Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-109

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
राजोवाच ।
तस्मिंस्तदा वर्तमाने कष्टे विधिविपर्यये ।
अकालोल्वणकल्पान्ते नितान्तं तापदायिनि ॥ १ ॥
rājovāca ,
tasmiṃstadā vartamāne kaṣṭe vidhiviparyaye ,
akālolvaṇakalpānte nitāntaṃ tāpadāyini 1
1. rājan uvāca tasmin tadā vartamāne kaṣṭe
vidhiviparyaye akālolvaṇakalpānte nitāntam tāpadāyini
1. rājan uvāca tadā tasmin kaṣṭe vidhiviparyaye
akālolvaṇakalpānte nitāntam tāpadāyini vartamāne
1. The King said: 'At that time, amidst that grievous reversal of destiny (vidhiviparyaya), which was like an untimely and terrible cosmic dissolution (kalpānta) and caused extreme suffering...'
जनाः केचन निष्क्रम्य सकलत्रसुहृज्जनाः ।
गता देशान्तरं व्योम्नः शरदीव पयोधराः ॥ २ ॥
janāḥ kecana niṣkramya sakalatrasuhṛjjanāḥ ,
gatā deśāntaraṃ vyomnaḥ śaradīva payodharāḥ 2
2. janāḥ kecana niṣkramya sakalatrasuhṛjjanāḥ
gatāḥ deśāntaram vyomnaḥ śaradi iva payodharāḥ
2. kecana janāḥ sakalatrasuhṛjjanāḥ niṣkramya
śaradi vyomnaḥ payodharāḥ iva deśāntaram gatāḥ
2. Some people, accompanied by their wives and friends, departed and went to other lands, just like clouds vanish from the sky in autumn.
देहावयवसंलीनपुत्रदाराग्र्यबन्धवः ।
शीर्णाः केचन तत्रैव च्छिन्ना इव वने द्रुमाः ॥ ३ ॥
dehāvayavasaṃlīnaputradārāgryabandhavaḥ ,
śīrṇāḥ kecana tatraiva cchinnā iva vane drumāḥ 3
3. dehāvayavasaṃlīnaputradārāgryabandhavaḥ śīrṇāḥ
kecana tatra eva chinnāḥ iva vane drumāḥ
3. kecana dehāvayavasaṃlīnaputradārāgryabandhavaḥ
tatra eva śīrṇāḥ vane chinnāḥ drumāḥ iva
3. Some, whose sons, wives, and chief relatives clung to their very bodies (in their distress), perished right there, like trees cut down in a forest.
भक्ताः केचन च व्याघ्रैर्निर्गतास्तु स्वमन्दिरात् ।
अजातपक्षकाः श्येनैः खगा नीडोद्गता इव ॥ ४ ॥
bhaktāḥ kecana ca vyāghrairnirgatāstu svamandirāt ,
ajātapakṣakāḥ śyenaiḥ khagā nīḍodgatā iva 4
4. bhaktāḥ kecana ca vyāghraiḥ nirgatāḥ tu svamandirāt
ajātapakṣakāḥ śyenaiḥ khagāḥ nīḍa udgatāḥ iva
4. ca kecana bhaktāḥ vyāghraiḥ iva svamandirāt nirgatāḥ
nīḍa udgatāḥ ajātapakṣakāḥ khagāḥ śyenaiḥ tu
4. And some, who had just come out of their homes, were devoured by tigers, just like unfledged birds that have just emerged from their nests are seized by hawks.
