योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-1, chapter-19
श्रीराम उवाच ।
लब्ध्वापि तरलाकारे कार्यभारतरंगिणि ।
संसारसागरे जन्म बाल्यं दुःखाय केवलम् ॥ १ ॥
लब्ध्वापि तरलाकारे कार्यभारतरंगिणि ।
संसारसागरे जन्म बाल्यं दुःखाय केवलम् ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
labdhvāpi taralākāre kāryabhārataraṃgiṇi ,
saṃsārasāgare janma bālyaṃ duḥkhāya kevalam 1
labdhvāpi taralākāre kāryabhārataraṃgiṇi ,
saṃsārasāgare janma bālyaṃ duḥkhāya kevalam 1
1.
śrīrāma uvāca labdhvā api taralākāre kāryabhārataraṅgiṇi
saṃsārasāgare janma bālyam duḥkhāya kevalam
saṃsārasāgare janma bālyam duḥkhāya kevalam
1.
śrīrāma uvāca: taralākāre kāryabhārataraṅgiṇi saṃsārasāgare janma labdhvā api,
bālyam kevalam duḥkhāya.
bālyam kevalam duḥkhāya.
1.
Śrī Rāma said: Even after obtaining birth in this ocean of transmigration (saṃsāra), which has a fluctuating nature and is characterized by waves of the burdens of actions, childhood is merely a source of misery.
अशक्तिरापदस्तृष्णा मूकता मूढबुद्धिता ।
गृध्नुता लोलता दैन्यं सर्वं बाल्ये प्रवर्तते ॥ २ ॥
गृध्नुता लोलता दैन्यं सर्वं बाल्ये प्रवर्तते ॥ २ ॥
aśaktirāpadastṛṣṇā mūkatā mūḍhabuddhitā ,
gṛdhnutā lolatā dainyaṃ sarvaṃ bālye pravartate 2
gṛdhnutā lolatā dainyaṃ sarvaṃ bālye pravartate 2
2.
aśaktiḥ āpadaḥ tṛṣṇā mūkatā mūḍhabuddhitā
gṛdhnutā lolatā dainyam sarvam bālye pravartate
gṛdhnutā lolatā dainyam sarvam bālye pravartate
2.
aśaktiḥ,
āpadaḥ,
tṛṣṇā,
mūkatā,
mūḍhabuddhitā,
gṛdhnutā,
lolatā,
dainyam sarvam bālye pravartate.
āpadaḥ,
tṛṣṇā,
mūkatā,
mūḍhabuddhitā,
gṛdhnutā,
lolatā,
dainyam sarvam bālye pravartate.
2.
Powerlessness, misfortunes, craving, inability to speak, foolishness of intellect, greed, restlessness, and helplessness - all these manifest in childhood.
रोषरोदनरौद्रासु दैन्यजर्जरितासु च ।
दशासु बन्धनं बाल्यमालानं करिणामिव ॥ ३ ॥
दशासु बन्धनं बाल्यमालानं करिणामिव ॥ ३ ॥
roṣarodanaraudrāsu dainyajarjaritāsu ca ,
daśāsu bandhanaṃ bālyamālānaṃ kariṇāmiva 3
daśāsu bandhanaṃ bālyamālānaṃ kariṇāmiva 3
3.
roṣarodana-raudrāsu dainyajarjaritāsu ca
daśāsu bandhanam bālyam ālānam kariṇām iva
daśāsu bandhanam bālyam ālānam kariṇām iva
3.
roṣarodana-raudrāsu dainyajarjaritāsu ca daśāsu bālyam bandhanam,
kariṇām ālānam iva
kariṇām ālānam iva
3.
In states of being terrible with anger and crying, and utterly debilitated by misery, childhood is a bondage, just like the post (ālāna) used to tether elephants.
न मृतौ न जरारोगे न चापदि न यौवने ।
ताश्चिन्ताः परिकृन्तन्ति हृदयं शैशवेषु याः ॥ ४ ॥
ताश्चिन्ताः परिकृन्तन्ति हृदयं शैशवेषु याः ॥ ४ ॥
na mṛtau na jarāroge na cāpadi na yauvane ,
tāścintāḥ parikṛntanti hṛdayaṃ śaiśaveṣu yāḥ 4
tāścintāḥ parikṛntanti hṛdayaṃ śaiśaveṣu yāḥ 4
4.
na mṛtau na jarāroge na ca āpadi na yauvane
tāḥ cintāḥ parikṛntanti hṛdayam śaiśaveṣu yāḥ
tāḥ cintāḥ parikṛntanti hṛdayam śaiśaveṣu yāḥ
4.
yāḥ śaiśaveṣu cintāḥ hṛdayam parikṛntanti,
tāḥ na mṛtau,
na jarāroge,
na ca āpadi,
na yauvane [parikṛntanti]
tāḥ na mṛtau,
na jarāroge,
na ca āpadi,
na yauvane [parikṛntanti]
4.
