योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-4, chapter-14
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अथ कालभृगू देवौ मन्दराचलकन्दरात् ।
गन्तुं प्रवृत्ताववनौ समङ्गासरितस्तटम् ॥ १ ॥
अथ कालभृगू देवौ मन्दराचलकन्दरात् ।
गन्तुं प्रवृत्ताववनौ समङ्गासरितस्तटम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
atha kālabhṛgū devau mandarācalakandarāt ,
gantuṃ pravṛttāvavanau samaṅgāsaritastaṭam 1
atha kālabhṛgū devau mandarācalakandarāt ,
gantuṃ pravṛttāvavanau samaṅgāsaritastaṭam 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca atha kālabhṛgū devau mandarācalakandarāt
gantum pravṛttau avanau samaṅgāsaritaḥ taṭam
gantum pravṛttau avanau samaṅgāsaritaḥ taṭam
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca.
atha devau kālabhṛgū mandarācalakandarāt avanau samaṅgāsaritaḥ taṭam gantum pravṛttau.
atha devau kālabhṛgū mandarācalakandarāt avanau samaṅgāsaritaḥ taṭam gantum pravṛttau.
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Then the two divine sages, Kāla and Bhṛgu, began to proceed from the cave of Mount Mandara towards the bank of the Samaṅgā river on earth.
तौ शैलादवरोहन्तौ दृष्टवन्तौ महाद्युती ।
नवहैमलताजालकुञ्जसुप्तनभश्चरान् ॥ २ ॥
नवहैमलताजालकुञ्जसुप्तनभश्चरान् ॥ २ ॥
tau śailādavarohantau dṛṣṭavantau mahādyutī ,
navahaimalatājālakuñjasuptanabhaścarān 2
navahaimalatājālakuñjasuptanabhaścarān 2
2.
tau śailāt avarohantau dṛṣṭavantau mahādyutī
navahaimalatājālakunjasuptanabhaścarān
navahaimalatājālakunjasuptanabhaścarān
2.
mahādyutī tau śailāt avarohantau (santaḥ),
navahaimalatājālakunjasuptanabhaścarān dṛṣṭavantau.
navahaimalatājālakunjasuptanabhaścarān dṛṣṭavantau.
2.
Those two (Kāla and Bhṛgu), of great splendor, while descending from the mountain, saw celestial beings (or birds) sleeping in the dense bowers, which were like networks of new, golden creepers.
वल्लीवलयदोलाभिः क्रीडतो गगनाङ्गणे ।
हरिणीमुग्धमुग्धाक्षिप्रेक्षितस्मारितोत्पलान् ॥ ३ ॥
हरिणीमुग्धमुग्धाक्षिप्रेक्षितस्मारितोत्पलान् ॥ ३ ॥
vallīvalayadolābhiḥ krīḍato gaganāṅgaṇe ,
hariṇīmugdhamugdhākṣiprekṣitasmāritotpalān 3
hariṇīmugdhamugdhākṣiprekṣitasmāritotpalān 3
3.
vallīvalayadolābhiḥ krīḍataḥ gaganāṅgaṇe
hariṇīmugdhamugdhākṣiprekṣitasmāritotpalān
hariṇīmugdhamugdhākṣiprekṣitasmāritotpalān
3.
vallīvalayadolābhiḥ krīḍataḥ gaganāṅgaṇe
hariṇīmugdhamugdhākṣiprekṣitasmāritotpalān
hariṇīmugdhamugdhākṣiprekṣitasmāritotpalān
3.
Playing in the celestial courtyard with swings made of creeper-garlands; (and those) whose (eyes/beauty) were reminiscent of lotuses, a resemblance evoked by the innocent and charming glances of doe-eyed women.
सिद्धानध्यासितोत्तुङ्गशिलाशकलविष्टरान् ।
धृताकारानिवोत्साहान्हेलादृष्टजगत्त्रयान् ॥ ४ ॥
धृताकारानिवोत्साहान्हेलादृष्टजगत्त्रयान् ॥ ४ ॥
siddhānadhyāsitottuṅgaśilāśakalaviṣṭarān ,
dhṛtākārānivotsāhānhelādṛṣṭajagattrayān 4
dhṛtākārānivotsāhānhelādṛṣṭajagattrayān 4
4.
siddhān adhyāsitottuṅgaśilāśakalaviṣṭarān
dhṛtākārān iva utsāhān helādṛṣṭajagattrayān
dhṛtākārān iva utsāhān helādṛṣṭajagattrayān
4.
siddhān adhyāsitottuṅgaśilāśakalaviṣṭarān
dhṛtākārān iva utsāhān helādṛṣṭajagattrayān
dhṛtākārān iva utsāhān helādṛṣṭajagattrayān
4.
Those whose lofty seats, made of rock slabs, had been occupied by perfected beings (siddhas); appearing as if enthusiasms (utsāha) had taken physical form; and who had surveyed the three worlds with ease.
कृताजस्रपतत्पुष्पधारासारनिमज्जनान् ।
तालोत्तालकृतोद्धस्तहस्तान्हस्तिघटापतीन् ॥ ५ ॥
तालोत्तालकृतोद्धस्तहस्तान्हस्तिघटापतीन् ॥ ५ ॥
kṛtājasrapatatpuṣpadhārāsāranimajjanān ,
tālottālakṛtoddhastahastānhastighaṭāpatīn 5
tālottālakṛtoddhastahastānhastighaṭāpatīn 5
5.
kṛtājasrapatatpuṣpadhārāsāranimajjanān
tālotthālakṛtoddhastahastān hastighaṭāpatīn
tālotthālakṛtoddhastahastān hastighaṭāpatīn
5.
kṛtājasrapatatpuṣpadhārāsāranimajjanān
tālotthālakṛtoddhastahastān hastighaṭāpatīn
tālotthālakṛtoddhastahastān hastighaṭāpatīn
5.
The chiefs of elephant herds (hastighaṭāpati), who underwent continuous immersion in torrents of falling flower streams, and whose trunks were raised with mighty, rhythmic movements.
मदावलेपनिद्रालून्मदान्मूर्तानिव स्थितान् ।
पुष्पकेसररक्ताङ्गपवनारुणवालधीन् ॥ ६ ॥
पुष्पकेसररक्ताङ्गपवनारुणवालधीन् ॥ ६ ॥
madāvalepanidrālūnmadānmūrtāniva sthitān ,
puṣpakesararaktāṅgapavanāruṇavāladhīn 6
puṣpakesararaktāṅgapavanāruṇavāladhīn 6
6.
madāvalepanidrālūn madān mūrtān iva sthitān
puṣpakesararaktāṅgapavanāruṇavāladhīn
puṣpakesararaktāṅgapavanāruṇavāladhīn
6.
madāvalepanidrālūn madān mūrtān iva sthitān
puṣpakesararaktāṅgapavanāruṇavāladhīn
puṣpakesararaktāṅgapavanāruṇavāladhīn
6.
