योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-6, chapter-34
ईश्वर उवाच ।
इत्थं स्थितमिदं विश्वं सदसद्देवरूपि च ।
द्वैतैक्यपदनिर्मुक्तं युक्तं द्वैतैक्यमप्यतः ॥ १ ॥
इत्थं स्थितमिदं विश्वं सदसद्देवरूपि च ।
द्वैतैक्यपदनिर्मुक्तं युक्तं द्वैतैक्यमप्यतः ॥ १ ॥
īśvara uvāca ,
itthaṃ sthitamidaṃ viśvaṃ sadasaddevarūpi ca ,
dvaitaikyapadanirmuktaṃ yuktaṃ dvaitaikyamapyataḥ 1
itthaṃ sthitamidaṃ viśvaṃ sadasaddevarūpi ca ,
dvaitaikyapadanirmuktaṃ yuktaṃ dvaitaikyamapyataḥ 1
1.
īśvara uvāca ittham sthitam idam viśvam sat-asat deva-rūpi
ca dvaita-aikya-pada-nirmuktam yuktam dvaita-aikyam api ataḥ
ca dvaita-aikya-pada-nirmuktam yuktam dvaita-aikyam api ataḥ
1.
īśvara uvāca ittham sthitam idam viśvam sat-asat ca deva-rūpi
dvaita-aikya-pada-nirmuktam ataḥ api dvaita-aikyam yuktam
dvaita-aikya-pada-nirmuktam ataḥ api dvaita-aikyam yuktam
1.
The Lord said: 'This universe (viśvam), thus established, is both existent and non-existent, and possesses a divine form. It is liberated from the categories of duality and non-duality, yet precisely for this reason, it is also connected to duality and non-duality.'
चितेः कलङ्कवैरूप्यमिति संसारतां गतम् ।
अकलङ्कमसंसारि तच्चाभिन्नाद्वयात्मकम् ॥ २ ॥
अकलङ्कमसंसारि तच्चाभिन्नाद्वयात्मकम् ॥ २ ॥
citeḥ kalaṅkavairūpyamiti saṃsāratāṃ gatam ,
akalaṅkamasaṃsāri taccābhinnādvayātmakam 2
akalaṅkamasaṃsāri taccābhinnādvayātmakam 2
2.
citeḥ kalaṅkavairūpyam iti saṃsāratām gatam
akalaṅkam asaṃsāri tat ca abhinnādvyātmakam
akalaṅkam asaṃsāri tat ca abhinnādvyātmakam
2.
citeḥ kalaṅkavairūpyam iti saṃsāratām gatam
ca tat akalaṅkam asaṃsāri abhinnādvyātmakam
ca tat akalaṅkam asaṃsāri abhinnādvyātmakam
2.
The imperfection or distortion of consciousness (citi) leads it to experience worldly existence (saṃsāra). However, that very consciousness is inherently undefiled and beyond the cycle of rebirth (saṃsāra), being by nature non-dual and undifferentiated.
इयमस्मीति संप्राप्तकलङ्का चिन्निबध्यते ।
एतामेव कलां बुद्ध्वा स्वकाभिन्नां विमुच्यते ॥ ३ ॥
एतामेव कलां बुद्ध्वा स्वकाभिन्नां विमुच्यते ॥ ३ ॥
iyamasmīti saṃprāptakalaṅkā cinnibadhyate ,
etāmeva kalāṃ buddhvā svakābhinnāṃ vimucyate 3
etāmeva kalāṃ buddhvā svakābhinnāṃ vimucyate 3
3.
iyam asmi iti saṃprāptakalaṅkā cit nibadhyate
etām eva kalām buddhvā svakābhinnām vimucyate
etām eva kalām buddhvā svakābhinnām vimucyate
3.
iyam asmi iti cit saṃprāptakalaṅkā nibadhyate
eva etām kalām svakābhinnām buddhvā vimucyate
eva etām kalām svakābhinnām buddhvā vimucyate
3.
When consciousness (cit) identifies with the thought "I am this," it acquires defilement and becomes bound. However, by realizing this very aspect (kalā) of itself as non-different from its true self, one achieves liberation (mokṣa).
