योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-5, chapter-17
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
विदेहमुक्ता ये राम ते गिरामिह गोचरे ।
नैव तिष्ठन्ति तस्मात्त्वं जीवन्मुक्तिमिमां श्रृणु ॥ १ ॥
विदेहमुक्ता ये राम ते गिरामिह गोचरे ।
नैव तिष्ठन्ति तस्मात्त्वं जीवन्मुक्तिमिमां श्रृणु ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
videhamuktā ye rāma te girāmiha gocare ,
naiva tiṣṭhanti tasmāttvaṃ jīvanmuktimimāṃ śrṛṇu 1
videhamuktā ye rāma te girāmiha gocare ,
naiva tiṣṭhanti tasmāttvaṃ jīvanmuktimimāṃ śrṛṇu 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca videhamuktā ye rāma te girām iha
gocare na eva tiṣṭhanti tasmāt tvam jīvanmuktim imām śṛṇu
gocare na eva tiṣṭhanti tasmāt tvam jīvanmuktim imām śṛṇu
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca rāma,
ye videhamuktāḥ te iha girām gocare na eva tiṣṭhanti,
tasmāt tvam imām jīvanmuktim śṛṇu
ye videhamuktāḥ te iha girām gocare na eva tiṣṭhanti,
tasmāt tvam imām jīvanmuktim śṛṇu
1.
Śrī Vasiṣṭha said: O Rāma, those who are liberated without a body (videhamukta) do not indeed remain within the grasp of words (giraḥ go-cara) in this world. Therefore, listen to this liberation-in-life (jīvanmukti).
प्राकृतान्येव कर्माणि यया वर्जितवाञ्छया ।
क्रियन्ते तृष्णयेमानि तां जीवन्मुक्ततां विदुः ॥ २ ॥
क्रियन्ते तृष्णयेमानि तां जीवन्मुक्ततां विदुः ॥ २ ॥
prākṛtānyeva karmāṇi yayā varjitavāñchayā ,
kriyante tṛṣṇayemāni tāṃ jīvanmuktatāṃ viduḥ 2
kriyante tṛṣṇayemāni tāṃ jīvanmuktatāṃ viduḥ 2
2.
prākṛtāni eva karmāṇi yayā varjitavāñchayā
kriyante tṛṣṇayā imāni tām jīvanmuktatām viduḥ
kriyante tṛṣṇayā imāni tām jīvanmuktatām viduḥ
2.
yayā varjitavāñchayā tṛṣṇayā (rahitāni) imāni prākṛtāni eva karmāṇi kriyante,
tām jīvanmuktatām viduḥ
tām jīvanmuktatām viduḥ
2.
That state is known as liberation-in-life (jīvanmukti) by which even natural actions (karma) are performed with desires (vāñchā) relinquished and devoid of craving (tṛṣṇā).
या स्थितिस्तृष्णया जन्तोर्बाह्यार्थे बद्धभावया ।
तं बन्धमाहुराचार्याः संसारनिगडं दृढम् ॥ ३ ॥
तं बन्धमाहुराचार्याः संसारनिगडं दृढम् ॥ ३ ॥
yā sthitistṛṣṇayā jantorbāhyārthe baddhabhāvayā ,
taṃ bandhamāhurācāryāḥ saṃsāranigaḍaṃ dṛḍham 3
taṃ bandhamāhurācāryāḥ saṃsāranigaḍaṃ dṛḍham 3
3.
yā sthitiḥ tṛṣṇayā jantoḥ bāhyārthe baddhabhāvayā
tam bandham āhuḥ ācāryāḥ saṃsāranigaḍam dṛḍham
tam bandham āhuḥ ācāryāḥ saṃsāranigaḍam dṛḍham
3.
ācāryāḥ jantoḥ bāhyārthe baddhabhāvayā tṛṣṇayā yā
sthitiḥ tam dṛḍham saṃsāranigaḍam bandham āhuḥ
sthitiḥ tam dṛḍham saṃsāranigaḍam bandham āhuḥ
3.
The teachers (ācārya) declare that the state in which a living being's disposition is bound by craving (tṛṣṇā) for external objects is a firm fetter of transmigration (saṃsāra).
नूनमुज्झितसंकल्पा हृदि बाह्ये विहारिणी ।
वासना योदिता सेह जीवन्मुक्तशरीरिणी ॥ ४ ॥
वासना योदिता सेह जीवन्मुक्तशरीरिणी ॥ ४ ॥
nūnamujjhitasaṃkalpā hṛdi bāhye vihāriṇī ,
vāsanā yoditā seha jīvanmuktaśarīriṇī 4
vāsanā yoditā seha jīvanmuktaśarīriṇī 4
4.
nūnam ujjhitasaṃkalpā hṛdi bāhye vihāriṇī
vāsanā yā uditā sā iha jīvanmuktaśarīriṇī
vāsanā yā uditā sā iha jīvanmuktaśarīriṇī
4.
nūnam yā vāsanā ujjhitasaṃkalpā hṛdi bāhye
vihāriṇī uditā sā iha jīvanmuktaśarīriṇī
vihāriṇī uditā sā iha jīvanmuktaśarīriṇī
4.
Indeed, the latent impression (vāsanā) that has manifested, being free from mental constructs (saṃkalpa) and moving freely within the heart and externally, is verily the one belonging to an individual liberated (mokṣa) while living.
