Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-109

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
एतस्मिन्नन्तरे सर्वे मन्त्रिणो नृपमाययुः ।
मुनयो वासवमिव दैत्याक्रान्तनभोभुवम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
etasminnantare sarve mantriṇo nṛpamāyayuḥ ,
munayo vāsavamiva daityākrāntanabhobhuvam 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca etasmin antare sarve mantriṇaḥ nṛpam
āyayuḥ munayaḥ vāsavam iva daityākrāntanabho-bhuvam
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca etasmin antare sarve mantriṇaḥ nṛpam
āyayuḥ munayaḥ daityākrāntanabho-bhuvam vāsavam iva
1. Śrī Vasiṣṭha said: At this point, all the ministers came to the king, much like sages approach Indra (Vāsava) when he governs the celestial and terrestrial realms (nabho-bhuvam), under assault by the demons (daitya).
मन्त्रिण ऊचुः ।
देव निर्णीतमस्माभिर्यावन्न विषयोऽरयः ।
त्रयाणामप्युपायानां दण्डस्तेषु विधीयताम् ॥ २ ॥
mantriṇa ūcuḥ ,
deva nirṇītamasmābhiryāvanna viṣayo'rayaḥ ,
trayāṇāmapyupāyānāṃ daṇḍasteṣu vidhīyatām 2
2. mantriṇaḥ ūcuḥ deva nirṇītam asmābhiḥ yāvat na viṣayaḥ
arayaḥ trayāṇām api upāyānām daṇḍaḥ teṣu vidhīyatām
2. mantriṇaḥ ūcuḥ deva asmābhiḥ nirṇītam yāvat arayaḥ na
viṣayaḥ trayāṇām api upāyānām daṇḍaḥ teṣu vidhīyatām
2. The ministers said: "O King, we have decided that since these enemies are not amenable to other means, among the three traditional approaches (conciliation, gift, and division), force (daṇḍa) should be applied against them."
प्रणयोऽनुप्रवेशो वा न कदाचन यः कृतः ।
अधुना तेषु तं देव कुर्यात्तेषु कथैव का ॥ ३ ॥
praṇayo'nupraveśo vā na kadācana yaḥ kṛtaḥ ,
adhunā teṣu taṃ deva kuryātteṣu kathaiva kā 3
3. praṇayaḥ anuprāveśaḥ vā na kadācana yaḥ kṛtaḥ
adhunā teṣu tam deva kuryāt teṣu kathā eva kā
3. deva yaḥ praṇayaḥ vā anuprāveśaḥ kadācana na
kṛtaḥ adhunā teṣu tam kuryāt teṣu kathā eva kā
3. O King, what is the point of even discussing conciliation or infiltration with them now, when such approaches were never practiced or effective against them before?
पापा म्लेच्छा धनाढ्याश्च नानादेश्याः सुसंहताः ।
बहवो लब्धरन्ध्राश्च सामादेर्नास्पदं द्विषः ॥ ४ ॥
pāpā mlecchā dhanāḍhyāśca nānādeśyāḥ susaṃhatāḥ ,
bahavo labdharandhrāśca sāmādernāspadaṃ dviṣaḥ 4
4. pāpāḥ mlecchāḥ dhanāḍhyāḥ ca nānādeśyāḥ susaṃhatāḥ
bahavaḥ labdharandhrāḥ ca sāmādeḥ na āspadam dviṣaḥ
4. dviṣaḥ pāpāḥ mlecchāḥ ca dhanāḍhyāḥ ca nānādeśyāḥ
susaṃhatāḥ bahavaḥ ca labdharandhrāḥ sāmādeḥ na āspadam
4. These enemies are sinful barbarians (Mlecchas), wealthy, from various countries, well-united, and many have found our weak points. Such enemies are not suitable for conciliation (sāma) or other such initial approaches.
तत्सुसाहसमेवेदं वर्जयित्वा प्रतिक्रिया ।
नान्यास्ति शीघ्रमेवातो रणोद्योगो विधीयताम् ॥ ५ ॥
tatsusāhasamevedaṃ varjayitvā pratikriyā ,
nānyāsti śīghramevāto raṇodyogo vidhīyatām 5
5. tat susāhasam eva idam varjayitvā pratikriyā na
anyā asti śīghram eva ataḥ raṇodyogaḥ vidhīyatām
5. tat idam susāhasam varjayitvā anyā pratikriyā
na asti ataḥ śīghram eva raṇodyogaḥ vidhīyatām
5. Therefore, since no other countermeasure exists apart from this extremely daring action, war preparations should be initiated immediately.
