Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-23

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
विरागवासनापास्तसमस्तभववासनः ।
उत्थाय गच्छ प्रकृतेरस्या मङ्किरिवाङ्कितः ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
virāgavāsanāpāstasamastabhavavāsanaḥ ,
utthāya gaccha prakṛterasyā maṅkirivāṅkitaḥ 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca virāgavāsanāpāstasamastabhavavāsanaḥ
utthāya gaccha prakṛteḥ asyāḥ maṅkiḥ iva aṅkitaḥ
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca: virāgavāsanāpāstasamastabhavavāsanaḥ (tvam) utthāya,
asyāḥ prakṛteḥ gaccha,
maṅkiḥ iva aṅkitaḥ
1. Śrī Vasiṣṭha said: 'Rise up and depart from this primal nature (prakṛti) – you whose desires for all existences (saṃsāra) have been cast away by the inclination towards dispassion (virāga) – just as Maṅki was liberated.'
मङ्किर्नामाभवत्पूर्वं ब्राह्मणः संशितव्रतः ।
स कथं श्रृणु निर्वाणमाप्तवान्मद्विबोधितः ॥ २ ॥
maṅkirnāmābhavatpūrvaṃ brāhmaṇaḥ saṃśitavrataḥ ,
sa kathaṃ śrṛṇu nirvāṇamāptavānmadvibodhitaḥ 2
2. maṅkiḥ nāma abhavat pūrvam brāhmaṇaḥ saṃśitavrataḥ
saḥ katham śṛṇu nirvāṇam āptavān matvibodhitaḥ
2. pūrvam maṅkiḥ nāma saṃśitavrataḥ brāhmaṇaḥ abhavat.
(tvam) śṛṇu,
saḥ matvibodhitaḥ katham nirvāṇam āptavān
2. Formerly, there was a Brahmin named Maṅki, who was resolute in his vows. Listen to how he, instructed by me, achieved final liberation (nirvāṇa).
अहं कदाचिदाकाशकोशादवनिमागतः ।
भवत्पितामहार्थेन केनाप्युपनिमन्त्रितः ॥ ३ ॥
ahaṃ kadācidākāśakośādavanimāgataḥ ,
bhavatpitāmahārthena kenāpyupanimantritaḥ 3
3. aham kadācit ākāśakośāt avanim āgataḥ
bavatpitāmahārthena kena api upanīmantritaḥ
3. aham kadācit ākāśakośāt avanim āgataḥ
bavatpitāmahārthena kena api upanīmantritaḥ
3. Once, I came to earth from the ethereal sphere, having been invited by someone for the sake of your grandfather.
विहरन्भूतलं गच्छंस्त्वत्पितामहपत्तनम् ।
प्राप्तोऽस्मि कामप्यादीर्घामरण्यानीं महातपाम् ॥ ४ ॥
viharanbhūtalaṃ gacchaṃstvatpitāmahapattanam ,
prāpto'smi kāmapyādīrghāmaraṇyānīṃ mahātapām 4
4. viharan bhūtalam gacchan tvatpitāmahapattanam
prāptaḥ asmi kām api adīrghām araṇyānīm mahātampām
4. aham tvatpitāmahapattanam gacchan bhūtalam viharan
kām api adīrghām araṇyānīm mahātampām prāptaḥ asmi
4. Wandering on the earth, as I was going towards your grandfather's city, I reached a vast, intensely scorching forest.
पांसुप्रतर्दनहतां प्रकचत्तप्तसैकताम् ।
अदृष्टापारपर्यन्तां क्वचिद्राम किलाङ्किताम् ॥ ५ ॥
pāṃsupratardanahatāṃ prakacattaptasaikatām ,
adṛṣṭāpāraparyantāṃ kvacidrāma kilāṅkitām 5
5. pāṃsupratardana hatām prakacattaptasaikatām
adṛṣṭāpāraparayantām kvacit rāma kila aṅkitām
5. rāma kvacit kila pāṃsupratardana hatām
prakacattaptasaikatām adṛṣṭāpāraparayantām aṅkitām
5. It was beaten by dust storms, with glittering, burning sands, its distant end unseen, boundless, and, O Rāma, it was said to be marked in places.
अक्षुब्धस्वानिलालोकजलभूशान्तिशालिनीम् ।
ततां शून्यां महारम्भां ब्रह्मसत्तामिवामलाम् ॥ ६ ॥
akṣubdhasvānilālokajalabhūśāntiśālinīm ,
tatāṃ śūnyāṃ mahārambhāṃ brahmasattāmivāmalām 6
6. akṣubdhasvānilaālokajalabhūśāntiśālinīm tatām
śūnyām mahārambhām brahmasattām iva amalām
6. akṣubdhasvānilaālokajalabhūśāntiśālinīm tatām
śūnyām mahārambhām amalām brahmasattām iva
6. It possessed the undisturbed tranquility of its own wind, light, water, and earth; it was vast, desolate, of immense scale, and pure like the reality of Brahman (brahman) itself.
