by the waters and loud roars during a rainy night.
धूमं वर्षद्भिरुन्नादैर्लेलिहानोग्रहेतिभिः ।
वह्निभिर्नः पुरं प्राप्तं परयोधैश्च भूरिभिः ॥ ९ ॥
dhūmaṃ varṣadbhirunnādairlelihānograhetibhiḥ ,
vahnibhirnaḥ puraṃ prāptaṃ parayodhaiśca bhūribhiḥ 9
9. dhūmam varṣadbhiḥ unnādāiḥ lelihānāugrahetibhiḥ
vahnibhiḥ naḥ puram prāptam parayodhaiḥ ca bhūribhiḥ
9. naḥ puram dhūmam varṣadbhiḥ unnādāiḥ lelihānāugrahetibhiḥ
vahnibhiḥ ca bhūribhiḥ parayodhaiḥ prāptam
9. Our city was besieged by numerous enemy warriors and by fires that showered smoke, roared loudly, and licked forth with terrible destructive power.
परिवारैर्विलासिन्यो देव्य आहृत्य मूर्धजैः ।
आक्रन्दन्त्यो बलान्नीताः कुरर्य इव धीवरैः ॥ १० ॥
parivārairvilāsinyo devya āhṛtya mūrdhajaiḥ ,
ākrandantyo balānnītāḥ kurarya iva dhīvaraiḥ 10
10. parivāraiḥ vilāsinyaḥ devyaḥ āhṛtya mūrdhajaiḥ
ākrandantyaḥ balāt nītāḥ kuraryaḥ iva dhīvaraiḥ
10. parivāraiḥ vilāsinyaḥ devyaḥ mūrdhajaiḥ āhṛtya
ākrandantyaḥ balāt nītāḥ dhīvaraiḥ iva kuraryaḥ iva
10. The beautiful women and royal ladies, along with their attendants, were forcibly carried off, crying out, after being seized by their hair, just as ospreys are carried off by fishermen.
इति नो येयमायाता शाखा प्रसरशालिनी ।
आपत्तामलमुद्धर्तुं देवस्यैवास्ति शक्तता ॥ ११ ॥
iti no yeyamāyātā śākhā prasaraśālinī ,
āpattāmalamuddhartuṃ devasyaivāsti śaktatā 11
11. iti naḥ yā iyam āyātā śākhā prasaraśālinī
āpattām alam uddhartum devasya eva asti śaktatā
11. iti naḥ yā iyam prasaraśālinī śākhā āyātā.
devasya eva śaktatā āpattām alam uddhartum asti.
11. Thus, regarding this widespread branch of ours that has emerged, only the divine's power (śakti) is capable of removing calamity.
इत्याकर्ण्यावलोक्यासौ देव्यौ युद्धाय याम्यतः ।
क्षम्यतां मम भार्येयं युष्मत्पादाब्जषट्पदी ॥ १२ ॥
ityākarṇyāvalokyāsau devyau yuddhāya yāmyataḥ ,
kṣamyatāṃ mama bhāryeyaṃ yuṣmatpādābjaṣaṭpadī 12
12. iti ākarṇya avalokya asau devyau yuddhāya yāmyataḥ
kṣamyatām mama bhāryā iyam yuṣmatpādābjaṣaṭpadī
12. iti ākarṇya avalokya asau devyau yuddhāya yāmyataḥ.
mama iyam bhāryā yuṣmatpādābjaṣaṭpadī kṣamyatām.
12. Thus, having heard and seen (this), he addressed the two goddesses who were proceeding southwards for battle: 'May this wife of mine, who is like a female bee hovering around your lotus-feet, be forgiven.'
इत्युक्त्वा निर्ययौ राजा कोपारुणितलोचनः ।
मत्तेभनिर्भिन्नवनः कन्दरादिव केसरी ॥ १३ ॥
ityuktvā niryayau rājā kopāruṇitalocanaḥ ,
mattebhanirbhinnavanaḥ kandarādiva kesarī 13
13. iti uktvā niryayau rājā kopāruṇitalocanaḥ
mattebhanirbhinnavanaḥ kandarāt iva kesarī
13. iti uktvā kopāruṇitalocanaḥ rājā mattebhanirbhinnavanaḥ kesarī kandarāt iva niryayau.
13. Having spoken thus, the king, whose eyes were reddened with anger, departed, just as a lion emerges from a cave after having scattered a forest of furious elephants.
लीला लीलां ददर्शाथ स्वाकारसदृशाकृतिम् ।
प्रतिबिम्बमिवायातामादर्शे चारुदर्शनाम् ॥ १४ ॥
līlā līlāṃ dadarśātha svākārasadṛśākṛtim ,
pratibimbamivāyātāmādarśe cārudarśanām 14
14. līlā līlām dadarśa atha svākārasadṛśākṛtim
pratibimbam iva āyātām ādarśe cārudarśanām
14. atha līlā svākārasadṛśākṛtim cārudarśanām līlām ādarśe pratibimbam iva āyātām dadarśa.
14. Then Līlā saw another Līlā, whose appearance was exactly like her own form and who was beautiful to behold, as if she were a reflection that had appeared in a mirror.