Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-6, chapter-58

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
अर्जुन उवाच ।
नष्टो मोहः स्मृतिर्लब्धा त्वत्प्रसादान्मयाच्युत ।
स्थितोऽस्मि गतसंदेहः करिष्ये वचनं तव ॥ १ ॥
arjuna uvāca ,
naṣṭo mohaḥ smṛtirlabdhā tvatprasādānmayācyuta ,
sthito'smi gatasaṃdehaḥ kariṣye vacanaṃ tava 1
1. arjuna uvāca naṣṭaḥ mohaḥ smṛtiḥ labdhā tvatprasādāt mayā
acyuta sthitaḥ asmi gatasandehaḥ kariṣye vacanam tava
1. arjuna uvāca: acyuta,
tvatprasādāt mayā mohaḥ naṣṭaḥ,
smṛtiḥ labdhā; gatasandehaḥ asmi sthitaḥ (aham) tava vacanam kariṣye.
1. Arjuna said: 'O Acyuta, by Your grace my delusion (moha) has been dispelled, and my recollection (smṛti) recovered. I am now established, all doubts gone; I will carry out Your word.'
श्रीभगवानुवाच ।
वृत्तयो यदि बोधेन संशान्ता हृदये स्फुटम् ।
तच्चित्तं शान्तमेवान्तर्विद्धि सत्त्वमुपागतम् ॥ २ ॥
śrībhagavānuvāca ,
vṛttayo yadi bodhena saṃśāntā hṛdaye sphuṭam ,
taccittaṃ śāntamevāntarviddhi sattvamupāgatam 2
2. śrībhagavān uvāca vṛttayaḥ yadi bodhena saṃśāntāḥ hṛdaye
sphuṭam tat cittam śāntam eva antaḥ viddhi sattvam upāgatam
2. śrībhagavān uvāca: yadi vṛttayaḥ hṛdaye bodhena sphuṭam saṃśāntāḥ (bhavanti),
tat (tarhi) tat cittam antaḥ śāntam eva sattvam upāgatam viddhi.
2. The Blessed Lord (śrī bhagavān) said: 'If the mind's modifications (vṛtti) in the heart are clearly and completely calmed by understanding, then know that such a mind (citta) has indeed become inwardly peaceful and has attained purity (sattva).'
अत्र तच्चेत्यरहितं प्रत्यक्चेतननामकम् ।
यत्त्वशेषविनिर्मुक्तं यत्सर्वं सर्वतश्च यत् ॥ ३ ॥
atra taccetyarahitaṃ pratyakcetananāmakam ,
yattvaśeṣavinirmuktaṃ yatsarvaṃ sarvataśca yat 3
3. atra tat cetyarahitam pratyakcetana nāmakam yat
tu aśeṣavinirmuktam yat sarvam sarvataḥ ca yat
3. atra yat pratyakcetana nāmakam tat cetyarahitam tu
yat aśeṣavinirmuktam yat sarvam ca yat sarvataḥ
3. Here, that which is called the inner consciousness (pratyak cetana) is devoid of objects of thought. It is, indeed, entirely free from all limitations; it is everything and pervades everywhere.
न केचन विदन्त्येते तत्पदं जागतादयः ।
भूतलाद्गगनोड्डीनं विहंगममिवोन्नतम् ॥ ४ ॥
na kecana vidantyete tatpadaṃ jāgatādayaḥ ,
bhūtalādgaganoḍḍīnaṃ vihaṃgamamivonnatam 4
4. na kecana vidanti ete tat padam jāgatādayaḥ
bhūtalāt gagana uḍḍīnam vihaṅgamam iva unnatam
4. ete jāgatādayaḥ kecana na tat padam vidanti
bhūtalāt gagana uḍḍīnam vihaṅgamam iva unnatam
4. Those in the waking state (jāgatādayaḥ) and others do not know that supreme state (tat padam). It is like a bird that has soared high into the sky from the surface of the earth.
