Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-5, chapter-87

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
एवं कलितवानन्तः प्रशान्तमननैषणः ।
शनैरुच्चारयंस्तारं प्रणवं प्राप्तभूमिकः ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
evaṃ kalitavānantaḥ praśāntamananaiṣaṇaḥ ,
śanairuccārayaṃstāraṃ praṇavaṃ prāptabhūmikaḥ 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca evam kalitavān antaḥ praśāntamananaiṣaṇaḥ
śanaiḥ uccārayan tāram praṇavam prāptabhūmikaḥ
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca saḥ evam antaḥ kalitavān praśāntamananaiṣaṇaḥ
prāptabhūmikaḥ śanaiḥ tāram praṇavam uccārayan
1. Śrī Vasiṣṭha said: Having thus understood inwardly, with his mental cravings pacified, and having attained higher spiritual stages, he slowly chanted the resonant Praṇava (Om).
मात्रादिपादभेदेन प्रणवं संस्मरन्यतिः ।
अध्यारोपापवादेन स्वरूपं शुद्धमव्ययम् ॥ २ ॥
mātrādipādabhedena praṇavaṃ saṃsmaranyatiḥ ,
adhyāropāpavādena svarūpaṃ śuddhamavyayam 2
2. mātrādipādabhedena praṇavam saṃsmaran yatiḥ
adhyāropāpavādena svarūpam śuddham avyayam
2. yatiḥ mātrādipādabhedena praṇavam saṃsmaran
adhyāropāpavādena śuddham avyayam svarūpam
2. The ascetic, meditating on Praṇava (Om) through the distinctions of its parts and feet, by means of superimposition and sublation, realizes the pure, immutable true nature (svarūpa).
सबाह्याभ्यन्तरान्भागान्स्थूलान्सूक्ष्मतरानपि ।
त्रैलोक्यसंभवांस्त्यक्त्वा संकल्पाकल्पकल्पितान् ॥ ३ ॥
sabāhyābhyantarānbhāgānsthūlānsūkṣmatarānapi ,
trailokyasaṃbhavāṃstyaktvā saṃkalpākalpakalpitān 3
3. sabāhyābhyantarān bhāgān sthūlān sūkṣmatarān api
trailokyasaṃbhavān tyaktvā saṃkalpākalpakalpitān
3. (yatiḥ) sabāhyābhyantarān sthūlān sūkṣmatarān api
trailokyasaṃbhavān saṃkalpākalpakalpitān bhāgān tyaktvā
3. Abandoning all parts, both external and internal, the gross and even the subtler ones, which originate from the three worlds and are imagined by both mental volition and its absence.
तिष्ठन्नक्षुभिताकारश्चिन्तामणिरिवात्मनि ।
संपूर्ण इव शीतांशुर्विश्रान्त इव मन्दरः ॥ ४ ॥
tiṣṭhannakṣubhitākāraścintāmaṇirivātmani ,
saṃpūrṇa iva śītāṃśurviśrānta iva mandaraḥ 4
4. tiṣṭhan akṣubhitākāraḥ cintāmaṇiḥ iva ātmani
saṃpūrṇaḥ iva śītāṃśuḥ viśrāntaḥ iva mandaraḥ
4. ātmani akṣubhitākāraḥ tiṣṭhan cintāmaṇiḥ iva
saṃpūrṇaḥ śītāṃśuḥ iva viśrāntaḥ mandaraḥ iva
4. Remaining with an undisturbed form within his own self (ātman), he was like a wish-fulfilling jewel (cintāmaṇi), like the full moon, and like the resting Mandara mountain.
कुम्भकारगृहे चक्रं संरोधित इव भ्रमात् ।
अम्भोधिरिव संपूर्णस्तिमितस्फारनिर्मलः ॥ ५ ॥
kumbhakāragṛhe cakraṃ saṃrodhita iva bhramāt ,
ambhodhiriva saṃpūrṇastimitasphāranirmalaḥ 5
5. kumbhakāragṛhe cakram saṃrodhitaḥ iva bhramāt
ambhodhiḥ iva saṃpūrṇaḥ stimitasphāranirmalaḥ
5. kumbhakāragṛhe cakram bhramāt saṃrodhitaḥ iva
ambhodhiḥ iva saṃpūrṇaḥ stimitasphāranirmalaḥ
5. Like a potter's wheel (cakra) stopped from its rotation in the potter's house, and like the ocean (ambhodhi) that is full, motionless, vast, and clear.