अविद्यामिव संमोहमृगतृष्णां गतां भ्रमात् ।
जडतामाततां शून्यां दिङ्मोहमिहिकाकुलाम् ॥ ७ ॥
avidyāmiva saṃmohamṛgatṛṣṇāṃ gatāṃ bhramāt ,
jaḍatāmātatāṃ śūnyāṃ diṅmohamihikākulām 7
7. avidyām iva saṃmoham mṛgatṛṣṇām gatām bhramāt
| jaḍatām ātatām śūnyām diṅmoham ihikākulām
7. avidyām iva saṃmoham mṛgatṛṣṇām bhramāt gatām
jaḍatām ātatām śūnyām diṅmoham ihikākulām
7. Like ignorance, delusion, a mirage caused by illusion; it is pervasive dullness, emptiness, confusion of directions, and a state enveloped by mist.
अथ तस्यामरण्यान्यां यावत्प्रविहराम्यहम् ।
तावत्पश्यामि पुरतो वदन्तं पथिकं श्रमात् ॥ ८ ॥
atha tasyāmaraṇyānyāṃ yāvatpraviharāmyaham ,
tāvatpaśyāmi purato vadantaṃ pathikaṃ śramāt 8
8. atha tasyām araṇyānyām yāvat praviharāmi aham |
tāvat paśyāmi purataḥ vadantam pathikam śramāt
8. atha aham yāvat tasyām araṇyānyām praviharāmi
tāvat purataḥ śramāt vadantam pathikam paśyāmi
8. Then, as I was wandering in that vast wilderness, I suddenly saw a traveler before me, speaking out of fatigue.
पान्थ उवाच ।
अहो नु परिखेदाय प्रौढप्रायातपो रविः ।
परितापाय पापोऽयं दुर्जनेनेव संगमः ॥ ९ ॥
pāntha uvāca ,
aho nu parikhedāya prauḍhaprāyātapo raviḥ ,
paritāpāya pāpo'yaṃ durjaneneva saṃgamaḥ 9
9. pānthaḥ uvāca | aho nu parikhedāya prauḍhaprāyātapaḥ
raviḥ | paritāpāya pāpaḥ ayam durjanena iva saṅgamaḥ
9. pānthaḥ uvāca aho nu prauḍhaprāyātapaḥ raviḥ
parikhedāya ayam pāpaḥ saṅgamaḥ durjanena iva paritāpāya
9. The traveler said: 'Alas! This sun (raviḥ) with its fierce, widespread heat causes immense exhaustion. This sinful one (the sun), like the company of an evil person, brings severe torment.'
सुगलन्तीव मर्माणि स्फुरतीवाग्निरातपे ।
संकुचत्पल्लवापीडास्ताप्यन्ते वनराजयः ॥ १० ॥
sugalantīva marmāṇi sphuratīvāgnirātape ,
saṃkucatpallavāpīḍāstāpyante vanarājayaḥ 10
10. sugalanti iva marmāṇi sphurati iva agniḥ ātape
| saṃkucatpallavāpīḍāḥ tāpyante vanarājayaḥ
10. marmāṇi sugalanti iva agniḥ ātape sphurati
iva saṃkucatpallavāpīḍāḥ vanarājayaḥ tāpyante
10. It feels as if my vital energies are dissolving, and fire seems to shimmer in the heat. The rows of trees, with their crests of wilting young leaves, are being scorched.
तत्तावदेवमग्रस्थं ग्रामकं प्रविशाम्यहम् ।
श्रममत्रापनीयाशु वहाम्यध्वानमाशुगः ॥ ११ ॥
tattāvadevamagrasthaṃ grāmakaṃ praviśāmyaham ,
śramamatrāpanīyāśu vahāmyadhvānamāśugaḥ 11
11. tat tāvat evam agrastham grāmakam praviśāmi aham
śramam atra apanīya āśu vahāmi adhvānam āśugaḥ
11. aham tat tāvat evam agrastham grāmakam praviśāmi .
atra śramam āśu apanīya,
āśugaḥ adhvānam vahāmi .
11. So then, I will enter this village that lies ahead. Having quickly dispelled my fatigue here, I, being swift, will continue my journey.
