Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-1, chapter-10

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
दशमः सर्गः वाल्मीकिरुवाच ।
तथा वसिष्ठे ब्रुवति राजा दशरथः सुतम् ।
संप्रहृष्टमना राममाजुहाव सलक्ष्मणम् ॥ १ ॥
daśamaḥ sargaḥ vālmīkiruvāca ,
tathā vasiṣṭhe bruvati rājā daśarathaḥ sutam ,
saṃprahṛṣṭamanā rāmamājuhāva salakṣmaṇam 1
1. daśamaḥ sargaḥ vālmīkiḥ uvāca tathā vasiṣṭhe bruvati rājā
daśarathaḥ sutam samprahṛṣṭamanāḥ rāmam ājuhāva salakṣmaṇam
1. Tenth Chapter. Vālmīki said: Thus, while Vasiṣṭha was speaking, King Dasharatha, with a greatly delighted mind, called for his son Rama, accompanied by Lakshmana.
दशरथ उवाच ।
प्रतिहार महाबाहुं रामं सत्यपराक्रमम् ।
सलक्ष्मणमविघ्नेन पुण्यार्थं शीघ्रमानय ॥ २ ॥
daśaratha uvāca ,
pratihāra mahābāhuṃ rāmaṃ satyaparākramam ,
salakṣmaṇamavighnena puṇyārthaṃ śīghramānaya 2
2. daśarathaḥ uvāca pratihāra mahābāhum rāmam satyaparākramam
salakṣmaṇam avighnena puṇyārtham śīghram ānaya
2. Dasharatha said: 'O doorkeeper, quickly and without obstruction, bring the mighty-armed Rama, who possesses true valor, along with Lakshmana, for a sacred purpose.'
इति राज्ञा विसृष्टोऽसौ गत्वान्तःपुरमन्दिरम् ।
मुहूर्तमात्रेणागत्य समुवाच महीपतिम् ॥ ३ ॥
iti rājñā visṛṣṭo'sau gatvāntaḥpuramandiram ,
muhūrtamātreṇāgatya samuvāca mahīpatim 3
3. iti rājñā visṛṣṭaḥ asau gatvā antaḥpuramandiram
muhūrtamātreṇa āgatya samuvāca mahīpatim
3. The messenger, thus sent by the king, went to the inner palace chamber. Having returned in just a moment, he spoke to the king.
देव दोर्दलिताशेषरिपो रामः स्वमन्दिरे ।
विमनाः संस्थितो रात्रौ षट्पदः कमले यथा ॥ ४ ॥
deva dordalitāśeṣaripo rāmaḥ svamandire ,
vimanāḥ saṃsthito rātrau ṣaṭpadaḥ kamale yathā 4
4. deva dordalitāśeṣaripo rāmaḥ svamandire
vimanāḥ saṃsthitaḥ rātrau ṣaṭpadaḥ kamale yathā
4. "O King, whose arms have crushed all enemies, Rama is staying in his own palace, dejected, like a bee (ṣaṭpadaḥ) in a lotus (kamale) at night."
आगच्छामि क्षणेनेति वक्ति ध्यायति चैकतः ।
न कस्यचिच्च निकटे स्थातुमिच्छति खिन्नधीः ॥ ५ ॥
āgacchāmi kṣaṇeneti vakti dhyāyati caikataḥ ,
na kasyacicca nikaṭe sthātumicchati khinnadhīḥ 5
5. āgacchāmi kṣaṇena iti vakti dhyāyati ca ekataḥ
na kasyacit ca nikaṭe sthātum icchati khinnadhīḥ
5. He says, "I am coming in a moment," and he contemplates (dhyāna) by himself. With a troubled mind, he does not wish to stay near anyone.
इत्युक्तस्तेन भूपालस्तं रामानुचरं जनम् ।
सर्वमाश्वासयामास पप्रच्छ च यथाक्रमम् ॥ ६ ॥
ityuktastena bhūpālastaṃ rāmānucaraṃ janam ,
sarvamāśvāsayāmāsa papraccha ca yathākramam 6
6. iti uktaḥ tena bhūpālaḥ tam rāmānucaram janam
sarvam āśvāsayāmāsa papraccha ca yathākramam
6. Thus addressed by him, the king reassured that attendant of Rama regarding all (he had said), and then questioned him in due order.