चिदर्थाकारताभावाद्द्वित्वात्सत्त्वं समुज्झति ।
सुखादिमिलितां धत्ते न सत्यां सदिति क्षणात् ॥ ४ ॥
सुखादिमिलितां धत्ते न सत्यां सदिति क्षणात् ॥ ४ ॥
cidarthākāratābhāvāddvitvātsattvaṃ samujjhati ,
sukhādimilitāṃ dhatte na satyāṃ saditi kṣaṇāt 4
sukhādimilitāṃ dhatte na satyāṃ saditi kṣaṇāt 4
4.
cit arthākāratābhāvāt dvitvāt sattvam samujjhati
sukhādimilitām dhatte na satyām sat iti kṣaṇāt
sukhādimilitām dhatte na satyām sat iti kṣaṇāt
4.
cit arthākāratābhāvāt dvitvāt sattvam samujjhati
na satyām sukhādimilitām dhatte kṣaṇāt sat iti
na satyām sukhādimilitām dhatte kṣaṇāt sat iti
4.
Consciousness (cit), due to its nature not being an object (arthākāratābhāvāt) and due to duality (dvitvāt), abandons its intrinsic reality (sattva). It instantly adopts (a state) mixed with pleasure and other sensations, though it is not truly real, proclaiming "this is real (sat)."
शुद्धा निरंशा सत्या वाऽसत्या वेत्येवमादिभिः ।
विमुक्ता नामशब्दार्थैः सर्वैः सर्वात्मिकापि खम् ॥ ५ ॥
विमुक्ता नामशब्दार्थैः सर्वैः सर्वात्मिकापि खम् ॥ ५ ॥
śuddhā niraṃśā satyā vā'satyā vetyevamādibhiḥ ,
vimuktā nāmaśabdārthaiḥ sarvaiḥ sarvātmikāpi kham 5
vimuktā nāmaśabdārthaiḥ sarvaiḥ sarvātmikāpi kham 5
5.
śuddhā niraṃśā satyā vā asatyā vā iti evam ādibhiḥ
vimuktā nāmaśabdārthaiḥ sarvaiḥ sarvātmikā api kham
vimuktā nāmaśabdārthaiḥ sarvaiḥ sarvātmikā api kham
5.
śuddhā niraṃśā sarvātmikā api kham satyā vā asatyā
vā iti evam ādibhiḥ sarvaiḥ nāmaśabdārthaiḥ vimuktā
vā iti evam ādibhiḥ sarvaiḥ nāmaśabdārthaiḥ vimuktā
5.
Consciousness (cit) is pure, partless, and transcends descriptions such as "real" or "unreal." It is liberated (mokṣa) from all such limitations of names and words, and indeed, it is all-pervading, like space (kham).
सर्वं निरुपमं शान्तं मनसैतत्त्रिमार्गगम् ।
ब्रह्मेदं बृंहितं ब्रह्म शक्त्याऽऽकाशविकासया ॥ ६ ॥
ब्रह्मेदं बृंहितं ब्रह्म शक्त्याऽऽकाशविकासया ॥ ६ ॥
sarvaṃ nirupamaṃ śāntaṃ manasaitattrimārgagam ,
brahmedaṃ bṛṃhitaṃ brahma śaktyā''kāśavikāsayā 6
brahmedaṃ bṛṃhitaṃ brahma śaktyā''kāśavikāsayā 6
6.
sarvam nirupamam śāntam manasā etat trimārgagam
brahma idam bṛṃhitam brahma śaktyā ākāśavikāśayā
brahma idam bṛṃhitam brahma śaktyā ākāśavikāśayā
6.
sarvam nirupamam śāntam etat manasā trimārgagam
idam brahma ākāśavikāśayā śaktyā bṛṃhitam brahma
idam brahma ākāśavikāśayā śaktyā bṛṃhitam brahma
6.
Everything is incomparable and tranquil. This (universe), which traverses three paths by means of the mind, is this expanded Brahman (brahman), manifested by the power (śakti) that develops space.
मनसा मनसि च्छिन्ने स्वेन्द्रियावयवात्मनि ।
सत्यालोकाज्जगज्जाले प्रच्छन्ने विलयं गते ॥ ७ ॥
सत्यालोकाज्जगज्जाले प्रच्छन्ने विलयं गते ॥ ७ ॥
manasā manasi cchinne svendriyāvayavātmani ,
satyālokājjagajjāle pracchanne vilayaṃ gate 7
satyālokājjagajjāle pracchanne vilayaṃ gate 7
7.
manasā manasi chinne sva-indriya-avayava-ātmani
satyālokāt jagat-jāle pracchanne vilayam gate
satyālokāt jagat-jāle pracchanne vilayam gate
7.
manasi sva-indriya-avayava-ātmani manasā chinne
jagat-jāle satyālokāt pracchanne vilayam gate
jagat-jāle satyālokāt pracchanne vilayam gate
7.
When the mind, whose essence is its connection to the sense organs, is severed by the higher mind; and when the network of worlds, previously concealed from the realm of truth, has gone to dissolution.
