Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-4, chapter-14

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अथ कालभृगू देवौ मन्दराचलकन्दरात् ।
गन्तुं प्रवृत्ताववनौ समङ्गासरितस्तटम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
atha kālabhṛgū devau mandarācalakandarāt ,
gantuṃ pravṛttāvavanau samaṅgāsaritastaṭam 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca atha kālabhṛgū devau mandarācalakandarāt
gantum pravṛttau avanau samaṅgāsaritaḥ taṭam
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca.
atha devau kālabhṛgū mandarācalakandarāt avanau samaṅgāsaritaḥ taṭam gantum pravṛttau.
1. Śrī Vasiṣṭha said: Then the two divine sages, Kāla and Bhṛgu, began to proceed from the cave of Mount Mandara towards the bank of the Samaṅgā river on earth.
तौ शैलादवरोहन्तौ दृष्टवन्तौ महाद्युती ।
नवहैमलताजालकुञ्जसुप्तनभश्चरान् ॥ २ ॥
tau śailādavarohantau dṛṣṭavantau mahādyutī ,
navahaimalatājālakuñjasuptanabhaścarān 2
2. tau śailāt avarohantau dṛṣṭavantau mahādyutī
navahaimalatājālakunjasuptanabhaścarān
2. mahādyutī tau śailāt avarohantau (santaḥ),
navahaimalatājālakunjasuptanabhaścarān dṛṣṭavantau.
2. Those two (Kāla and Bhṛgu), of great splendor, while descending from the mountain, saw celestial beings (or birds) sleeping in the dense bowers, which were like networks of new, golden creepers.
वल्लीवलयदोलाभिः क्रीडतो गगनाङ्गणे ।
हरिणीमुग्धमुग्धाक्षिप्रेक्षितस्मारितोत्पलान् ॥ ३ ॥
vallīvalayadolābhiḥ krīḍato gaganāṅgaṇe ,
hariṇīmugdhamugdhākṣiprekṣitasmāritotpalān 3
3. vallīvalayadolābhiḥ krīḍataḥ gaganāṅgaṇe
hariṇīmugdhamugdhākṣiprekṣitasmāritotpalān
3. vallīvalayadolābhiḥ krīḍataḥ gaganāṅgaṇe
hariṇīmugdhamugdhākṣiprekṣitasmāritotpalān
3. Playing in the celestial courtyard with swings made of creeper-garlands; (and those) whose (eyes/beauty) were reminiscent of lotuses, a resemblance evoked by the innocent and charming glances of doe-eyed women.
सिद्धानध्यासितोत्तुङ्गशिलाशकलविष्टरान् ।
धृताकारानिवोत्साहान्हेलादृष्टजगत्त्रयान् ॥ ४ ॥
siddhānadhyāsitottuṅgaśilāśakalaviṣṭarān ,
dhṛtākārānivotsāhānhelādṛṣṭajagattrayān 4
4. siddhān adhyāsitottuṅgaśilāśakalaviṣṭarān
dhṛtākārān iva utsāhān helādṛṣṭajagattrayān
4. siddhān adhyāsitottuṅgaśilāśakalaviṣṭarān
dhṛtākārān iva utsāhān helādṛṣṭajagattrayān
4. Those whose lofty seats, made of rock slabs, had been occupied by perfected beings (siddhas); appearing as if enthusiasms (utsāha) had taken physical form; and who had surveyed the three worlds with ease.
कृताजस्रपतत्पुष्पधारासारनिमज्जनान् ।
तालोत्तालकृतोद्धस्तहस्तान्हस्तिघटापतीन् ॥ ५ ॥
kṛtājasrapatatpuṣpadhārāsāranimajjanān ,
tālottālakṛtoddhastahastānhastighaṭāpatīn 5
5. kṛtājasrapatatpuṣpadhārāsāranimajjanān
tālotthālakṛtoddhastahastān hastighaṭāpatīn
5. kṛtājasrapatatpuṣpadhārāsāranimajjanān
tālotthālakṛtoddhastahastān hastighaṭāpatīn
5. The chiefs of elephant herds (hastighaṭāpati), who underwent continuous immersion in torrents of falling flower streams, and whose trunks were raised with mighty, rhythmic movements.
मदावलेपनिद्रालून्मदान्मूर्तानिव स्थितान् ।
पुष्पकेसररक्ताङ्गपवनारुणवालधीन् ॥ ६ ॥
madāvalepanidrālūnmadānmūrtāniva sthitān ,
puṣpakesararaktāṅgapavanāruṇavāladhīn 6
6. madāvalepanidrālūn madān mūrtān iva sthitān
puṣpakesararaktāṅgapavanāruṇavāladhīn
6. madāvalepanidrālūn madān mūrtān iva sthitān
puṣpakesararaktāṅgapavanāruṇavāladhīn
6. Those who are drowsy with intoxication and arrogance; standing as if embodied forms of intoxication (mada) itself; whose bodies are reddened by flower pollen, and whose tails are reddish-brown due to the wind.