कथं कीदृग्विधो राम इति पृष्टो महीभृता ।
रामभृत्यजनः खिन्नो वाक्यमाह महीपतिम् ॥ ७ ॥
kathaṃ kīdṛgvidho rāma iti pṛṣṭo mahībhṛtā ,
rāmabhṛtyajanaḥ khinno vākyamāha mahīpatim 7
7. katham kīdṛgvidhaḥ rāmaḥ iti pṛṣṭaḥ mahībhṛtā
rāmabhṛtyajanaḥ khinnaḥ vākyam āha mahīpatim
7. When questioned by the king, 'How is Rama, and what kind of person is he?', Rama's servant, feeling distressed, spoke these words to the king.
देहयष्टिमिमां देव धारयन्त इमे वयम् ।
खिन्नाः खेदे परिम्लानतनौ रामे सुते तव ॥ ८ ॥
dehayaṣṭimimāṃ deva dhārayanta ime vayam ,
khinnāḥ khede parimlānatanau rāme sute tava 8
8. dehayāṣṭim imām deva dhārayantaḥ ime vayam
khinnāḥ khede parimlāntanau rāme sute tava
8. O King, we ourselves, bearing this slender body, are distressed by the sorrow of your son Rama, whose body is greatly emaciated.
रामो राजीवपत्राक्षो यतःप्रभृति चागतः ।
सविप्रस्तीर्थयात्रायास्ततःप्रभृति दुर्मनाः ॥ ९ ॥
rāmo rājīvapatrākṣo yataḥprabhṛti cāgataḥ ,
saviprastīrthayātrāyāstataḥprabhṛti durmanāḥ 9
9. rāmaḥ rājīvapatrākṣaḥ yataḥprabhṛti ca āgataḥ
savipraḥ tīrthayātrāyāḥ tataḥprabhṛti durmanāḥ
9. Ever since Rama, whose eyes are like lotus petals, returned from the pilgrimage with the brahmin, he has been despondent.
यत्नप्रार्थनयास्माकं निजव्यापारमाह्निकम् ।
सोऽयमाम्लानवदनः करोति न करोति वा ॥ १० ॥
yatnaprārthanayāsmākaṃ nijavyāpāramāhnikam ,
so'yamāmlānavadanaḥ karoti na karoti vā 10
10. yatnaprārthanayā asmākam nijavyāpāram āhnikam
saḥ ayam āmlānavadanaḥ karoti na karoti vā
10. Even upon our earnest requests, this Rama, with his withered face, performs his daily activities with hesitation, or sometimes not at all.
स्नानदेवार्चनादानभोजनादिषु दुर्मनाः ।
प्रार्थितोऽपि हि नातृप्तेरश्नात्यशनमीश्वरः ॥ ११ ॥
snānadevārcanādānabhojanādiṣu durmanāḥ ,
prārthito'pi hi nātṛpteraśnātyaśanamīśvaraḥ 11
11. snāna-devārcana-dāna-bhojanādiṣu durmanāḥ
prārthitaḥ api hi na atṛpteḥ aśnāti aśanam īśvaraḥ
11. Even during activities like bathing, worship of deities, giving donations, and eating, the king remains dejected. Indeed, even when requested, he does not eat food due to dissatisfaction.
लोलान्तःपुरनारीभिः कृतदोलाभिरङ्गणे ।
नच क्रीडति लीलाभिर्धाराभिरिव चातकः ॥ १२ ॥
lolāntaḥpuranārībhiḥ kṛtadolābhiraṅgaṇe ,
naca krīḍati līlābhirdhārābhiriva cātakaḥ 12
12. lola-antaḥpura-nārībhiḥ kṛta-dolābhiḥ aṅgaṇe
na ca krīḍati līlābhiḥ dhārābhiḥ iva cātakaḥ
12. Nor does he engage in sports with the playful women of the inner apartments who are swinging in the courtyard, just as a cātaka bird does not play with streams of water.