छिद्यते शीर्णसंसारकलना कल्पनात्मिका ।
भृष्टबीजोपमा सत्ता जीवस्य इतिनामिका ॥ ८ ॥
भृष्टबीजोपमा सत्ता जीवस्य इतिनामिका ॥ ८ ॥
chidyate śīrṇasaṃsārakalanā kalpanātmikā ,
bhṛṣṭabījopamā sattā jīvasya itināmikā 8
bhṛṣṭabījopamā sattā jīvasya itināmikā 8
8.
chidyate śīrṇa-saṃsāra-kalanā kalpanā-ātmikā
bhṛṣṭa-bīja-upamā sattā jīvasya iti-nāmikā
bhṛṣṭa-bīja-upamā sattā jīvasya iti-nāmikā
8.
kalpanā-ātmikā śīrṇa-saṃsāra-kalanā chidyate
jīvasya iti-nāmikā sattā bhṛṣṭa-bīja-upamā
jīvasya iti-nāmikā sattā bhṛṣṭa-bīja-upamā
8.
The withered, imaginary conception of the cycle of rebirth (saṃsāra) is severed. The existence (sattā) of the individual soul (jīva), which is thus designated, becomes like a roasted seed (bhṛṣṭabīja).
पश्यन्ती नाम कलितोत्सृजन्ती चेत्यचर्वणाम् ।
मनोमोहाभ्रनिर्मुक्ता शरदाकाशकोशवत् ॥ ९ ॥
मनोमोहाभ्रनिर्मुक्ता शरदाकाशकोशवत् ॥ ९ ॥
paśyantī nāma kalitotsṛjantī cetyacarvaṇām ,
manomohābhranirmuktā śaradākāśakośavat 9
manomohābhranirmuktā śaradākāśakośavat 9
9.
paśyantī nāma kalita-utsṛjantī ca iti-acya-carvaṇām
manaḥ-moha-abhra-nirmuktā śarad-ākāśa-kośa-vat
manaḥ-moha-abhra-nirmuktā śarad-ākāśa-kośa-vat
9.
nāma paśyantī iti-acya-carvaṇām kalita-utsṛjantī
ca manaḥ-moha-abhra-nirmuktā śarad-ākāśa-kośa-vat
ca manaḥ-moha-abhra-nirmuktā śarad-ākāśa-kośa-vat
9.
The consciousness known as paśyantī, having truly grasped and then relinquished even unwavering conceptualization, becomes liberated from the cloud of mental delusion, much like the expanse of the autumn sky.
शुद्धा चिद्भावमात्रस्था चेत्यचिच्चापलं गता ।
समस्तसामान्यवती भवतीर्णभवार्णवा ॥ १० ॥
समस्तसामान्यवती भवतीर्णभवार्णवा ॥ १० ॥
śuddhā cidbhāvamātrasthā cetyaciccāpalaṃ gatā ,
samastasāmānyavatī bhavatīrṇabhavārṇavā 10
samastasāmānyavatī bhavatīrṇabhavārṇavā 10
10.
śuddhā cit bhāvamātrasthā cetyacitcāpalam
gatā samastasamānyavatī bhavatīrṇabhavārṇavā
gatā samastasamānyavatī bhavatīrṇabhavārṇavā
10.
sā śuddhā cit bhāvamātrasthā cetyacitcāpalam gatā
samastasamānyavatī bhavatīrṇabhavārṇavā asti
samastasamānyavatī bhavatīrṇabhavārṇavā asti
10.
She is pure consciousness (cit), abiding solely in her essential nature. She has transcended the mental agitation related to both conscious objects and non-conscious matter. She is endowed with all universal attributes and has successfully crossed the ocean of worldly existence (saṃsāra).
अपुनर्भवसौषुप्तपदपाण्डित्यपीवरी ।
परमासाद्य विश्रान्ता विश्रान्ता वितते पदे ॥ ११ ॥
परमासाद्य विश्रान्ता विश्रान्ता वितते पदे ॥ ११ ॥
apunarbhavasauṣuptapadapāṇḍityapīvarī ,
paramāsādya viśrāntā viśrāntā vitate pade 11
paramāsādya viśrāntā viśrāntā vitate pade 11
11.
apunarbhavasauṣuptapadapāṇḍityapīvarī
param āsādya viśrāntā viśrāntā vitate pade
param āsādya viśrāntā viśrāntā vitate pade
11.
sā apunarbhavasauṣuptapadapāṇḍityapīvarī param
āsādya viśrāntā vitate pade ca viśrāntā asti
āsādya viśrāntā vitate pade ca viśrāntā asti
11.
