योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-4, chapter-5
श्रीराम उवाच ।
भगवन्सर्वधर्मज्ञ पूर्वापरविदां वर ।
अयं मनसि संसारः स्फारः कथमिव स्थितः ॥ १ ॥
भगवन्सर्वधर्मज्ञ पूर्वापरविदां वर ।
अयं मनसि संसारः स्फारः कथमिव स्थितः ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
bhagavansarvadharmajña pūrvāparavidāṃ vara ,
ayaṃ manasi saṃsāraḥ sphāraḥ kathamiva sthitaḥ 1
bhagavansarvadharmajña pūrvāparavidāṃ vara ,
ayaṃ manasi saṃsāraḥ sphāraḥ kathamiva sthitaḥ 1
1.
śrīrāmaḥ uvāca bhagavan sarvadharmajña pūrvāparavidām
vara ayaṃ manasi saṃsāraḥ sphāraḥ katham iva sthitaḥ
vara ayaṃ manasi saṃsāraḥ sphāraḥ katham iva sthitaḥ
1.
śrīrāmaḥ uvāca bhagavan sarvadharmajña pūrvāparavidām
vara ayaṃ sphāraḥ saṃsāraḥ manasi katham iva sthitaḥ
vara ayaṃ sphāraḥ saṃsāraḥ manasi katham iva sthitaḥ
1.
Śrī Rāma said: O Venerable One, knower of all natural law (dharma), best among those who know the past and the future! How exactly is this vast cycle of rebirth (saṃsāra) situated in the mind (manas)?
यथायं मनसि स्फारः संसारः स्फुरति स्फुरन् ।
दृष्टान्तदृष्ट्या स्फुटया तथा कथय मेऽनघ ॥ २ ॥
दृष्टान्तदृष्ट्या स्फुटया तथा कथय मेऽनघ ॥ २ ॥
yathāyaṃ manasi sphāraḥ saṃsāraḥ sphurati sphuran ,
dṛṣṭāntadṛṣṭyā sphuṭayā tathā kathaya me'nagha 2
dṛṣṭāntadṛṣṭyā sphuṭayā tathā kathaya me'nagha 2
2.
yathā ayaṃ manasi sphāraḥ saṃsāraḥ sphurati sphuran
dṛṣṭānta dṛṣṭyā sphuṭayā tathā kathaya me anagha
dṛṣṭānta dṛṣṭyā sphuṭayā tathā kathaya me anagha
2.
anagha me tathā kathaya yathā ayaṃ sphāraḥ saṃsāraḥ
manasi sphuran sphurati sphuṭayā dṛṣṭānta dṛṣṭyā
manasi sphuran sphurati sphuṭayā dṛṣṭānta dṛṣṭyā
2.
O sinless one (anagha), please explain to me, with a clear illustrative example, how this vast cycle of rebirth (saṃsāra) manifests and shines forth within the mind (manas)!
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
यथैन्दवानां विप्राणां जगन्त्यवपुषामपि ।
स्थितानि जातदार्ढ्यानि मनसीदं तथा स्थितम् ॥ ३ ॥
यथैन्दवानां विप्राणां जगन्त्यवपुषामपि ।
स्थितानि जातदार्ढ्यानि मनसीदं तथा स्थितम् ॥ ३ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
yathaindavānāṃ viprāṇāṃ jagantyavapuṣāmapi ,
sthitāni jātadārḍhyāni manasīdaṃ tathā sthitam 3
yathaindavānāṃ viprāṇāṃ jagantyavapuṣāmapi ,
sthitāni jātadārḍhyāni manasīdaṃ tathā sthitam 3
3.
śrīvasiṣṭha uvāca yathā aindavānām viprāṇām jaganti avapuṣām
api sthitāni jātadārḍhyāni manasi idam tathā sthitam
api sthitāni jātadārḍhyāni manasi idam tathā sthitam
3.
śrīvasiṣṭha uvāca.
yathā aindavānām viprāṇām avapuṣām api jaganti jātadārḍhyāni manasi sthitāni,
tathā idam manasi sthitam.
yathā aindavānām viprāṇām avapuṣām api jaganti jātadārḍhyāni manasi sthitāni,
tathā idam manasi sthitam.