शान्ततेजस्तमःपुञ्जं विगतार्केन्दुतारकम् ।
अधूमाभ्ररजःस्वच्छमनन्तं शरदीव खम् ॥ ६ ॥
śāntatejastamaḥpuñjaṃ vigatārkendutārakam ,
adhūmābhrarajaḥsvacchamanantaṃ śaradīva kham 6
6. śāntatejastamaḥpuñjam vigatārkendutārakam
adhūmābhrarajaḥsvaccham anantam śaradī iva kham
6. śaradī iva anantam kham śāntatejastamaḥpuñjam
vigatārkendutārakam adhūmābhrarajaḥsvaccham
6. Like the infinite sky (kha) in autumn, whose mass of radiance and darkness is pacified, from which the sun, moon, and stars have departed, and which is pure, free from smoke, clouds, and dust.
सहप्रणवपर्यन्तदीर्घनिःस्वनतन्तुना ।
जहाविन्द्रियतन्मात्रजालं गन्धमिवानिलः ॥ ७ ॥
sahapraṇavaparyantadīrghaniḥsvanatantunā ,
jahāvindriyatanmātrajālaṃ gandhamivānilaḥ 7
7. sahapraṇavaparyantadīrghaniḥsvanatantunā
jahāu indriyatanmātrajālam gandham iva anilaḥ
7. anilaḥ gandham iva sahapraṇavaparyantadīrghaniḥsvanatantunā
indriyatanmātrajālam jahāu
7. He abandoned the network of sense organs (indriya) and subtle elements (tanmātra), just as the wind (anila) carries away a fragrance (gandha), guided by the long, resonating thread of sound that culminates in the sacred syllable Om (praṇava).
ततो जहौ तमोमात्रं प्रतिभातमिवाम्बरे ।
उत्तिष्ठत्प्रस्फुरद्रूपं प्राज्ञः कोपलवं यथा ॥ ८ ॥
tato jahau tamomātraṃ pratibhātamivāmbare ,
uttiṣṭhatprasphuradrūpaṃ prājñaḥ kopalavaṃ yathā 8
8. tataḥ jahau tamaḥ-mātram pratibhātam iva ambare
uttiṣṭhat prasphurat-rūpam prājñaḥ kopa-lavam yathā
8. prājñaḥ tataḥ ambare uttiṣṭhat prasphurat-rūpam
iva pratibhātam tamaḥ-mātram kopa-lavam yathā jahau
8. Then, the wise one (prājña) abandoned that mere darkness, which had appeared like a rising, flickering shape in the sky, just as one discards a fragment of anger.
प्रतिभातं ततस्तेजो निमेषार्धं विचार्य सः ।
जहौ बभूव च तदा न तमो न प्रकाशकम् ॥ ९ ॥
pratibhātaṃ tatastejo nimeṣārdhaṃ vicārya saḥ ,
jahau babhūva ca tadā na tamo na prakāśakam 9
9. pratibhātam tataḥ tejaḥ nimeṣa-ardham vicārya
saḥ jahau babhūva ca tadā na tamaḥ na prakāśakam
9. tataḥ saḥ pratibhātam tejaḥ nimeṣa-ardham vicārya jahau.
ca tadā na tamaḥ na prakāśakam babhūva.
9. Having considered that manifested light (tejas) for just half a blink, he then abandoned it. And at that moment, he became neither darkness nor an illuminator (prakāśaka).
तामवस्थामथासाद्य मनसा तन्मनस्तृणम् ।
मनागपि प्रस्फुरितं निमिषार्धादशातयत् ॥ १० ॥
tāmavasthāmathāsādya manasā tanmanastṛṇam ,
manāgapi prasphuritaṃ nimiṣārdhādaśātayat 10
10. tām avasthām atha āsādya manasā tat-manas-tṛṇam
manāk api prasphuritam nimiṣa-ardhāt aśātayat
10. atha (saḥ) tām avasthām āsādya,
manasā nimiṣa-ardhāt manāk api tat-manas-tṛṇam prasphuritam aśātayat.