बाह्यार्थव्यसनोच्छूना तृष्णा बद्धेति राघव ।
सर्वार्थव्यसनोन्मुक्ता तृष्णा मुक्तेति कथ्यते ॥ ५ ॥
सर्वार्थव्यसनोन्मुक्ता तृष्णा मुक्तेति कथ्यते ॥ ५ ॥
bāhyārthavyasanocchūnā tṛṣṇā baddheti rāghava ,
sarvārthavyasanonmuktā tṛṣṇā mukteti kathyate 5
sarvārthavyasanonmuktā tṛṣṇā mukteti kathyate 5
5.
bāhyārthavyasanocchūnā tṛṣṇā baddhā iti rāghava
sarvārthavyasanonmuktā tṛṣṇā muktā iti kathyate
sarvārthavyasanonmuktā tṛṣṇā muktā iti kathyate
5.
rāghava bāhyārthavyasanocchūnā tṛṣṇā baddhā iti
sarvārthavyasanonmuktā tṛṣṇā muktā iti kathyate
sarvārthavyasanonmuktā tṛṣṇā muktā iti kathyate
5.
O Rāghava, craving (tṛṣṇā) that is swollen by attachment to external objects is called "bound." The craving that is free from attachment to all objects is declared "liberated (mokṣa)."
पूर्वं यस्यास्तु तृष्णाया वर्तमानेऽपि शाश्वती ।
निर्दुःखता निष्कलता सा मुक्तेति बुधैः स्मृता ॥ ६ ॥
निर्दुःखता निष्कलता सा मुक्तेति बुधैः स्मृता ॥ ६ ॥
pūrvaṃ yasyāstu tṛṣṇāyā vartamāne'pi śāśvatī ,
nirduḥkhatā niṣkalatā sā mukteti budhaiḥ smṛtā 6
nirduḥkhatā niṣkalatā sā mukteti budhaiḥ smṛtā 6
6.
pūrvam yasyāḥ tu tṛṣṇāyāḥ vartamāne api śāśvatī
nirduḥkhatā niṣkalatā sā muktā iti budhaiḥ smṛtā
nirduḥkhatā niṣkalatā sā muktā iti budhaiḥ smṛtā
6.
budhaiḥ yasyāḥ tṛṣṇāyāḥ pūrvam vartamāne api
śāśvatī nirduḥkhatā niṣkalatā sā muktā iti smṛtā
śāśvatī nirduḥkhatā niṣkalatā sā muktā iti smṛtā
6.
The wise consider that craving (tṛṣṇā) to be liberated (mokṣa) which, even when it exists, is characterized by an eternal absence of suffering (nirduḥkhatā) and wholeness (niṣkalatā).
इदमस्तु ममेत्यन्तर्यैषा राघव भावना ।
तां तृष्णां शृङ्खलां विद्धि कलनां च महामते ॥ ७ ॥
तां तृष्णां शृङ्खलां विद्धि कलनां च महामते ॥ ७ ॥
idamastu mametyantaryaiṣā rāghava bhāvanā ,
tāṃ tṛṣṇāṃ śṛṅkhalāṃ viddhi kalanāṃ ca mahāmate 7
tāṃ tṛṣṇāṃ śṛṅkhalāṃ viddhi kalanāṃ ca mahāmate 7
7.
idam astu mama iti antar yat eṣā rāghava bhāvanā
tām tṛṣṇām śṛṅkhalām viddhi kalanām ca mahāmate
tām tṛṣṇām śṛṅkhalām viddhi kalanām ca mahāmate
7.
rāghava mahāmate idam mama astu iti yat eṣā antar
bhāvanā tām tṛṣṇām ca kalanām śṛṅkhalām viddhi
bhāvanā tām tṛṣṇām ca kalanām śṛṅkhalām viddhi
7.
O Rāghava, O great-minded one, know that this inner thought, 'Let this be mine' - this very craving (tṛṣṇā) and mental clinging (kalanā) - is a chain.
तामेतां सर्वभावेषु सत्स्वसत्सु च सर्वदा ।
संत्यज्य परमोदारः परमेति महामनाः ॥ ८ ॥
संत्यज्य परमोदारः परमेति महामनाः ॥ ८ ॥
tāmetāṃ sarvabhāveṣu satsvasatsu ca sarvadā ,
saṃtyajya paramodāraḥ parameti mahāmanāḥ 8
saṃtyajya paramodāraḥ parameti mahāmanāḥ 8
8.
tām etām sarvabhāveṣu satsu asatsu ca sarvadā
saṃtyajya parama udāraḥ paramā eti mahāmanāḥ
saṃtyajya parama udāraḥ paramā eti mahāmanāḥ
8.
parama udāraḥ mahāmanāḥ tām etām sarvadā satsu
asatsu ca sarvabhāveṣu saṃtyajya paramā eti
asatsu ca sarvabhāveṣu saṃtyajya paramā eti
8.
Having completely abandoned that (craving and clinging), always and in all existing and non-existing phenomena, the supremely noble, great-minded individual attains the highest state.
बन्धाशामथ मोक्षाशां सुखदुःखदशामपि ।
त्यक्त्वा सदसदाशां च तिष्ठाक्षुब्धमहाब्धिवत् ॥ ९ ॥
त्यक्त्वा सदसदाशां च तिष्ठाक्षुब्धमहाब्धिवत् ॥ ९ ॥
bandhāśāmatha mokṣāśāṃ sukhaduḥkhadaśāmapi ,
tyaktvā sadasadāśāṃ ca tiṣṭhākṣubdhamahābdhivat 9
tyaktvā sadasadāśāṃ ca tiṣṭhākṣubdhamahābdhivat 9
9.
bandha āśām atha mokṣa āśām sukha duḥkha daśām api
tyaktvā sat asat āśām ca tiṣṭha akṣubdha mahā abdhi vat
tyaktvā sat asat āśām ca tiṣṭha akṣubdha mahā abdhi vat
9.
bandha āśām atha mokṣa āśām sukha duḥkha daśām api ca
sat asat āśām tyaktvā akṣubdha mahā abdhi vat tiṣṭha
sat asat āśām tyaktvā akṣubdha mahā abdhi vat tiṣṭha
9.
Abandoning the desire for bondage and for liberation (mokṣa), also the states of happiness and sorrow, and furthermore the hope for existence or non-existence, remain like an unagitated great ocean.
