योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-6, chapter-88
चूडालोवाच ।
अस्ति कश्चित्पुमान् श्रीमान् स्थानं नित्यविरुद्धयोः ।
गुणलक्ष्म्योरशेषेण यथाब्धिर्वाडवाम्बुनोः ॥ १ ॥
अस्ति कश्चित्पुमान् श्रीमान् स्थानं नित्यविरुद्धयोः ।
गुणलक्ष्म्योरशेषेण यथाब्धिर्वाडवाम्बुनोः ॥ १ ॥
cūḍālovāca ,
asti kaścitpumān śrīmān sthānaṃ nityaviruddhayoḥ ,
guṇalakṣmyoraśeṣeṇa yathābdhirvāḍavāmbunoḥ 1
asti kaścitpumān śrīmān sthānaṃ nityaviruddhayoḥ ,
guṇalakṣmyoraśeṣeṇa yathābdhirvāḍavāmbunoḥ 1
1.
cūḍālā uvāca asti kaścit pumān śrīmān sthānam nityaviruddhayoḥ
guṇalakṣmyoḥ aśeṣeṇa yathā abdhiḥ vāḍavāmbunoḥ
guṇalakṣmyoḥ aśeṣeṇa yathā abdhiḥ vāḍavāmbunoḥ
1.
cūḍālā uvāca kaścit śrīmān pumān nityaviruddhayoḥ
guṇalakṣmyoḥ aśeṣeṇa sthānam asti yathā abdhiḥ vāḍavāmbunoḥ
guṇalakṣmyoḥ aśeṣeṇa sthānam asti yathā abdhiḥ vāḍavāmbunoḥ
1.
Cūḍālā said: There is a certain glorious man who is completely the abode of both virtues and fortune (lakṣmī), which are eternally opposed, just as the ocean is the receptacle of both the submarine fire and water.
कलावानस्त्रकुशलो व्यवहारविचक्षणः ।
सर्वसंकल्पसीमान्तो न तु जानाति तत्पदम् ॥ २ ॥
सर्वसंकल्पसीमान्तो न तु जानाति तत्पदम् ॥ २ ॥
kalāvānastrakuśalo vyavahāravicakṣaṇaḥ ,
sarvasaṃkalpasīmānto na tu jānāti tatpadam 2
sarvasaṃkalpasīmānto na tu jānāti tatpadam 2
2.
kalāvān astrakūśalaḥ vyavahāravicakṣaṇaḥ
sarvasaṅkalpasīmāntaḥ na tu jānāti tat padam
sarvasaṅkalpasīmāntaḥ na tu jānāti tat padam
2.
kalāvān astrakūśalaḥ vyavahāravicakṣaṇaḥ
sarvasaṅkalpasīmāntaḥ tu tat padam na jānāti
sarvasaṅkalpasīmāntaḥ tu tat padam na jānāti
2.
He is accomplished in the arts, skilled in weaponry, and discerning in worldly affairs. Yet, even though all his worldly aspirations have reached their limit, he does not know that ultimate state (tatpadam).
अनन्तयत्नसंसाध्ये स चिन्तामणिसाधने ।
प्रवृत्तो वाडवो वह्निरब्धिसंशोषणे यथा ॥ ३ ॥
प्रवृत्तो वाडवो वह्निरब्धिसंशोषणे यथा ॥ ३ ॥
anantayatnasaṃsādhye sa cintāmaṇisādhane ,
pravṛtto vāḍavo vahnirabdhisaṃśoṣaṇe yathā 3
pravṛtto vāḍavo vahnirabdhisaṃśoṣaṇe yathā 3
3.
anantayatnasaṃsādhye saḥ cintāmaṇisādhane
pravṛttaḥ vāḍavaḥ vahniḥ abdhisamśoṣaṇe yathā
pravṛttaḥ vāḍavaḥ vahniḥ abdhisamśoṣaṇe yathā
3.
saḥ anantayatnasaṃsādhye cintāmaṇisādhane
pravṛttaḥ yathā vāḍavaḥ vahniḥ abdhisamśoṣaṇe
pravṛttaḥ yathā vāḍavaḥ vahniḥ abdhisamśoṣaṇe
3.
He engaged in the endeavor to attain the wish-fulfilling gem (cintāmaṇi), which requires endless effort, just as the submarine fire (vāḍava) strives to dry up the ocean.
