Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-4, chapter-30

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इति तुष्टेषु देवेषु दानवेषु हतेषु च ।
दामव्यालकटा दीना बभूवुर्भयविह्वलाः ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
iti tuṣṭeṣu deveṣu dānaveṣu hateṣu ca ,
dāmavyālakaṭā dīnā babhūvurbhayavihvalāḥ 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca iti tuṣṭeṣu deveṣu dānaveṣu hateṣu
ca dāmavyālakaṭāḥ dīnāḥ babhūvuḥ bhayavihvalāḥ
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca iti deveṣu tuṣṭeṣu ca dānaveṣu
hateṣu dāmavyālakaṭāḥ dīnāḥ bhayavihvalāḥ babhūvuḥ
1. Śrī Vasiṣṭha said: When the gods were thus pleased and the Dānavas (demons) were slain, Dāmavyālakaṭa and his followers became miserable, overwhelmed with fear.
जज्वाल कुपितः क्वेति कल्पान्ताग्निरिव ज्वलन् ।
शम्बरः शमितानीको दामव्यालकटान्प्रति ॥ २ ॥
jajvāla kupitaḥ kveti kalpāntāgniriva jvalan ,
śambaraḥ śamitānīko dāmavyālakaṭānprati 2
2. jajvāla kupitaḥ kva iti kalpāntāgniḥ iva jvalan
śambaraḥ śamitānīkaḥ dāmavyālakaṭān prati
2. śambaraḥ śamitānīkaḥ kupitaḥ kalpāntāgniḥ iva
jvalan kva iti dāmavyālakaṭān prati jajvāla
2. Enraged, Śambara, whose army had been subdued, blazed like the fire at the end of a cosmic cycle (kalpānta), shouting "Where (are they)?" towards Dāmavyālakaṭa and his followers.
शम्बरस्य भयाद्गत्वा पातालमथ सप्तमम् ।
दामव्यालकटास्तस्थुस्त्यक्त्वाथ निजमण्डलम् ॥ ३ ॥
śambarasya bhayādgatvā pātālamatha saptamam ,
dāmavyālakaṭāstasthustyaktvātha nijamaṇḍalam 3
3. śambarasya bhayāt gatvā pātālam atha saptamam
dāmavyālakaṭāḥ tasthuḥ tyaktvā atha nijamaṇḍalam
3. śambarasya bhayāt dāmavyālakaṭāḥ nijamaṇḍalam
tyaktvā saptamam pātālam gatvā atha tasthuḥ
3. From fear of Śambara, Dāmavyālakaṭa and his followers abandoned their own realm and went to the seventh Pātāla, where they stayed.
यमस्य किङ्करा यत्र ये कालत्रासनक्षमाः ।
कुतूहलेन तिष्ठन्ति नरकार्णवपालकाः ॥ ४ ॥
yamasya kiṅkarā yatra ye kālatrāsanakṣamāḥ ,
kutūhalena tiṣṭhanti narakārṇavapālakāḥ 4
4. yamasya kiṅkarāḥ yatra ye kālatrāsanakṣamāḥ
kutūhalena tiṣṭhanti narakārṇavapālakāḥ
4. yatra yamasya kiṅkarāḥ ye kālatrāsanakṣamāḥ
narakārṇavapālakāḥ kutūhalena tiṣṭhanti
4. Where Yama's servants, who are the guardians of the ocean of hell (naraka) and are capable of terrifying even Time (Kāla), reside with curiosity.
ते तेषामथ यातानां दत्त्वा भयमभीरवः ।
चिन्ता इव घनाकाराः कुमारीश्च ददुः क्रमात् ॥ ५ ॥
te teṣāmatha yātānāṃ dattvā bhayamabhīravaḥ ,
cintā iva ghanākārāḥ kumārīśca daduḥ kramāt 5
5. te teṣām atha yātānām dattvā bhayam abhīravaḥ
cintāḥ iva ghanākārāḥ kumārīḥ ca daduḥ kramāt
5. abhīravaḥ te teṣām yātānām bhayam dattvā,
atha ghanākārāḥ cintāḥ iva kumārīḥ ca kramāt daduḥ
5. The fearless ones, having instilled fear in those who had gone, then sequentially gave the maidens, who appeared like dense, cloud-like worries.
