Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-88

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीब्रह्मोवाच ।
ब्रह्माणो ब्राह्मणा भानुरित्युक्त्वा ब्रह्मणो मम ।
ब्रह्मन्ब्रह्मविदां श्रेष्ठ तूष्णीमेव बभूव सः ॥ १ ॥
śrībrahmovāca ,
brahmāṇo brāhmaṇā bhānurityuktvā brahmaṇo mama ,
brahmanbrahmavidāṃ śreṣṭha tūṣṇīmeva babhūva saḥ 1
1. śrībrahmā uvāca brahmāṇaḥ brāhmaṇāḥ bhānuḥ iti uktvā brahmaṇaḥ
mama brahman brahmavidām śreṣṭha tūṣṇīm eva babhūva saḥ
1. śrībrahmā uvāca,
(O) brahman brahmavidām śreṣṭha,
saḥ mama brahmaṇaḥ brahmāṇaḥ brāhmaṇāḥ bhānuḥ iti uktvā tūṣṇīm eva babhūva.
1. Lord Brahmā said: "O Brahmā, best among the knowers of Brahman (brahman)! He (Bhānu), having said 'Brahmāṇas, Brāhmaṇas, and Bhānu' to me, Brahmā, became completely silent."
तत उक्तं मया तस्य चिरं संचिन्त्य चेतसा ।
भानो भानो वदाशु त्वं किमन्यत्संसृजाम्यहम् ॥ २ ॥
tata uktaṃ mayā tasya ciraṃ saṃcintya cetasā ,
bhāno bhāno vadāśu tvaṃ kimanyatsaṃsṛjāmyaham 2
2. tataḥ uktam mayā tasya ciram saṃcintya cetasā
bhāno bhāno vada āśu tvam kim anyat saṃsṛjāmi aham
2. tataḥ mayā cetasā ciram saṃcintya,
tasya (Bhānuṃ prati) uktam.
(aham uvāca): bhāno bhāno,
tvam āśu vada! kim anyat aham saṃsṛjāmi?
2. Then, after I had pondered for a long time in my mind, it was said by me to him (Bhānu): "O Bhānu, O Bhānu, please speak quickly! What else shall I create?"
एतानि दश विद्यन्ते किल यत्र जगन्ति वै ।
तत्रान्यो मम सर्गेण कोऽर्थः कथय भास्कर ॥ ३ ॥
etāni daśa vidyante kila yatra jaganti vai ,
tatrānyo mama sargeṇa ko'rthaḥ kathaya bhāskara 3
3. etāni daśa vidyante kila yatra jaganti vai tatra
anyaḥ mama sargeṇa kaḥ arthaḥ kathaya bhāskara
3. bhāskara,
yatra etāni daśa jaganti vai kila vidyante,
tatra mama anyaḥ sargeṇa kaḥ arthaḥ? kathaya.
3. O Bhāskara, where indeed these ten worlds already exist, what other purpose would there be for a creation (sarga) by me? Please tell me.
इत्युक्तोऽथ मया भानुः संचिन्त्य सुचिरं धिया ।
इदमत्र वचो युक्तमुवाच स महामुने ॥ ४ ॥
ityukto'tha mayā bhānuḥ saṃcintya suciraṃ dhiyā ,
idamatra vaco yuktamuvāca sa mahāmune 4
4. iti uktaḥ atha mayā bhānuḥ saṃcintya suciram
dhiyā idam atra vacaḥ yuktam uvāca saḥ mahāmune
4. (O) mahāmune,
mayā iti uktaḥ atha,
saḥ bhānuḥ dhiyā suciram saṃcintya,
atra idam yuktam vacaḥ uvāca.
4. O great sage (mahāmuni)! Then, Bhānu, having been spoken to thus by me, and having pondered for a very long time with his intellect, spoke this appropriate statement here.
भानुरुवाच ।
निरीहस्य निरिच्छस्य कोऽर्थः सर्गेण ते प्रभो ।
विनोदमात्रमेवेदं सृष्टिस्तव जगत्पते ॥ ५ ॥
bhānuruvāca ,
nirīhasya niricchasya ko'rthaḥ sargeṇa te prabho ,
vinodamātramevedaṃ sṛṣṭistava jagatpate 5
5. bhānuḥ uvāca nirīhasya niricchasyā kaḥ arthaḥ sargeṇa
te prabho vinodamātram eva idam sṛṣṭiḥ tava jagatpate
5. prabho nirīhasya niricchasyā te sargeṇa kaḥ arthaḥ? jagatpate tava idam sṛṣṭiḥ vinodamātram eva.
5. Bhanu said: O Lord (prabho), You are without desire (nirīha) and without wishes (niriccha); what purpose does creation serve for You? O Lord of the world (jagatpati), this creation of Yours is merely for sport (vinoda).