Those who are drowsy with intoxication and arrogance; standing as if embodied forms of intoxication (mada) itself; whose bodies are reddened by flower pollen, and whose tails are reddish-brown due to the wind.
चञ्चलाश्चमराश्चारून्भूभृन्मण्डलचामरान् ।
कृताजस्त्रपतत्पुष्पधारासारनिमज्जनान् ॥ ७ ॥
कृताजस्त्रपतत्पुष्पधारासारनिमज्जनान् ॥ ७ ॥
cañcalāścamarāścārūnbhūbhṛnmaṇḍalacāmarān ,
kṛtājastrapatatpuṣpadhārāsāranimajjanān 7
kṛtājastrapatatpuṣpadhārāsāranimajjanān 7
7.
cañcalāḥ camarāḥ cārūn bhūbhṛt-maṇḍala-cāmarān
kṛta-ajasra-patat-puṣpa-dhārā-āsāra-nimajjanān
kṛta-ajasra-patat-puṣpa-dhārā-āsāra-nimajjanān
7.
cañcalāḥ camarāḥ cārūn bhūbhṛt-maṇḍala-cāmarān
kṛta-ajasra-patat-puṣpa-dhārā-āsāra-nimajjanān
kṛta-ajasra-patat-puṣpa-dhārā-āsāra-nimajjanān
7.
Restless yaks were present; [they also observed] beautiful chowries that resembled mountain ranges, and which were immersed by incessant showers of falling flowers.
किन्नरान्भूमखर्जूराञ्शाखासरलतां गतान् ।
परस्परफलाघातक्ष्वेडावर्जितकीचकान् ॥ ८ ॥
परस्परफलाघातक्ष्वेडावर्जितकीचकान् ॥ ८ ॥
kinnarānbhūmakharjūrāñśākhāsaralatāṃ gatān ,
parasparaphalāghātakṣveḍāvarjitakīcakān 8
parasparaphalāghātakṣveḍāvarjitakīcakān 8
8.
kinnarān bhūmakharjūrān śākhāsaralatāṃ gatān
parasparaphalāghātakṣveḍāvarjitakīcakān
parasparaphalāghātakṣveḍāvarjitakīcakān
8.
kinnarān bhūmakharjūrān śākhāsaralatāṃ gatān
parasparaphalāghātakṣveḍāvarjitakīcakān
parasparaphalāghātakṣveḍāvarjitakīcakān
8.
They saw Kinnaras, and numerous date palms whose branches had attained straightness, and hollow bamboos which resonated with sounds caused by the mutual striking of fruits.
धातुपाटलदुर्वक्रान्मर्कटान्नटनोत्कटान् ।
लतावितानसंछन्नसानूपवनमन्दिरान् ॥ ९ ॥
लतावितानसंछन्नसानूपवनमन्दिरान् ॥ ९ ॥
dhātupāṭaladurvakrānmarkaṭānnaṭanotkaṭān ,
latāvitānasaṃchannasānūpavanamandirān 9
latāvitānasaṃchannasānūpavanamandirān 9
9.
dhātupāṭaladurvakrān markaṭān naṭanotkaṭān
latāvitānasaṃchannasānūpvanamandirān
latāvitānasaṃchannasānūpvanamandirān
9.
dhātupāṭaladurvakrān markaṭān naṭanotkaṭān
latāvitānasaṃchannasānūpvanamandirān
latāvitānasaṃchannasānūpvanamandirān
9.
They saw monkeys that were crooked and pale red due to mineral streaks and intensely engaged in dancing, and regions where plateaus, groves, and temples were covered by canopies of creepers.
सिद्धानमरनारीभिर्मन्दारकुसुमाहतान् ।
धातुपाटलनिर्द्वारपयोदपटसंवृतान् ॥ १० ॥
धातुपाटलनिर्द्वारपयोदपटसंवृतान् ॥ १० ॥
siddhānamaranārībhirmandārakusumāhatān ,
dhātupāṭalanirdvārapayodapaṭasaṃvṛtān 10
dhātupāṭalanirdvārapayodapaṭasaṃvṛtān 10
10.
siddhān amaranārībhiḥ mandārakusumāhatān
dhātupāṭalanirdvārapayodapaṭasaṃvṛtān
dhātupāṭalanirdvārapayodapaṭasaṃvṛtān
10.
siddhān amaranārībhiḥ mandārakusumāhatān
dhātupāṭalanirdvārapayodapaṭasaṃvṛtān
dhātupāṭalanirdvārapayodapaṭasaṃvṛtān
10.
They saw Siddhas who were pelted with Mandāra flowers by divine women, and whose doorless abodes were covered by cloud-screens tinged pale red by minerals.
तटानजनसंसर्गान्बौद्धान्प्रव्रजितानिव ।
सरितः कुन्दमन्दारपिनद्धलहरीघटाः ।
सागरोत्कतयेवात्तमधुमासप्रसाधनाः ॥ ११ ॥
सरितः कुन्दमन्दारपिनद्धलहरीघटाः ।
सागरोत्कतयेवात्तमधुमासप्रसाधनाः ॥ ११ ॥
taṭānajanasaṃsargānbauddhānpravrajitāniva ,
saritaḥ kundamandārapinaddhalaharīghaṭāḥ ,
sāgarotkatayevāttamadhumāsaprasādhanāḥ 11
saritaḥ kundamandārapinaddhalaharīghaṭāḥ ,
sāgarotkatayevāttamadhumāsaprasādhanāḥ 11
11.
tāṭān ajana-saṃsargān bauddhān
pravrajitān iva saritaḥ
kunda-mandāra-pinaddha-laharī-ghaṭāḥ sāgara-utkatayā
iva ātta madhu-māsa-prasādhanāḥ
pravrajitān iva saritaḥ
kunda-mandāra-pinaddha-laharī-ghaṭāḥ sāgara-utkatayā
iva ātta madhu-māsa-prasādhanāḥ
11.
saritaḥ tāṭān ajana-saṃsargān bauddhān
pravrajitān iva
kunda-mandāra-pinaddha-laharī-ghaṭāḥ sāgara-utkatayā
iva ātta madhu-māsa-prasādhanāḥ
pravrajitān iva
kunda-mandāra-pinaddha-laharī-ghaṭāḥ sāgara-utkatayā
iva ātta madhu-māsa-prasādhanāḥ
11.
They saw rivers, which, like Buddhist ascetics secluded from the company of people on their banks, had clusters of waves adorned with jasmine and Mandāra flowers, and which had assumed the embellishments of the spring season as if out of eagerness for the ocean.