प्रविष्टाः केचिदनलं ज्वलितं शलभा इव ।
केचिच्श्वभ्रेषु पतिताः शिला शैलच्युता इव ॥ ५ ॥
praviṣṭāḥ kecidanalaṃ jvalitaṃ śalabhā iva ,
kecicśvabhreṣu patitāḥ śilā śailacyutā iva 5
5. praviṣṭāḥ kecit analam jvalitam śalabhāḥ iva
kecit śvabhreṣu patitāḥ śilāḥ śailacyutāḥ iva
5. kecit śalabhāḥ iva jvalitam analam praviṣṭāḥ
kecit śailacyutāḥ iva śilāḥ śvabhreṣu patitāḥ
5. Some entered the blazing fire, like moths. Others fell into chasms, like rocks dislodged from mountains.
अहं तु तान्परित्यज्य श्वशुरादीन्स्वकं क्षमम् ।
कलत्रमात्रमादाय कृच्छ्राद्देशाद्विनिर्गतः ॥ ६ ॥
ahaṃ tu tānparityajya śvaśurādīnsvakaṃ kṣamam ,
kalatramātramādāya kṛcchrāddeśādvinirgataḥ 6
6. aham tu tān parityajya śvaśurādīn svakam kṣamam
kalatramātram ādāya kṛcchrāt deśāt vinirgataḥ
6. aham tu tān śvaśurādīn svakam kṣamam parityajya
kalatramātram ādāya kṛcchrāt deśāt vinirgataḥ
6. But I, having abandoned my father-in-law and other relatives, as well as my own secure situation, took only my wife and with great difficulty departed from that land.
अनलाननिलांश्चैव भक्षकांस्तक्षकानपि ।
वञ्चयित्वा भयान्मृत्योः सदारोऽहं विनिर्गतः ॥ ७ ॥
analānanilāṃścaiva bhakṣakāṃstakṣakānapi ,
vañcayitvā bhayānmṛtyoḥ sadāro'haṃ vinirgataḥ 7
7. analān anilān ca eva bhakṣakān takṣakān api
vañcayitvā bhayāt mṛtyoḥ sadāraḥ aham vinirgataḥ
7. aham sadāraḥ analān anilān ca eva bhakṣakān
takṣakān api mṛtyoḥ bhayāt vañcayitvā vinirgataḥ
7. Having eluded fires, winds, predators, and even venomous serpents, I departed with my wife, thereby escaping the fear of death.
प्राप्य तद्देशपर्यन्तं तत्र तालतरोस्तले ।
अवरोप्य सुतान्स्कन्धान्नानानर्थानिवोल्वणान् ॥ ८ ॥
prāpya taddeśaparyantaṃ tatra tālatarostale ,
avaropya sutānskandhānnānānarthānivolvaṇān 8
8. prāpya tat deśaparyantam tatra tālataroḥ tale
avaropya sutān skandhān nānā anarthān iva ulvaṇān
8. tat deśaparyantam prāpya tatra tālataroḥ tale
sutān skandhān nānā ulvaṇān anarthān iva avaropya
8. Having reached the border of that land, there, at the foot of a palm tree, he put down his sons from his shoulders, as if they were terrible, various misfortunes.
विश्रान्तोऽस्मि चिरं श्रान्तो रौरवादिव निर्गतः ।
दीर्घदावनिदाघार्तो ग्रीष्मे पद्म इवाजलः ॥ ९ ॥
viśrānto'smi ciraṃ śrānto rauravādiva nirgataḥ ,
dīrghadāvanidāghārto grīṣme padma ivājalaḥ 9
9. viśrāntaḥ asmi ciram śrāntaḥ rauravāt iva nirgataḥ
dīrgha-dāvanidāgha-ārtaḥ grīṣme padmaḥ iva ajalaḥ
9. aham ciram śrāntaḥ rauravāt iva nirgataḥ viśrāntaḥ asmi.
(aham) dīrgha-dāvanidāgha-ārtaḥ grīṣme ajalaḥ padmaḥ iva (asmi).
9. I am now rested, having been weary for a long time, as if I had emerged from the Raurava hell. I was tormented by a long summer drought, much like a lotus without water in the summer heat.
अथ चाण्डालकन्यायां विश्रान्तायां तरोस्तले ।
सुप्तायां शीतलच्छाये द्वौ समालिड्य दारकौ ॥ १० ॥
atha cāṇḍālakanyāyāṃ viśrāntāyāṃ tarostale ,
suptāyāṃ śītalacchāye dvau samāliḍya dārakau 10
10. atha cāṇḍāla-kanyāyām viśrāntāyām taros tale
suptāyām śītala-chāyāyām dvau samāliḍya dārakau
10. atha cāṇḍāla-kanyāyām taros tale śītala-chāyāyām viśrāntāyām suptāyām dvau dārakau samāliḍya.
10. Then, as the Caṇḍāla girl rested at the foot of the tree, sleeping in its cool shade, she embraced two children.
पृच्छको नाम तनयो ममैकः पुरतः स्थितः ।
अत्यन्तवल्लभोऽस्माकं कनीयान्मौग्ध्यवानिति ॥ ११ ॥
pṛcchako nāma tanayo mamaikaḥ purataḥ sthitaḥ ,
atyantavallabho'smākaṃ kanīyānmaugdhyavāniti 11
11. pṛcchakaḥ nāma tanayaḥ mama ekaḥ purataḥ sthitaḥ
atyanta-vallabhaḥ asmākam kanīyān maugdhyavān iti
11. mama ekaḥ tanayaḥ pṛcchakaḥ nāma purataḥ sthitaḥ.
asmākam atyanta-vallabhaḥ kanīyān maugdhyavān iti.