निष्कामादेव भवतः सर्गः संपद्यते प्रभो ।
अर्कादिव जलादित्यप्रतिबिम्बमिवाधियः ॥ ६ ॥
niṣkāmādeva bhavataḥ sargaḥ saṃpadyate prabho ,
arkādiva jalādityapratibimbamivādhiyaḥ 6
6. niṣkāmāt eva bhavataḥ sargaḥ saṃpadyate prabho
arkāt iva jalādityapratibimbam iva adhiyaḥ
6. prabho niṣkāmāt eva bhavataḥ sargaḥ saṃpadyate.
yathā arkāt jalādityapratibimbam iva (saṃpadyate),
iva adhiyaḥ (api).
6. O Lord (prabho), creation (sarga) arises spontaneously from You, who are truly desireless (niṣkāma), just as a reflection of the sun (ādityapratibimba) appears from the sun (arka) in water (jala), and similarly (a manifestation appears) from the intellect (adhī).
शरीरसंनिवेशस्य त्यागे रागे च ते यदा ।
निष्कामो भगवन्भावो नाभिवाञ्छति नोज्झति ॥ ७ ॥
śarīrasaṃniveśasya tyāge rāge ca te yadā ,
niṣkāmo bhagavanbhāvo nābhivāñchati nojjhati 7
7. śarīrasaṃniveśasya tyāge rāge ca te yadā niṣkāmaḥ
bhagavan bhāvaḥ na abhivāñchati na ujjhati
7. bhagavan,
yadā te bhāvaḥ śarīrasaṃniveśasya tyāge ca rāge ca niṣkāmaḥ (bhavati),
tadā (saḥ) na abhivāñchati na ujjhati.
7. O Lord (bhagavan), when Your nature (bhāva) is desireless (niṣkāma) with respect to both attachment (rāga) to and abandonment (tyāga) of the body's configuration (śarīrasaṃniveśa), then it neither desires nor rejects.
सृजसीदं तथा देव विनोदायैव भूतप ।
पुनः संहृत्य संहृत्य दिनं दिनपतिर्यथा ॥ ८ ॥
sṛjasīdaṃ tathā deva vinodāyaiva bhūtapa ,
punaḥ saṃhṛtya saṃhṛtya dinaṃ dinapatiryathā 8
8. sṛjasi idam tathā deva vinodāya eva bhūtapa
punaḥ saṃhṛtya saṃhṛtya dinam dinapatiḥ yathā
8. deva bhūtapa,
tvam idam tathā vinodāya eva sṛjasi,
punaḥ saṃhṛtya saṃhṛtya,
yathā dinapatiḥ dinam (saṃharati sṛjati ca).
8. O Lord (deva), O protector of beings (bhūtapa), You thus create this (world) merely for amusement (vinoda), repeatedly withdrawing it and bringing it forth again, just as the sun (dinapati) repeatedly brings forth and concludes each day (dina).
तव नित्यमसंसक्तं विनोदायैव केवलम् ।
इदं कर्तव्यमेवेति जगन्न तूद्यमेच्छया ॥ ९ ॥
tava nityamasaṃsaktaṃ vinodāyaiva kevalam ,
idaṃ kartavyameveti jaganna tūdyamecchayā 9
9. tava nityam asaṃsaktam vinodāya eva kevalam idam
kartavyam eva iti jagat na tu udyama-icchayā
9. idam jagat tava nityam asaṃsaktam kevalam vinodāya eva (kṛtam),
kartavyam eva iti (kṛtam asti),
tu udyama-icchayā na (kṛtam asti).
9. This universe (jagat) is merely your perpetual, unattached sport, [created] as if it were simply a duty to be performed, and not out of any desire for personal endeavor.
सृष्टिं चेन्न करोषि त्वं महेश परमात्मनः ।
नित्यकर्मपरित्यागात्किमपूर्वमवाप्स्यसि ॥ १० ॥
sṛṣṭiṃ cenna karoṣi tvaṃ maheśa paramātmanaḥ ,
nityakarmaparityāgātkimapūrvamavāpsyasi 10
10. sṛṣṭim cet na karoṣi tvam maheśa paramātmanaḥ
nitya-karma-parityāgāt kim apūrvam avāpsyasi
10. maheśa,
paramātmanaḥ tvam cet sṛṣṭim na karoṣi,
nitya-karma-parityāgāt kim apūrvam avāpsyasi?
10. O Maheśa, if you, the supreme Self (paramātman), do not perform creation, what unprecedented [benefit] will you obtain by abandoning [your] regular actions (karma)?