The anxieties that deeply torment the heart in infancy (śaiśava) are not experienced with the same intensity during death, old age and disease, calamity, or youth.
तिर्यग्जातिसमारम्भः सर्वैरेवावधीरितः ।
लोलो बालसमाचारो मरणादपि दुःखदः ॥ ५ ॥
लोलो बालसमाचारो मरणादपि दुःखदः ॥ ५ ॥
tiryagjātisamārambhaḥ sarvairevāvadhīritaḥ ,
lolo bālasamācāro maraṇādapi duḥkhadaḥ 5
lolo bālasamācāro maraṇādapi duḥkhadaḥ 5
5.
tiryag-jāti-samārambhaḥ sarvaiḥ eva avadhīritaḥ
lolaḥ bāla-samācāraḥ maraṇāt api duḥkhadaḥ
lolaḥ bāla-samācāraḥ maraṇāt api duḥkhadaḥ
5.
tiryag-jāti-samārambhaḥ sarvaiḥ eva avadhīritaḥ.
lolaḥ bāla-samācāraḥ maraṇāt api duḥkhadaḥ.
lolaḥ bāla-samācāraḥ maraṇāt api duḥkhadaḥ.
5.
The very beginning of life in a lower species (tiryag-jāti) is indeed disregarded by all. Similarly, the restless and unpredictable behavior (bāla-samācāra) of a child causes more suffering even than death.
प्रतिबिम्बघनाज्ञानं नानासंकल्पपेलवम् ।
बाल्यमालूनसंशीर्णमनः कस्य सुखावहम् ॥ ६ ॥
बाल्यमालूनसंशीर्णमनः कस्य सुखावहम् ॥ ६ ॥
pratibimbaghanājñānaṃ nānāsaṃkalpapelavam ,
bālyamālūnasaṃśīrṇamanaḥ kasya sukhāvaham 6
bālyamālūnasaṃśīrṇamanaḥ kasya sukhāvaham 6
6.
pratibimba-ghana-ajñānam nānā-saṅkalpa-pelavam
bālyam ālūna-saṃśīrṇa-manaḥ kasya sukhāvaham
bālyam ālūna-saṃśīrṇa-manaḥ kasya sukhāvaham
6.
pratibimba-ghana-ajñānam nānā-saṅkalpa-pelavam
ālūna-saṃśīrṇa-manaḥ bālyam kasya sukhāvaham [asti]
ālūna-saṃśīrṇa-manaḥ bālyam kasya sukhāvaham [asti]
6.
Childhood, characterized by a profound ignorance that merely reflects external impressions, and made fragile by countless fleeting desires, with a mind that is torn and shattered - for whom can such a state be pleasant?
जलवह्नयनिलाजस्रजातभीत्या पदे पदे ।
यद्भयं शैशवेऽबुद्ध्या कस्यापदि हि तद्भवेत् ॥ ७ ॥
यद्भयं शैशवेऽबुद्ध्या कस्यापदि हि तद्भवेत् ॥ ७ ॥
jalavahnayanilājasrajātabhītyā pade pade ,
yadbhayaṃ śaiśave'buddhyā kasyāpadi hi tadbhavet 7
yadbhayaṃ śaiśave'buddhyā kasyāpadi hi tadbhavet 7
7.
jala vahni anila ajasra jāta bhītyā pade pade yat
bhayam śaiśave abuddhyā kasya āpadi hi tat bhavet
bhayam śaiśave abuddhyā kasya āpadi hi tat bhavet
7.
pāde pāde jala vahni anila ajasra jāta bhītyā yat
bhayam śaiśave abuddhyā kasya āpadi hi tat bhavet
bhayam śaiśave abuddhyā kasya āpadi hi tat bhavet
7.
The fear caused by water, fire, and wind, which constantly arises at every step, and which is felt in childhood due to a lack of understanding (abuddhyā) – in what other misfortune could such a fear truly be found?
लीलासु दुर्विलासेषु दुरीहासु दुराशये ।
परमं मोहमाधत्ते बालो बलवदापतन् ॥ ८ ॥
परमं मोहमाधत्ते बालो बलवदापतन् ॥ ८ ॥
līlāsu durvilāseṣu durīhāsu durāśaye ,
paramaṃ mohamādhatte bālo balavadāpatan 8
paramaṃ mohamādhatte bālo balavadāpatan 8
8.
līlāsu durvilāseṣu durīhāsu durāśaye
paramam moham ā dhatte bālaḥ balavat āpatan
paramam moham ā dhatte bālaḥ balavat āpatan
8.
bālaḥ balavat āpatan līlāsu durvilāseṣu
durīhāsu durāśaye paramam moham ā dhatte
durīhāsu durāśaye paramam moham ā dhatte
8.
