Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-5, chapter-44

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
रामापर्यवसानेयं माया संसृतिनामिका ।
आत्मचित्तजयेनैव क्षयमायाति नान्यथा ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
rāmāparyavasāneyaṃ māyā saṃsṛtināmikā ,
ātmacittajayenaiva kṣayamāyāti nānyathā 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca rāma aparyavasānā iyam māyā
saṃsṛti-nāmikā ātma-citta-jayena eva kṣayam āyāti na anyathā
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca rāma iyam saṃsṛti-nāmikā māyā
aparyavasānā ātma-citta-jayena eva kṣayam āyāti anyathā na
1. Shri Vasishtha said: O Rāma, this illusion (māyā), known as the cycle of rebirth (saṃsāra), is unending. It comes to cessation only through the conquest of one's mind, and not otherwise.
जगन्मायाप्रपञ्चस्य वैचित्र्यप्रतिपत्तये ।
इतिहासमिमं वक्ष्ये श्रृणुष्वावहितोऽनघ ॥ २ ॥
jaganmāyāprapañcasya vaicitryapratipattaye ,
itihāsamimaṃ vakṣye śrṛṇuṣvāvahito'nagha 2
2. jagat-māyā-prapañcasya vaicitrya-pratipattaye
itihāsam imam vakṣye śṛṇuṣva avahitaḥ anagha
2. anagha jagat-māyā-prapañcasya vaicitrya-pratipattaye
imam itihāsam vakṣye avahitaḥ śṛṇuṣva
2. O sinless one (anagha), for the understanding of the diverse manifestation of this world-illusion (māyā), I will narrate this story. Listen attentively.
अस्त्यस्मिन्वसुधापीठे कोसलो नाम मण्डलः ।
कल्पवृक्षवनं मेराविव रत्नगणाकरः ॥ ३ ॥
astyasminvasudhāpīṭhe kosalo nāma maṇḍalaḥ ,
kalpavṛkṣavanaṃ merāviva ratnagaṇākaraḥ 3
3. asti asmin vasudhā-pīṭhe kosalaḥ nāma maṇḍalaḥ
kalpa-vṛkṣa-vanam merau iva ratna-gaṇa-ākaraḥ
3. asmin vasudhā-pīṭhe kosalaḥ nāma maṇḍalaḥ asti
merau kalpa-vṛkṣa-vanam iva ratna-gaṇa-ākaraḥ
3. On this earth, there is a region named Kosala, which is like a forest of wish-fulfilling trees (kalpavṛkṣa) on Mount Meru, a veritable mine of jewels.
तत्राभूद्ब्राह्मणः कश्चिद्गुणी गाधिरिति श्रुतः ।
परमश्रोत्रियो धीमान्धर्ममूर्तिरिव स्थितः ॥ ४ ॥
tatrābhūdbrāhmaṇaḥ kaścidguṇī gādhiriti śrutaḥ ,
paramaśrotriyo dhīmāndharmamūrtiriva sthitaḥ 4
4. tatra abhūt brāhmaṇaḥ kaścit guṇī gādhiḥ iti śrutaḥ
parama-śrotriyaḥ dhīmān dharma-mūrtiḥ iva sthitaḥ
4. tatra guṇī gādhiḥ iti śrutaḥ kaścit brāhmaṇaḥ abhūt
parama-śrotriyaḥ dhīmān dharma-mūrtiḥ iva sthitaḥ
4. There lived a certain brāhmaṇa, virtuous and renowned as Gādhi. He was a supreme Vedic scholar, intelligent, and appeared to be an embodiment of natural law (dharma).
आबाल्यात्प्रविरक्तेन चेतसा स व्यराजत ।
निष्कलङ्कावदातेन भुवनं नभसा यथा ॥ ५ ॥
ābālyātpraviraktena cetasā sa vyarājata ,
niṣkalaṅkāvadātena bhuvanaṃ nabhasā yathā 5
5. ābālyāt praviraktena cetasā saḥ vyarājata
niṣkalaṅkāvadātena bhuvanam nabhasā yathā
5. saḥ ābālyāt praviraktena cetasā niṣkalaṅkāvadātena
nabhasā bhuvanam yathā vyarājata
5. From childhood, he shone with a mind utterly detached, just as the world appears splendid with a spotless and pure sky.