यथाप्राप्तं हि कर्तव्यमसक्तेन सदा सता ।
मुकुरेणाकलङ्केन प्रतिबिम्बक्रिया यथा ॥ ११ ॥
yathāprāptaṃ hi kartavyamasaktena sadā satā ,
mukureṇākalaṅkena pratibimbakriyā yathā 11
11. yathāprāptam hi kartavyam asaktena sadā satā
mukureṇa akalaṅkena pratibimba-kriyā yathā
11. hi,
yathāprāptam (kāryam) sadā asaktena satā (puruṣeṇa) kartavyam,
yathā akalaṅkena mukureṇa pratibimba-kriyā (kriyate asti).
11. Indeed, whatever comes naturally should always be performed by an unattached, true being, just as the act of reflection is done by a spotless mirror.
यथैव कर्मकरणे कामना नास्ति धीमताम् ।
तथैव कर्मत्यागे कामना नास्ति धीमताम् ॥ १२ ॥
yathaiva karmakaraṇe kāmanā nāsti dhīmatām ,
tathaiva karmatyāge kāmanā nāsti dhīmatām 12
12. yathā eva karma-karaṇe kāmanā na asti dhīmatām
tathā eva karma-tyāge kāmanā na asti dhīmatām
12. yathā eva dhīmatām karma-karaṇe kāmanā na asti,
tathā eva dhīmatām karma-tyāge kāmanā na asti.
12. For the wise, just as there is no desire (kāmanā) concerning the performance of action (karma), similarly there is no desire (kāmanā) concerning the abandonment of action (karma).
अतः सुषुप्तोपमया धिया निष्कामया तया ।
सुषुप्तबुद्धसमया कुरु कार्यं यथागतम् ॥ १३ ॥
ataḥ suṣuptopamayā dhiyā niṣkāmayā tayā ,
suṣuptabuddhasamayā kuru kāryaṃ yathāgatam 13
13. ataḥ suṣuptopamayā dhiyā niṣkāmayā tayā
suṣuptabuddhasamayā kuru kāryam yathāgatam
13. ataḥ tayā suṣuptopamayā niṣkāmayā
suṣuptabuddhasamayā dhiyā yathāgatam kāryam kuru
13. Therefore, with that intellect (dhiyā) which is as calm as deep sleep, free from desire (niṣkāmayā), and with an awareness akin to an awakened one (buddha) even in deep repose, perform actions as they naturally arise.
सर्गैरथेन्दुपुत्राणां तोषमेषि जगत्प्रभो ।
तदेते तोषयिष्यन्ति तं त्वां सर्गात्सुरेश्वर ॥ १४ ॥
sargairathenduputrāṇāṃ toṣameṣi jagatprabho ,
tadete toṣayiṣyanti taṃ tvāṃ sargātsureśvara 14
14. sargaiḥ atha induputrāṇām toṣam eṣi jagatprabho
tat ete toṣayiṣyanti tam tvām sargāt sureśvara
14. jagatprabho atha induputrāṇām sargaiḥ toṣam eṣi.
tat sureśvara ete sargāt tam tvām toṣayiṣyanti
14. O Lord of the world (jagatprabho), you obtain satisfaction from the emanations (sargaiḥ) of the sons of the Moon (indupatrāṇām). Therefore, O Lord of the gods (sureśvara), these (beings) will satisfy you, that very one, through (further) creation (sargāt).
चित्तनेत्रैर्भवानेतान्सर्गानन्यस्य नो दृशा ।
अवश्यं चक्षुषा सर्गं सृष्टमित्येव वेत्ति कः ॥ १५ ॥
cittanetrairbhavānetānsargānanyasya no dṛśā ,
avaśyaṃ cakṣuṣā sargaṃ sṛṣṭamityeva vetti kaḥ 15
15. cittanatraiḥ bhavān etān sargān anyasya no dṛśā
avaśyam cakṣuṣā sargam sṛṣṭam iti eva vetti kaḥ
15. bhavān cittanatraiḥ etān sargān (paśyati),
anyasya dṛśā no.
kaḥ eva cakṣuṣā sṛṣṭam sargam iti avaśyam vetti?
15. You perceive these creations (sargān) with the eyes of the mind (cittanetra), not with the sight of another. For who, indeed, knows a creation (sargam) to be truly created merely by the physical eye (cakṣuṣā)?
येनैव मनसा सर्गो निर्मितः परमेश्वर ।
स एव मांसनेत्रेण तं पश्यति हि नेतरः ॥ १६ ॥
yenaiva manasā sargo nirmitaḥ parameśvara ,
sa eva māṃsanetreṇa taṃ paśyati hi netaraḥ 16
16. yena eva manasā sargaḥ nirmitaḥ parameśvara
saḥ eva māṃsanetreṇa tam paśyati hi na itaraḥ
16. parameśvara yena manasā eva sargaḥ nirmitaḥ,
saḥ eva tam māṃsanetreṇa paśyati,
hi itaraḥ na
16. O Supreme Lord (parameśvara), the creation (sargaḥ) that is fashioned by a particular mind (manasā), it is only that very (person/mind) (saḥ eva) who perceives it (tam) with the physical eye (māṃsanetreṇa), and indeed, no one else (itaraḥ) (does so).