पुष्पभारपिनद्धाङ्गान्वृक्षान्पवनकम्पितान् ।
क्षीबानिव मधुप्राप्तौ घूर्णान्मधुकरेक्षणान् ॥ १२ ॥
क्षीबानिव मधुप्राप्तौ घूर्णान्मधुकरेक्षणान् ॥ १२ ॥
puṣpabhārapinaddhāṅgānvṛkṣānpavanakampitān ,
kṣībāniva madhuprāptau ghūrṇānmadhukarekṣaṇān 12
kṣībāniva madhuprāptau ghūrṇānmadhukarekṣaṇān 12
12.
puṣpa-bhāra-pinaddhāṅgān vṛkṣān pavana-kampitān
kṣībān iva madhu-prāptau ghūrṇān madhu-kara-īkṣaṇān
kṣībān iva madhu-prāptau ghūrṇān madhu-kara-īkṣaṇān
12.
vṛkṣān puṣpa-bhāra-pinaddhāṅgān pavana-kampitān
madhu-prāptau kṣībān iva ghūrṇān madhu-kara-īkṣaṇān
madhu-prāptau kṣībān iva ghūrṇān madhu-kara-īkṣaṇān
12.
They saw trees whose branches were laden with blossoms, swaying, shaken by the wind, as if intoxicated by the abundant nectar, with swarms of bees appearing as their eyes.
शैलराजश्रियं स्फीतां पश्यन्तौ तावितस्ततः ।
प्राप्तवन्तौ वसुमतीं पुरपत्तनमण्डिताम् ॥ १३ ॥
प्राप्तवन्तौ वसुमतीं पुरपत्तनमण्डिताम् ॥ १३ ॥
śailarājaśriyaṃ sphītāṃ paśyantau tāvitastataḥ ,
prāptavantau vasumatīṃ purapattanamaṇḍitām 13
prāptavantau vasumatīṃ purapattanamaṇḍitām 13
13.
śaila-rāja-śriyam sphītām paśyantau tau itas-tataḥ
prāptavantau vasumatīm pura-pattana-maṇḍitām
prāptavantau vasumatīm pura-pattana-maṇḍitām
13.
tau itas-tataḥ śaila-rāja-śriyam sphītām paśyantau
pura-pattana-maṇḍitām vasumatīm prāptavantau
pura-pattana-maṇḍitām vasumatīm prāptavantau
13.
Those two (Rama and Lakshmana), observing the magnificent splendor of the mountain king here and there, reached a region of land adorned with towns and cities.
क्षणादवापतुस्तत्र पुष्पलोलतरङ्गिणीम् ।
समङ्गां सरितं साधु सर्वपुष्पमयीमिव ॥ १४ ॥
समङ्गां सरितं साधु सर्वपुष्पमयीमिव ॥ १४ ॥
kṣaṇādavāpatustatra puṣpalolataraṅgiṇīm ,
samaṅgāṃ saritaṃ sādhu sarvapuṣpamayīmiva 14
samaṅgāṃ saritaṃ sādhu sarvapuṣpamayīmiva 14
14.
kṣaṇāt avāpatuḥ tatra puṣpa-lola-taraṅgiṇīm
samaṅgām saritam sādhu sarva-puṣpa-mayīm iva
samaṅgām saritam sādhu sarva-puṣpa-mayīm iva
14.
kṣaṇāt tatra tau puṣpa-lola-taraṅgiṇīm samaṅgām
saritam sādhu sarva-puṣpa-mayīm iva avāpatuḥ
saritam sādhu sarva-puṣpa-mayīm iva avāpatuḥ
14.
In a moment, those two reached the river Samangā, whose waves were playfully adorned with flowers, and which truly seemed to be made entirely of flowers.
ददर्शाथ तटे तस्मिन्कस्मिंश्चित्तनयं भृगुः ।
देहान्तरपरावृत्तं भावमन्यमुपागतम् ॥ १५ ॥
देहान्तरपरावृत्तं भावमन्यमुपागतम् ॥ १५ ॥
dadarśātha taṭe tasminkasmiṃścittanayaṃ bhṛguḥ ,
dehāntaraparāvṛttaṃ bhāvamanyamupāgatam 15
dehāntaraparāvṛttaṃ bhāvamanyamupāgatam 15
15.
dadarśa atha taṭe tasmin kasmiñcit tanayam
bhṛguḥ dehāntaraparāvṛttam bhāvam anyam upāgatam
bhṛguḥ dehāntaraparāvṛttam bhāvam anyam upāgatam
15.
bhṛguḥ atha tasmin kasmiñcit taṭe dehāntaraparāvṛttam
anyam bhāvam upāgatam tanayam dadarśa
anyam bhāvam upāgatam tanayam dadarśa
15.
Then, Bhṛgu saw his son on a certain bank, who had returned from another body and attained a different state.
चिन्तयन्तमिवानन्ताश्चिरभुक्ताऽचिरोज्झिताः ।
संसारसागरगतीर्हर्षशोकनिरन्तराः ॥ १७ ॥
संसारसागरगतीर्हर्षशोकनिरन्तराः ॥ १७ ॥
cintayantamivānantāścirabhuktā'cirojjhitāḥ ,
saṃsārasāgaragatīrharṣaśokanirantarāḥ 17
saṃsārasāgaragatīrharṣaśokanirantarāḥ 17
17.
cintayantam iva anantāḥ cirabhuktā acirojjhitāḥ
saṃsārasāgaragatīḥ harṣaśokanirantarāḥ
saṃsārasāgaragatīḥ harṣaśokanirantarāḥ
17.
anantāḥ cirabhuktāḥ acirojjhitāḥ harṣaśokanirantarāḥ
saṃsārasāgaragatīḥ iva cintayantam
saṃsārasāgaragatīḥ iva cintayantam
17.
As if contemplating the endless journeys through the ocean of transmigration (saṃsāra), which were long-enjoyed yet recently abandoned, and incessantly characterized by joy and sorrow.
नूनं निश्चलतां यातमतिभ्रमितचक्रवत् ।
अनन्तजगदावर्तविवर्तातिशयादिव ॥ १८ ॥
अनन्तजगदावर्तविवर्तातिशयादिव ॥ १८ ॥
nūnaṃ niścalatāṃ yātamatibhramitacakravat ,
anantajagadāvartavivartātiśayādiva 18
anantajagadāvartavivartātiśayādiva 18
18.
nūnam niścalatām yātam atibhramitacakravat
anantajagadāvartavivartātiśayāt iva
anantajagadāvartavivartātiśayāt iva
18.
nūnam atibhramitacakravat iva
anantajagadāvartavivartātiśayāt iva niścalatām yātam
anantajagadāvartavivartātiśayāt iva niścalatām yātam
18.
Surely, he had attained immobility, as if like an excessively spinning wheel (which appears still), or as it were, due to the overwhelming intensity of the revolutions of the infinite cycles of the cosmos.