3.
Śrī Vasiṣṭha said: Just as the worlds of the Lunar sages, even without physical bodies, are firmly established within their minds, so too is this (world) established in the mind.
लवणस्य यथा राज्ञश्चेन्द्रजालाकुलाकृतेः ।
चण्डालत्वमनुप्राप्तं तथेदं मनसि स्थितम् ॥ ४ ॥
चण्डालत्वमनुप्राप्तं तथेदं मनसि स्थितम् ॥ ४ ॥
lavaṇasya yathā rājñaścendrajālākulākṛteḥ ,
caṇḍālatvamanuprāptaṃ tathedaṃ manasi sthitam 4
caṇḍālatvamanuprāptaṃ tathedaṃ manasi sthitam 4
4.
lavaṇasya yathā rājñaḥ ca indrajālākulākṛteḥ
caṇḍālatvam anuprāptam tathā idam manasi sthitam
caṇḍālatvam anuprāptam tathā idam manasi sthitam
4.
yathā indrajālākulākṛteḥ rājñaḥ lavaṇasya ca caṇḍālatvam anuprāptam,
tathā idam manasi sthitam.
tathā idam manasi sthitam.
4.
Just as King Lavaṇa, whose form was bewildered by an illusion, attained the state of an outcaste (caṇḍāla), similarly this (world) is established in the mind.
भार्गवस्य चिरं कालं स्वर्गभोगबुभुक्षया ।
यथा भोगाधिनाथत्वं संसारित्वं बभूव च ॥ ५ ॥
यथा भोगाधिनाथत्वं संसारित्वं बभूव च ॥ ५ ॥
bhārgavasya ciraṃ kālaṃ svargabhogabubhukṣayā ,
yathā bhogādhināthatvaṃ saṃsāritvaṃ babhūva ca 5
yathā bhogādhināthatvaṃ saṃsāritvaṃ babhūva ca 5
5.
bhārgavasya ciram kālam svargabhogabubhukṣayā
yathā bhogādhināthatvam saṃsāritvam babhūva ca
yathā bhogādhināthatvam saṃsāritvam babhūva ca
5.
yathā bhārgavasya ciram kālam svargabhogabubhukṣayā bhogādhināthatvam ca saṃsāritvam babhūva.
5.
Just as for Bhārgava (son of Bhṛgu), for a long time, due to his desire to experience heavenly pleasures, he attained the state of being a lord of enjoyments and became entangled in the cycle of transmigration (saṃsāra).
भोगेश्वरत्वं च यथा तथेदं मनसि स्थितम् ।
श्रीराम उवाच ।
भगवन्भृगुपुत्रस्य स्वर्गभोगबुभुक्षया ॥ ६ ॥
श्रीराम उवाच ।
भगवन्भृगुपुत्रस्य स्वर्गभोगबुभुक्षया ॥ ६ ॥
bhogeśvaratvaṃ ca yathā tathedaṃ manasi sthitam ,
śrīrāma uvāca ,
bhagavanbhṛguputrasya svargabhogabubhukṣayā 6
śrīrāma uvāca ,
bhagavanbhṛguputrasya svargabhogabubhukṣayā 6
6.
bhogeśvaratvam ca yathā tathā idam manasi sthitam śrīrāma
uvāca bhagavan bhṛguputrasya svargabhogabubhukṣayā
uvāca bhagavan bhṛguputrasya svargabhogabubhukṣayā
6.
yathā ca bhogeśvaratvam (babhūva),
tathā idam manasi sthitam.
śrīrāma uvāca.
bhagavan,
bhṛguputrasya svargabhogabubhukṣayā (kim abhavat)?
tathā idam manasi sthitam.
śrīrāma uvāca.
bhagavan,
bhṛguputrasya svargabhogabubhukṣayā (kim abhavat)?
6.
...and just as he became the lord of enjoyments, so too is this (world) established in the mind. Śrī Rāma said: O revered one, regarding the son of Bhṛgu, how did he, due to his desire for heavenly pleasures...?
