Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-158

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
मुनिरुवाच ।
एतत्ते कथितं सर्वं भविष्यद्भूतवत्तव ।
यथेच्छसि तथेदानीं व्याध साधु विधीयताम् ॥ १ ॥
muniruvāca ,
etatte kathitaṃ sarvaṃ bhaviṣyadbhūtavattava ,
yathecchasi tathedānīṃ vyādha sādhu vidhīyatām 1
1. muniḥ uvāca etat te kathitam sarvam bhaviṣyat bhūtavat
tava yathā icchasi tathā idānīm vyādha sādhu vidhīyatām
1. muniḥ uvāca etat sarvam bhaviṣyat bhūtavat te kathitam
he vyādha idānīm yathā icchasi tathā sādhu vidhīyatām
1. The sage said: "All this has been related to you, concerning the future as if it had already happened. Now, O hunter, proceed as you deem fit."
अग्निरुवाच ।
इति तस्य वचः श्रुत्वा विस्मयाकुलचेतनः ।
क्षीणं स्थित्वा जगामाशु स्नातुं व्याधस्तथा मुनिः ॥ २ ॥
agniruvāca ,
iti tasya vacaḥ śrutvā vismayākulacetanaḥ ,
kṣīṇaṃ sthitvā jagāmāśu snātuṃ vyādhastathā muniḥ 2
2. agniḥ uvāca iti tasya vacaḥ śrutvā vismayākulacetanaḥ
kṣīṇam sthitvā jagāma āśu snātum vyādhaḥ tathā muniḥ
2. agniḥ uvāca iti tasya vacaḥ śrutvā vismayākulacetanaḥ
vyādhaḥ tathā muniḥ kṣīṇam sthitvā āśu snātum jagāma
2. Agni said: Having heard his words, the hunter, whose mind was bewildered with astonishment, paused for a moment and quickly went to bathe, as did the sage.
इति तौ चेरतुस्तत्र तपः शास्त्रविचारणैः ।
अकारणसुहृद्भूतावुभौ व्याधमहामुनी ॥ ३ ॥
iti tau ceratustatra tapaḥ śāstravicāraṇaiḥ ,
akāraṇasuhṛdbhūtāvubhau vyādhamahāmunī 3
3. iti tau ceratuḥ tatra tapaḥ śāstravicāraṇaiḥ
akāraṇasuhṛdbhūtau ubhau vyādhamahāmunī
3. iti tatra akāraṇasuhṛdbhūtau ubhau tau
vyādhamahāmunī tapaḥ śāstravicāraṇaiḥ ceratuḥ
3. Thus, those two, the hunter and the great sage, having become friends without any specific cause, lived there practicing asceticism (tapas) and scriptural study.
अथाल्पेनैव कालेन मुनिर्निर्वाणमाययौ ।
देहं त्यक्त्वाऽपदेशान्ते परे परिणतिं गतः ॥ ४ ॥
athālpenaiva kālena munirnirvāṇamāyayau ,
dehaṃ tyaktvā'padeśānte pare pariṇatiṃ gataḥ 4
4. atha alpena eva kālena muniḥ nirvāṇam āyayau
deham tyaktvā apadeśānte pare pariṇatim gataḥ
4. atha alpena eva kālena muniḥ apadeśānte deham
tyaktvā nirvāṇam āyayau pare pariṇatim gataḥ
4. Then, in a very short time, the sage attained liberation (nirvāṇa), having abandoned his body at the completion of his mission, and reached the supreme transformation.
कालेन बहुनान्येन ततो युगशतात्मना ।
व्याधस्य कामनां दातुं पद्मजन्मा समाययौ ॥ ५ ॥
kālena bahunānyena tato yugaśatātmanā ,
vyādhasya kāmanāṃ dātuṃ padmajanmā samāyayau 5
5. kālena bahunā anyena tataḥ yugaśatātmanā
vyādhasya kāmanām dātum padmajanmā samāyayau
5. tataḥ anyena bahunā yugaśatātmanā kālena
padmajanmā vyādhasya kāmanām dātum samāyayau
5. Thereafter, by another long period of time, consisting of hundreds of eons (yugas), Brahmā, the lotus-born, arrived to grant the hunter's wish.