A child (bālaḥ), when strongly impelled (balavadāpatan), generates the greatest delusion (moham) through playful activities (līlāsu), mischievous acts (durvilāseṣu), malicious endeavors (durīhāsu), and evil intentions (durāśaye).
विकल्पकल्पितारम्भं दुर्विलारसं दुरास्पदम् ।
शैशवं शासनायैव पुरुषस्य न शान्तये ॥ ९ ॥
शैशवं शासनायैव पुरुषस्य न शान्तये ॥ ९ ॥
vikalpakalpitārambhaṃ durvilārasaṃ durāspadam ,
śaiśavaṃ śāsanāyaiva puruṣasya na śāntaye 9
śaiśavaṃ śāsanāyaiva puruṣasya na śāntaye 9
9.
vikalpa kalpita ārambham durvilārasam durāspadam
śaiśavam śāsanāya eva puruṣasya na śāntaye
śaiśavam śāsanāya eva puruṣasya na śāntaye
9.
vikalpa kalpita ārambham durvilārasam durāspadam
śaiśavam puruṣasya śāsanāya eva na śāntaye
śaiśavam puruṣasya śāsanāya eva na śāntaye
9.
Childhood (śaiśavam), whose undertakings are conceived by false notions (vikalpakalpitārambham), whose essence is disagreeable (durvilārasam), and which is difficult to manage (durāspadam), exists only for a person's (puruṣasya) discipline (śāsanāya), not for his peace (śāntaye).
ये दोषा ये दुराचारा दुष्क्रमा ये दुराधयः ।
ते सर्वे संस्थिता बाल्ये दुर्गर्त इव कौशिकाः ॥ १० ॥
ते सर्वे संस्थिता बाल्ये दुर्गर्त इव कौशिकाः ॥ १० ॥
ye doṣā ye durācārā duṣkramā ye durādhayaḥ ,
te sarve saṃsthitā bālye durgarta iva kauśikāḥ 10
te sarve saṃsthitā bālye durgarta iva kauśikāḥ 10
10.
ye doṣāḥ ye durācārāḥ duṣkramāḥ ye durādhayaḥ
te sarve saṃsthitāḥ bālye durgarte iva kauśikāḥ
te sarve saṃsthitāḥ bālye durgarte iva kauśikāḥ
10.
ye doṣāḥ ye durācārāḥ duṣkramāḥ ye durādhayaḥ
te sarve bālye durgarte iva kauśikāḥ saṃsthitāḥ
te sarve bālye durgarte iva kauśikāḥ saṃsthitāḥ
10.
All those faults (doṣāḥ), those evil practices (durācārāḥ), those bad habits (duṣkramāḥ), and those evil intentions (durādhayaḥ) – they are all (te sarve) established in childhood (bālye), just like owls (kauśikāḥ) in a dark pit (durgarte).
बाल्यं रम्यमिति व्यर्थबुद्धयः कल्पयन्ति ये ।
तान्मूर्खपुरुषान्ब्रह्मन्धिगस्तु हृतचेतसः ॥ ११ ॥
तान्मूर्खपुरुषान्ब्रह्मन्धिगस्तु हृतचेतसः ॥ ११ ॥
bālyaṃ ramyamiti vyarthabuddhayaḥ kalpayanti ye ,
tānmūrkhapuruṣānbrahmandhigastu hṛtacetasaḥ 11
tānmūrkhapuruṣānbrahmandhigastu hṛtacetasaḥ 11
11.
bālyam ramyam iti vyarthabuddhayaḥ kalpayanti ye
tān mūrhapuruṣān brahman dhik astu hṛtacetasaḥ
tān mūrhapuruṣān brahman dhik astu hṛtacetasaḥ
11.
brahman ye vyarthabuddhayaḥ bālyam ramyam iti
kalpayanti tān hṛtacetasaḥ mūrhapuruṣān dhik astu
kalpayanti tān hṛtacetasaḥ mūrhapuruṣān dhik astu
11.
O Brahmin, shame upon those foolish individuals whose minds are deluded and whose understanding is wasted, who imagine that childhood is delightful.
यत्र दोलाकृति मनः परिस्फुरति वृत्तिषु ।
त्रैलोक्याऽभव्यमपि तत्कथं भवति तुष्टये ॥ १२ ॥
त्रैलोक्याऽभव्यमपि तत्कथं भवति तुष्टये ॥ १२ ॥
yatra dolākṛti manaḥ parisphurati vṛttiṣu ,
trailokyā'bhavyamapi tatkathaṃ bhavati tuṣṭaye 12
trailokyā'bhavyamapi tatkathaṃ bhavati tuṣṭaye 12
12.
yatra dolākṛti manaḥ parisphurati vṛttiṣu
trailokyābhavyam api tat katham bhavati tuṣṭaye
trailokyābhavyam api tat katham bhavati tuṣṭaye
12.
yatra dolākṛti manaḥ vṛttiṣu parisphurati tat
trailokyābhavyam api katham tuṣṭaye bhavati
trailokyābhavyam api katham tuṣṭaye bhavati
12.