चञ्चलाश्चमराश्चारून्भूभृन्मण्डलचामरान् ।
कृताजस्त्रपतत्पुष्पधारासारनिमज्जनान् ॥ ७ ॥
cañcalāścamarāścārūnbhūbhṛnmaṇḍalacāmarān ,
kṛtājastrapatatpuṣpadhārāsāranimajjanān 7
7. cañcalāḥ camarāḥ cārūn bhūbhṛt-maṇḍala-cāmarān
kṛta-ajasra-patat-puṣpa-dhārā-āsāra-nimajjanān
7. cañcalāḥ camarāḥ cārūn bhūbhṛt-maṇḍala-cāmarān
kṛta-ajasra-patat-puṣpa-dhārā-āsāra-nimajjanān
7. Restless yaks were present; [they also observed] beautiful chowries that resembled mountain ranges, and which were immersed by incessant showers of falling flowers.
किन्नरान्भूमखर्जूराञ्शाखासरलतां गतान् ।
परस्परफलाघातक्ष्वेडावर्जितकीचकान् ॥ ८ ॥
kinnarānbhūmakharjūrāñśākhāsaralatāṃ gatān ,
parasparaphalāghātakṣveḍāvarjitakīcakān 8
8. kinnarān bhūmakharjūrān śākhāsaralatāṃ gatān
parasparaphalāghātakṣveḍāvarjitakīcakān
8. kinnarān bhūmakharjūrān śākhāsaralatāṃ gatān
parasparaphalāghātakṣveḍāvarjitakīcakān
8. They saw Kinnaras, and numerous date palms whose branches had attained straightness, and hollow bamboos which resonated with sounds caused by the mutual striking of fruits.
धातुपाटलदुर्वक्रान्मर्कटान्नटनोत्कटान् ।
लतावितानसंछन्नसानूपवनमन्दिरान् ॥ ९ ॥
dhātupāṭaladurvakrānmarkaṭānnaṭanotkaṭān ,
latāvitānasaṃchannasānūpavanamandirān 9
9. dhātupāṭaladurvakrān markaṭān naṭanotkaṭān
latāvitānasaṃchannasānūpvanamandirān
9. dhātupāṭaladurvakrān markaṭān naṭanotkaṭān
latāvitānasaṃchannasānūpvanamandirān
9. They saw monkeys that were crooked and pale red due to mineral streaks and intensely engaged in dancing, and regions where plateaus, groves, and temples were covered by canopies of creepers.
सिद्धानमरनारीभिर्मन्दारकुसुमाहतान् ।
धातुपाटलनिर्द्वारपयोदपटसंवृतान् ॥ १० ॥
siddhānamaranārībhirmandārakusumāhatān ,
dhātupāṭalanirdvārapayodapaṭasaṃvṛtān 10
10. siddhān amaranārībhiḥ mandārakusumāhatān
dhātupāṭalanirdvārapayodapaṭasaṃvṛtān
10. siddhān amaranārībhiḥ mandārakusumāhatān
dhātupāṭalanirdvārapayodapaṭasaṃvṛtān
10. They saw Siddhas who were pelted with Mandāra flowers by divine women, and whose doorless abodes were covered by cloud-screens tinged pale red by minerals.
तटानजनसंसर्गान्बौद्धान्प्रव्रजितानिव ।
सरितः कुन्दमन्दारपिनद्धलहरीघटाः ।
सागरोत्कतयेवात्तमधुमासप्रसाधनाः ॥ ११ ॥
taṭānajanasaṃsargānbauddhānpravrajitāniva ,
saritaḥ kundamandārapinaddhalaharīghaṭāḥ ,
sāgarotkatayevāttamadhumāsaprasādhanāḥ 11
11. tāṭān ajana-saṃsargān bauddhān
pravrajitān iva saritaḥ
kunda-mandāra-pinaddha-laharī-ghaṭāḥ sāgara-utkatayā
iva ātta madhu-māsa-prasādhanāḥ
11. saritaḥ tāṭān ajana-saṃsargān bauddhān
pravrajitān iva
kunda-mandāra-pinaddha-laharī-ghaṭāḥ sāgara-utkatayā
iva ātta madhu-māsa-prasādhanāḥ
11. They saw rivers, which, like Buddhist ascetics secluded from the company of people on their banks, had clusters of waves adorned with jasmine and Mandāra flowers, and which had assumed the embellishments of the spring season as if out of eagerness for the ocean.