व्याधः स्ववासनावेशं निवारयितुमक्षमः ।
जानन्नपि वरं पूर्वं वर्णितं समयाचत ॥ ६ ॥
vyādhaḥ svavāsanāveśaṃ nivārayitumakṣamaḥ ,
jānannapi varaṃ pūrvaṃ varṇitaṃ samayācata 6
6. vyādhaḥ sva-vāsanā-āveśam nivārayitum akṣamaḥ
jānan api varam pūrvaṃ varṇitam samayācata
6. vyādhaḥ svavāsanāveśam nivārayitum akṣamaḥ
jānan api pūrvaṃ varṇitam varam samayācata
6. The hunter, unable to restrain his own innate impulses, requested the boon that had been described previously, even though he knew better.
ब्रह्मैवमस्त्विति प्रोच्य ययावभिमतां दिशम् ।
व्याधस्तपःफलं भोक्तुं खगवद्व्योम पुप्लुवे ॥ ७ ॥
brahmaivamastviti procya yayāvabhimatāṃ diśam ,
vyādhastapaḥphalaṃ bhoktuṃ khagavadvyoma pupluve 7
7. brahma evam astu iti procya yayau abhimatām diśam
vyādhaḥ tapas-phalam bhoktum khagavat vyoma pupluve
7. brahma evam astu iti procya abhimatām diśam yayau.
vyādhaḥ tapas-phalam bhoktum khagavat vyoma pupluve
7. Brahma, saying 'Let it be so,' went in his desired direction. The hunter, to experience the fruit of his ascetic practice (tapas), soared into the sky like a bird.
वर्धमानेन देहेन जगत्पारे महानभः ।
वेगादगणितं कालं पूरयामास शैलवत् ॥ ८ ॥
vardhamānena dehena jagatpāre mahānabhaḥ ,
vegādagaṇitaṃ kālaṃ pūrayāmāsa śailavat 8
8. vardhamānena dehena jagatpāre mahānabhaḥ
vegāt agaṇitam kālam pūrayāmāsa śailavat
8. (saḥ) vardhamānena dehena jagatpāre mahānabhaḥ
vegāt agaṇitam kālam śailavat pūrayāmāsa
8. With his expanding body, he rapidly filled the vast space (mahānabhaḥ) beyond the world, for an immeasurable time, like a mountain.
महागरुडवेगेन तिर्यगूर्ध्वमधस्तथा ।
व्योम पूरयतस्तस्य कालो बहुतरो ययौ ॥ ९ ॥
mahāgaruḍavegena tiryagūrdhvamadhastathā ,
vyoma pūrayatastasya kālo bahutaro yayau 9
9. mahā-garuḍa-vegena tiryac ūrdhvam adhaḥ tathā
vyoma pūrayataḥ tasya kālaḥ bahutaraḥ yayau
9. (saḥ) mahāgaruḍavegena tiryac ūrdhvam adhaḥ
tathā vyoma pūrayataḥ tasya bahutaraḥ kālaḥ yayau
9. As he filled the sky horizontally, upwards, and downwards with the speed of a great Garuḍa, a great deal of time passed for him.
अथ दीर्घेण कालेन यदा विद्याभ्रमस्य सः ।
अन्तं न समवाप्नोति तत्रोद्वेगमुपाययौ ॥ १० ॥
atha dīrgheṇa kālena yadā vidyābhramasya saḥ ,
antaṃ na samavāpnoti tatrodvegamupāyayau 10
10. atha dīrgheṇa kālena yadā vidyābhramasya saḥ
antam na samavāpnoti tatra udvegam upāyayau
10. atha yadā saḥ dīrgheṇa kālena vidyābhramasya
antam na samavāpnoti tatra udvegam upāyayau
10. Then, when he could not reach the end of this illusion of knowledge (vidyābhrama) even after a long time, he was overcome with distress (udvega).