किमप्यभिमतं कार्यं विनिधाय स्वचेतसि ।
बन्धुवृन्दाद्विनिष्क्रम्य तपस्तप्तुं वनं ययौ ॥ ६ ॥
kimapyabhimataṃ kāryaṃ vinidhāya svacetasi ,
bandhuvṛndādviniṣkramya tapastaptuṃ vanaṃ yayau 6
6. kim api abhimatam kāryam vinidhāya svacetasi
bandhuvṛndāt viniṣkramya tapaḥ taptum vanam yayau
6. saḥ svacetasi kim api abhimatam kāryam vinidhāya
bandhuvṛndāt viniṣkramya tapaḥ taptum vanam yayau
6. Having resolved upon some desired objective in his own mind, he departed from his family (bandhuvṛnda) and went to the forest to undertake severe austerities (tapas).
उत्फुल्लकमलं प्राप सरस्तत्र स विप्रराट् ।
चन्द्रः प्रसन्नविमलं तारासारमिवाम्बरम् ॥ ७ ॥
utphullakamalaṃ prāpa sarastatra sa viprarāṭ ,
candraḥ prasannavimalaṃ tārāsāramivāmbaram 7
7. utphullakamalam prāpa saraḥ tatra saḥ viprarāṭ
candraḥ prasannavimalam tārāsāram iva ambaram
7. tatra saḥ viprarāṭ utphullakamalam saraḥ prāpa
candraḥ prasannavimalam tārāsāram ambaram iva
7. There, that eminent Brahmin (viprarāṭ) found a lake adorned with blooming lotuses, just as the moon (candra) finds a clear, pristine sky studded with stars.
आशौरिदर्शनं तस्मिंस्तपोर्थं सरसि द्विजः ।
आकण्ठमम्बुनिर्मग्नः प्रावृट्पद्म इवाविशत् ॥ ८ ॥
āśauridarśanaṃ tasmiṃstaporthaṃ sarasi dvijaḥ ,
ākaṇṭhamambunirmagnaḥ prāvṛṭpadma ivāviśat 8
8. āśauridarśanam tasmin tapasartham sarasi dvijaḥ
ākaṇṭham ambunirmagnaḥ prāvṛṭpadmaḥ iva āviśat
8. dvijaḥ āśauridarśanam tapasartham tasmin sarasi
ākaṇṭham ambunirmagnaḥ prāvṛṭpadmaḥ iva āviśat
8. For the purpose of his spiritual austerities (tapas), that Brahmin (dvija) entered that lake, remaining immersed up to his neck in the water until he received a vision of Śauri, just like a lotus of the rainy season.
ययौ मासाष्टकं तस्य मग्नस्य सरसोऽम्भसि ।
वासपङ्कजसंकोचमनाग्भग्नमुखच्छवेः ॥ ९ ॥
yayau māsāṣṭakaṃ tasya magnasya saraso'mbhasi ,
vāsapaṅkajasaṃkocamanāgbhagnamukhacchaveḥ 9
9. yayau māsāṣṭakam tasya magnasya sarasaḥ ambhasi
| vāsapaṅkajasaṃkocamanāgbhagnamukhacchaveḥ ||
9. tasya magnasya sarasaḥ ambhasi
vāsapaṅkajasaṃkocamanāgbhagnamukhacchaveḥ māsāṣṭakam yayau
9. Eight months passed for him, who was immersed in the water of the lake. His facial splendor remained undiminished, even as the lotuses (around him) contracted.
अथैनं तपसा तप्तमाजगामैकदा हरिः ।
निदाघार्तं घनः श्यामः प्रावृषीव धरातलम् ॥ १० ॥
athainaṃ tapasā taptamājagāmaikadā hariḥ ,
nidāghārtaṃ ghanaḥ śyāmaḥ prāvṛṣīva dharātalam 10
10. atha enam tapasā taptam ājagāma ekadā hariḥ |
nidāgha-ārtam ghanaḥ śyāmaḥ prāvṛṣi iva dharātalam ||
10. atha ekadā hariḥ tapasā taptam enam ājagāma
śyāmaḥ ghanaḥ prāvṛṣi nidāghārtam dharātalam iva
10. Then, one day, Hari (Viṣṇu) approached him, who was scorched by (his intense practice of) spiritual austerities (tapas). (He came) just as a dark cloud (ghana) in the rainy season (prāvṛṣa) approaches the earth's surface (dharātala), which is tormented by the summer heat.