वीराणां दीयतामाज्ञा पूज्यन्तामिष्टदेवताः ।
आहूयन्तां च सामन्ता हन्यतां रणदुण्दुभिः ॥ ६ ॥
vīrāṇāṃ dīyatāmājñā pūjyantāmiṣṭadevatāḥ ,
āhūyantāṃ ca sāmantā hanyatāṃ raṇaduṇdubhiḥ 6
6. vīrāṇām dīyatām ājñā pūjyantām iṣṭadevatāḥ
āhūyantām ca sāmantāḥ hanyatām raṇaduṇḍubhiḥ
6. vīrāṇām ājñā dīyatām iṣṭadevatāḥ pūjyantām
ca sāmantāḥ āhūyantām raṇaduṇḍubhiḥ hanyatām
6. Let commands be issued to the warriors. Let the chosen deities be worshipped. And let the feudatories be summoned. Let the war-drum be sounded.
सन्नह्यन्तामशेषेण निर्गच्छन्तु रणे भटाः ।
क्रियन्तां कालकम्पाभ्रमेदुरा राजिता दिशः ॥ ७ ॥
sannahyantāmaśeṣeṇa nirgacchantu raṇe bhaṭāḥ ,
kriyantāṃ kālakampābhramedurā rājitā diśaḥ 7
7. sannahyantām aśeṣeṇa nirgacchantu raṇe bhaṭāḥ
kriyantām kālakampābhramedurāḥ rājitāḥ diśaḥ
7. bhaṭāḥ aśeṣeṇa sannahyantām raṇe nirgacchantu
diśaḥ kālakampābhramedurāḥ rājitāḥ kriyantām
7. Let the warriors be fully equipped. Let them march out to battle. Let the directions be made majestic and dark, like the trembling clouds of cosmic dissolution.
आस्फाल्यन्तां धनूंष्युच्चैः क्वणन्तु गुणपङ्क्तयः ।
भवन्तु जलदश्यामाः ककुभः खण्डमण्डलैः ॥ ८ ॥
āsphālyantāṃ dhanūṃṣyuccaiḥ kvaṇantu guṇapaṅktayaḥ ,
bhavantu jaladaśyāmāḥ kakubhaḥ khaṇḍamaṇḍalaiḥ 8
8. āsphālyantām dhanūṃṣi uccaiḥ kvaṇantu guṇapaṅktayaḥ
bhavantu jaladaśyāmāḥ kakubhaḥ khaṇḍamaṇḍalaiḥ
8. dhanūṃṣi uccaiḥ āsphālyantām guṇapaṅktayaḥ kvaṇantu
kakubhaḥ khaṇḍamaṇḍalaiḥ jaladaśyāmāḥ bhavantu
8. Let the bows be loudly twanged, and let the rows of bowstrings resound. Let the quarters of the sky become dark like clouds due to the arcs of arrows.
स्फुरज्ज्याविद्युतः शूरवारिदा घनगर्जिताः ।
नाराचधारा मुञ्चन्तु कचत्कोदण्डकुण्डलाः ॥ ९ ॥
sphurajjyāvidyutaḥ śūravāridā ghanagarjitāḥ ,
nārācadhārā muñcantu kacatkodaṇḍakuṇḍalāḥ 9
9. sphurajjyāvidyutaḥ śūravāridāḥ ghanagarjitāḥ
nārācadhārāḥ muñcantu kacatkoḍaṇḍakuṇḍalāḥ
9. sphurajjyāvidyutaḥ ghanagarjitāḥ kacatkoḍaṇḍakuṇḍalāḥ
śūravāridāḥ nārācadhārāḥ muñcantu
9. Let the brave warriors, who are like storm clouds with bowstrings flashing like lightning, emitting thunderous roars, and whose bows form shining arcs, unleash showers of iron arrows.