उद्वेगादथ बद्ध्वासौ प्राणरेचनधारणाम् ।
प्राणांस्तत्याज नभसि शवीभूतमधोवपुः ॥ ११ ॥
udvegādatha baddhvāsau prāṇarecanadhāraṇām ,
prāṇāṃstatyāja nabhasi śavībhūtamadhovapuḥ 11
11. udvegāt atha baddhvā asau prāṇarecanadhāraṇām
prāṇān tatyāja nabhasi śavībhūtam adhovapuḥ
11. atha asau udvegāt prāṇarecanadhāraṇām baddhvā nabhasi prāṇān tatyāja,
adhovapuḥ śavībhūtam [abhavat]
11. Then, driven by that distress (udvega), he performed the practice of breath exhalation (prāṇarecanadhāraṇā) and released his vital breaths (prāṇa) into the sky, his lower body having become like a corpse.
चित्तं प्राणान्वितं व्योम्नि ययौ तत्रैव सिन्धुताम् ।
विदूरथारिरूपां तामखिलावनिपालिनीम् ॥ १२ ॥
cittaṃ prāṇānvitaṃ vyomni yayau tatraiva sindhutām ,
vidūrathārirūpāṃ tāmakhilāvanipālinīm 12
12. cittam prāṇānvitam vyomni yayau tatra eva
sindhutām vidūrathārirūpām tām akhilāvanipālinīm
12. prāṇānvitam cittam vyomni yayau,
tatra eva tām vidūrathārirūpām akhilāvanipālinīm sindhutām yayau
12. His mind (citta), imbued with the vital breaths (prāṇa), ascended into the sky and there, precisely there, attained the state of Sindhu, becoming that which had the form of Vidūratha's enemy and protected the entire earth.
देहो मेरुशताकारमहाशव इवाभवत् ।
द्वितीयोर्वीनिभो व्योम्नः पपाताशनिवज्रवत् ॥ १३ ॥
deho meruśatākāramahāśava ivābhavat ,
dvitīyorvīnibho vyomnaḥ papātāśanivajravat 13
13. dehaḥ meruśatākāramahāśavaḥ iva abhavat
dvitīyorvīnibhaḥ vyomnaḥ papāta aśanivajravat
13. dehaḥ meruśatākāramahāśavaḥ iva abhavat,
[saḥ ca] dvitīyorvīnibhaḥ vyomnaḥ aśanivajravat papāta
13. His body became like a colossal corpse, resembling a hundred Mount Merus in size, and resembling a second earth, it fell from the sky like a thunderbolt.
पिधानमिव कस्योर्वीवीथी कस्मिंश्चिदम्बरे ।
केशोण्ड्रकवदाभाते कस्मिंश्चिज्जागते भ्रमे ॥ १४ ॥
pidhānamiva kasyorvīvīthī kasmiṃścidambare ,
keśoṇḍrakavadābhāte kasmiṃścijjāgate bhrame 14
14. pidhānam iva kasya urvīvīthī kasmiñcit ambare
keśoṇḍrakavat ābhāte kasmiñcit jāgate bhrame
14. kasmiñcit ambare urvīvīthī kasya pidhānam iva ābhāte; tathā kasmiñcit jāgate bhrame keśoṇḍrakavat ābhāte.
14. The expanse of the earth (urvīvīthī) appears like a mere covering in some space, just as specks of hair appear in one's vision in some waking delusion (bhrama).
आकारपूरिताशेषवसुधाचलमण्डलः ।
विपश्चिच्छ्रेष्ठ कथितमेतत्ते तन्महाशवम् ॥ १५ ॥
ākārapūritāśeṣavasudhācalamaṇḍalaḥ ,
vipaścicchreṣṭha kathitametatte tanmahāśavam 15
15. ākārapūritāśeṣavasudhācalamaṇḍalaḥ
vipaścitśreṣṭha kathitam etat te tat mahāśavam
15. vipaścitśreṣṭha,
ākārapūritāśeṣavasudhācalamaṇḍalaḥ tat mahāśavam etat te kathitam.
15. O best among the wise, this great corpse (mahāśavam), whose form has filled the entire sphere of earth and mountains, has been described to you.