11. One son of mine, named Pṛcchaka, stood before me; he was extremely beloved by us, being the younger and innocent one.
स मामुवाच दीनात्मा वाष्पपूर्णविलोचनः ।
तात देह्याशु मे मांसं पातुं च रुधिरं क्षणात् ॥ १२ ॥
sa māmuvāca dīnātmā vāṣpapūrṇavilocanaḥ ,
tāta dehyāśu me māṃsaṃ pātuṃ ca rudhiraṃ kṣaṇāt 12
12. saḥ mām uvāca dīna-ātmā vāṣpa-pūrṇa-vilocanaḥ
tāta dehi āśu me māṃsam pātum ca rudhiram kṣaṇāt
12. saḥ dīna-ātmā vāṣpa-pūrṇa-vilocanaḥ mām uvāca: "tāta,
āśu me māṃsam ca rudhiram pātum kṣaṇāt dehi.
"
12. With a sorrowful heart and eyes brimming with tears, he said to me, "Father, quickly give me meat and blood to drink at once!"
पुनःपुनर्वदन्नेवं स बालस्तनयो मम ।
प्राणान्तिकीं दशां प्राप्तः साक्रन्दो हि पुनः क्षुधा ॥ १३ ॥
punaḥpunarvadannevaṃ sa bālastanayo mama ,
prāṇāntikīṃ daśāṃ prāptaḥ sākrando hi punaḥ kṣudhā 13
13. punaḥpunaḥ vadan evam saḥ bālaḥ tanayaḥ mama
prāṇāntikīm daśām prāptaḥ sa-ākrandah hi punaḥ kṣudhā
13. mama saḥ bālaḥ tanayaḥ punaḥpunaḥ evam vadan hi
kṣudhā sa-ākrandah prāṇāntikīm daśām prāptaḥ
13. My son, that child, repeatedly spoke in this way, and indeed, reached a life-threatening state, crying out from hunger.
तस्योक्तं तु मया पुत्र मांसं नास्तीति भूरिशः ।
तथापि मांसं देहीति वदत्येव स दुर्मतिः ॥ १४ ॥
tasyoktaṃ tu mayā putra māṃsaṃ nāstīti bhūriśaḥ ,
tathāpi māṃsaṃ dehīti vadatyeva sa durmatiḥ 14
14. tasya uktam tu mayā putra māṃsam na asti iti bhūriśaḥ
tathāpi māṃsam dehi iti vadati eva saḥ durmatiḥ
14. tu mayā tasya putra māṃsam na asti iti bhūriśaḥ
uktam tathāpi saḥ durmatiḥ māṃsam dehi iti eva vadati
14. I repeatedly told him, 'Son, there is no meat.' Nevertheless, that foolish boy kept insisting, 'Give me meat!'
अथ वात्सल्यमूढेन मया दुःखातिभारिणा ।
तस्योक्तं पुत्र मन्मांसं पक्वं संभुज्यतामिति ॥ १५ ॥
atha vātsalyamūḍhena mayā duḥkhātibhāriṇā ,
tasyoktaṃ putra manmāṃsaṃ pakvaṃ saṃbhujyatāmiti 15
15. atha vātsalya-mūḍhena mayā duḥkha-ati-bhāriṇā tasya
uktam putra mat-māṃsam pakvam sambhujyatām iti
15. atha vātsalya-mūḍhena duḥkha-ati-bhāriṇā mayā tasya
uktam putra pakvam mat-māṃsam sambhujyatām iti
15. Then, I, deluded by parental affection and overwhelmed by deep sorrow, told him, 'Son, eat my cooked flesh!'
तदप्यङ्गीकृतं तेन देहीति वदता पुनः ।
मन्मांसभक्षणं क्षीणवृत्तिनाऽऽश्लेषवृत्तिना ॥ १६ ॥
tadapyaṅgīkṛtaṃ tena dehīti vadatā punaḥ ,
manmāṃsabhakṣaṇaṃ kṣīṇavṛttinā''śleṣavṛttinā 16
16. tat api aṅgīkṛtam tena dehi iti vadatā punaḥ
mat-māṃsa-bhakṣaṇam kṣīṇa-vṛttinā ā-śleṣa-vṛttinā
16. dehi iti punaḥ vadatā kṣīṇa-vṛttinā ā-śleṣa-vṛttinā
tena mat-māṃsa-bhakṣaṇam tat api aṅgīkṛtam
16. That (offer) for the eating of my own flesh was also accepted by him, who was crying out 'Give!' again, his means of subsistence exhausted, and whose only recourse was desperate clinging.