राजोवाच ।
गम्यतां सङ्गरायाशु संविधानं विधीयताम् ।
स्नात्वाहं पूजयित्वाग्निं निर्गच्छामि रणाजिरम् ॥ १० ॥
rājovāca ,
gamyatāṃ saṅgarāyāśu saṃvidhānaṃ vidhīyatām ,
snātvāhaṃ pūjayitvāgniṃ nirgacchāmi raṇājiram 10
10. rājā uvāca gamyatām saṅgarāya āśu saṃvidhānam vidhīyatām
snātvā aham pūjayitvā agnim nirgacchāmi raṇājiram
10. rājā uvāca āśu saṅgarāya gamyatām saṃvidhānam vidhīyatām
aham snātvā agnim pūjayitvā raṇājiram nirgacchāmi
10. The king said: "Go quickly and make arrangements for battle. After I have bathed and worshipped the fire, I will proceed to the battlefield."
इत्युक्त्वा नृपतिः स्नातो महारम्भोऽपि स क्षणात् ।
प्रावृषीव नवोद्यानं गङ्गाजलधरैर्घटैः ॥ ११ ॥
ityuktvā nṛpatiḥ snāto mahārambho'pi sa kṣaṇāt ,
prāvṛṣīva navodyānaṃ gaṅgājaladharairghaṭaiḥ 11
11. iti uktvā nṛpatiḥ snātaḥ mahārambhaḥ api saḥ kṣaṇāt
prāvṛṣi iva navodyānam gaṅgājaladharaiḥ ghaṭaiḥ
11. iti uktvā nṛpatiḥ saḥ mahārambhaḥ api kṣaṇāt snātaḥ
prāvṛṣi gaṅgājaladharaiḥ ghaṭaiḥ iva navodyānam
11. Having spoken thus, the king bathed instantly. Though engaged in great undertakings, he was refreshed like a new garden (rejuvenated) in the rainy season by pitchers laden with Gangā water.
अथ प्रविष्टोऽग्निगृहं पूजयित्वा हुताशनम् ।
आदरेण यथाशास्त्रं चिन्तयामास भूमिपः ॥ १२ ॥
atha praviṣṭo'gnigṛhaṃ pūjayitvā hutāśanam ,
ādareṇa yathāśāstraṃ cintayāmāsa bhūmipaḥ 12
12. atha praviṣṭaḥ agnigṛham pūjayitvā hutāśanam
ādareṇa yathāśāstram cintayāmāsa bhūmipaḥ
12. atha bhūmipaḥ agnigṛham praviṣṭaḥ ādareṇa
yathāśāstram hutāśanam pūjayitvā cintayāmāsa
12. Thereafter, the king entered the fire-sanctuary. Having worshipped the sacred fire (hutāśana) with reverence, in accordance with the scriptures, he began to ponder.
नीतमायुरनायासविलासविभवश्रिया ।
प्रजाभ्यो दत्तमभयमासमुद्रसमुद्रितम् ॥ १३ ॥
nītamāyuranāyāsavilāsavibhavaśriyā ,
prajābhyo dattamabhayamāsamudrasamudritam 13
13. nītam āyuḥ anāyāsavilāsavibhavaśriyā
prajābhyaḥ dattam abhayam āsamudrasamudritam
13. āyuḥ anāyāsavilāsavibhavaśriyā nītam
prajābhyaḥ āsamudrasamudritam abhayam dattam
13. (My) life has been spent with the splendor of effortless luxury and prosperity. Protection (abhaya) has been granted to the subjects, extending as far as the oceans.
आक्रान्तवसुधापीठाः पादपीठे कृता द्विषः ।
लताः फलभरेणेव नमिताः ककुभो दश ॥ १४ ॥
ākrāntavasudhāpīṭhāḥ pādapīṭhe kṛtā dviṣaḥ ,
latāḥ phalabhareṇeva namitāḥ kakubho daśa 14
14. ākrāntavasudhāpīṭhāḥ pādapīṭhe kṛtāḥ dviṣaḥ
latāḥ phalabhareṇa iva namitāḥ kakubhaḥ daśa
14. ākrāntavasudhāpīṭhāḥ dviṣaḥ pādapīṭhe kṛtāḥ
daśa kakubhaḥ phalabhareṇa latāḥ iva namitāḥ
14. With the earth's surface conquered and enemies made into a footstool, the ten directions bowed down, just like creepers bend under the heavy burden of their fruits.