माणिक्यमुकुलप्रोता केयूरकटकावलिः ।
नानन्दयति तं राजन्द्यौः पातविषयं यथा ॥ १३ ॥
māṇikyamukulaprotā keyūrakaṭakāvaliḥ ,
nānandayati taṃ rājandyauḥ pātaviṣayaṃ yathā 13
13. māṇikya-mukula-protā keyūra-kaṭaka-āvaliḥ na
ānandayati tam rājan dyauḥ pāta-viṣayam yathā
13. An array of armlets and bracelets strung with clusters of rubies does not delight him, O King, just as heaven does not delight one experiencing a downfall.
क्रीडद्वधूविलोकेषु वहत्कुसुमवायुषु ।
लतावलयगेहेषु भवत्यतिविषादवान् ॥ १४ ॥
krīḍadvadhūvilokeṣu vahatkusumavāyuṣu ,
latāvalayageheṣu bhavatyativiṣādavān 14
14. krīḍat-vadhū-vilokeṣu vahant-kusuma-vāyuṣu
latā-valaya-geheṣu bhavati ati-viṣādavān
14. He becomes extremely dejected amidst the glances of playful women, the breezes carrying flower fragrances, and within the arbors formed by creepers.
यद्द्रव्यमुचितं स्वादु पेशलं चित्तहारि च ।
बाष्पपूर्णेक्षण इव तेनैव परिखिद्यते ॥ १५ ॥
yaddravyamucitaṃ svādu peśalaṃ cittahāri ca ,
bāṣpapūrṇekṣaṇa iva tenaiva parikhidyate 15
15. yat dravyam ucitam svādu peśalam cittahāri ca
bāṣpapūrṇekṣaṇaḥ iva tena eva parikhidyate
15. He grieves over any object, even if it is suitable, sweet, lovely, and charming, as if his eyes were full of tears.
किमिमा दुःखदायिन्यः प्रस्फुरन्तीः पुराङ्गनाः ।
इति नृत्तविलासेषु कामिनीः परिनिन्दति ॥ १६ ॥
kimimā duḥkhadāyinyaḥ prasphurantīḥ purāṅganāḥ ,
iti nṛttavilāseṣu kāminīḥ parinindati 16
16. kim imāḥ duḥkhadāyinyaḥ prasphurantīḥ purāṅganāḥ
iti nṛttavilāseṣu kāminīḥ parinindati
16. 'Why are these city women, who cause sorrow and move so vividly?' So thinking, he condemns the beautiful women during their dance performances.
भोजनं शयनं यानं विलासं स्नानमासनम् ।
उन्मत्तचेष्टित इव नाभिनन्दत्यनिन्दितम् ॥ १७ ॥
bhojanaṃ śayanaṃ yānaṃ vilāsaṃ snānamāsanam ,
unmattaceṣṭita iva nābhinandatyaninditam 17
17. bhojanam śayanam yānam vilāsam snānam āsanam
unmattaceṣṭitaḥ iva na abhinandati aninditam
17. Like someone acting mad, he does not appreciate even blameless things such as food, sleep, conveyances, entertainment, bathing, and seating.
किं संपदा किं विपदा किं गेहेन किमिङ्गितैः ।
सर्वमेवासदित्युक्त्वा तूष्णीमेकोऽवतिष्ठते ॥ १८ ॥
kiṃ saṃpadā kiṃ vipadā kiṃ gehena kimiṅgitaiḥ ,
sarvamevāsadityuktvā tūṣṇīmeko'vatiṣṭhate 18
18. kim sampadā kim vipadā kim gehena kim iṅgitaiḥ
sarvam eva asat iti uktvā tūṣṇīm ekaḥ avatiṣṭhate
18. 'What is the use of prosperity? What is the use of misfortune? What is the use of a home? What is the use of intentions?' Having said, 'everything is indeed unreal (asat),' he remains silent and alone.
नोदेति परिहासेषु न भोगेषु निमज्जति ।
न च तिष्ठति कार्येषु मौनमेवावलम्बते ॥ १९ ॥
nodeti parihāseṣu na bhogeṣu nimajjati ,
na ca tiṣṭhati kāryeṣu maunamevāvalambate 19
19. na udeti parihāseṣu na bhogeṣu nimajjati na
ca tiṣṭhati kāryeṣu maunam eva avalambate
19. He does not engage in jest, nor does he immerse himself in worldly pleasures. He does not linger on activities, but rather embraces silence.