अजरामरमात्मानं दृष्ट्वा बुद्धिमतां वर ।
जरामरणशङ्काभिर्मा मनः कलुषं कृथाः ॥ १० ॥
जरामरणशङ्काभिर्मा मनः कलुषं कृथाः ॥ १० ॥
ajarāmaramātmānaṃ dṛṣṭvā buddhimatāṃ vara ,
jarāmaraṇaśaṅkābhirmā manaḥ kaluṣaṃ kṛthāḥ 10
jarāmaraṇaśaṅkābhirmā manaḥ kaluṣaṃ kṛthāḥ 10
10.
ajara amaram ātmānam dṛṣṭvā buddhimatām vara
jarā maraṇa śaṅkābhiḥ mā manaḥ kaluṣam kṛthāḥ
jarā maraṇa śaṅkābhiḥ mā manaḥ kaluṣam kṛthāḥ
10.
buddhimatām vara ajara amaram ātmānam dṛṣṭvā
jarā maraṇa śaṅkābhiḥ manaḥ kaluṣam mā kṛthāḥ
jarā maraṇa śaṅkābhiḥ manaḥ kaluṣam mā kṛthāḥ
10.
O best among the intelligent, having realized the self (ātman) as ageless and immortal, do not defile your mind with fears of old age and death.
पदार्थतत्त्वं नेदं ते नायं त्वमसि राघव ।
किंचित्तदन्यदेवेदमन्य एवासि राघव ॥ ११ ॥
किंचित्तदन्यदेवेदमन्य एवासि राघव ॥ ११ ॥
padārthatattvaṃ nedaṃ te nāyaṃ tvamasi rāghava ,
kiṃcittadanyadevedamanya evāsi rāghava 11
kiṃcittadanyadevedamanya evāsi rāghava 11
11.
padārthatattvam na idam te na ayam tvam asi rāghava
kiṃcit tat anyat eva idam anyaḥ eva asi rāghava
kiṃcit tat anyat eva idam anyaḥ eva asi rāghava
11.
rāghava idam padārthatattvam te na tvam ayam na asi
kiṃcit idam tat anyat eva tvam rāghava anyaḥ eva asi
kiṃcit idam tat anyat eva tvam rāghava anyaḥ eva asi
11.
O Rāghava, this essence of materiality is not your true nature, nor are you this [body or mind]. Indeed, this [phenomenal world] is something entirely different [from your true self], and you, O Rāghava, are truly distinct.
असदभ्युदिते विश्वे सतीवासति संस्थिते ।
त्वयि तत्तामतिगते तृष्णायाः संभवः कुतः ॥ १२ ॥
त्वयि तत्तामतिगते तृष्णायाः संभवः कुतः ॥ १२ ॥
asadabhyudite viśve satīvāsati saṃsthite ,
tvayi tattāmatigate tṛṣṇāyāḥ saṃbhavaḥ kutaḥ 12
tvayi tattāmatigate tṛṣṇāyāḥ saṃbhavaḥ kutaḥ 12
12.
asat abhyudite viśve sati iva asati saṃsthite
tvayi tattām atigate tṛṣṇāyāḥ saṃbhavaḥ kutaḥ
tvayi tattām atigate tṛṣṇāyāḥ saṃbhavaḥ kutaḥ
12.
viśve asat abhyudite asati sati iva saṃsthite
tvayi tattām atigate tṛṣṇāyāḥ saṃbhavaḥ kutaḥ
tvayi tattām atigate tṛṣṇāyāḥ saṃbhavaḥ kutaḥ
12.
When the world, though unreal (asat), arises, and is established in unreality as if it were reality, and when you have transcended that state [of illusion], how then can craving arise?
अन्यच्च राम मनसि पुरुषस्य विचारिणः ।
जायते निश्चयः साधो स्फाराकारश्चतुर्विधः ॥ १३ ॥
जायते निश्चयः साधो स्फाराकारश्चतुर्विधः ॥ १३ ॥
anyacca rāma manasi puruṣasya vicāriṇaḥ ,
jāyate niścayaḥ sādho sphārākāraścaturvidhaḥ 13
jāyate niścayaḥ sādho sphārākāraścaturvidhaḥ 13
13.
anyat ca rāma manasi puruṣasya vicāriṇaḥ
jāyate niścayaḥ sādho sphārākāraḥ caturvidhaḥ
jāyate niścayaḥ sādho sphārākāraḥ caturvidhaḥ
13.
rāma sādho anyat ca vicāriṇaḥ puruṣasya manasi
sphārākāraḥ caturvidhaḥ niścayaḥ jāyate
sphārākāraḥ caturvidhaḥ niścayaḥ jāyate
13.
And moreover, O Rāma, O good one, in the mind of a discerning person (puruṣa), a firm resolve arises, which is expansive and four-fold.
आपादमस्तकमहं मातापितृविनिर्मितः ।
इत्येको निश्चयो राम बन्धायासद्विलोकनात् ॥ १४ ॥
इत्येको निश्चयो राम बन्धायासद्विलोकनात् ॥ १४ ॥
āpādamastakamahaṃ mātāpitṛvinirmitaḥ ,
ityeko niścayo rāma bandhāyāsadvilokanāt 14
ityeko niścayo rāma bandhāyāsadvilokanāt 14
14.
āpādamastakam aham mātāpitṛvinirmitaḥ iti
ekaḥ niścayaḥ rāma bandhāya asat vilokanāt
ekaḥ niścayaḥ rāma bandhāya asat vilokanāt
14.
rāma aham āpādamastakam mātāpitṛvinirmitaḥ
iti ekaḥ niścayaḥ asat vilokanāt bandhāya
iti ekaḥ niścayaḥ asat vilokanāt bandhāya
14.
O Rāma, one firm resolve is, 'I am created by my mother and father from foot to head.' This [resolve arises] from perceiving the unreal (asat), and leads to bondage.
