योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-3, chapter-119
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
ऊर्मिकासंविदा हेम यथा विस्मृत्य हेमताम् ।
विरौति नाहं हेमेति तथात्माहंतयानया ॥ १ ॥
ऊर्मिकासंविदा हेम यथा विस्मृत्य हेमताम् ।
विरौति नाहं हेमेति तथात्माहंतयानया ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
ūrmikāsaṃvidā hema yathā vismṛtya hematām ,
virauti nāhaṃ hemeti tathātmāhaṃtayānayā 1
ūrmikāsaṃvidā hema yathā vismṛtya hematām ,
virauti nāhaṃ hemeti tathātmāhaṃtayānayā 1
1.
śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca | ūrmikā-saṃvidā hema yathā vismṛtya
hematām | virauti na aham hema iti tathā ātmā ahaṃtayā anayā ||
hematām | virauti na aham hema iti tathā ātmā ahaṃtayā anayā ||
1.
śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca yathā hema ūrmikā-saṃvidā hematām vismṛtya "na aham hema" iti virauti,
tathā ātmā anayā ahaṃtayā
tathā ātmā anayā ahaṃtayā
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Just as gold, perceiving itself merely as an ornament (like an earring), forgets its golden nature and exclaims, 'I am not gold,' similarly, the individual self (ātman) identifies itself through this ego (ahaṅkāra).
श्रीराम उवाच ।
ऊर्मिकासंविदुदयः कथं हेम्नो यथा मुने ।
अहंता चात्मन इति यथावद्ब्रूहि मे प्रभो ॥ २ ॥
ऊर्मिकासंविदुदयः कथं हेम्नो यथा मुने ।
अहंता चात्मन इति यथावद्ब्रूहि मे प्रभो ॥ २ ॥
śrīrāma uvāca ,
ūrmikāsaṃvidudayaḥ kathaṃ hemno yathā mune ,
ahaṃtā cātmana iti yathāvadbrūhi me prabho 2
ūrmikāsaṃvidudayaḥ kathaṃ hemno yathā mune ,
ahaṃtā cātmana iti yathāvadbrūhi me prabho 2
2.
śrīrāma uvāca ūrmikāsaṃvidudayaḥ katham hemnaḥ yathā
mune ahaṃtā ca ātmanaḥ iti yathāvat brūhi me prabho
mune ahaṃtā ca ātmanaḥ iti yathāvat brūhi me prabho
2.
mune prabho yathā hemnaḥ
ūrmikāsaṃvidudayaḥ katham [bhavati]
tathā ātmanaḥ ahaṃtā ca katham
[bhavati] iti me yathāvat brūhi
ūrmikāsaṃvidudayaḥ katham [bhavati]
tathā ātmanaḥ ahaṃtā ca katham
[bhavati] iti me yathāvat brūhi
2.
Śrī Rāma said: O Sage, just as the perception of a ripple (ūrmikā) arises from gold (heman), how does ego (ahaṅkāra) arise from the self (ātman)? O Lord, please explain this to me precisely.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
सत एवागमापायौ प्रष्टव्यौ नासतः सता ।
अहंत्वमूर्मिकात्वं च सती तु न कदाचन ॥ ३ ॥
सत एवागमापायौ प्रष्टव्यौ नासतः सता ।
अहंत्वमूर्मिकात्वं च सती तु न कदाचन ॥ ३ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
sata evāgamāpāyau praṣṭavyau nāsataḥ satā ,
ahaṃtvamūrmikātvaṃ ca satī tu na kadācana 3
sata evāgamāpāyau praṣṭavyau nāsataḥ satā ,
ahaṃtvamūrmikātvaṃ ca satī tu na kadācana 3
3.
śrīvasiṣṭha uvāca sataḥ eva āgamāpāyau praṣṭavyau na
asataḥ satā ahaṃtvam ūrmikātvam ca satī tu na kadācana
asataḥ satā ahaṃtvam ūrmikātvam ca satī tu na kadācana
3.
[he rāma] satā satāḥ eva āgamāpāyau praṣṭavyau,
asataḥ na [praṣṭavyau] ahaṃtvam ūrmikātvam ca tu kadācana satī na [bhavataḥ]
asataḥ na [praṣṭavyau] ahaṃtvam ūrmikātvam ca tu kadācana satī na [bhavataḥ]
3.
Śrī Vasiṣṭha said: One should only inquire into the origin and dissolution of that which is existent (sat), not into the non-existent from the existent. But the sense of 'I-ness' (ahaṃtva) and the quality of being a ripple (ūrmikātva) are never truly existent.
हेमं हेम्न्यूर्मिकां च त्वं गृहाणेत्युदितो यदि ।
यद्दीयते सोर्मिकेण तत्तदस्ति न संशयः ॥ ४ ॥
यद्दीयते सोर्मिकेण तत्तदस्ति न संशयः ॥ ४ ॥
hemaṃ hemnyūrmikāṃ ca tvaṃ gṛhāṇetyudito yadi ,
yaddīyate sormikeṇa tattadasti na saṃśayaḥ 4
yaddīyate sormikeṇa tattadasti na saṃśayaḥ 4
4.
hemam hemni ūrmikām ca tvam gṛhāṇa iti uditaḥ yadi
yat dīyate sa ūrmikeṇa tat tat asti na saṃśayaḥ
yat dīyate sa ūrmikeṇa tat tat asti na saṃśayaḥ
4.
yadi tvam hemam hemni ūrmikām ca gṛhāṇa iti uditaḥ,
[tadā] yat sa ūrmikeṇa dīyate,
tat tat asti,
saṃśayaḥ na [asti]
[tadā] yat sa ūrmikeṇa dīyate,
tat tat asti,
saṃśayaḥ na [asti]
4.
If you are told, 'Perceive the gold (heman) as gold, and the ripple (ūrmikā) as being in the gold (heman),' then whatever is thus presented as being with the ripple (ūrmikā) indeed exists; there is no doubt about it.
श्रीराम उवाच ।
एवं चेत्तत्त्प्रभो किं स्यादूर्मिकात्वं तु कीदृशम् ।
अनयैवार्थनिश्चित्या ज्ञास्यामि ब्रह्मणो वपुः ॥ ५ ॥
एवं चेत्तत्त्प्रभो किं स्यादूर्मिकात्वं तु कीदृशम् ।
अनयैवार्थनिश्चित्या ज्ञास्यामि ब्रह्मणो वपुः ॥ ५ ॥
śrīrāma uvāca ,
evaṃ cettattprabho kiṃ syādūrmikātvaṃ tu kīdṛśam ,
anayaivārthaniścityā jñāsyāmi brahmaṇo vapuḥ 5
evaṃ cettattprabho kiṃ syādūrmikātvaṃ tu kīdṛśam ,
anayaivārthaniścityā jñāsyāmi brahmaṇo vapuḥ 5
5.