When the mind (manas) swings restlessly amidst its various activities, how can even something inherently undesirable or inauspicious bring any satisfaction?
सर्वेषामेव सत्त्वानां सर्वावस्थाभ्य एव हि ।
मनश्चञ्चलतामेति बाल्ये दशगुणं मुने ॥ १३ ॥
मनश्चञ्चलतामेति बाल्ये दशगुणं मुने ॥ १३ ॥
sarveṣāmeva sattvānāṃ sarvāvasthābhya eva hi ,
manaścañcalatāmeti bālye daśaguṇaṃ mune 13
manaścañcalatāmeti bālye daśaguṇaṃ mune 13
13.
sarveṣām eva sattvānām sarvāvasthābhyaḥ eva
hi manaḥ cañcalatām eti bālye daśaguṇam mune
hi manaḥ cañcalatām eti bālye daśaguṇam mune
13.
mune sarveṣām eva sattvānām sarvāvasthābhyaḥ
eva hi manaḥ cañcalatām eti bālye daśaguṇam
eva hi manaḥ cañcalatām eti bālye daśaguṇam
13.
O sage, the mind (manas) of all living beings naturally becomes restless in every state of existence; but in childhood, this restlessness is tenfold.
मनः प्रकृत्यैव चलं बाल्यं च चलतां वरम् ।
तयोः संश्लिष्यतोस्त्राता क इवान्तः कुचापले ॥ १४ ॥
तयोः संश्लिष्यतोस्त्राता क इवान्तः कुचापले ॥ १४ ॥
manaḥ prakṛtyaiva calaṃ bālyaṃ ca calatāṃ varam ,
tayoḥ saṃśliṣyatostrātā ka ivāntaḥ kucāpale 14
tayoḥ saṃśliṣyatostrātā ka ivāntaḥ kucāpale 14
14.
manaḥ prakṛtyā eva calam bālyam ca calatām varam
tayoḥ saṃśliṣyatoḥ trātā kaḥ iva antaḥ kucāpale
tayoḥ saṃśliṣyatoḥ trātā kaḥ iva antaḥ kucāpale
14.
manaḥ prakṛtyā eva calam bālyam ca calatām varam
tayoḥ saṃśliṣyatoḥ kaḥ iva antaḥ kucāpale trātā
tayoḥ saṃśliṣyatoḥ kaḥ iva antaḥ kucāpale trātā
14.
The mind (manas) is restless by its very nature (prakṛti), and childhood is the foremost state of restlessness. When these two (mind and childhood) become intertwined, who inside oneself can protect one from such intense mischief (kucāpala)?
स्त्रीलोचनैस्तडित्पुञ्जैर्ज्वलाजालैस्तरङ्गकैः ।
चापलं शिक्षितं ब्रह्मञ्छैशवाक्रान्तचेतसः ॥ १५ ॥
चापलं शिक्षितं ब्रह्मञ्छैशवाक्रान्तचेतसः ॥ १५ ॥
strīlocanaistaḍitpuñjairjvalājālaistaraṅgakaiḥ ,
cāpalaṃ śikṣitaṃ brahmañchaiśavākrāntacetasaḥ 15
cāpalaṃ śikṣitaṃ brahmañchaiśavākrāntacetasaḥ 15
15.
strīlocanaiḥ taḍitpuñjaiḥ jvalājālaiḥ taraṅgakaiḥ
cāpalaṃ śikṣitam brahman śaiśavākrāntacetasaḥ
cāpalaṃ śikṣitam brahman śaiśavākrāntacetasaḥ
15.
brahman śaiśavākrāntacetasaḥ strīlocanaiḥ
taḍitpuñjaiḥ jvalājālaiḥ taraṅgakaiḥ cāpalaṃ śikṣitam
taḍitpuñjaiḥ jvalājālaiḥ taraṅgakaiḥ cāpalaṃ śikṣitam
15.
O Brahman, a mind overcome by childishness learns fickleness from women's eyes, flashes of lightning, masses of flames, and rippling waves.