प्रजाचित्तेन्दुबिम्बेषु लिखितं धवलं यशः ।
भूमावारोपिता कीर्तिलता त्रिपथगामिनी ॥ १५ ॥
prajācittendubimbeṣu likhitaṃ dhavalaṃ yaśaḥ ,
bhūmāvāropitā kīrtilatā tripathagāminī 15
15. prajācittendubimbeṣu likhitam dhavalam yaśaḥ
bhūmau āropitā kīrtilatā tripathagāminī
15. dhavalam yaśaḥ prajācittendubimbeṣu likhitam
tripathagāminī kīrtilatā bhūmau āropitā
15. Radiant fame was inscribed upon the moon-like reflections in the minds of the populace. A creeper of glory, extending in three directions, was planted upon the earth.
कोशवद्भरिता रत्नैः सुहृन्मित्रार्यबन्धवः ।
निपीतोऽर्णवतीरेषु नालिकेररसासवः ॥ १६ ॥
kośavadbharitā ratnaiḥ suhṛnmitrāryabandhavaḥ ,
nipīto'rṇavatīreṣu nālikerarasāsavaḥ 16
16. kośavat bharitāḥ ratnaiḥ suhṛtmitrāryabandhavaḥ
nipītaḥ arṇavatīreṣu nālikerarasāsavaḥ
16. suhṛtmitrāryabandhavaḥ ratnaiḥ kośavat bharitāḥ
nālikerarasāsavaḥ arṇavatīreṣu nipītaḥ
16. His friends, companions, and noble relatives were filled with jewels as if they were treasuries. Intoxicating coconut juice was consumed on the ocean shores.
द्विषामाकम्पिता भेकगलाङ्गत्वगिवासवः ।
मच्छासनाङ्किता जाता द्वीपान्तरकुलाचलाः ॥ १७ ॥
dviṣāmākampitā bhekagalāṅgatvagivāsavaḥ ,
macchāsanāṅkitā jātā dvīpāntarakulācalāḥ 17
17. dviṣām ākampitāḥ bhekagalāṅgatvak iva āsavaḥ
mat śāsanāṅkitāḥ jātāḥ dvīpāntarakulācalāḥ
17. dviṣām ākampitāḥ āsavaḥ bhekagalāṅgatvak iva
dvīpāntarakulācalāḥ mat śāsanāṅkitāḥ jātāḥ
17. His enemies were made to tremble as uncontrollably as the skin on a frog's throat from intoxication. The principal mountains of other islands became marked with his command.
विहृतं सिद्धसेनासु दिगन्तनवभूमिषु ।
भूम्यन्तभूभृतां मूर्ध्नि विश्रान्तं मेघलीलया ॥ १८ ॥
vihṛtaṃ siddhasenāsu digantanavabhūmiṣu ,
bhūmyantabhūbhṛtāṃ mūrdhni viśrāntaṃ meghalīlayā 18
18. vihṛtam siddhasenāsu digantanavabhūmiṣu
bhūmyantabhūbhṛtām mūrdhni viśrāntam meghalīlayā
18. siddhasenāsu digantanavabhūmiṣu vihṛtam
bhūmyantabhūbhṛtām mūrdhni meghalīlayā viśrāntam
18. Its dominion roamed among celestial armies and across the nine lands extending to the horizons. It settled on the heads of kings at the earth's end, like the playful movement of clouds.
धियेवोच्चैःपदे ज्ञानपूर्णयैकान्तशीलया ।
विलब्धान्यविनष्टानि राष्ट्रानीष्टार्थकारिणा ॥ १९ ॥
dhiyevoccaiḥpade jñānapūrṇayaikāntaśīlayā ,
vilabdhānyavinaṣṭāni rāṣṭrānīṣṭārthakāriṇā 19
19. dhiyā iva uccaiḥpade jñānapūrṇayā ekāntaśīlayā
vilabdhāni avinaṣṭāni rāṣṭrāṇi iṣṭārthakāriṇā
19. iṣṭārthakāriṇā dhiyā iva uccaiḥpade jñānapūrṇayā
ekāntaśīlayā rāṣṭrāṇi vilabdhāni avinaṣṭāni
19. By the one who fulfills desired objectives, kingdoms were acquired - and remained undestroyed - as if by an intelligence established in a high position, full of knowledge, and of an exclusively focused nature.