śrīrāma uvāca evam cet tat prabho kim syāt ūrmikātvam tu
kīdṛśam anayā eva arthanirścityā jñāsyāmi brahmaṇaḥ vapuḥ
kīdṛśam anayā eva arthanirścityā jñāsyāmi brahmaṇaḥ vapuḥ
5.
prabho,
evam cet,
tat kim syāt? ūrmikātvam tu kīdṛśam? anayā eva arthanirścityā brahmaṇaḥ vapuḥ jñāsyāmi
evam cet,
tat kim syāt? ūrmikātvam tu kīdṛśam? anayā eva arthanirścityā brahmaṇaḥ vapuḥ jñāsyāmi
5.
Śrī Rāma said: If this is the case, O Lord, then what would be the implication? What, then, is the precise nature of ripple-ness (ūrmikātva)? Through this very clarification of meaning, I shall understand the fundamental nature (vapus) of Brahman (brahman).
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
रूपं राघव नीरूपमसतश्चेन्निरूप्यते ।
तद्वन्ध्यातनयाकारगुणांस्त्वं समुदाहर ॥ ६ ॥
रूपं राघव नीरूपमसतश्चेन्निरूप्यते ।
तद्वन्ध्यातनयाकारगुणांस्त्वं समुदाहर ॥ ६ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
rūpaṃ rāghava nīrūpamasataścennirūpyate ,
tadvandhyātanayākāraguṇāṃstvaṃ samudāhara 6
rūpaṃ rāghava nīrūpamasataścennirūpyate ,
tadvandhyātanayākāraguṇāṃstvaṃ samudāhara 6
6.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca rūpam rāghava nirūpam asataḥ cet
nirūpyate tat vandhyātanayākāraguṇān tvam samudāhara
nirūpyate tat vandhyātanayākāraguṇān tvam samudāhara
6.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca rāghava rūpam nirūpam asataḥ cet
nirūpyate tat tvam vandhyātanayākāraguṇān samudāhara
nirūpyate tat tvam vandhyātanayākāraguṇān samudāhara
6.
Śrī Vasiṣṭha said: O Rāghava, if form is described as formless and non-existent, then you might as well describe the form and qualities of a barren woman's son.
ऊर्मिकात्वं मुधा भ्रान्तिर्मायैषा सत्स्वरूपिणी ।
रूपं तदेतदेवास्याः प्रेक्षिता यन्न दृश्यते ॥ ७ ॥
रूपं तदेतदेवास्याः प्रेक्षिता यन्न दृश्यते ॥ ७ ॥
ūrmikātvaṃ mudhā bhrāntirmāyaiṣā satsvarūpiṇī ,
rūpaṃ tadetadevāsyāḥ prekṣitā yanna dṛśyate 7
rūpaṃ tadetadevāsyāḥ prekṣitā yanna dṛśyate 7
7.
ūrmikātvam mudhā bhrāntiḥ māyā eṣā sat-svarūpiṇī
rūpam tat etat eva asyāḥ prekṣitā yat na dṛśyate
rūpam tat etat eva asyāḥ prekṣitā yat na dṛśyate
7.
ūrmikātvam mudhā bhrāntiḥ eṣā sat-svarūpiṇī māyā
asyāḥ tat etat rūpam eva yat prekṣitā na dṛśyate
asyāḥ tat etat rūpam eva yat prekṣitā na dṛśyate
7.
The sense of being a ripple is a futile delusion. This is illusion (māyā), whose essential nature (satsvarūpiṇī) is reality itself. This very form (of the world) is hers (of māyā), a form which, though observed, is not truly seen (as it is).
मृगतृष्णाम्भसि द्वीन्दावहंतारूपकादिषु ।
एतावदेव रूपं यत्प्रेक्ष्यमाणं न लभ्यते ॥ ८ ॥
एतावदेव रूपं यत्प्रेक्ष्यमाणं न लभ्यते ॥ ८ ॥
mṛgatṛṣṇāmbhasi dvīndāvahaṃtārūpakādiṣu ,
etāvadeva rūpaṃ yatprekṣyamāṇaṃ na labhyate 8
etāvadeva rūpaṃ yatprekṣyamāṇaṃ na labhyate 8
8.
mṛgatṛṣṇāmbhasi dvīndau ahaṅkārarūpakādiṣu
etāvat eva rūpam yat prekṣyamāṇam na labhyate
etāvat eva rūpam yat prekṣyamāṇam na labhyate
8.
mṛgatṛṣṇāmbhasi dvīndau ahaṅkārarūpakādiṣu
etāvat eva rūpam yat prekṣyamāṇam na labhyate
etāvat eva rūpam yat prekṣyamāṇam na labhyate
8.
This is exactly the nature of form, as observed in mirage-water, the illusion of two moons, and in ego (ahaṅkāra) and similar phenomena: that which, even while being seen, cannot be truly grasped or found.
यः शुक्तौ रजताकारं प्रेक्षते रजतस्य सः ।
न संप्राप्नोत्यणुमपि कणं क्षणमपि क्वचित् ॥ ९ ॥
न संप्राप्नोत्यणुमपि कणं क्षणमपि क्वचित् ॥ ९ ॥
yaḥ śuktau rajatākāraṃ prekṣate rajatasya saḥ ,
na saṃprāpnotyaṇumapi kaṇaṃ kṣaṇamapi kvacit 9
na saṃprāpnotyaṇumapi kaṇaṃ kṣaṇamapi kvacit 9
9.
yaḥ śuktau rajatākāram prekṣate rajatasya saḥ
na samprāpnoti aṇum api kaṇam kṣaṇam api kvacit
na samprāpnoti aṇum api kaṇam kṣaṇam api kvacit
9.
yaḥ śuktau rajatākāram prekṣate saḥ rajatasya
aṇum api kaṇam kṣaṇam api kvacit na samprāpnoti
aṇum api kaṇam kṣaṇam api kvacit na samprāpnoti
9.
Whoever perceives the form of silver in a conch-shell (nacre), that person will not obtain even a single atom or particle of true silver, not for a moment, and not anywhere.