श्रीभगवानुवाच ।
विप्रोत्तिष्ठ पयोमध्याद्गृहाणाभिमतं वरम् ।
अभीप्सितफलोपेतो जातस्ते नियमद्रुमः ॥ ११ ॥
śrībhagavānuvāca ,
viprottiṣṭha payomadhyādgṛhāṇābhimataṃ varam ,
abhīpsitaphalopeto jātaste niyamadrumaḥ 11
11. śrībhagavān uvāca | vipra uttiṣṭha
payas-madhyāt gṛhāṇa
abhimatam varam | abhīpsita-phala-upetaḥ
jātaḥ te niyama-drumaḥ ||
11. śrībhagavān uvāca vipra payas-madhyāt uttiṣṭha abhimatam
varam gṛhāṇa te niyama-drumaḥ abhīpsita-phala-upetaḥ jātaḥ
11. The Blessed Lord said: "O Brahmin, rise from the midst of the water and accept your desired boon. The tree of your spiritual discipline (niyama) has come to bear the fruit (phala) that you longed for."
ब्राह्मण उवाच ।
असंख्येयजगद्भूतहृत्पद्मकुहरालिने ।
जगत्त्रयेकनलिनीसरसे विष्णवे नमः ॥ १२ ॥
brāhmaṇa uvāca ,
asaṃkhyeyajagadbhūtahṛtpadmakuharāline ,
jagattrayekanalinīsarase viṣṇave namaḥ 12
12. brāhmaṇaḥ uvāca | asaṃkhyeya-jagat-bhūta-hṛtpadma-kuhara-āline
| jagat-traya-eka-nalinī-sarase viṣṇave namaḥ ||
12. brāhmaṇaḥ uvāca asaṃkhyeya-jagat-bhūta-hṛtpadma-kuhara-āline
jagat-traya-eka-nalinī-sarase viṣṇave namaḥ
12. The Brahmin said: "Salutations to Viṣṇu, who dwells in the cavern of the heart-lotus (hṛtpadma) of innumerable beings and worlds, and who is the unique lotus-pond (nalinī-saras) for the three worlds (jagattraya)."
मायामिमां त्वद्रचितां भगवन्पारमात्मिकीम् ।
द्रष्टुमिच्छामि संसारनाम्नीमान्ध्यैककारिणीम् ॥ १३ ॥
māyāmimāṃ tvadracitāṃ bhagavanpāramātmikīm ,
draṣṭumicchāmi saṃsāranāmnīmāndhyaikakāriṇīm 13
13. māyām imām tvat racitām bhagavan pāramātmikīm
draṣṭum icchāmi saṃsāranāmnīm āndhyaikakāriṇīm
13. bhagavan tvat racitām imām pāramātmikīm
saṃsāranāmnīm āndhyaikakāriṇīm māyām draṣṭum icchāmi
13. O Lord, I wish to behold this illusion (māyā) created by you, which is fundamentally related to the supreme self (paramātman), is known as the cycle of rebirth (saṃsāra), and is the singular cause of spiritual ignorance.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इमां द्रक्ष्यसि मायां त्वं ततस्त्यक्ष्यसि चेत्यजः ।
उक्त्वा ययावदृश्यत्वं गान्धर्वमिव पत्तनम् ॥ १४ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
imāṃ drakṣyasi māyāṃ tvaṃ tatastyakṣyasi cetyajaḥ ,
uktvā yayāvadṛśyatvaṃ gāndharvamiva pattanam 14
14. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca imām drakṣyasi māyām tvam tataḥ tyakṣyasi
ca iti ajaḥ uktvā yayau adṛśyatvam gāndharvam iva pattanam
14. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca aja tvam imām māyām drakṣyasi tataḥ ca
tyakṣyasi uktvā yayau adṛśyatvam gāndharvam pattanam iva
14. Śrī Vasiṣṭha said: 'You will see this illusion (māyā), and then, O unborn one (aja), you will abandon it.' Having spoken thus, he became invisible, like a city of gandharvas appearing in the sky.