रक्षांस्यप्यविनीतानि बद्धानि निगडैर्घनैः ।
धर्मार्थकामैरन्योन्यं चयापचयवर्जितैः ॥ २० ॥
rakṣāṃsyapyavinītāni baddhāni nigaḍairghanaiḥ ,
dharmārthakāmairanyonyaṃ cayāpacayavarjitaiḥ 20
20. rakṣāṃsi api avinītāni baddhāni nigaḍaiḥ ghanaiḥ
dharmārthakāmaiḥ anyonyam cayāpacayavarjitaiḥ
20. api avinītāni rakṣāṃsi ghanaiḥ nigaḍaiḥ anyonyam
cayāpacayavarjitaiḥ dharmārthakāmaiḥ baddhāni
20. Even the undisciplined demons were bound by strong fetters. This was achieved through constitutional law (dharma), wealth, and desire, which were kept in perfect mutual balance, devoid of any increase or decrease.
अखण्डितैर्मया नीतं पीतातियशसा वयः ।
इदानीं शष्पविश्रान्तप्रालेयभरभासुरम् ॥ २१ ॥
akhaṇḍitairmayā nītaṃ pītātiyaśasā vayaḥ ,
idānīṃ śaṣpaviśrāntaprāleyabharabhāsuram 21
21. akhaṇḍitaiḥ mayā nītam pītātiyaśasā vayaḥ
idānīm śaṣpaviśrāntaprāleyabharabhāsuram
21. akhaṇḍitaiḥ pītātiyaśasā mayā vayaḥ nītam
idānīm śaṣpaviśrāntaprāleyabharabhāsuram
21. My life was led by me - one who had excessively consumed fame - through those unbroken [principles]. Now, that life shines with the abundance of dew-drops resting on the grass.
आगतं वार्धकं सर्वभोगसंरम्भमार्जनम् ।
तस्योपर्यरयो रौद्रा बलवन्तो रणैषिणः ॥ २२ ॥
āgataṃ vārdhakaṃ sarvabhogasaṃrambhamārjanam ,
tasyoparyarayo raudrā balavanto raṇaiṣiṇaḥ 22
22. āgatam vārdhakam sarvabhogasaṃrambhamārjanam
tasya upari arayaḥ raudrāḥ balavantaḥ raṇaiṣiṇaḥ
22. vārdhakam āgatam sarvabhogasaṃrambhamārjanam
tasya upari raudrāḥ balavantaḥ raṇaiṣiṇaḥ arayaḥ
22. Old age (vārdhakam) has arrived, obliterating all enjoyments and endeavors. And upon it, fierce, powerful enemies, eager for battle, are present.
संभूय सर्वतः प्राप्ताः संदिग्धो वर्तते जयः ।
तदिहैवानलायास्मै देवाय जयदायिने ॥ २३ ॥
saṃbhūya sarvataḥ prāptāḥ saṃdigdho vartate jayaḥ ,
tadihaivānalāyāsmai devāya jayadāyine 23
23. sambhūya sarvataḥ prāptāḥ saṃdigdhaḥ vartate
jayaḥ tat iha eva analāya asmai devāya jayadāyine
23. sarvataḥ sambhūya prāptāḥ jayaḥ saṃdigdhaḥ vartate
tat iha eva asmai analāya devāya jayadāyine
23. They have gathered and arrived from all sides, making victory uncertain. Therefore, right here, to this very god Agni, the giver of victory...
मस्तकाहुतिमेवेमां समुद्यम्य ददामि वै ।
राजोवाच ।
कृशानो देव मूर्धाऽयं तुभ्यमाहुतितां गतः ॥ २४ ॥
mastakāhutimevemāṃ samudyamya dadāmi vai ,
rājovāca ,
kṛśāno deva mūrdhā'yaṃ tubhyamāhutitāṃ gataḥ 24
24. mastakāhutim eva imām samudyamya dadāmi vai rājā
uvāca kṛśāno deva mūrdhā ayam tubhyam āhutitām gataḥ
24. imām mastakāhutim eva samudyamya vai dadāmi rājā
uvāca kṛśāno deva ayam mūrdhā tubhyam āhutitām gataḥ
24. Having prepared this very offering (āhuti) of my head, I give it. The king said: "O Agni, O god, this head has become an offering (āhuti) for you."