पुष्पभारपिनद्धाङ्गान्वृक्षान्पवनकम्पितान् ।
क्षीबानिव मधुप्राप्तौ घूर्णान्मधुकरेक्षणान् ॥ १२ ॥
puṣpabhārapinaddhāṅgānvṛkṣānpavanakampitān ,
kṣībāniva madhuprāptau ghūrṇānmadhukarekṣaṇān 12
12. puṣpa-bhāra-pinaddhāṅgān vṛkṣān pavana-kampitān
kṣībān iva madhu-prāptau ghūrṇān madhu-kara-īkṣaṇān
12. vṛkṣān puṣpa-bhāra-pinaddhāṅgān pavana-kampitān
madhu-prāptau kṣībān iva ghūrṇān madhu-kara-īkṣaṇān
12. They saw trees whose branches were laden with blossoms, swaying, shaken by the wind, as if intoxicated by the abundant nectar, with swarms of bees appearing as their eyes.
शैलराजश्रियं स्फीतां पश्यन्तौ तावितस्ततः ।
प्राप्तवन्तौ वसुमतीं पुरपत्तनमण्डिताम् ॥ १३ ॥
śailarājaśriyaṃ sphītāṃ paśyantau tāvitastataḥ ,
prāptavantau vasumatīṃ purapattanamaṇḍitām 13
13. śaila-rāja-śriyam sphītām paśyantau tau itas-tataḥ
prāptavantau vasumatīm pura-pattana-maṇḍitām
13. tau itas-tataḥ śaila-rāja-śriyam sphītām paśyantau
pura-pattana-maṇḍitām vasumatīm prāptavantau
13. Those two (Rama and Lakshmana), observing the magnificent splendor of the mountain king here and there, reached a region of land adorned with towns and cities.
क्षणादवापतुस्तत्र पुष्पलोलतरङ्गिणीम् ।
समङ्गां सरितं साधु सर्वपुष्पमयीमिव ॥ १४ ॥
kṣaṇādavāpatustatra puṣpalolataraṅgiṇīm ,
samaṅgāṃ saritaṃ sādhu sarvapuṣpamayīmiva 14
14. kṣaṇāt avāpatuḥ tatra puṣpa-lola-taraṅgiṇīm
samaṅgām saritam sādhu sarva-puṣpa-mayīm iva
14. kṣaṇāt tatra tau puṣpa-lola-taraṅgiṇīm samaṅgām
saritam sādhu sarva-puṣpa-mayīm iva avāpatuḥ
14. In a moment, those two reached the river Samangā, whose waves were playfully adorned with flowers, and which truly seemed to be made entirely of flowers.
ददर्शाथ तटे तस्मिन्कस्मिंश्चित्तनयं भृगुः ।
देहान्तरपरावृत्तं भावमन्यमुपागतम् ॥ १५ ॥
dadarśātha taṭe tasminkasmiṃścittanayaṃ bhṛguḥ ,
dehāntaraparāvṛttaṃ bhāvamanyamupāgatam 15
15. dadarśa atha taṭe tasmin kasmiñcit tanayam
bhṛguḥ dehāntaraparāvṛttam bhāvam anyam upāgatam
15. bhṛguḥ atha tasmin kasmiñcit taṭe dehāntaraparāvṛttam
anyam bhāvam upāgatam tanayam dadarśa
15. Then, Bhṛgu saw his son on a certain bank, who had returned from another body and attained a different state.
चिन्तयन्तमिवानन्ताश्चिरभुक्ताऽचिरोज्झिताः ।
संसारसागरगतीर्हर्षशोकनिरन्तराः ॥ १७ ॥
cintayantamivānantāścirabhuktā'cirojjhitāḥ ,
saṃsārasāgaragatīrharṣaśokanirantarāḥ 17
17. cintayantam iva anantāḥ cirabhuktā acirojjhitāḥ
saṃsārasāgaragatīḥ harṣaśokanirantarāḥ
17. anantāḥ cirabhuktāḥ acirojjhitāḥ harṣaśokanirantarāḥ
saṃsārasāgaragatīḥ iva cintayantam
17. As if contemplating the endless journeys through the ocean of transmigration (saṃsāra), which were long-enjoyed yet recently abandoned, and incessantly characterized by joy and sorrow.
नूनं निश्चलतां यातमतिभ्रमितचक्रवत् ।
अनन्तजगदावर्तविवर्तातिशयादिव ॥ १८ ॥
nūnaṃ niścalatāṃ yātamatibhramitacakravat ,
anantajagadāvartavivartātiśayādiva 18
18. nūnam niścalatām yātam atibhramitacakravat
anantajagadāvartavivartātiśayāt iva
18. nūnam atibhramitacakravat iva
anantajagadāvartavivartātiśayāt iva niścalatām yātam
18. Surely, he had attained immobility, as if like an excessively spinning wheel (which appears still), or as it were, due to the overwhelming intensity of the revolutions of the infinite cycles of the cosmos.