एकान्तसंस्थितं कान्तं कान्त्येकाकिनमाश्रितम् ।
उपशान्तेहसंभग्नचित्तसंभ्रमसंगमम् ॥ १९ ॥
उपशान्तेहसंभग्नचित्तसंभ्रमसंगमम् ॥ १९ ॥
ekāntasaṃsthitaṃ kāntaṃ kāntyekākinamāśritam ,
upaśāntehasaṃbhagnacittasaṃbhramasaṃgamam 19
upaśāntehasaṃbhagnacittasaṃbhramasaṃgamam 19
19.
ekāntasaṃsthitam kāntam kāntyā ekākinam āśritam
upaśāntehasaṃbhagnacittasaṃbhramasaṅgamam
upaśāntehasaṃbhagnacittasaṃbhramasaṅgamam
19.
ekāntasaṃsthitam kāntam kāntyā ekākinam āśritam
upaśāntehasaṃbhagnacittasaṃbhramasaṅgamam
upaśāntehasaṃbhagnacittasaṃbhramasaṅgamam
19.
Dwelling in solitude, tranquil, solitary in his own radiance, whose desires had subsided, and whose mind's agitation and attachments were completely broken.
निर्विकल्पसमाधिस्थं विरतं द्वन्द्ववृत्तितः ।
हसन्तमखिलां लोकगतिं शीतलया धिया ॥ २० ॥
हसन्तमखिलां लोकगतिं शीतलया धिया ॥ २० ॥
nirvikalpasamādhisthaṃ virataṃ dvandvavṛttitaḥ ,
hasantamakhilāṃ lokagatiṃ śītalayā dhiyā 20
hasantamakhilāṃ lokagatiṃ śītalayā dhiyā 20
20.
nirvikalpasamādhistham viratam dvandvavṛttitaḥ
hasantam akhilām lokagatim śītalayā dhiyā
hasantam akhilām lokagatim śītalayā dhiyā
20.
nirvikalpasamādhistham viratam dvandvavṛttitaḥ
akhilām lokagatim śītalayā dhiyā hasantam
akhilām lokagatim śītalayā dhiyā hasantam
20.
Established in the state of thought-free absorption (nirvikalpa samādhi), detached from the activity of dualities, laughing at the entire course of the world with a calm intellect.
विगताखिलवृत्तान्तं विगताशेषभोक्तृतम् ।
निरस्तकल्पनाजालमालम्बितमहापदम् ॥ २१ ॥
निरस्तकल्पनाजालमालम्बितमहापदम् ॥ २१ ॥
vigatākhilavṛttāntaṃ vigatāśeṣabhoktṛtam ,
nirastakalpanājālamālambitamahāpadam 21
nirastakalpanājālamālambitamahāpadam 21
21.
vigatākhilavṛttāntam vigatāśeṣabhoktṛtam
nirastakalpanājālam ālambitamahāpadam
nirastakalpanājālam ālambitamahāpadam
21.
vigatākhilavṛttāntam vigatāśeṣabhoktṛtam
nirastakalpanājālam ālambitamahāpadam
nirastakalpanājālam ālambitamahāpadam
21.
One whose entire narrative has vanished, whose state of being an enjoyer has completely disappeared, from whom the network of imagination has been cast off, and who has attained the great (spiritual) state.
अनन्तविश्रान्तितते पदे विश्रान्तमात्मनि ।
प्रतिबिम्बमगृह्णन्तं सितं मणिमिवास्थितम् ॥ २२ ॥
प्रतिबिम्बमगृह्णन्तं सितं मणिमिवास्थितम् ॥ २२ ॥
anantaviśrāntitate pade viśrāntamātmani ,
pratibimbamagṛhṇantaṃ sitaṃ maṇimivāsthitam 22
pratibimbamagṛhṇantaṃ sitaṃ maṇimivāsthitam 22
22.
anantaviśrāntitate pade viśrāntam ātmani
pratibimbam agṛhṇantam sitam maṇim iva sthitam
pratibimbam agṛhṇantam sitam maṇim iva sthitam
22.
ātmani anantaviśrāntitate pade viśrāntam
pratibimbam agṛhṇantam sitam maṇim iva sthitam
pratibimbam agṛhṇantam sitam maṇim iva sthitam
22.
Resting in the Self (ātman), in the state pervaded by infinite repose, like a clear crystal that does not accept any reflection, thus situated.
हेयोपादेयसंकल्पविकल्पाभ्यां समुज्झितम् ।
संप्रबुद्धमतिं धीरं ददर्श तनयं भृगुः ॥ २३ ॥
संप्रबुद्धमतिं धीरं ददर्श तनयं भृगुः ॥ २३ ॥
heyopādeyasaṃkalpavikalpābhyāṃ samujjhitam ,
saṃprabuddhamatiṃ dhīraṃ dadarśa tanayaṃ bhṛguḥ 23
saṃprabuddhamatiṃ dhīraṃ dadarśa tanayaṃ bhṛguḥ 23
23.
heyopādeyasaṃkalpavikalpābhyām samujjhitam
samprabuddhamatim dhīram dadarśa tanayam bhṛguḥ
samprabuddhamatim dhīram dadarśa tanayam bhṛguḥ
23.
bhṛguḥ tanayam heyopādeyasaṃkalpavikalpābhyām
samujjhitam samprabuddhamatim dhīram dadarśa
samujjhitam samprabuddhamatim dhīram dadarśa
23.
Bhṛgu saw his son, who was completely freed from the mental constructs of acceptance and rejection, whose intellect was fully awakened, and who was steadfast.
तमालोक्य भृगोः पुत्रं कालो भृगुमुवाच ह ।
वाक्यमब्धिध्वनिनिभं तव पुत्रस्त्वसाविति ॥ २४ ॥
वाक्यमब्धिध्वनिनिभं तव पुत्रस्त्वसाविति ॥ २४ ॥
tamālokya bhṛgoḥ putraṃ kālo bhṛgumuvāca ha ,
vākyamabdhidhvaninibhaṃ tava putrastvasāviti 24
vākyamabdhidhvaninibhaṃ tava putrastvasāviti 24
24.
tam ālokya bhṛgoḥ putram kālaḥ bhṛgum uvāca ha
vākyam abdhi-dhvani-nibham tava putraḥ tu asau iti
vākyam abdhi-dhvani-nibham tava putraḥ tu asau iti
24.
kālaḥ tam bhṛgoḥ putram ālokya,
abdhi-dhvani-nibham vākyam bhṛgum ha uvāca,
"tava putraḥ tu asau" iti
abdhi-dhvani-nibham vākyam bhṛgum ha uvāca,
"tava putraḥ tu asau" iti
24.
When Time (Kāla) saw that son of Bhrigu, he spoke to Bhrigu with a voice like the roar of the ocean, saying, "This one is indeed your son."