गते विष्णौ समुत्तस्थौ जलात्स ब्राह्मणेश्वरः ।
शीतलामलमूर्तित्वादिन्दुः क्षीरोदकादिव ॥ १५ ॥
gate viṣṇau samuttasthau jalātsa brāhmaṇeśvaraḥ ,
śītalāmalamūrtitvādinduḥ kṣīrodakādiva 15
15. gate viṣṇau samuttasthau jalāt saḥ brāhmaṇeśvaraḥ
śītalāmalamūrtitvāt induḥ kṣīrodakāt iva
15. viṣṇau gate saḥ brāhmaṇeśvaraḥ śītalāmalamūrtitvāt
jalāt samuttasthau kṣīrodakāt induḥ iva
15. When Viṣṇu had departed, that lord of brahmins (Brahmā) arose from the water, like the moon rising from the milky ocean, due to his cool and pure form.
बभूव परितुष्टात्मा दर्शनेन जगत्पतेः ।
दर्शनस्पर्शनैरिन्दोरुत्फुल्लमिव कैरवम् ॥ १६ ॥
babhūva parituṣṭātmā darśanena jagatpateḥ ,
darśanasparśanairindorutphullamiva kairavam 16
16. babhūva parituṣṭaḥ ātmā darśanena jagatpateḥ
darśanasparśanaiḥ indoḥ utphullam iva kairavam
16. saḥ jagatpateḥ darśanena parituṣṭaḥ ātmā babhūva
indoḥ darśanasparśanaiḥ utphullam kairavam iva
16. He became exceedingly content in his inner self (ātman) by the sight of the Lord of the world, just as a white water lily (kairava) blooms from the sight and touch of the moon.
अथास्य कतिचित्तस्मिन्दिवसा निर्ययुर्वने ।
हरिसंदर्शनानन्दवतो ब्राह्मणकर्मणा ॥ १७ ॥
athāsya katicittasmindivasā niryayurvane ,
harisaṃdarśanānandavato brāhmaṇakarmaṇā 17
17. atha asya katicit tasmin divasāḥ niryayuḥ
vane harisaṃdarśanānandavataḥ brāhmaṇakarmaṇā
17. atha asya tasmin vane harisaṃdarśanānandavataḥ
brāhmaṇakarmaṇā katicit divasāḥ niryayuḥ
17. Then, some days passed for him in that forest, as he performed the duties (karma) of a brahmin and was filled with the joy of seeing Hari (Vishnu).
एकदारब्धवान्स्नानं सरस्युदितपङ्कजे ।
चिन्तयन्वैष्णवं वाक्यं महर्षिरिव मानसे ॥ १८ ॥
ekadārabdhavānsnānaṃ sarasyuditapaṅkaje ,
cintayanvaiṣṇavaṃ vākyaṃ maharṣiriva mānase 18
18. ekadā ārabdhavān snānam sarasi uditapaṅkaje
cintayan vaiṣṇavam vākyam maharṣiḥ iva mānase
18. ekadā uditapaṅkaje sarasi snānam ārabdhavān
mānase vaiṣṇavam vākyam cintayan maharṣiḥ iva
18. One day, he began to bathe in a lake where lotuses had bloomed, meditating in his mind on a Vaishnava teaching, like a great sage.
अथ स्नानविधावन्तर्जलमेष चकार ह ।
सकलाघविघातार्थं परिवर्तमिवात्मना ॥ १९ ॥
atha snānavidhāvantarjalameṣa cakāra ha ,
sakalāghavighātārthaṃ parivartamivātmanā 19
19. atha snānavidhau antarjalam eṣa cakāra ha
sakalāghavighātārtham parivartam iva ātmanā
19. atha snānavidhau eṣa ha sakalāghavighātārtham
ātmanā iva antarjalam parivartam cakāra
19. Then, during the bathing ritual, he indeed made a dip underwater, as if by his own self (ātman), for the complete destruction of all sins.
अन्तर्जलविधौ तस्मिन्विस्मृतध्यानमन्त्रधीः ।
पर्यस्तसंवित्प्रसरः सोऽपश्यज्जलमध्यतः ॥ २० ॥
antarjalavidhau tasminvismṛtadhyānamantradhīḥ ,
paryastasaṃvitprasaraḥ so'paśyajjalamadhyataḥ 20
20. antarjalavidhau tasmin vismṛtadhyānamantradhīḥ
paryastasaṃvitprasaraḥ saḥ apaśyat jalamadhyataḥ
20. tasmin antarjalavidhau vismṛtadhyānamantradhīḥ
paryastasaṃvitprasaraḥ saḥ jalamadhyataḥ apaśyat
20. During that underwater immersion, he, whose mind had forgotten the meditation (dhyāna) and mantra, and whose stream of consciousness was disrupted, saw (something) from the midst of the water.