10. Then, having attained that state, he eradicated even the slightest flickering of that mind-grass ("manas-tṛṇam") by means of his mind, within half a blink.
ततोऽङ्ग संविदं स्वस्थां प्रतिभासमुपागताम् ।
सद्यो जातशिशुज्ञानसमानकलनामलम् ॥ ११ ॥
tato'ṅga saṃvidaṃ svasthāṃ pratibhāsamupāgatām ,
sadyo jātaśiśujñānasamānakalanāmalam 11
11. tataḥ aṅga saṁvidam sva-sthām pratibhāsam upāgatām
sadyaḥ jāta-śiśu-jñāna-samāna-kalanā-amalam
11. aṅga,
tataḥ (saḥ) sva-sthām pratibhāsam upāgatām sadyaḥ jāta-śiśu-jñāna-samāna-kalanā-amalam saṁvidam (apnoti / prāpa).
11. Then, O dear one (aṅga), he attained a consciousness (saṁvid) that was self-abiding, had reached a state of pure manifestation (pratibhāsa), and was as immaculate as the understanding (kalanā) of the knowledge (jñāna) possessed by a newborn infant.
निमेषार्धार्धभागेन कालेन कलनां प्रभुः ।
जहौ चितश्चेत्यदशां स्पन्दशक्तिमिवानिलः ॥ १२ ॥
nimeṣārdhārdhabhāgena kālena kalanāṃ prabhuḥ ,
jahau citaścetyadaśāṃ spandaśaktimivānilaḥ 12
12. nimeṣārdhārdhabhāgena kālena kalanām prabhuḥ |
jahau citaḥ cetyadaśām spandaśaktim iva anilaḥ ||
12. prabhuḥ nimeṣārdhārdhabhāgena kālena citaḥ cetyadaśām kalanām jahau,
anilaḥ spandaśaktim iva.
12. In an extremely brief moment, the Lord abandoned the objective state (cetyadaśā) of consciousness (cit) and its mental activity, just as the wind gives up its vibratory power (spanda-śakti).
पश्यन्तीपदमासाद्य सत्तामात्रात्मके ततः ।
प्रसुप्तपदमालम्ब्य तस्थौ गिरिरिवाचलः ॥ १३ ॥
paśyantīpadamāsādya sattāmātrātmake tataḥ ,
prasuptapadamālambya tasthau giririvācalaḥ 13
13. paśyantīpadam āsādya sattāmātrātmake tataḥ |
prasuptapadam ālambya tasthau giriḥ iva acalaḥ ||
13. tataḥ sattāmātrātmake paśyantīpadam āsādya,
prasuptapadam ālambya,
acalaḥ giriḥ iva tasthau.
13. Thereupon, having reached the stage of paśyantī in pure being (sattāmātra), he then remained like an immovable mountain, having resorted to the state of deep sleep.
ततः सुषुप्तसंस्थानं स्थित्वा स्थित्वा विभुर्मनाक् ।
सुषुप्ते स्थैर्यमासाद्य तुर्यरूपमुपाययौ ॥ १४ ॥
tataḥ suṣuptasaṃsthānaṃ sthitvā sthitvā vibhurmanāk ,
suṣupte sthairyamāsādya turyarūpamupāyayau 14
14. tataḥ suṣuptasaṃsthānam sthitvā sthitvā vibhuḥ manāk
| suṣupte sthairyam āsādya turyarūpam upāyayau ||
14. tataḥ vibhuḥ manāk suṣuptasaṃsthānam sthitvā sthitvā,
suṣupte sthairyam āsaādya turyarūpam upāyayau.
14. Then, having remained for a short while in the state of deep sleep, the Lord, by attaining stability in deep sleep, reached the form of turya (the fourth state of consciousness).
निरानन्दोऽपि सानन्दः सच्चासच्चापि तत्र सः ।
आसीन्न किंचित्किंचित्तत्प्रकाशस्तिमिरं यथा ॥ १५ ॥
nirānando'pi sānandaḥ saccāsaccāpi tatra saḥ ,
āsīnna kiṃcitkiṃcittatprakāśastimiraṃ yathā 15
15. nirānandaḥ api sānandaḥ sat ca asat ca api tatra saḥ
| āsīt na kiñcit kiñcit tat prakāśaḥ timiram yathā ||
15. tatra saḥ nirānandaḥ api sānandaḥ,
sat ca asat ca api āsīt.
na kiñcit,
kiñcit tat,
prakāśaḥ timiram yathā.