शैशवं च मनश्चैव सर्वास्वेव हि वृत्तिषु ।
भ्रातराविव लक्ष्येते सततं भङ्गुरस्थिती ॥ १६ ॥
भ्रातराविव लक्ष्येते सततं भङ्गुरस्थिती ॥ १६ ॥
śaiśavaṃ ca manaścaiva sarvāsveva hi vṛttiṣu ,
bhrātarāviva lakṣyete satataṃ bhaṅgurasthitī 16
bhrātarāviva lakṣyete satataṃ bhaṅgurasthitī 16
16.
śaiśavaṃ ca manaḥ ca eva sarvāsu eva hi vṛttiṣu
bhrātarau iva lakṣyete satataṃ bhaṅgurasthitī
bhrātarau iva lakṣyete satataṃ bhaṅgurasthitī
16.
śaiśavaṃ ca manaḥ ca eva hi sarvāsu vṛttiṣu
satataṃ bhaṅgurasthitī bhrātarau iva lakṣyete
satataṃ bhaṅgurasthitī bhrātarau iva lakṣyete
16.
Indeed, childishness and the mind, in all their activities, always appear like two brothers with unstable dispositions.
सर्वाणि दुःखभूतानि सर्वे दोषा दुराधयः ।
बालमेवोपजीवन्ति श्रीमन्तमिव मानवाः ॥ १७ ॥
बालमेवोपजीवन्ति श्रीमन्तमिव मानवाः ॥ १७ ॥
sarvāṇi duḥkhabhūtāni sarve doṣā durādhayaḥ ,
bālamevopajīvanti śrīmantamiva mānavāḥ 17
bālamevopajīvanti śrīmantamiva mānavāḥ 17
17.
sarvāṇi duḥkhabhūtāni sarve doṣā durādhayaḥ
bālam eva upajīvanti śrīmantam iva mānavāḥ
bālam eva upajīvanti śrīmantam iva mānavāḥ
17.
mānavāḥ śrīmantam iva sarvāṇi duḥkhabhūtāni
sarve doṣā durādhayaḥ bālam eva upajīvanti
sarve doṣā durādhayaḥ bālam eva upajīvanti
17.
All things born of suffering, all faults, and all evil intentions depend solely on the ignorant or foolish person (bāla), just as people (mānavāḥ) rely on a wealthy individual.
नवं नवं प्रीतिकरं न शिशुः प्रत्यहं यदि ।
प्राप्नोति तदसौ याति विषवैषम्यमूर्च्छनाम् ॥ १८ ॥
प्राप्नोति तदसौ याति विषवैषम्यमूर्च्छनाम् ॥ १८ ॥
navaṃ navaṃ prītikaraṃ na śiśuḥ pratyahaṃ yadi ,
prāpnoti tadasau yāti viṣavaiṣamyamūrcchanām 18
prāpnoti tadasau yāti viṣavaiṣamyamūrcchanām 18
18.
navaṃ navaṃ prītikarṃ na śiśuḥ pratyahaṃ yadi
prāpnoti tat asau yāti viṣavaiṣamyamūrcchanām
prāpnoti tat asau yāti viṣavaiṣamyamūrcchanām
18.
yadi śiśuḥ pratyahaṃ navaṃ navaṃ prītikarṃ na prāpnoti,
tat asau viṣavaiṣamyamūrcchanām yāti
tat asau viṣavaiṣamyamūrcchanām yāti
18.
If a child (śiśu) does not daily obtain something new and delightful, then he falls into a state of intense distress, like one overcome by the imbalance of poison.
स्तोकेन वशमायाति स्तोकेनैति विकारिताम् ।
अमेध्य एव रमते बालः कौलेयको यथा ॥ १९ ॥
अमेध्य एव रमते बालः कौलेयको यथा ॥ १९ ॥
stokena vaśamāyāti stokenaiti vikāritām ,
amedhya eva ramate bālaḥ kauleyako yathā 19
amedhya eva ramate bālaḥ kauleyako yathā 19
19.
stokena vaśam āyāti stokena eti vikāritām
amedhye eva ramate bālaḥ kauleyakaḥ yathā
amedhye eva ramate bālaḥ kauleyakaḥ yathā
19.
bālaḥ stokena vaśam āyāti stokena vikāritām
eti yathā kauleyakaḥ amedhye eva ramate
eti yathā kauleyakaḥ amedhye eva ramate
19.
A child comes under control with a small gesture, and with a small disturbance, it quickly becomes agitated. Just like a dog, a child finds delight only in unclean things.
अजस्रवाष्पवदनः कर्दमाक्तो जडाशयः ।
वर्षोक्षितस्य तप्तस्य स्थलस्य सदृशः शिशुः ॥ २० ॥
वर्षोक्षितस्य तप्तस्य स्थलस्य सदृशः शिशुः ॥ २० ॥
ajasravāṣpavadanaḥ kardamākto jaḍāśayaḥ ,
varṣokṣitasya taptasya sthalasya sadṛśaḥ śiśuḥ 20
varṣokṣitasya taptasya sthalasya sadṛśaḥ śiśuḥ 20
20.
ajasravāṣpavadanaḥ kardamāktaḥ jaḍāśayaḥ
varṣokṣitasya taptasya sthalasya sadṛśaḥ śiśuḥ
varṣokṣitasya taptasya sthalasya sadṛśaḥ śiśuḥ
20.