विलोलालकवल्लर्यो हेलावलितलोचनाः ।
नानन्दयन्ति तं नार्यो मृग्यो वनतरुं यथा ॥ २० ॥
vilolālakavallaryo helāvalitalocanāḥ ,
nānandayanti taṃ nāryo mṛgyo vanataruṃ yathā 20
20. vilolālakavallaryaḥ helāvalitalocanāḥ na
ānandayanti tam nāryaḥ mṛgyaḥ vanatarum yathā
20. Women, with their swaying, creeper-like locks and playfully averted glances, do not delight him, just as does do not delight a forest tree.
एकान्तेषु दिगन्तेषु तीरेषु विपिनेषु च ।
रतिमायात्यरण्येषु विक्रीत इव जन्तुषु ॥ २१ ॥
ekānteṣu diganteṣu tīreṣu vipineṣu ca ,
ratimāyātyaraṇyeṣu vikrīta iva jantuṣu 21
21. ekānteṣu diganteṣu tīreṣu vipineṣu ca
ratim āyāti araṇyeṣu vikrītaḥ iva jantuṣu
21. He finds joy (rati) in solitary places, at the remote ends of the earth, on riverbanks, in groves, and in wildernesses, as if he were a creature sold into them.
वस्त्रपानाशनादानपराङ्मुखतया तया ।
परिव्राड्धर्मिणं भूय सोऽनुयाति तपस्विनम् ॥ २२ ॥
vastrapānāśanādānaparāṅmukhatayā tayā ,
parivrāḍdharmiṇaṃ bhūya so'nuyāti tapasvinam 22
22. vastrapānāśanādānaparāṅmukhatayā tayā parivrāṭ
dharmiṇam bhūya saḥ anuyāti tapasvinam
22. Due to such an aversion to accepting clothes, drink, and food, that wandering ascetic (parivrāṭ) subsequently follows a righteous (dharmiṇam) renunciant (tapasvin).
एक एव वसन्देशे जनशून्ये जनेश्वर ।
न हसत्येकया बुद्ध्या न गायति न रोदिति ॥ २३ ॥
eka eva vasandeśe janaśūnye janeśvara ,
na hasatyekayā buddhyā na gāyati na roditi 23
23. ekaḥ eva vasan deśe janaśūnye janeśvara na
hasati ekayā buddhyā na gāyati na roditi
23. O lord of men, dwelling alone in a deserted place, he neither laughs, sings, nor cries, maintaining a singular intellect.
बद्धपद्मासनः शून्यमना वामकरस्थले ।
कपोलतलमाधाय केवलं परितिष्ठति ॥ २४ ॥
baddhapadmāsanaḥ śūnyamanā vāmakarasthale ,
kapolatalamādhāya kevalaṃ paritiṣṭhati 24
24. baddhapadmāsanaḥ śūnyamanāḥ vāmakarasthale
kapolatalam ādhāya kevalam paritiṣṭhati
24. Having assumed the lotus posture, with a vacant mind, he rests his cheek on the palm of his left hand and simply remains there.
नाभिमानमुपादत्ते न च वाञ्छति राजताम् ।
नोदेति नास्तमायाति सुखदुःखानुवृत्तिषु ॥ २५ ॥
nābhimānamupādatte na ca vāñchati rājatām ,
nodeti nāstamāyāti sukhaduḥkhānuvṛttiṣu 25
25. na abhimānam upādatte na ca vāñchati rājatām
na udeti na astam āyāti sukhaduḥkhānuvṛttiṣu
25. He neither assumes ego (abhimāna) nor desires kingship. He neither rises nor sets amidst the continuous experiences of pleasure and pain.
न विद्मः किमसौ याति किं करोति किमीहते ।
किं ध्यायति किमायाति कथं किमनुधावति ॥ २६ ॥
na vidmaḥ kimasau yāti kiṃ karoti kimīhate ,
kiṃ dhyāyati kimāyāti kathaṃ kimanudhāvati 26
26. na vidmaḥ kim asau yāti kim karoti kim īhate
kim dhyāyati kim āyāti katham kim anudhāvati
26. We do not know what that person attains, what he does, or what he endeavors for. We do not know what he meditates (dhyāna) on, what he approaches, or how he pursues anything.