न चैतान्दश संसारान्दश नीरजसंभवान् ।
कश्चिन्नाशयितुं शक्तश्चित्तदार्ढ्याच्चिरस्थितान् ॥ १७ ॥
na caitāndaśa saṃsārāndaśa nīrajasaṃbhavān ,
kaścinnāśayituṃ śaktaścittadārḍhyāccirasthitān 17
17. na ca etān daśa saṃsārān daśa nīrajasambhuvān
kaścit nāśayituṃ śaktaḥ cittadārḍhyāt cirasthitān
17. ca kaścit etān daśa nīrajasambhuvān cirasthitān
cittadārḍhyāt daśa saṃsārān nāśayitum na śaktaḥ
17. And no one is capable of destroying these ten long-standing worldly entanglements (saṃsāra) – which arise from the senses/mind – due to the mind's firm conditioning.
कर्मेन्द्रियैर्यत्क्रियते तद्रोद्धुं किल युज्यते ।
न मनोनिश्चयकृतं कश्चिद्रोधयितुं क्षमः ॥ १८ ॥
karmendriyairyatkriyate tadroddhuṃ kila yujyate ,
na manoniścayakṛtaṃ kaścidrodhayituṃ kṣamaḥ 18
18. karmendriyaiḥ yat kriyate tat roddhuṃ kila yujyate
na manoniścayakṛtaṃ kaścit rodhayituṃ kṣamaḥ
18. yat karmendriyaiḥ kriyate tat roddhum kila yujyate
manoniścayakṛtam rodhayitum kaścit na kṣamaḥ
18. Indeed, what is done by the organs of action (karmendriyas) can be restrained. But no one is capable of restraining that which is accomplished by mental resolve.
यो बद्धपदतां यातो जन्तोर्मनसि निश्चयः ।
स तेनैव विना ब्रह्मन्नान्येन विनिवार्यते ॥ १९ ॥
yo baddhapadatāṃ yāto jantormanasi niścayaḥ ,
sa tenaiva vinā brahmannānyena vinivāryate 19
19. yaḥ baddhapadatām yātaḥ jantoḥ manasi niścayaḥ
saḥ tena eva vinā brahman na anyena vinivāryate
19. brahman yaḥ niścayaḥ jantoḥ manasi baddhapadatām
yātaḥ saḥ tena eva vinā anyena na vinivāryate
19. O Brahman, a determination (niścaya) that has become firmly fixed in the mind of a living being cannot be reversed by anyone else, but only by that very same individual.
बहुकालं यदभ्यस्तं मनसा दृढनिश्चयम् ।
शापेनापि न तस्यास्ति क्षयो नष्टेऽपि देहके ॥ २० ॥
bahukālaṃ yadabhyastaṃ manasā dṛḍhaniścayam ,
śāpenāpi na tasyāsti kṣayo naṣṭe'pi dehake 20
20. bahukālaṃ yat abhyastaṃ manasā dṛḍhaniścayam
śāpena api na tasya asti kṣayaḥ naṣṭe api dehake
20. yat manasā dṛḍhaniścayam bahukālam abhyastam
tasya śāpena api kṣayaḥ na asti dehake naṣṭe api
20. That which has been practiced for a long time by the mind with firm resolve cannot be destroyed even by a curse; its destruction does not occur even when the body perishes.
यद्बद्धपीठमभितो मनसि प्ररूढं तद्रूपमेव पुरुषो भवतीह नान्यत् ।
तद्बोधनादितरमत्र किलाभ्युपायं शैलौघसेकमिव निष्फलमेव मन्ये ॥ २१ ॥
yadbaddhapīṭhamabhito manasi prarūḍhaṃ tadrūpameva puruṣo bhavatīha nānyat ,
tadbodhanāditaramatra kilābhyupāyaṃ śailaughasekamiva niṣphalameva manye 21
21. yat baddha-pīṭham abhitaḥ manasi pra-rūḍham
tat-rūpam eva puruṣaḥ bhavati iha na anyat
tat-bodhanāt itaram atra kila abhy-upāyam
śaila-ogha-sekam iva niṣphalam eva manye
21. yat manasi abhitaḥ baddha-pīṭham pra-rūḍham
tat-rūpam eva iha puruṣaḥ bhavati na anyat
atra tat-bodhanāt itaram abhy-upāyam kila
śaila-ogha-sekam iva eva niṣphalam manye
21. What is firmly established and deeply rooted in the mind, that form alone does a person (puruṣa) become in this world, nothing else. Any other means here, apart from the realization of that, I indeed consider fruitless, like watering a heap of stones.