कथं भोगाधिनाथत्वं संसारित्वं बभूव च ।
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
श्रृणु राम पुरा वृत्तं संवादं भृगुकालयोः ॥ ७ ॥
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
श्रृणु राम पुरा वृत्तं संवादं भृगुकालयोः ॥ ७ ॥
kathaṃ bhogādhināthatvaṃ saṃsāritvaṃ babhūva ca ,
śrīvasiṣṭha uvāca ,
śrṛṇu rāma purā vṛttaṃ saṃvādaṃ bhṛgukālayoḥ 7
śrīvasiṣṭha uvāca ,
śrṛṇu rāma purā vṛttaṃ saṃvādaṃ bhṛgukālayoḥ 7
7.
katham bhogādhināthatvam saṃsāritvam babhūva ca śrīvasiṣṭhaḥ
uvāca śṛṇu rāma purā vṛttam saṃvādam bhṛgukālayoḥ
uvāca śṛṇu rāma purā vṛttam saṃvādam bhṛgukālayoḥ
7.
rāma katham bhogādhināthatvam ca saṃsāritvam babhūva
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca purā bhṛgukālayoḥ saṃvādam vṛttam śṛṇu
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca purā bhṛgukālayoḥ saṃvādam vṛttam śṛṇu
7.
How did lordship over worldly pleasures and transmigration (saṃsāra) come into existence? Śrī Vasiṣṭha said: 'Listen, Rama, to the ancient account, the dialogue between Bhṛgu and Kāla.'
सानौ मन्दरशैलस्य तमालविटपाकुले ।
पुरा मन्दरशैलस्य सानौ कुसुमसंकुले ॥ ८ ॥
पुरा मन्दरशैलस्य सानौ कुसुमसंकुले ॥ ८ ॥
sānau mandaraśailasya tamālaviṭapākule ,
purā mandaraśailasya sānau kusumasaṃkule 8
purā mandaraśailasya sānau kusumasaṃkule 8
8.
sānau mandaraśailasya tamālaviṭapākule
purā mandaraśailasya sānau kusumasaṅkule
purā mandaraśailasya sānau kusumasaṅkule
8.
mandaraśailasya sānau tamālaviṭapākule
purā mandaraśailasya sānau kusumasaṅkule
purā mandaraśailasya sānau kusumasaṅkule
8.
On a peak of Mount Mandara, which was densely covered with Tamāla trees and, in former times, also abundant with flowers.
अतप्यत तपो घोरं कस्मिंश्चिद्भगवान्भृगुः ।
तमुपास्ते स्म तेजस्वी बालः पुत्रो महामतिः ॥ ९ ॥
तमुपास्ते स्म तेजस्वी बालः पुत्रो महामतिः ॥ ९ ॥
atapyata tapo ghoraṃ kasmiṃścidbhagavānbhṛguḥ ,
tamupāste sma tejasvī bālaḥ putro mahāmatiḥ 9
tamupāste sma tejasvī bālaḥ putro mahāmatiḥ 9
9.
atapyata tapaḥ ghoram kasmiṃscit bhagavān bhṛguḥ
tam upāste sma tejasvī bālaḥ putraḥ mahāmatiḥ
tam upāste sma tejasvī bālaḥ putraḥ mahāmatiḥ
9.
bhagavān bhṛguḥ kasmiṃscit ghoram tapaḥ atapyata
tejasvī bālaḥ mahāmatiḥ putraḥ tam upāste sma
tejasvī bālaḥ mahāmatiḥ putraḥ tam upāste sma
9.
The revered Bhṛgu performed intense asceticism (tapas) in a certain place. His brilliant, young, and highly intelligent son attended upon him.
शुक्रः सकलचन्द्राभः प्रकाश इव भासुरः ।
भृगुर्वनवरे तस्मिन्समाधावेव संस्थितः ॥ १० ॥
भृगुर्वनवरे तस्मिन्समाधावेव संस्थितः ॥ १० ॥
śukraḥ sakalacandrābhaḥ prakāśa iva bhāsuraḥ ,
bhṛgurvanavare tasminsamādhāveva saṃsthitaḥ 10
bhṛgurvanavare tasminsamādhāveva saṃsthitaḥ 10
10.