She is perfected through mastery of the state of dreamless sleep (sauṣupta), which is characterized by liberation (apunarbhava) from further worldly existence. Having attained the supreme reality, she finds complete rest, truly resting in that expansive state.
एतत्ते मनसि क्षीणे प्रथमं कथितं पदम् ।
द्वितीयं श्रृणु विप्रेन्द्र शक्तेरस्याः सुपावनम् ॥ १२ ॥
द्वितीयं श्रृणु विप्रेन्द्र शक्तेरस्याः सुपावनम् ॥ १२ ॥
etatte manasi kṣīṇe prathamaṃ kathitaṃ padam ,
dvitīyaṃ śrṛṇu viprendra śakterasyāḥ supāvanam 12
dvitīyaṃ śrṛṇu viprendra śakterasyāḥ supāvanam 12
12.
etat te manasi kṣīṇe prathamam kathitam padam
dvitīyam śṛṇu viprendra śakteḥ asyāḥ supāvanam
dvitīyam śṛṇu viprendra śakteḥ asyāḥ supāvanam
12.
etat prathamam padam te manasi kṣīṇe kathitam.
viprendra,
dvitīyam asyāḥ śakteḥ supāvanam śṛṇu.
viprendra,
dvitīyam asyāḥ śakteḥ supāvanam śṛṇu.
12.
This first state has been described to you, which is attained when the mind (manas) has dwindled. Now, O chief of Brahmins (viprendra), listen to the second, highly purifying state of this divine power (śakti).
एषैव मनसोन्मुक्ता चिच्छक्तिः शान्तिशालिनी ।
सर्वज्योतिस्तमोमुक्ता वितताकाशसुन्दरी ॥ १३ ॥
सर्वज्योतिस्तमोमुक्ता वितताकाशसुन्दरी ॥ १३ ॥
eṣaiva manasonmuktā cicchaktiḥ śāntiśālinī ,
sarvajyotistamomuktā vitatākāśasundarī 13
sarvajyotistamomuktā vitatākāśasundarī 13
13.
eṣā eva manasā unmuktā citśaktiḥ śāntiśālinī
sarvajyotis tamomuktā vitatākāśasundarī
sarvajyotis tamomuktā vitatākāśasundarī
13.
eṣā eva manasā unmuktā citśaktiḥ śāntiśālinī
sarvajyotis tamomuktā vitatākāśasundarī asti
sarvajyotis tamomuktā vitatākāśasundarī asti
13.
This very power of consciousness (citśakti), once liberated from the mind (manas), becomes endowed with peace. It is the light of all, completely free from darkness, and as beautiful as the vast expanse of the sky.
घनसौषुप्तलेखावच्छिलान्तःसन्निवेशवत् ।
सैन्धवान्तस्थरसवद्वातान्तःस्पन्दशक्तिवत् ॥ १४ ॥
सैन्धवान्तस्थरसवद्वातान्तःस्पन्दशक्तिवत् ॥ १४ ॥
ghanasauṣuptalekhāvacchilāntaḥsanniveśavat ,
saindhavāntastharasavadvātāntaḥspandaśaktivat 14
saindhavāntastharasavadvātāntaḥspandaśaktivat 14
14.
ghanasauṣuptalekhāvat chilaantaḥsanniveśavat
saindhavaantatharasavat vātaantaḥspandaśaktivat
saindhavaantatharasavat vātaantaḥspandaśaktivat
14.
It is like the state of profound deep sleep, like the subtle internal arrangement within a rock, like the inherent essence within rock salt, and like the pulsating energy (śakti) within the vital breath (vāta).
कालेनायाति तत्रैव परां परिणतिं यदा ।
शून्यशक्तिरिवाकाशे परमाकाशगा तदा ॥ १५ ॥
शून्यशक्तिरिवाकाशे परमाकाशगा तदा ॥ १५ ॥
kālenāyāti tatraiva parāṃ pariṇatiṃ yadā ,
śūnyaśaktirivākāśe paramākāśagā tadā 15
śūnyaśaktirivākāśe paramākāśagā tadā 15
15.
kālena āyāti tatra eva parām pariṇatiṃ yadā
śūnyaśaktiḥ iva ākāśe paramākāśagā tadā
śūnyaśaktiḥ iva ākāśe paramākāśagā tadā
15.
yadā kālena tatra eva parām pariṇatiṃ āyāti
tadā śūnyaśaktiḥ iva ākāśe paramākāśagā
tadā śūnyaśaktiḥ iva ākāśe paramākāśagā
15.
When, in the course of time, it attains its supreme culmination, then it is like the power of void (śūnyaśakti) in space (ākāśa), reaching the supreme space (paramākāśa).
