योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-4, chapter-45
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
जगत्संपन्नमेवेदं संपन्नं किंचिदेव न ।
शून्यमेव च भामात्रं मनोविलसितं स्थितम् ॥ १ ॥
जगत्संपन्नमेवेदं संपन्नं किंचिदेव न ।
शून्यमेव च भामात्रं मनोविलसितं स्थितम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
jagatsaṃpannamevedaṃ saṃpannaṃ kiṃcideva na ,
śūnyameva ca bhāmātraṃ manovilasitaṃ sthitam 1
jagatsaṃpannamevedaṃ saṃpannaṃ kiṃcideva na ,
śūnyameva ca bhāmātraṃ manovilasitaṃ sthitam 1
1.
śrīvasiṣṭha uvāca jagat sampannam eva idam sampannaṃ kiṃcit
eva na śūnyam eva ca bhāmātram manovilasitaṃ sthitam
eva na śūnyam eva ca bhāmātram manovilasitaṃ sthitam
1.
śrīvasiṣṭha uvāca idam jagat sampannam eva kiṃcit sampannam
eva na ca śūnyam eva bhāmātram manovilasitaṃ sthitam
eva na ca śūnyam eva bhāmātram manovilasitaṃ sthitam
1.
Śrī Vasiṣṭha said: This world, though it appears fully formed, is in fact not truly existent at all. It is merely a void, a mere appearance, existing as a play of the mind.
न देशकालावेतेन ब्रह्माण्डेनावृतौ स्थितौ ।
मनागपि महारूपवताप्याकाशरूपिणा ॥ २ ॥
मनागपि महारूपवताप्याकाशरूपिणा ॥ २ ॥
na deśakālāvetena brahmāṇḍenāvṛtau sthitau ,
manāgapi mahārūpavatāpyākāśarūpiṇā 2
manāgapi mahārūpavatāpyākāśarūpiṇā 2
2.
na deśakālau etena brahmāṇḍena āvṛtau sthitau
manāk api mahārūpavatā api ākāśarūpiṇā
manāk api mahārūpavatā api ākāśarūpiṇā
2.
etena brahmāṇḍena manāk api mahārūpavatā
api ākāśarūpiṇā deśakālau āvṛtau na sthitau
api ākāśarūpiṇā deśakālau āvṛtau na sthitau
2.
Space and time are not enveloped by this cosmic egg (brahmāṇḍa), nor do they exist within it, not even slightly, despite the cosmic egg itself possessing an immense form and appearing as space.
एतत्संकल्पमात्रात्म स्वप्नदृष्टपुरोपमम् ।
यत्रैव तत्र तच्छून्यं केवलं व्योम संस्थितम् ॥ ३ ॥
यत्रैव तत्र तच्छून्यं केवलं व्योम संस्थितम् ॥ ३ ॥
etatsaṃkalpamātrātma svapnadṛṣṭapuropamam ,
yatraiva tatra tacchūnyaṃ kevalaṃ vyoma saṃsthitam 3
yatraiva tatra tacchūnyaṃ kevalaṃ vyoma saṃsthitam 3
3.
etat saṃkalpamātrātma svapnadṛṣṭapuropamam yatra
eva tatra tat śūnyam kevalam vyoma saṃsthitam
eva tatra tat śūnyam kevalam vyoma saṃsthitam
3.
etat saṃkalpamātrātma svapnadṛṣṭapuropamam yatra
eva tatra tat śūnyam kevalam vyoma saṃsthitam
eva tatra tat śūnyam kevalam vyoma saṃsthitam
3.
This (world), being by nature merely a thought-form, is comparable to a city seen in a dream. Wherever it appears to be, there in reality is only a void; merely space (vyoman) exists.
अभित्तिरागरचनमपि दृष्टमसन्मयम् ।
अकृतं कृतमेवैतद्व्योम्नि चित्रं विचित्रकम् ॥ ४ ॥
अकृतं कृतमेवैतद्व्योम्नि चित्रं विचित्रकम् ॥ ४ ॥
abhittirāgaracanamapi dṛṣṭamasanmayam ,
akṛtaṃ kṛtamevaitadvyomni citraṃ vicitrakam 4
akṛtaṃ kṛtamevaitadvyomni citraṃ vicitrakam 4
4.
abhittirāgaracanam api dṛṣṭam asanmayam akṛtam
kṛtam eva etat vyomni citram vicitrakam
kṛtam eva etat vyomni citram vicitrakam
4.
abhittirāgaracanam api dṛṣṭam asanmayam etat
akṛtam eva kṛtam vyomni citram vicitrakam
akṛtam eva kṛtam vyomni citram vicitrakam
4.
Even a painting composed of colors without a wall (canvas) is perceived, yet it is by nature non-existent. This (world), though uncreated, is indeed created – a wondrous picture in space (vyoman).
मनसा कल्पितं सर्वं देहादिभुवनत्रयम् ।
संस्मृतौ कारणं चैतच्चक्षुरालोकने यथा ॥ ५ ॥
संस्मृतौ कारणं चैतच्चक्षुरालोकने यथा ॥ ५ ॥
manasā kalpitaṃ sarvaṃ dehādibhuvanatrayam ,
saṃsmṛtau kāraṇaṃ caitaccakṣurālokane yathā 5
saṃsmṛtau kāraṇaṃ caitaccakṣurālokane yathā 5
5.
manasā kalpitam sarvam dehādibhuvanatrayam
saṃsmṛtau kāraṇam ca etat cakṣuḥ ālokane yathā
saṃsmṛtau kāraṇam ca etat cakṣuḥ ālokane yathā
5.
manasā sarvam dehādibhuvanatrayam kalpitam ca
etat saṃsmṛtau kāraṇam yathā cakṣuḥ ālokane
etat saṃsmṛtau kāraṇam yathā cakṣuḥ ālokane
5.
All the three worlds, beginning with the body, are imagined by the mind. And this (mind) is also the cause of recollection, just as the eye is the cause of seeing.
आभासमात्रं हि जगद्धटावटपटभ्रमैः ।
आवर्तते न सद्रूपात्पृथक्कुड्यादयः स्थिताः ॥ ६ ॥
आवर्तते न सद्रूपात्पृथक्कुड्यादयः स्थिताः ॥ ६ ॥
ābhāsamātraṃ hi jagaddhaṭāvaṭapaṭabhramaiḥ ,
āvartate na sadrūpātpṛthakkuḍyādayaḥ sthitāḥ 6
āvartate na sadrūpātpṛthakkuḍyādayaḥ sthitāḥ 6
6.
ābhāsamātram hi jagat ghaṭāvaṭapaṭabhramaiḥ
āvartate na sadrūpāt pṛthak kuḍyādayaḥ sthitāḥ
āvartate na sadrūpāt pṛthak kuḍyādayaḥ sthitāḥ
6.
jagat hi ābhāsamātram ghaṭāvaṭapaṭabhramaiḥ
āvartate kuḍyādayaḥ sadrūpāt pṛthak na sthitāḥ
āvartate kuḍyādayaḥ sadrūpāt pṛthak na sthitāḥ
6.
Indeed, the world is merely an appearance, [arising] from the delusions of pots, pits, and cloths. Walls and similar objects do not exist separately from the true nature (sat).
मनसेदं शरीरं हि वासनार्थं प्रकल्पितम् ।
कृमिकोशप्रकारेण स्वात्मकोश इव स्वयम् ॥ ७ ॥
कृमिकोशप्रकारेण स्वात्मकोश इव स्वयम् ॥ ७ ॥
manasedaṃ śarīraṃ hi vāsanārthaṃ prakalpitam ,
kṛmikośaprakāreṇa svātmakośa iva svayam 7
kṛmikośaprakāreṇa svātmakośa iva svayam 7
7.
manasā idam śarīram hi vāsanārtham prakalpitam
kṛmikośaprakāreṇa svātma-kośaḥ iva svayam
kṛmikośaprakāreṇa svātma-kośaḥ iva svayam
7.
hi manasā idam śarīram vāsanārtham प्रकल्पितम्
yathā kṛmikośaprakāreṇa svayam svātma-kośaḥ iva
yathā kṛmikośaprakāreṇa svayam svātma-kośaḥ iva
7.