विबुध्यतामिति गिरा समाधेर्विरराम सः ।
भार्गवोऽम्भोदघोषेण शनैरिव शिखण्डभृत् ॥ २५ ॥
भार्गवोऽम्भोदघोषेण शनैरिव शिखण्डभृत् ॥ २५ ॥
vibudhyatāmiti girā samādhervirarāma saḥ ,
bhārgavo'mbhodaghoṣeṇa śanairiva śikhaṇḍabhṛt 25
bhārgavo'mbhodaghoṣeṇa śanairiva śikhaṇḍabhṛt 25
25.
vibudhyatām iti girā samādheḥ virarāma saḥ
bhārgavaḥ ambhodaghoṣeṇa śanaiḥ iva śikhaṇḍabhṛt
bhārgavaḥ ambhodaghoṣeṇa śanaiḥ iva śikhaṇḍabhṛt
25.
"vibudhyatām" iti girā,
saḥ bhārgavaḥ ambhodaghoṣeṇa śanaiḥ śikhaṇḍabhṛt iva,
samādheḥ virarāma
saḥ bhārgavaḥ ambhodaghoṣeṇa śanaiḥ śikhaṇḍabhṛt iva,
samādheḥ virarāma
25.
Prompted by the words, "Be awakened!" the son of Bhrigu (Bhārgava) slowly withdrew from his deep meditation (samādhi), much like a peacock roused by the rumbling sound of a cloud.
उन्मील्य नेत्रे सोऽपश्यदन्ते कालभृगू प्रभू ।
समोदयाविवायातौ देवौ शशिदिवाकरौ ॥ २६ ॥
समोदयाविवायातौ देवौ शशिदिवाकरौ ॥ २६ ॥
unmīlya netre so'paśyadante kālabhṛgū prabhū ,
samodayāvivāyātau devau śaśidivākarau 26
samodayāvivāyātau devau śaśidivākarau 26
26.
unmīlya netre saḥ apaśyat ante kālabhṛgū prabhū
samodayau iva āyātau devau śaśidivākarau
samodayau iva āyātau devau śaśidivākarau
26.
saḥ netre unmīlya,
ante prabhū kālabhṛgū,
samodayau āyātau śaśidivākarau devau iva,
apaśyat
ante prabhū kālabhṛgū,
samodayau āyātau śaśidivākarau devau iva,
apaśyat
26.
Opening his eyes, he saw Time (Kāla) and Bhrigu, two mighty figures, standing before him, just as if the moon and sun, two deities, had arrived at the same time.
कदम्बलतिकापीठादथोत्थाय ननाम तौ ।
समौ समागतौ कान्तौ विप्रौ हीरहराविव ॥ २७ ॥
समौ समागतौ कान्तौ विप्रौ हीरहराविव ॥ २७ ॥
kadambalatikāpīṭhādathotthāya nanāma tau ,
samau samāgatau kāntau viprau hīraharāviva 27
samau samāgatau kāntau viprau hīraharāviva 27
27.
kadambalatikāpīṭhāt atha utthāya nanāma tau
samau samāgatौ kāntau viprau hīraharau iva
samau samāgatौ kāntau viprau hīraharau iva
27.
atha kadambalatikāpīṭhāt utthāya,
saḥ tau samāgatौ samau kāntau hīraharau iva viprau nanāma
saḥ tau samāgatौ samau kāntau hīraharau iva viprau nanāma
27.
Then, rising from his seat among the Kadamba creepers, he bowed to those two splendid Brahmins (vipra) who had arrived, appearing equally radiant, as if they were Hari and Hara (Vishnu and Shiva).
मिथःकृतसमाचाराः शिलायां समुपाविशन् ।
मेरुपृष्ठे जगत्पूज्या ब्रह्मविष्णुहरा इव ॥ २८ ॥
मेरुपृष्ठे जगत्पूज्या ब्रह्मविष्णुहरा इव ॥ २८ ॥
mithaḥkṛtasamācārāḥ śilāyāṃ samupāviśan ,
merupṛṣṭhe jagatpūjyā brahmaviṣṇuharā iva 28
merupṛṣṭhe jagatpūjyā brahmaviṣṇuharā iva 28
28.
mithaḥ kṛtasamācārāḥ śilāyām samupāviśan
merupṛṣṭhe jagatpūjyāḥ brahmaviṣṇuharāḥ iva
merupṛṣṭhe jagatpūjyāḥ brahmaviṣṇuharāḥ iva
28.
mithaḥ kṛtasamācārāḥ śilāyām samupāviśan
jagatpūjyāḥ brahmaviṣṇuharāḥ merupṛṣṭhe iva
jagatpūjyāḥ brahmaviṣṇuharāḥ merupṛṣṭhe iva
28.
After conversing among themselves, they sat down on a rock. They were like Brahma, Vishnu, and Shiva - revered by the world - seated on the peak of Mount Meru.
अथ शान्तजपो राम स समङ्गातटे द्विजः ।
तावुवाच वचः शान्तममृतस्यन्दसुन्दरम् ॥ २९ ॥
तावुवाच वचः शान्तममृतस्यन्दसुन्दरम् ॥ २९ ॥
atha śāntajapo rāma sa samaṅgātaṭe dvijaḥ ,
tāvuvāca vacaḥ śāntamamṛtasyandasundaram 29
tāvuvāca vacaḥ śāntamamṛtasyandasundaram 29
29.
atha śāntajapaḥ rāma saḥ samaṅgātaṭe dvijaḥ
tau uvāca vacaḥ śāntam amṛtasyandanasundaram
tau uvāca vacaḥ śāntam amṛtasyandanasundaram
29.
atha rāma saḥ dvijaḥ śāntajapaḥ samaṅgātaṭe
tau śāntam amṛtasyandanasundaram vacaḥ uvāca
tau śāntam amṛtasyandanasundaram vacaḥ uvāca
29.
Then, O Rama, that brahmin, who had completed his recitation (japa), spoke to those two (Rama and Lakṣmaṇa) on the bank of the Samaṅgā river. His words were peaceful and beautiful, like a stream of nectar.
भवतोर्दर्शनेनाहमद्य निर्वृतिमागतः ।
सममागतयोर्लोके शीतलोष्णरुचोरिव ॥ ३० ॥
सममागतयोर्लोके शीतलोष्णरुचोरिव ॥ ३० ॥
bhavatordarśanenāhamadya nirvṛtimāgataḥ ,
samamāgatayorloke śītaloṣṇarucoriva 30
samamāgatayorloke śītaloṣṇarucoriva 30
30.
bhavatoḥ darśanena aham adya nirvṛtim āgataḥ
samam āgatayoḥ loke śītalauṣṇarucoḥ iva
samam āgatayoḥ loke śītalauṣṇarucoḥ iva
30.
adya aham bhavatoḥ darśanena nirvṛtim āgataḥ
loke samam āgatayoḥ śītalauṣṇarucoḥ iva
loke samam āgatayoḥ śītalauṣṇarucoḥ iva
30.