तस्य यत्नेन महता कालेनाध्यवसायिनः ।
सिद्धश्चिन्तामणिः किंवा न सिद्ध्यत्युद्यतात्मनाम् ॥ ४ ॥
सिद्धश्चिन्तामणिः किंवा न सिद्ध्यत्युद्यतात्मनाम् ॥ ४ ॥
tasya yatnena mahatā kālenādhyavasāyinaḥ ,
siddhaścintāmaṇiḥ kiṃvā na siddhyatyudyatātmanām 4
siddhaścintāmaṇiḥ kiṃvā na siddhyatyudyatātmanām 4
4.
tasya yatnena mahatā kālena adhyavasāyinaḥ siddhaḥ
cintāmaṇiḥ kim vā na siddhyati udyatātmanām
cintāmaṇiḥ kim vā na siddhyati udyatātmanām
4.
tasya adhyavasāyinaḥ mahatā yatnena kālena
cintāmaṇiḥ siddhaḥ kim vā udyatātmanām na siddhyati
cintāmaṇiḥ siddhaḥ kim vā udyatātmanām na siddhyati
4.
Was his wish-fulfilling gem (cintāmaṇi) accomplished through his great effort and persistent resolve over time? Indeed, what is not achieved by those with an energetic spirit (ātman)?
प्रवृत्तिमुद्यमं प्रज्ञां प्रयुंक्ते चेदखेदवान् ।
अकिंचनोऽपि शक्तत्वं समवाप्नोत्यविघ्नतः ॥ ५ ॥
अकिंचनोऽपि शक्तत्वं समवाप्नोत्यविघ्नतः ॥ ५ ॥
pravṛttimudyamaṃ prajñāṃ prayuṃkte cedakhedavān ,
akiṃcano'pi śaktatvaṃ samavāpnotyavighnataḥ 5
akiṃcano'pi śaktatvaṃ samavāpnotyavighnataḥ 5
5.
pravṛttim udyamam prajñām prayuṅkte cet akhedavān
akiñcanaḥ api śaktatvam samavāpnoti avighnataḥ
akiñcanaḥ api śaktatvam samavāpnoti avighnataḥ
5.
cet akhedavān pravṛttim udyamam prajñām prayuṅkte
akiñcanaḥ api avighnataḥ śaktatvam samavāpnoti
akiñcanaḥ api avighnataḥ śaktatvam samavāpnoti
5.
If a person tirelessly applies themselves to action, effort, and wisdom, even someone who possesses nothing (akiñcanaḥ) will attain competence without hindrance.
मणिमग्रे स्थितप्रायं हस्तप्राप्यं ददर्श सः ।
मेरावुदयश्रृङ्गस्थो मुनिरिन्दुमिवोदितम् ॥ ६ ॥
मेरावुदयश्रृङ्गस्थो मुनिरिन्दुमिवोदितम् ॥ ६ ॥
maṇimagre sthitaprāyaṃ hastaprāpyaṃ dadarśa saḥ ,
merāvudayaśrṛṅgastho munirindumivoditam 6
merāvudayaśrṛṅgastho munirindumivoditam 6
6.
maṇim agre sthitaprāyam hastaprāpyam dadarśa
saḥ merau udayaśṛṅgasthaḥ muniḥ indum iva uditam
saḥ merau udayaśṛṅgasthaḥ muniḥ indum iva uditam
6.
saḥ agre sthitaprāyam hastaprāpyam maṇim dadarśa,
merau udayaśṛṅgasthaḥ muniḥ uditam indum iva
merau udayaśṛṅgasthaḥ muniḥ uditam indum iva
6.
He saw a jewel almost directly in front of him, within arm's reach, just as a sage standing on the rising peak of Mount Meru would see the moon as it rises.
बभूव मणिराजेन्द्रे न तु निश्चयवानसौ ।
राज्ये द्रागिति संप्राप्ते सुदीन इव पामरः ॥ ७ ॥
राज्ये द्रागिति संप्राप्ते सुदीन इव पामरः ॥ ७ ॥
babhūva maṇirājendre na tu niścayavānasau ,
rājye drāgiti saṃprāpte sudīna iva pāmaraḥ 7
rājye drāgiti saṃprāpte sudīna iva pāmaraḥ 7
7.
babhūva maṇirājendre na tu niścayavān asau
rājye drāk iti samprāpte sudīnaḥ iva pāmaraḥ
rājye drāk iti samprāpte sudīnaḥ iva pāmaraḥ
7.
asau maṇirājendre na tu niścayavān babhūva,
rājye drāk iti samprāpte sudīnaḥ pāmaraḥ iva
rājye drāk iti samprāpte sudīnaḥ pāmaraḥ iva
7.