Indeed, this body is fashioned by the mind for the purpose of its latent impressions (vāsanā), just as a worm itself creates its own cocoon, [as if it were] a sheath for the self (ātman).
न तदस्ति च यन्नाम चेतःसंकल्पमम्बरम् ।
न करोति न चाप्नोतिदुर्गमप्यतिदुष्करम् ॥ ८ ॥
न करोति न चाप्नोतिदुर्गमप्यतिदुष्करम् ॥ ८ ॥
na tadasti ca yannāma cetaḥsaṃkalpamambaram ,
na karoti na cāpnotidurgamapyatiduṣkaram 8
na karoti na cāpnotidurgamapyatiduṣkaram 8
8.
na tat asti ca yat nāma cetaḥsaṅkalpam ambaram
na karoti na ca āpnoti durgamam api atiduṣkaram
na karoti na ca āpnoti durgamam api atiduṣkaram
8.
ca tat nāma yat cetaḥsaṅkalpam ambaram na asti
durgamam api atiduṣkaram na karoti na ca āpnoti
durgamam api atiduṣkaram na karoti na ca āpnoti
8.
There is nothing, whatever its name, that the mind's resolve, vast as the sky, does not accomplish, nor does it fail to attain even what is inaccessible and extremely difficult.
सर्वशक्तिधरे देवे का नाम ननु शक्तयः ।
न संभवन्त्याश्रियन्ते याभिरन्तर्मनोगुहाः ॥ ९ ॥
न संभवन्त्याश्रियन्ते याभिरन्तर्मनोगुहाः ॥ ९ ॥
sarvaśaktidhare deve kā nāma nanu śaktayaḥ ,
na saṃbhavantyāśriyante yābhirantarmanoguhāḥ 9
na saṃbhavantyāśriyante yābhirantarmanoguhāḥ 9
9.
sarvaśaktidhare deve kā nāma nanu śaktayaḥ na
saṃbhavanti āśriyante yābhiḥ antarmonoguhāḥ
saṃbhavanti āśriyante yābhiḥ antarmonoguhāḥ
9.
sarvaśaktidhare deve nanu kāḥ nāma śaktayaḥ na saṃbhavanti? yābhiḥ antarmonoguhāḥ āśriyante.
9.
In the divine being (deva) who possesses all powers (śakti), what powers, indeed, could be non-existent? It is by these powers that the inner chambers of the mind are supported.
सत्तासत्ते पदार्थानां सर्वेषां सर्वदैव हि ।
महाबाहो संभवतः सर्वशक्तौ विभौ सति ॥ १० ॥
महाबाहो संभवतः सर्वशक्तौ विभौ सति ॥ १० ॥
sattāsatte padārthānāṃ sarveṣāṃ sarvadaiva hi ,
mahābāho saṃbhavataḥ sarvaśaktau vibhau sati 10
mahābāho saṃbhavataḥ sarvaśaktau vibhau sati 10
10.
sattāsatte padārthānāṃ sarveṣāṃ sarvadā eva hi
mahābāho saṃbhavataḥ sarvaśaktau vibhau sati
mahābāho saṃbhavataḥ sarvaśaktau vibhau sati
10.
mahābāho,
sarveṣāṃ padārthānāṃ sattāsatte sarvadā eva hi saṃbhavataḥ,
sarvaśaktau vibhau sati.
sarveṣāṃ padārthānāṃ sattāsatte sarvadā eva hi saṃbhavataḥ,
sarvaśaktau vibhau sati.
10.
O mighty-armed one (mahābāho), the existence and non-existence of all things are indeed always possible when the all-powerful Lord (vibhu) exists.
पश्य भावनया प्राप्तं मनसैवात्मजं वपुः ।
तस्मात्तत्कलनां राम सर्वशक्तियुतां विदुः ॥ ११ ॥
तस्मात्तत्कलनां राम सर्वशक्तियुतां विदुः ॥ ११ ॥
paśya bhāvanayā prāptaṃ manasaivātmajaṃ vapuḥ ,
tasmāttatkalanāṃ rāma sarvaśaktiyutāṃ viduḥ 11
tasmāttatkalanāṃ rāma sarvaśaktiyutāṃ viduḥ 11
11.
paśya bhāvanayā prāptaṃ manasā eva ātmajam vapuḥ
tasmāt tat kalanāṃ rāma sarvaśaktiyutāṃ viduḥ
tasmāt tat kalanāṃ rāma sarvaśaktiyutāṃ viduḥ
11.
rāma,
bhāvanayā manasā eva prāptam ātmajam vapuḥ paśya.
tasmāt,
tat kalanāṃ sarvaśaktiyutāṃ viduḥ.
bhāvanayā manasā eva prāptam ātmajam vapuḥ paśya.
tasmāt,
tat kalanāṃ sarvaśaktiyutāṃ viduḥ.
11.
O Rāma, behold the body (vapur) born of the mind (ātmajam), obtained by conception (bhāvanā) through the mind itself. Therefore, they know that mental creation to be endowed with all powers.
स्वसंकल्पकृताः सर्वे देवासुरनरादयः ।
स्वसंकल्पोपशमने शाम्यन्त्यस्नेहदीपवत् ॥ १२ ॥
स्वसंकल्पोपशमने शाम्यन्त्यस्नेहदीपवत् ॥ १२ ॥
svasaṃkalpakṛtāḥ sarve devāsuranarādayaḥ ,
svasaṃkalpopaśamane śāmyantyasnehadīpavat 12
svasaṃkalpopaśamane śāmyantyasnehadīpavat 12
12.
svasaṃkalpakṛtāḥ sarve devāsuranarādayaḥ
svasaṃkalpopaśamane śāmyanti asnehadīpavat
svasaṃkalpopaśamane śāmyanti asnehadīpavat
12.
svasaṃkalpakṛtāḥ sarve devāsuranarādayaḥ,
svasaṃkalpopaśamane asnehadīpavat śāmyanti.
svasaṃkalpopaśamane asnehadīpavat śāmyanti.
12.
All beings – gods, demons, humans, and others – created by their own resolve (saṅkalpa), subside upon the cessation of their own resolve, just like a lamp without oil.
आकाशसदृशं सर्वं कलनामात्रजृम्भितम् जगत्पश्य
महाबुद्धे सुदीर्घं स्वप्नमुत्थितम् ॥ १३ ॥
महाबुद्धे सुदीर्घं स्वप्नमुत्थितम् ॥ १३ ॥
ākāśasadṛśaṃ sarvaṃ kalanāmātrajṛmbhitam
jagatpaśya mahābuddhe sudīrghaṃ svapnamutthitam 13
jagatpaśya mahābuddhe sudīrghaṃ svapnamutthitam 13
13.
ākāśasadṛśam sarvam kalanāmātrajṛmbhitam jagat
paśya mahābuddhe sudīrgham svapnam utthitam
paśya mahābuddhe sudīrgham svapnam utthitam
13.
mahābuddhe paśya sarvam ākāśasadṛśam
kalanāmātrajṛmbhitam jagat sudīrgham utthitam svapnam
kalanāmātrajṛmbhitam jagat sudīrgham utthitam svapnam
13.
O great-minded one, behold this entire world, which is like space (ākāśa) and merely an expansion born of conceptualization, as a very long dream that has arisen.
