Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-1, chapter-28

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीराम उवाच ।
यच्चेदं दृश्यते किंचिज्जगत्स्थावरजंगमम् ।
तत्सर्वमस्थिरं ब्रह्मन्स्वप्नसंगमसंनिभम् ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
yaccedaṃ dṛśyate kiṃcijjagatsthāvarajaṃgamam ,
tatsarvamasthiraṃ brahmansvapnasaṃgamasaṃnibham 1
1. śrīrāma uvāca yat ca idam dṛśyate kiṃcit jagat sthāvarajaṅgamam
tat sarvam asthiram brahman svapnasaṅgamasaṃnibham
1. brahman idam yat ca kiṃcit sthāvarajaṅgamam jagat dṛśyate
tat sarvam asthiram svapnasaṅgamasaṃnibham śrīrāma uvāca
1. Śrī Rāma said: O Brahmin, whatever is seen in this world, whether moving or unmoving, all of it is impermanent, just like an experience in a dream.
शुष्कसागरसंकाशो निखातो योऽद्य दृश्यते ।
स प्रातरभ्रसंवीतो नगः संपद्यते मुने ॥ २ ॥
śuṣkasāgarasaṃkāśo nikhāto yo'dya dṛśyate ,
sa prātarabhrasaṃvīto nagaḥ saṃpadyate mune 2
2. śuṣkasāgarasaṃkāśaḥ nikhātaḥ yaḥ adya dṛśyate
sa prātaḥ abhrasaṃvītaḥ nagaḥ saṃpadyate mune
2. mune yaḥ adya śuṣkasāgarasaṃkāśaḥ nikhātaḥ
dṛśyate saḥ prātaḥ abhrasaṃvītaḥ nagaḥ saṃpadyate
2. O sage, what is seen today as an excavated hollow, resembling a dry ocean, becomes by tomorrow morning a mountain covered by clouds.
यो वनव्यूहविस्तीर्णो विलीढगगनो महान् ।
दिनैरेव स यात्युर्वीसमतां कूपतां च वा ॥ ३ ॥
yo vanavyūhavistīrṇo vilīḍhagagano mahān ,
dinaireva sa yātyurvīsamatāṃ kūpatāṃ ca vā 3
3. yaḥ vanavyūhavistīrṇaḥ vilīḍhagaganaḥ mahān
dinaiḥ eva sa yāti urvīsamatām kūpatām ca vā
3. yaḥ vanavyūhavistīrṇaḥ vilīḍhagaganaḥ mahān
saḥ dinaiḥ eva urvīsamatām vā kūpatām ca yāti
3. That which is vast, extending with dense forests and touching the sky, in just a few days, becomes level with the earth, or even a mere pit.
यदङ्गमद्य संवीतं कौशेयस्रग्विलेपनैः ।
दिगम्बरं तदेव श्वो दूरे विशरिताऽवटे ॥ ४ ॥
yadaṅgamadya saṃvītaṃ kauśeyasragvilepanaiḥ ,
digambaraṃ tadeva śvo dūre viśaritā'vaṭe 4
4. yat aṅgam adya saṃvītam kauśeyasragvilepanaiḥ
digambaram tat eva śvaḥ dūre viśaritā avaṭe
4. yat aṅgam adya kauśeyasragvilepanaiḥ saṃvītam
tat eva śvaḥ digambaram dūre avaṭe viśaritā
4. That body which is today adorned with silk garments, garlands, and ointments, will tomorrow be unclothed, scattered far away in a pit.
यत्राद्य नगरं दृष्टं विचित्राचारचञ्चलम् ।
तत्रैवोदेति दिवसैः संशून्यारण्यधर्मता ॥ ५ ॥
yatrādya nagaraṃ dṛṣṭaṃ vicitrācāracañcalam ,
tatraivodeti divasaiḥ saṃśūnyāraṇyadharmatā 5
5. yatra adya nagaram dṛṣṭam vicitrācāracañcalam
tatra eva udeti divasaiḥ saṃśūnyāraṇyadharmatā
5. yatra adya vicitrācāracañcalam nagaram dṛṣṭam,
tatra eva divasaiḥ saṃśūnyāraṇyadharmatā udeti
5. Where today a city is seen, bustling and characterized by diverse customs, over time (with days), that very place assumes the intrinsic nature (dharma) of a desolate forest.