अतीतः सर्वभावेभ्यो वालाग्रादप्यहं तनुः ।
इति द्वितीयो मोक्षाय निश्चयो जायते सताम् ॥ १५ ॥
इति द्वितीयो मोक्षाय निश्चयो जायते सताम् ॥ १५ ॥
atītaḥ sarvabhāvebhyo vālāgrādapyahaṃ tanuḥ ,
iti dvitīyo mokṣāya niścayo jāyate satām 15
iti dvitīyo mokṣāya niścayo jāyate satām 15
15.
atītaḥ sarvabhāvebhyaḥ vālāgrāt api aham tanuḥ
iti dvitīyaḥ mokṣāya niścayaḥ jāyate satām
iti dvitīyaḥ mokṣāya niścayaḥ jāyate satām
15.
aham sarvabhāvebhyaḥ vālāgrāt api tanuḥ atītaḥ
iti satām mokṣāya dvitīyaḥ niścayaḥ jāyate
iti satām mokṣāya dvitīyaḥ niścayaḥ jāyate
15.
I am beyond all states of being, more subtle than even the tip of a hair. This is the second conviction that arises in the wise for final liberation (mokṣa).
जगज्जालपदार्थात्मा सर्वमेवाहमक्षयः ।
तृतीयो निश्चयश्चेत्थं मोक्षायैव रघूद्वह ॥ १६ ॥
तृतीयो निश्चयश्चेत्थं मोक्षायैव रघूद्वह ॥ १६ ॥
jagajjālapadārthātmā sarvamevāhamakṣayaḥ ,
tṛtīyo niścayaścetthaṃ mokṣāyaiva raghūdvaha 16
tṛtīyo niścayaścetthaṃ mokṣāyaiva raghūdvaha 16
16.
jagajjālapadārthātmā sarvam eva aham akṣayaḥ
tṛtīyaḥ niścayaḥ ca ittham mokṣāya eva raghūdvaha
tṛtīyaḥ niścayaḥ ca ittham mokṣāya eva raghūdvaha
16.
raghūdvaha,
aham sarvam eva akṣayaḥ jagajjālapadārthātmā ca ittham tṛtīyaḥ niścayaḥ mokṣāya eva
aham sarvam eva akṣayaḥ jagajjālapadārthātmā ca ittham tṛtīyaḥ niścayaḥ mokṣāya eva
16.
I am indeed all (sarvam), imperishable (akṣaya), the very self (ātman) of all objects in the network of the world. O Raghūdvaha, this is the third conviction, and it is truly for final liberation (mokṣa).
अहं जगद्वा सकलं शून्यं व्योमसमं सदा ।
एवमेष चतुर्थोऽन्यो निश्चयो मोक्षसिद्धये ॥ १७ ॥
एवमेष चतुर्थोऽन्यो निश्चयो मोक्षसिद्धये ॥ १७ ॥
ahaṃ jagadvā sakalaṃ śūnyaṃ vyomasamaṃ sadā ,
evameṣa caturtho'nyo niścayo mokṣasiddhaye 17
evameṣa caturtho'nyo niścayo mokṣasiddhaye 17
17.
aham jagat vā sakalam śūnyam vyomasamam sadā
evam eṣaḥ caturthaḥ anyaḥ niścayaḥ mokṣasiddhaye
evam eṣaḥ caturthaḥ anyaḥ niścayaḥ mokṣasiddhaye
17.
aham vā sakalam jagat sadā śūnyam vyomasamam (asti)
evam eṣaḥ anyaḥ caturthaḥ niścayaḥ mokṣasiddhaye
evam eṣaḥ anyaḥ caturthaḥ niścayaḥ mokṣasiddhaye
17.
Either I am, or the entire world (jagat) is, always void (śūnya) and like space. This, indeed, is another, the fourth conviction for the attainment of final liberation (mokṣa).
निश्चयेषु चतुर्ष्वेषु बन्धाय प्रथमः स्मृतः ।
त्रयो मोक्षाय कथिताः शुद्धभावनयोत्थिताः ॥ १८ ॥
त्रयो मोक्षाय कथिताः शुद्धभावनयोत्थिताः ॥ १८ ॥
niścayeṣu caturṣveṣu bandhāya prathamaḥ smṛtaḥ ,
trayo mokṣāya kathitāḥ śuddhabhāvanayotthitāḥ 18
trayo mokṣāya kathitāḥ śuddhabhāvanayotthitāḥ 18
18.
niścayeṣu caturṣu eṣu bandhāya prathamaḥ smṛtaḥ
trayaḥ mokṣāya kathitāḥ śuddhabhāvanayā utthitāḥ
trayaḥ mokṣāya kathitāḥ śuddhabhāvanayā utthitāḥ
18.
eṣu caturṣu niścayeṣu prathamaḥ bandhāya smṛtaḥ
śuddhabhāvanayā utthitāḥ trayaḥ mokṣāya kathitāḥ
śuddhabhāvanayā utthitāḥ trayaḥ mokṣāya kathitāḥ
18.
Among these four convictions, the first is considered to lead to bondage. The other three, which arise from pure contemplation, are declared to lead to final liberation (mokṣa).
एतेषां प्रथमः प्रोक्तस्तृष्णाया बन्धयोग्यता ।
शुद्धतृष्णास्त्रयः स्वच्छा जीवन्मुक्तविलासिनः ॥ १९ ॥
शुद्धतृष्णास्त्रयः स्वच्छा जीवन्मुक्तविलासिनः ॥ १९ ॥
eteṣāṃ prathamaḥ proktastṛṣṇāyā bandhayogyatā ,
śuddhatṛṣṇāstrayaḥ svacchā jīvanmuktavilāsinaḥ 19
śuddhatṛṣṇāstrayaḥ svacchā jīvanmuktavilāsinaḥ 19
19.
eteṣām prathamaḥ proktaḥ tṛṣṇāyāḥ bandhayogyatā
śuddhatṛṣṇāḥ trayaḥ svacchāḥ jīvanmukktavilāsinaḥ
śuddhatṛṣṇāḥ trayaḥ svacchāḥ jīvanmukktavilāsinaḥ
19.
eteṣām prathamaḥ tṛṣṇāyāḥ bandhayogyatā proktaḥ
trayaḥ śuddhatṛṣṇāḥ svacchāḥ jīvanmukktavilāsinaḥ
trayaḥ śuddhatṛṣṇāḥ svacchāḥ jīvanmukktavilāsinaḥ
19.