न जायते न म्रियते इह किंचित्कदाचन ।
परमार्थेन सुमते मिथ्या सर्वं तु विद्यते ॥ १४ ॥
परमार्थेन सुमते मिथ्या सर्वं तु विद्यते ॥ १४ ॥
na jāyate na mriyate iha kiṃcitkadācana ,
paramārthena sumate mithyā sarvaṃ tu vidyate 14
paramārthena sumate mithyā sarvaṃ tu vidyate 14
14.
na jāyate na mriyate iha kiñcit kadācana
paramārthena sumate mithyā sarvam tu vidyate
paramārthena sumate mithyā sarvam tu vidyate
14.
sumate iha kiñcit kadācana na jāyate na
mriyate tu paramārthena sarvam mithyā vidyate
mriyate tu paramārthena sarvam mithyā vidyate
14.
O good-minded one, nothing at all in this (world) is ever born or ever dies. But, in ultimate reality (paramārtha), everything indeed exists as an illusion (mithyā).
न वृद्धिमेति नो ह्रासं यन्न किंचित्कदाचन ।
किं वा तनु भवेत्तत्र कस्य का नाम खण्डना ॥ १५ ॥
किं वा तनु भवेत्तत्र कस्य का नाम खण्डना ॥ १५ ॥
na vṛddhimeti no hrāsaṃ yanna kiṃcitkadācana ,
kiṃ vā tanu bhavettatra kasya kā nāma khaṇḍanā 15
kiṃ vā tanu bhavettatra kasya kā nāma khaṇḍanā 15
15.
na vṛddhim eti na u hrāsam yat na kiñcit kadācana
kim vā tanu bhavet tatra kasya kā nāma khaṇḍanā
kim vā tanu bhavet tatra kasya kā nāma khaṇḍanā
15.
yat kiñcit kadācana na vṛddhim eti na u hrāsam (eti)
tatra kim vā tanu bhavet? kasya kā nāma khaṇḍanā?
tatra kim vā tanu bhavet? kasya kā nāma khaṇḍanā?
15.
That which never experiences growth nor diminution, which is never anything at all, ever – how could a body (tanu) exist there? And whose fragmentation (khaṇḍanā) could there possibly be?
भूमभूतं स्वकायोत्थमपश्यन्निपुणं दृशा ।
राघवाऽमहता स्वान्तः किमज्ञ इव मुह्यसि ॥ १६ ॥
राघवाऽमहता स्वान्तः किमज्ञ इव मुह्यसि ॥ १६ ॥
bhūmabhūtaṃ svakāyotthamapaśyannipuṇaṃ dṛśā ,
rāghavā'mahatā svāntaḥ kimajña iva muhyasi 16
rāghavā'mahatā svāntaḥ kimajña iva muhyasi 16
16.
bhūmabhūtam svakāyottham apaśyan nipuṇam dṛśā
rāghava amahatā svāntaḥ kim ajñaḥ iva muhyasi
rāghava amahatā svāntaḥ kim ajñaḥ iva muhyasi
16.
rāghava bhūmabhūtam svakāyottham (vastu) nipuṇam
dṛśā apaśyan kim amahatā ajñaḥ iva svāntaḥ muhyasi
dṛśā apaśyan kim amahatā ajñaḥ iva svāntaḥ muhyasi
16.
O Rāghava, not clearly perceiving with your eye that which arose from your own body and has become merely earth, why are you, like an ignorant person, deluded within yourself by the insignificant?
मृगतृष्णा यथा तापान्मनसो निश्चयात्तथा ।
असन्त इव दृश्यन्ते सर्वे ब्रह्मादयोऽप्यमी ॥ १७ ॥
असन्त इव दृश्यन्ते सर्वे ब्रह्मादयोऽप्यमी ॥ १७ ॥
mṛgatṛṣṇā yathā tāpānmanaso niścayāttathā ,
asanta iva dṛśyante sarve brahmādayo'pyamī 17
asanta iva dṛśyante sarve brahmādayo'pyamī 17
17.
mṛgatṛṣṇā yathā tāpāt manasaḥ niścayāt tathā
asantaḥ iva dṛśyante sarve brahmādayaḥ api amī
asantaḥ iva dṛśyante sarve brahmādayaḥ api amī
17.
yathā tāpāt mṛgatṛṣṇā,
tathā manasaḥ niścayāt,
amī sarve brahmādayaḥ api asantaḥ iva dṛśyante
tathā manasaḥ niścayāt,
amī sarve brahmādayaḥ api asantaḥ iva dṛśyante
17.
Just as a mirage (mṛgatṛṣṇā) arises from distress (tāpa), similarly, from the mind's firm conviction, all these, including Brahmā and other deities, are perceived as if they are unreal.
द्विचन्द्रविभ्रमप्रख्या मनोरथवदुत्थिताः ।
मिथ्याज्ञानघनाः सर्वे जगत्याकारराशयः ॥ १८ ॥
मिथ्याज्ञानघनाः सर्वे जगत्याकारराशयः ॥ १८ ॥
dvicandravibhramaprakhyā manorathavadutthitāḥ ,
mithyājñānaghanāḥ sarve jagatyākārarāśayaḥ 18
mithyājñānaghanāḥ sarve jagatyākārarāśayaḥ 18
18.
dvīcandravibhramaprakhyāḥ manoratha vat utthitāḥ
mithyājñānaghanāḥ sarve jagati ākārarāśayaḥ
mithyājñānaghanāḥ sarve jagati ākārarāśayaḥ
18.
jagati sarve ākārarāśayaḥ dvīcandravibhramaprakhyāḥ
manoratha vat utthitāḥ mithyājñānaghanāḥ
manoratha vat utthitāḥ mithyājñānaghanāḥ
18.
All these masses of forms in the world, which resemble the illusion of seeing two moons and arise like mere fantasies, are dense with false knowledge.
यथा नौयायिनो मिथ्या स्थाणुस्पन्दमतिस्तथा ।
असत्यैवोत्थिता नित्यमाकाराणां परम्परा ॥ १९ ॥
असत्यैवोत्थिता नित्यमाकाराणां परम्परा ॥ १९ ॥
yathā nauyāyino mithyā sthāṇuspandamatistathā ,
asatyaivotthitā nityamākārāṇāṃ paramparā 19
asatyaivotthitā nityamākārāṇāṃ paramparā 19
19.
yathā nāuyāyinaḥ mithyā sthāṇuspandamatih tathā
asatyā eva utthitā nityam ākārāṇām paramparā
asatyā eva utthitā nityam ākārāṇām paramparā
19.
yathā nāuyāyinaḥ mithyā sthāṇuspandamatih,
tathā nityam ākārāṇām asatyā eva utthitā paramparā
tathā nityam ākārāṇām asatyā eva utthitā paramparā
19.
Just as for the boat-traveler, the perception of motionless objects moving is false, similarly, an unreal series of forms constantly arises.
इन्द्रजालमिदं विद्धि मायारचितपञ्जरम् ।
मनोमनननिर्माणं न सन्नासदिव स्थितम् ॥ २० ॥
मनोमनननिर्माणं न सन्नासदिव स्थितम् ॥ २० ॥
indrajālamidaṃ viddhi māyāracitapañjaram ,
manomanananirmāṇaṃ na sannāsadiva sthitam 20
manomanananirmāṇaṃ na sannāsadiva sthitam 20
20.
indrajālam idam viddhi māyāracitapañjaram
manomanananirmāṇam na sat na asat iva sthitam
manomanananirmāṇam na sat na asat iva sthitam
20.
idam indrajālam,
māyāracitapañjaram,
manomanananirmāṇam viddhi.
na sat na asat iva sthitam
māyāracitapañjaram,
manomanananirmāṇam viddhi.
na sat na asat iva sthitam
20.
Know this to be a magical illusion (indrajāla), a cage fashioned by (māyā) illusion, a construct of mental activity; it exists as if it is neither real nor unreal.