अपर्यालोकनेनैव सदिवासद्विराजते ।
यथा शुक्तौ रजतता जलं मरुमरीचिषु ॥ १० ॥
यथा शुक्तौ रजतता जलं मरुमरीचिषु ॥ १० ॥
aparyālokanenaiva sadivāsadvirājate ,
yathā śuktau rajatatā jalaṃ marumarīciṣu 10
yathā śuktau rajatatā jalaṃ marumarīciṣu 10
10.
aparyālokanena eva sat iva asat virājate
yathā śuktau rajatatā jalam marumarīciṣu
yathā śuktau rajatatā jalam marumarīciṣu
10.
yathā śuktau rajatatā marumarīciṣu jalam
aparyālokanena eva asat sat iva virājate
aparyālokanena eva asat sat iva virājate
10.
Only through a lack of proper discernment does the non-existent appear as if it were existent, just as silverness appears in a conch-shell, or water in desert mirages.
यन्नास्ति तस्य नास्तित्वं प्रेक्ष्यमाणं प्रकाशते ।
अप्रेक्ष्यमाणं स्फुरति मृगतृष्णास्विवाम्बुधीः ॥ ११ ॥
अप्रेक्ष्यमाणं स्फुरति मृगतृष्णास्विवाम्बुधीः ॥ ११ ॥
yannāsti tasya nāstitvaṃ prekṣyamāṇaṃ prakāśate ,
aprekṣyamāṇaṃ sphurati mṛgatṛṣṇāsvivāmbudhīḥ 11
aprekṣyamāṇaṃ sphurati mṛgatṛṣṇāsvivāmbudhīḥ 11
11.
yat na asti tasya nāstitvam prekṣyamāṇam prakāśate
aprekṣyamāṇam sphurati mṛgatṛṣṇāsu iva ambudhīḥ
aprekṣyamāṇam sphurati mṛgatṛṣṇāsu iva ambudhīḥ
11.
yat na asti tasya nāstitvam prekṣyamāṇam prakāśate
aprekṣyamāṇam mṛgatṛṣṇāsu ambudhīḥ iva sphurati
aprekṣyamāṇam mṛgatṛṣṇāsu ambudhīḥ iva sphurati
11.
When that which does not exist is examined, its non-existence becomes manifest. When not examined, it appears (as real), just like oceans (appear) in mirages.
असदेव च सत्कार्यकरं भवति च स्थिरम् ।
बालानां मरणायैव वेतालभ्रान्तिसंभ्रमः ॥ १२ ॥
बालानां मरणायैव वेतालभ्रान्तिसंभ्रमः ॥ १२ ॥
asadeva ca satkāryakaraṃ bhavati ca sthiram ,
bālānāṃ maraṇāyaiva vetālabhrāntisaṃbhramaḥ 12
bālānāṃ maraṇāyaiva vetālabhrāntisaṃbhramaḥ 12
12.
asat eva ca satkāryakaram bhavati ca sthiram
bālānām maraṇāya eva vetālabhrāntisambhramaḥ
bālānām maraṇāya eva vetālabhrāntisambhramaḥ
12.
asat eva ca satkāryakaram sthiram ca bhavati
bālānām vetālabhrāntisambhramaḥ maraṇāya eva
bālānām vetālabhrāntisambhramaḥ maraṇāya eva
12.
Indeed, even the non-existent can produce real effects and appear stable. For children, the agitation arising from the delusion of a phantom can even lead to death.
हेमतां वर्जयित्वैकां विद्यते हेम्नि नेतरत् ।
ऊर्मिकाकटकादित्वं तैलादिसिकतास्विव ॥ १३ ॥
ऊर्मिकाकटकादित्वं तैलादिसिकतास्विव ॥ १३ ॥
hematāṃ varjayitvaikāṃ vidyate hemni netarat ,
ūrmikākaṭakāditvaṃ tailādisikatāsviva 13
ūrmikākaṭakāditvaṃ tailādisikatāsviva 13
13.
hematām varjayitvā ekām vidyate hemni na
itarat ūrmikākaṭakāditvam tailādisikatāsu iva
itarat ūrmikākaṭakāditvam tailādisikatāsu iva
13.
ekām hematām varjayitvā hemni itarat na
vidyate ūrmikākaṭakāditvam tailādisikatāsu iva
vidyate ūrmikākaṭakāditvam tailādisikatāsu iva
13.
Excluding its singular goldness, nothing else exists within gold. The qualities of being a ring or a bracelet, for instance, are like oil and other substances in sand, distinct from the sand itself.
नेहास्ति सत्यं नो मिथ्या यद्यथा प्रतिभाव्यते ।
तत्तथार्थक्रियाकारि बालयक्षविकारवत् ॥ १४ ॥
तत्तथार्थक्रियाकारि बालयक्षविकारवत् ॥ १४ ॥
nehāsti satyaṃ no mithyā yadyathā pratibhāvyate ,
tattathārthakriyākāri bālayakṣavikāravat 14
tattathārthakriyākāri bālayakṣavikāravat 14
14.
na iha asti satyam na u mithyā yat yathā pratibhāvyate
tat tathā artha-kriyā-kāri bāla-yakṣa-vikāra-vat
tat tathā artha-kriyā-kāri bāla-yakṣa-vikāra-vat
14.
iha satyam na asti u mithyā na yat yathā pratibhāvyate
tat tathā artha-kriyā-kāri bāla-yakṣa-vikāra-vat
tat tathā artha-kriyā-kāri bāla-yakṣa-vikāra-vat
14.
Here, there is neither absolute truth nor absolute falsehood. Whatever is perceived in a particular manner becomes effective in that very manner, similar to a child's distorted perception of a supernatural being (yakṣa).
सद्वा भवत्वसद्वापि सुरूढं हृदये हि यत् ।
तत्तदर्थक्रियाकारि विषस्येवामृतक्रिया ॥ १५ ॥
तत्तदर्थक्रियाकारि विषस्येवामृतक्रिया ॥ १५ ॥
sadvā bhavatvasadvāpi surūḍhaṃ hṛdaye hi yat ,
tattadarthakriyākāri viṣasyevāmṛtakriyā 15
tattadarthakriyākāri viṣasyevāmṛtakriyā 15
15.
sat vā bhavatu asat vā api su-rūḍham hṛdaye hi yat
tat tat artha-kriyā-kāri viṣasya iva amṛta-kriyā
tat tat artha-kriyā-kāri viṣasya iva amṛta-kriyā
15.
yat hṛdaye su-rūḍham hi sat vā bhavatu asat vā api
tat tat artha-kriyā-kāri viṣasya amṛta-kriyā iva
tat tat artha-kriyā-kāri viṣasya amṛta-kriyā iva
15.