सर्वदुःखापनोदाय स्नेहकारुण्यमोहिना ।
तस्य तामार्तिमालोक्य मया दुःखातिभारिणा ॥ १७ ॥
sarvaduḥkhāpanodāya snehakāruṇyamohinā ,
tasya tāmārtimālokya mayā duḥkhātibhāriṇā 17
17. sarvaduḥkhāpanodāya snehakāruṇyamohinā
tasya tām ārtim ālokya mayā duḥkhātibhāriṇā
17. mayā duḥkhātibhāriṇā snehakāruṇyamohinā
tasya tām ārtim ālokya sarvaduḥkhāpanodāya
17. Seeing that distress of his, I, overwhelmed with sorrow and deluded by affection and compassion, (resolved upon a path) for the removal of all sorrows.
सोढुं तामापदं तीव्रामशक्तेन हतात्मना ।
मरणायातिमित्राय कृतोऽन्तर्निश्चयो मया ॥ १८ ॥
soḍhuṃ tāmāpadaṃ tīvrāmaśaktena hatātmanā ,
maraṇāyātimitrāya kṛto'ntarniścayo mayā 18
18. soḍhum tām āpadam tīvrām aśaktena hatātmanā
maraṇāya atimitrāya kṛtaḥ antar niścayaḥ mayā
18. mayā tīvrām tām āpadam soḍhum aśaktena hatātmanā
atimitrāya maraṇāya antar niścayaḥ kṛtaḥ
18. Unable to bear that severe calamity and with a desperate heart (ātman), I made an inner determination for death for my very dear friend.
तत्र काष्ठानि संचित्य चितां रचितवानहम् ।
चिता चटचटास्फोटैः स्थिता मदभिकाङ्क्षिणी ॥ १९ ॥
tatra kāṣṭhāni saṃcitya citāṃ racitavānaham ,
citā caṭacaṭāsphoṭaiḥ sthitā madabhikāṅkṣiṇī 19
19. tatra kāṣṭhāni saṃcitya citām racitavān aham
citā caṭacaṭāspoṭaiḥ sthitā madabhikāṅkṣiṇī
19. aham tatra kāṣṭhāni saṃcitya citām racitavān.
citā caṭacaṭāspoṭaiḥ madabhikāṅkṣiṇī sthitā
19. There, having collected logs, I constructed a pyre. The pyre stood, crackling, as if eager for me.
तस्यां तु यावदात्मानं चितायां निक्षिपाम्यहम् ।
चलितोऽस्मि जवात्तावदस्मात्सिंहासनान्नृपः ॥ २० ॥
tasyāṃ tu yāvadātmānaṃ citāyāṃ nikṣipāmyaham ,
calito'smi javāttāvadasmātsiṃhāsanānnṛpaḥ 20
20. tasyām tu yāvat ātmānam citāyām nikṣipāmi aham
calitaḥ asmi javāt tāvat asmāt siṃhāsanāt nṛpaḥ
20. tu yāvat aham tasyām citāyām ātmānam nikṣipāmi,
tāvat nṛpaḥ javāt asmāt siṃhāsanāt calitaḥ asmi
20. But as I was about to cast myself (ātman) into that pyre, then swiftly I, the king, moved from this throne.
ततस्तूर्यनिनादेन जयशब्देन बोधितः ।
इति शाम्बरिकेणायं मोह उत्पादितो मम ॥ २१ ॥
tatastūryaninādena jayaśabdena bodhitaḥ ,
iti śāmbarikeṇāyaṃ moha utpādito mama 21
21. tataḥ tūryanādena jayaśabdena bodhitaḥ
iti śāmbarikeṇa ayam mohaḥ utpāditaḥ mama
21. śāmbarikeṇa ayam mohaḥ mama utpāditaḥ iti
tataḥ tūryanādena jayaśabdena bodhitaḥ
21. Thus, this delusion (moha) was produced in me by the magician (śāmbarika), after I had been awakened by the sound of trumpets and shouts of victory.