प्रत्यहं कृशतामेति प्रत्यहं याति पाण्डुताम् ।
विरागं प्रत्यहं याति शरदन्त इव द्रुमः ॥ २७ ॥
pratyahaṃ kṛśatāmeti pratyahaṃ yāti pāṇḍutām ,
virāgaṃ pratyahaṃ yāti śaradanta iva drumaḥ 27
27. pratyaham kṛśatām eti pratyaham yāti pāṇḍutām
virāgam pratyaham yāti śaradante iva drumaḥ
27. Day by day, he grows thin; day by day, he becomes pale. Day by day, he loses interest, just like a tree at the end of autumn.
अनुयातौ तथैवैतौ राजञ्छत्रुघ्नलक्ष्मणौ ।
तादृशावेव तस्यैव प्रतिबिम्बाविव स्थितौ ॥ २८ ॥
anuyātau tathaivaitau rājañchatrughnalakṣmaṇau ,
tādṛśāveva tasyaiva pratibimbāviva sthitau 28
28. anuyātau tathā eva etau rājan śatrughnalakṣmaṇau
tādṛśau eva tasya eva pratibimbau iva sthitau
28. O King, these two, Shatrughna and Lakshmana, followed him in exactly the same manner. Indeed, they appeared just like his two reflections.
भृत्यै राजभिरम्बाभिः संपृष्टोऽपि पुनः पुनः ।
उक्त्वा न किंचिदेवेति तूष्णीमास्ते निरीहितः ॥ २९ ॥
bhṛtyai rājabhirambābhiḥ saṃpṛṣṭo'pi punaḥ punaḥ ,
uktvā na kiṃcideveti tūṣṇīmāste nirīhitaḥ 29
29. bhṛtyai rājabhiḥ ambābhiḥ saṃpṛṣṭaḥ api punaḥ
punaḥ uktvā na kiñcit eva iti tūṣṇīm āste nirīhitaḥ
29. Though repeatedly questioned by servants, kings, and mothers, he remains silent, having said 'nothing at all,' appearing indifferent.
आपातमात्रहृद्येषु मा भोगेषु मनः कृथाः ।
इति पार्श्वगतं भव्यमनुशास्ति सुहृज्जनम् ॥ ३० ॥
āpātamātrahṛdyeṣu mā bhogeṣu manaḥ kṛthāḥ ,
iti pārśvagataṃ bhavyamanuśāsti suhṛjjanam 30
30. āpātamātrahṛdyeṣu mā bhogeṣu manaḥ kṛthāḥ
iti pārśvagatam bhavyam anuśāsti suhṛjjanam
30. Do not fix your mind on pleasures that are delightful only at first encounter. Thus, he instructs his good friend standing nearby.
नानाविभवरम्यासु स्त्रीषु गोष्ठीगतासु च ।
पुरस्थितमिवास्नेहो नाशमेवानुपश्यति ॥ ३१ ॥
nānāvibhavaramyāsu strīṣu goṣṭhīgatāsu ca ,
purasthitamivāsneho nāśamevānupaśyati 31
31. nānāvibhavaramyāsu strīṣu goṣṭhīgatāsu ca
purasthitam iva asnehaḥ nāśam eva anupaśyati
31. A dispassionate person (asnehaḥ) sees only destruction, as if it were standing right before him, even amidst women who are charming with their various riches and engaged in social gatherings.
नीतमायुरनायासपदप्राप्तिविवर्जितैः ।
चेष्टितैरिति काकल्या भूयोभूयः प्रगायति ॥ ३२ ॥
nītamāyuranāyāsapadaprāptivivarjitaiḥ ,
ceṣṭitairiti kākalyā bhūyobhūyaḥ pragāyati 32
32. nītam āyuḥ anāyāsapadaprāptivivarjitaiḥ
ceṣṭitaiḥ iti kākalyā bhūyobhūyaḥ pragāyati
32. "Life has been spent in actions devoid of achieving a state of effortless peace," thus he repeatedly sings in a low, sweet voice.