एकान्तसंस्थितं कान्तं कान्त्येकाकिनमाश्रितम् ।
उपशान्तेहसंभग्नचित्तसंभ्रमसंगमम् ॥ १९ ॥
ekāntasaṃsthitaṃ kāntaṃ kāntyekākinamāśritam ,
upaśāntehasaṃbhagnacittasaṃbhramasaṃgamam 19
19. ekāntasaṃsthitam kāntam kāntyā ekākinam āśritam
upaśāntehasaṃbhagnacittasaṃbhramasaṅgamam
19. ekāntasaṃsthitam kāntam kāntyā ekākinam āśritam
upaśāntehasaṃbhagnacittasaṃbhramasaṅgamam
19. Dwelling in solitude, tranquil, solitary in his own radiance, whose desires had subsided, and whose mind's agitation and attachments were completely broken.
निर्विकल्पसमाधिस्थं विरतं द्वन्द्ववृत्तितः ।
हसन्तमखिलां लोकगतिं शीतलया धिया ॥ २० ॥
nirvikalpasamādhisthaṃ virataṃ dvandvavṛttitaḥ ,
hasantamakhilāṃ lokagatiṃ śītalayā dhiyā 20
20. nirvikalpasamādhistham viratam dvandvavṛttitaḥ
hasantam akhilām lokagatim śītalayā dhiyā
20. nirvikalpasamādhistham viratam dvandvavṛttitaḥ
akhilām lokagatim śītalayā dhiyā hasantam
20. Established in the state of thought-free absorption (nirvikalpa samādhi), detached from the activity of dualities, laughing at the entire course of the world with a calm intellect.
विगताखिलवृत्तान्तं विगताशेषभोक्तृतम् ।
निरस्तकल्पनाजालमालम्बितमहापदम् ॥ २१ ॥
vigatākhilavṛttāntaṃ vigatāśeṣabhoktṛtam ,
nirastakalpanājālamālambitamahāpadam 21
21. vigatākhilavṛttāntam vigatāśeṣabhoktṛtam
nirastakalpanājālam ālambitamahāpadam
21. vigatākhilavṛttāntam vigatāśeṣabhoktṛtam
nirastakalpanājālam ālambitamahāpadam
21. One whose entire narrative has vanished, whose state of being an enjoyer has completely disappeared, from whom the network of imagination has been cast off, and who has attained the great (spiritual) state.
अनन्तविश्रान्तितते पदे विश्रान्तमात्मनि ।
प्रतिबिम्बमगृह्णन्तं सितं मणिमिवास्थितम् ॥ २२ ॥
anantaviśrāntitate pade viśrāntamātmani ,
pratibimbamagṛhṇantaṃ sitaṃ maṇimivāsthitam 22
22. anantaviśrāntitate pade viśrāntam ātmani
pratibimbam agṛhṇantam sitam maṇim iva sthitam
22. ātmani anantaviśrāntitate pade viśrāntam
pratibimbam agṛhṇantam sitam maṇim iva sthitam
22. Resting in the Self (ātman), in the state pervaded by infinite repose, like a clear crystal that does not accept any reflection, thus situated.
हेयोपादेयसंकल्पविकल्पाभ्यां समुज्झितम् ।
संप्रबुद्धमतिं धीरं ददर्श तनयं भृगुः ॥ २३ ॥
heyopādeyasaṃkalpavikalpābhyāṃ samujjhitam ,
saṃprabuddhamatiṃ dhīraṃ dadarśa tanayaṃ bhṛguḥ 23
23. heyopādeyasaṃkalpavikalpābhyām samujjhitam
samprabuddhamatim dhīram dadarśa tanayam bhṛguḥ
23. bhṛguḥ tanayam heyopādeyasaṃkalpavikalpābhyām
samujjhitam samprabuddhamatim dhīram dadarśa
23. Bhṛgu saw his son, who was completely freed from the mental constructs of acceptance and rejection, whose intellect was fully awakened, and who was steadfast.
तमालोक्य भृगोः पुत्रं कालो भृगुमुवाच ह ।
वाक्यमब्धिध्वनिनिभं तव पुत्रस्त्वसाविति ॥ २४ ॥
tamālokya bhṛgoḥ putraṃ kālo bhṛgumuvāca ha ,
vākyamabdhidhvaninibhaṃ tava putrastvasāviti 24
24. tam ālokya bhṛgoḥ putram kālaḥ bhṛgum uvāca ha
vākyam abdhi-dhvani-nibham tava putraḥ tu asau iti
24. kālaḥ tam bhṛgoḥ putram ālokya,
abdhi-dhvani-nibham vākyam bhṛgum ha uvāca,
"tava putraḥ tu asau" iti
24. When Time (Kāla) saw that son of Bhrigu, he spoke to Bhrigu with a voice like the roar of the ocean, saying, "This one is indeed your son."