इति संचिन्त्य सोऽग्रस्थं किरातग्रामकं यदा ।
प्रवेष्टुमिच्छति तदा मया प्रोक्तमिदं वचः ॥ १२ ॥
iti saṃcintya so'grasthaṃ kirātagrāmakaṃ yadā ,
praveṣṭumicchati tadā mayā proktamidaṃ vacaḥ 12
12. iti saṃcintya saḥ agrastham kirātagrāmakam yadā
praveṣṭum icchati tadā mayā proktam idam vacaḥ
12. yadā saḥ iti saṃcintya agrastham kirātagrāmakam praveṣṭum icchati,
tadā idam vacaḥ mayā proktam .
12. When he, having considered this, desired to enter that Kirāta village ahead, then these words were spoken by me.
अपरिज्ञातनीरागमार्ग मित्र शुभाकृते ।
मरुमार्गमहारण्यपान्थ स्वागतमस्तु ते ॥ १३ ॥
aparijñātanīrāgamārga mitra śubhākṛte ,
marumārgamahāraṇyapāntha svāgatamastu te 13
13. aparijñātanīrāgamārga mitra śubhākṛte
marumārghamahāraṇyapāntha svāgatam astu te
13. aparijñātanīrāgamārga,
śubhākṛte,
marumārghamahāraṇyapāntha mitra,
te svāgatam astu .
13. O friend, whose path to a water source is unknown, O one of auspicious form! O traveler of the great desert wilderness, welcome to you!
चिरं मनुष्यदेशेऽस्मिन्निर्जनग्राममध्वनि ।
अधराध्वग विश्रातिं विश्रान्तोपि न लप्स्यसे ॥ १४ ॥
ciraṃ manuṣyadeśe'sminnirjanagrāmamadhvani ,
adharādhvaga viśrātiṃ viśrāntopi na lapsyase 14
14. ciram manuṣyadeśe asmin nirjanagrāmadhvani adhara
adhvaga viśrātim viśrāntaḥ api na lapsyase
14. asmin manuṣyadeśe nirjanagrāmadhvani ciram [bhramasi].
he adharādhvaga,
viśrāntaḥ api (tvam) viśrātim na lapsyase .
14. For a long time, in this human realm, on the path of deserted villages, O traveler of the lower path, even having paused, you will not find true rest.
ग्रामे विश्रमणं नैव वर्तते पामरास्पदे ।
तृड्वै लवणपानेन भूय एवाभिवर्धते ॥ १५ ॥
grāme viśramaṇaṃ naiva vartate pāmarāspade ,
tṛḍvai lavaṇapānena bhūya evābhivardhate 15
15. grāme viśramaṇaṃ na eva vartate pāmarāspade |
tṛṭ vai lavaṇapānena bhūyaḥ eva abhivardhate
15. grāme pāmarāspade viśramaṇaṃ na eva vartate
lavaṇapānena tṛṭ vai bhūyaḥ eva abhivardhate
15. In a village, which is a dwelling place for the ignorant, there is certainly no true rest. Indeed, just as thirst intensifies even more by drinking salty water, so too is there no respite there.
एते ग्रामैकशरणाः पल्लवाः स्पन्दभीरवः ।
अयथापथसंचारा हरिणा इव जन्तवः ॥ १६ ॥
ete grāmaikaśaraṇāḥ pallavāḥ spandabhīravaḥ ,
ayathāpathasaṃcārā hariṇā iva jantavaḥ 16
16. ete grāmaikaśaraṇāḥ pallavāḥ spandabhīravaḥ
| ayathāpathasañcārāḥ hariṇā iva jantavaḥ
16. ete jantavaḥ grāmaikaśaraṇāḥ spandabhīravaḥ
ayathāpathasañcārāḥ hariṇā iva pallavāḥ
16. These creatures, who take refuge solely in the village, are like timid sprouts or deer. They are afraid of any (intellectual or spiritual) movement and do not follow the proper path.
न स्फुरन्ति विचारेषु प्रज्वलन्त्यनुभूतिषु ।
न त्रस्यन्ति दुराचारादश्मयन्त्रमया इव ॥ १७ ॥
na sphuranti vicāreṣu prajvalantyanubhūtiṣu ,
na trasyanti durācārādaśmayantramayā iva 17
17. na sphuranti vicāreṣu prajvalanti anubhūtiṣu
| na trasyanti durācārāt aśmayantramayāḥ iva
17. vicāreṣu na sphuranti,
anubhūtiṣu prajvalanti durācārāt na trasyanti,
aśmayantramayāḥ iva
17. They do not manifest in thoughtful deliberation but rather burn brightly in (mere emotional) experiences. They are not afraid of immoral conduct, behaving as if they were made of stone-machines.