प्रत्यक्चेतनमाभासं शुद्धं संकल्पवर्जितम् ।
अगम्यमेनमात्मानं विद्धि दूरं दृशामिव ॥ ५ ॥
pratyakcetanamābhāsaṃ śuddhaṃ saṃkalpavarjitam ,
agamyamenamātmānaṃ viddhi dūraṃ dṛśāmiva 5
5. pratyakcetanam ābhāsam śuddham saṅkalpavarjitam
agamyam enam ātmānam viddhi dūram dṛśām iva
5. viddhi enam agamyam ātmānam pratyakcetanam
ābhāsam śuddham saṅkalpavarjitam dūram dṛśām iva
5. Know this inaccessible Self (ātman) to be the inner consciousness (pratyak cetana), which is pure manifestation (ābhāsa) and devoid of mental formations (saṅkalpa-varjitam), just as something beyond the reach of sights.
सर्वातीतं यदत्यच्छं विना शुद्धं स्ववासना ।
न शक्नोति पदं द्रष्टुं जनदृष्टिरणूनिव ॥ ६ ॥
sarvātītaṃ yadatyacchaṃ vinā śuddhaṃ svavāsanā ,
na śaknoti padaṃ draṣṭuṃ janadṛṣṭiraṇūniva 6
6. sarvātītam yat atyaccham vinā śuddham svavāsanā
na śaknoti padam draṣṭum janadṛṣṭiḥ aṇūn iva
6. yat sarvātītam atyaccham śuddham tat padam janadṛṣṭiḥ
vinā svavāsanā na śaknoti draṣṭum aṇūn iva
6. That (state) which transcends all (sarvātītam), is exceedingly clear (atyaccham) and pure (śuddham) – that state (padam) cannot be perceived (draṣṭum na śaknoti) by ordinary human perception (janadṛṣṭiḥ) unless one is free from one's own subtle impressions (svavāsanā), just as one cannot see atoms (aṇūn iva).
यत्प्राप्तौ सर्व एवेमे क्षीणा घटपटादयः ।
वराकी वासना तत्र किं करोतु परे पदे ॥ ७ ॥
yatprāptau sarva eveme kṣīṇā ghaṭapaṭādayaḥ ,
varākī vāsanā tatra kiṃ karotu pare pade 7
7. yat prāptau sarve eva ime kṣīṇāḥ ghaṭapaṭādayaḥ
varākī vāsanā tatra kim karotu pare pade
7. yat prāptau ime sarve eva ghaṭapaṭādayaḥ kṣīṇāḥ
tatra pare pade varākī vāsanā kim karotu
7. When that is attained, all these things like pots and clothes become insignificant. What can a wretched latent impression (vāsanā) do there in that supreme state?
यथाऽनलगिरिं प्राप्य हिमलेशो विलीयते ।
शुद्धमासाद्य चित्तत्त्वमविद्या लीयते तथा ॥ ८ ॥
yathā'nalagiriṃ prāpya himaleśo vilīyate ,
śuddhamāsādya cittattvamavidyā līyate tathā 8
8. yathā analagirim prāpya himaleśaḥ vilīyate
śuddham āsādya cittattvam avidyā līyate tathā
8. yathā analagirim prāpya himaleśaḥ vilīyate
tathā śuddham cittattvam āsādya avidyā līyate
8. Just as a trace of snow melts away upon reaching a mountain of fire, similarly, ignorance (avidyā) dissolves upon attaining the pure essence of consciousness (cittattva).
क्व वराकी रजस्तुच्छा वासना भोगबन्धनम् ।
क्व पूरितजगज्जालश्चित्तत्त्वविपुलानिलः ॥ ९ ॥
kva varākī rajastucchā vāsanā bhogabandhanam ,
kva pūritajagajjālaścittattvavipulānilaḥ 9
9. kva varākī rajastucchā vāsanā bhogabandhanam
kva pūritajagajjālaḥ cittattvavipulānilaḥ
9. kva varākī rajastucchā bhogabandhanam vāsanā
kva pūritajagajjālaḥ cittattvavipulānilaḥ
9. What comparison can there be between the wretched, trifling latent impression (vāsanā), born of passion (rajas), which binds one to worldly enjoyments, and the vast wind of the principle of consciousness (cittattva) that pervades the entire universe?