चेत्यांशोन्मुखतां नूनं त्यजत्यम्ब्विव चापलम् ।
वातलेखेव चलनं पुष्पलेखेव सौरभम् ॥ १६ ॥
वातलेखेव चलनं पुष्पलेखेव सौरभम् ॥ १६ ॥
cetyāṃśonmukhatāṃ nūnaṃ tyajatyambviva cāpalam ,
vātalekheva calanaṃ puṣpalekheva saurabham 16
vātalekheva calanaṃ puṣpalekheva saurabham 16
16.
cetyāṃśonmukhatām nūnam tyajati ambu iva cāpalam
vātalekhā iva calanam puṣpalekhā iva saurabham
vātalekhā iva calanam puṣpalekhā iva saurabham
16.
nūnam cetyāṃśonmukhatām tyajati ambu iva cāpalam
vātalekhā iva calanam puṣpalekhā iva saurabham
vātalekhā iva calanam puṣpalekhā iva saurabham
16.
Certainly, it abandons the tendency to be directed towards objects of consciousness, just as water abandons its unsteadiness, as a trace of wind abandons its movement, and as a trace of a flower abandons its fragrance.
कालताकाशते त्यक्त्वा सकले सकलाकला ।
न जडा नाजडा स्फारा धत्ते सत्तामनामिकाम् ॥ १७ ॥
न जडा नाजडा स्फारा धत्ते सत्तामनामिकाम् ॥ १७ ॥
kālatākāśate tyaktvā sakale sakalākalā ,
na jaḍā nājaḍā sphārā dhatte sattāmanāmikām 17
na jaḍā nājaḍā sphārā dhatte sattāmanāmikām 17
17.
kālatākāśate tyaktvā sakale sakalākalā na
jaḍā na ajaḍā sphārā dhatte sattām anāmikām
jaḍā na ajaḍā sphārā dhatte sattām anāmikām
17.
tyaktvā sakale sakalākalā kālatākāśate na
jaḍā na ajaḍā sphārā anāmikām sattām dhatte
jaḍā na ajaḍā sphārā anāmikām sattām dhatte
17.
Having completely abandoned [all limited distinctions], the reality that is both complete and incomplete (sakalākalā) manifests as time and space. It is neither inert nor non-inert, but expansive, and holds the nameless existence (sattā).
दिक्कालाद्यनवच्छिन्नमहासत्तापदं गताम् ।
तुर्यतुर्यांशकलितामकलङ्कामनामयाम् ॥ १८ ॥
तुर्यतुर्यांशकलितामकलङ्कामनामयाम् ॥ १८ ॥
dikkālādyanavacchinnamahāsattāpadaṃ gatām ,
turyaturyāṃśakalitāmakalaṅkāmanāmayām 18
turyaturyāṃśakalitāmakalaṅkāmanāmayām 18
18.
dikkālādyanavacchinnamahāsattāpadam gatām
turyaturyāṃśakalitām akalaṅkām anāmayām
turyaturyāṃśakalitām akalaṅkām anāmayām
18.
dikkālādyanavacchinnamahāsattāpadam gatām
turyaturyāṃśakalitām akalaṅkām anāmayām
turyaturyāṃśakalitām akalaṅkām anāmayām
18.
It has attained the state of supreme existence (mahāsattā), undivided by space, time, and other such limitations. It is characterized by the fourth part of the transcendent fourth state, is stainless, and free from all affliction.
कांचिदेव विशालाक्ष साक्षिवत्समवस्थिताम् ।
सर्वतः सर्वदा सर्वप्रकाशस्वादुतत्पराम् ॥ १९ ॥
सर्वतः सर्वदा सर्वप्रकाशस्वादुतत्पराम् ॥ १९ ॥
kāṃcideva viśālākṣa sākṣivatsamavasthitām ,
sarvataḥ sarvadā sarvaprakāśasvādutatparām 19
sarvataḥ sarvadā sarvaprakāśasvādutatparām 19
19.
kāṃcit eva viśālākṣa sākṣivat samavasthitām
sarvataḥ sarvadā sarvaprakāśasvādutatparām
sarvataḥ sarvadā sarvaprakāśasvādutatparām
19.
viśālākṣa kāṃcit eva sākṣivat samavasthitām
sarvataḥ sarvadā sarvaprakāśasvādutatparām
sarvataḥ sarvadā sarvaprakāśasvādutatparām
19.
O broad-eyed one (viśālākṣa)! This (second level) remains merely as a witness, always and from all sides intent on the sweet experience of all manifestation.