But he was not certain about the chief of jewels (maṇirājendre), like a wretched villager suddenly acquiring a kingdom (rājye).
इदं संचिन्तयामास मनसा स्मयशालिना ।
संप्राप्तोपेक्षया दीर्घदुःखसंभ्रमशालिना ॥ ८ ॥
संप्राप्तोपेक्षया दीर्घदुःखसंभ्रमशालिना ॥ ८ ॥
idaṃ saṃcintayāmāsa manasā smayaśālinā ,
saṃprāptopekṣayā dīrghaduḥkhasaṃbhramaśālinā 8
saṃprāptopekṣayā dīrghaduḥkhasaṃbhramaśālinā 8
8.
idam saṃcintayāmāsa manasā smayaśālinā
samprāptopekṣayā dīrghaduḥkhasaṃbhramaśālinā
samprāptopekṣayā dīrghaduḥkhasaṃbhramaśālinā
8.
saḥ idam manasā smayaśālinā samprāptopekṣayā
dīrghaduḥkhasaṃbhramaśālinā saṃcintayāmāsa
dīrghaduḥkhasaṃbhramaśālinā saṃcintayāmāsa
8.
He pondered this with a mind full of wonder and agitated by the prolonged sorrow stemming from his neglect of what he had achieved.
अयं मणिर्मणिर्नायं मणिश्चेत्तद्भवेन्न सः ।
स्पृशामि न स्पृशाम्येनं कदाचित्स्पर्शतो व्रजेत् ॥ ९ ॥
स्पृशामि न स्पृशाम्येनं कदाचित्स्पर्शतो व्रजेत् ॥ ९ ॥
ayaṃ maṇirmaṇirnāyaṃ maṇiścettadbhavenna saḥ ,
spṛśāmi na spṛśāmyenaṃ kadācitsparśato vrajet 9
spṛśāmi na spṛśāmyenaṃ kadācitsparśato vrajet 9
9.
ayam maṇiḥ maṇiḥ na ayam maṇiḥ cet tat bhavet na
saḥ spṛśāmi na spṛśāmi enam kadācit sparśataḥ vrajet
saḥ spṛśāmi na spṛśāmi enam kadācit sparśataḥ vrajet
9.
ayam maṇiḥ na ayam maṇiḥ cet maṇiḥ tat saḥ na bhavet
enam spṛśāmi na spṛśāmi kadācit sparśataḥ vrajet
enam spṛśāmi na spṛśāmi kadācit sparśataḥ vrajet
9.
This is a gem! No, it is not a gem. If it were a true gem, then it wouldn't be this one. I touch it, yet I also refrain from touching it, for fear that it might perhaps disappear upon contact.
नैतावतैव कालेन मणीन्द्रः किल सिद्ध्यति ।
यत्नेन जीवितान्तेन सिद्ध्यतीत्यागमक्रमः ॥ १० ॥
यत्नेन जीवितान्तेन सिद्ध्यतीत्यागमक्रमः ॥ १० ॥
naitāvataiva kālena maṇīndraḥ kila siddhyati ,
yatnena jīvitāntena siddhyatītyāgamakramaḥ 10
yatnena jīvitāntena siddhyatītyāgamakramaḥ 10
10.
na etāvatā eva kālena maṇīndraḥ kila siddhyati
yatnena jīvitāntena siddhyati iti āgamakramaḥ
yatnena jīvitāntena siddhyati iti āgamakramaḥ
10.
maṇīndraḥ kila na etāvatā eva kālena siddhyati
yatnena jīvitāntena siddhyati iti āgamakramaḥ
yatnena jīvitāntena siddhyati iti āgamakramaḥ
10.
The chief of gems (maṇīndra) is certainly not attained in merely this short time. It is achieved only through lifelong effort; such is the traditional rule (āgama).