यः पुमानद्य तेजस्वी मण्डलान्यधितिष्ठति ।
स भस्मकूटतां राजन्दिवसैरधिगच्छति ॥ ६ ॥
yaḥ pumānadya tejasvī maṇḍalānyadhitiṣṭhati ,
sa bhasmakūṭatāṃ rājandivasairadhigacchati 6
6. yaḥ pumān adya tejasvī maṇḍalāni adhitiṣṭhati
sa bhasmakūṭatām rājan divasaiḥ adhigacchati
6. rājan yaḥ pumān adya tejasvī maṇḍalāni adhitiṣṭhati,
sa divasaiḥ bhasmakūṭatām adhigacchati
6. O King, the man who today is glorious and presides over realms, over time (with days) he attains the state of a heap of ashes.
अरण्यानी महाभीमा या नभोमण्डलोपमा ।
पताकाच्छादिताकाशा सैव संपद्यते पुरी ॥ ७ ॥
araṇyānī mahābhīmā yā nabhomaṇḍalopamā ,
patākācchāditākāśā saiva saṃpadyate purī 7
7. araṇyānī mahābhīmā yā nabhomāṇḍalopamā
patākācchāditākāśā sā eva saṃpadyate purī
7. yā mahābhīmā nabhomāṇḍalopamā araṇyānī,
sā eva patākācchāditākāśā purī saṃpadyate
7. A vast and formidable forest, which resembles the celestial sphere, itself eventually transforms into a city whose sky is covered by banners.
या लतावलिता भीमा भात्यद्य विपिनावली ।
दिवसैरेव सा याति पुनर्मरुमहीपदम् ॥ ८ ॥
yā latāvalitā bhīmā bhātyadya vipināvalī ,
divasaireva sā yāti punarmarumahīpadam 8
8. yā latāvalitā bhīmā bhāti adya vipināvalī
divasaiḥ eva sā yāti punaḥ marumahīpadam
8. yā latāvalitā bhīmā vipināvalī adya bhāti,
sā eva divasaiḥ punaḥ marumahīpadam yāti
8. Today, a terrifying stretch of forests, entwined with creepers and shining brightly, over time (with days) that very place returns to the state of a desert land.
सलिलं स्थलतां याति स्थलीभवति वारिभूः ।
विपर्यस्यति सर्वं हि सकाष्ठाम्बुतृणं जगत् ॥ ९ ॥
salilaṃ sthalatāṃ yāti sthalībhavati vāribhūḥ ,
viparyasyati sarvaṃ hi sakāṣṭhāmbutṛṇaṃ jagat 9
9. salilaṃ sthalatāṃ yāti sthalībhavati vāribhūḥ
viparyasyati sarvaṃ hi sakāṣṭhāmbutṛṇaṃ jagat
9. salilaṃ sthalatāṃ yāti vāribhūḥ sthalībhavati
hi sakāṣṭhāmbutṛṇaṃ sarvaṃ jagat viparyasyati
9. Water transforms into land, and watery ground becomes dry land. Indeed, this entire world, including its wood, water, and grass, undergoes complete reversal.
अनित्यं यौवनं बाल्यं शरीरं द्रव्यसंचयाः ।
भावाद्भावान्तरं यान्ति तरङ्गवदनारतम् ॥ १० ॥
anityaṃ yauvanaṃ bālyaṃ śarīraṃ dravyasaṃcayāḥ ,
bhāvādbhāvāntaraṃ yānti taraṅgavadanāratam 10
10. anityaṃ yauvanaṃ bālyaṃ śarīraṃ dravyasaṃcayāḥ
bhāvāt bhāvāntaraṃ yānti taraṅgavat anāratam
10. yauvanaṃ bālyaṃ śarīraṃ dravyasaṃcayāḥ anityaṃ
bhāvāt bhāvāntaraṃ yānti taraṅgavat anāratam
10. Youth, childhood, the body, and accumulations of wealth are all impermanent. They ceaselessly pass from one state to another, like waves.
वातान्तर्दीपकशिखालोलं जगति जीवितम् ।
तडित्स्फुरणसंकाशा पदार्थश्रीर्जगत्र्त्रये ॥ ११ ॥
vātāntardīpakaśikhālolaṃ jagati jīvitam ,
taḍitsphuraṇasaṃkāśā padārthaśrīrjagatrtraye 11
11. vātāntardīpaśikhālolaṃ jagati jīvitam
taḍitsphuraṇasaṃkāśā padārthaśrīḥ jagattraye
11. jīvitam jagati vātāntardīpaśikhālolaṃ
jagattraye padārthaśrīḥ taḍitsphuraṇasaṃkāśā
11. Life in this world is as unsteady as a lamp flame flickering in the wind. The splendor of objects in the three worlds resembles the momentary flash of lightning.