Among these, the first is declared to be the capacity of craving (tṛṣṇā) to cause bondage. The three pure desires are pristine, delighting like those who are liberated while living (jīvanmukta).
सर्वमात्माहमेवेति निश्चयो यो महामते ।
तमादाय विषादाय न भूयो याति मे मतिः ॥ २० ॥
तमादाय विषादाय न भूयो याति मे मतिः ॥ २० ॥
sarvamātmāhameveti niścayo yo mahāmate ,
tamādāya viṣādāya na bhūyo yāti me matiḥ 20
tamādāya viṣādāya na bhūyo yāti me matiḥ 20
20.
sarvam ātmā aham eva iti niścayaḥ yaḥ mahāmate
tam ādāya viṣādāya na bhūyaḥ yāti me matiḥ
tam ādāya viṣādāya na bhūyaḥ yāti me matiḥ
20.
mahāmate yaḥ sarvam ātmā aham eva iti niścayaḥ
tam ādāya me matiḥ bhūyaḥ viṣādāya na yāti
tam ādāya me matiḥ bhūyaḥ viṣādāya na yāti
20.
O great-minded one, when my mind (mati) embraces the firm conviction that "all is indeed the Self (ātman), I myself," it no longer goes to sorrow.
तिर्यगूर्ध्वमधस्ताच्च व्यापको महिमात्मनः ।
सर्वमात्मेति तेनान्तर्निश्चयेन न बध्यते ॥ २१ ॥
सर्वमात्मेति तेनान्तर्निश्चयेन न बध्यते ॥ २१ ॥
tiryagūrdhvamadhastācca vyāpako mahimātmanaḥ ,
sarvamātmeti tenāntarniścayena na badhyate 21
sarvamātmeti tenāntarniścayena na badhyate 21
21.
tiryāk ūrdhvam adhastāt ca vyāpakaḥ mahimātmanaḥ
sarvam ātmā iti tena antaḥ niścayena na badhyate
sarvam ātmā iti tena antaḥ niścayena na badhyate
21.
ātmanaḥ mahimā tiryāk ūrdhvam adhastāt ca vyāpakaḥ
tena sarvam ātmā iti antar niścayena na badhyate
tena sarvam ātmā iti antar niścayena na badhyate
21.
The glory (mahimā) of the Self (ātman) is pervasive: sideways, upwards, and downwards. Therefore, through the inner conviction that "all is the Self (ātman)," one is not bound.
शून्यं तत्प्रकृतिर्माया ब्रह्मविज्ञानमित्यपि ।
शिवः पुरुष ईशानो नित्य आत्मैव कथ्यते ॥ २२ ॥
शिवः पुरुष ईशानो नित्य आत्मैव कथ्यते ॥ २२ ॥
śūnyaṃ tatprakṛtirmāyā brahmavijñānamityapi ,
śivaḥ puruṣa īśāno nitya ātmaiva kathyate 22
śivaḥ puruṣa īśāno nitya ātmaiva kathyate 22
22.
śūnyam tat prakṛtiḥ māyā brahmavijñānam iti api
śivaḥ puruṣaḥ īśānaḥ nityaḥ ātmā eva kathyate
śivaḥ puruṣaḥ īśānaḥ nityaḥ ātmā eva kathyate
22.
tat nityaḥ ātmā eva śūnyam prakṛtiḥ māyā
brahmavijñānam iti api śivaḥ puruṣaḥ īśānaḥ kathyate
brahmavijñānam iti api śivaḥ puruṣaḥ īśānaḥ kathyate
22.
That eternal Self (ātman) is proclaimed to be emptiness (śūnya), nature (prakṛti), illusion (māyā), the knowledge of Brahman (brahman), and also Śiva, the cosmic person (puruṣa), and the Lord (Īśāna).
सदा सर्वं सदेवेदं नेह द्वित्वान्यते क्वचित् ।
विद्येते विद्यया व्याप्तं जगन्नेतरया धिया ॥ २३ ॥
विद्येते विद्यया व्याप्तं जगन्नेतरया धिया ॥ २३ ॥
sadā sarvaṃ sadevedaṃ neha dvitvānyate kvacit ,
vidyete vidyayā vyāptaṃ jagannetarayā dhiyā 23
vidyete vidyayā vyāptaṃ jagannetarayā dhiyā 23
23.
sadā sarvam sat eva idam na iha dvitvānyate kvacit
vidyete vidyayā vyāptam jagat na itarayā dhiyā
vidyete vidyayā vyāptam jagat na itarayā dhiyā
23.
idam sarvam sadā sat eva.
iha kvacit dvitvānyate na vidyete.
jagat vidyayā vyāptam,
na itarayā dhiyā.
iha kvacit dvitvānyate na vidyete.
jagat vidyayā vyāptam,
na itarayā dhiyā.
23.
This entire reality is always truly existent; no duality or otherness exists here at all. The world is pervaded by true knowledge (vidyā), not by any other form of intellect or understanding.
आपातालमनन्तात्मा पूरितोऽम्भोधिरम्बुभिः ।
आब्रह्मस्तम्बपर्यन्तं जगदापूर्णमात्मना ॥ २४ ॥
आब्रह्मस्तम्बपर्यन्तं जगदापूर्णमात्मना ॥ २४ ॥
āpātālamanantātmā pūrito'mbhodhirambubhiḥ ,
ābrahmastambaparyantaṃ jagadāpūrṇamātmanā 24
ābrahmastambaparyantaṃ jagadāpūrṇamātmanā 24
24.