तावत्स्फुरत्यविद्येयं नानाकारविकारिणी ।
यावन्न संपरिज्ञातः शुद्धः स्वात्माऽयमात्मना ॥ १० ॥
tāvatsphuratyavidyeyaṃ nānākāravikāriṇī ,
yāvanna saṃparijñātaḥ śuddhaḥ svātmā'yamātmanā 10
10. tāvat sphurati avidyā iyam nānākāravikāriṇī yāvat
na saṃparijñātaḥ śuddhaḥ sva ātmā ayam ātmanā
10. yāvat ayam śuddhaḥ sva ātmā ātmanā na saṃparijñātaḥ
tāvat iyam nānākāravikāriṇī avidyā sphurati
10. This ignorance (avidyā), which manifests as various forms and modifications, persists as long as this pure self (ātman) is not fully realized by the individual self (ātman).
सर्वा दृश्यदृशः क्षीणाः स्वच्छतैवोदिता तथा ।
नभसीव पदे तस्मिन्स्वात्मन्यखिलपूरणे ॥ ११ ॥
sarvā dṛśyadṛśaḥ kṣīṇāḥ svacchataivoditā tathā ,
nabhasīva pade tasminsvātmanyakhilapūraṇe 11
11. sarvāḥ dṛśyadṛśaḥ kṣīṇāḥ svacchatā eva uditā tathā
nabhasī iva pade tasmin svātmani akhilapūraṇe
11. sarvāḥ dṛśyadṛśaḥ kṣīṇāḥ tathā svacchatā eva uditā
nabhasī iva tasmin pade akhilapūraṇe svātmani
11. When all perceptions of what is seen have vanished, only pure clarity arises, just as in the all-pervading space, within that state of one's own Self (ātman).
समग्राकाररूपं तत्समग्राकारवर्जितम् ।
वागतीतं परं वस्तु केन नामोपमीयते ॥ १२ ॥
samagrākārarūpaṃ tatsamagrākāravarjitam ,
vāgatītaṃ paraṃ vastu kena nāmopamīyate 12
12. samagrākārarūpam tat samagrākāravarjitam
vāk atītam param vastu kena nāma upamīyate
12. tat samagrākārarūpam samagrākāravarjitam
vāk atītam param vastu kena nāma upamīyate
12. That supreme reality (vastu), which possesses all forms yet is devoid of all forms, and is beyond the reach of speech, by what indeed can it be compared?
विषयविषविषूचिकामतस्त्वं निपुणमहंस्थितिवासनामपास्य ।
अभिमतपरिहारमन्त्रयुक्त्या भव विभवो भगवान्भियामभूमिः ॥ १३ ॥
viṣayaviṣaviṣūcikāmatastvaṃ nipuṇamahaṃsthitivāsanāmapāsya ,
abhimataparihāramantrayuktyā bhava vibhavo bhagavānbhiyāmabhūmiḥ 13
13. viṣayaviṣaviṣūcikām atas tvam
nipuṇam ahaṃsthitivāsanām apāsya
abhimataparīhāramantrayuktyā bhava
vibhavaḥ bhagavān bhiyāmabhūmiḥ
13. atas tvam viṣayaviṣaviṣūcikām nipuṇam ahaṃsthitivāsanām apāsya,
abhimataparīhāramantrayuktyā vibhavaḥ bhagavān bhiyāmabhūmiḥ bhava
13. Therefore, you, having skillfully discarded the latent impression (vāsanā) of the ego-state (ahaṅkāra) and the cholera-like poison of sense objects, become glorious, divine, and a sanctuary free from all fears, by the strategy of a mantra that wards off the undesirable.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इति गदितवति त्रिलोकनाथे क्षणमिव मौनमुपस्थिते पुरस्तात् ।
अथ मधुप इवाऽसिताब्जखण्डे वचनमुपैष्यति तत्र पाण्डुपुत्रः ॥ १४ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
iti gaditavati trilokanāthe kṣaṇamiva maunamupasthite purastāt ,
atha madhupa ivā'sitābjakhaṇḍe vacanamupaiṣyati tatra pāṇḍuputraḥ 14
14. śrīvasiṣṭha uvāca iti gaditavati
trilokanāthe kṣaṇam iva maunam upasthite
purastāt atha madhupaḥ iva asitābjakhaṇḍe
vacanam upaiṣyati tatra pāṇḍuputraḥ
14. śrīvasiṣṭha uvāca.