एषा द्वितीया पदता कथिता तव सुव्रत ।
तृतीयं श्रृणु वक्ष्यामि पदं पदविदां वर ॥ २० ॥
तृतीयं श्रृणु वक्ष्यामि पदं पदविदां वर ॥ २० ॥
eṣā dvitīyā padatā kathitā tava suvrata ,
tṛtīyaṃ śrṛṇu vakṣyāmi padaṃ padavidāṃ vara 20
tṛtīyaṃ śrṛṇu vakṣyāmi padaṃ padavidāṃ vara 20
20.
eṣā dvitīyā padatā kathitā tava suvrata
tṛtīyam śṛṇu vakṣyāmi padam padavidām vara
tṛtīyam śṛṇu vakṣyāmi padam padavidām vara
20.
suvrata eṣā dvitīyā padatā tava kathitā padavidām vara,
śṛṇu,
tṛtīyam padam vakṣyāmi
śṛṇu,
tṛtīyam padam vakṣyāmi
20.
O virtuous one (suvrata)! This second level (padatā) has been explained to you. Now, listen, O best among those who understand these levels (pada-vit), I will describe the third level (pada).
एषा दृक्चेत्यवलनादनामार्थापदं गता ।
ब्रह्मात्मेत्यादिशब्दार्थादतीतोदेति केवला ॥ २१ ॥
ब्रह्मात्मेत्यादिशब्दार्थादतीतोदेति केवला ॥ २१ ॥
eṣā dṛkcetyavalanādanāmārthāpadaṃ gatā ,
brahmātmetyādiśabdārthādatītodeti kevalā 21
brahmātmetyādiśabdārthādatītodeti kevalā 21
21.
eṣā dṛk-cetya-avalanāt anāmārthāpadam gatā brahma
ātman iti ādi śabda arthāt atīta udeti kevalā
ātman iti ādi śabda arthāt atīta udeti kevalā
21.
eṣā dṛk-cetya-avalanāt anāmārthāpadam gatā kevalā
brahma ātman iti ādi śabda arthāt atīta udeti
brahma ātman iti ādi śabda arthāt atīta udeti
21.
This (third level) reaches a state beyond name and meaning (anāmārthāpada), arising from the apprehension of both pure consciousness (dṛk) and its objects (cetya). The pure (kevalā) reality then emerges, transcending the meanings of words such as 'Brahman' and 'Ātman'.
स्थैर्येण कालतः स्वस्था निष्कलङ्का परात्मना ।
तुर्यातीतादिनामत्वादपि याति परं पदम् ॥ २२ ॥
तुर्यातीतादिनामत्वादपि याति परं पदम् ॥ २२ ॥
sthairyeṇa kālataḥ svasthā niṣkalaṅkā parātmanā ,
turyātītādināmatvādapi yāti paraṃ padam 22
turyātītādināmatvādapi yāti paraṃ padam 22
22.
sthairyeṇa kālataḥ svasthā niṣkalaṅkā parātmanā
turyātīta-ādi-nāmatvāt api yāti paraṃ padam
turyātīta-ādi-nāmatvāt api yāti paraṃ padam
22.
sthairyeṇa kālataḥ svasthā parātmanā niṣkalaṅkā
turyātīta-ādi-nāmatvāt api paraṃ padam yāti
turyātīta-ādi-nāmatvāt api paraṃ padam yāti
22.
By virtue of its steadfastness, its undisturbed nature through time, and its unblemished quality due to the Supreme Self (ātman), it also attains the supreme state, being known by names such as 'beyond the fourth state' (turyātīta).
सा परा परमा काष्ठा प्रधानं शिवभावतः ।
चित्येका निरवच्छेदा तृतीया पावनी स्थितिः ॥ २३ ॥
चित्येका निरवच्छेदा तृतीया पावनी स्थितिः ॥ २३ ॥
sā parā paramā kāṣṭhā pradhānaṃ śivabhāvataḥ ,
cityekā niravacchedā tṛtīyā pāvanī sthitiḥ 23
cityekā niravacchedā tṛtīyā pāvanī sthitiḥ 23
23.
sā parā paramā kāṣṭhā pradhānaṃ śiva-bhāvataḥ
citi-ekā niravacchadā tṛtīyā pāvanī sthitiḥ
citi-ekā niravacchadā tṛtīyā pāvanī sthitiḥ
23.
sā parā paramā kāṣṭhā śiva-bhāvataḥ pradhānam,
citi-ekā niravacchadā tṛtīyā pāvanī sthitiḥ
citi-ekā niravacchadā tṛtīyā pāvanī sthitiḥ
23.
That is the supreme, ultimate limit (kāṣṭhā), the principal state which arises from the nature of Śiva. It is the third purifying condition, a singular and uninterrupted consciousness (citi).