śiśuḥ ajasravāṣpavadanaḥ kardamāktaḥ jaḍāśayaḥ
varṣokṣitasya taptasya sthalasya sadṛśaḥ
varṣokṣitasya taptasya sthalasya sadṛśaḥ
20.
A child, with a face perpetually wet with tears, smeared with mud, and having a dull disposition, is like a dry ground that has been drenched by rain and then scorched.
भयाहारपरं दीनं दृष्टादृष्टाभिलाषि च ।
लोलबुद्धि वपुर्धत्ते बाल्यं दुःखाय केवलम् ॥ २१ ॥
लोलबुद्धि वपुर्धत्ते बाल्यं दुःखाय केवलम् ॥ २१ ॥
bhayāhāraparaṃ dīnaṃ dṛṣṭādṛṣṭābhilāṣi ca ,
lolabuddhi vapurdhatte bālyaṃ duḥkhāya kevalam 21
lolabuddhi vapurdhatte bālyaṃ duḥkhāya kevalam 21
21.
bhayāhāraparam dīnam dṛṣṭādṛṣṭābhilāṣi ca
lolabuddhiḥ vapuḥ dhatte bālyam duḥkhāya kevalam
lolabuddhiḥ vapuḥ dhatte bālyam duḥkhāya kevalam
21.
bālyam bhayāhāraparam dīnam dṛṣṭādṛṣṭābhilāṣi
ca lolabuddhiḥ vapuḥ dhatte kevalam duḥkhāya
ca lolabuddhiḥ vapuḥ dhatte kevalam duḥkhāya
21.
Childhood assumes a form that is pitiable, preoccupied with fear and food, desiring both visible and invisible things, and having a fickle intellect; it is purely for sorrow.
स्वसंकल्पाभिलषितान्भावानप्राप्य तप्तधीः ।
दुःखमेत्यबलो बालो विनिष्कृत्त इवाशये ॥ २२ ॥
दुःखमेत्यबलो बालो विनिष्कृत्त इवाशये ॥ २२ ॥
svasaṃkalpābhilaṣitānbhāvānaprāpya taptadhīḥ ,
duḥkhametyabalo bālo viniṣkṛtta ivāśaye 22
duḥkhametyabalo bālo viniṣkṛtta ivāśaye 22
22.
svasaṅkalpābhilāṣitān bhāvān aprāpya taptadhīḥ
duḥkham eti abalaḥ bālaḥ viniṣkṛttaḥ iva āśaye
duḥkham eti abalaḥ bālaḥ viniṣkṛttaḥ iva āśaye
22.
abalaḥ taptadhīḥ bālaḥ svasaṅkalpābhilāṣitān
bhāvān aprāpya duḥkham eti āśaye viniṣkṛttaḥ iva
bhāvān aprāpya duḥkham eti āśaye viniṣkṛttaḥ iva
22.
A helpless child, with an agitated mind, experiences sorrow when he fails to obtain the objects desired by his own will, as if he were severed from his very core.
दुरीहालब्धलक्षाणि बहुवक्रोल्बणानि च ।
बालस्य यानि दुःखानि मुने तानि न कस्यचित् ॥ २३ ॥
बालस्य यानि दुःखानि मुने तानि न कस्यचित् ॥ २३ ॥
durīhālabdhalakṣāṇi bahuvakrolbaṇāni ca ,
bālasya yāni duḥkhāni mune tāni na kasyacit 23
bālasya yāni duḥkhāni mune tāni na kasyacit 23
23.
durīhālabdhalakṣāṇi bahuvakrolbaṇāni ca
bālasya yāni duḥkhāni mune tāni na kasyacit
bālasya yāni duḥkhāni mune tāni na kasyacit
23.
mune,
bālasya yāni durīhālabdhalakṣāṇi bahuvakrolbaṇāni ca duḥkhāni tāni kasyacit na.
bālasya yāni durīhālabdhalakṣāṇi bahuvakrolbaṇāni ca duḥkhāni tāni kasyacit na.
23.
O sage, the sufferings that children endure, characterized by aims achieved through perverse strivings and abundant in twists and intensity, are truly unique to them.