कामार्थरागसद्वेषपरिनिष्ठितपौरुषाः ।
कर्मण्यापातमधुरे रमन्ते दग्धबुद्धयः ॥ १८ ॥
kāmārtharāgasadveṣapariniṣṭhitapauruṣāḥ ,
karmaṇyāpātamadhure ramante dagdhabuddhayaḥ 18
18. kāmārtharāgasaddveṣapariniṣṭhitapauruṣāḥ |
karmaṇi āpātamadhure ramante dagdhabuddhayaḥ
18. kāmārtharāgasaddveṣapariniṣṭhitapauruṣāḥ
dagdhabuddhayaḥ āpātamadhure karmaṇi ramante
18. Their endeavors are fixed on desire, material acquisition, intense attachment, and profound hatred. These individuals, whose intellects are corrupted, delight in actions (karma) that are merely superficially pleasing.
आभिजात्याततोदारा शीतला रसशालिनी ।
नेह विश्वसिति प्रक्षा मेघमाला मराविव ॥ १९ ॥
ābhijātyātatodārā śītalā rasaśālinī ,
neha viśvasiti prakṣā meghamālā marāviva 19
19. ābhijātyātataḥ dārā śītalā rasaśālinī na
iha viśvasiti prajñā meghamālā marau iva
19. ābhijātyātataḥ śītalā rasaśālinī dārā iha
prajñā na viśvasiti marau meghamālā iva
19. A wife (dārā) who is naturally noble (ābhijātyātata), serene (śītalā), and charming (rasaśālinī), is not trusted by discernment (prajñā) in this situation, just as a cloud formation (meghamālā) is not relied upon in a desert (marau).
वरमन्धगुहाहित्वं शिलान्तःकीटता वरम् ।
वरं मरौ पङ्गुमृगो न ग्राम्यजनसंगमः ॥ २० ॥
varamandhaguhāhitvaṃ śilāntaḥkīṭatā varam ,
varaṃ marau paṅgumṛgo na grāmyajanasaṃgamaḥ 20
20. varam andha-guhā-hitatvam śilā-antaḥ-kīṭatā varam
varam marau paṅgu-mṛgaḥ na grāmya-jana-saṅgamaḥ
20. andha-guhā-hitatvam varam śilā-antaḥ-kīṭatā varam
marau paṅgu-mṛgaḥ varam grāmya-jana-saṅgamaḥ na
20. It is preferable (varam) to be confined in a blind cave (andha-guhā-hitatvam); it is preferable (varam) to be an insect inside a rock (śilā-antaḥ-kīṭatā). It is even preferable (varam) to be a lame deer (paṅgu-mṛgaḥ) in a desert (marau); but not the company of rustic people (grāmya-jana-saṅgamaḥ).
निमेषास्वादमधुराः क्षणान्तरविरागिणः ।
मारणैकान्तनिरता ग्राम्या विषकणा इव ॥ २१ ॥
nimeṣāsvādamadhurāḥ kṣaṇāntaravirāgiṇaḥ ,
māraṇaikāntaniratā grāmyā viṣakaṇā iva 21
21. nimeṣa-āsvāda-madhurāḥ kṣaṇa-antara-virāgiṇaḥ
māraṇa-ekānta-niratāḥ grāmyāḥ viṣa-kaṇāḥ iva
21. grāmyāḥ nimeṣa-āsvāda-madhurāḥ kṣaṇa-antara-virāgiṇaḥ
māraṇa-ekānta-niratāḥ viṣa-kaṇāḥ iva
21. Rustic people (grāmyāḥ) are sweet for a moment's taste (nimeṣa-āsvāda-madhurāḥ), yet become indifferent instantly (kṣaṇa-antara-virāgiṇaḥ), and are solely intent on destruction (māraṇa-ekānta-niratāḥ), just like particles of poison (viṣa-kaṇāḥ).
वान्ति भस्मकणाकीर्णा जीर्णाः संशीर्णसद्मसु ।
तृणपर्णवनव्यग्रा ग्राम्याधार्मिकवायवः ॥ २२ ॥
vānti bhasmakaṇākīrṇā jīrṇāḥ saṃśīrṇasadmasu ,
tṛṇaparṇavanavyagrā grāmyādhārmikavāyavaḥ 22
22. vānti bhasma-kaṇa-ākīrṇāḥ jīrṇāḥ saṃśīrṇa-sadmasu
tṛṇa-parṇa-vana-vyagrāḥ grāmya-adhārmika-vāyavaḥ
22. grāmya-adhārmika-vāyavaḥ bhasma-kaṇa-ākīrṇāḥ jīrṇāḥ
tṛṇa-parṇa-vana-vyagrāḥ saṃśīrṇa-sadmasu vānti
22. The rustic, unrighteous winds (grāmya-adhārmika-vāyavaḥ) blow (vānti), scattered with ash particles (bhasma-kaṇa-ākīrṇāḥ), decayed (jīrṇāḥ), amidst ruined dwellings (saṃśīrṇa-sadmasu), busily moving through grass, leaves, and forests (tṛṇa-parṇa-vana-vyagrāḥ).