कृपणः कूणितेनाक्ष्णा लोलालातलतोपमम् ।
रत्नालोकं प्रपश्यामि द्विचन्द्रत्वमिव भ्रमात् ॥ ११ ॥
रत्नालोकं प्रपश्यामि द्विचन्द्रत्वमिव भ्रमात् ॥ ११ ॥
kṛpaṇaḥ kūṇitenākṣṇā lolālātalatopamam ,
ratnālokaṃ prapaśyāmi dvicandratvamiva bhramāt 11
ratnālokaṃ prapaśyāmi dvicandratvamiva bhramāt 11
11.
kṛpaṇaḥ kūṇitena akṣṇā lolālātalatopamam
ratnālokam prapaśyāmi dvicandratvam iva bhramāt
ratnālokam prapaśyāmi dvicandratvam iva bhramāt
11.
kṛpaṇaḥ (aham) kūṇitena akṣṇā lolālātalatopamam
ratnālokam dvicandratvam iva bhramāt prapaśyāmi
ratnālokam dvicandratvam iva bhramāt prapaśyāmi
11.
With eyes squinted in misery, I gaze upon the gem's radiance, which flickers like a burning brand, perceiving it as if seeing two moons due to an illusion.
कुत एतावती स्फीता भाग्यसंपन्ममागता ।
अधुनैव यदाप्नोमि मणीन्द्रं सर्वसिद्धिदम् ॥ १२ ॥
अधुनैव यदाप्नोमि मणीन्द्रं सर्वसिद्धिदम् ॥ १२ ॥
kuta etāvatī sphītā bhāgyasaṃpanmamāgatā ,
adhunaiva yadāpnomi maṇīndraṃ sarvasiddhidam 12
adhunaiva yadāpnomi maṇīndraṃ sarvasiddhidam 12
12.
kutaḥ etāvatī sphītā bhāgyasampat mama āgatā
adhunā eva yat āpnomi maṇīndram sarvasiddhidam
adhunā eva yat āpnomi maṇīndram sarvasiddhidam
12.
kutaḥ etāvatī sphītā bhāgyasampat mama āgatā
yat adhunā eva sarvasiddhidam maṇīndram āpnomi
yat adhunā eva sarvasiddhidam maṇīndram āpnomi
12.
From where has such abundant fortune come to me, that just now I obtain the chief of gems (maṇīndra) which grants all accomplishments?
केचिदेव महान्तस्ते महाभाग्या भवन्ति हि ।
येषामल्पेन कालेन भवन्त्यभिमुखाः श्रियः ॥ १३ ॥
येषामल्पेन कालेन भवन्त्यभिमुखाः श्रियः ॥ १३ ॥
kecideva mahāntaste mahābhāgyā bhavanti hi ,
yeṣāmalpena kālena bhavantyabhimukhāḥ śriyaḥ 13
yeṣāmalpena kālena bhavantyabhimukhāḥ śriyaḥ 13
13.
kecit eva mahāntaḥ te mahābhāgyāḥ bhavanti hi
yeṣām alpena kālena bhavanti abhimukhāḥ śriyaḥ
yeṣām alpena kālena bhavanti abhimukhāḥ śriyaḥ
13.
hi kecit eva te mahāntaḥ mahābhāgyāḥ bhavanti,
yeṣām alpena kālena śriyaḥ abhimukhāḥ bhavanti.
yeṣām alpena kālena śriyaḥ abhimukhāḥ bhavanti.
13.
Indeed, only some great individuals are very fortunate, for whom prosperity (śrī) becomes favorable in a short time.
अहमल्पतपाः साधुवराको मानुषः किल ।
सिद्धयः कथमायान्ति मामभाग्यैकभाजनम् ॥ १४ ॥
सिद्धयः कथमायान्ति मामभाग्यैकभाजनम् ॥ १४ ॥
ahamalpatapāḥ sādhuvarāko mānuṣaḥ kila ,
siddhayaḥ kathamāyānti māmabhāgyaikabhājanam 14
siddhayaḥ kathamāyānti māmabhāgyaikabhājanam 14
14.
aham alpatapāḥ sādhuvārakāḥ mānuṣaḥ kila
siddhayaḥ katham āyānti mām abhāgyaikabhājanam
siddhayaḥ katham āyānti mām abhāgyaikabhājanam
14.
aham kila alpatapāḥ sādhuvārakāḥ mānuṣaḥ (asmi).
abhāgyaikabhājanam mām siddhayaḥ katham āyānti?
abhāgyaikabhājanam mām siddhayaḥ katham āyānti?
14.
I am indeed a mere human, a wretched ascetic (sādhu) with little spiritual discipline (tapas). How can accomplishments (siddhi) come to me, who am the sole vessel of misfortune?