बालो बलवता स्वेन मनोरथविलासिना ।
मनसा तप्यते नित्यं ग्रीष्मेणेव वनस्थली ॥ २४ ॥
मनसा तप्यते नित्यं ग्रीष्मेणेव वनस्थली ॥ २४ ॥
bālo balavatā svena manorathavilāsinā ,
manasā tapyate nityaṃ grīṣmeṇeva vanasthalī 24
manasā tapyate nityaṃ grīṣmeṇeva vanasthalī 24
24.
bālaḥ balavatā svena manorathavilāsinā manasā
tapyate nityaṃ grīṣmeṇa iva vanasthalī
tapyate nityaṃ grīṣmeṇa iva vanasthalī
24.
bālaḥ nityaṃ svena balavatā manorathavilāsinā manasā tapyate,
vanasthalī grīṣmeṇa iva (tapyate).
vanasthalī grīṣmeṇa iva (tapyate).
24.
A child is constantly tormented by their own powerful mind, which indulges in desires, just as a forest (vanasthalī) is scorched by the summer heat.
विद्यागृहगतो बालो परामेति कदर्थनाम् ।
आलान इव नागेन्द्रो विषवैषम्यभीषणाम् ॥ २५ ॥
आलान इव नागेन्द्रो विषवैषम्यभीषणाम् ॥ २५ ॥
vidyāgṛhagato bālo parāmeti kadarthanām ,
ālāna iva nāgendro viṣavaiṣamyabhīṣaṇām 25
ālāna iva nāgendro viṣavaiṣamyabhīṣaṇām 25
25.
vidyāgṛhagataḥ bālaḥ parām eti kadarthanām
ālānaḥ iva nāgindraḥ viṣavaiṣamyabhīṣaṇām
ālānaḥ iva nāgindraḥ viṣavaiṣamyabhīṣaṇām
25.
vidyāgṛhagataḥ bālaḥ parām kadarthanām eti,
nāgindraḥ ālānaḥ iva viṣavaiṣamyabhīṣaṇām (kadarthanām).
nāgindraḥ ālānaḥ iva viṣavaiṣamyabhīṣaṇām (kadarthanām).
25.
A child, when going to a house of learning, faces extreme hardship, just like a lordly elephant (nāgā) at a tethering post faces a terrifying adversity, as severe as poison.
नानामनोरथमयी मिथ्याकल्पितकल्पना ।
दुःखायात्यन्तदीर्घाय बालता पेलवाशया ॥ २६ ॥
दुःखायात्यन्तदीर्घाय बालता पेलवाशया ॥ २६ ॥
nānāmanorathamayī mithyākalpitakalpanā ,
duḥkhāyātyantadīrghāya bālatā pelavāśayā 26
duḥkhāyātyantadīrghāya bālatā pelavāśayā 26
26.
nānāmanorathamayī mithyākalpitakalpanā
duḥkhāya atyantadīrghāya bālatā pelavāśayā
duḥkhāya atyantadīrghāya bālatā pelavāśayā
26.
pelavāśayā nānāmanorathamayī mithyākalpitakalpanā bālatā atyantadīrghāya duḥkhāya (bhavati).
26.
Childhood (bālatā), with its tender disposition, which is full of various desires and falsely conceived notions, leads to exceedingly prolonged suffering.
संहृष्टो भुवनं भोक्तमिन्दुमादातुमम्बरात् ।
वाञ्छते येन मौर्ख्येण तत्सुखाय कथं भवेत् ॥ २७ ॥
वाञ्छते येन मौर्ख्येण तत्सुखाय कथं भवेत् ॥ २७ ॥
saṃhṛṣṭo bhuvanaṃ bhoktamindumādātumambarāt ,
vāñchate yena maurkhyeṇa tatsukhāya kathaṃ bhavet 27
vāñchate yena maurkhyeṇa tatsukhāya kathaṃ bhavet 27
27.
saṃhṛṣṭaḥ bhuvanaṃ bhoktum indum ādātum ambarāt
vāñchate yena maurkhyeṇa tat sukhāya kathaṃ bhavet
vāñchate yena maurkhyeṇa tat sukhāya kathaṃ bhavet
27.
yena maurkhyeṇa saṃhṛṣṭaḥ bhuvanaṃ bhoktum ambarāt indum ādātum vāñchate,
tat sukhāya kathaṃ bhavet
tat sukhāya kathaṃ bhavet
27.
How can something lead to happiness if it is desired with the kind of foolishness by which one might, being greatly overjoyed, wish to consume the entire world or snatch the moon from the sky?