एवमुक्तेन तेनाहमिदमुक्तस्ततोऽनघ ।
मद्वाक्येन समाश्वास्य स्नातेनेवामृताम्भसा ॥ २३ ॥
evamuktena tenāhamidamuktastato'nagha ,
madvākyena samāśvāsya snātenevāmṛtāmbhasā 23
23. evam uktena tena aham idam uktaḥ tataḥ anagha |
mad-vākyena samāśvāsya snātena iva amṛtāmbhasā ||
23. anagha,
evam uktena (mayā),
tataḥ tena,
aham idam uktaḥ mad-vākyena amṛtāmbhasā snātena iva samāśvāsya (mām uktaḥ)
23. O sinless one, after I had spoken thus, he then addressed me. He comforted me by means of my own words, as if by bathing in the water of immortality.
पान्थ उवाच ।
भगवन्कोऽसि पूर्णात्मा महात्मा कथमात्मवान् ।
पश्यस्यनाकुलो लोकं ग्रामयात्रामिवाध्वगः ॥ २४ ॥
pāntha uvāca ,
bhagavanko'si pūrṇātmā mahātmā kathamātmavān ,
paśyasyanākulo lokaṃ grāmayātrāmivādhvagaḥ 24
24. pānthaḥ uvāca | bhagavan kaḥ asi pūrṇātmā mahātmā katham
ātmavān | paśyasi anākulaḥ lokam grāma-yātrām iva adhvagaḥ ||
24. pānthaḥ uvāca bhagavan,
kaḥ asi? (tvam) pūrṇātmā,
mahātmā (asi)! katham ātmavān (asi)? adhvagaḥ grāma-yātrām iva,
anākulaḥ lokam paśyasi
24. The traveler said: 'O revered one, who are you? You possess a complete self (pūrṇātman) and a great self (mahātman)! How are you so self-possessed (ātmavān)? You observe the world undisturbed, just as a traveler views a village journey.'
किं त्वया पीतममृतं किं त्वं सम्राड्विराडथ ।
सर्वार्थरिक्तोऽपि चिरं संपूर्ण इव राजसे ॥ २५ ॥
kiṃ tvayā pītamamṛtaṃ kiṃ tvaṃ samrāḍvirāḍatha ,
sarvārtharikto'pi ciraṃ saṃpūrṇa iva rājase 25
25. kim tvayā pītam amṛtam kim tvam samrāṭ virāṭ atha |
sarvārtha-riktaḥ api ciram sampūrṇaḥ iva rājase ||
25. kim amṛtam tvayā pītam? kim tvam samrāṭ atha virāṭ (asi)? sarvārtha-riktaḥ api,
ciram sampūrṇaḥ iva rājase
25. What nectar have you drunk? Are you a universal sovereign or a cosmic being (virāṭ)? Even though you appear devoid of all worldly aims, you shine eternally as if perfectly complete.
शून्योऽसिपरिपूर्णोऽसि घूर्णोऽसीव स्थिरोऽसि च ।
न सर्वमपि सर्वं च न किंचित्किंचिदेव च ॥ २६ ॥
śūnyo'siparipūrṇo'si ghūrṇo'sīva sthiro'si ca ,
na sarvamapi sarvaṃ ca na kiṃcitkiṃcideva ca 26
26. śūnyaḥ asi paripūrṇaḥ asi ghūrṇaḥ asi iva sthiraḥ asi
ca | na sarvam api sarvam ca na kiñcit kiñcit eva ca ||
26. (tvam) śūnyaḥ asi,
(tvam) paripūrṇaḥ asi (tvam) ghūrṇaḥ asi iva (tvam) sthiraḥ asi ca (tvayi),
na sarvam api sarvam ca,
na kiñcit kiñcit eva ca
26. You are empty, yet utterly complete. You are unsteady, yet also perfectly steady. It seems that for you, neither is everything merely everything, nor is anything simply something.
उपशान्तं च कान्तं च दीप्तमप्रतिघाति च ।
निवृत्तं चोर्जितं तादृग्रूपं किमिति ते मुने ॥ २७ ॥
upaśāntaṃ ca kāntaṃ ca dīptamapratighāti ca ,
nivṛttaṃ corjitaṃ tādṛgrūpaṃ kimiti te mune 27
27. upaśāntam ca kāntam ca dīptam apratighāti ca
nivṛttam ca ūrjitam tādṛgrūpam kim iti te mune
27. mune te upaśāntam ca kāntam ca dīptam ca apratighāti
ca nivṛttam ca ūrjitam ca tādṛgrūpam kim iti
27. O sage, what is this nature of yours that is tranquil and beautiful, radiant and irresistible, withdrawn and yet powerful?