15. In that state (turya), he was both devoid of joy and yet full of joy, both existent and non-existent. It was not nothing, yet it was something, like light and darkness.
अचिन्मयं चिन्मयं च नेति नेति यदुच्यते ।
ततस्तत्संबभूवासौ यद्गिरामप्यगोचरः ॥ १६ ॥
acinmayaṃ cinmayaṃ ca neti neti yaducyate ,
tatastatsaṃbabhūvāsau yadgirāmapyagocaraḥ 16
16. acinmayam cinmayam ca na iti na iti yat ucyate
tataḥ tat sambabhūva asau yat girām api agocaraḥ
16. yat acinmayam cinmayam ca na iti na iti ucyate
yat girām api agocaraḥ tataḥ tat asau sambabhūva
16. That ultimate reality, which is declared by the negations "not this, not this," being neither inert nor merely conscious, and which is also beyond the reach of words - from that (unmanifest state), that very entity (Brahman) manifested.
तदसौ सुसमं स्फारं पदं परमपावनम् ।
सर्वभावान्तरगतमभूत्सर्वविवर्जितम् ॥ १७ ॥
tadasau susamaṃ sphāraṃ padaṃ paramapāvanam ,
sarvabhāvāntaragatamabhūtsarvavivarjitam 17
17. tat asau susamam sphāram padam paramapāvanam
sarvabhāvāntargatam abhūt sarvavivarjitam
17. tat asau susamam sphāram paramapāvanam padam
abhūt sarvabhāvāntargatam sarvavivarjitam
17. That ultimate reality, being a perfectly balanced, expansive, and supremely pure state (padam), exists immanent within all states of being, yet it is devoid of all (limitations).
यच्छून्यवादिनां शून्यं ब्रह्म ब्रह्मविदां वरम् ।
विज्ञानमात्रं विज्ञानविदां यदमलं पदम् ॥ १८ ॥
yacchūnyavādināṃ śūnyaṃ brahma brahmavidāṃ varam ,
vijñānamātraṃ vijñānavidāṃ yadamalaṃ padam 18
18. yat śūnyavādinām śūnyam brahma brahmavidām varam
vijñānamātram vijñānavidām yat amalam padam
18. yat śūnyavādinām śūnyam (asti) brahmavidām varam brahma (asti)
vijñānavidām vijñānamātram (asti) yat amalam padam (asti)
18. That which is the void (śūnyam) for the proponents of emptiness, and the supreme (Brahman) for the knowers of (brahman); that which is pure consciousness for the knowers of consciousness, and the spotless state (padam).
पुरुषः सांख्यदृष्टीनामीश्वरो योगवादिनाम् ।
शिवः शशिकलाङ्कानां कालः कालैकवादिनाम् ॥ १९ ॥
puruṣaḥ sāṃkhyadṛṣṭīnāmīśvaro yogavādinām ,
śivaḥ śaśikalāṅkānāṃ kālaḥ kālaikavādinām 19
19. puruṣaḥ sāṃkhyadṛṣṭīnām īśvaraḥ yogavādinām
śivaḥ śaśikalāṅkānām kālaḥ kālaikavādinām
19. sāṃkhyadṛṣṭīnām puruṣaḥ yogavādinām īśvaraḥ
śaśikalāṅkānām śivaḥ kālaikavādinām kālaḥ
19. It is (Puruṣa) for those with the Sāṅkhya philosophical perspective, (Īśvara) for the proponents of (yoga), (Śiva) for those who revere the crescent moon (devotees of Śiva), and Time (kāla) for those who advocate Time (kāla) as the sole principle.