एवं विकल्पसंकल्पैश्चिरमज्ञः परामृशन् ।
न मणिग्रहणे यत्नमकार्षीन्मौर्ख्यमोहितः ॥ १५ ॥
न मणिग्रहणे यत्नमकार्षीन्मौर्ख्यमोहितः ॥ १५ ॥
evaṃ vikalpasaṃkalpaiściramajñaḥ parāmṛśan ,
na maṇigrahaṇe yatnamakārṣīnmaurkhyamohitaḥ 15
na maṇigrahaṇe yatnamakārṣīnmaurkhyamohitaḥ 15
15.
evam vikalpasaṅkalpaiḥ ciram ajñaḥ parāmṛśan
na maṇigrahaṇe yatnam akārṣīt maurknyamohitaḥ
na maṇigrahaṇe yatnam akārṣīt maurknyamohitaḥ
15.
evam vikalpasaṅkalpaiḥ ciram parāmṛśan ajñaḥ maurknyamohitaḥ maṇigrahaṇe yatnam na akārṣīt.
15.
Thus, the ignorant one, pondering for a long time with conflicting thoughts and intentions, and deluded by his own foolishness, made no effort to grasp the jewel.
न यदा येन लब्धव्यं न तत्प्राप्नोत्यसौ तदा ।
चिन्तामणिरवाप्तोऽपि दुर्धिया हेलयोज्झितः ॥ १६ ॥
चिन्तामणिरवाप्तोऽपि दुर्धिया हेलयोज्झितः ॥ १६ ॥
na yadā yena labdhavyaṃ na tatprāpnotyasau tadā ,
cintāmaṇiravāpto'pi durdhiyā helayojjhitaḥ 16
cintāmaṇiravāpto'pi durdhiyā helayojjhitaḥ 16
16.
na yadā yena labdhavyam na tat prāpnoti asau tadā
cintāmaṇiḥ avāptaḥ api duradhiyā helayā ujjhitaḥ
cintāmaṇiḥ avāptaḥ api duradhiyā helayā ujjhitaḥ
16.
yadā yena na labdhavyam,
tadā asau tat na prāpnoti.
avāptaḥ api cintāmaṇiḥ duradhiyā helayā ujjhitaḥ (bhavati).
tadā asau tat na prāpnoti.
avāptaḥ api cintāmaṇiḥ duradhiyā helayā ujjhitaḥ (bhavati).
16.
When something is not destined to be obtained by someone, that person will not obtain it at that time. Even the wish-fulfilling jewel (Cintāmaṇi), though gained, is negligently discarded by a foolish person.
इति तस्मिन्स्थिते यातो मणिरुड्डीय सिद्धयः ।
त्यजन्ति ह्यवमन्तारं शरो गुणमिवोज्झितः ॥ १७ ॥
त्यजन्ति ह्यवमन्तारं शरो गुणमिवोज्झितः ॥ १७ ॥
iti tasminsthite yāto maṇiruḍḍīya siddhayaḥ ,
tyajanti hyavamantāraṃ śaro guṇamivojjhitaḥ 17
tyajanti hyavamantāraṃ śaro guṇamivojjhitaḥ 17
17.
iti tasmin sthite yātaḥ maṇiḥ uḍḍīya siddhayaḥ
tyajanti hi avamantāram śaraḥ guṇam iva ujjhitaḥ
tyajanti hi avamantāram śaraḥ guṇam iva ujjhitaḥ
17.
iti tasmin sthite maṇiḥ yātaḥ siddhayaḥ uḍḍīya
hi ujjhitaḥ śaraḥ guṇam iva avamantāram tyajanti
hi ujjhitaḥ śaraḥ guṇam iva avamantāram tyajanti
17.
Thus, as he remained in that state, the jewel departed, and the mystic powers (siddhi) flew away. Indeed, perfections (siddhi) abandon one who despises them, just as an arrow, once released, abandons the bowstring.