भूसंस्थोऽपि समस्तानां लोकानामुपरीव खे ।
संस्थितोऽसि निरास्थोऽसि घनास्थोऽसीव लक्ष्यसे ॥ २८ ॥
bhūsaṃstho'pi samastānāṃ lokānāmuparīva khe ,
saṃsthito'si nirāstho'si ghanāstho'sīva lakṣyase 28
28. bhūsaṃsthaḥ api samastānām lokānām upari iva khe
saṃsthitaḥ asi nirāsthaḥ asi ghana āsthaḥ asi iva lakṣyase
28. bhūsaṃsthaḥ api khe samastānām lokānām upari iva
saṃsthitaḥ asi nirāsthaḥ asi ghana āsthaḥ iva asi lakṣyase
28. Even while you are situated on the earth, you appear as if you are positioned above all worlds in the sky. You are devoid of attachment, yet you are perceived as if deeply attached.
प्रसृतं न पदार्थेषु न पदार्थात्मनाऽस्ति वै ।
तवेन्दोरिव शुद्धस्य मनोऽमृतमयं स्थितम् ॥ २९ ॥
prasṛtaṃ na padārtheṣu na padārthātmanā'sti vai ,
tavendoriva śuddhasya mano'mṛtamayaṃ sthitam 29
29. prasṛtam na padārtheṣu na padārthātmanā asti vai
tava indoḥ iva śuddhasya manaḥ amṛtamayam sthitam
29. tava śuddhasya indoḥ iva amṛtamayam manaḥ पदार्थेषु
न प्रसृतम् अस्ति वै न पदार्थात्मना स्थितम्
29. Your mind (manas), which is pure like the moon, remains filled with immortality (amṛta); it is neither entangled in material objects nor does it possess the nature of such objects.
कलावानकलङ्कोऽन्तःशीतलो भास्वरः समः ।
रसायनभरापूर्णः पूर्णेन्दुरिव राजसे ॥ ३० ॥
kalāvānakalaṅko'ntaḥśītalo bhāsvaraḥ samaḥ ,
rasāyanabharāpūrṇaḥ pūrṇenduriva rājase 30
30. kalāvān akalaṅkaḥ antaḥśītalaḥ bhāsvaraḥ samaḥ
rasāyanabharāpūrṇaḥ pūrṇa induḥ iva rājase
30. कलावान् अकलङ्कः अन्तःशीतलः भास्वरः समः
रसायनभरापूर्णः (सन् त्वम्) पूर्णेन्दुः इव राजसे
30. Like the full moon, you shine (rājase), complete with all digits (kalāvat), spotless, inwardly cool, radiant, balanced, and fully endowed with invigorating essence.
त्वदिच्छायां तु सदसद्भावं पश्यामि ते चिति ।
संसारमण्डलमिदं स्थितं फलमिवाङ्कुरे ॥ ३१ ॥
tvadicchāyāṃ tu sadasadbhāvaṃ paśyāmi te citi ,
saṃsāramaṇḍalamidaṃ sthitaṃ phalamivāṅkure 31
31. tvat icchāyām tu sadasadbhāvam paśyāmi te citi
saṃsāramaṇḍalam idam sthitam phalam iva aṅkure
31. tu tvat icchāyām te citi sadasadbhāvam paśyāmi
idam saṃsāramaṇḍalam aṅkure phalam iva sthitam
31. But in your will, I perceive both existence and non-existence within your consciousness (citi). This entire cycle of transmigration (saṃsāra) is situated like a fruit within a sprout.
अहं तावदयं विप्र शाण्डिल्यकुलसंभवः ।
मङ्किर्नाम महाभाग तीर्थयात्राप्रसङ्गतः ॥ ३२ ॥
ahaṃ tāvadayaṃ vipra śāṇḍilyakulasaṃbhavaḥ ,
maṅkirnāma mahābhāga tīrthayātrāprasaṅgataḥ 32
32. aham tāvat ayam vipra śāṇḍilyakulasambhavaḥ
maṅkiḥ nāma mahābhāga tīrthayātrāprasaṅgataḥ
32. tāvat aham ayam vipra śāṇḍilyakulasambhavaḥ
mahābhāga maṅkiḥ nāma tīrthayātrāprasaṅgataḥ
32. Indeed, I am this brahmin (vipra), born of the Śāṇḍilya lineage. My name is Maṅki, O greatly fortunate one, and I am here on account of a pilgrimage.