śukraḥ sakalacandrābhaḥ prakāśaḥ iva bhāsuraḥ
bhṛguḥ vanavare tasmin samādhau eva saṃsthitaḥ
bhṛguḥ vanavare tasmin samādhau eva saṃsthitaḥ
10.
śukraḥ sakalacandrābhaḥ prakāśaḥ iva bhāsuraḥ
bhṛguḥ tasmin vanavare samādhau eva saṃsthitaḥ
bhṛguḥ tasmin vanavare samādhau eva saṃsthitaḥ
10.
Śukra, radiant like the full moon, shone brilliantly like light itself. Meanwhile, Bhṛgu remained absorbed in deep contemplation (samādhi) in that excellent forest.
सर्वकालं समुत्कीर्णो वनोपलतलादिव ।
शुक्रः कुसुमशय्यासु कलधौताजिरेषु च ॥ ११ ॥
शुक्रः कुसुमशय्यासु कलधौताजिरेषु च ॥ ११ ॥
sarvakālaṃ samutkīrṇo vanopalatalādiva ,
śukraḥ kusumaśayyāsu kaladhautājireṣu ca 11
śukraḥ kusumaśayyāsu kaladhautājireṣu ca 11
11.
sarvakālam samutkīrṇaḥ vana-upala-talāt iva
śukraḥ kusuma-śayyāsu kaladhauta-ajireṣu ca
śukraḥ kusuma-śayyāsu kaladhauta-ajireṣu ca
11.
śukraḥ sarvakālam vana-upala-talāt iva
samutkīrṇaḥ kusuma-śayyāsu kaladhauta-ajireṣu ca
samutkīrṇaḥ kusuma-śayyāsu kaladhauta-ajireṣu ca
11.
Śukra was always distinctly visible, as if carved from the surface of forest rocks, whether on flower beds or in golden courtyards.
मन्दरोद्दामदोलासु बालो रमणलीलया ।
विद्याविद्यादृशोर्मध्ये शुक्रः प्राप्तमहापदः ॥ १२ ॥
विद्याविद्यादृशोर्मध्ये शुक्रः प्राप्तमहापदः ॥ १२ ॥
mandaroddāmadolāsu bālo ramaṇalīlayā ,
vidyāvidyādṛśormadhye śukraḥ prāptamahāpadaḥ 12
vidyāvidyādṛśormadhye śukraḥ prāptamahāpadaḥ 12
12.
mandara-uddāma-dolāsu bālaḥ ramaṇa-līlayā
vidyā-avidyā-dṛśoḥ madhye śukraḥ prāpta-mahā-padaḥ
vidyā-avidyā-dṛśoḥ madhye śukraḥ prāpta-mahā-padaḥ
12.
bālaḥ śukraḥ mandara-uddāma-dolāsu ramaṇa-līlayā
vidyā-avidyā-dṛśoḥ madhye prāpta-mahā-padaḥ
vidyā-avidyā-dṛśoḥ madhye prāpta-mahā-padaḥ
12.
The boy Śukra, engaging in playful activity on powerful swings resembling the Mandara mountain, attained a great state, poised between the perceptions of knowledge (vidyā) and ignorance (avidyā).
त्रिशङ्कुरिव रोदोन्तरवर्तत तदाकुलः ।
निर्विकल्पसमाधिस्थे स कदाचित्पितर्यथ ॥ १३ ॥
निर्विकल्पसमाधिस्थे स कदाचित्पितर्यथ ॥ १३ ॥
triśaṅkuriva rodontaravartata tadākulaḥ ,
nirvikalpasamādhisthe sa kadācitpitaryatha 13
nirvikalpasamādhisthe sa kadācitpitaryatha 13
13.
triśaṅkuḥ iva rodas-antar avartata tadā ākulaḥ
nirvikalpa-samādhi-sthe saḥ kadācit pitari atha
nirvikalpa-samādhi-sthe saḥ kadācit pitari atha
13.
atha kadācit pitari nirvikalpa-samādhi-sthe,
saḥ ākulaḥ triśaṅkuḥ iva rodas-antar avartata.
saḥ ākulaḥ triśaṅkuḥ iva rodas-antar avartata.