Today, by the sight of you two, I have attained great contentment. It is as if the moon (cold-rayed) and the sun (hot-rayed) have appeared together in the world.
यो न शास्त्रेण तपसा न ज्ञानेनापि विद्यया ।
विनष्टो मे मनोमोहः क्षीणोऽसौ दर्शनेन वाम् ॥ ३१ ॥
विनष्टो मे मनोमोहः क्षीणोऽसौ दर्शनेन वाम् ॥ ३१ ॥
yo na śāstreṇa tapasā na jñānenāpi vidyayā ,
vinaṣṭo me manomohaḥ kṣīṇo'sau darśanena vām 31
vinaṣṭo me manomohaḥ kṣīṇo'sau darśanena vām 31
31.
yaḥ na śāstreṇa tapasā na jñānena api vidyayā
vinaṣṭaḥ me manomohaḥ kṣīṇaḥ asau darśanena vām
vinaṣṭaḥ me manomohaḥ kṣīṇaḥ asau darśanena vām
31.
me asau manomohaḥ yaḥ śāstreṇa na tapasā na jñānena
api vidyayā na vinaṣṭaḥ vām darśanena kṣīṇaḥ
api vidyayā na vinaṣṭaḥ vām darśanena kṣīṇaḥ
31.
That mental delusion of mine, which could not be destroyed by scripture, by austerity (tapas), by knowledge, or even by learning, has now dwindled away by the mere sight of you two.
न तथा सुखयन्त्यन्तर्निर्मलामृतवृष्टयः ।
यथा प्रहर्षयन्त्येता महतामेव दृष्टयः ॥ ३२ ॥
यथा प्रहर्षयन्त्येता महतामेव दृष्टयः ॥ ३२ ॥
na tathā sukhayantyantarnirmalāmṛtavṛṣṭayaḥ ,
yathā praharṣayantyetā mahatāmeva dṛṣṭayaḥ 32
yathā praharṣayantyetā mahatāmeva dṛṣṭayaḥ 32
32.
na tathā sukhayanti antarnirmalāmṛtavṛṣṭayaḥ
yathā praharṣayanti etāḥ mahatām eva dṛṣṭayaḥ
yathā praharṣayanti etāḥ mahatām eva dṛṣṭayaḥ
32.
mahatām eva etāḥ dṛṣṭayaḥ yathā praharṣayanti,
tathā antarnirmalāmṛtavṛṣṭayaḥ na sukhayanti.
tathā antarnirmalāmṛtavṛṣṭayaḥ na sukhayanti.
32.
Pure internal showers of nectar do not bring as much delight as do the mere glances of great individuals.
चरणाभ्यामिमं देशं भवन्तौ भूरितेजसौ ।
कौ पवित्रितवन्तौ नः शशाङ्कार्काविवाम्बरम् ॥ ३३ ॥
कौ पवित्रितवन्तौ नः शशाङ्कार्काविवाम्बरम् ॥ ३३ ॥
caraṇābhyāmimaṃ deśaṃ bhavantau bhūritejasau ,
kau pavitritavantau naḥ śaśāṅkārkāvivāmbaram 33
kau pavitritavantau naḥ śaśāṅkārkāvivāmbaram 33
33.
caraṇābhyām imam deśam bhavantau bhūritejasau
kau pavitritavantau naḥ śaśāṅkārkau iva ambaram
kau pavitritavantau naḥ śaśāṅkārkau iva ambaram
33.
bhūritejasau bhavantau kau (sthaḥ)? (yau) naḥ imam deśam caraṇābhyām pavitritavantau,
śaśāṅkārkau iva ambaram (pavitritavantau).
śaśāṅkārkau iva ambaram (pavitritavantau).
33.
Who are you two, of great radiance, who have sanctified this region with your footsteps, just as the moon and sun sanctify the sky?
इत्युक्तवन्तं प्रोवाच भृगुर्जन्मान्तरात्मजम् ।
स्मरात्मानं प्रबुद्धोऽसि नाज्ञोऽसीति रघूद्वह ॥ ३४ ॥
स्मरात्मानं प्रबुद्धोऽसि नाज्ञोऽसीति रघूद्वह ॥ ३४ ॥
ityuktavantaṃ provāca bhṛgurjanmāntarātmajam ,
smarātmānaṃ prabuddho'si nājño'sīti raghūdvaha 34
smarātmānaṃ prabuddho'si nājño'sīti raghūdvaha 34
34.
iti uktavantam provāca bhṛguḥ janmāntarātmajam smara
ātmānam prabuddhaḥ asi na ajñaḥ asi iti raghūdvaha
ātmānam prabuddhaḥ asi na ajñaḥ asi iti raghūdvaha
34.
bhṛguḥ iti uktavantam janmāntarātmajam provāca,
"raghūdvaha,
ātmānam smara! prabuddhaḥ asi,
ajñaḥ na asi" iti.
"raghūdvaha,
ātmānam smara! prabuddhaḥ asi,
ajñaḥ na asi" iti.
34.
To him who had thus spoken, Bhṛgu said to his son from a previous birth, 'Remember your Self (ātman)! You are awakened, not ignorant, O descendant of Raghu!'
प्रबोधितोऽसौ भृगुणा जन्मान्तरदशां निजाम् ।
मुहूर्तमात्रं सस्मार ध्यानोन्मीलितलोचनः ॥ ३५ ॥
मुहूर्तमात्रं सस्मार ध्यानोन्मीलितलोचनः ॥ ३५ ॥
prabodhito'sau bhṛguṇā janmāntaradaśāṃ nijām ,
muhūrtamātraṃ sasmāra dhyānonmīlitalocanaḥ 35
muhūrtamātraṃ sasmāra dhyānonmīlitalocanaḥ 35
35.
prabodhitaḥ asau bhṛguṇā janmāntaradaśām nijām
muhūrtamātram sasmāra dhyānonmīlitalocanaḥ
muhūrtamātram sasmāra dhyānonmīlitalocanaḥ
35.
bhṛguṇā prabodhitaḥ asau dhyānonmīlitalocanaḥ (san) muhūrtamātram nijām janmāntaradaśām sasmāra.
35.
Being awakened by Bhṛgu, he remembered for a mere moment his own state from a previous birth, with eyes opened by meditation (dhyāna).