मृतमात्मानमात्मीये सदने शोच्यतां गतम् ।
पतितं वातवेगेन कन्दरान्तरिव द्रुमम् ॥ २१ ॥
mṛtamātmānamātmīye sadane śocyatāṃ gatam ,
patitaṃ vātavegena kandarāntariva drumam 21
21. mṛtam ātmānam ātmīye sadane śocyatām gatam
patitam vātavegena kandarāntar iva drumam
21. ātmīye sadane mṛtam śocyatām gatam ātmānam
vātavegena kandarāntar drumam iva patitam
21. One's own self (ātman), fallen into a lamentable state, lying dead in one's own house; just like a tree uprooted and thrown by the wind's force into the depths of a cave.
प्राणापानप्रवाहेण मुक्तमन्तमुपागतम् ।
संशान्तावयवस्पन्दं निर्वात इव खण्डकम् ॥ २२ ॥
prāṇāpānapravāheṇa muktamantamupāgatam ,
saṃśāntāvayavaspandaṃ nirvāta iva khaṇḍakam 22
22. prāṇāpānapravāheṇa muktam antam upāgatam
saṃśāntāvayavaspandam nirvāte iva khaṇḍakam
22. prāṇāpānapravāheṇa muktam antam upāgatam
saṃśāntāvayavaspandam nirvāte khaṇḍakam iva
22. Released from the flow of the vital breaths (prāṇa and apāna), having reached its end, with the movement of its limbs completely stilled, like a fragment in a windless place.
पाण्डुराननमाम्लानं वृक्षपर्णमिवारसम् ।
शवीभूतमिवाग्लानं छिन्ननालमिवाम्बुजम् ॥ २३ ॥
pāṇḍurānanamāmlānaṃ vṛkṣaparṇamivārasam ,
śavībhūtamivāglānaṃ chinnanālamivāmbujam 23
23. pāṇḍurānanam āmlānam vṛkṣaparṇam iva arasam
śavībhūtam iva aglānam chinnanālam iva ambujam
23. pāṇḍurānanam āmlānam arasam vṛkṣaparṇam iva
śavībhūtam aglānam chinnanālam ambujam iva
23. With a pale face, withered, like a sapless tree leaf; resembling a corpse, yet not (fully) faded (aglānam), like a lotus whose stalk has been severed.
विपर्यस्तेक्षणं प्रातर्मग्नतारमिवाम्बरम् ।
सावग्रहमिव ग्रामं सर्वतः पांसुधूसरम् ॥ २४ ॥
viparyastekṣaṇaṃ prātarmagnatāramivāmbaram ,
sāvagrahamiva grāmaṃ sarvataḥ pāṃsudhūsaram 24
24. viparyastekṣaṇam prātar magnatāram iva ambaram
sāvagraham iva grāmam sarvataḥ pāṃsudhūsaram
24. viparyastekṣaṇam prātar magnatāram ambaram iva
sāvagraham pāṃsudhūsaram grāmam iva sarvataḥ
24. With upturned eyes, like the sky in the morning with its stars (appearing) sunken; like a village under siege, dusty and grey from all sides.
बाष्पक्लिन्नमुखैर्दीनैः करुणाक्रन्दकारिभिः ।
आवृतं बन्धुभिः खिन्नैः कुररैरिव पादपम् ॥ २५ ॥
bāṣpaklinnamukhairdīnaiḥ karuṇākrandakāribhiḥ ,
āvṛtaṃ bandhubhiḥ khinnaiḥ kurarairiva pādapam 25
25. bāṣpaklinnamukhaiḥ dīnaiḥ karuṇākrandakāribhiḥ
āvṛtam bandhubhiḥ khinnaiḥ kuraraiḥ iva pādapam
25. bāṣpaklinnamukhaiḥ dīnaiḥ karuṇākrandakāribhiḥ
khinnaiḥ bandhubhiḥ kuraraiḥ iva pādapam āvṛtam
25. He was surrounded by distressed, saddened relatives whose faces were wet with tears and who were making piteous cries, just like a tree is surrounded by ospreys.