सम्राड्भवेति पार्श्वस्थं वदन्तमनुजीविनम् ।
प्रलपन्तमिवोन्मत्तं हसत्यन्यमना मुनिः ॥ ३३ ॥
samrāḍbhaveti pārśvasthaṃ vadantamanujīvinam ,
pralapantamivonmattaṃ hasatyanyamanā muniḥ 33
33. samrāṭ bhava iti pārśvastham vadantam anujīvinam
pralapantam iva unmattam hasati anyamanā muniḥ
33. The sage (muniḥ), whose mind is elsewhere, laughs at his attendant (anujīvinam) standing by his side, who says "Be an emperor!" - the sage laughs as if the attendant were a babbling madman.
न प्रोक्तमाकर्णयति ईक्षते न पुरोगतम् ।
करोत्यवज्ञां सर्वत्र सुसमेत्यापि वस्तुनि ॥ ३४ ॥
na proktamākarṇayati īkṣate na purogatam ,
karotyavajñāṃ sarvatra susametyāpi vastuni 34
34. na proktam ākarṇayati īkṣate na puragatam
karoti avajñām sarvatra su-sametya api vastuni
34. He does not listen to what is said, nor does he perceive what is directly before him. He shows contempt everywhere, even towards an object, having approached it thoroughly.
अप्याकाशसरोजिन्या अप्याकाशमहावने ।
इत्थमेतन्मन इति विस्मयोऽस्य न जायते ॥ ३५ ॥
apyākāśasarojinyā apyākāśamahāvane ,
itthametanmana iti vismayo'sya na jāyate 35
35. api ākāśasarojinyā api ākāśamahāvane ittham
etat manas iti vismayaḥ asya na jāyate
35. Even when faced with something as impossible as a lotus in the sky or a great forest in the sky, a wise person does not feel wonder, understanding that "this is the mind (manas)."
कान्तामध्यगतस्यापि मनोऽस्य मदनेषवः ।
न भेदयन्ति दुर्भेद्यं धारा इव महोपलम् ॥ ३६ ॥
kāntāmadhyagatasyāpi mano'sya madaneṣavaḥ ,
na bhedayanti durbhedyaṃ dhārā iva mahopalam 36
36. kāntāmadhyagatasya api manas asya madaneṣavaḥ
na bhedayanti durbhedyam dhārāḥ iva mahopalam
36. Even for one situated amidst beautiful women, the arrows of love (madaneṣavaḥ) do not pierce his mind (manas), which is impenetrable, just as torrents of rain do not split a great rock.
आपदामेकमावासमभिवाञ्छसि किं धनम् ।
अनुशिष्येति सर्वस्वमर्थिने संप्रयच्छति ॥ ३७ ॥
āpadāmekamāvāsamabhivāñchasi kiṃ dhanam ,
anuśiṣyeti sarvasvamarthine saṃprayacchati 37
37. āpadām ekam āvāsam abhivāñchasi kim dhanam
anuśiṣya iti sarvasvam arthine saṃprayacchati
37. "Why do you desire wealth (dhanam), the sole abode of misfortunes?" Having imparted this teaching (or thinking thus), he gives all his possessions to the supplicant (arthine).
इयमापदियं संपदित्येवं कल्पनामयः ।
मनसोऽभ्युदितो मोह इति श्लोकान्प्रगायति ॥ ३८ ॥
iyamāpadiyaṃ saṃpadityevaṃ kalpanāmayaḥ ,
manaso'bhyudito moha iti ślokānpragāyati 38
38. iyam āpad iyam sampad iti evam kalpanāmayaḥ
manasaḥ abhyuditaḥ mohaḥ iti ślokān pragāyati
38. "This is misfortune, this is prosperity" – such a delusion (moha), consisting solely of mental conceptions, arises from the mind (manas). Thus, he sings these verses.
हा हतोऽहमनाथोऽहमित्याक्रन्दपरोऽपि सन् ।
न जनो याति वैराग्यं चित्रमित्येव वक्त्यसौ ॥ ३९ ॥
hā hato'hamanātho'hamityākrandaparo'pi san ,
na jano yāti vairāgyaṃ citramityeva vaktyasau 39
39. hā hataḥ aham anāthaḥ aham iti ākrandaparaḥ api san
na janaḥ yāti vairāgyam citram iti eva vakti asau
39. Even when a person is deeply absorbed in lamentation, crying out, "Alas, I am ruined! Alas, I am helpless!", they do not attain dispassion (vairāgya). Instead, they merely say, "This is a wonder!"