ब्रह्मैवेदं जगत्सर्वमन्यतायास्ततः कुतः ।
प्रसङ्गः कीदृशः कोऽसौ क्व वा सापरितिष्ठति ॥ २१ ॥
प्रसङ्गः कीदृशः कोऽसौ क्व वा सापरितिष्ठति ॥ २१ ॥
brahmaivedaṃ jagatsarvamanyatāyāstataḥ kutaḥ ,
prasaṅgaḥ kīdṛśaḥ ko'sau kva vā sāparitiṣṭhati 21
prasaṅgaḥ kīdṛśaḥ ko'sau kva vā sāparitiṣṭhati 21
21.
brahma eva idam jagat sarvam anyatāyāḥ tataḥ kutaḥ
prasaṅgaḥ kīdṛśaḥ kaḥ asau kva vā sā aparitiṣṭhati
prasaṅgaḥ kīdṛśaḥ kaḥ asau kva vā sā aparitiṣṭhati
21.
idam sarvam jagat brahma eva.
tataḥ anyatāyāḥ kutaḥ prasaṅgaḥ? kaḥ asau kīdṛśaḥ? vā sā kva aparitiṣṭhati?
tataḥ anyatāyāḥ kutaḥ prasaṅgaḥ? kaḥ asau kīdṛśaḥ? vā sā kva aparitiṣṭhati?
21.
This entire world is Brahman (brahman) alone. From where, then, could the possibility of otherness arise? What kind of context is that? Who is that (other)? Or where does that (otherness) not remain?
अयं गिरिरयं स्थाणुरित्याडम्बरविभ्रमः ।
मनसो भावनादार्ढ्यादसन्सन्निव लक्ष्यते ॥ २२ ॥
मनसो भावनादार्ढ्यादसन्सन्निव लक्ष्यते ॥ २२ ॥
ayaṃ girirayaṃ sthāṇurityāḍambaravibhramaḥ ,
manaso bhāvanādārḍhyādasansanniva lakṣyate 22
manaso bhāvanādārḍhyādasansanniva lakṣyate 22
22.
ayam giriḥ ayam sthāṇuḥ iti āḍambaravibhramaḥ
manasaḥ bhāvanādārḍhyāt asat san iva lakṣyate
manasaḥ bhāvanādārḍhyāt asat san iva lakṣyate
22.
ayam giriḥ,
ayam sthāṇuḥ — iti āḍambaravibhramaḥ.
manasaḥ bhāvanādārḍhyāt asat san iva lakṣyate.
ayam sthāṇuḥ — iti āḍambaravibhramaḥ.
manasaḥ bhāvanādārḍhyāt asat san iva lakṣyate.
22.
'This is a mountain, this is a tree-stump' – this is an elaborate illusion. Due to the mind's strong conviction (bhāvanā), the non-existent appears as if it were real.
प्रपञ्चपतनारम्भं प्रमत्तस्य इदं जगत् ।
सकामतृष्णामननं त्यक्त्वान्यद्राम भावय ॥ २३ ॥
सकामतृष्णामननं त्यक्त्वान्यद्राम भावय ॥ २३ ॥
prapañcapatanārambhaṃ pramattasya idaṃ jagat ,
sakāmatṛṣṇāmananaṃ tyaktvānyadrāma bhāvaya 23
sakāmatṛṣṇāmananaṃ tyaktvānyadrāma bhāvaya 23
23.
prapañcapatanārambham pramattasya idam jagat
sakāmatṛṣṇāmananam tyaktvā anyat rāma bhāvaya
sakāmatṛṣṇāmananam tyaktvā anyat rāma bhāvaya
23.
rāma,
pramattasya idam jagat prapañcapatanārambham.
sakāmatṛṣṇāmananam tyaktvā anyat bhāvaya.
pramattasya idam jagat prapañcapatanārambham.
sakāmatṛṣṇāmananam tyaktvā anyat bhāvaya.
23.
O Rāma, for the heedless, this world (jagat) is the beginning of the dissolution of phenomena (prapañca). Abandon the mind's dwelling on desire (kāma) and craving (tṛṣṇā), and contemplate something else!
यथा स्वप्नो महारम्भो भ्रान्तिरेव न वस्तुतः ।
दीर्घस्वप्नं तथैवेदं विद्धि चित्तोपपादितम् ॥ २४ ॥
दीर्घस्वप्नं तथैवेदं विद्धि चित्तोपपादितम् ॥ २४ ॥
yathā svapno mahārambho bhrāntireva na vastutaḥ ,
dīrghasvapnaṃ tathaivedaṃ viddhi cittopapāditam 24
dīrghasvapnaṃ tathaivedaṃ viddhi cittopapāditam 24
24.
yathā svapnaḥ mahārambhaḥ bhrāntiḥ eva na vastutaḥ
dīrghasvapnam tathā eva idam viddhi cittopapāditam
dīrghasvapnam tathā eva idam viddhi cittopapāditam
24.
yathā mahārambhaḥ svapnaḥ vastutaḥ na eva bhrāntiḥ.
tathā eva idam dīrghasvapnam cittopapāditam viddhi.
tathā eva idam dīrghasvapnam cittopapāditam viddhi.
24.
Just as an elaborate dream is indeed an illusion, not real, similarly know this (world) to be a long dream, created by the mind (citta).
दृश्यमानमहाभोगं गृह्यमाणमवस्तुकम् ।
कोशमाशाभुजङ्गानां संसाराडम्बरं त्यज ॥ २५ ॥
कोशमाशाभुजङ्गानां संसाराडम्बरं त्यज ॥ २५ ॥
dṛśyamānamahābhogaṃ gṛhyamāṇamavastukam ,
kośamāśābhujaṅgānāṃ saṃsārāḍambaraṃ tyaja 25
kośamāśābhujaṅgānāṃ saṃsārāḍambaraṃ tyaja 25
25.
dṛśyamānamahābhogam gṛhyamāṇam avastukam
kośam āśābhujaṅgānām saṃsārāḍambaram tyaja
kośam āśābhujaṅgānām saṃsārāḍambaram tyaja
25.
saṃsārāḍambaram tyaja dṛśyamānamahābhogam
gṛhyamāṇam avastukam āśābhujaṅgānām kośam
gṛhyamāṇam avastukam āśābhujaṅgānām kośam
25.
Abandon the grand display of the cycle of rebirth (saṃsāra), which appears to offer great enjoyment but is grasped as something insubstantial, a mere treasury for the serpents of desires.
असदेतदिति ज्ञात्वा माऽत्र भावं निवेशय ।
अनुधावति न प्राज्ञो विज्ञाय मृगतृष्णिकाम् ॥ २६ ॥
अनुधावति न प्राज्ञो विज्ञाय मृगतृष्णिकाम् ॥ २६ ॥
asadetaditi jñātvā mā'tra bhāvaṃ niveśaya ,
anudhāvati na prājño vijñāya mṛgatṛṣṇikām 26
anudhāvati na prājño vijñāya mṛgatṛṣṇikām 26
26.
asat etat iti jñātvā mā atra bhāvam niveśaya
anudhāvati na prājñaḥ vijñāya mṛgatṛṣṇikām
anudhāvati na prājñaḥ vijñāya mṛgatṛṣṇikām
26.
etat asat iti jñātvā atra bhāvam mā niveśaya
prājñaḥ mṛgatṛṣṇikām vijñāya na anudhāvati
prājñaḥ mṛgatṛṣṇikām vijñāya na anudhāvati
26.
Knowing that 'this' (worldly phenomena) is unreal, do not place your affection (bhāva) upon it. A wise person, having recognized a mirage, does not pursue it.