iti trilokanāthe gaditavati purastāt kṣaṇam iva maunam upasthite atha tatra pāṇḍuputraḥ madhupaḥ iva asitābjakhaṇḍe vacanam upaiṣyati
14. Śrī Vasiṣṭha said: When the Lord of the Three Worlds had thus spoken, and silence had momentarily fallen before him, then the son of Pāṇḍu (Arjuna), like a bee to a dark lotus blossom, would begin to speak words there.
अर्जुन उवाच ।
परिगलितसमस्तशोकभारा परमुदयं भगवन्मतिर्गतेयम् ।
मम तव वचनेन लोकभर्तुर्दिनपतिना परिबोधिताब्जिनीव ॥ १५ ॥
arjuna uvāca ,
parigalitasamastaśokabhārā paramudayaṃ bhagavanmatirgateyam ,
mama tava vacanena lokabharturdinapatinā paribodhitābjinīva 15
15. arjuna uvāca parigalitasamastaśokabhārā
param udayam bhagavan matiḥ gatā
iyam mama tava vacanena lokabhartuḥ
dinapatinā paribodhitā abjinī iva
15. arjuna uvāca bhagavan mama iyam matiḥ
tava lokabhartuḥ vacanena
parigalitasamastaśokabhārā param udayam
gatā dinapatinā paribodhitā abjinī iva
15. Arjuna said: O Lord, this intellect of mine, having shed the burden of all sorrow, has attained supreme joy through your words, just as a lotus pond is fully awakened by the sun. You are indeed the sustainer of the worlds.
इत्युक्त्वोत्थाय गाण्डीवधन्वा स हरिसारथिः ।
अर्जुनो गतसंदेहो रणलीलां करिष्यति ॥ १६ ॥
ityuktvotthāya gāṇḍīvadhanvā sa harisārathiḥ ,
arjuno gatasaṃdeho raṇalīlāṃ kariṣyati 16
16. iti uktvā utthāya gāṇḍīvadhanvā saḥ harisārathiḥ
arjunaḥ gatasaṃdehaḥ raṇalīlām kariṣyati
16. iti uktvā utthāya saḥ arjunaḥ gāṇḍīvadhanvā
harisārathiḥ gatasaṃdehaḥ raṇalīlām kariṣyati
16. Having said this and stood up, that Arjuna, wielder of the Gāṇḍīva bow and having Hari (Krishna) as his charioteer, free from doubt, will engage in the sport of battle.
करिष्यति क्षतगजवाजिसारथिद्रुतक्षरद्रुधिरमहानदीं भुवम् ।
शरोत्करप्रसरमहारजःस्थलीतिरोहितद्युमणिविलोचनां दिवम् ॥ १७ ॥
kariṣyati kṣatagajavājisārathidrutakṣaradrudhiramahānadīṃ bhuvam ,
śarotkaraprasaramahārajaḥsthalītirohitadyumaṇivilocanāṃ divam 17
17. kariṣyati
kṣatagajavājisārathidrutakṣaradrudhiramahānadīm bhuvam
śarotkaraprasaramahārajahsthalītirohitadyumaṇivilocanām
divam
17. kariṣyati bhuvaṃ
kṣatagajavājisārathidrutakṣaradrudhiramahānadīm
divam
śarotkaraprasaramahārajahsthalītirohitadyumaṇivilocanām
17. He will transform the earth into a great river of swiftly flowing blood from wounded elephants, horses, and charioteers. He will also render the sky one whose eye, the sun, is obscured by the vast expanse of great dust spread by a multitude of arrows.