विपर्यासमियं याति भूरिभूतपरम्परा ।
बीजराशिरिवाजस्रं पूर्यमाणः पुनःपुनः ॥ १२ ॥
viparyāsamiyaṃ yāti bhūribhūtaparamparā ,
bījarāśirivājasraṃ pūryamāṇaḥ punaḥpunaḥ 12
12. viparyāsaṃ iyaṃ yāti bhūribhūtaparampārā
bījarāśiḥ iva ajasraṃ pūryamāṇaḥ punaḥpunaḥ
12. iyaṃ bhūribhūtaparampārā viparyāsaṃ yāti
bījarāśiḥ iva ajasraṃ punaḥpunaḥ pūryamāṇaḥ
12. This vast succession of beings (bhūta) undergoes constant transformation, ceaselessly being replenished again and again, like a heap of seeds.
मनःपवनपर्यस्तभूरिभूतरजःपटा ।
पातोत्पातपरावर्तपराभिनयभूषिता ॥ १३ ॥
manaḥpavanaparyastabhūribhūtarajaḥpaṭā ,
pātotpātaparāvartaparābhinayabhūṣitā 13
13. manaḥpavanaparyastabhūribhūtarajaḥpaṭā
pātotpātaparāvartaparābhinayabhūṣitā
13. manaḥpavanaparyastabhūribhūtarajaḥpaṭā
pātotpātaparāvartaparābhinayabhūṣitā
13. Whose abundant veil of dust-like elements (bhūta-rajaḥ) is agitated by the wind of the mind, and who is adorned by the dramatic play (parābhinaya) of falls, rises, and transformations.
आलक्ष्यते स्थितिरियं जागती जनितभ्रमा ।
नृत्तावेशविवृत्तेव संसारारभटीनटी ॥ १४ ॥
ālakṣyate sthitiriyaṃ jāgatī janitabhramā ,
nṛttāveśavivṛtteva saṃsārārabhaṭīnaṭī 14
14. ālakṣyate sthitiḥ iyam jāgatī janitabhramā
nṛttāveśavivṛttā iva saṃsārārabhaṭīnaṭī
14. iyam jāgatī sthitiḥ janitabhramā
saṃsārārabhaṭīnaṭī nṛttāveśavivṛttā iva ālakṣyate
14. This worldly state (sthiti) that causes illusion, appears like an actress (naṭī) in the vigorous drama (ārabhaṭī) of transmigratory existence (saṃsāra), twirling with the frenzy of her dance.
गन्धर्वनगराकारविपर्यासविधायिनी ।
अपाङ्गभङ्गुरोदारव्यवहारमनोरमा ॥ १५ ॥
gandharvanagarākāraviparyāsavidhāyinī ,
apāṅgabhaṅgurodāravyavahāramanoramā 15
15. gandharvanagarākāraviparyāsavidhāyinī
apāṅgabhaṅgurōdāravyavahāramanoramā
15. gandharvanagarākāraviparyāsavidhāyinī
apāṅgabhaṅgurōdāravyavahāramanoramā
15. (This worldly existence) creates transformations in forms reminiscent of a mirage (gandharvanagara), and is charming with its splendid activities (vyavahāra) that are as fleeting as a side-glance (apāṅga).
तडित्तरलमालोकमातन्वाना पुनःपुनः ।
संसाररचना राजन्नृत्तसक्तेव राजते ॥ १६ ॥
taḍittaralamālokamātanvānā punaḥpunaḥ ,
saṃsāraracanā rājannṛttasakteva rājate 16
16. taḍittaralam ālokam ātanvānā punaḥpunaḥ
saṃsāraracanā rājan nṛttasaktā iva rājate
16. rājan saṃsāraracanā punaḥpunaḥ taḍittaralam
ālokam ātanvānā nṛttasaktā iva rājate
16. O King, the arrangement (racanā) of transmigratory existence (saṃsāra), repeatedly presenting a sight as fleeting as lightning, shines forth as if engrossed in a dance.
दिवसास्ते महान्तस्ते संपदस्ताः क्रियाश्च ताः ।
सर्वं स्मृतिपथं यातं यामो वयमपि क्षणात् ॥ १७ ॥
divasāste mahāntaste saṃpadastāḥ kriyāśca tāḥ ,
sarvaṃ smṛtipathaṃ yātaṃ yāmo vayamapi kṣaṇāt 17
17. divasāḥ te mahāntaḥ te saṃpadaḥ tāḥ kriyāḥ ca tāḥ
sarvam smṛtipatham yātam yāmaḥ vayam api kṣaṇāt
17. te mahāntaḥ divasāḥ tāḥ saṃpadaḥ ca tāḥ kriyāḥ
sarvam smṛtipatham yātam vayam api kṣaṇāt yāmaḥ
17. Those great days, those achievements, and those actions - all have now passed into memory. We too will depart in an instant.