मया पूर्वं पुरोडाश इव देवेश दीयते ।
यदि तुष्टोऽसि भगवंस्तदनेन कृतेन मे ॥ २५ ॥
mayā pūrvaṃ puroḍāśa iva deveśa dīyate ,
yadi tuṣṭo'si bhagavaṃstadanena kṛtena me 25
25. mayā pūrvam puroḍāśaḥ iva deveśa dīyate yadi
tuṣṭaḥ asi bhagavan tat anena kṛtena me
25. deveśa pūrvam puroḍāśaḥ iva mayā dīyate yadi
bhagavan tuṣṭaḥ asi tat me anena kṛtena
25. O Lord of gods (deveśa), it is offered by me, just as a sacrificial cake (puroḍāśa) was offered before. If you, O Lord (bhagavan), are pleased by this action of mine, then...
चत्वारो भवतः कुण्डात्स्वदेहाः प्रोद्भवन्तु मे ।
बलवन्तः श्रिया दीप्ता नारायणभुजा इव ॥ २६ ॥
catvāro bhavataḥ kuṇḍātsvadehāḥ prodbhavantu me ,
balavantaḥ śriyā dīptā nārāyaṇabhujā iva 26
26. catvāraḥ bhavataḥ kuṇḍāt svadehāḥ prodbhavantu
me balavantaḥ śriyā dīptāḥ nārāyaṇabhujāḥ iva
26. me kuṇḍāt bhavataḥ catvāraḥ svadehāḥ prodbhavantu
balavantaḥ śriyā dīptāḥ nārāyaṇabhujāḥ iva
26. May four bodies, which are my own, emerge for me from your sacrificial pit. May they be powerful and shining with splendor, like the arms of Narayana.
तैश्चतुर्दिक्कमेवारीन्वध्यामहमविघ्नतः ।
त्वया च दर्शनं देयं मह्यं मतिमते विभो ॥ २७ ॥
taiścaturdikkamevārīnvadhyāmahamavighnataḥ ,
tvayā ca darśanaṃ deyaṃ mahyaṃ matimate vibho 27
27. taiḥ caturdikkam eva arīn vadhyām aham avighnataḥ
tvayā ca darśanam deyam mahyam matimate vibho
27. aham taiḥ avighnataḥ eva caturdikkam arīn vadhyām
ca vibho tvayā matimate mahyam darśanam deyam
27. And through those bodies, I will, without hindrance, slay the enemies in all four directions. Furthermore, O mighty Lord (vibhu), an appearance (darśana) must be granted to me, the intelligent one.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इत्युक्त्वा स महीपालः खङ्गमादाय चिच्छिदे ।
शिरः कमलमालोलं लीलयेवाशु बालकः ॥ २८ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
ityuktvā sa mahīpālaḥ khaṅgamādāya cicchide ,
śiraḥ kamalamālolaṃ līlayevāśu bālakaḥ 28
28. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca iti uktvā saḥ mahīpālaḥ khaṅgam ādāya
cicchide śiraḥ kamalam ālolam līlayā iva āśu bālakaḥ
28. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca iti uktvā saḥ mahīpālaḥ khaṅgam ādāya
bālakaḥ līlayā iva āśu ālolam śiraḥ kamalam cicchide
28. Sri Vasishtha said: Having spoken thus, that king took his sword and, like a boy effortlessly (līlā) severing a swaying lotus, quickly cut off his own head.
छिन्नमेष शिरो यावज्जुहोत्यसितवर्त्मने ।
तावच्छरीरेण सह पपाताग्नौ स पार्थिवः ॥ २९ ॥
chinnameṣa śiro yāvajjuhotyasitavartmane ,
tāvaccharīreṇa saha papātāgnau sa pārthivaḥ 29
29. chinnam eṣaḥ śiraḥ yāvat juhoti asitavartmane
tāvat śarīreṇa saha papāta agnau saḥ pārthivaḥ
29. yāvat eṣaḥ chinnam śiraḥ asitavartmane juhoti
tāvat saḥ pārthivaḥ śarīreṇa saha agnau papāta
29. As soon as he was about to offer that severed head to the fire-god (asitavartman), that king (pārthiva) himself fell into the fire along with his body.