गत्वा सुदूरमध्वानं दृष्ट्वा तीर्थानि संप्रति ।
चिरकालेन सदनमात्मीयं गन्तुमुद्यतः ॥ ३३ ॥
gatvā sudūramadhvānaṃ dṛṣṭvā tīrthāni saṃprati ,
cirakālena sadanamātmīyaṃ gantumudyataḥ 33
33. gatvā sudūram adhvānam dṛṣṭvā tīrthāni samprati
cirakālena sadanam ātmīyam gantum udyataḥ
33. sudūram adhvānam gatvā samprati tīrthāni dṛṣṭvā
cirakālena ātmīyam sadanam gantum udyataḥ
33. Having traveled a great distance and seen the sacred places (tīrthas) by now, after a long time, I am prepared to return to my own home.
न च मे गन्तुमुद्योगो विरक्तमनसो गृहम् ।
दृष्ट्वा तडित्सकाशानि भूतानि भुवनोदरे ॥ ३४ ॥
na ca me gantumudyogo viraktamanaso gṛham ,
dṛṣṭvā taḍitsakāśāni bhūtāni bhuvanodare 34
34. na ca me gantum udyogaḥ viraktamanasaḥ gṛham
dṛṣṭvā taḍitsakāśāni bhūtāni bhuvanodare
34. ca me gṛham gantum udyogaḥ na viraktamanasaḥ
bhuvanodare taḍitsakāśāni bhūtāni dṛṣṭvā
34. And there is no inclination for me to go home, my mind having become detached, after having seen beings (bhūtāni) in the world's interior (bhuvanodare) that are like flashes of lightning.
भगवन्सत्यमात्मानं कथयेहानुकम्पया ।
गम्भीराणि प्रसन्नानि साधुचेतःसरांसि हि ॥ ३५ ॥
bhagavansatyamātmānaṃ kathayehānukampayā ,
gambhīrāṇi prasannāni sādhucetaḥsarāṃsi hi 35
35. bhagavan satyam ātmānam kathaya iha anukampayā
gambhīrāṇi prasannāni sādhu-cetaḥ-sarāṃsi hi
35. bhagavan anukampayā iha satyam ātmānam kathaya
hi sādhu-cetaḥ-sarāṃsi gambhīrāṇi prasannāni
35. O revered one, please speak the truth about the self (ātman) here, out of compassion. For indeed, the minds of good people are like deep and clear lakes.
दर्शनादेव मित्रत्वं कुर्वतां महतां पुरः ।
कमलानीव भूतानि विकसन्त्याश्वसन्ति च ॥ ३६ ॥
darśanādeva mitratvaṃ kurvatāṃ mahatāṃ puraḥ ,
kamalānīva bhūtāni vikasantyāśvasanti ca 36
36. darśanāt eva mitratvam kurvatām mahatām puraḥ
kamalāni iva bhūtāni vikasanti āśvasanti ca
36. mahatām puraḥ darśanāt eva mitratvam kurvatām (sannidhau),
bhūtāni kamalāni iva vikasanti ca āśvasanti
36. In the presence of great persons who form friendships merely by seeing, beings blossom and feel reassured, just like lotuses.
ममेदं च मनो मोहात्संसारभ्रमसंभवम् ।
मन्ये हातुं न समर्थं स त्वं बोधानुकम्पितैः ॥ ३७ ॥
mamedaṃ ca mano mohātsaṃsārabhramasaṃbhavam ,
manye hātuṃ na samarthaṃ sa tvaṃ bodhānukampitaiḥ 37
37. mama idam ca manaḥ mohāt saṃsāra-bhrama-saṃbhavam
manye hātum na samartham saḥ tvam bodha-anukampitaiḥ
37. ca mama idam manaḥ mohāt saṃsāra-bhrama-saṃbhavam (asti),
(aham) manye (yat etat manaḥ) hātum na samartham.
sa tvam bodha-anukampitaiḥ (upadeśaiḥ mām samartham kuru)
37. And I believe that this mind of mine, born from the delusion of cyclical existence (saṃsāra), is not capable of abandoning (these delusions). May you (make it capable) through teachings imbued with compassionate knowledge.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
वसिष्ठोऽस्मि महाबुद्धे मुनिरस्मि नभोगृहः ।
केनाप्यर्थेन राजर्षेरिमं मार्गमुपस्थितः ॥ ३८ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
vasiṣṭho'smi mahābuddhe munirasmi nabhogṛhaḥ ,
kenāpyarthena rājarṣerimaṃ mārgamupasthitaḥ 38
38. śrī-vasiṣṭha uvāca vasiṣṭhaḥ asmi mahābuddhe muniḥ asmi
nabho-gṛhaḥ kena api arthena rājarṣeḥ imam mārgam upasthitaḥ
38. śrī-vasiṣṭha uvāca.
mahābuddhe,
aham vasiṣṭhaḥ asmi.