प्रत्यहं क्षयमायाति प्रत्यहं जायते पुनः ।
अद्यापि हतरूपाया नान्तोऽस्या दग्धसंसृतेः ॥ १८ ॥
pratyahaṃ kṣayamāyāti pratyahaṃ jāyate punaḥ ,
adyāpi hatarūpāyā nānto'syā dagdhasaṃsṛteḥ 18
18. pratyaham kṣayam āyāti pratyaham jāyate punaḥ adya
api hatarūpāyāḥ na antaḥ asyāḥ dagdhasaṃsṛteḥ
18. pratyaham kṣayam āyāti pratyaham punaḥ jāyate adya
api hatarūpāyāḥ asyāḥ dagdhasaṃsṛteḥ antaḥ na
18. It (the cycle of existence) diminishes daily and is born anew daily. Even now, for this accursed cycle of repeated births and deaths (saṃsāra), which has its nature destroyed, there is no end.
तिर्यक्त्वं पुरुषा यान्ति तिर्यञ्चो नरतामपि ।
देवाश्चादेवतां यान्ति किमिवेह विभो स्थिरम् ॥ १९ ॥
tiryaktvaṃ puruṣā yānti tiryañco naratāmapi ,
devāścādevatāṃ yānti kimiveha vibho sthiram 19
19. tiryaktvam puruṣāḥ yānti tiryañcaḥ naratām api
devāḥ ca adevatām yānti kim iva iha vibho sthiram
19. puruṣāḥ tiryaktvam yānti tiryañcaḥ api naratām
devāḥ ca adevatām yānti vibho iha kim iva sthiram
19. Human beings (puruṣa) take on the nature of animals, and animals (tiryanc) in turn attain human nature. Even gods lose their divine status. What then, O Almighty One, is truly stable in this world?
रचयन्रश्मिजालेन रात्र्यहानि पुनःपुनः ।
अतिवाह्य रविः कालो विनाशावधिमीक्षते ॥ २० ॥
racayanraśmijālena rātryahāni punaḥpunaḥ ,
ativāhya raviḥ kālo vināśāvadhimīkṣate 20
20. racayan raśmijālena rātryahāni punaḥpunaḥ
ativāhya raviḥ kālaḥ vināśāvadhīm īkṣate
20. raviḥ kālaḥ raśmijālena punaḥpunaḥ rātryahāni
racayan ativāhya vināśāvadhīm īkṣate
20. Continually forming nights and days with its network of rays, the sun (ravi), which is time (kāla) itself, having passed through them, observes the ultimate limit of destruction (vināśa).
ब्रह्मा विष्णुश्च रुद्रश्च सर्वा वा भूतजातयः ।
नाशमेवानुधावन्ति सलिलानीव वाडवम् ॥ २१ ॥
brahmā viṣṇuśca rudraśca sarvā vā bhūtajātayaḥ ,
nāśamevānudhāvanti salilānīva vāḍavam 21
21. brahmā viṣṇuḥ ca rudraḥ ca sarvāḥ vā bhūtajātayaḥ
nāśam eva anudhāvanti salilāni iva vāḍavam
21. brahmā viṣṇuḥ ca rudraḥ ca sarvāḥ vā bhūtajātayaḥ
nāśam eva anudhāvanti salilāni iva vāḍavam
21. Brahmā, Viṣṇu, and Rudra, along with all categories of created beings, invariably hasten towards destruction, just as rivers rush into the submarine fire (vāḍavam).
द्यौः क्षमा वायुराकाशं पर्वताः सरितो दिशः ।
विनाशवाडवस्यैतत्सर्वं संशुष्कमिन्धनम् ॥ २२ ॥
dyauḥ kṣamā vāyurākāśaṃ parvatāḥ sarito diśaḥ ,
vināśavāḍavasyaitatsarvaṃ saṃśuṣkamindhanam 22
22. dyauḥ kṣamā vāyuḥ ākāśam parvatāḥ saritaḥ diśaḥ
vināśavāḍavasya etat sarvam saṃśuṣkam indhanam
22. dyauḥ kṣamā vāyuḥ ākāśam parvatāḥ saritaḥ diśaḥ
etat sarvam vināśavāḍavasya saṃśuṣkam indhanam
22. The sky, earth, wind, space, mountains, rivers, and the cardinal directions - all of this is the utterly dried-up fuel for the submarine fire of destruction (vināśavāḍava).