भुक्त्वाथ वह्निस्तं देहं ददावस्मै चतुर्गुणम् ।
महतामुपयुक्तं हि सद्य एवाभिवर्धते ॥ ३० ॥
bhuktvātha vahnistaṃ dehaṃ dadāvasmai caturguṇam ,
mahatāmupayuktaṃ hi sadya evābhivardhate 30
30. bhuktvā atha vahniḥ tam deham dadau asmai caturguṇam
mahatām upayuktam hi sadyaḥ eva abhivardhate
30. atha vahniḥ tam deham bhuktvā asmai caturguṇam
dadau hi mahatām upayuktam sadyaḥ eva abhivardhate
30. Then, having consumed that body, the fire (vahni) gave him one that was four times superior. For indeed, what is utilized by great beings immediately multiplies.
चतुर्मूर्तिरथोत्तस्थौ पावकाद्बसुधाधिपः ।
प्रज्वलंस्तेजसां पुञ्जैर्नारायण इवार्णवात् ॥ ३१ ॥
caturmūrtirathottasthau pāvakādbasudhādhipaḥ ,
prajvalaṃstejasāṃ puñjairnārāyaṇa ivārṇavāt 31
31. caturmūrtiḥ atha uttasthau pāvakāt vasudhādhipaḥ
prajvalan tejasām puñjaiḥ nārāyaṇaḥ iva arṇavāt
31. atha caturmūrtiḥ vasudhādhipaḥ pāvakāt uttasthau
tejasām puñjaiḥ prajvalan nārāyaṇaḥ arṇavāt iva
31. Then, the four-formed lord of the earth arose from the fire, blazing with masses of splendor, just like Nārāyaṇa emerges from the ocean.
ते देहास्तस्य चत्वारो विरेजुर्भास्वरत्विषः ।
सहजातोत्तमोत्तंसभूषणायुधवाससः ॥ ३२ ॥
te dehāstasya catvāro virejurbhāsvaratviṣaḥ ,
sahajātottamottaṃsabhūṣaṇāyudhavāsasaḥ 32
32. te dehāḥ tasya catvāraḥ virejuḥ bhāsvaratviṣaḥ
sahajātottamottaṃsabhūṣaṇāyudhavāsasaḥ
32. tasya te catvāraḥ dehāḥ bhāsvaratviṣaḥ
sahajātottamottaṃsabhūṣaṇāyudhavāsasaḥ virejuḥ
32. His four bodies shone with radiant luster, adorned with excellent crest-jewels, ornaments, weapons, and garments that appeared simultaneously with them.
सकंकटशिरस्त्राणाः समौलिकटकाङ्गदाः ।
सहारकुण्डलाभोगाः सर्वाः सर्वे महाशयाः ॥ ३३ ॥
sakaṃkaṭaśirastrāṇāḥ samaulikaṭakāṅgadāḥ ,
sahārakuṇḍalābhogāḥ sarvāḥ sarve mahāśayāḥ 33
33. sakaṃkaṭaśirastrāṇāḥ samaulikaṭakāṅgadāḥ
sahārakuṇḍalābhogāḥ sarvāḥ sarve mahāśayāḥ
33. (te dehāḥ) sakaṃkaṭaśirastrāṇāḥ samaulikaṭakāṅgadāḥ
sahārakuṇḍalābhogāḥ sarvāḥ sarve mahāśayāḥ (āsan)
33. They were adorned with helmets and breastplates, crowns, bracelets, and armlets, as well as necklaces, earrings, and ample splendor; all of these manifestations were truly great-souled (mahāśaya).
सर्व एव समाकाराः सदृशावयवान्विताः ।
चञ्चलोच्चैःश्रवःप्रख्यं हयरत्नमवस्थिताः ॥ ३४ ॥
sarva eva samākārāḥ sadṛśāvayavānvitāḥ ,
cañcaloccaiḥśravaḥprakhyaṃ hayaratnamavasthitāḥ 34
34. sarve eva samākārāḥ sadṛśāvayavānvitāḥ
cañcaloccaiḥśravaḥprakhyam hayaratnam avasthitāḥ
34. sarve eva samākārāḥ sadṛśāvayavānvitāḥ
hayaratnam cañcaloccaiḥśravaḥprakhyam avasthitāḥ
34. All of them had similar forms and were endowed with similar limbs. They stood like excellent horses, comparable to the restless Uccaiḥśravas.