Whether it be real or unreal, that which is firmly established in the heart indeed produces its corresponding effect, just as [a perception of] poison can lead to the effect of nectar.
परमैषैव सा विद्या मायैषा संसृतिर्ह्यसौ ।
असतो निष्प्रतिष्ठस्य यदहंत्वस्य भावनम् ॥ १६ ॥
असतो निष्प्रतिष्ठस्य यदहंत्वस्य भावनम् ॥ १६ ॥
paramaiṣaiva sā vidyā māyaiṣā saṃsṛtirhyasau ,
asato niṣpratiṣṭhasya yadahaṃtvasya bhāvanam 16
asato niṣpratiṣṭhasya yadahaṃtvasya bhāvanam 16
16.
paramā eṣā eva sā vidyā māyā eṣā saṃsṛtiḥ hi asau
asataḥ niṣpratiṣṭhasya yat ahaṃtvasya bhāvanam
asataḥ niṣpratiṣṭhasya yat ahaṃtvasya bhāvanam
16.
eṣā eva sā paramā vidyā eṣā māyā asau hi saṃsṛtiḥ
yat asataḥ niṣpratiṣṭhasya ahaṃtvasya bhāvanam
yat asataḥ niṣpratiṣṭhasya ahaṃtvasya bhāvanam
16.
This very thing is the supreme knowledge (vidyā), and this is māyā (cosmic illusion), and this is saṃsāra (the cycle of rebirth): the notion of 'I-ness' (ahaṃtva) regarding that which is non-existent and has no real basis.
हेम्न्यस्ति नोर्मिकादित्वमहन्ताद्यस्ति नात्मनि ।
अहन्ताभाववस्त्वेमं स्वच्छे शान्ते सिते परे ॥ १७ ॥
अहन्ताभाववस्त्वेमं स्वच्छे शान्ते सिते परे ॥ १७ ॥
hemnyasti normikāditvamahantādyasti nātmani ,
ahantābhāvavastvemaṃ svacche śānte site pare 17
ahantābhāvavastvemaṃ svacche śānte site pare 17
17.
hemny asti na ūrmikā-āditvam ahaṃtā-ādi asti na ātmani
ahaṃtā-bhāva-vastu evam svacche śānte site pare
ahaṃtā-bhāva-vastu evam svacche śānte site pare
17.
hemny ūrmikā-āditvam na asti ātmani ahaṃtā-ādi na
asti ahaṃtā-bhāva-vastu evam svacche śānte site pare
asti ahaṃtā-bhāva-vastu evam svacche śānte site pare
17.
Just as ring-ness and similar modifications do not exist in gold, so too ego (ahaṃtā) and similar identifications do not exist in the self (ātman). Thus, this reality of the absence of ego resides in the pure, peaceful, luminous, supreme (reality).
न सनातनता काचिन्न च काचिद्विरिञ्चिता ।
न च ब्रह्माण्डता काचिन्न च काचित्सुतादिता ॥ १८ ॥
न च ब्रह्माण्डता काचिन्न च काचित्सुतादिता ॥ १८ ॥
na sanātanatā kācinna ca kācidviriñcitā ,
na ca brahmāṇḍatā kācinna ca kācitsutāditā 18
na ca brahmāṇḍatā kācinna ca kācitsutāditā 18
18.
na sanātanatā kācit na ca kācit viriñcitā na
ca brahmāṇḍatā kācit na ca kācit sutāditā
ca brahmāṇḍatā kācit na ca kācit sutāditā
18.
na sanātanatā kācit na ca kācit viriñcitā na
ca brahmāṇḍatā kācit na ca kācit sutāditā
ca brahmāṇḍatā kācit na ca kācit sutāditā
18.
There is no perpetual state (sanātanatā), nor any state of being Brahmā (viriñcitā). There is no cosmic existence (brahmāṇḍatā), nor any state of being a son or similar (sutāditā).
न लोकान्तरता काचिन्न च स्वर्गादिता क्वचित् ।
न मेरुता नासुरता न मनस्त्वं न देहता ॥ १९ ॥
न मेरुता नासुरता न मनस्त्वं न देहता ॥ १९ ॥
na lokāntaratā kācinna ca svargāditā kvacit ,
na merutā nāsuratā na manastvaṃ na dehatā 19
na merutā nāsuratā na manastvaṃ na dehatā 19
19.
na lokāntaratā kācit na ca svargāditā kvacit
na merutā na asuratā na manastvam na dehatā
na merutā na asuratā na manastvam na dehatā
19.
na lokāntaratā kācit na ca svargāditā kvacit
na merutā na asuratā na manastvam na dehatā
na merutā na asuratā na manastvam na dehatā
19.
There is no state of being other worlds (lokāntaratā), nor any state of being heaven (svargāditā) or similar anywhere. There is no state of being Mount Meru (merutā), nor of being an "asura" (asuratā), no mind-nature (manastva), nor any bodily existence (dehatā).
न महाभूतता काचिन्न च कारणता क्वचित् ।
न च त्रिकालकलना न भावाभाववस्तुता ॥ २० ॥
न च त्रिकालकलना न भावाभाववस्तुता ॥ २० ॥
na mahābhūtatā kācinna ca kāraṇatā kvacit ,
na ca trikālakalanā na bhāvābhāvavastutā 20
na ca trikālakalanā na bhāvābhāvavastutā 20
20.
na mahābhūtatā kācit na ca kāraṇatā kvacit
na ca trikālakalanā na bhāvābhāvavastutā
na ca trikālakalanā na bhāvābhāvavastutā
20.
na mahābhūtatā kācit na ca kāraṇatā kvacit
na ca trikālakalanā na bhāvābhāvavastutā
na ca trikālakalanā na bhāvābhāvavastutā
20.
There is no state of being a fundamental element (mahābhūtatā), nor any causality (kāraṇatā) anywhere. There is no reckoning of the three times (trikālakalanā) (past, present, future), nor any essential nature of existence and non-existence (bhāvābhāvavastutā).