सेतुभंगगलद्वारिह्रियमाणमुखाब्जया ।
नलिन्या समधर्मिण्या भार्यया पादयोः श्रितम् ॥ २६ ॥
setubhaṃgagaladvārihriyamāṇamukhābjayā ,
nalinyā samadharmiṇyā bhāryayā pādayoḥ śritam 26
26. setubhaṅgagaladvārihriyamāṇamukhābjayā
nalinyā samadharmiṇyā bhāryayā pādayoḥ śritam
26. setubhaṅgagaladvārihriyamāṇamukhābjayā
nalinyā samadharmiṇyā bhāryayā pādayoḥ śritam
26. His wife, similar in intrinsic nature (dharma) to a lotus plant (nalinī) whose lotus-like face was being swept away by water flowing from a broken dam, had collapsed at his feet.
ताराक्रन्दरणद्रेफप्रलापालापलुब्धया ।
मात्रा गृहीतं चिबुके नवव्यञ्जनलाञ्छिते ॥ २७ ॥
tārākrandaraṇadrephapralāpālāpalubdhayā ,
mātrā gṛhītaṃ cibuke navavyañjanalāñchite 27
27. tārākrandaraṇadrephalāpalāpalubdhyā
mātrā gṛhītam cibuke navavyañjanalāñchite
27. tārākrandaraṇadrephalāpalāpalubdhyā
mātrā navavyañjanalāñchite cibuke gṛhītam
27. His mother, absorbed in lamentations that resembled the high-pitched, buzzing babble of bees, held him by his chin, which was marked with the first signs of adolescence.
अन्यैः पार्श्वगतैर्दीनैः स्रवदश्रुमुखैर्जनैः ।
श्रितं गलदवश्यायैः शुष्कपर्णैरिव द्रुमम् ॥ २८ ॥
anyaiḥ pārśvagatairdīnaiḥ sravadaśrumukhairjanaiḥ ,
śritaṃ galadavaśyāyaiḥ śuṣkaparṇairiva drumam 28
28. anyaiḥ pārśvagataiḥ dīnaiḥ sravadaśrumukhaiḥ janaiḥ
śritam galadavaśyāyaiḥ śuṣkaparṇaiḥ iva drumam
28. anyaiḥ pārśvagataiḥ dīnaiḥ sravadaśrumukhaiḥ janaiḥ
galadavaśyāyaiḥ śuṣkaparṇaiḥ iva drumam śritam
28. Other distressed people, standing by his side with faces streaming with tears, surrounded him, just as a tree is covered by dry leaves falling due to dripping dew.
वियोगभीत्या संयोगपरिहारपरैरिव ।
दूरं विप्रसृतैरङ्गैरनात्मीयैरिवावृतम् ॥ २९ ॥
viyogabhītyā saṃyogaparihāraparairiva ,
dūraṃ viprasṛtairaṅgairanātmīyairivāvṛtam 29
29. viyogabhītyā saṃyogaparihārapāraiḥ iva dūram
viprasṛtaiḥ aṅgaiḥ anātmīyaiḥ iva āvṛtam
29. āvṛtam dūram viprasṛtaiḥ aṅgaiḥ iva viyogabhītyā
saṃyogaparihārapāraiḥ iva anātmīyaiḥ
29. It was enveloped by limbs spread far apart, as if, out of fear of separation, they were intent on avoiding union, or as if they were alien (anātmīya) to the body itself.
परस्परमलग्नाभ्यामोष्ठाभ्यां दशनैः सितैः ।
सविरागमिवाम्लानैर्हसन्तं स्वात्मजीवितम् ॥ ३० ॥
parasparamalagnābhyāmoṣṭhābhyāṃ daśanaiḥ sitaiḥ ,
savirāgamivāmlānairhasantaṃ svātmajīvitam 30
30. parasparam alagnābhyām oṣṭhābhyām daśanaiḥ sitaiḥ
savirāgam iva amlānaiḥ hasantam svātmajīvitam
30. hasantam svātmajīvitam savirāgam iva parasparam
alagnābhyām oṣṭhābhyām sitaiḥ amlānaiḥ daśanaiḥ
30. Smiling at its own life (svātmajīvita), as it were, with detachment (savirāgam), with white, unfaded teeth and lips that did not touch each other.