āpātālam ananta-ātmā pūritaḥ ambhodhiḥ ambubhiḥ
ābrahmastambaparyantam jagat āpūrṇam ātmanā
ābrahmastambaparyantam jagat āpūrṇam ātmanā
24.
anantātmā āpātālam pūritaḥ ambhodhiḥ ambubhiḥ [iva].
jagat ātmanā ābrahmastambaparyantam āpūrṇam.
jagat ātmanā ābrahmastambaparyantam āpūrṇam.
24.
The boundless Self (ātman) is completely pervading down to Pātāla, just as an ocean is filled with waters. The entire world, from Brahmā down to a blade of grass, is completely filled by the Self (ātman).
अतः सत्यमृतं नित्यं नानृतं विद्यते क्वचित् ।
वार्येव सकलाम्भोधिर्न तरङ्गादयः क्वचित् ॥ २५ ॥
वार्येव सकलाम्भोधिर्न तरङ्गादयः क्वचित् ॥ २५ ॥
ataḥ satyamṛtaṃ nityaṃ nānṛtaṃ vidyate kvacit ,
vāryeva sakalāmbhodhirna taraṅgādayaḥ kvacit 25
vāryeva sakalāmbhodhirna taraṅgādayaḥ kvacit 25
25.
ataḥ satyam amṛtam nityam na anṛtam vidyate kvacit
vāri eva sakala-ambhodhiḥ na taraṅga-ādayaḥ kvacit
vāri eva sakala-ambhodhiḥ na taraṅga-ādayaḥ kvacit
25.
ataḥ satyam amṛtam nityam [vidyate].
kvacit anṛtam na vidyate.
vāri eva sakala-ambhodhiḥ [asti].
kvacit taraṅga-ādayaḥ na [santi].
kvacit anṛtam na vidyate.
vāri eva sakala-ambhodhiḥ [asti].
kvacit taraṅga-ādayaḥ na [santi].
25.
Therefore, only the true, the immortal, and the eternal exist; untruth is never found anywhere. It is just water that constitutes the entire ocean, not its waves and other transient forms.
पृथक्कटककेयूरनूपुरादि नकाञ्चनात् ।
भिन्नास्तरुतृणाकारकोटयश्चैव नात्मनः ॥ २६ ॥
भिन्नास्तरुतृणाकारकोटयश्चैव नात्मनः ॥ २६ ॥
pṛthakkaṭakakeyūranūpurādi nakāñcanāt ,
bhinnāstarutṛṇākārakoṭayaścaiva nātmanaḥ 26
bhinnāstarutṛṇākārakoṭayaścaiva nātmanaḥ 26
26.
pṛthak kaṭakakeyūranūpurādi na kāñcanāt
bhinnāḥ tarutṛṇākārakoṭayaḥ ca eva na ātmanaḥ
bhinnāḥ tarutṛṇākārakoṭayaḥ ca eva na ātmanaḥ
26.
kaṭakakeyūranūpurādi kāñcanāt pṛthak na.
tarutṛṇākārakoṭayaḥ ca eva ātmanaḥ na bhinnāḥ.
tarutṛṇākārakoṭayaḥ ca eva ātmanaḥ na bhinnāḥ.
26.
Bangles, armlets, and anklets are not distinct from gold, nor are the myriad forms of trees and grasses separate from the Self (ātman).
द्वैताद्वैतसमुद्भेदैर्जगन्निर्माणलीलया ।
परमात्ममयी शक्तिरद्वैतैव विजृम्भते ॥ २७ ॥
परमात्ममयी शक्तिरद्वैतैव विजृम्भते ॥ २७ ॥
dvaitādvaitasamudbhedairjagannirmāṇalīlayā ,
paramātmamayī śaktiradvaitaiva vijṛmbhate 27
paramātmamayī śaktiradvaitaiva vijṛmbhate 27
27.
dvaitādvaitasamudbhedaiḥ jagat nirmāṇa līlayā
paramātmamayī śaktiḥ advaitā eva vijṛmbhate
paramātmamayī śaktiḥ advaitā eva vijṛmbhate
27.
paramātmamayī advaitā eva śaktiḥ
dvaitādvaitasamudbhedaiḥ jagat nirmāṇa līlayā vijṛmbhate
dvaitādvaitasamudbhedaiḥ jagat nirmāṇa līlayā vijṛmbhate
27.
The inherently non-dual power (śakti), which is identical with the supreme Self (paramātman), manifests extensively through the emergence of both duality and non-duality, as a playful act of world-creation.
आत्मीये परकीये च सर्वस्मिन्नेव सर्वदा ।
नष्टे वोपचिते कार्ये सुखदुःखे गृहाण मा ॥ २८ ॥
नष्टे वोपचिते कार्ये सुखदुःखे गृहाण मा ॥ २८ ॥
ātmīye parakīye ca sarvasminneva sarvadā ,
naṣṭe vopacite kārye sukhaduḥkhe gṛhāṇa mā 28
naṣṭe vopacite kārye sukhaduḥkhe gṛhāṇa mā 28
28.
ātmīye parakīye ca sarvasmin eva sarvadā
naṣṭe vā upacite kārye sukhaduḥkhe gṛhāṇa mā
naṣṭe vā upacite kārye sukhaduḥkhe gṛhāṇa mā
28.
sarvadā sarvasmin eva kārye ātmīye ca parakīye
naṣṭe vā upacite sukhaduḥkhe mā gṛhāṇa
naṣṭe vā upacite sukhaduḥkhe mā gṛhāṇa
28.
Always, in every situation, whether it concerns what is yours or another's, whether it leads to loss or gain, do not grasp onto joy and sorrow.