हत्वा प्राज्ञपदं पुंसः संयान्ति किल सिद्धयः ।
आगताः संप्रयच्छन्ति सर्वं यान्त्यसहत्यलम् ॥ १८ ॥
आगताः संप्रयच्छन्ति सर्वं यान्त्यसहत्यलम् ॥ १८ ॥
hatvā prājñapadaṃ puṃsaḥ saṃyānti kila siddhayaḥ ,
āgatāḥ saṃprayacchanti sarvaṃ yāntyasahatyalam 18
āgatāḥ saṃprayacchanti sarvaṃ yāntyasahatyalam 18
18.
hatvā prājñapadam puṃsaḥ saṃyānti kila siddhayaḥ
āgatāḥ saṃprayacchanti sarvam yānti asahatyalam
āgatāḥ saṃprayacchanti sarvam yānti asahatyalam
18.
kila siddhayaḥ puṃsaḥ prājñapadam hatvā saṃyānti
āgatāḥ sarvam saṃprayacchanti asahatyalam yānti
āgatāḥ sarvam saṃprayacchanti asahatyalam yānti
18.
Indeed, the perfections (siddhi) often approach, but only after having undermined a person's (puruṣa) state of wisdom. Once they have arrived, they grant everything; [yet], they eventually depart, unable to endure [the situation or person's subsequent behavior].
पुमान्भूयः क्रियायत्नं चक्रे रत्नेन्द्रसाधने ।
नोद्विजन्ते स्वकार्येषु जना अध्यवसायिनः ॥ १९ ॥
नोद्विजन्ते स्वकार्येषु जना अध्यवसायिनः ॥ १९ ॥
pumānbhūyaḥ kriyāyatnaṃ cakre ratnendrasādhane ,
nodvijante svakāryeṣu janā adhyavasāyinaḥ 19
nodvijante svakāryeṣu janā adhyavasāyinaḥ 19
19.
pumān bhūyaḥ kriyāyatnam cakre ratnendrasādhane
na udvijante svakāryeṣu janāḥ adhyavasāyinaḥ
na udvijante svakāryeṣu janāḥ adhyavasāyinaḥ
19.
pumān bhūyaḥ ratnendrasādhane kriyāyatnam cakre
adhyavasāyinaḥ janāḥ svakāryeṣu na udvijante
adhyavasāyinaḥ janāḥ svakāryeṣu na udvijante
19.
That man (puruṣa) again made an effort for the attainment of the chief jewel. For resolute people are not disturbed in their own tasks.
ददर्शाथ कचद्रूपं काचखण्डमखण्डितम् ।
हसद्भिर्वञ्चकैः सिद्धैः पुरस्कृतमलक्षितैः ॥ २० ॥
हसद्भिर्वञ्चकैः सिद्धैः पुरस्कृतमलक्षितैः ॥ २० ॥
dadarśātha kacadrūpaṃ kācakhaṇḍamakhaṇḍitam ,
hasadbhirvañcakaiḥ siddhaiḥ puraskṛtamalakṣitaiḥ 20
hasadbhirvañcakaiḥ siddhaiḥ puraskṛtamalakṣitaiḥ 20
20.
dadarśa atha kacad-rūpam kācakhaṇḍam akhaṇḍitam
hasadbhiḥ vañcakaiḥ siddhaiḥ puraskṛtam alakṣitaiḥ
hasadbhiḥ vañcakaiḥ siddhaiḥ puraskṛtam alakṣitaiḥ
20.
atha hasadbhiḥ vañcakaiḥ alakṣitaiḥ siddhaiḥ
puraskṛtam kacad-rūpam akhaṇḍitam kācakhaṇḍam dadarśa
puraskṛtam kacad-rūpam akhaṇḍitam kācakhaṇḍam dadarśa
20.
Then, he saw an unbroken piece of glass (kāca-khaṇḍa) with a glittering appearance, which had been presented by laughing, deceitful, and unseen mystic beings (siddha).
अयं चिन्तामणिरिति मूढस्तस्मिन्स वस्तुताम् ।
बुबुधे मोहितो ह्यज्ञो मृदं हेमेति पश्यति ॥ २१ ॥
बुबुधे मोहितो ह्यज्ञो मृदं हेमेति पश्यति ॥ २१ ॥
ayaṃ cintāmaṇiriti mūḍhastasminsa vastutām ,
bubudhe mohito hyajño mṛdaṃ hemeti paśyati 21
bubudhe mohito hyajño mṛdaṃ hemeti paśyati 21
21.
ayam cintāmaṇiḥ iti mūḍhaḥ tasmin saḥ vastutām
bubudhe mohitaḥ hi ajñaḥ mṛdam hema iti paśyati
bubudhe mohitaḥ hi ajñaḥ mṛdam hema iti paśyati
21.
mūḍhaḥ ayam cintāmaṇiḥ iti tasmin saḥ vastutām
bubudhe hi mohitaḥ ajñaḥ mṛdam hema iti paśyati
bubudhe hi mohitaḥ ajñaḥ mṛdam hema iti paśyati
21.