स्वसंकल्पात्स्वरूपाढ्यां मनोरथमयीं श्रियम् ।
योऽनुगच्छति मूढात्मा दुःखस्यैव स भाजनम् ॥ २७ ॥
योऽनुगच्छति मूढात्मा दुःखस्यैव स भाजनम् ॥ २७ ॥
svasaṃkalpātsvarūpāḍhyāṃ manorathamayīṃ śriyam ,
yo'nugacchati mūḍhātmā duḥkhasyaiva sa bhājanam 27
yo'nugacchati mūḍhātmā duḥkhasyaiva sa bhājanam 27
27.
svasaṃkalpāt svarūpāḍhyām manorathamayīm śriyam
yaḥ anugacchati mūḍhātmā duḥkhasya eva saḥ bhājanam
yaḥ anugacchati mūḍhātmā duḥkhasya eva saḥ bhājanam
27.
yaḥ svasaṃkalpāt svarūpāḍhyām manorathamayīm śriyam
anugacchati saḥ mūḍhātmā duḥkhasya eva bhājanam
anugacchati saḥ mūḍhātmā duḥkhasya eva bhājanam
27.
That deluded soul (mūḍhātmā) who pursues prosperity (śrī) - which arises from one's own imagination (svasaṃkalpa), is rich only in its imagined form, and is composed merely of desires (manoratha) - he indeed becomes a recipient of sorrow.
वस्तुन्यसति लोकोऽयं यातु काममवस्तुनि ।
यस्तु वस्तु परित्यज्य यात्यवस्तु स नश्यति ॥ २८ ॥
यस्तु वस्तु परित्यज्य यात्यवस्तु स नश्यति ॥ २८ ॥
vastunyasati loko'yaṃ yātu kāmamavastuni ,
yastu vastu parityajya yātyavastu sa naśyati 28
yastu vastu parityajya yātyavastu sa naśyati 28
28.
vastuni asati lokaḥ ayam yātu kāmam avastuni
yaḥ tu vastu parityajya yāti avastu saḥ naśyati
yaḥ tu vastu parityajya yāti avastu saḥ naśyati
28.
vastuni asati ayam lokaḥ kāmam avastuni yātu
yaḥ tu vastu parityajya avastu yāti saḥ naśyati
yaḥ tu vastu parityajya avastu yāti saḥ naśyati
28.
When true reality (vastu) is not apparent, let this world pursue the unreal (avastu) as it wishes. But whoever abandons reality (vastu) and instead goes towards the unreal (avastu), that person perishes.
मनोव्यामोह एवेदं रज्ज्वामहिभयं यथा ।
भावनामात्रवैचित्र्याच्चिरमावर्तते जगत् ॥ २९ ॥
भावनामात्रवैचित्र्याच्चिरमावर्तते जगत् ॥ २९ ॥
manovyāmoha evedaṃ rajjvāmahibhayaṃ yathā ,
bhāvanāmātravaicitryācciramāvartate jagat 29
bhāvanāmātravaicitryācciramāvartate jagat 29
29.
manovyāmohaḥ eva idam rajjvām ahibhayam yathā
bhāvanāmātravacitryāt ciram āvartate jagat
bhāvanāmātravacitryāt ciram āvartate jagat
29.
idam jagat manovyāmohaḥ eva yathā rajjvām
ahibhayam bhāvanāmātravacitryāt ciram āvartate
ahibhayam bhāvanāmātravacitryāt ciram āvartate
29.
This world (jagat) is merely a mental delusion, just like the fear of a snake in a rope. It persists for a long time due to the mere diversity of imagination.
असदभ्युदितैर्भावैर्जलान्तश्चन्द्रवच्चलैः ।
वञ्च्यते बाल एवेह न तत्त्वज्ञो भवादृशः ॥ ३० ॥
वञ्च्यते बाल एवेह न तत्त्वज्ञो भवादृशः ॥ ३० ॥
asadabhyuditairbhāvairjalāntaścandravaccalaiḥ ,
vañcyate bāla eveha na tattvajño bhavādṛśaḥ 30
vañcyate bāla eveha na tattvajño bhavādṛśaḥ 30
30.
asat abhyuditaiḥ bhāvaiḥ jala-antaḥ candravat calaiḥ
vañcyate bālaḥ eva iha na tattvajñaḥ bhavādṛśaḥ
vañcyate bālaḥ eva iha na tattvajñaḥ bhavādṛśaḥ
30.
iha bālaḥ eva asadabhyuditaiḥ jala-antaḥ candravat
calaiḥ bhāvaiḥ vañcyate na bhavādṛśaḥ tattvajñaḥ
calaiḥ bhāvaiḥ vañcyate na bhavādṛśaḥ tattvajñaḥ
30.
Here, only an ignorant person (bāla) is deceived by non-existent, flickering entities, which are like the moon reflected in water; a truth-knower (tattvajña) like you is not.
य इमं गुणसंघातं भावयन्सुखमीहते ।
प्रमार्ष्टि स जडो जाड्यं वह्निभावनया स्वया ॥ ३१ ॥
प्रमार्ष्टि स जडो जाड्यं वह्निभावनया स्वया ॥ ३१ ॥
ya imaṃ guṇasaṃghātaṃ bhāvayansukhamīhate ,
pramārṣṭi sa jaḍo jāḍyaṃ vahnibhāvanayā svayā 31
pramārṣṭi sa jaḍo jāḍyaṃ vahnibhāvanayā svayā 31
31.
yaḥ imam guṇasaṃghātam bhāvayan sukham īhate
pramārṣṭi saḥ jaḍaḥ jāḍyam vahni-bhāvanayā svayā
pramārṣṭi saḥ jaḍaḥ jāḍyam vahni-bhāvanayā svayā
31.
yaḥ imam guṇasaṃghātam bhāvayan sukham īhate
saḥ jaḍaḥ svayā vahni-bhāvanayā jāḍyam pramārṣṭi
saḥ jaḍaḥ svayā vahni-bhāvanayā jāḍyam pramārṣṭi
31.
Whoever desires happiness by contemplating this aggregate of qualities (guṇasaṃghāta), that dull person (jaḍa) merely attempts to wipe away his own dullness (jāḍya) through the imagination of fire (vahni-bhāvanā).
असदेवेदमाभोगि दृश्यते जलपञ्जरम् ।
मनोमनननिर्माणहृदये नगरं यथा ॥ ३२ ॥
मनोमनननिर्माणहृदये नगरं यथा ॥ ३२ ॥
asadevedamābhogi dṛśyate jalapañjaram ,
manomanananirmāṇahṛdaye nagaraṃ yathā 32
manomanananirmāṇahṛdaye nagaraṃ yathā 32
32.
asat eva idam ābhogi dṛśyate jalapañjaram
manomanananirmāṇa-hṛdaye nagaram yathā
manomanananirmāṇa-hṛdaye nagaram yathā
32.
idam ābhogi jalapañjaram asat eva dṛśyate
yathā manomanananirmāṇa-hṛdaye nagaram
yathā manomanananirmāṇa-hṛdaye nagaram
32.
This extensive 'water-cage' (jalapañjara) is indeed seen as unreal (asat), just as a city (nagara) appears within the heart of the mind's own creation (manomanananirmāṇa).
इदं चित्तेच्छयोदेति लीयते तदनिच्छया ।
मिथ्यैवं दृश्यते स्फीतं गन्धर्वनगरं यथा ॥ ३३ ॥
मिथ्यैवं दृश्यते स्फीतं गन्धर्वनगरं यथा ॥ ३३ ॥
idaṃ cittecchayodeti līyate tadanicchayā ,
mithyaivaṃ dṛśyate sphītaṃ gandharvanagaraṃ yathā 33
mithyaivaṃ dṛśyate sphītaṃ gandharvanagaraṃ yathā 33
33.
idam citta-icchayā udeti līyate tat anicchayā
mithyā evam dṛśyate sphītam gandharvanagaram yathā
mithyā evam dṛśyate sphītam gandharvanagaram yathā
33.
idam citta-icchayā udeti,
tat anicchayā līyate.
evam mithyā sphītam gandharvanagaram yathā dṛśyate.
tat anicchayā līyate.
evam mithyā sphītam gandharvanagaram yathā dṛśyate.