मौनध्यानमिवापन्नं पङ्कादिव विनिर्मितम् ।
अप्रबोधाय संसुप्तं विश्राम्यन्तमिवोच्चकैः ॥ ३१ ॥
maunadhyānamivāpannaṃ paṅkādiva vinirmitam ,
aprabodhāya saṃsuptaṃ viśrāmyantamivoccakaiḥ 31
31. maunadhyānam iva āpannam paṅkāt iva vinirmitam
aprabodhāya saṃsuptam viśrāmyantam iva uccakaiḥ
31. āpannam maunadhyānam iva paṅkāt iva vinirmitam
saṃsuptam aprabodhāya iva uccakaiḥ viśrāmyantam
31. As if having attained silent meditation (dhyāna), or as if fashioned from mud; deeply asleep, seemingly for eternal non-awakening, as if resting profoundly.
बान्धवाक्रन्दसंरम्भकोलाहलगता गिरः ।
स्नेहभावविचारार्थं श्रृण्वन्तमिव यत्नतः ॥ ३२ ॥
bāndhavākrandasaṃrambhakolāhalagatā giraḥ ,
snehabhāvavicārārthaṃ śrṛṇvantamiva yatnataḥ 32
32. bāndhavākrandasaṃrambhakolāhalagatāḥ giraḥ
snehabhāva vicārārtham śṛṇvantam iva yatnataḥ
32. śṛṇvantam iva yatnataḥ bāndhavākrandasaṃrambhakolāhalagatāḥ
giraḥ snehabhāva vicārārtham
32. As if listening intently, with effort (yatnataḥ), to the words that arose from the tumultuous uproar of the kinsmen's lamentations, for the purpose of discerning their true affection (snehabhāva).
अथ तत्कालकल्लोलप्रलापाकुलचेष्टितैः ।
सोरस्ताडनमूर्च्छोत्थनेत्रवारिवहाप्लुतैः ॥ ३३ ॥
atha tatkālakallolapralāpākulaceṣṭitaiḥ ,
sorastāḍanamūrcchotthanetravārivahāplutaiḥ 33
33. atha tatkālakallolapralāpākulaceṣṭitaiḥ
sorastāḍanamūrcchotthanetravārivahāplutaiḥ
33. atha tatkālakallolapralāpākulaceṣṭitaiḥ
sorastāḍanamūrcchotthanetravārivahāplutaiḥ
33. Then, by their actions agitated with lamentations like surging waves at that moment, and by being deluged with streams of tears welling up from fainting and chest-beating (the description continues into the next verse)...
क्रमेण स्वजनैः क्षुब्धैस्ताराक्रन्दादिघर्घरैः ।
निष्कालितममङ्गल्यमपुनर्दर्शनाय वै ॥ ३४ ॥
krameṇa svajanaiḥ kṣubdhaistārākrandādighargharaiḥ ,
niṣkālitamamaṅgalyamapunardarśanāya vai 34
34. krameṇa svajanaiḥ kṣubdhaiḥ tārākrandādighargharaiḥ
niṣkālitam amaṅgalyam apunardarśanāya vai
34. krameṇa kṣubdhaiḥ tārākrandādighargharaiḥ
svajanaiḥ amaṅgalyam niṣkālitam apunardarśanāya vai
34. ...gradually, by the agitated relatives, whose throats were hoarse with loud wailing and cries, the inauspicious (body) was removed, truly never to be seen again.
नीतं श्मशानं मांसान्त्रवसापङ्ककलङ्कितम् ।
शुष्काशुष्करसक्लिन्नं कंकालशतसंकुलम् ॥ ३५ ॥
nītaṃ śmaśānaṃ māṃsāntravasāpaṅkakalaṅkitam ,
śuṣkāśuṣkarasaklinnaṃ kaṃkālaśatasaṃkulam 35
35. nītam śmaśānam māṃsāntravasāpaṅkakalankitam
śuṣkāśuṣkarasaklinnam kaṅkālaśatasaṅkulam
35. nītam māṃsāntravasāpaṅkakalankitam
śuṣkāśuṣkarasaklinnam kaṅkālaśatasaṅkulam śmaśānam
35. (That body was) then taken to the cremation ground, a place stained with the mire of flesh, entrails, and fat, reeking with both dry and wet fluids, and teeming with hundreds of skeletons.