अज्ञानेनेव जीवस्य दशाशतसमन्वितः ।
इत्युक्तवति राजेन्द्रे लवणे भूरितेजसि ॥ २२ ॥
ajñāneneva jīvasya daśāśatasamanvitaḥ ,
ityuktavati rājendre lavaṇe bhūritejasi 22
22. ajñānena iva jīvasya daśāśatasamanvitaḥ
iti uktavati rājendre lavaṇe bhūritejasi
22. ajñānena iva jīvasya daśāśatasamanvitaḥ
iti bhūritejasi rājendre lavaṇe uktavati
22. When King Lavana, radiant with great energy, had thus spoken: '(The state of) a living being (jīva) is endowed with hundreds of conditions, as if by ignorance...'
अन्तर्धानं जगामाशु तत्र शाम्बरिकः क्षणात् ।
अथेदमूचुस्ते सभ्या विस्मयोत्फुल्ललोचनाः ॥ २३ ॥
antardhānaṃ jagāmāśu tatra śāmbarikaḥ kṣaṇāt ,
athedamūcuste sabhyā vismayotphullalocanāḥ 23
23. antardhānam jagāma āśu tatra śāmbarikaḥ kṣaṇāt
atha idam ūcuḥ te sabhyāḥ vismayotphullalocanāḥ
23. tatra śāmbarikaḥ kṣaṇāt āśu antardhānam jagāma
atha vismayotphullalocanāḥ te sabhyāḥ idam ūcuḥ
23. The magician (śāmbarika) then quickly vanished there in an instant. Thereupon, the assembly members, their eyes wide open in astonishment, spoke this.
नायं शाम्बरिको देव यस्य नास्ति धनैषणा ।
दैवी काचन मायेयं संसारस्थितिबोधिनी ॥ २४ ॥
nāyaṃ śāmbariko deva yasya nāsti dhanaiṣaṇā ,
daivī kācana māyeyaṃ saṃsārasthitibodhinī 24
24. na ayam śāmbarikaḥ deva yasya na asti dhanaiṣaṇā
daivī kācana māyā iyam saṃsārasthitibodhinī
24. deva ayam śāmbarikaḥ na yasya dhanaiṣaṇā na asti
iyam kācana daivī māyā saṃsārasthitibodhinī
24. O king (deva), this is not a common magician (śāmbarika), for he has no desire for wealth (dhanaiṣaṇā). This is some divine power of illusion (māyā), which reveals the true nature of worldly existence (saṃsāra).
मनोविलासः संसार इति यस्यां प्रतीयते ।
सर्वशक्तेरनन्तस्य विलासो हि मनोजगत् ॥ २५ ॥
manovilāsaḥ saṃsāra iti yasyāṃ pratīyate ,
sarvaśakteranantasya vilāso hi manojagat 25
25. manovilāsaḥ saṃsāraḥ iti yasyām pratīyate
sarvaśakteḥ anantasya vilāsaḥ hi manojagat
25. yasyām saṃsāraḥ manovilāsaḥ iti pratīyate
hi manojagat sarvaśakteḥ anantasya vilāsaḥ
25. Wherein it is perceived that the phenomenal world (saṃsāra) is a mere play of the mind. Indeed, the mental world is a manifestation of the all-powerful and infinite [reality].
सर्वशक्तेर्विचित्रा हि शक्तयः शतशो विधेः ।
यद्विवेकि मनोऽप्येष विमोहयति मायया ॥ २६ ॥
sarvaśaktervicitrā hi śaktayaḥ śataśo vidheḥ ,
yadviveki mano'pyeṣa vimohayati māyayā 26
26. sarvaśakteḥ vicitrāḥ hi śaktayaḥ śataśaḥ vidheḥ
yat viveki manaḥ api eṣaḥ vimohayati māyayā
26. hi sarvaśakteḥ vidheḥ śaktayaḥ vicitrāḥ śataśaḥ
yat eṣaḥ viveki manaḥ api māyayā vimohayati
26. Indeed, the diverse powers (śakti) of the all-powerful ordainer (vidhi) are countless. It is this very [ordainer] that bewilders even the discerning mind (manas) through its illusion (māyā).