13.
Then, one day, when his father was absorbed in the state of nirvikalpa samādhi (meditative absorption without distinctions), Śukra, agitated, remained suspended between heaven and earth like Triśaṅku.
अव्यग्रोऽभवदेकान्ते जितारिरिव भूमिपः ।
ददर्शाप्सरसं तत्र गच्छन्तीं नभसः पथा ॥ १४ ॥
ददर्शाप्सरसं तत्र गच्छन्तीं नभसः पथा ॥ १४ ॥
avyagro'bhavadekānte jitāririva bhūmipaḥ ,
dadarśāpsarasaṃ tatra gacchantīṃ nabhasaḥ pathā 14
dadarśāpsarasaṃ tatra gacchantīṃ nabhasaḥ pathā 14
14.
avyagraḥ abhavat ekānte jita-ariḥ iva bhūmipaḥ
dadarśa apsarasam tatra gacchantīm nabhasaḥ pathā
dadarśa apsarasam tatra gacchantīm nabhasaḥ pathā
14.
ekānte avyagraḥ bhūmipaḥ jita-ariḥ iva abhavat.
tatra nabhasaḥ pathā gacchantīm apsarasam dadarśa.
tatra nabhasaḥ pathā gacchantīm apsarasam dadarśa.
14.
Having become calm and undisturbed in solitude, like a king who has vanquished his foes, he then saw an Apsaras, a celestial nymph, passing there along the path of the sky.
क्षीरोदमध्यलुलितां लक्ष्मीमिव जनार्दनः ।
मन्दारमालावलितां मन्दानिलचलालकाम् ॥ १५ ॥
मन्दारमालावलितां मन्दानिलचलालकाम् ॥ १५ ॥
kṣīrodamadhyalulitāṃ lakṣmīmiva janārdanaḥ ,
mandāramālāvalitāṃ mandānilacalālakām 15
mandāramālāvalitāṃ mandānilacalālakām 15
15.
kṣīroda-madhya-lulitām lakṣmīm iva janārdanaḥ
mandāra-mālā-valitām manda-anila-cala-alakām
mandāra-mālā-valitām manda-anila-cala-alakām
15.
janārdanaḥ [kāntām] kṣīroda-madhya-lulitām lakṣmīm
iva mandāra-mālā-valitām manda-anila-cala-alakām
iva mandāra-mālā-valitām manda-anila-cala-alakām
15.
Janārdana (saw the beloved) who was like Lakṣmī churned from the midst of the milky ocean, adorned with a garland of Mandāra flowers, her locks swayed by a gentle breeze.
हारझाङ्कारिगमनां सुगन्धितनभोनिलाम् ।
लावण्यपादपलतां मदघूर्णितलोचनाम् ॥ १६ ॥
लावण्यपादपलतां मदघूर्णितलोचनाम् ॥ १६ ॥
hārajhāṅkārigamanāṃ sugandhitanabhonilām ,
lāvaṇyapādapalatāṃ madaghūrṇitalocanām 16
lāvaṇyapādapalatāṃ madaghūrṇitalocanām 16
16.
hāra-jhāṅkāri-gamanām su-gandhita-nabhaḥ-anilām
lāvaṇya-pādapa-latām mada-ghūrṇita-locanām
lāvaṇya-pādapa-latām mada-ghūrṇita-locanām
16.
[saḥ kāntām] hāra-jhāṅkāri-gamanām su-gandhita-nabhaḥ-anilām
lāvaṇya-pādapa-latām mada-ghūrṇita-locanām [dadarśa]
lāvaṇya-pādapa-latām mada-ghūrṇita-locanām [dadarśa]
16.