अन्तश्चित्तेरशक्तस्य शीतातपनिवारणे ।
को विशेषो महाबुद्धे बालस्योर्वीरुहस्तथा ॥ २८ ॥
को विशेषो महाबुद्धे बालस्योर्वीरुहस्तथा ॥ २८ ॥
antaścitteraśaktasya śītātapanivāraṇe ,
ko viśeṣo mahābuddhe bālasyorvīruhastathā 28
ko viśeṣo mahābuddhe bālasyorvīruhastathā 28
28.
antaḥ citteḥ aśaktasya śītātapanivāraṇe kaḥ
viśeṣaḥ mahābudhhe bālasya urvīruhaḥ tathā
viśeṣaḥ mahābudhhe bālasya urvīruhaḥ tathā
28.
mahābudhhe,
śītātapanivāraṇe antaḥ citteḥ aśaktasya bālasya tathā urvīruhaḥ kaḥ viśeṣaḥ?
śītātapanivāraṇe antaḥ citteḥ aśaktasya bālasya tathā urvīruhaḥ kaḥ viśeṣaḥ?
28.
O great-minded one, what is the difference between a child and a plant if one is inwardly (antaḥ) incapable of warding off cold and heat?
उड्डीतुमभिवाञ्छन्ति पक्षाभ्यां क्षुत्परायणाः ।
भयाहारपरा नित्यं बाला विहगधर्मिणः ॥ २९ ॥
भयाहारपरा नित्यं बाला विहगधर्मिणः ॥ २९ ॥
uḍḍītumabhivāñchanti pakṣābhyāṃ kṣutparāyaṇāḥ ,
bhayāhāraparā nityaṃ bālā vihagadharmiṇaḥ 29
bhayāhāraparā nityaṃ bālā vihagadharmiṇaḥ 29
29.
uḍḍītum abhivāñchanti pakṣābhyām kṣutparāyaṇāḥ
bhayāhāraparāḥ nityam bālāḥ vihagadharmiṇaḥ
bhayāhāraparāḥ nityam bālāḥ vihagadharmiṇaḥ
29.
kṣutparāyaṇāḥ bhayāhāraparāḥ nityam vihagadharmiṇaḥ
bālāḥ pakṣābhyām uḍḍītum abhivāñchanti
bālāḥ pakṣābhyām uḍḍītum abhivāñchanti
29.
Like birds, children are always preoccupied with fear and food, and are driven by hunger, wishing to fly with wings (pakṣābhyām), having the nature of birds (vihagadharmiṇaḥ).
शैशवे गुरुतो भीतिर्मातृतः पितृतस्तथा ।
जनतो ज्येष्ठबालाच्च शैशवं भयमन्दिरम् ॥ ३० ॥
जनतो ज्येष्ठबालाच्च शैशवं भयमन्दिरम् ॥ ३० ॥
śaiśave guruto bhītirmātṛtaḥ pitṛtastathā ,
janato jyeṣṭhabālācca śaiśavaṃ bhayamandiram 30
janato jyeṣṭhabālācca śaiśavaṃ bhayamandiram 30
30.
śaiśave gurutaḥ bhītiḥ mātṛtaḥ pitṛtaḥ tathā
janataḥ jyeṣṭhabālāt ca śaiśavam bhayamandiram
janataḥ jyeṣṭhabālāt ca śaiśavam bhayamandiram
30.
śaiśave gurutaḥ mātṛtaḥ pitṛtaḥ tathā janataḥ ca jyeṣṭhabālāt bhītiḥ (bhavati).
śaiśavam bhayamandiram (asti).
śaiśavam bhayamandiram (asti).
30.
In childhood (śaiśava), there is fear from teachers (guru), from mother, from father, and likewise from other people and from older children. Indeed, childhood (śaiśava) is an abode of fear.
सकलदोषदशाविहताशयं शरणमप्यविवेकविलासिनः ।
इह न कस्यचिदेव महामुने भवति बाल्यमलं परितुष्टये ॥ ३१ ॥
इह न कस्यचिदेव महामुने भवति बाल्यमलं परितुष्टये ॥ ३१ ॥
sakaladoṣadaśāvihatāśayaṃ śaraṇamapyavivekavilāsinaḥ ,
iha na kasyacideva mahāmune bhavati bālyamalaṃ parituṣṭaye 31
iha na kasyacideva mahāmune bhavati bālyamalaṃ parituṣṭaye 31
31.
sakala-doṣa-daśā-vihatāśayam śaraṇam api aviveka-vilāsinaḥ
iha na kasyacit eva mahāmune bhavati bālyam alam parituṣṭaye
iha na kasyacit eva mahāmune bhavati bālyam alam parituṣṭaye
31.
mahāmune iha bālyam aviveka-vilāsinaḥ sakala-doṣa-daśā-vihatāśayam
śaraṇam api kasyacit eva parituṣṭaye alam na bhavati
śaraṇam api kasyacit eva parituṣṭaye alam na bhavati
31.
O great sage, for one who indulges in imprudence and whose mind is afflicted by all kinds of imperfections, even childhood, which might be seen as a refuge, is certainly not sufficient for anyone's complete satisfaction in this world.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19 (current chapter)
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216