अथासौ विस्मयात्स्मेरमुखो मुदितमानसः ।
वितर्कमन्थरां वाचमुवाच वदतां वरः ॥ ३६ ॥
वितर्कमन्थरां वाचमुवाच वदतां वरः ॥ ३६ ॥
athāsau vismayātsmeramukho muditamānasaḥ ,
vitarkamantharāṃ vācamuvāca vadatāṃ varaḥ 36
vitarkamantharāṃ vācamuvāca vadatāṃ varaḥ 36
36.
atha asau vismayāt smera-mukhaḥ mudita-mānasaḥ
vitarka-mantharām vācam uvāca vadatām varaḥ
vitarka-mantharām vācam uvāca vadatām varaḥ
36.
atha asau vismayāt smera-mukhaḥ mudita-mānasaḥ
vadatām varaḥ vitarka-mantharām vācam uvāca
vadatām varaḥ vitarka-mantharām vācam uvāca
36.
Then, with a face smiling in amazement and a mind filled with joy, he, the best among speakers, uttered words that were slow with deliberation.
जगत्यविदितारम्भा नियतिः परमात्मनः ।
यद्वशादिदमाभोगि जगच्चक्रं प्रवर्तते ॥ ३७ ॥
यद्वशादिदमाभोगि जगच्चक्रं प्रवर्तते ॥ ३७ ॥
jagatyaviditārambhā niyatiḥ paramātmanaḥ ,
yadvaśādidamābhogi jagaccakraṃ pravartate 37
yadvaśādidamābhogi jagaccakraṃ pravartate 37
37.
jagati avidita-ārambhā niyatiḥ paramātmanaḥ
yat-vaśāt idam ābhogi jagat-cakram pravartate
yat-vaśāt idam ābhogi jagat-cakram pravartate
37.
jagati paramātmanaḥ avidita-ārambhā niyatiḥ
yat-vaśāt idam ābhogi jagat-cakram pravartate
yat-vaśāt idam ābhogi jagat-cakram pravartate
37.
In this world, the divine ordinance (niyati) of the Supreme Self (paramātman), whose beginning is unknown, is that by whose power this expansive wheel of the universe (jagat-cakra) continuously revolves.
ममानन्तान्यतीतानि जन्मान्यविदितान्यपि ।
दशाफलान्यनन्तानि कल्पान्तकलितादिव ॥ ३८ ॥
दशाफलान्यनन्तानि कल्पान्तकलितादिव ॥ ३८ ॥
mamānantānyatītāni janmānyaviditānyapi ,
daśāphalānyanantāni kalpāntakalitādiva 38
daśāphalānyanantāni kalpāntakalitādiva 38
38.
mama anantāni atītāni janmāni aviditāni api
daśā-phalāni anantāni kalpa-anta-kalitāt iva
daśā-phalāni anantāni kalpa-anta-kalitāt iva
38.
mama anantāni atītāni janmāni api aviditāni
anantāni daśā-phalāni kalpa-anta-kalitāt iva
anantāni daśā-phalāni kalpa-anta-kalitāt iva
38.
My past lives have been countless (ananta) and even unknown. The results of my circumstances have been infinite, as if amassed since the end of a cosmic cycle (kalpa).
दृष्टाः कठिनसंरम्भा विभवोऽप्यर्जनभ्रमाः ।
विहृतं वीतशोकासु चिरं मेरुस्थलीषु च ॥ ३९ ॥
विहृतं वीतशोकासु चिरं मेरुस्थलीषु च ॥ ३९ ॥
dṛṣṭāḥ kaṭhinasaṃrambhā vibhavo'pyarjanabhramāḥ ,
vihṛtaṃ vītaśokāsu ciraṃ merusthalīṣu ca 39
vihṛtaṃ vītaśokāsu ciraṃ merusthalīṣu ca 39
39.
dṛṣṭāḥ kaṭhina-saṃrambhāḥ vibhavaḥ api arjana-bhramāḥ
vihṛtam vīta-śokāsu ciram meru-sthalīṣu ca
vihṛtam vīta-śokāsu ciram meru-sthalīṣu ca
39.
kaṭhina-saṃrambhāḥ arjana-bhramāḥ vibhavaḥ api
dṛṣṭāḥ ca vīta-śokāsu meru-sthalīṣu ciram vihṛtam
dṛṣṭāḥ ca vīta-śokāsu meru-sthalīṣu ciram vihṛtam
39.
I have witnessed wealth and power that involved strenuous efforts and ultimately proved to be illusions of acquisition. And I have long roamed the plateaus of Mount Meru, which are free from sorrow.
पीतमामोदि मन्दारकेसरारुणितं पयः ।
मन्दाकिन्याः सकह्लारं तटीष्वमरभूभृतः ॥ ४० ॥
मन्दाकिन्याः सकह्लारं तटीष्वमरभूभृतः ॥ ४० ॥
pītamāmodi mandārakesarāruṇitaṃ payaḥ ,
mandākinyāḥ sakahlāraṃ taṭīṣvamarabhūbhṛtaḥ 40
mandākinyāḥ sakahlāraṃ taṭīṣvamarabhūbhṛtaḥ 40
40.
pītam āmodi mandārakesara-āruṇitam payaḥ
mandākinyāḥ sa-kahlāram taṭīṣu amara-bhūbhṛtaḥ
mandākinyāḥ sa-kahlāram taṭīṣu amara-bhūbhṛtaḥ
40.
mandākinyāḥ amara-bhūbhṛtaḥ taṭīṣu sa-kahlāram
mandārakesara-āruṇitam āmodi payaḥ pītam
mandārakesara-āruṇitam āmodi payaḥ pītam
40.
On the banks of the divine mountain's Mandakini river, which were adorned with water lilies, the fragrant water, reddened by the filaments of mandāra flowers, was drunk.
भ्रान्तं मन्दरकुञ्जेषु फुल्लहेमलतालिषु ।
मेरोः कल्पतरुच्छायापुष्पसुन्दरसानुषु ॥ ४१ ॥
मेरोः कल्पतरुच्छायापुष्पसुन्दरसानुषु ॥ ४१ ॥
bhrāntaṃ mandarakuñjeṣu phullahemalatāliṣu ,
meroḥ kalpatarucchāyāpuṣpasundarasānuṣu 41
meroḥ kalpatarucchāyāpuṣpasundarasānuṣu 41
41.
bhrāntam mandarakuñjeṣu phullahemalatāliṣu
meroḥ kalpataru-cchāyā-puṣpa-sundara-sānuṣu
meroḥ kalpataru-cchāyā-puṣpa-sundara-sānuṣu
41.
phullahemalatāliṣu mandarakuñjeṣu meroḥ
kalpataru-cchāyā-puṣpa-sundara-sānuṣu bhrāntam
kalpataru-cchāyā-puṣpa-sundara-sānuṣu bhrāntam
41.
Wandered in the groves of Mandara mountain, which were adorned with rows of blooming golden creepers. And (wandered) on the beautiful peaks of Mount Meru, made lovely by the shade and flowers of the wish-fulfilling trees (kalpataru).