ससुवर्णशरापूर्णतूणीराः सुमहाशयाः ।
समानगुणकोदण्डाः समानवपुषः शुभाः ॥ ३५ ॥
sasuvarṇaśarāpūrṇatūṇīrāḥ sumahāśayāḥ ,
samānaguṇakodaṇḍāḥ samānavapuṣaḥ śubhāḥ 35
35. sasuvarnasarapurnatunirāḥ sumahāśayāḥ
samānaguṇakodaṇḍāḥ samānavapuṣaḥ śubhāḥ
35. sasuvarnasarapurnatunirāḥ sumahāśayāḥ
samānaguṇakodaṇḍāḥ samānavapuṣaḥ śubhāḥ
35. They possessed quivers filled with golden arrows and were noble-minded. Their bows were of similar quality, and their forms were uniform and auspicious.
समारोहन्ति ते यस्मिन्पुंसि नागे रथे हये ।
सर्वेषामरिदोषाणां नैव गम्यो भवत्यसौ ॥ ३६ ॥
samārohanti te yasminpuṃsi nāge rathe haye ,
sarveṣāmaridoṣāṇāṃ naiva gamyo bhavatyasau 36
36. samārohanti te yasmin puṃsi nāge rathe haye
sarveṣām aridoṣāṇām na eva gamyaḥ bhavati asau
36. te yasmin puṃsi nāge rathe haye samārohanti,
asau sarveṣām aridoṣāṇām na eva gamyaḥ bhavati
36. That person, elephant, chariot, or horse upon which they mount becomes utterly unassailable by all enemy flaws or attacks.
पीत्वा धृत्वा चिरं कालं गर्भे पुरुषतापिताः ।
वेद्यामिव हितास्तत्र सागरा वडवार्चिषा ॥ ३७ ॥
pītvā dhṛtvā ciraṃ kālaṃ garbhe puruṣatāpitāḥ ,
vedyāmiva hitāstatra sāgarā vaḍavārciṣā 37
37. pītvā dhṛtvā ciram kālam garbhe puruṣatāpitāḥ
vedyām iva hitāḥ tatra sāgarāḥ vaḍavārcṣā
37. ciram kālam pītvā dhṛtvā garbhe puruṣatāpitāḥ (te)
tatra vedyām iva sāgarāḥ vaḍavārcṣā hitāḥ (āsan)
37. Having drunk (of knowledge or power) and retained (it) for a long time, and heated inwardly by (their) masculine strength (puruṣa), they were situated there, like oceans restrained by the submarine Vaḍavā fire on a sacrificial altar.
रत्नाश्वदेहकुसुमोत्करपूर्णदेहाश्चत्वार इन्दुहसितैरवभासयन्तः ।
सन्मूर्तयो हरय एव यथाब्धयो वा वेदा इवाहुतिहुतादनलात्प्रसस्रुः ॥ ३८ ॥
ratnāśvadehakusumotkarapūrṇadehāścatvāra induhasitairavabhāsayantaḥ ,
sanmūrtayo haraya eva yathābdhayo vā vedā ivāhutihutādanalātprasasruḥ 38
38. ratnāśvadehakusumotkarapūrṇadehāḥ
catvāraḥ induhasitaiḥ avabhāsayantaḥ
sanmūrtayaḥ harayaḥ eva yathā abdhayaḥ vā
vedāḥ iva āhutihutāt analāt prasasruḥ
38. catvāraḥ ratnāśvadehakusumotkarapūrṇadehāḥ
induhasitaiḥ avabhāsayantaḥ yathā
sanmūrtayaḥ eva vā harayaḥ vā abdhayaḥ vā
vedāḥ iva āhutihutāt analāt prasasruḥ
38. The four figures, whose bodies were adorned with jewels, horses, and abundant flowers, radiated light with smiles like the moon. They emerged from the sacrificial fire where oblations had been offered, just like auspicious forms, or indeed like lions, or like oceans, or like the Vedas themselves.