तैः सार्धं नीतवन्तस्ते तत्र दामादयोऽवधिम् ।
दशवर्षसहस्रान्तमात्तानन्तकुवासनाः ॥ ६ ॥
taiḥ sārdhaṃ nītavantaste tatra dāmādayo'vadhim ,
daśavarṣasahasrāntamāttānantakuvāsanāḥ 6
6. taiḥ sārdham nītavantaḥ te tatra dāmādayaḥ
avadhim daśavarṣasahsrāntam āttānantakuvāsanāḥ
6. dāmādayaḥ te taiḥ sārdham tatra daśavarṣasahsrāntam avadhim,
āttānantakuvāsanāḥ,
nītavantaḥ
6. Dama and the others, along with them, lived there for a period of ten thousand years, having acquired countless negative inclinations.
इयं मे कामिनी कन्या ममेयं प्रभुतेति च ।
दुरूढस्नेहबन्धानां कालस्तेषां व्यवर्तत ॥ ७ ॥
iyaṃ me kāminī kanyā mameyaṃ prabhuteti ca ,
durūḍhasnehabandhānāṃ kālasteṣāṃ vyavartata 7
7. iyam me kāminī kanyā mama iyam prabhūtā iti ca
durūḍhasnehabandhānām kālaḥ teṣām vyavartata
7. durūḍhasnehabandhānām teṣām kālaḥ "iyam me kāminī kanyā,
iyam mama prabhūtā" iti ca vyavartata
7. For them, bound by deeply rooted attachments, time passed as they thought, "This maiden is my beloved; this is my dominion."
धर्मराजोऽथ तं देशं कदाचित्समुपाययौ ।
महानरककार्याणां विचारार्थं यदृच्छया ॥ ८ ॥
dharmarājo'tha taṃ deśaṃ kadācitsamupāyayau ,
mahānarakakāryāṇāṃ vicārārthaṃ yadṛcchayā 8
8. dharmarājaḥ atha tam deśam kadācit samupāyayau
mahānarakakāryāṇām vicārārtham yadṛcchayā
8. atha dharmarājaḥ kadācit tam deśam mahānarakakāryāṇām
vicārārtham yadṛcchayā samupāyayau
8. Then, Dharmarāja (Yama), by chance, once came to that region to investigate the deeds that lead to great hell.
अपरिज्ञातमेनं ते धर्मराजं त्रयोऽसुराः ।
न प्रणेमुर्विनाशाय सामान्यमिव किङ्करम् ॥ ९ ॥
aparijñātamenaṃ te dharmarājaṃ trayo'surāḥ ,
na praṇemurvināśāya sāmānyamiva kiṅkaram 9
9. aparijñātam enam te dharmarājam trayaḥ asurāḥ
na praṇemuḥ vināśāya sāmānyam iva kiṅkaram
9. te trayaḥ asurāḥ enam dharmarājam aparijñātam
sāmānyam iva kiṅkaram vināśāya na praṇemuḥ
9. Not recognizing him as the king of justice (dharmarāja), those three asuras did not bow down to him, treating him instead like an ordinary servant, which ultimately led to their destruction.
अथ वैवस्वतेनैते ज्वलितासूग्रभूमिषु ।
विहितभ्रूपरिस्पन्दमात्रेणैव निवेशिताः ॥ १० ॥
atha vaivasvatenaite jvalitāsūgrabhūmiṣu ,
vihitabhrūparispandamātreṇaiva niveśitāḥ 10
10. atha vaivasvatena ete jvalitāsu ugrabhūmiṣu
vihitabhrūparispandamātreṇa eva niveśitāḥ
10. atha vaivasvatena ete jvalitāsu ugrabhūmiṣu
vihitabhrūparispandamātreṇa eva niveśitāḥ
10. Then, by Vaivasvata [Yama], these [asuras] were cast into dreadful, burning realms, merely by the slight movement of his eyebrow.