विबुध्यतामिति गिरा समाधेर्विरराम सः ।
भार्गवोऽम्भोदघोषेण शनैरिव शिखण्डभृत् ॥ २५ ॥
vibudhyatāmiti girā samādhervirarāma saḥ ,
bhārgavo'mbhodaghoṣeṇa śanairiva śikhaṇḍabhṛt 25
25. vibudhyatām iti girā samādheḥ virarāma saḥ
bhārgavaḥ ambhodaghoṣeṇa śanaiḥ iva śikhaṇḍabhṛt
25. "vibudhyatām" iti girā,
saḥ bhārgavaḥ ambhodaghoṣeṇa śanaiḥ śikhaṇḍabhṛt iva,
samādheḥ virarāma
25. Prompted by the words, "Be awakened!" the son of Bhrigu (Bhārgava) slowly withdrew from his deep meditation (samādhi), much like a peacock roused by the rumbling sound of a cloud.
उन्मील्य नेत्रे सोऽपश्यदन्ते कालभृगू प्रभू ।
समोदयाविवायातौ देवौ शशिदिवाकरौ ॥ २६ ॥
unmīlya netre so'paśyadante kālabhṛgū prabhū ,
samodayāvivāyātau devau śaśidivākarau 26
26. unmīlya netre saḥ apaśyat ante kālabhṛgū prabhū
samodayau iva āyātau devau śaśidivākarau
26. saḥ netre unmīlya,
ante prabhū kālabhṛgū,
samodayau āyātau śaśidivākarau devau iva,
apaśyat
26. Opening his eyes, he saw Time (Kāla) and Bhrigu, two mighty figures, standing before him, just as if the moon and sun, two deities, had arrived at the same time.
कदम्बलतिकापीठादथोत्थाय ननाम तौ ।
समौ समागतौ कान्तौ विप्रौ हीरहराविव ॥ २७ ॥
kadambalatikāpīṭhādathotthāya nanāma tau ,
samau samāgatau kāntau viprau hīraharāviva 27
27. kadambalatikāpīṭhāt atha utthāya nanāma tau
samau samāgatौ kāntau viprau hīraharau iva
27. atha kadambalatikāpīṭhāt utthāya,
saḥ tau samāgatौ samau kāntau hīraharau iva viprau nanāma
27. Then, rising from his seat among the Kadamba creepers, he bowed to those two splendid Brahmins (vipra) who had arrived, appearing equally radiant, as if they were Hari and Hara (Vishnu and Shiva).
मिथःकृतसमाचाराः शिलायां समुपाविशन् ।
मेरुपृष्ठे जगत्पूज्या ब्रह्मविष्णुहरा इव ॥ २८ ॥
mithaḥkṛtasamācārāḥ śilāyāṃ samupāviśan ,
merupṛṣṭhe jagatpūjyā brahmaviṣṇuharā iva 28
28. mithaḥ kṛtasamācārāḥ śilāyām samupāviśan
merupṛṣṭhe jagatpūjyāḥ brahmaviṣṇuharāḥ iva
28. mithaḥ kṛtasamācārāḥ śilāyām samupāviśan
jagatpūjyāḥ brahmaviṣṇuharāḥ merupṛṣṭhe iva
28. After conversing among themselves, they sat down on a rock. They were like Brahma, Vishnu, and Shiva - revered by the world - seated on the peak of Mount Meru.
अथ शान्तजपो राम स समङ्गातटे द्विजः ।
तावुवाच वचः शान्तममृतस्यन्दसुन्दरम् ॥ २९ ॥
atha śāntajapo rāma sa samaṅgātaṭe dvijaḥ ,
tāvuvāca vacaḥ śāntamamṛtasyandasundaram 29
29. atha śāntajapaḥ rāma saḥ samaṅgātaṭe dvijaḥ
tau uvāca vacaḥ śāntam amṛtasyandanasundaram
29. atha rāma saḥ dvijaḥ śāntajapaḥ samaṅgātaṭe
tau śāntam amṛtasyandanasundaram vacaḥ uvāca
29. Then, O Rama, that brahmin, who had completed his recitation (japa), spoke to those two (Rama and Lakṣmaṇa) on the bank of the Samaṅgā river. His words were peaceful and beautiful, like a stream of nectar.
भवतोर्दर्शनेनाहमद्य निर्वृतिमागतः ।
सममागतयोर्लोके शीतलोष्णरुचोरिव ॥ ३० ॥
bhavatordarśanenāhamadya nirvṛtimāgataḥ ,
samamāgatayorloke śītaloṣṇarucoriva 30
30. bhavatoḥ darśanena aham adya nirvṛtim āgataḥ
samam āgatayoḥ loke śītalauṣṇarucoḥ iva
30. adya aham bhavatoḥ darśanena nirvṛtim āgataḥ
loke samam āgatayoḥ śītalauṣṇarucoḥ iva
30. Today, by the sight of you two, I have attained great contentment. It is as if the moon (cold-rayed) and the sun (hot-rayed) have appeared together in the world.