यस्मिञ्छवं संपतितं जगत्यवनिमण्डले ।
तदिदं जगदाभातमस्माकं स्वप्नपूर्यथा ॥ १६ ॥
yasmiñchavaṃ saṃpatitaṃ jagatyavanimaṇḍale ,
tadidaṃ jagadābhātamasmākaṃ svapnapūryathā 16
16. yasmin śavam saṃpatitam jagati avanimaṇḍale
tat idam jagat ābhātam asmākam svapnapūryathā
16. yasmin jagati avanimaṇḍale śavam saṃpatitam,
tat idam jagat asmākam svapnapūryathā ābhātam.
16. In which world (jagat), upon the sphere of the earth, that corpse has fallen, that very world appears to us just like a city in a dream.
तदेतच्छवमास्वाद्य शुष्का पूर्णा महोदरी ।
संपन्ना चण्डिका देवी रक्ता रक्तान्त्रपूरिता ॥ १७ ॥
tadetacchavamāsvādya śuṣkā pūrṇā mahodarī ,
saṃpannā caṇḍikā devī raktā raktāntrapūritā 17
17. tat etat śavam āsvādya śuṣkā pūrṇā mahodarī
sampannā caṇḍikā devī raktā raktāntrapūritā
17. caṇḍikā devī,
tat etat śavam āsvādya,
śuṣkā pūrṇā mahodarī raktā raktāntrapūritā sampannā.
17. Having consumed that corpse, the goddess Chaṇḍikā became emaciated, yet full and large-bellied, red, and completely filled with bloody entrails.
मेदिनी मेदिनी जाता शवस्यैतस्य मेदसा ।
पूरिताऽपूर्वरूपेण हिमवद्गिरिरूपिणा ॥ १८ ॥
medinī medinī jātā śavasyaitasya medasā ,
pūritā'pūrvarūpeṇa himavadgirirūpiṇā 18
18. medinī medinī jātā śavasya etasya medasā
| pūritā apūrvarūpeṇa himavadgirirūpiṇā ||
18. etasya śavasya medasā medinī medinī jātā
apūrvarūpeṇa himavadgirirūpiṇā pūritā
18. This earth (medinī) became (fatty land) due to the fat of this corpse. It was filled with an unprecedented form, taking the shape of the Himalayan mountains.
तदैवैतन्महामेदो मृद्धातुत्वमुपागतम् ।
कालेन वसुधा भूयो भूत्वा मृन्मयतां गता ॥ १९ ॥
tadaivaitanmahāmedo mṛddhātutvamupāgatam ,
kālena vasudhā bhūyo bhūtvā mṛnmayatāṃ gatā 19
19. tadā eva etat mahāmedaḥ mṛddhātutvam upāgatam |
kālena vasudhā bhūyaḥ bhūtvā mṛnmayatām gatā ||
19. tadā eva etat mahāmedaḥ mṛddhātutvam upāgatam
kālena vasudhā bhūyaḥ mṛnmayatām bhūtvā gatā
19. Then, this great fat (mahāmedas) transformed into an earth-element. In time, the earth (vasudhā) itself again became clay-like.
भूयः प्रजातानि वनानि भूमौ ग्रामाः कृताः पत्तनसंयुताश्च ।
पातालतः साधुसमुत्थितास्ते शैलाः प्रवृत्ता व्यवहारलक्ष्मीः ॥ २० ॥
bhūyaḥ prajātāni vanāni bhūmau grāmāḥ kṛtāḥ pattanasaṃyutāśca ,
pātālataḥ sādhusamutthitāste śailāḥ pravṛttā vyavahāralakṣmīḥ 20
20. bhūyaḥ prajātāni vanāni bhūmau
grāmāḥ kṛtāḥ pattanasamyutāḥ ca |
pātālataḥ sādhusamutthitāḥ te
śailāḥ pravṛttā vyavahāralakṣmīḥ ||
20. bhūyaḥ vanāni bhūmau prajātāni
grāmāḥ ca pattanasamyutāḥ kṛtāḥ
te śailāḥ pātālataḥ sādhusamutthitāḥ
vyavahāralakṣmīḥ pravṛttā
20. Again, forests grew on the earth. Villages were built, accompanied by towns. Those mountains properly emerged from the netherworld (pātāla). And the prosperity of worldly affairs (vyavahāralakṣmī) commenced.