तत्र ते करुणाक्रन्दाः ससुहृद्दारबन्धवः ।
प्रदग्धाः पर्णविटपा वृक्षा इव वनानिलैः ॥ ११ ॥
tatra te karuṇākrandāḥ sasuhṛddārabandhavaḥ ,
pradagdhāḥ parṇaviṭapā vṛkṣā iva vanānilaiḥ 11
11. tatra te karuṇākrandāḥ sasuhṛddārabandhavaḥ
pradagdhāḥ parṇaviṭapāḥ vṛkṣāḥ iva vanānilaiḥ
11. tatra te sasuhṛddārabandhavaḥ karuṇākrandāḥ
parṇaviṭapāḥ vṛkṣāḥ vanānilaiḥ iva pradagdhāḥ
11. There, they, along with their friends, wives, and relatives, were utterly consumed by fire, emitting piteous cries, just as trees, with their leaves and branches, are burnt by forest fires.
स्वया वासनया जातास्तयैव क्रूरया पुनः ।
बन्धकर्मकराकाराः किराता राजकिङ्कराः ॥ १२ ॥
svayā vāsanayā jātāstayaiva krūrayā punaḥ ,
bandhakarmakarākārāḥ kirātā rājakiṅkarāḥ 12
12. svayā vāsanayā jātāḥ tayā eva krūrayā punaḥ
bandhakarmakarākārāḥ kirātāḥ rājakiṅkarāḥ
12. kirātāḥ rājakiṅkarāḥ svayā vāsanayā jātāḥ
punaḥ tayā eva krūrayā bandhakarmakarākārāḥ
12. Born from their own inherent tendencies, and indeed, from that same cruel tendency, Kiratas and royal servants appeared, taking the form of those who perform deeds of bondage (karma).
तज्जन्माथ परित्यज्य जाताः श्वभ्रेषु वायसाः ।
तदन्ते गृध्रतां यातास्ततोऽपि शुक्लतां गताः ॥ १३ ॥
tajjanmātha parityajya jātāḥ śvabhreṣu vāyasāḥ ,
tadante gṛdhratāṃ yātāstato'pi śuklatāṃ gatāḥ 13
13. tat janma atha parityajya jātāḥ śvabhreṣu vāyasāḥ |
tadante gṛdhratāṃ yātāḥ tataḥ api śuklatāṃ gatāḥ ||
13. atha tat janma parityajya śvabhreṣu vāyasāḥ jātāḥ
tadante gṛdhratāṃ yātāḥ tataḥ api śuklatāṃ gatāḥ
13. Then, having abandoned that previous birth, they were born as crows in miserable conditions. Following that, they attained the state of vultures, and from there, they even reached a state of whiteness.
सूकरत्वं त्रिगर्तेषु मेषत्वं पर्वतेषु च ।
मगधेष्वथ कीटत्वं बभ्रुस्ते च कुबुद्धयः ॥ १४ ॥
sūkaratvaṃ trigarteṣu meṣatvaṃ parvateṣu ca ,
magadheṣvatha kīṭatvaṃ babhruste ca kubuddhayaḥ 14
14. sūkaratvaṃ trigarteṣu meṣatvaṃ parvateṣu ca |
magadheṣu atha kīṭatvaṃ babhru te ca kubuddhayaḥ ||
14. te ca kubuddhayaḥ trigarteṣu sūkaratvaṃ parvateṣu
meṣatvaṃ ca atha magadheṣu kīṭatvaṃ babhru
14. And those wicked-minded ones became boars in the Trigarta region, rams in the mountains, and then insects in Magadha.