यो न शास्त्रेण तपसा न ज्ञानेनापि विद्यया ।
विनष्टो मे मनोमोहः क्षीणोऽसौ दर्शनेन वाम् ॥ ३१ ॥
yo na śāstreṇa tapasā na jñānenāpi vidyayā ,
vinaṣṭo me manomohaḥ kṣīṇo'sau darśanena vām 31
31. yaḥ na śāstreṇa tapasā na jñānena api vidyayā
vinaṣṭaḥ me manomohaḥ kṣīṇaḥ asau darśanena vām
31. me asau manomohaḥ yaḥ śāstreṇa na tapasā na jñānena
api vidyayā na vinaṣṭaḥ vām darśanena kṣīṇaḥ
31. That mental delusion of mine, which could not be destroyed by scripture, by austerity (tapas), by knowledge, or even by learning, has now dwindled away by the mere sight of you two.
न तथा सुखयन्त्यन्तर्निर्मलामृतवृष्टयः ।
यथा प्रहर्षयन्त्येता महतामेव दृष्टयः ॥ ३२ ॥
na tathā sukhayantyantarnirmalāmṛtavṛṣṭayaḥ ,
yathā praharṣayantyetā mahatāmeva dṛṣṭayaḥ 32
32. na tathā sukhayanti antarnirmalāmṛtavṛṣṭayaḥ
yathā praharṣayanti etāḥ mahatām eva dṛṣṭayaḥ
32. mahatām eva etāḥ dṛṣṭayaḥ yathā praharṣayanti,
tathā antarnirmalāmṛtavṛṣṭayaḥ na sukhayanti.
32. Pure internal showers of nectar do not bring as much delight as do the mere glances of great individuals.
चरणाभ्यामिमं देशं भवन्तौ भूरितेजसौ ।
कौ पवित्रितवन्तौ नः शशाङ्कार्काविवाम्बरम् ॥ ३३ ॥
caraṇābhyāmimaṃ deśaṃ bhavantau bhūritejasau ,
kau pavitritavantau naḥ śaśāṅkārkāvivāmbaram 33
33. caraṇābhyām imam deśam bhavantau bhūritejasau
kau pavitritavantau naḥ śaśāṅkārkau iva ambaram
33. bhūritejasau bhavantau kau (sthaḥ)? (yau) naḥ imam deśam caraṇābhyām pavitritavantau,
śaśāṅkārkau iva ambaram (pavitritavantau).
33. Who are you two, of great radiance, who have sanctified this region with your footsteps, just as the moon and sun sanctify the sky?
इत्युक्तवन्तं प्रोवाच भृगुर्जन्मान्तरात्मजम् ।
स्मरात्मानं प्रबुद्धोऽसि नाज्ञोऽसीति रघूद्वह ॥ ३४ ॥
ityuktavantaṃ provāca bhṛgurjanmāntarātmajam ,
smarātmānaṃ prabuddho'si nājño'sīti raghūdvaha 34
34. iti uktavantam provāca bhṛguḥ janmāntarātmajam smara
ātmānam prabuddhaḥ asi na ajñaḥ asi iti raghūdvaha
34. bhṛguḥ iti uktavantam janmāntarātmajam provāca,
"raghūdvaha,
ātmānam smara! prabuddhaḥ asi,
ajñaḥ na asi" iti.
34. To him who had thus spoken, Bhṛgu said to his son from a previous birth, 'Remember your Self (ātman)! You are awakened, not ignorant, O descendant of Raghu!'
प्रबोधितोऽसौ भृगुणा जन्मान्तरदशां निजाम् ।
मुहूर्तमात्रं सस्मार ध्यानोन्मीलितलोचनः ॥ ३५ ॥
prabodhito'sau bhṛguṇā janmāntaradaśāṃ nijām ,
muhūrtamātraṃ sasmāra dhyānonmīlitalocanaḥ 35
35. prabodhitaḥ asau bhṛguṇā janmāntaradaśām nijām
muhūrtamātram sasmāra dhyānonmīlitalocanaḥ
35. bhṛguṇā prabodhitaḥ asau dhyānonmīlitalocanaḥ (san) muhūrtamātram nijām janmāntaradaśām sasmāra.
35. Being awakened by Bhṛgu, he remembered for a mere moment his own state from a previous birth, with eyes opened by meditation (dhyāna).