चिरमस्यां प्रतिष्ठायां सर्वाध्वाध्वगदूरगा ।
सा ममाप्यंग वचसां न समायाति गोचरम् ॥ २४ ॥
सा ममाप्यंग वचसां न समायाति गोचरम् ॥ २४ ॥
ciramasyāṃ pratiṣṭhāyāṃ sarvādhvādhvagadūragā ,
sā mamāpyaṃga vacasāṃ na samāyāti gocaram 24
sā mamāpyaṃga vacasāṃ na samāyāti gocaram 24
24.
ciram asyām pratiṣṭhāyām sarva-adhvan-adhvaga-dūragā
sā mama api aṅga vacasām na samāyāti gocaram
sā mama api aṅga vacasām na samāyāti gocaram
24.
asyām pratiṣṭhāyām ciram,
sarva-adhvan-adhvaga-dūragā sā,
aṅga,
mama vacasām api gocaram na samāyāti
sarva-adhvan-adhvaga-dūragā sā,
aṅga,
mama vacasām api gocaram na samāyāti
24.
Remaining steadfastly in this state, which is far beyond the reach of all spiritual paths and their practitioners, that (state), O dear one, does not even fall within the purview of my words.
त्रिमार्गकलनातीतमिति ते कथितं मुने ।
तिष्ठ तस्मिन्पदे नित्यमिति देवः सनातनः ॥ २५ ॥
तिष्ठ तस्मिन्पदे नित्यमिति देवः सनातनः ॥ २५ ॥
trimārgakalanātītamiti te kathitaṃ mune ,
tiṣṭha tasminpade nityamiti devaḥ sanātanaḥ 25
tiṣṭha tasminpade nityamiti devaḥ sanātanaḥ 25
25.
trimārga-kalanā-atītam iti te kathitam mune
tiṣṭha tasmin pade nityam iti devaḥ sanātanaḥ
tiṣṭha tasmin pade nityam iti devaḥ sanātanaḥ
25.
mune,
trimārga-kalanā-atītam iti te kathitam.
sanātanaḥ devaḥ iti tiṣṭha tasmin pade nityam
trimārga-kalanā-atītam iti te kathitam.
sanātanaḥ devaḥ iti tiṣṭha tasmin pade nityam
25.
Thus, O sage (muni), it has been told to you that this (state) is beyond the conception of the three paths. 'Remain eternally in that state!' - thus (commands) the eternal God (deva).
एतन्मयमिदं विश्वं मुने तन्मयवेदनात् ।
सत्यसंवेदनान्नेदं न च नेदं मुनीश्वर ॥ २६ ॥
सत्यसंवेदनान्नेदं न च नेदं मुनीश्वर ॥ २६ ॥
etanmayamidaṃ viśvaṃ mune tanmayavedanāt ,
satyasaṃvedanānnedaṃ na ca nedaṃ munīśvara 26
satyasaṃvedanānnedaṃ na ca nedaṃ munīśvara 26
26.
etatmayam idam viśvam mune tanmayavedanāt
satyasaṃvedanāt na idam na ca na idam munīśvara
satyasaṃvedanāt na idam na ca na idam munīśvara
26.
mune munīśvara idam viśvam etatmayam tanmayavedanāt
satyasaṃvedanāt ca idam na na ca na idam
satyasaṃvedanāt ca idam na na ca na idam
26.
O sage, this entire universe is imbued with this [ultimate reality]. Through the realization of identity with that [ultimate reality], and from the direct experience of truth, this [world] is neither ultimately existent nor non-existent, O lord of sages.
नेदं प्रवर्तते किंचिन्नेदं किचिन्निवर्तते ।
शान्तं समसमाभासं प्रथते स्वस्य कोशवत् ॥ २७ ॥
शान्तं समसमाभासं प्रथते स्वस्य कोशवत् ॥ २७ ॥
nedaṃ pravartate kiṃcinnedaṃ kicinnivartate ,
śāntaṃ samasamābhāsaṃ prathate svasya kośavat 27
śāntaṃ samasamābhāsaṃ prathate svasya kośavat 27
27.
na idam pravartate kiñcit na idam kiñcit nivartate
śāntam samasamābhāsam prathate svasya kośavat
śāntam samasamābhāsam prathate svasya kośavat
27.
idam kiñcit na pravartate idam kiñcit na nivartate
śāntam samasamābhāsam svasya kośavat prathate
śāntam samasamābhāsam svasya kośavat prathate
27.
Nothing here truly originates, nor does anything truly cease. This tranquil reality manifests as perfectly homogeneous, like its own inherent treasure.