अनुभूयेतरामन्यां चित्रां योनिपरम्पराम् ।
अद्य मत्स्याः स्थिता राम काश्मीरारण्यपल्वले ॥ १५ ॥
anubhūyetarāmanyāṃ citrāṃ yoniparamparām ,
adya matsyāḥ sthitā rāma kāśmīrāraṇyapalvale 15
15. anubhūya itarām anyāṃ citrāṃ yoni-paramparām | adya
matsyāḥ sthitāḥ rāma kāśmīra-araṇya-palvale ||
15. rāma itarām anyāṃ citrāṃ yoni-paramparām anubhūya
adya kāśmīra-araṇya-palvale matsyāḥ sthitāḥ
15. After experiencing many other diverse successions of births, O Rama, they are currently living as fish in a pond in the Kashmir forest.
दावाग्निक्वथिताल्पाल्पपङ्ककल्पाम्बुपायिनः ।
न म्रियन्ते न जीवन्ति जरज्जम्बालजर्जराः ॥ १६ ॥
dāvāgnikvathitālpālpapaṅkakalpāmbupāyinaḥ ,
na mriyante na jīvanti jarajjambālajarjarāḥ 16
16. dāvāgni-kvathita-alpa-alpa-paṅka-kalpa-ambu-pāyinaḥ
| na mriyante na jīvanti jarat-jambāla-jarjarāḥ ||
16. dāvāgni-kvathita-alpa-alpa-paṅka-kalpa-ambu-pāyinaḥ
jarat-jambāla-jarjarāḥ na mriyante na jīvanti
16. Drinking the extremely scant, mud-like water, heated by forest fires, they neither truly die nor truly live, broken and weakened by the decaying swampy mud.
विचित्रयोनिसंरम्भमनुभूय पुनःपुनः ।
भूत्वा भूत्वा पुनर्नष्टास्तरङ्गा जलधाविव ॥ १७ ॥
vicitrayonisaṃrambhamanubhūya punaḥpunaḥ ,
bhūtvā bhūtvā punarnaṣṭāstaraṅgā jaladhāviva 17
17. vicitrayonisaṃrambham anubhūya punaḥ punaḥ
bhūtvā bhūtvā punaḥ naṣṭāḥ taraṅgāḥ jaladhau iva
17. taraṅgāḥ jaladhau iva punaḥ punaḥ vicitrayonisaṃrambham
anubhūya bhūtvā bhūtvā punaḥ naṣṭāḥ
17. Just like waves in an ocean repeatedly appear and disappear, living beings, having repeatedly experienced the commencement of various species, repeatedly come into existence and are then destroyed.
भवजलधिगतास्ते वासनातन्तुनुन्नास्तृणमिव चिरमूढा देहरूपैस्तरङ्गैः ।
उपशममुपयाता राम नाद्याप्यनन्तं परिकलय महत्त्वं दारुणं वासनायाः ॥ १८ ॥
bhavajaladhigatāste vāsanātantununnāstṛṇamiva ciramūḍhā deharūpaistaraṅgaiḥ ,
upaśamamupayātā rāma nādyāpyanantaṃ parikalaya mahattvaṃ dāruṇaṃ vāsanāyāḥ 18
18. bhavajaladhigatāḥ te vāsanātantununnāḥ
tṛṇam iva ciramūḍhāḥ deharūpaiḥ taraṅgaiḥ
upaśamam upayātāḥ rāma na adyāpi anantam
parikalaya mahattvam dāruṇam vāsanāyāḥ
18. rāma,
te bhavajaladhigatāḥ vāsanātantununnāḥ tṛṇam iva deharūpaiḥ taraṅgaiḥ ciramūḍhāḥ adyāpi upaśamam na upayātāḥ.
anantam dāruṇam vāsanāyāḥ mahattvam parikalaya
18. O Rama, those who have fallen into the ocean of existence (saṃsāra), impelled by the threads of their latent impressions (vāsanās) like blades of grass, and are long bewildered by body-like waves, have not even now attained tranquility. Therefore, perceive the endless, formidable power of latent impressions (vāsanās).