भावाद्वैतमुपाश्रित्य सत्ताद्वैतमयात्मकः ।
कर्माद्वैतमनादृत्य द्वैताद्वैतमयो भव ॥ २९ ॥
कर्माद्वैतमनादृत्य द्वैताद्वैतमयो भव ॥ २९ ॥
bhāvādvaitamupāśritya sattādvaitamayātmakaḥ ,
karmādvaitamanādṛtya dvaitādvaitamayo bhava 29
karmādvaitamanādṛtya dvaitādvaitamayo bhava 29
29.
bhāvādvaitam upāśritya sattādvaitamayātmakaḥ
karmādvaitam anādṛtya dvaitādvaitamayaḥ bhava
karmādvaitam anādṛtya dvaitādvaitamayaḥ bhava
29.
bhāvādvaitam upāśritya sattādvaitamayātmakaḥ
karmādvaitam anādṛtya dvaitādvaitamayaḥ bhava
karmādvaitam anādṛtya dvaitādvaitamayaḥ bhava
29.
By taking refuge in the non-duality of subjective experience, and letting your essential nature be one with the non-duality of existence, yet disregarding the non-duality of action (karma), become one who embodies both duality and non-duality.
भवभूमिषु भीमासु भावभावनवात्यया ।
मा पतोत्पातपूर्णासु दरीष्वन्तः करी यथा ॥ ३० ॥
मा पतोत्पातपूर्णासु दरीष्वन्तः करी यथा ॥ ३० ॥
bhavabhūmiṣu bhīmāsu bhāvabhāvanavātyayā ,
mā patotpātapūrṇāsu darīṣvantaḥ karī yathā 30
mā patotpātapūrṇāsu darīṣvantaḥ karī yathā 30
30.
bhavabhūmiṣu bhīmāsu bhāvabhāvanavātyayā mā
pata utpātapurṇāsu darīṣu antaḥ karī yathā
pata utpātapurṇāsu darīṣu antaḥ karī yathā
30.
bhāvabhāvanavātyayā karī yathā utpātapurṇāsu bhīmāsu darīṣu antaḥ (patati),
(tathā tvam) mā (tāsu) bhavabhūmiṣu pata
(tathā tvam) mā (tāsu) bhavabhūmiṣu pata
30.
Do not fall into the dreadful realms of existence (saṃsāra), which are fraught with dangers, just as an elephant, driven by the strong winds of delusive thoughts and imaginations, falls into a ravine.
द्वैतं न संभवति चित्तमयं महात्मन्नात्मन्यथैक्यमपि न द्वितयोदितात्म ।
अद्वैतमैक्यरहितं सततोदितं सत्सर्वं न किंचिदपि चाहुरतः स्वरूपम् ॥ ३१ ॥
अद्वैतमैक्यरहितं सततोदितं सत्सर्वं न किंचिदपि चाहुरतः स्वरूपम् ॥ ३१ ॥
dvaitaṃ na saṃbhavati cittamayaṃ mahātmannātmanyathaikyamapi na dvitayoditātma ,
advaitamaikyarahitaṃ satatoditaṃ satsarvaṃ na kiṃcidapi cāhurataḥ svarūpam 31
advaitamaikyarahitaṃ satatoditaṃ satsarvaṃ na kiṃcidapi cāhurataḥ svarūpam 31
31.
dvaitam na saṃbhavati cittamayam mahātman
ātmani atha aikyam api na dvitaya-udita-ātman
advaitam aikya-rahitam satata-uditam
sat sarvam na kiṃcid api ca āhuḥ ataḥ svarūpam
ātmani atha aikyam api na dvitaya-udita-ātman
advaitam aikya-rahitam satata-uditam
sat sarvam na kiṃcid api ca āhuḥ ataḥ svarūpam
31.
mahātman,
cittamayam dvaitam ātmani na saṃbhavati.
atha dvitaya-udita-ātman-i aikyam api na.
aikya-rahitam satata-uditam sat advaitam [asti].
[jñāninaḥ] ataḥ svarūpam sarvam ca na kiṃcid api āhuḥ.
cittamayam dvaitam ātmani na saṃbhavati.
atha dvitaya-udita-ātman-i aikyam api na.
aikya-rahitam satata-uditam sat advaitam [asti].
[jñāninaḥ] ataḥ svarūpam sarvam ca na kiṃcid api āhuḥ.
31.
O great soul (mahātman), duality (dvaita), being a construct of the mind, is not possible within the Self (ātman). Similarly, even the concept of oneness (aikya) is not applicable to the Self (ātman) which has transcended the dual. Non-duality (advaita) is that which is devoid of the concept of oneness, eternally manifest, and truly existent. Therefore, they say that this true nature (svarūpam) is everything and yet nothing at all.
नैवाहमस्ति नच नाम जगन्ति सन्ति सर्वं च विद्यत इदं ननु निर्विकारम् ।
विज्ञानमात्रमवभासत एव शान्तं नासन्न सज्जगदिदं च सदेति विद्धि ॥ ३२ ॥
विज्ञानमात्रमवभासत एव शान्तं नासन्न सज्जगदिदं च सदेति विद्धि ॥ ३२ ॥
naivāhamasti naca nāma jaganti santi sarvaṃ ca vidyata idaṃ nanu nirvikāram ,
vijñānamātramavabhāsata eva śāntaṃ nāsanna sajjagadidaṃ ca sadeti viddhi 32
vijñānamātramavabhāsata eva śāntaṃ nāsanna sajjagadidaṃ ca sadeti viddhi 32
32.
na eva aham asti na ca nāma jaganti santi
sarvam ca vidyate idam nanu nirvikāram
vijñāna-mātram avabhāsate eva śāntam na
asat na sat jagat idam ca sadā iti viddhi
sarvam ca vidyate idam nanu nirvikāram
vijñāna-mātram avabhāsate eva śāntam na
asat na sat jagat idam ca sadā iti viddhi
32.
aham eva na asti,
na ca nāma jaganti santi.
nanu idam sarvam ca nirvikāram vidyate.
vijñāna-mātram eva śāntam avabhāsate.
jagat idam na asat na sat ca,
sadā iti viddhi.
na ca nāma jaganti santi.
nanu idam sarvam ca nirvikāram vidyate.
vijñāna-mātram eva śāntam avabhāsate.
jagat idam na asat na sat ca,
sadā iti viddhi.