33.
This (world) arises by the mind's desire and dissolves when that desire is absent. It is thus seen as vast and illusory, just like a mirage-city (gandharvanagara).
राम नष्टे जगत्यस्मिन्न किंचिदपि नश्यति ।
युक्तेऽपि च जगत्यस्मिन्न किंचिदपि युज्यते ॥ ३४ ॥
युक्तेऽपि च जगत्यस्मिन्न किंचिदपि युज्यते ॥ ३४ ॥
rāma naṣṭe jagatyasminna kiṃcidapi naśyati ,
yukte'pi ca jagatyasminna kiṃcidapi yujyate 34
yukte'pi ca jagatyasminna kiṃcidapi yujyate 34
34.
rāma naṣṭe jagati asmin na kiñcidapi naśyati
yukte api ca jagati asmin na kiñcidapi yujyate
yukte api ca jagati asmin na kiñcidapi yujyate
34.
rāma,
asmin jagati naṣṭe,
kiñcidapi na naśyati.
ca asmin jagati yukte api,
kiñcidapi na yujyate.
asmin jagati naṣṭe,
kiñcidapi na naśyati.
ca asmin jagati yukte api,
kiñcidapi na yujyate.
34.
O Rāma, when this world is annihilated, nothing at all is truly annihilated. And when this world is manifested, nothing at all is truly manifested.
मनःप्रकल्पिते भग्ने हृदि विस्तीर्णपत्तने ।
वृद्धिं चोपगते ब्रूहि किं वृद्धं कस्य किं क्षतम् ॥ ३५ ॥
वृद्धिं चोपगते ब्रूहि किं वृद्धं कस्य किं क्षतम् ॥ ३५ ॥
manaḥprakalpite bhagne hṛdi vistīrṇapattane ,
vṛddhiṃ copagate brūhi kiṃ vṛddhaṃ kasya kiṃ kṣatam 35
vṛddhiṃ copagate brūhi kiṃ vṛddhaṃ kasya kiṃ kṣatam 35
35.
manaḥ-pralkalpite bhagne hṛdi vistīrṇa-pattane
vṛddhim ca upagate brūhi kim vṛddham kasya kim kṣatam
vṛddhim ca upagate brūhi kim vṛddham kasya kim kṣatam
35.
manaḥ-pralkalpite vistīrṇa-pattane hṛdi bhagne,
ca vṛddhim upagate,
brūhi: kim vṛddham? kasya kim kṣatam?
ca vṛddhim upagate,
brūhi: kim vṛddham? kasya kim kṣatam?
35.
When the vast city, conceptualized within the mind, is shattered, or when it expands, tell me, what has actually grown, and what has been lost for whom?
क्रीडार्थेन यथोदेति बालानां हृदि वर्तनम् ।
मनसा तद्वदेवेदमुदेत्यविरतं जगत् ॥ ३६ ॥
मनसा तद्वदेवेदमुदेत्यविरतं जगत् ॥ ३६ ॥
krīḍārthena yathodeti bālānāṃ hṛdi vartanam ,
manasā tadvadevedamudetyavirataṃ jagat 36
manasā tadvadevedamudetyavirataṃ jagat 36
36.
krīḍā-arthena yathā udeti bālānām hṛdi vartanam
manasā tadvat eva idam udeti aviratam jagat
manasā tadvat eva idam udeti aviratam jagat
36.
yathā bālānām hṛdi krīḍā-arthena vartanam udeti,
tadvat eva manasā idam jagat aviratam udeti.
tadvat eva manasā idam jagat aviratam udeti.
36.
Just as an imagined scenario arises in the minds of children for the sake of play, similarly this world continuously arises from the mind.
न किंचित्कस्यचिन्नष्टमिन्द्रजालजले यथा ।
भ्रष्टे नष्टे तथैवास्मिन्संसारे वितथोत्थिते ॥ ३७ ॥
भ्रष्टे नष्टे तथैवास्मिन्संसारे वितथोत्थिते ॥ ३७ ॥
na kiṃcitkasyacinnaṣṭamindrajālajale yathā ,
bhraṣṭe naṣṭe tathaivāsminsaṃsāre vitathotthite 37
bhraṣṭe naṣṭe tathaivāsminsaṃsāre vitathotthite 37
37.
na kiṃcit kasyacit naṣṭam indrajālajale yathā
bhraṣṭe naṣṭe tathā eva asmin saṃsāre vitathotthite
bhraṣṭe naṣṭe tathā eva asmin saṃsāre vitathotthite
37.
yathā indrajālajale kiṃcit kasyacit na naṣṭam,
tathā eva asmin vitathotthite saṃsāre bhraṣṭe naṣṭe
tathā eva asmin vitathotthite saṃsāre bhraṣṭe naṣṭe
37.
Nothing belonging to anyone is ever truly lost, just as nothing is lost in water created by an illusion. Likewise, when this cycle of existence (saṃsāra), which has arisen illusorily, appears to be ruined or destroyed, it is not truly so.
यदसत्तदसत्स्याच्चेन्न किं कस्य किल क्षतम् ।
ततो हर्षविषादानां संसारे नाम नास्पदम् ॥ ३८ ॥
ततो हर्षविषादानां संसारे नाम नास्पदम् ॥ ३८ ॥
yadasattadasatsyāccenna kiṃ kasya kila kṣatam ,
tato harṣaviṣādānāṃ saṃsāre nāma nāspadam 38
tato harṣaviṣādānāṃ saṃsāre nāma nāspadam 38
38.
yat asat tat asat syāt cet na kim kasya kila kṣatam
tataḥ harṣaviṣādānām saṃsāre nāma na āspadam
tataḥ harṣaviṣādānām saṃsāre nāma na āspadam
38.
cet yat asat tat asat syāt,
kim kasya kila kṣatam na? tataḥ saṃsāre harṣaviṣādānām nāma na āspadam
kim kasya kila kṣatam na? tataḥ saṃsāre harṣaviṣādānām nāma na āspadam
38.
If that which is unreal is indeed unreal, then what harm could truly befall anyone? Consequently, in this cycle of existence (saṃsāra), there is no basis for joy or sorrow.
असदेव यदत्यन्तं तस्मात्किं नाम नश्यति ।
नाशाभावे हि दुःखस्य कः प्रसङ्गो महामते ॥ ३९ ॥
नाशाभावे हि दुःखस्य कः प्रसङ्गो महामते ॥ ३९ ॥
asadeva yadatyantaṃ tasmātkiṃ nāma naśyati ,
nāśābhāve hi duḥkhasya kaḥ prasaṅgo mahāmate 39
nāśābhāve hi duḥkhasya kaḥ prasaṅgo mahāmate 39
39.
asat eva yat atyantam tasmāt kim nāma naśyati
nāśa abhāve hi duḥkhasya kaḥ prasaṅgaḥ mahāmate
nāśa abhāve hi duḥkhasya kaḥ prasaṅgaḥ mahāmate
39.
yat atyantam asat eva,
tasmāt kim nāma naśyati? hi nāśa abhāve duḥkhasya kaḥ prasaṅgaḥ mahāmate
tasmāt kim nāma naśyati? hi nāśa abhāve duḥkhasya kaḥ prasaṅgaḥ mahāmate
39.
That which is utterly unreal, what indeed can be destroyed of it? For, O great-minded one, when there is no destruction, what scope is there for sorrow?