The deluded fool, thinking 'This is a wish-fulfilling gem (cintāmaṇi),' grasped its reality [as such]. For indeed, an ignorant person perceives mere clay as gold.
अष्टौ षष्ठं द्विषं मित्रं रज्जुं सर्पं स्थलं जलम् ।
चन्द्रौ द्वौ कुरुते चित्तगतो मोहोऽमृतं विषम् ॥ २२ ॥
चन्द्रौ द्वौ कुरुते चित्तगतो मोहोऽमृतं विषम् ॥ २२ ॥
aṣṭau ṣaṣṭhaṃ dviṣaṃ mitraṃ rajjuṃ sarpaṃ sthalaṃ jalam ,
candrau dvau kurute cittagato moho'mṛtaṃ viṣam 22
candrau dvau kurute cittagato moho'mṛtaṃ viṣam 22
22.
aṣṭau ṣaṣṭham dviṣam mitram rajjum sarpam sthalam
jalam candrau dvau kurute cittagataḥ mohaḥ amṛtam viṣam
jalam candrau dvau kurute cittagataḥ mohaḥ amṛtam viṣam
22.
cittagataḥ mohaḥ aṣṭau ṣaṣṭham dviṣam mitram rajjum
sarpam sthalam jalam dvau candrau amṛtam viṣam kurute
sarpam sthalam jalam dvau candrau amṛtam viṣam kurute
22.
The delusion (moha) residing in the mind (citta) makes eight into six, an enemy into a friend, a rope into a snake, dry land into water, two moons [out of one], and nectar into poison.
तं दग्धमणिमादाय प्राक्तनीं च श्रियं जहौ ।
सर्वं चितामणेरस्मात्प्राप्यते किं धनैरिह ॥ २३ ॥
सर्वं चितामणेरस्मात्प्राप्यते किं धनैरिह ॥ २३ ॥
taṃ dagdhamaṇimādāya prāktanīṃ ca śriyaṃ jahau ,
sarvaṃ citāmaṇerasmātprāpyate kiṃ dhanairiha 23
sarvaṃ citāmaṇerasmātprāpyate kiṃ dhanairiha 23
23.
tam dagdhamaṇim ādāya prāktanīm ca śriyam jahau
sarvam cintāmaṇeḥ asmāt prāpyate kim dhanaiḥ iha
sarvam cintāmaṇeḥ asmāt prāpyate kim dhanaiḥ iha
23.
tam dagdhamaṇim ādāya prāktanīm ca śriyam jahau
asmāt cintāmaṇeḥ sarvam prāpyate iha dhanaiḥ kim
asmāt cintāmaṇeḥ sarvam prāpyate iha dhanaiḥ kim
23.
Taking that burnt gem, he abandoned his former prosperity. [He thought:] 'When everything is obtained from this wish-fulfilling gem (cintāmaṇi), what is the purpose of wealth (dhana) in this world?'
देशोऽयमसुखो रूक्षो जनैः पापिभिरावृतः ।
किं तद्गेहं गतप्रायं किं नाम मम बन्धवः ॥ २४ ॥
किं तद्गेहं गतप्रायं किं नाम मम बन्धवः ॥ २४ ॥
deśo'yamasukho rūkṣo janaiḥ pāpibhirāvṛtaḥ ,
kiṃ tadgehaṃ gataprāyaṃ kiṃ nāma mama bandhavaḥ 24
kiṃ tadgehaṃ gataprāyaṃ kiṃ nāma mama bandhavaḥ 24
24.
deśaḥ ayam asukhaḥ rūkṣaḥ janaiḥ pāpibhiḥ āvṛtaḥ
kim tat geham gataprāyam kim nāma mama bandhavaḥ
kim tat geham gataprāyam kim nāma mama bandhavaḥ
24.
ayam deśaḥ asukhaḥ rūkṣaḥ pāpibhiḥ janaiḥ āvṛtaḥ
tat gataprāyam geham kim mama bandhavaḥ kim nāma
tat gataprāyam geham kim mama bandhavaḥ kim nāma
24.
This land is joyless and harsh, enveloped by sinful people. What is that home which is almost lost? And what indeed are my relatives (bandhava) to me?