न तदस्ति न यद्भुक्तं न तदस्ति न यत्कृतम् ।
न तदस्ति न यद्दृष्टमिष्टानिष्टासु वृत्तिषु ॥ ४२ ॥
न तदस्ति न यद्दृष्टमिष्टानिष्टासु वृत्तिषु ॥ ४२ ॥
na tadasti na yadbhuktaṃ na tadasti na yatkṛtam ,
na tadasti na yaddṛṣṭamiṣṭāniṣṭāsu vṛttiṣu 42
na tadasti na yaddṛṣṭamiṣṭāniṣṭāsu vṛttiṣu 42
42.
na tat asti na yat bhuktam na tat asti na yat
kṛtam na tat asti na yat dṛṣṭam iṣṭāniṣṭāsu vṛttiṣu
kṛtam na tat asti na yat dṛṣṭam iṣṭāniṣṭāsu vṛttiṣu
42.
iṣṭāniṣṭāsu vṛttiṣu na tat asti yat na bhuktam,
na tat asti yat na kṛtam,
na tat asti yat na dṛṣṭam
na tat asti yat na kṛtam,
na tat asti yat na dṛṣṭam
42.
There is nothing that has not been experienced, nothing that has not been done, and nothing that has not been seen throughout all desirable and undesirable modes of existence (saṃsāra).
ज्ञातं ज्ञातव्यमधुना दृष्टं द्रष्टव्यमक्षतम् ।
विश्रान्तोऽथचिरं श्रान्तो गतो मे सकलो भ्रमः ॥ ४३ ॥
विश्रान्तोऽथचिरं श्रान्तो गतो मे सकलो भ्रमः ॥ ४३ ॥
jñātaṃ jñātavyamadhunā dṛṣṭaṃ draṣṭavyamakṣatam ,
viśrānto'thaciraṃ śrānto gato me sakalo bhramaḥ 43
viśrānto'thaciraṃ śrānto gato me sakalo bhramaḥ 43
43.
jñātam jñātavyam adhunā dṛṣṭam draṣṭavyam akṣatam
viśrāntaḥ atha ciram śrāntaḥ gataḥ me sakalaḥ bhramaḥ
viśrāntaḥ atha ciram śrāntaḥ gataḥ me sakalaḥ bhramaḥ
43.
adhunā jñātavyam jñātam,
draṣṭavyam akṣatam dṛṣṭam; atha ciram śrāntaḥ (aham) viśrāntaḥ; me sakalaḥ bhramaḥ gataḥ
draṣṭavyam akṣatam dṛṣṭam; atha ciram śrāntaḥ (aham) viśrāntaḥ; me sakalaḥ bhramaḥ gataḥ
43.
What was to be known is now known. What was to be seen has been seen completely. I am now at peace, having been wearied for a long time. All my delusion (bhrama) has vanished.
उत्तिष्ठ तात गच्छामः पश्यामो मन्दरस्थिताम् ।
तां तनुं तावदाशुष्कां शुष्कां वनलतामिव ॥ ४४ ॥
तां तनुं तावदाशुष्कां शुष्कां वनलतामिव ॥ ४४ ॥
uttiṣṭha tāta gacchāmaḥ paśyāmo mandarasthitām ,
tāṃ tanuṃ tāvadāśuṣkāṃ śuṣkāṃ vanalatāmiva 44
tāṃ tanuṃ tāvadāśuṣkāṃ śuṣkāṃ vanalatāmiva 44
44.
uttiṣṭha tāta gacchāmaḥ paśyāmaḥ mandarasthitām
tām tanum tāvat āśuṣkām śuṣkām vanalatām iva
tām tanum tāvat āśuṣkām śuṣkām vanalatām iva
44.
tāta uttiṣṭha gacchāmaḥ paśyāmaḥ tām mandarasthitām
tāvat āśuṣkām śuṣkām vanalatām iva tanum
tāvat āśuṣkām śuṣkām vanalatām iva tanum
44.
Arise, dear one (tāta)! Let us go and see that body, which is situated on Mount Mandara and is now completely withered, like a dried forest creeper.
न समीहितमस्तीह नासमीहितमस्ति मे ।
नियते रचनां द्रष्टुं केवलं विहराम्यहम् ॥ ४५ ॥
नियते रचनां द्रष्टुं केवलं विहराम्यहम् ॥ ४५ ॥
na samīhitamastīha nāsamīhitamasti me ,
niyate racanāṃ draṣṭuṃ kevalaṃ viharāmyaham 45
niyate racanāṃ draṣṭuṃ kevalaṃ viharāmyaham 45
45.
na samīhitam asti iha na asamīhitam asti me
niyate racanām draṣṭum kevalam viharāmi aham
niyate racanām draṣṭum kevalam viharāmi aham
45.
iha me samīhitam na asti,
na asamīhitam asti.
aham kevalam niyate racanām draṣṭum viharāmi.
na asamīhitam asti.
aham kevalam niyate racanām draṣṭum viharāmi.
45.
Neither is there anything desired for me in this world, nor anything undesired. I merely wander to observe the design of destiny.
यदतिसुभगमार्यसेवितं तत्स्थिरमनुयामि यदेकभावबुद्ध्या ।
तदलमभिमता मतिर्ममास्तु प्रकृतमिमं व्यवहारमाचरामि ॥ ४६ ॥
तदलमभिमता मतिर्ममास्तु प्रकृतमिमं व्यवहारमाचरामि ॥ ४६ ॥
yadatisubhagamāryasevitaṃ tatsthiramanuyāmi yadekabhāvabuddhyā ,
tadalamabhimatā matirmamāstu prakṛtamimaṃ vyavahāramācarāmi 46
tadalamabhimatā matirmamāstu prakṛtamimaṃ vyavahāramācarāmi 46
46.
yat atisubhagam āryasevitam tat
sthiram anuyāmi yat ekabhāvabuddhyā
tat alam abhimatā matiḥ mama astu
prakṛtam imam vyavahāram ācarāmi
sthiram anuyāmi yat ekabhāvabuddhyā
tat alam abhimatā matiḥ mama astu
prakṛtam imam vyavahāram ācarāmi
46.
yat atisubhagam āryasevitam tat sthiram anuyāmi.
yat ekabhāvabuddhyā (gamyate),
tat mama abhimatā matiḥ alam astu.
imam prakṛtam vyavahāram ācarāmi.
yat ekabhāvabuddhyā (gamyate),
tat mama abhimatā matiḥ alam astu.
imam prakṛtam vyavahāram ācarāmi.
46.
Whatever is exceedingly beautiful and practiced by noble individuals, that I steadfastly follow. Whatever (I perceive) with a mind of single-mindedness, let that be my desired conviction (mati). I will engage in this present (proper) conduct (vyavahāra).
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14 (current chapter)
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216