त्वत्ताहन्तात्मता तत्ता सत्ताऽसत्ता न काचन ।
न क्वचिद्भेदकलना न भावो न च रञ्जना ॥ २१ ॥
न क्वचिद्भेदकलना न भावो न च रञ्जना ॥ २१ ॥
tvattāhantātmatā tattā sattā'sattā na kācana ,
na kvacidbhedakalanā na bhāvo na ca rañjanā 21
na kvacidbhedakalanā na bhāvo na ca rañjanā 21
21.
tvattāhantātmatā tattā sattā asattā na kācana
na kvacit bhedakalanā na bhāvaḥ na ca rañjanā
na kvacit bhedakalanā na bhāvaḥ na ca rañjanā
21.
na kācana tvattāhantātmatā tattā sattā asattā
na kvacit bhedakalanā na bhāvaḥ ca na rañjanā
na kvacit bhedakalanā na bhāvaḥ ca na rañjanā
21.
There is no 'you-ness' (tvattā), 'I-ness' (ahantā), 'self-nature' (ātmatā), nor 'that-ness' (tattā); no existence (sattā) or non-existence (asattā) whatsoever. There is no perception of difference (bhedakalanā) anywhere, no specific state of being (bhāva), and no attachment (rañjanā).
सर्वं शान्तं निरालम्बं जगत्त्वं शाश्वतं शिवम् ।
अनामयमनाभासमनामकमकारणम् ॥ २२ ॥
अनामयमनाभासमनामकमकारणम् ॥ २२ ॥
sarvaṃ śāntaṃ nirālambaṃ jagattvaṃ śāśvataṃ śivam ,
anāmayamanābhāsamanāmakamakāraṇam 22
anāmayamanābhāsamanāmakamakāraṇam 22
22.
sarvam śāntam nirālambam jagattvam śāśvatam
śivam anāmayam anābhāsam anāmakam akāraṇam
śivam anāmayam anābhāsam anāmakam akāraṇam
22.
sarvam śāntam nirālambam jagattvam śāśvatam
śivam anāmayam anābhāsam anāmakam akāraṇam
śivam anāmayam anābhāsam anāmakam akāraṇam
22.
All is peaceful, self-supported, eternal, and auspicious. This (reality), the essence of the world, is free from affliction, without manifestation, nameless, and without cause.
न सन्नासन्न मध्यान्तं न सर्वं सर्वमेव च ।
मनोवचोभिरग्राह्यं शून्याच्छून्यं सुखात्सुखम् ॥ २३ ॥
मनोवचोभिरग्राह्यं शून्याच्छून्यं सुखात्सुखम् ॥ २३ ॥
na sannāsanna madhyāntaṃ na sarvaṃ sarvameva ca ,
manovacobhiragrāhyaṃ śūnyācchūnyaṃ sukhātsukham 23
manovacobhiragrāhyaṃ śūnyācchūnyaṃ sukhātsukham 23
23.
na sat na asat na madhyāntam na sarvam sarvam eva ca
manovacoBhiḥ agrāhyam śūnyāt śūnyam sukhāt sukham
manovacoBhiḥ agrāhyam śūnyāt śūnyam sukhāt sukham
23.
na sat na asat na madhyāntam na sarvam sarvam eva ca
manovacoBhiḥ agrāhyam śūnyāt śūnyam sukhāt sukham
manovacoBhiḥ agrāhyam śūnyāt śūnyam sukhāt sukham
23.
It is neither existent nor non-existent; it has neither a middle nor an end. It is not (merely) everything, yet it is everything itself. It is ungraspable by mind and speech; it is the void beyond all voids and the happiness beyond all happiness.
श्रीराम उवाच ।
अवबुद्धं समं ब्रह्म सर्वमेव मयाधुना ।
तथापि भूयः कथय सर्गः किमिव लोक्यते ॥ २४ ॥
अवबुद्धं समं ब्रह्म सर्वमेव मयाधुना ।
तथापि भूयः कथय सर्गः किमिव लोक्यते ॥ २४ ॥
śrīrāma uvāca ,
avabuddhaṃ samaṃ brahma sarvameva mayādhunā ,
tathāpi bhūyaḥ kathaya sargaḥ kimiva lokyate 24
avabuddhaṃ samaṃ brahma sarvameva mayādhunā ,
tathāpi bhūyaḥ kathaya sargaḥ kimiva lokyate 24
24.
śrīrāmaḥ uvāca avabuddham samam brahma sarvam eva mayā
adhunā tathāpi bhūyaḥ kathaya sargaḥ kim iva lokyate
adhunā tathāpi bhūyaḥ kathaya sargaḥ kim iva lokyate
24.
śrīrāmaḥ uvāca mayā adhunā sarvam eva samam brahma
avabuddham tathāpi bhūyaḥ kathaya sargaḥ kim iva lokyate
avabuddham tathāpi bhūyaḥ kathaya sargaḥ kim iva lokyate
24.
Śrī Rāma said: "Now, indeed, all of Brahman (brahman) has been understood by me as uniform. Nevertheless, please explain further: how is this creation (sarga) perceived?"
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
परे शान्ते परं नाम स्थितमित्थमिदंतया ।
नेह सर्गो न सर्गाख्या काचिदस्ति कदाचन ॥ २५ ॥
परे शान्ते परं नाम स्थितमित्थमिदंतया ।
नेह सर्गो न सर्गाख्या काचिदस्ति कदाचन ॥ २५ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
pare śānte paraṃ nāma sthitamitthamidaṃtayā ,
neha sargo na sargākhyā kācidasti kadācana 25
pare śānte paraṃ nāma sthitamitthamidaṃtayā ,
neha sargo na sargākhyā kācidasti kadācana 25
25.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca pare śānte param nāma sthitam ittham
idaṃtayā na iha sargaḥ na sargākhyā kācit asti kadācana
idaṃtayā na iha sargaḥ na sargākhyā kācit asti kadācana
25.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca pare śānte param nāma ittham idaṃtayā
sthitam iha na sargaḥ na sargākhyā kācit asti kadācana
sthitam iha na sargaḥ na sargākhyā kācit asti kadācana
25.
Śrī Vasiṣṭha said: "In the supreme and peaceful [reality], the ultimate truth (param) indeed exists as 'this-ness' (idaṃtayā), in just that way. Here, there is never any creation (sarga) whatsoever, nor any concept of creation (sargākhyā)."