धनानि बान्धवा भृत्या मित्राणि विभवाश्च ये ।
विनाशभयभीतस्य सर्वं नीरसतां गतम् ॥ २३ ॥
dhanāni bāndhavā bhṛtyā mitrāṇi vibhavāśca ye ,
vināśabhayabhītasya sarvaṃ nīrasatāṃ gatam 23
23. dhanāni bāndhavāḥ bhṛtyāḥ mitrāṇi vibhavāḥ ca
ye vināśabhayabhītasya sarvam nīrasatām gatam
23. ye dhanāni bāndhavāḥ bhṛtyāḥ mitrāṇi ca vibhavāḥ
vināśabhayabhītasya sarvam nīrasatām gatam
23. For one who is terrified by the fear of destruction (vināśabhaya), all riches, relatives, servants, friends, and possessions have become devoid of meaning.
स्वदन्ते तावदेवैते भावा जगति धीमते ।
यावत्स्मृतिपथं याति न विनाशकुराक्षसः ॥ २४ ॥
svadante tāvadevaite bhāvā jagati dhīmate ,
yāvatsmṛtipathaṃ yāti na vināśakurākṣasaḥ 24
24. svadante tāvat eva ete bhāvāḥ jagati dhīmate
yāvat smṛtipatham yāti na vināśakurākṣasaḥ
24. ete bhāvāḥ jagati dhīmate tāvat eva svadante
yāvat vināśakurākṣasaḥ smṛtipatham na yāti
24. These aspects of existence are pleasing to a wise person in the world only until the cruel demon of destruction (vināśakurākṣasa) does not come into their mind.
क्षणमैश्वर्यमायाति क्षणमेति दरिद्रताम् ।
क्षणं विगतरोगत्वं क्षणमागतरोगताम् ॥ २५ ॥
kṣaṇamaiśvaryamāyāti kṣaṇameti daridratām ,
kṣaṇaṃ vigatarogatvaṃ kṣaṇamāgatarogatām 25
25. kṣaṇam aiśvaryam āyāti kṣaṇam eti daridratām
kṣaṇam vigatarogatvam kṣaṇam āgatarogatām
25. kṣaṇam aiśvaryam āyāti,
kṣaṇam daridratām eti,
kṣaṇam vigatarogatvam,
kṣaṇam āgatarogatām
25. One moment brings prosperity, the next brings poverty. One moment brings freedom from illness, the next brings affliction by disease.
प्रतिक्षणविपर्यासदायिना निहतात्मना ।
जगद्भ्रमेण के नाम धीमन्तो हि न मोहिताः ॥ २६ ॥
pratikṣaṇaviparyāsadāyinā nihatātmanā ,
jagadbhrameṇa ke nāma dhīmanto hi na mohitāḥ 26
26. pratikṣaṇaviparyāsadāyinā nihatātmanā jagat
bhramaṇena ke nāma dhīmantaḥ hi na mohitāḥ
26. dhīmantaḥ ke nāma hi pratikṣaṇaviparyāsadāyinā
nihatātmanā jagat bhramaṇena na mohitāḥ?
26. Who among the intelligent (dhīmantaḥ) are not, indeed, deluded by the world's illusion (jagadbhramaṇa), which constantly causes reversals and suppresses the true self (ātman)?
तमःपङ्कसमालब्धं क्षणमाकाशमण्डलम् ।
क्षण कनकनिष्यन्दकोमलालोकसुन्दरम् ॥ २७ ॥
tamaḥpaṅkasamālabdhaṃ kṣaṇamākāśamaṇḍalam ,
kṣaṇa kanakaniṣyandakomalālokasundaram 27
27. tamaḥpaṅkasamālabdham kṣaṇam ākāśamaṇḍalam
kṣaṇam kanakaniṣyandakomalālokasundaram
27. ākāśamaṇḍalam kṣaṇam tamaḥpaṅkasamālabdham,
kṣaṇam kanakaniṣyandakomalālokasundaram
27. One moment, the firmament (ākāśamaṇḍalam) is smeared with the mud of darkness; the next moment, it is beautiful with the soft glow of molten gold.