विज्ञातलोकवृत्तान्तः क्व नामायं महीपतिः ।
क्व सामान्यमनोवृत्तियोग्यो विपुलसंभ्रमः ॥ २७ ॥
vijñātalokavṛttāntaḥ kva nāmāyaṃ mahīpatiḥ ,
kva sāmānyamanovṛttiyogyo vipulasaṃbhramaḥ 27
27. vijñātalokavṛttāntaḥ kva nāma ayam mahīpatiḥ
kva sāmānyamanovṛttiyogyaḥ vipulasaṃbhramaḥ
27. ayam vijñātalokavṛttāntaḥ mahīpatiḥ kva nāma
sāmānyamanovṛttiyogyaḥ vipulasaṃbhramaḥ kva
27. How can this king, who truly understands the ways of the world, possibly be subject to such immense confusion, which is fitting only for an ordinary state of mind?
न च शाम्बरिकेच्छेयं माया मनसि मोहिनी ।
अर्थस्य सिद्ध्यै चेहन्ते नित्यं शाम्बरिकाः किल ॥ २८ ॥
na ca śāmbarikeccheyaṃ māyā manasi mohinī ,
arthasya siddhyai cehante nityaṃ śāmbarikāḥ kila 28
28. na ca śāmbarikecchā iyam māyā manasi mohinī
arthasya siddhyai ca īhante nityam śāmbarikāḥ kila
28. ca iyam mohinī māyā manasi śāmbarikecchā na.
ca kila śāmbarikāḥ arthasya siddhyai nityam īhante
28. Moreover, this deluding illusion (māyā) in the mind is not merely a magician's contrivance. For magicians, it is well known, constantly strive for the accomplishment of specific objectives.
यत्नेन प्रार्थयन्तेऽर्थं नान्तर्धानं व्रजन्ति भो ।
इति संदेहवेलायां संस्थिता लुलिता वयम् ॥ २९ ॥
yatnena prārthayante'rthaṃ nāntardhānaṃ vrajanti bho ,
iti saṃdehavelāyāṃ saṃsthitā lulitā vayam 29
29. yatnena prārthayante artham na antardhānam vrajanti
bho iti saṃdehavelāyām saṃsthitāḥ lulitāḥ vayam
29. vayam yatnena artham prārthayante na antardhānam
vrajanti bho iti saṃdehavelāyām saṃsthitāḥ lulitāḥ
29. With effort, they seek their objectives; they do not vanish away. Thus, O, we remain here, agitated, in this moment of uncertainty.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
सभायामवसं तस्यामहं राम तदा किल ।
तेन प्रत्यक्षतो दृष्टं मयैतन्नान्यतः श्रुतम् ॥ ३० ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
sabhāyāmavasaṃ tasyāmahaṃ rāma tadā kila ,
tena pratyakṣato dṛṣṭaṃ mayaitannānyataḥ śrutam 30
30. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca sabhāyām avasam tasyām aham rāma tadā
kila tena pratyakṣataḥ dṛṣṭam mayā etat na anyataḥ śrutam
30. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca rāma aham tadā tasyām sabhāyām kila
avasam etat mayā pratyakṣataḥ dṛṣṭam tena na anyataḥ śrutam
30. Śrī Vasiṣṭha said: 'O Rāma, I was indeed present in that assembly at that time. I saw this directly myself; it was not merely heard from elsewhere.'
इति बहुकलनाविवर्धिताङ्गं जयति चिरं विततं मनो महात्मन् ।
शममुपगमिते परस्वभावे परममुपैष्यसि पावनं पदं यत् ॥ ३१ ॥
iti bahukalanāvivardhitāṅgaṃ jayati ciraṃ vitataṃ mano mahātman ,
śamamupagamite parasvabhāve paramamupaiṣyasi pāvanaṃ padaṃ yat 31
31. iti bahukalanāvivardhitāṅgam jayati
ciram vitatam manaḥ mahātman
śamam upagamite parasvabhāve
paramam upaiṣyasi pāvanam padam yat
31. iti mahātman manaḥ bahukalanāvivardhitāṅgam
ciram vitatam jayati
yat paramam pāvanam padam upaiṣyasi
parasvabhāve śamam upagamite
31. Thus, O great soul (mahātman), the mind (manas), which is vast and perpetually active, its components greatly expanded by numerous perceptions and thoughts, triumphs. When the supreme intrinsic nature (dharma) has attained tranquility, you will certainly reach that highest, purifying state (pada).