महार्णवाम्भसीवाम्बु संस्थिता परमेश्वरे ।
जलं द्रवत्वात्स्पन्दीव निस्पन्दं परमं पदम् ॥ २६ ॥
जलं द्रवत्वात्स्पन्दीव निस्पन्दं परमं पदम् ॥ २६ ॥
mahārṇavāmbhasīvāmbu saṃsthitā parameśvare ,
jalaṃ dravatvātspandīva nispandaṃ paramaṃ padam 26
jalaṃ dravatvātspandīva nispandaṃ paramaṃ padam 26
26.
mahārṇavāmbhasi iva ambu saṃsthitā parameśvare |
jalam dravatvāt spandī iva nispandam paramam padam ||
jalam dravatvāt spandī iva nispandam paramam padam ||
26.
paramam padam nispandam ambu saṃsthitā parameśvare
mahārṇavāmbhasi iva jalam dravatvāt spandī iva
mahārṇavāmbhasi iva jalam dravatvāt spandī iva
26.
The supreme state (paramam padam) is motionless (nispandam). A state (saṃsthitā) of water in the Supreme Lord (parameśvara) is comparable to water in a great ocean. [This state is such that it is like] water which, due to its fluidity (dravatva), appears agitated (spandī).
भाः स्वात्मनीव कचति न कचत्येव तत्पदम् ।
भासां तत्त्वं हि कचनं पदं त्वकचनं विदुः ॥ २७ ॥
भासां तत्त्वं हि कचनं पदं त्वकचनं विदुः ॥ २७ ॥
bhāḥ svātmanīva kacati na kacatyeva tatpadam ,
bhāsāṃ tattvaṃ hi kacanaṃ padaṃ tvakacanaṃ viduḥ 27
bhāsāṃ tattvaṃ hi kacanaṃ padaṃ tvakacanaṃ viduḥ 27
27.
bhāḥ svātmani iva kaccati na kaccati eva tat padam |
bhāsām tattvam hi kaccanam padam tu akaccanam viduḥ ||
bhāsām tattvam hi kaccanam padam tu akaccanam viduḥ ||
27.
bhāḥ svātmani iva kaccati,
tat padam na eva kaccati hi bhāsām tattvam kaccanam,
tu padam akaccanam viduḥ
tat padam na eva kaccati hi bhāsām tattvam kaccanam,
tu padam akaccanam viduḥ
27.
Light (bhāḥ) shines within itself, yet that supreme state (paramam padam) does not shine forth in the same way. Indeed, the essence (tattva) of lights is manifestation (kacana), but they know the supreme state (paramam padam) to be non-manifestation (akacana).
अध ऊर्ध्वं वर्जयित्वा यथाब्धेरुदरे पयः ।
स्फुरत्येवं परे चित्त्वादिदं नानेव तत्परम् ॥ २८ ॥
स्फुरत्येवं परे चित्त्वादिदं नानेव तत्परम् ॥ २८ ॥
adha ūrdhvaṃ varjayitvā yathābdherudare payaḥ ,
sphuratyevaṃ pare cittvādidaṃ nāneva tatparam 28
sphuratyevaṃ pare cittvādidaṃ nāneva tatparam 28
28.
adhaḥ ūrdhvam varjayitvā yathā abdheḥ udare payaḥ |
sphurati evam pare cittvāt idam nānā iva tat param ||
sphurati evam pare cittvāt idam nānā iva tat param ||
28.
yathā adhaḥ ūrdhvam varjayitvā abdheḥ udare payaḥ sphurati,
evam pare cittvāt idam nānā iva (bhāti),
tat param (asti)
evam pare cittvāt idam nānā iva (bhāti),
tat param (asti)
28.
Just as water (payas) in the depths of an ocean (abdhi), excluding its surface and bottom, appears to quiver, similarly, due to the consciousness (cittva) within the Supreme (Reality), this [world] appears as diversity, yet that (Supreme) is the ultimate (param).
ईषद्विदः स्वयं चित्त्वाच्चेत्यतामिव गच्छति ।
बुद्ध्यते सर्ग इत्येव समास्थास्यति शाश्वतम् ॥ २९ ॥
बुद्ध्यते सर्ग इत्येव समास्थास्यति शाश्वतम् ॥ २९ ॥
īṣadvidaḥ svayaṃ cittvāccetyatāmiva gacchati ,
buddhyate sarga ityeva samāsthāsyati śāśvatam 29
buddhyate sarga ityeva samāsthāsyati śāśvatam 29
29.
īṣat vidaḥ svayam cittvāt cetyatām iva gaccati |
buddhyate sargaḥ iti eva samāsthāsyati śāśvatam ||
buddhyate sargaḥ iti eva samāsthāsyati śāśvatam ||
29.
svayam cittvāt īṣat vidaḥ (sat),
(tat) cetyatām iva gaccati sargaḥ iti eva buddhyate,
(saḥ) śāśvatam samāsthāsyati
(tat) cetyatām iva gaccati sargaḥ iti eva buddhyate,
(saḥ) śāśvatam samāsthāsyati
29.
From its own consciousness (cittva), by a slight [degree of] knowing (īṣat vid), [the Supreme Reality] proceeds, as it were, to the state of being an object of thought (cetyatā). Creation (sarga) is understood as this very process, and it will thus establish itself eternally (śāśvatam).
सर्गस्तु परमार्थस्य संज्ञेत्येव विनिश्चयः ।
नानास्ति नायमत्यन्तमम्बरस्य यथाम्बरम् ॥ ३० ॥
नानास्ति नायमत्यन्तमम्बरस्य यथाम्बरम् ॥ ३० ॥
sargastu paramārthasya saṃjñetyeva viniścayaḥ ,
nānāsti nāyamatyantamambarasya yathāmbaram 30
nānāsti nāyamatyantamambarasya yathāmbaram 30
30.
sargaḥ tu paramārthasya saṃjñā iti eva viniścayaḥ na
nānā asti na ayam atyantam ambarasya yathā ambaram
nānā asti na ayam atyantam ambarasya yathā ambaram
30.
tu eva viniścayaḥ (asti) yat
sargaḥ paramārthasya saṃjñā iti
ayam nānā na asti na atyantam
yathā ambarasya ambaram (asti)
sargaḥ paramārthasya saṃjñā iti
ayam nānā na asti na atyantam
yathā ambarasya ambaram (asti)
30.
This creation (sarga) is certainly nothing but a designation of the ultimate reality (paramārtha) – such is the firm conclusion. It is not diverse, nor is it absolutely distinct, just as one part of space (ambara) is not different from another part of space (ambara).