क्षणं जलदनीलाब्जमालावलितकोटरम् ।
क्ष्रणमुड्डामररवं क्षणं मूकमिव स्थितम् ॥ २८ ॥
kṣaṇaṃ jaladanīlābjamālāvalitakoṭaram ,
kṣraṇamuḍḍāmararavaṃ kṣaṇaṃ mūkamiva sthitam 28
28. kṣaṇam jaladanīlābjāmālāvalitakoṭaram kṣaṇam
uḍḍāmararavam kṣaṇam mūkam iva sthitam
28. kṣaṇam jaladanīlābjāmālāvalitakoṭaram (bhavati),
kṣaṇam uḍḍāmararavam (bhavati),
kṣaṇam mūkam iva sthitam (bhavati)
28. One moment, (the sky's) vault (koṭara) is adorned with garlands of blue lotuses and clouds; the next, it has a tumultuous roar; and then again, it remains as if utterly silent.
क्षणं ताराविरचितं क्षणमर्केण भूषितम् ।
क्षणमिन्दुकृताह्लादं क्षणं सर्वबहिष्कृतम् ॥ २९ ॥
kṣaṇaṃ tārāviracitaṃ kṣaṇamarkeṇa bhūṣitam ,
kṣaṇamindukṛtāhlādaṃ kṣaṇaṃ sarvabahiṣkṛtam 29
29. kṣaṇam tārāviracitam kṣaṇam arkeṇa bhūṣitam
kṣaṇam indu-kṛta-āhlādam kṣaṇam sarva-bahiṣkṛtam
29. kṣaṇam tārāviracitam kṣaṇam arkeṇa bhūṣitam
kṣaṇam indu-kṛta-āhlādam kṣaṇam sarva-bahiṣkṛtam
29. At one moment, it is adorned by stars; at another, it is illuminated by the sun. For a moment, it is gladdened by the moon; then again, it is excluded from everything.
आगमापायपरया क्षणसंस्थितिनाशया ।
न बिभेति हि संसारे धीरोऽपि क इवानया ॥ ३० ॥
āgamāpāyaparayā kṣaṇasaṃsthitināśayā ,
na bibheti hi saṃsāre dhīro'pi ka ivānayā 30
30. āgama-apāya-parayā kṣaṇa-saṃsthiti-nāśayā na
bibheti hi saṃsāre dhīraḥ api kaḥ iva anayā
30. āgama-apāya-parayā kṣaṇa-saṃsthiti-nāśayā
anayā saṃsāre dhīraḥ api kaḥ iva na bibheti hi
30. Who, even if courageous, would indeed not fear this [nature of existence] in the cycle of transmigration (saṃsāra) which is ultimately characterized by beginning and end, and whose stability is destroyed in an instant?
आपदः क्षणमायान्ति क्षणमायान्ति संपदः ।
क्षणं जन्म क्षणं मृत्युर्मुने किमिव न क्षणम् ॥ ३१ ॥
āpadaḥ kṣaṇamāyānti kṣaṇamāyānti saṃpadaḥ ,
kṣaṇaṃ janma kṣaṇaṃ mṛtyurmune kimiva na kṣaṇam 31
31. āpadaḥ kṣaṇam āyānti kṣaṇam āyānti sampadaḥ
kṣaṇam janma kṣaṇam mṛtyuḥ mune kim iva na kṣaṇam
31. āpadaḥ kṣaṇam āyānti sampadaḥ kṣaṇam āyānti
janma kṣaṇam mṛtyuḥ kṣaṇam mune kim iva na kṣaṇam
31. Dangers arrive in an instant, and prosperity (sampad) arrives in an instant. Birth is momentary, and death is momentary. O sage, what indeed is not momentary?
प्रागासीदन्य एवेह जातस्त्वन्यो नरो दिनैः ।
सदैकरूपं भगवन्किंचिदस्ति न सुस्थिरम् ॥ ३२ ॥
prāgāsīdanya eveha jātastvanyo naro dinaiḥ ,
sadaikarūpaṃ bhagavankiṃcidasti na susthiram 32
32. prāk āsīt anyaḥ eva iha jātaḥ tu anyaḥ naraḥ dinaiḥ
sadā eka-rūpam bhagavan kimcit asti na su-sthiram
32. iha prāk anyaḥ eva āsīt tu dinaiḥ naraḥ anyaḥ jātaḥ
bhagavan sadā eka-rūpam su-sthiram kimcit na asti
32. Before, a person was indeed different here, but with the passing of days, a man becomes another. O Lord (Bhagavan), nothing of a single form exists that is perpetually stable.