अथासौ विस्मयात्स्मेरमुखो मुदितमानसः ।
वितर्कमन्थरां वाचमुवाच वदतां वरः ॥ ३६ ॥
athāsau vismayātsmeramukho muditamānasaḥ ,
vitarkamantharāṃ vācamuvāca vadatāṃ varaḥ 36
36. atha asau vismayāt smera-mukhaḥ mudita-mānasaḥ
vitarka-mantharām vācam uvāca vadatām varaḥ
36. atha asau vismayāt smera-mukhaḥ mudita-mānasaḥ
vadatām varaḥ vitarka-mantharām vācam uvāca
36. Then, with a face smiling in amazement and a mind filled with joy, he, the best among speakers, uttered words that were slow with deliberation.
जगत्यविदितारम्भा नियतिः परमात्मनः ।
यद्वशादिदमाभोगि जगच्चक्रं प्रवर्तते ॥ ३७ ॥
jagatyaviditārambhā niyatiḥ paramātmanaḥ ,
yadvaśādidamābhogi jagaccakraṃ pravartate 37
37. jagati avidita-ārambhā niyatiḥ paramātmanaḥ
yat-vaśāt idam ābhogi jagat-cakram pravartate
37. jagati paramātmanaḥ avidita-ārambhā niyatiḥ
yat-vaśāt idam ābhogi jagat-cakram pravartate
37. In this world, the divine ordinance (niyati) of the Supreme Self (paramātman), whose beginning is unknown, is that by whose power this expansive wheel of the universe (jagat-cakra) continuously revolves.
ममानन्तान्यतीतानि जन्मान्यविदितान्यपि ।
दशाफलान्यनन्तानि कल्पान्तकलितादिव ॥ ३८ ॥
mamānantānyatītāni janmānyaviditānyapi ,
daśāphalānyanantāni kalpāntakalitādiva 38
38. mama anantāni atītāni janmāni aviditāni api
daśā-phalāni anantāni kalpa-anta-kalitāt iva
38. mama anantāni atītāni janmāni api aviditāni
anantāni daśā-phalāni kalpa-anta-kalitāt iva
38. My past lives have been countless (ananta) and even unknown. The results of my circumstances have been infinite, as if amassed since the end of a cosmic cycle (kalpa).
दृष्टाः कठिनसंरम्भा विभवोऽप्यर्जनभ्रमाः ।
विहृतं वीतशोकासु चिरं मेरुस्थलीषु च ॥ ३९ ॥
dṛṣṭāḥ kaṭhinasaṃrambhā vibhavo'pyarjanabhramāḥ ,
vihṛtaṃ vītaśokāsu ciraṃ merusthalīṣu ca 39
39. dṛṣṭāḥ kaṭhina-saṃrambhāḥ vibhavaḥ api arjana-bhramāḥ
vihṛtam vīta-śokāsu ciram meru-sthalīṣu ca
39. kaṭhina-saṃrambhāḥ arjana-bhramāḥ vibhavaḥ api
dṛṣṭāḥ ca vīta-śokāsu meru-sthalīṣu ciram vihṛtam
39. I have witnessed wealth and power that involved strenuous efforts and ultimately proved to be illusions of acquisition. And I have long roamed the plateaus of Mount Meru, which are free from sorrow.
पीतमामोदि मन्दारकेसरारुणितं पयः ।
मन्दाकिन्याः सकह्लारं तटीष्वमरभूभृतः ॥ ४० ॥
pītamāmodi mandārakesarāruṇitaṃ payaḥ ,
mandākinyāḥ sakahlāraṃ taṭīṣvamarabhūbhṛtaḥ 40
40. pītam āmodi mandārakesara-āruṇitam payaḥ
mandākinyāḥ sa-kahlāram taṭīṣu amara-bhūbhṛtaḥ
40. mandākinyāḥ amara-bhūbhṛtaḥ taṭīṣu sa-kahlāram
mandārakesara-āruṇitam āmodi payaḥ pītam
40. On the banks of the divine mountain's Mandakini river, which were adorned with water lilies, the fragrant water, reddened by the filaments of mandāra flowers, was drunk.
भ्रान्तं मन्दरकुञ्जेषु फुल्लहेमलतालिषु ।
मेरोः कल्पतरुच्छायापुष्पसुन्दरसानुषु ॥ ४१ ॥
bhrāntaṃ mandarakuñjeṣu phullahemalatāliṣu ,
meroḥ kalpatarucchāyāpuṣpasundarasānuṣu 41
41. bhrāntam mandarakuñjeṣu phullahemalatāliṣu
meroḥ kalpataru-cchāyā-puṣpa-sundara-sānuṣu
41. phullahemalatāliṣu mandarakuñjeṣu meroḥ
kalpataru-cchāyā-puṣpa-sundara-sānuṣu bhrāntam
41. Wandered in the groves of Mandara mountain, which were adorned with rows of blooming golden creepers. And (wandered) on the beautiful peaks of Mount Meru, made lovely by the shade and flowers of the wish-fulfilling trees (kalpataru).