चित्तात्सर्गसमापत्तिरचित्तात्सर्गसंक्षयः ।
परे परमसंशान्ते हेम्नीव कटकभ्रमः ॥ ३१ ॥
परे परमसंशान्ते हेम्नीव कटकभ्रमः ॥ ३१ ॥
cittātsargasamāpattiracittātsargasaṃkṣayaḥ ,
pare paramasaṃśānte hemnīva kaṭakabhramaḥ 31
pare paramasaṃśānte hemnīva kaṭakabhramaḥ 31
31.
cittāt sargasamāpattiḥ acittāt sargasaṃkṣayaḥ
pare paramasaṃśānte hemni iva kaṭakabhramaḥ
pare paramasaṃśānte hemni iva kaṭakabhramaḥ
31.
cittāt sargasamāpattiḥ (bhavati)
acittāt sargasaṃkṣayaḥ
(bhavati) (saḥ) pare paramasaṃśānte
hemni iva kaṭakabhramaḥ (asti)
acittāt sargasaṃkṣayaḥ
(bhavati) (saḥ) pare paramasaṃśānte
hemni iva kaṭakabhramaḥ (asti)
31.
The manifestation of creation (sarga) arises from the mind (citta), while the dissolution of creation (sarga) occurs when the mind (citta) is absent. This is like the illusion of a bracelet (kaṭaka) appearing in the perfectly tranquil, supreme (brahman), which is akin to pure gold (heman).
सन्नेव सर्गो सत्यत्वमेति चित्तशमोदये ।
असत्सत्तामवाप्नोति स्वतः संवेदनोदये ॥ ३२ ॥
असत्सत्तामवाप्नोति स्वतः संवेदनोदये ॥ ३२ ॥
sanneva sargo satyatvameti cittaśamodaye ,
asatsattāmavāpnoti svataḥ saṃvedanodaye 32
asatsattāmavāpnoti svataḥ saṃvedanodaye 32
32.
san iva sargaḥ satyatvam eti cittaśamodaye
asat sattām avāpnoti svataḥ saṃvedanodaye
asat sattām avāpnoti svataḥ saṃvedanodaye
32.
cittaśamodaye san iva sargaḥ satyatvam eti
svataḥ saṃvedanodaye asat sattām avāpnoti
svataḥ saṃvedanodaye asat sattām avāpnoti
32.
Even though creation (sarga) appears to exist, it attains its ultimate reality (satyatva) upon the calming of the mind (cittaśama). What is (phenomenally) non-existent (asat) then spontaneously attains its true existence (sattā) upon the rise of pure awareness (saṃvedana).
संवेदनमहंतावत्सर्गसंभ्रमसंभ्रमः ।
असंवेदनमाशान्तं परं विद्धि न तज्जडम् ॥ ३३ ॥
असंवेदनमाशान्तं परं विद्धि न तज्जडम् ॥ ३३ ॥
saṃvedanamahaṃtāvatsargasaṃbhramasaṃbhramaḥ ,
asaṃvedanamāśāntaṃ paraṃ viddhi na tajjaḍam 33
asaṃvedanamāśāntaṃ paraṃ viddhi na tajjaḍam 33
33.
saṃvedanam ahaṃtāvat sargasaṃbhramasaṃbhramaḥ
asaṃvedanam āśāntam param viddhi na tat jaḍam
asaṃvedanam āśāntam param viddhi na tat jaḍam
33.
ahaṃtāvat saṃvedanam sargasaṃbhramasaṃbhramaḥ (tvam)
asaṃvedanam āśāntam param viddhi tat jaḍam na (asti)
asaṃvedanam āśāntam param viddhi tat jaḍam na (asti)
33.
Consciousness (saṃvedana), when associated with the sense of 'I' (ahaṃtā), becomes the bewildering illusion of creation (sarga). However, know that what appears as non-consciousness (asaṃvedana), being utterly peaceful (āśānta), is the Supreme (brahman); understand that it is not inert (jaḍa).
नानेव सर्गो नानायं ज्ञस्यैकात्मशिवात्मकः ।
पुंस्त्वकर्मक्रिया सेना मृन्मयी शिल्पिनां यथा ॥ ३४ ॥
पुंस्त्वकर्मक्रिया सेना मृन्मयी शिल्पिनां यथा ॥ ३४ ॥
nāneva sargo nānāyaṃ jñasyaikātmaśivātmakaḥ ,
puṃstvakarmakriyā senā mṛnmayī śilpināṃ yathā 34
puṃstvakarmakriyā senā mṛnmayī śilpināṃ yathā 34
34.
nānā iva sargaḥ nānā ayam jñasya ekātmaśivātmakaḥ
puṃstvakarmakriyā senā mṛnmayī śilpinām yathā
puṃstvakarmakriyā senā mṛnmayī śilpinām yathā
34.
yathā śilpinām mṛnmayī senā puṃstvakarmakriyā iva ayam
sargaḥ nānā jñasya tu ekātmaśivātmakaḥ nānā na asti
sargaḥ nānā jñasya tu ekātmaśivātmakaḥ nānā na asti
34.
Just as a clay army, made by artisans, appears to have diverse masculine forms, actions, and functions, so too this creation (sarga) appears diverse. However, for the enlightened one (jña), it is of a singular essence, the nature of Śiva.
यदयं लक्ष्यते सर्गस्तद्ब्रह्म ब्रह्मणि स्थितम् ।
नभो नभसि विश्रान्तं शान्तं शान्ते शिवे शिवम् ॥ ३६ ॥
नभो नभसि विश्रान्तं शान्तं शान्ते शिवे शिवम् ॥ ३६ ॥
yadayaṃ lakṣyate sargastadbrahma brahmaṇi sthitam ,
nabho nabhasi viśrāntaṃ śāntaṃ śānte śive śivam 36
nabho nabhasi viśrāntaṃ śāntaṃ śānte śive śivam 36
36.
yat ayam lakṣyate sargaḥ tat brahma brahmaṇi sthitam
nabhaḥ nabhasi viśrāntam śāntam śānte śive śivam
nabhaḥ nabhasi viśrāntam śāntam śānte śive śivam
36.
yat ayam sargaḥ lakṣyate tat brahma brahmaṇi sthitam nabhaḥ
nabhasi viśrāntam (asti) śāntam śivam śānte śive (asti)
nabhasi viśrāntam (asti) śāntam śivam śānte śive (asti)
36.
Whatever this creation (sarga) is perceived to be, that is the Absolute (brahman), which is established within the Absolute (brahman). Just as space (nabhas) is at rest within space, so this (creation, when understood) is peaceful (śāntam) and auspicious (śivam), resting in the serene and auspicious (Śiva).