रघुकाननशालेन रामेण रिपुघातिना ।
भृशमित्थं स्थितेनैव वयं खेदमुपागताः ॥ ४० ॥
raghukānanaśālena rāmeṇa ripughātinā ,
bhṛśamitthaṃ sthitenaiva vayaṃ khedamupāgatāḥ 40
40. raghukānanaśālena rāmeṇa ripugātinā bhṛśam
ittham sthitena eva vayam khedam upāgatāḥ
40. We were overcome with great sorrow by Rama, the slayer of enemies, who is like a majestic śāla tree of the Raghu lineage, due to his powerful and unyielding presence.
न विद्मः किं महाबाहो तस्य तादृशचेतसः ।
कुर्मः कमलपत्राक्ष गतिरत्र हि नो भवान् ॥ ४१ ॥
na vidmaḥ kiṃ mahābāho tasya tādṛśacetasaḥ ,
kurmaḥ kamalapatrākṣa gatiratra hi no bhavān 41
41. na vidmaḥ kim mahābāho tasya tādṛśacetasaḥ
kurmaḥ kamalapatrākṣa gatiḥ atra hi naḥ bhavān
41. O mighty-armed one, O lotus-eyed one, we do not know what we should do concerning him, whose mind is of such a nature. For truly, you are our only recourse in this matter.
राजानमथवा विप्रमुपदेष्टारमग्रतः ।
हसत्यज्ञमिवाव्यग्रः सोऽवधीरयति प्रभो ॥ ४२ ॥
rājānamathavā vipramupadeṣṭāramagrataḥ ,
hasatyajñamivāvyagraḥ so'vadhīrayati prabho 42
42. rājānam athavā vipram upadeṣṭāram agrataḥ hasati
ajñam iva avyagraḥ saḥ avadhīrayati prabho
42. And that person, unconcerned, laughs at a king or a brahmin or a preceptor right in front of them, as if they were ignorant, and he disregards them, O Lord.
यदेवेदमिदं स्फारं जगन्नाम यदुत्थितम् ।
नैतद्वस्तु नचैवाहमिति निर्णीय संस्थितः ॥ ४३ ॥
yadevedamidaṃ sphāraṃ jagannāma yadutthitam ,
naitadvastu nacaivāhamiti nirṇīya saṃsthitaḥ 43
43. yat eva idam idam sphāram jagat nāma yat utthitam
na etat vastu na ca eva aham iti nirṇīya saṃsthitaḥ
43. He remains steadfast, having concluded: 'This vast phenomenon, which has arisen and is called the world, is not truly real, nor am I (this individual self).'
नारौ नात्मनि नो मित्रे न राज्ये न च मातरि ।
न संपदा न विपदा तस्यास्था न विभो बहिः ॥ ४४ ॥
nārau nātmani no mitre na rājye na ca mātari ,
na saṃpadā na vipadā tasyāsthā na vibho bahiḥ 44
44. na arau na ātmani na u mitre na rājye na ca mātari
na sampadā na vipadā tasya āsthā na vibho bahiḥ
44. O Lord, his interest (āsthā) is not directed externally: neither towards an enemy, nor towards the individual self (ātman), nor a friend, nor a kingdom, nor a mother, nor prosperity, nor adversity.
निरस्तास्थो निराशोऽसौ निरीहोऽसौ निरास्पदः ।
न मूढो न च मुक्तोऽसौ तेन तप्यामहे भृशम् ॥ ४५ ॥
nirastāstho nirāśo'sau nirīho'sau nirāspadaḥ ,
na mūḍho na ca mukto'sau tena tapyāmahe bhṛśam 45
45. nirastāsthaḥ nirāśaḥ asau nirīhaḥ asau nirāspadaḥ
na mūḍhaḥ na ca muktaḥ asau tena tapyāmahe bhṛśam
45. He is devoid of attachment (āsthā), without hope, without endeavor, and without support. He is neither deluded nor liberated. Due to this, we are greatly distressed.