घटस्य पटता दृष्टा पटस्यापि घटस्थितिः ।
न तदस्ति न यद्दृष्टं विपर्यस्यति संसृतौ ॥ ३३ ॥
ghaṭasya paṭatā dṛṣṭā paṭasyāpi ghaṭasthitiḥ ,
na tadasti na yaddṛṣṭaṃ viparyasyati saṃsṛtau 33
33. ghaṭasya paṭatā dṛṣṭā paṭasya api ghaṭasthitiḥ
na tat asti na yat dṛṣṭam viparyasyati saṃsṛtau
33. ghaṭasya paṭatā dṛṣṭā paṭasya api ghaṭasthitiḥ
na tat asti na yat dṛṣṭam saṃsṛtau viparyasyati
33. The transformation of a pot into a cloth is observed, and similarly, a cloth into a pot. Indeed, there is nothing, once perceived, that does not reverse its condition in the cycle of existence (saṃsāra).
तनोत्युत्पादयत्यत्ति निहत्यासृजति क्रमात् ।
सततं रात्र्यहानीव निवर्तन्ते नरं प्रति ॥ ३४ ॥
tanotyutpādayatyatti nihatyāsṛjati kramāt ,
satataṃ rātryahānīva nivartante naraṃ prati 34
34. tanoti utpādayati atti nihatya āsṛjati kramāt
satatam rātryahānī iva nivartante naram prati
34. kramāt tanoti utpādayati atti nihatya āsṛjati
satatam rātryahānī iva naram prati nivartante
34. It spreads, generates, consumes, and having destroyed, it creates again in succession. These processes constantly revolve for humanity, just like night and day.
अशूरेण हतः शूर एकेनापि हतं शतम् ।
प्राकृताः प्रभुतां याताः सर्वमावर्त्यते जगत् ॥ ३५ ॥
aśūreṇa hataḥ śūra ekenāpi hataṃ śatam ,
prākṛtāḥ prabhutāṃ yātāḥ sarvamāvartyate jagat 35
35. aśūreṇa hataḥ śūra ekena api hatam śatam
prākṛtāḥ prabhutām yātāḥ sarvam āvartyate jagat
35. śūraḥ aśūreṇa hataḥ ekena api śatam hatam
prākṛtāḥ prabhutām yātāḥ sarvam jagat āvartyate
35. A hero is slain by a non-hero, and a hundred are killed even by one. Common people attain power. The entire world (jagat) is constantly turned upside down.
जनतेयं विपर्यासमजस्रमनुगच्छति ।
जडस्पन्दपरामर्शात्तरङ्गाणामिवावली ॥ ३६ ॥
janateyaṃ viparyāsamajasramanugacchati ,
jaḍaspandaparāmarśāttaraṅgāṇāmivāvalī 36
36. janatā iyam viparyāsam ajasram anugacchati
jaḍaspandaparāmarśāt taraṅgāṇām iva avalī
36. iyam janatā ajasram viparyāsam anugacchati
taraṅgāṇām avalī iva jaḍaspandaparāmarśāt
36. This multitude of people (janatā) constantly undergoes reversal, just like a series of waves is influenced by inert vibrations.
बाल्यमल्पदिनैरेव यौवनश्रीस्ततो जरा ।
देहेऽपि नैकरूपत्वं कास्था बाह्येषु वस्तुषु ॥ ३७ ॥
bālyamalpadinaireva yauvanaśrīstato jarā ,
dehe'pi naikarūpatvaṃ kāsthā bāhyeṣu vastuṣu 37
37. bālyam alpa-dinaiḥ eva yauvana-śrīḥ tataḥ jarā
dehe api na eka-rūpatvam kā āsthā bāhyeṣu vastuṣu
37. bālyam alpa-dinaiḥ eva (bhavati); tataḥ yauvana-śrīḥ (bhavati); tataḥ jarā (bhavati).
dehe api na eka-rūpatvam (asti).
(ataḥ) bāhyeṣu vastuṣu kā āsthā (syāt)?
37. Childhood lasts only a few days, followed by the glory of youth, and then old age. Even the body does not maintain a single form. What attachment (āsthā) can there be to external objects?
क्षणमानन्दितामेति क्षणमेति विषादिताम् ।
क्षणं सौम्यत्वमायाति सर्वस्मिन्नटवन्मनः ॥ ३८ ॥
kṣaṇamānanditāmeti kṣaṇameti viṣāditām ,
kṣaṇaṃ saumyatvamāyāti sarvasminnaṭavanmanaḥ 38
38. kṣaṇam ānanditām eti kṣaṇam eti viṣāditām
kṣaṇam saumyatvam āyāti sarvasmin naṭavat manaḥ
38. manaḥ kṣaṇam ānanditām eti,
(manaḥ) kṣaṇam viṣāditām eti,
(manaḥ) kṣaṇam saumyatvam āyāti.
sarvasmin (viṣaye) naṭavat (bhavati).