आत्मात्मनस्तद्विदुषां नैरात्म्यं तादृशात्मनाम् ।
मध्यं माध्यमिकानां च सर्वं सुसमचेतसाम् ॥ २० ॥
ātmātmanastadviduṣāṃ nairātmyaṃ tādṛśātmanām ,
madhyaṃ mādhyamikānāṃ ca sarvaṃ susamacetasām 20
20. ātmā ātmanas tadviduṣām nairātmyam tādṛśātmanām
madhyam mādhyamikānām ca sarvam susamacetasām
20. ātmā ātmanas tadviduṣām,
nairātmyam tādṛśātmanām,
madhyam mādhyamikānām ca,
sarvam susamacetasām
20. For those who know the Self (ātman), it is the Self of the self. For those who understand non-self, it is non-self. For the Mādhyamikas, it is the middle way, and for those with perfectly equanimous minds, it is everything.
यत्सर्वशास्त्रसिद्धान्तो यत्सर्वहृदयानुगम् ।
यत्सर्वं सर्वगं सार्वं यत्तत्तत्सदसौ स्थितः ॥ २१ ॥
yatsarvaśāstrasiddhānto yatsarvahṛdayānugam ,
yatsarvaṃ sarvagaṃ sārvaṃ yattattatsadasau sthitaḥ 21
21. yat sarvaśāstrasiddhāntaḥ yat sarvahṛdayānugam yat
sarvam sarvagam sārvam yat tat tat sat asau sthitaḥ
21. yat sarvaśāstrasiddhāntaḥ,
yat sarvahṛdayānugam,
yat sarvam sarvagam sārvam,
tat tat sat asau sthitaḥ
21. That which is the established conclusion of all scriptures, that which is followed by all hearts, that which is all, all-pervading, and universal – that very reality is indeed present.
यदनुत्तमनिःस्पन्दं दीप्यते तेजसामपि ।
स्वानुभूत्यैकमात्रं यद्यत्तत्तत्सदसौ स्थितः ॥ २२ ॥
yadanuttamaniḥspandaṃ dīpyate tejasāmapi ,
svānubhūtyaikamātraṃ yadyattattatsadasau sthitaḥ 22
22. yat anuttama niḥspandam dīpyate tejasām api
svānubhūtyekamātram yat tat tat sat asau sthitaḥ
22. yat anuttama niḥspandam,
yat tejasām api dīpyate,
yat svānubhūtyekamātram,
tat tat sat asau sthitaḥ
22. That which is the unsurpassed stillness, that which shines even among all lights, that which is known solely through one's own direct experience – that very reality is indeed present.
यदेकं चाप्यनेकं च साञ्जनं च निरञ्जनम् ।
यत्सर्वं चाप्यसर्वं च यत्तत्तत्सदसौ स्थितः ॥ २३ ॥
yadekaṃ cāpyanekaṃ ca sāñjanaṃ ca nirañjanam ,
yatsarvaṃ cāpyasarvaṃ ca yattattatsadasau sthitaḥ 23
23. yat ekam ca api anekam ca sāñjanam ca nirañjanam yat
sarvam ca api asarvam ca yat tat tat sat asau sthitaḥ
23. yat ekam ca api anekam ca,
yat sāñjanam ca nirañjanam,
yat sarvam ca api asarvam ca,
tat tat sat asau sthitaḥ
23. That which is both one and manifold, that which is both with blemish and without blemish, that which is both all and not all – that very reality is indeed present.
अजमजरमनाद्यनेकमेकं पदममलं सकलं च निष्कलं च ।
स्थित इति स तदा नभःस्वरूपादपि विमलस्थितिरीश्वरः क्षणेन ॥ २४ ॥
ajamajaramanādyanekamekaṃ padamamalaṃ sakalaṃ ca niṣkalaṃ ca ,
sthita iti sa tadā nabhaḥsvarūpādapi vimalasthitirīśvaraḥ kṣaṇena 24
24. ajam ajaram anādi anekam ekam padam
amalam sakalam ca niṣkalam ca
sthitaḥ iti saḥ tadā nabhaḥsvarūpāt
api vimalasthitiḥ īśvaraḥ kṣaṇena
24. padam ajam ajaram anādi anekam ekam
amalam sakalam ca niṣkalam ca (asti)
iti saḥ īśvaraḥ vimalasthitiḥ tadā
nabhaḥsvarūpāt api kṣaṇena sthitaḥ
24. The supreme state (padam) is unborn, ageless, without beginning, manifold yet one, pure, complete, and also without parts. Thus, the Lord (īśvara), whose state is spotless, was instantly established, even surpassing the nature of space.