सदेव वा यदत्यन्तं तस्य किं नाम नश्यति ।
ब्रह्मैवेदं जगत्सर्वं सुखदुःखे किमुत्थिते ॥ ४० ॥
ब्रह्मैवेदं जगत्सर्वं सुखदुःखे किमुत्थिते ॥ ४० ॥
sadeva vā yadatyantaṃ tasya kiṃ nāma naśyati ,
brahmaivedaṃ jagatsarvaṃ sukhaduḥkhe kimutthite 40
brahmaivedaṃ jagatsarvaṃ sukhaduḥkhe kimutthite 40
40.
sat eva vā yat atyantam tasya kim nāma naśyati
brahma eva idam jagat sarvam sukhaduḥkhe kim utthite
brahma eva idam jagat sarvam sukhaduḥkhe kim utthite
40.
vā yat atyantam sat eva,
tasya kim nāma naśyati? idam sarvam jagat brahma eva.
sukhaduḥkhe kim utthite
tasya kim nāma naśyati? idam sarvam jagat brahma eva.
sukhaduḥkhe kim utthite
40.
Or that which is utterly real, what indeed could be destroyed of it? This entire universe is verily the ultimate reality (brahman). How then can joy and sorrow arise?
असद्वापि यदत्यन्तं वृद्धिः स्यात्तस्य कीदृशी ।
वृद्धेरभावे हर्षस्य कः प्रसङ्गो महामते ॥ ४१ ॥
वृद्धेरभावे हर्षस्य कः प्रसङ्गो महामते ॥ ४१ ॥
asadvāpi yadatyantaṃ vṛddhiḥ syāttasya kīdṛśī ,
vṛddherabhāve harṣasya kaḥ prasaṅgo mahāmate 41
vṛddherabhāve harṣasya kaḥ prasaṅgo mahāmate 41
41.
asat vā api yat atyantam vṛddhiḥ syāt tasya kīdṛśī
vṛddheḥ abhāve harṣasya kaḥ prasaṅgaḥ mahāmate
vṛddheḥ abhāve harṣasya kaḥ prasaṅgaḥ mahāmate
41.
yat atyantam asat vā api tasya kīdṛśī vṛddhiḥ syāt
mahāmate vṛddheḥ abhāve harṣasya kaḥ prasaṅgaḥ
mahāmate vṛddheḥ abhāve harṣasya kaḥ prasaṅgaḥ
41.
If something is truly non-existent, how could it possibly grow? O great-minded one, if there is no growth, what cause for joy could there be?
सर्वत्रासत्यभूतेऽस्मिन्प्रपञ्चैकान्तकारिणि ।
संसारे किमुपादेयं प्राज्ञो यदभिवाञ्छतु ॥ ४२ ॥
संसारे किमुपादेयं प्राज्ञो यदभिवाञ्छतु ॥ ४२ ॥
sarvatrāsatyabhūte'sminprapañcaikāntakāriṇi ,
saṃsāre kimupādeyaṃ prājño yadabhivāñchatu 42
saṃsāre kimupādeyaṃ prājño yadabhivāñchatu 42
42.
sarvatra asatya-bhūte asmin prapañca-ekānta-kāriṇi
saṃsāre kim upādeyam prājñaḥ yat abhivāñchatu
saṃsāre kim upādeyam prājñaḥ yat abhivāñchatu
42.
sarvatra asatya-bhūte asmin prapañca-ekānta-kāriṇi
saṃsāre prājñaḥ yat upādeyam kim abhivāñchatu
saṃsāre prājñaḥ yat upādeyam kim abhivāñchatu
42.
In this entire cycle of repeated existence (saṃsāra), which is unreal everywhere and exclusively constitutes the illusory phenomenal world, what could a wise person possibly accept or desire?
सर्वत्र सत्यभूतेऽस्मिन्ब्रह्मतत्त्वमयेऽपि च ।
किं स्यात्र्त्रिभुवने हेयं प्राज्ञाः परिहरन्तु यत् ॥ ४३ ॥
किं स्यात्र्त्रिभुवने हेयं प्राज्ञाः परिहरन्तु यत् ॥ ४३ ॥
sarvatra satyabhūte'sminbrahmatattvamaye'pi ca ,
kiṃ syātrtribhuvane heyaṃ prājñāḥ pariharantu yat 43
kiṃ syātrtribhuvane heyaṃ prājñāḥ pariharantu yat 43
43.
sarvatra satya-bhūte asmin brahma-tattva-maye api ca
kim syāt tri-bhuvane heyam prājñāḥ pariharantu yat
kim syāt tri-bhuvane heyam prājñāḥ pariharantu yat
43.
ca api asmin sarvatra satya-bhūte brahma-tattva-maye
prājñāḥ yat pariharantu tri-bhuvane kim heyam syāt
prājñāḥ yat pariharantu tri-bhuvane kim heyam syāt
43.
And similarly, in this reality (brahman) which is truly existent everywhere and entirely of the nature of the ultimate reality (brahman), what in the three worlds could be considered rejectable for wise persons to abandon?
असत्सद्वा जगद्यस्य तेनासौ सुखदुःखयोः ।
अगम्य एव मूर्खस्तु तद्विनाशेन दुःखितः ॥ ४४ ॥
अगम्य एव मूर्खस्तु तद्विनाशेन दुःखितः ॥ ४४ ॥
asatsadvā jagadyasya tenāsau sukhaduḥkhayoḥ ,
agamya eva mūrkhastu tadvināśena duḥkhitaḥ 44
agamya eva mūrkhastu tadvināśena duḥkhitaḥ 44
44.
asat sat vā jagat yasya tena asau sukha-duḥkhayoḥ
agamya eva mūrkhaḥ tu tad-vināśena duḥkhitaḥ
agamya eva mūrkhaḥ tu tad-vināśena duḥkhitaḥ
44.
yasya jagat asat vā sat tena asau sukha-duḥkhayoḥ
agamya eva tu mūrkhaḥ tad-vināśena duḥkhitaḥ
agamya eva tu mūrkhaḥ tad-vināśena duḥkhitaḥ
44.
For one to whom the world (jagat) is either unreal (asat) or real (sat), that person is indeed beyond happiness and sorrow. However, a fool is distressed by its destruction.
आदावन्ते च यन्नास्ति वर्तमानेऽपि तत्तथा ।
योऽभिवाञ्छत्यसद्राम तस्यासत्तैव दृश्यते ॥ ४५ ॥
योऽभिवाञ्छत्यसद्राम तस्यासत्तैव दृश्यते ॥ ४५ ॥
ādāvante ca yannāsti vartamāne'pi tattathā ,
yo'bhivāñchatyasadrāma tasyāsattaiva dṛśyate 45
yo'bhivāñchatyasadrāma tasyāsattaiva dṛśyate 45
45.
ādau ante ca yat na asti vartamāne api tat tathā
yaḥ abhivañchati asat rāma tasya asattā eva dṛśyate
yaḥ abhivañchati asat rāma tasya asattā eva dṛśyate
45.
rāma ādau ante ca yat na asti vartamāne api tat
tathā yaḥ asat abhivañchati tasya asattā eva dṛśyate
tathā yaḥ asat abhivañchati tasya asattā eva dṛśyate
45.
That which does not exist in the beginning and in the end, that is likewise non-existent in the present. O Rama, whoever intensely desires the unreal (asat), for them only unreality (asattā) is perceived.
आदावन्ते च यत्सत्यं वर्तमाने सदेव तत् ।
यस्य सर्वं सदेव स्यात्तस्य सत्तैव दृश्यते ॥ ४६ ॥
यस्य सर्वं सदेव स्यात्तस्य सत्तैव दृश्यते ॥ ४६ ॥
ādāvante ca yatsatyaṃ vartamāne sadeva tat ,
yasya sarvaṃ sadeva syāttasya sattaiva dṛśyate 46
yasya sarvaṃ sadeva syāttasya sattaiva dṛśyate 46
46.
ādau ante ca yat satyam vartamāne sat eva tat
yasya sarvam sat eva syāt tasya sattā eva dṛśyate
yasya sarvam sat eva syāt tasya sattā eva dṛśyate
46.
ādau ante ca yat satyam vartamāne tat sat eva
yasya sarvam sat eva syāt tasya sattā eva dṛśyate
yasya sarvam sat eva syāt tasya sattā eva dṛśyate
46.