अद्वैतैक्यादसंक्षोभाद्धनचेतनया तया ।
अविकारादिमत्त्वाच्च नित्यानित्यतया चिरम् ॥ २८ ॥
अविकारादिमत्त्वाच्च नित्यानित्यतया चिरम् ॥ २८ ॥
advaitaikyādasaṃkṣobhāddhanacetanayā tayā ,
avikārādimattvācca nityānityatayā ciram 28
avikārādimattvācca nityānityatayā ciram 28
28.
advaitaikaāt asaṃkṣobhāt ghanacetanayā tayā
avikārādimattvāt ca nityānityatayā ciram
avikārādimattvāt ca nityānityatayā ciram
28.
tayā ghanacetanayā advaitaikaāt asaṃkṣobhāt
ca avikārādimattvāt nityānityatayā ciram
ca avikārādimattvāt nityānityatayā ciram
28.
Due to its non-dual unity, its imperturbability, and by that concentrated consciousness, it exists perpetually by its quality of being without change or beginning, and by its characteristic of being both eternal and non-eternal.
चिद्धनत्वाच्छिशुशिलाकोशानां जगतामपि ।
मनागपि न भेदोऽस्ति सतामप्यसतामपि ॥ २९ ॥
मनागपि न भेदोऽस्ति सतामप्यसतामपि ॥ २९ ॥
ciddhanatvācchiśuśilākośānāṃ jagatāmapi ,
manāgapi na bhedo'sti satāmapyasatāmapi 29
manāgapi na bhedo'sti satāmapyasatāmapi 29
29.
ciddhanatvāt śiśuśilākośānām jagatām api
manāk api na bhedaḥ asti satām api asatām api
manāk api na bhedaḥ asti satām api asatām api
29.
ciddhanatvāt śiśuśilākośānām jagatām api
satām api asatām api manāk api na bhedaḥ asti
satām api asatām api manāk api na bhedaḥ asti
29.
Because of its nature as concentrated consciousness, there is not even the slightest difference among the most inert forms (like the primal layers of rocks) and the dynamic worlds, nor even between what is considered existent and what is considered non-existent.
समस्तं सुशिवं शान्तमतीतं वाग्विलासतः ।
ओमित्यस्य च तन्मात्रातुर्या सा परमा गतिः ॥ ३० ॥
ओमित्यस्य च तन्मात्रातुर्या सा परमा गतिः ॥ ३० ॥
samastaṃ suśivaṃ śāntamatītaṃ vāgvilāsataḥ ,
omityasya ca tanmātrāturyā sā paramā gatiḥ 30
omityasya ca tanmātrāturyā sā paramā gatiḥ 30
30.
samastaṃ suśivaṃ śāntam atītaṃ vāgvilāsataḥ
om iti asya ca tanmātrā turyā sā paramā gatiḥ
om iti asya ca tanmātrā turyā sā paramā gatiḥ
30.
om iti asya tanmātrā turyā sā paramā gatiḥ
samastaṃ suśivaṃ śāntam vāgvilāsataḥ atītam ca
samastaṃ suśivaṃ śāntam vāgvilāsataḥ atītam ca
30.
That fourth state (turyā) of Om, which is its subtle essence, is the supreme goal. It is complete, perfectly auspicious, peaceful, and transcends the play of words.
śrīvālmīkiruvāca ।
ityuktavānamaladṛkpariṇāmato'smin pāre pade samupaśāntaravābhidhāne ।
tūṣṇīmatiṣṭhadamunā muninā ca sārdhaṃ viśrāntavṛttiratha tatra muhūrtamīśaḥ ।
।
31 ।
।
ityuktavānamaladṛkpariṇāmato'smin pāre pade samupaśāntaravābhidhāne ।
tūṣṇīmatiṣṭhadamunā muninā ca sārdhaṃ viśrāntavṛttiratha tatra muhūrtamīśaḥ ।
।
31 ।
।
śrīvālmīkiruvāca ,
ityuktavānamaladṛkpariṇāmato'smin pāre pade samupaśāntaravābhidhāne ,
tūṣṇīmatiṣṭhadamunā muninā ca sārdhaṃ viśrāntavṛttiratha tatra muhūrtamīśaḥ 31
ityuktavānamaladṛkpariṇāmato'smin pāre pade samupaśāntaravābhidhāne ,
tūṣṇīmatiṣṭhadamunā muninā ca sārdhaṃ viśrāntavṛttiratha tatra muhūrtamīśaḥ 31
31.
The Sanskrit text of Yoga Vasistha Verse 6.34.31 is contained in the book Book by . This book is not available online so in order to read the full text and translation you should buy the book:
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34 (current chapter)
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216