38. For one moment, the mind (manas) attains joy; for another, it falls into sorrow. At yet another moment, it becomes gentle. In all situations, the mind (manas) acts like an actor.
इतश्चान्यदितश्चान्यदितश्चान्यदयं विधिः ।
रचयन्वस्तुनायाति खेदं लीलास्विवार्भकः ॥ ३९ ॥
itaścānyaditaścānyaditaścānyadayaṃ vidhiḥ ,
racayanvastunāyāti khedaṃ līlāsvivārbhakaḥ 39
39. itaḥ ca anyat itaḥ ca anyat itaḥ ca anyat ayam vidhiḥ
racayan vastunā āyāti khedam līlāsu iva arbhakaḥ
39. ayam vidhiḥ itaḥ ca anyat,
itaḥ ca anyat,
itaḥ ca anyat vastunā racayan,
līlāsu arbhakaḥ iva khedam āyāti.
39. This inherent method (vidhi), creating now one thing and now another, now yet another with (various) objects, experiences weariness, just like a child (arbhaka) playing its games.
चिनोत्युत्पादयत्यत्ति निहत्यासृजति क्रमात् ।
सततं रात्र्यहानीव निवर्तन्ते नरं प्रति ॥ ४० ॥
cinotyutpādayatyatti nihatyāsṛjati kramāt ,
satataṃ rātryahānīva nivartante naraṃ prati 40
40. cinoti utpādayati atti nihatya asṛjati kramāt
satatam rātri-ahanī iva nivartante naram prati
40. (kālaḥ) satatam kramāt cinoti utpādayati atti nihatya asṛjati.
rātri-ahanī iva naram prati nivartante.
40. (The cosmic process or Time) gathers, produces, consumes, and, having destroyed, then creates in succession. These cycles constantly recur for humanity, just like night and day.
आविर्भावतिरोभावभागिनो भवभागिनः ।
जनस्य स्थिरतां यान्ति नापदो न च संपदः ॥ ४१ ॥
āvirbhāvatirobhāvabhāgino bhavabhāginaḥ ,
janasya sthiratāṃ yānti nāpado na ca saṃpadaḥ 41
41. āvirbhāva-tirobhāva-bhāginaḥ bhava-bhāginaḥ
janasya sthiratām yānti na āpadaḥ na ca sampadaḥ
41. āvirbhāva-tirobhāva-bhāginaḥ bhava-bhāginaḥ
janasya āpadaḥ na ca sampadaḥ na sthiratām yānti
41. For beings who are subject to manifestation and disappearance, and who partake in worldly existence (saṃsāra), neither adversities nor prosperities attain permanence.
कालः क्रीडत्ययं प्रायः सर्वमापदि पातयन् ।
हेलाविचलिताशेषचतुराचारचञ्चुरः ॥ ४२ ॥
kālaḥ krīḍatyayaṃ prāyaḥ sarvamāpadi pātayan ,
helāvicalitāśeṣacaturācāracañcuraḥ 42
42. kālaḥ krīḍati ayam prāyaḥ sarvam āpadi pātayan
helā-vicalita-aśeṣa-caturācāra-cañcuraḥ
42. ayam kālaḥ prāyaḥ sarvam āpadi pātayan
helā-vicalita-aśeṣa-caturācāra-cañcuraḥ krīḍati
42. This Time often plays, casting everything into calamity (āpad). With playful ease, it perturbs all the established conduct of even the most astute individuals.
समविषमविपाकतो विभिन्नास्त्रिभुवनभूतपरम्पराफलौघाः ।
समयपवनपातिताः पतन्ति प्रतिदिनमाततसंसृतिद्रुमेभ्यः ॥ ४३ ॥
samaviṣamavipākato vibhinnāstribhuvanabhūtaparamparāphalaughāḥ ,
samayapavanapātitāḥ patanti pratidinamātatasaṃsṛtidrumebhyaḥ 43
43. sama-viṣama-vipākato vibhinnāḥ
tribhuvana-bhūta-paramparā-phala-oghāḥ
samaya-pavana-pātitāḥ patanti
pratidinam ātata-saṃsṛti-drūmebhyaḥ
43. sama-viṣama-vipākato vibhinnāḥ
tribhuvana-bhūta-paramparā-phala-oghāḥ
samaya-pavana-pātitāḥ
ātata-saṃsṛti-drūmebhyaḥ pratidinam patanti
43. The diverse streams of results, stemming from the continuous succession of beings across the three worlds, are varied due to their mixed (favorable and unfavorable) maturation. Felled by the wind of Time, these results fall daily from the vast trees of worldly existence (saṃsāra).