न तदस्ति न यद्भुक्तं न तदस्ति न यत्कृतम् ।
न तदस्ति न यद्दृष्टमिष्टानिष्टासु वृत्तिषु ॥ ४२ ॥
na tadasti na yadbhuktaṃ na tadasti na yatkṛtam ,
na tadasti na yaddṛṣṭamiṣṭāniṣṭāsu vṛttiṣu 42
42. na tat asti na yat bhuktam na tat asti na yat
kṛtam na tat asti na yat dṛṣṭam iṣṭāniṣṭāsu vṛttiṣu
42. iṣṭāniṣṭāsu vṛttiṣu na tat asti yat na bhuktam,
na tat asti yat na kṛtam,
na tat asti yat na dṛṣṭam
42. There is nothing that has not been experienced, nothing that has not been done, and nothing that has not been seen throughout all desirable and undesirable modes of existence (saṃsāra).
ज्ञातं ज्ञातव्यमधुना दृष्टं द्रष्टव्यमक्षतम् ।
विश्रान्तोऽथचिरं श्रान्तो गतो मे सकलो भ्रमः ॥ ४३ ॥
jñātaṃ jñātavyamadhunā dṛṣṭaṃ draṣṭavyamakṣatam ,
viśrānto'thaciraṃ śrānto gato me sakalo bhramaḥ 43
43. jñātam jñātavyam adhunā dṛṣṭam draṣṭavyam akṣatam
viśrāntaḥ atha ciram śrāntaḥ gataḥ me sakalaḥ bhramaḥ
43. adhunā jñātavyam jñātam,
draṣṭavyam akṣatam dṛṣṭam; atha ciram śrāntaḥ (aham) viśrāntaḥ; me sakalaḥ bhramaḥ gataḥ
43. What was to be known is now known. What was to be seen has been seen completely. I am now at peace, having been wearied for a long time. All my delusion (bhrama) has vanished.
उत्तिष्ठ तात गच्छामः पश्यामो मन्दरस्थिताम् ।
तां तनुं तावदाशुष्कां शुष्कां वनलतामिव ॥ ४४ ॥
uttiṣṭha tāta gacchāmaḥ paśyāmo mandarasthitām ,
tāṃ tanuṃ tāvadāśuṣkāṃ śuṣkāṃ vanalatāmiva 44
44. uttiṣṭha tāta gacchāmaḥ paśyāmaḥ mandarasthitām
tām tanum tāvat āśuṣkām śuṣkām vanalatām iva
44. tāta uttiṣṭha gacchāmaḥ paśyāmaḥ tām mandarasthitām
tāvat āśuṣkām śuṣkām vanalatām iva tanum
44. Arise, dear one (tāta)! Let us go and see that body, which is situated on Mount Mandara and is now completely withered, like a dried forest creeper.
न समीहितमस्तीह नासमीहितमस्ति मे ।
नियते रचनां द्रष्टुं केवलं विहराम्यहम् ॥ ४५ ॥
na samīhitamastīha nāsamīhitamasti me ,
niyate racanāṃ draṣṭuṃ kevalaṃ viharāmyaham 45
45. na samīhitam asti iha na asamīhitam asti me
niyate racanām draṣṭum kevalam viharāmi aham
45. iha me samīhitam na asti,
na asamīhitam asti.
aham kevalam niyate racanām draṣṭum viharāmi.
45. Neither is there anything desired for me in this world, nor anything undesired. I merely wander to observe the design of destiny.
यदतिसुभगमार्यसेवितं तत्स्थिरमनुयामि यदेकभावबुद्ध्या ।
तदलमभिमता मतिर्ममास्तु प्रकृतमिमं व्यवहारमाचरामि ॥ ४६ ॥
yadatisubhagamāryasevitaṃ tatsthiramanuyāmi yadekabhāvabuddhyā ,
tadalamabhimatā matirmamāstu prakṛtamimaṃ vyavahāramācarāmi 46
46. yat atisubhagam āryasevitam tat
sthiram anuyāmi yat ekabhāvabuddhyā
tat alam abhimatā matiḥ mama astu
prakṛtam imam vyavahāram ācarāmi
46. yat atisubhagam āryasevitam tat sthiram anuyāmi.
yat ekabhāvabuddhyā (gamyate),
tat mama abhimatā matiḥ alam astu.
imam prakṛtam vyavahāram ācarāmi.
46. Whatever is exceedingly beautiful and practiced by noble individuals, that I steadfastly follow. Whatever (I perceive) with a mind of single-mindedness, let that be my desired conviction (mati). I will engage in this present (proper) conduct (vyavahāra).