मुकुरप्रतिबिम्बस्थे नगरे नवयोजने ।
यथा दूरमदूरं च तथेशे तदतत्क्रमः ॥ ३७ ॥
यथा दूरमदूरं च तथेशे तदतत्क्रमः ॥ ३७ ॥
mukurapratibimbasthe nagare navayojane ,
yathā dūramadūraṃ ca tatheśe tadatatkramaḥ 37
yathā dūramadūraṃ ca tatheśe tadatatkramaḥ 37
37.
mukurapratibimbasthe nagare navayojane yathā
dūram adūram ca tathā īśe tat adat kramaḥ
dūram adūram ca tathā īśe tat adat kramaḥ
37.
yathā navayojane mukurapratibimbasthe nagare (sati api)
dūram ca adūram (pratibhāti) tathā īśe tat adat kramaḥ (asti)
dūram ca adūram (pratibhāti) tathā īśe tat adat kramaḥ (asti)
37.
Just as a city, even if situated at nine yojanas (a measure of distance) away, when reflected in a mirror appears both distant and not distant, so too in the Supreme Lord (īśa) is the order of what is (tat) and what is not (adat).
असदभ्युदितं विश्वं सदप्यभ्युदितं सदा ।
प्रतिभासात्सदाभासमवस्तुत्वादसन्मयम् ॥ ३८ ॥
प्रतिभासात्सदाभासमवस्तुत्वादसन्मयम् ॥ ३८ ॥
asadabhyuditaṃ viśvaṃ sadapyabhyuditaṃ sadā ,
pratibhāsātsadābhāsamavastutvādasanmayam 38
pratibhāsātsadābhāsamavastutvādasanmayam 38
38.
asat abhyuditam viśvam sat api abhyuditam sadā
pratibhāsāt sadābhāsam avastutvāt asanmayam
pratibhāsāt sadābhāsam avastutvāt asanmayam
38.
viśvam asat abhyuditam api ca sat sadā abhyuditam (asti)
pratibhāsāt sadābhāsam (asti) avastutvāt asanmayam (asti)
pratibhāsāt sadābhāsam (asti) avastutvāt asanmayam (asti)
38.
The universe (viśva) arises as non-existent (asat), yet it also always appears as existent (sat). Due to its mere appearance, it is always perceived as existing, but due to its lack of ultimate substance (avastutvāt), it is of the nature of non-being (asanmayam).
आदर्शनगराकारे मृगतृष्णाम्बुभास्वरे ।
द्विचन्द्रविभ्रमाभासे सर्गेऽस्मिन्कैव सत्यता ॥ ३९ ॥
द्विचन्द्रविभ्रमाभासे सर्गेऽस्मिन्कैव सत्यता ॥ ३९ ॥
ādarśanagarākāre mṛgatṛṣṇāmbubhāsvare ,
dvicandravibhramābhāse sarge'sminkaiva satyatā 39
dvicandravibhramābhāse sarge'sminkaiva satyatā 39
39.
ādarśanagarākāre mṛgatṛṣṇāmbu bhāsvare
dvicandravibhramābhāse sarge asmin kā eva satyatā
dvicandravibhramābhāse sarge asmin kā eva satyatā
39.
asmin sarge ādarśanagarākāre mṛgatṛṣṇāmbu
bhāsvare dvicandravibhramābhāse kā eva satyatā
bhāsvare dvicandravibhramābhāse kā eva satyatā
39.
In this creation, which is like a city reflected in a mirror, shining with mirage-water, and appearing like the illusion of two moons, what indeed is the reality?
मायाचूर्णपरिक्षेपाद्यथा व्योम्नि पुरभ्रमः ।
तथा संविदि संसारः सारोऽसारश्च भासते ॥ ४० ॥
तथा संविदि संसारः सारोऽसारश्च भासते ॥ ४० ॥
māyācūrṇaparikṣepādyathā vyomni purabhramaḥ ,
tathā saṃvidi saṃsāraḥ sāro'sāraśca bhāsate 40
tathā saṃvidi saṃsāraḥ sāro'sāraśca bhāsate 40
40.
māyācūrṇaparikṣepāt yathā vyomni purabhramaḥ
tathā saṃvidi saṃsāraḥ sāraḥ asāraḥ ca bhāsate
tathā saṃvidi saṃsāraḥ sāraḥ asāraḥ ca bhāsate
40.
yathā māyācūrṇaparikṣepāt vyomni purabhramaḥ [asti],
tathā saṃvidi saṃsāraḥ sāraḥ ca asāraḥ [ca] bhāsate
tathā saṃvidi saṃsāraḥ sāraḥ ca asāraḥ [ca] bhāsate
40.
Just as an illusion of a city appears in the sky due to the sprinkling of the powder of illusion (māyā), similarly, in consciousness (saṃvid), the cycle of rebirth (saṃsāra) appears as both real and unreal.
यावद्विचारदहनेन समूलदाहं दग्धा न जर्जरलतेव बलादविद्या ।
शाखाप्रतानगहनानि बहूनि तावन्नानाविधानि सुखदुःखवनानि सूते ॥ ४१ ॥
शाखाप्रतानगहनानि बहूनि तावन्नानाविधानि सुखदुःखवनानि सूते ॥ ४१ ॥
yāvadvicāradahanena samūladāhaṃ dagdhā na jarjaralateva balādavidyā ,
śākhāpratānagahanāni bahūni tāvannānāvidhāni sukhaduḥkhavanāni sūte 41
śākhāpratānagahanāni bahūni tāvannānāvidhāni sukhaduḥkhavanāni sūte 41
41.
yāvat vicāradahanena samūladāham
dagdhā na jarjaralatā iva balāt avidyā
śākhāpratānagahanāni bahūni tāvat
nānāvidhāni sukhaduḥkhavanāni sūte
dagdhā na jarjaralatā iva balāt avidyā
śākhāpratānagahanāni bahūni tāvat
nānāvidhāni sukhaduḥkhavanāni sūte
41.
yāvat avidyā vicāradahanena balāt jarjaralatā iva samūladāham dagdhā na [bhavati],
tāvat [sā] bahūni nānāvidhāni śākhāpratānagahanāni sukhaduḥkhavanāni sūte
tāvat [sā] bahūni nānāvidhāni śākhāpratānagahanāni sukhaduḥkhavanāni sūte
41.
As long as ignorance (avidyā) is not forcibly burnt completely, roots and all, by the fire of discrimination, like a withered creeper, for so long it produces many dense thickets of branches and tendrils, which are various forests of happiness and sorrow.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119 (current chapter)
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216