किं धनेन किमम्बाभिः किं राज्येन किमीहया ।
इति निश्चयवानन्तः प्राणत्यागपरः स्थितः ॥ ४६ ॥
kiṃ dhanena kimambābhiḥ kiṃ rājyena kimīhayā ,
iti niścayavānantaḥ prāṇatyāgaparaḥ sthitaḥ 46
46. kim dhanena kim ambābhiḥ kim rājyena kim īhayā
iti niścayavān antaḥ prāṇatyāgaparaḥ sthitaḥ
46. He remained internally resolute with the conviction, 'What is the use of wealth? What is the use of mothers? What is the use of a kingdom? What is the use of striving?' – thus becoming intent on abandoning his life.
भोगेऽप्यायुषि राज्येषु मित्रे पितरि मातरि ।
परमुद्वेगमायातश्चातकोऽवग्रहे यथा ॥ ४७ ॥
bhoge'pyāyuṣi rājyeṣu mitre pitari mātari ,
paramudvegamāyātaścātako'vagrahe yathā 47
47. bhoge api āyuṣi rājyeṣu mitre pitari mātari |
param udvegam āyātaḥ cātakaḥ avagrahe yathā ||
47. He experiences extreme distress, just like a cātaka bird during a drought, even concerning enjoyment, life, kingdoms, a friend, a father, and a mother.
इति तोके समायातां शाखाप्रसरशालिनीम् ।
आपत्तामलमुद्धर्तुं समुदेतु दयापरः ॥ ४८ ॥
iti toke samāyātāṃ śākhāprasaraśālinīm ,
āpattāmalamuddhartuṃ samudetu dayāparaḥ 48
48. iti toke samāyātām śākhāprasaraśālinīm |
āpattām alam uddhartum samudetu dayāparaḥ ||
48. Therefore, may a compassionate person arise to completely remove this widespread calamity, which has spread its branches, that has befallen the child.
तस्य तादृक्स्वभावस्य समग्रविभवान्वितम् ।
संसारजालमाभोगि प्रभो प्रतिविषायते ॥ ४९ ॥
tasya tādṛksvabhāvasya samagravibhavānvitam ,
saṃsārajālamābhogi prabho prativiṣāyate 49
49. tasya tādṛksvabhāvasya samagravibhavānvitam
| saṃsārajālam ābhogi prabho prativiṣāyate ||
49. O Lord, for one whose intrinsic nature (svabhāva) is like that, even the net of worldly existence (saṃsāra), though endowed with all prosperity and full of enjoyment, becomes like poison.
ईदृशः स्यान्महासत्त्वः क इवास्मिन्महीतले ।
प्रकृते व्यवहारे तं यो निवेशयितुं क्षमः ॥ ५० ॥
īdṛśaḥ syānmahāsattvaḥ ka ivāsminmahītale ,
prakṛte vyavahāre taṃ yo niveśayituṃ kṣamaḥ 50
50. īdṛśaḥ syāt mahāsattvaḥ kaḥ iva asmin mahītale |
prakṛte vyavahāre tam yaḥ niveśayitum kṣamaḥ ||
50. Who on this earth could be such a great being (mahāsattva) who is capable of engaging that person in their natural (prakṛta) conduct and affairs?
मनसि मोहमपास्य महामनाः सकलमार्तितमः किल साधुताम् ।
सफलतां नयतीह तमो हरन् दिनकरो भुवि भास्करतामिव ॥ ५१ ॥
manasi mohamapāsya mahāmanāḥ sakalamārtitamaḥ kila sādhutām ,
saphalatāṃ nayatīha tamo haran dinakaro bhuvi bhāskaratāmiva 51
51. manasi moham apāsya mahāmanāḥ
sakalam ārti-tamaḥ kila sādhutām
saphalatām nayati iha tamaḥ haran
dinakaraḥ bhuvi bhāskaratām iva
51. Just as the sun (dinakara) dispels darkness on earth and brings about its own radiant nature (bhāskaratā), similarly, a great-minded person, by casting off delusion (moha) from the mind, certainly removes all the darkness of suffering and leads to virtuousness and success.