(aham) muniḥ asmi.
(aham) nabho-gṛhaḥ (ca asmi).
kenāpi arthena rājarṣeḥ imam mārgam upasthitaḥ.
38. Shri Vasiṣṭha said: O great-minded one, I am Vasiṣṭha, I am a sage whose home is the sky. For some purpose related to the royal sage, I have arrived on this path.
मागा विषादं पन्थानमागतोऽसि मनीषिणाम् ।
प्रायः प्राप्तोसि संसारसागरस्य परं तटम् ॥ ३९ ॥
māgā viṣādaṃ panthānamāgato'si manīṣiṇām ,
prāyaḥ prāptosi saṃsārasāgarasya paraṃ taṭam 39
39. mā agāḥ viṣādam panthānam āgataḥ asi manīṣiṇām
prāyaḥ prāptaḥ asi saṃsārasāgarasya param taṭam
39. viṣādam mā agāḥ manīṣiṇām panthānam āgataḥ asi
prāyaḥ saṃsārasāgarasya param taṭam prāptaḥ asi
39. Do not grieve; you have entered the path of the wise. Most likely, you have reached the other shore of the ocean of transmigration (saṃsāra).
वैराग्यविभवोदारा मतिरुक्तिरपीदृशी ।
आकृतिः शान्तरूपा च न भवत्यमहात्मनः ॥ ४० ॥
vairāgyavibhavodārā matiruktirapīdṛśī ,
ākṛtiḥ śāntarūpā ca na bhavatyamahātmanaḥ 40
40. vairāgyavibhavodārā matiḥ uktiḥ api īdṛśī
ākṛtiḥ śāntarūpā ca na bhavati amahātmanaḥ
40. vairāgyavibhavodārā īdṛśī matiḥ api uktiḥ
ca śāntarūpā ākṛtiḥ amahātmanaḥ na bhavati
40. A mind and speech so imbued with the wealth of dispassion (vairāgya), and such a serene appearance, do not exist in one who is not a great soul (mahātman).
मणिर्मधुरकाषेण यथैति विमलात्मताम् ।
तथा कषायपाकेन चित्तमेति विवेकिताम् ॥ ४१ ॥
maṇirmadhurakāṣeṇa yathaiti vimalātmatām ,
tathā kaṣāyapākena cittameti vivekitām 41
41. maṇiḥ madhurakāṣeṇa yathā eti vimalātmatām
tathā kaṣāyapākena cittam eti vivekitām
41. yathā maṇiḥ madhurakāṣeṇa vimalātmatām eti
tathā cittam kaṣāyapākena vivekitām eti
41. Just as a jewel attains a state of purity through gentle rubbing, so too the mind attains discriminative wisdom through the purification of defilements.
किं ज्ञातुमिच्छसि कथं संसारं हातुमिच्छसि ।
उपदिष्टमहं मन्ये संपादयति कर्मभिः ॥ ४२ ॥
kiṃ jñātumicchasi kathaṃ saṃsāraṃ hātumicchasi ,
upadiṣṭamahaṃ manye saṃpādayati karmabhiḥ 42
42. kim jñātum icchasi katham saṃsāram hātum icchasi
upadiṣṭam aham manye saṃpādayati karmabhiḥ
42. kim jñātum icchasi katham saṃsāram hātum icchasi
aham manye upadiṣṭam karmabhiḥ saṃpādayati
42. What do you wish to know? How do you desire to abandon the cycle of transmigration (saṃsāra)? I believe that one accomplishes what has been taught through actions (karma).
विमलवासन उत्तममानसः परिविविक्तमतिर्जनतेजसा ।
पदमशोकमलं खलु युज्यते जनितितीर्षुमतेरिदमुच्यते ॥ ४३ ॥
vimalavāsana uttamamānasaḥ pariviviktamatirjanatejasā ,
padamaśokamalaṃ khalu yujyate janititīrṣumateridamucyate 43
43. vimala-vāsanaḥ uttama-mānasaḥ parivivikta-matiḥ jana-tejasā
padam aśokam alam khalu yujyate janititīrṣumateḥ idam ucyate
43. vimala-vāsanaḥ uttama-mānasaḥ parivivikta-matiḥ jana-tejasā
khalu aśokam alam padam yujyate janititīrṣumateḥ idam ucyate
43. One whose impressions are pure, whose mind is excellent, and whose intellect is highly discerning due to the light of knowledge, indeed attains the sorrowless state. This is declared for one whose mind is desirous of crossing over the ocean of transmigration (saṃsāra).