(He saw the beloved) whose gait caused her necklace to jingle, whose presence made the surrounding air fragrant, who was a creeper on the tree of beauty, her eyes rolling with amorous intoxication.
अमृतीकृततद्देशां देहेन्दूदयदीप्तिभिः ।
कान्तामालोक्य तस्याभूदुल्लसत्तरलं मनः ॥ १७ ॥
कान्तामालोक्य तस्याभूदुल्लसत्तरलं मनः ॥ १७ ॥
amṛtīkṛtataddeśāṃ dehendūdayadīptibhiḥ ,
kāntāmālokya tasyābhūdullasattaralaṃ manaḥ 17
kāntāmālokya tasyābhūdullasattaralaṃ manaḥ 17
17.
amṛtī-kṛta-tat-deśām deha-indu-udaya-dīptibhiḥ
kāntām ālokya tasya abhūt ullasat-taralam manaḥ
kāntām ālokya tasya abhūt ullasat-taralam manaḥ
17.
deha-indu-udaya-dīptibhiḥ amṛtī-kṛta-tat-deśām
kāntām ālokya tasya manaḥ ullasat-taralam abhūt
kāntām ālokya tasya manaḥ ullasat-taralam abhūt
17.
Having seen his beloved (kāntā) – who, with the splendor of her moon-like body, had transformed that place into ambrosia – his mind became exceedingly agitated and restless.
दृष्टनिर्मलपूर्णेन्दुवपुरम्बुनिधेरिव ।
साप्यालोक्य शुक्रमुखं तथा परवशा ह्यभूत् ॥ १८ ॥
साप्यालोक्य शुक्रमुखं तथा परवशा ह्यभूत् ॥ १८ ॥
dṛṣṭanirmalapūrṇenduvapurambunidheriva ,
sāpyālokya śukramukhaṃ tathā paravaśā hyabhūt 18
sāpyālokya śukramukhaṃ tathā paravaśā hyabhūt 18
18.
dṛṣṭa-nirmala-pūrṇa-indu-vapuḥ ambunidheḥ iva sā
api ālokya śukra-mukham tathā hi paravaśā abhūt
api ālokya śukra-mukham tathā hi paravaśā abhūt
18.
sā api ambunidheḥ dṛṣṭa-nirmala-pūrṇa-indu-vapuḥ
iva śukra-mukham ālokya tathā hi paravaśā abhūt
iva śukra-mukham ālokya tathā hi paravaśā abhūt
18.
She too, having seen Śukra’s face, which was like the pure, full moon rising from the ocean, became similarly overwhelmed and beside herself.
मनसिजेषु पराहतमाशयं स परिबोध्य मनस्तदनूशना ।
विगलितेतरवृत्तितयात्मना स च वधूमय एव वभूव ह ॥ १९ ॥
विगलितेतरवृत्तितयात्मना स च वधूमय एव वभूव ह ॥ १९ ॥
manasijeṣu parāhatamāśayaṃ sa paribodhya manastadanūśanā ,
vigalitetaravṛttitayātmanā sa ca vadhūmaya eva vabhūva ha 19
vigalitetaravṛttitayātmanā sa ca vadhūmaya eva vabhūva ha 19
19.
manasijeṣu parāhatam āśayam saḥ
paribodhya manaḥ tat anu uśanā
vigalitetaravṛttitayā ātmanā
saḥ ca vadhūmayaḥ eva babhūva ha
paribodhya manaḥ tat anu uśanā
vigalitetaravṛttitayā ātmanā
saḥ ca vadhūmayaḥ eva babhūva ha
19.
saḥ uśanā manasijeṣu parāhatam tat manaḥ āśayam paribodhya,
ca vigalitetaravṛttitayā ātmanā,
saḥ vadhūmayaḥ eva babhūva ha
ca vigalitetaravṛttitayā ātmanā,
saḥ vadhūmayaḥ eva babhūva ha
19.
Having fully grasped that his mind's intention (āśayam) was overcome by desires (manasija), Uśanā then, with his self (ātman) completely devoid of all other mental activities, indeed became solely absorbed in the form of his wife.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5 (current chapter)
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216