दूरं गत्वा यथाकामं सुखं तिष्ठामि संपदा ।
इत्यादाय मणिं मूढः शून्यकाननमाययौ ॥ २५ ॥
इत्यादाय मणिं मूढः शून्यकाननमाययौ ॥ २५ ॥
dūraṃ gatvā yathākāmaṃ sukhaṃ tiṣṭhāmi saṃpadā ,
ityādāya maṇiṃ mūḍhaḥ śūnyakānanamāyayau 25
ityādāya maṇiṃ mūḍhaḥ śūnyakānanamāyayau 25
25.
dūram gatvā yathākāmam sukham tiṣṭhāmi sampadā
iti ādāya maṇim mūḍhaḥ śūnyakānanam āyayau
iti ādāya maṇim mūḍhaḥ śūnyakānanam āyayau
25.
mūḍhaḥ iti maṇim ādāya śūnyakānanam āyayau
dūram gatvā yathākāmam sukham sampadā tiṣṭhāmi
dūram gatvā yathākāmam sukham sampadā tiṣṭhāmi
25.
“Having gone far away, I will live happily as I wish, possessing wealth.” Thinking this, the foolish person took the gem and went to a deserted forest.
तत्र काचकणेनासौ तेन तामापदं ययौ ।
कज्जलाद्रेरिव निभा मौर्ख्यस्यैवाङ्ग या समा ॥ २६ ॥
कज्जलाद्रेरिव निभा मौर्ख्यस्यैवाङ्ग या समा ॥ २६ ॥
tatra kācakaṇenāsau tena tāmāpadaṃ yayau ,
kajjalādreriva nibhā maurkhyasyaivāṅga yā samā 26
kajjalādreriva nibhā maurkhyasyaivāṅga yā samā 26
26.
tatra kācakāṇena asau tena tām āpadam yayau
kajjalādrer iva nibhā maurkhasya eva aṅga yā samā
kajjalādrer iva nibhā maurkhasya eva aṅga yā samā
26.
tatra asau tena kācakāṇena tām āpadam yayau yā
nibhā kajjalādrer iva aṅga maurkhasya eva samā
nibhā kajjalādrer iva aṅga maurkhasya eva samā
26.
There, by means of that piece of glass, he encountered that misfortune, the appearance of which, like a mountain of collyrium, O dear one, is truly comparable to utter foolishness.
दुःखानि मौर्ख्यविभवेन भवन्ति यानि नैवापदो न च जरामरणेन तानि ।
सर्वापदां शिरसि तिष्ठति मौर्ख्यमेकं कृष्णं जनस्य वपुषामिव केशजालम् ॥ २७ ॥
सर्वापदां शिरसि तिष्ठति मौर्ख्यमेकं कृष्णं जनस्य वपुषामिव केशजालम् ॥ २७ ॥
duḥkhāni maurkhyavibhavena bhavanti yāni naivāpado na ca jarāmaraṇena tāni ,
sarvāpadāṃ śirasi tiṣṭhati maurkhyamekaṃ kṛṣṇaṃ janasya vapuṣāmiva keśajālam 27
sarvāpadāṃ śirasi tiṣṭhati maurkhyamekaṃ kṛṣṇaṃ janasya vapuṣāmiva keśajālam 27
27.
duḥkhāni maurkxyavibhavena bhavanti yāni
na eva āpadaḥ na ca jarāmaraṇena tāni
sarvāpadām śirasi tiṣṭhati maurkxyam
ekam kṛṣṇam janasya vapuṣām iva keśajālam
na eva āpadaḥ na ca jarāmaraṇena tāni
sarvāpadām śirasi tiṣṭhati maurkxyam
ekam kṛṣṇam janasya vapuṣām iva keśajālam
27.
yāni duḥkhāni maurkxyavibhavena bhavanti
tāni na eva āpadaḥ na ca jarāmaraṇena
sarvāpadām śirasi maurkxyam ekam janasya
vapuṣām kṛṣṇam keśajālam iva tiṣṭhati
tāni na eva āpadaḥ na ca jarāmaraṇena
sarvāpadām śirasi maurkxyam ekam janasya
vapuṣām kṛṣṇam keśajālam iva tiṣṭhati
27.
The sufferings (duḥkha) that arise from the abundance of foolishness are not caused by general misfortunes, nor by old age and death. Among all calamities, foolishness alone stands supreme, like the black mass of hair upon people's bodies.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88 (current chapter)
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216