32.
I certainly do not exist, nor do the worlds (jaganti) exist by name. All this, truly, exists as immutable (nirvikāram). Only pure consciousness (vijñānamātram) shines forth, eternally peaceful (śāntam). Know (viddhi) that this world (jagat) is neither non-existent nor (conventionally) existent, but is always truly existent (sadā sat).
परममृतमनाद्यं भासनं सर्वभासामजरमजमचिन्त्यं निष्कलं निर्विकारम् ।
विगतकरणजालं जीवनं जीवशक्तेः सकलकलनहीनं कारणं कारणानाम् ॥ ३३ ॥
विगतकरणजालं जीवनं जीवशक्तेः सकलकलनहीनं कारणं कारणानाम् ॥ ३३ ॥
paramamṛtamanādyaṃ bhāsanaṃ sarvabhāsāmajaramajamacintyaṃ niṣkalaṃ nirvikāram ,
vigatakaraṇajālaṃ jīvanaṃ jīvaśakteḥ sakalakalanahīnaṃ kāraṇaṃ kāraṇānām 33
vigatakaraṇajālaṃ jīvanaṃ jīvaśakteḥ sakalakalanahīnaṃ kāraṇaṃ kāraṇānām 33
33.
param amṛtam anādyam bhāsanam sarva-bhāsām
ajaram ajam acintyam niṣkalam nirvikāram
vigata-karaṇa-jālam jīvanam jīva-śakteḥ
sakala-kalana-hīnam kāraṇam kāraṇānām
ajaram ajam acintyam niṣkalam nirvikāram
vigata-karaṇa-jālam jīvanam jīva-śakteḥ
sakala-kalana-hīnam kāraṇam kāraṇānām
33.
[tat] param,
amṛtam,
anādyam,
sarva-bhāsām bhāsanam,
ajaram,
ajam,
acintyam,
niṣkalam,
nirvikāram [asti].
[tat] vigata-karaṇa-jālam,
jīva-śakteḥ jīvanam,
sakala-kalana-hīnam,
kāraṇānām kāraṇam [ca asti].
amṛtam,
anādyam,
sarva-bhāsām bhāsanam,
ajaram,
ajam,
acintyam,
niṣkalam,
nirvikāram [asti].
[tat] vigata-karaṇa-jālam,
jīva-śakteḥ jīvanam,
sakala-kalana-hīnam,
kāraṇānām kāraṇam [ca asti].
33.
It is the supreme (param), immortal (amṛtam), beginningless (anādyam), the illuminator (bhāsanam) of all lights, ageless (ajaram), birthless (ajam), unthinkable (acintyam), without parts (niṣkalam), and changeless (nirvikāram). It is devoid of the network of senses (vigatakaraṇajālam), the life-force (jīvanam) of vital energy (jīvaśakti), free from all mental constructs (sakalakalana-hīnam), and the cause (kāraṇam) of all causes.
सततमुदितमीशं व्यातते चित्प्रकाशे स्थितमनुभवबीजं स्वात्मभावोपदेश्यम् ।
स्वदनमनुचितोऽन्तर्ब्रह्म सर्वं सदैव त्वमहमपि जगच्चेत्यस्तुते निश्चयोन्तः ॥ ३४ ॥
स्वदनमनुचितोऽन्तर्ब्रह्म सर्वं सदैव त्वमहमपि जगच्चेत्यस्तुते निश्चयोन्तः ॥ ३४ ॥
satatamuditamīśaṃ vyātate citprakāśe sthitamanubhavabījaṃ svātmabhāvopadeśyam ,
svadanamanucito'ntarbrahma sarvaṃ sadaiva tvamahamapi jagaccetyastute niścayontaḥ 34
svadanamanucito'ntarbrahma sarvaṃ sadaiva tvamahamapi jagaccetyastute niścayontaḥ 34
34.
satatam-uditam īśam vyātate cit-prakāśe sthitam
anubhava-bījam sva-ātma-bhāva-upadeśyam svadanam
anucitaḥ antaḥ brahman sarvam sadā eva tvam
aham api jagat ca iti astu te niścayaḥ antaḥ
anubhava-bījam sva-ātma-bhāva-upadeśyam svadanam
anucitaḥ antaḥ brahman sarvam sadā eva tvam
aham api jagat ca iti astu te niścayaḥ antaḥ
34.
satatam-uditam īśam vyātate cit-prakāśe sthitam,
anubhava-bījam,
sva-ātma-bhāva-upadeśyam [asti].
antaḥ anucitaḥ svadanam [iti yat tat] brahman sarvam sadā eva.
tvam,
aham api,
jagat ca [sarvam eva iti].
te antaḥ ayam niścayaḥ astu.
anubhava-bījam,
sva-ātma-bhāva-upadeśyam [asti].
antaḥ anucitaḥ svadanam [iti yat tat] brahman sarvam sadā eva.
tvam,
aham api,
jagat ca [sarvam eva iti].
te antaḥ ayam niścayaḥ astu.
34.
The eternally manifest Lord (īśam), residing in the pervasive light of consciousness (citprakāśa), is the seed of experience (anubhavabījam) and is to be taught as one's own true Self-nature (svātma-bhāva-upadeśyam). Let your firm conviction (niścaya) within (antaḥ) be this: through inner contemplation (anucita), the experience (svadanam) is that Brahman (brahman) is always (sadā eva) everything (sarvam), and that you, I, and the world are all (brahman).
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17 (current chapter)
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216