That which is truly existent (satya) in the beginning and in the end, that indeed exists as real (sat) in the present as well. For whom everything is always truly existent, for him only reality (sattā) is perceived.
असत्यभूतं तोयान्तश्चन्द्रव्योमतलादिकम् ।
बाला एवाभिवाञ्छन्ति मनोमोहाय नोत्तमाः ॥ ४७ ॥
बाला एवाभिवाञ्छन्ति मनोमोहाय नोत्तमाः ॥ ४७ ॥
asatyabhūtaṃ toyāntaścandravyomatalādikam ,
bālā evābhivāñchanti manomohāya nottamāḥ 47
bālā evābhivāñchanti manomohāya nottamāḥ 47
47.
asatya-bhūtam toya-antaḥ candra-vyoma-tala-ādikam
bālāḥ eva abhivañchanti manaḥ-mohāya na uttamāḥ
bālāḥ eva abhivañchanti manaḥ-mohāya na uttamāḥ
47.
toya-antaḥ candra-vyoma-tala-ādikam asatya-bhūtam
bālāḥ eva manaḥ-mohāya abhivañchanti uttamāḥ na
bālāḥ eva manaḥ-mohāya abhivañchanti uttamāḥ na
47.
Unreal things like the moon's reflection in water or the expanse of the sky (candra-vyoma-tala-ādikam) are only desired by children, for the delusion (moha) of the mind; the noble ones (uttamāḥ) do not desire them.
बालो हि वितताकारैर्वस्तुरिक्तैः प्रयोजनैः ।
संतोषमेत्यनन्ताय दुःखाय न सुखाय तु ॥ ४८ ॥
संतोषमेत्यनन्ताय दुःखाय न सुखाय तु ॥ ४८ ॥
bālo hi vitatākārairvasturiktaiḥ prayojanaiḥ ,
saṃtoṣametyanantāya duḥkhāya na sukhāya tu 48
saṃtoṣametyanantāya duḥkhāya na sukhāya tu 48
48.
bālaḥ hi vitata-ākāraiḥ vastu-riktaiḥ prayojanaiḥ
santoṣam eti anantāya duḥkhāya na sukhāya tu
santoṣam eti anantāya duḥkhāya na sukhāya tu
48.
hi bālaḥ vitata-ākāraiḥ vastu-riktaiḥ prayojanaiḥ
santoṣam eti anantāya duḥkhāya tu na sukhāya
santoṣam eti anantāya duḥkhāya tu na sukhāya
48.
Indeed, an ignorant person (bāla) attains satisfaction through vast (vitata-ākāraiḥ) and empty (vastu-riktaiḥ) objectives (prayojanaiḥ); this leads to endless (anantāya) sorrow (duḥkhāya), but not to happiness (sukhāya).
तस्मान्मा त्वं भवो बालो राम राजीवलोचन ।
अविनाशमिहालोक्य नित्यमाश्रय सुस्थिरम् ॥ ४९ ॥
अविनाशमिहालोक्य नित्यमाश्रय सुस्थिरम् ॥ ४९ ॥
tasmānmā tvaṃ bhavo bālo rāma rājīvalocana ,
avināśamihālokya nityamāśraya susthiram 49
avināśamihālokya nityamāśraya susthiram 49
49.
tasmāt mā tvam bhavaḥ bālaḥ rāma rājīvalocana
avināśam iha ālokya nityam āśraya susthiram
avināśam iha ālokya nityam āśraya susthiram
49.
rāma rājīvalocana tasmāt tvam bālaḥ mā bhavaḥ
avināśam susthiram iha ālokya nityam āśraya
avināśam susthiram iha ālokya nityam āśraya
49.
Therefore, O Rāma, O lotus-eyed one, do not be childish (bāla). Perceiving the imperishable and ever-stable (reality) here, always take refuge in it.
असदिदमखिलं मया समेतं त्विति विगणय्य विषादितास्तु मा ते ।
सदिह हि सकलं मया समेतं त्विति च विलोक्य विषादितास्तु मा ते ॥ ५० ॥
सदिह हि सकलं मया समेतं त्विति च विलोक्य विषादितास्तु मा ते ॥ ५० ॥
asadidamakhilaṃ mayā sametaṃ tviti vigaṇayya viṣāditāstu mā te ,
sadiha hi sakalaṃ mayā sametaṃ tviti ca vilokya viṣāditāstu mā te 50
sadiha hi sakalaṃ mayā sametaṃ tviti ca vilokya viṣāditāstu mā te 50
50.
asat idam akhilam mayā sametam tu
iti vigaṇayya viṣāditāḥ tu mā te
sat iha hi sakalam mayā sametam
tu iti ca vilokya viṣāditāḥ tu mā te
iti vigaṇayya viṣāditāḥ tu mā te
sat iha hi sakalam mayā sametam
tu iti ca vilokya viṣāditāḥ tu mā te
50.
idam akhilam mayā sametam asat tu
iti vigaṇayya te mā viṣāditāḥ
iha hi sakalam mayā sametam sat
tu iti ca vilokya te mā viṣāditāḥ
iti vigaṇayya te mā viṣāditāḥ
iha hi sakalam mayā sametam sat
tu iti ca vilokya te mā viṣāditāḥ
50.
Considering, 'This entire world, including myself, is unreal (asat),' let there be no sorrow for you. And perceiving, 'This entire world here, including myself, is real (sat),' let there be no sorrow for you.
श्रीवाल्मीकिरुवाच ।
इत्युक्तवत्यथ मुनौ दिवसो जगाम सायंतनाय विधयेऽस्तमिनो जगाम ।
स्नातुं सभा कृतनमस्करणा जगाम श्यामाक्षये रविकरैश्च सहाजगाम ॥ ५१ ॥
इत्युक्तवत्यथ मुनौ दिवसो जगाम सायंतनाय विधयेऽस्तमिनो जगाम ।
स्नातुं सभा कृतनमस्करणा जगाम श्यामाक्षये रविकरैश्च सहाजगाम ॥ ५१ ॥
śrīvālmīkiruvāca ,
ityuktavatyatha munau divaso jagāma sāyaṃtanāya vidhaye'stamino jagāma ,
snātuṃ sabhā kṛtanamaskaraṇā jagāma śyāmākṣaye ravikaraiśca sahājagāma 51
ityuktavatyatha munau divaso jagāma sāyaṃtanāya vidhaye'stamino jagāma ,
snātuṃ sabhā kṛtanamaskaraṇā jagāma śyāmākṣaye ravikaraiśca sahājagāma 51
51.
śrīvālmīkiḥ uvāca iti uktavati atha munau
divasaḥ jagāma sāyaṃtanāya vidhaye astaminaḥ
jagāma snātum sabhā kṛtanmaskaraṇā
jagāma śyāmākṣaye ravikaraiḥ ca saha ājagāma
divasaḥ jagāma sāyaṃtanāya vidhaye astaminaḥ
jagāma snātum sabhā kṛtanmaskaraṇā
jagāma śyāmākṣaye ravikaraiḥ ca saha ājagāma
51.
śrīvālmīkiḥ uvāca atha munau iti uktavati
divasaḥ sāyaṃtanāya vidhaye jagāma astaminaḥ
jagāma sabhā kṛtanmaskaraṇā snātum
jagāma ca śyāmākṣaye saha ravikaraiḥ ājagāma
divasaḥ sāyaṃtanāya vidhaye jagāma astaminaḥ
jagāma sabhā kṛtanmaskaraṇā snātum
jagāma ca śyāmākṣaye saha ravikaraiḥ ājagāma
51.
Śrī Vālmīki spoke: When the sage had thus spoken, the day moved towards its evening rituals, and the setting sun departed. The assembly, having offered salutations, went to bathe. And with the dawn (śyāmākṣaya), it (the assembly or a new day) arrived together with the sun's rays.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45 (current chapter)
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216