गृध्राभ्रच्छन्नसूर्यांशुचिताज्वलननिस्तमः ।
शिवाशिवमुखज्वालाजालपल्लवितावनि ॥ ३६ ॥
gṛdhrābhracchannasūryāṃśucitājvalananistamaḥ ,
śivāśivamukhajvālājālapallavitāvani 36
36. gṛdhrābhracchannasūryāṃśucitājvalananistamaḥ
śivāśivamukhajvālājālapallavitāvani
36. gṛdhrābhracchannasūryāṃśucitājvalananistamaḥ
śivāśivamukhajvālājālapallavitāvani
36. (The cremation ground, which was) characterized by sunbeams concealed by vulture-clouds and pyre-fires dispelling darkness, where the ground itself was covered by networks of flames from the mouths of both auspicious (jackals) and inauspicious (ghouls).
वहद्रक्तसरित्स्नातमग्नकङ्कोग्रवायसम् ।
रक्तार्द्रतन्त्रीप्रसरजालाबद्धजरत्खगम् ॥ ३७ ॥
vahadraktasaritsnātamagnakaṅkogravāyasam ,
raktārdratantrīprasarajālābaddhajaratkhagam 37
37. vahadratkasaritsnātamagnakaṅkocgravāyasam
raktārdrata**nt**rīprasara-jālābaddhajaratkhagam
37. vahadratkasaritsnātamagnakaṅkocgravāyasam
raktārdrata**nt**rīprasara-jālābaddhajaratkhagam
37. Bathed in flowing rivers of blood, where terrifying vultures and herons were immersed; old birds were entangled by widespread networks of blood-soaked sinews.
तत्र ते ज्वलने दीप्ते चक्रुस्तं भस्मसाच्छवम् ।
बान्धवाः सलिलापूरं समुद्रा इव वाडवे ॥ ३८ ॥
tatra te jvalane dīpte cakrustaṃ bhasmasācchavam ,
bāndhavāḥ salilāpūraṃ samudrā iva vāḍave 38
38. tatra te jvalane dīpte cakruḥ tam bhasmasāt
śavam bāndhavāḥ salilāpūram samudrāḥ iva vāḍave
38. tatra te jvalane dīpte bāndhavāḥ tam śavam
bhasmasāt cakruḥ samudrāḥ iva salilāpūram vāḍave
38. There, on the brightly burning pyre, the relatives reduced that corpse to ashes, just as the oceans pour their waters into the submarine fire (vāḍava).
चितिश्चटचटास्फोटैः शवमाशु ददाह सा ।
शुष्केन्धनबहूच्छूनज्वालाजालजटावली ॥ ३९ ॥
citiścaṭacaṭāsphoṭaiḥ śavamāśu dadāha sā ,
śuṣkendhanabahūcchūnajvālājālajaṭāvalī 39
39. citiḥ caṭacaṭāsphoṭaiḥ śavam āśu dadāha
sā śuṣkendhanabahūcchūnajvālājālajaṭāvalī
39. sā citiḥ śuṣkendhanabahūcchūnajvālājālajaṭāvalī
caṭacaṭāsphoṭaiḥ śavam āśu dadāha
39. That pyre, a thick mass of flames greatly intensified by dry fuel, quickly consumed the corpse with crackling sounds.
अभ्युल्लसत्कटकटारवमुक्तगन्धव्याप्ताम्बुवाहपटलोऽस्थिचयं हुताशः ।
दन्ती सरन्ध्रमिव वेणुवनं समन्तादुद्वान्तमेदुररसं दलयांचकार ॥ ४० ॥
abhyullasatkaṭakaṭāravamuktagandhavyāptāmbuvāhapaṭalo'sthicayaṃ hutāśaḥ ,
dantī sarandhramiva veṇuvanaṃ samantādudvāntamedurarasaṃ dalayāṃcakāra 40
40. abhyullasat-kaṭakaṭārava-mukta-gandha-vyāpta-ambuvāhapaṭalaḥ
asthicayam hutāśaḥ
dantī sarandhram iva veṇuvanam
samantāt udvāntamedurarasam dalayāñcakāra
40. abhyullasat-kaṭakaṭārava-mukta-gandha-vyāpta-ambuvāhapaṭalaḥ
hutāśaḥ asthicayam
dalayāñcakāra; dantī samantāt sarandhram
udvāntamedurarasam veṇuvanam iva dalayāñcakāra
40. The fire, with its brilliantly rising crackling sounds emitting a pervasive smoke that filled the surrounding cloud masses, consumed the heap of bones. It did so just as an elephant from all sides shatters a hollow bamboo forest that has expelled its rich pith.