योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-6, chapter-124
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
यथा सत्त्वमुपेक्ष्य स्वं शनैर्विप्रो दुरीहया ।
अङ्गीकरोति शूद्रत्वं तथा जीवत्वमीश्वरः ॥ १ ॥
यथा सत्त्वमुपेक्ष्य स्वं शनैर्विप्रो दुरीहया ।
अङ्गीकरोति शूद्रत्वं तथा जीवत्वमीश्वरः ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
yathā sattvamupekṣya svaṃ śanairvipro durīhayā ,
aṅgīkaroti śūdratvaṃ tathā jīvatvamīśvaraḥ 1
yathā sattvamupekṣya svaṃ śanairvipro durīhayā ,
aṅgīkaroti śūdratvaṃ tathā jīvatvamīśvaraḥ 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca yathā sattvam upekṣya svam śanaiḥ vipraḥ
durīhayā aṅgīkaroti śūdratvam tathā jīvatvam īśvaraḥ
durīhayā aṅgīkaroti śūdratvam tathā jīvatvam īśvaraḥ
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca.
yathā vipraḥ durīhayā svam sattvam upekṣya śanaiḥ śūdratvam aṅgīkaroti,
tathā īśvaraḥ jīvatvam.
yathā vipraḥ durīhayā svam sattvam upekṣya śanaiḥ śūdratvam aṅgīkaroti,
tathā īśvaraḥ jīvatvam.
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Just as a brahmin gradually adopts the state of a śūdra through improper intentions, disregarding his own intrinsic nature (sattva), so too, the Lord (Īśvara) assumes the state of an individual soul (jīva).
भूतानि द्विविधान्येव प्रतिसर्गे स्फुरन्ति वै ।
आद्यविस्पन्दजातानि तानि निष्कारणानि वै ॥ २ ॥
आद्यविस्पन्दजातानि तानि निष्कारणानि वै ॥ २ ॥
bhūtāni dvividhānyeva pratisarge sphuranti vai ,
ādyavispandajātāni tāni niṣkāraṇāni vai 2
ādyavispandajātāni tāni niṣkāraṇāni vai 2
2.
bhūtāni dvividhāni eva pratisarge sphuranti
vai ādyavispandajātāni tāni niṣkāraṇāni vai
vai ādyavispandajātāni tāni niṣkāraṇāni vai
2.
pratisarge bhūtāni dvividhāni eva vai sphuranti.
ādyavispandajātāni tāni vai niṣkāraṇāni.
ādyavispandajātāni tāni vai niṣkāraṇāni.
2.
Indeed, in every cycle of creation, beings (or elements) manifest as two distinct kinds. Those born from the primal pulsation are truly without a [further material] cause.
ईश्वरात्समुपागत्य पुनर्जन्मान्तराणि च ।
भूतान्यनुभवत्यङ्ग स्वकृतैरेव कर्मभिः ॥ ३ ॥
भूतान्यनुभवत्यङ्ग स्वकृतैरेव कर्मभिः ॥ ३ ॥
īśvarātsamupāgatya punarjanmāntarāṇi ca ,
bhūtānyanubhavatyaṅga svakṛtaireva karmabhiḥ 3
bhūtānyanubhavatyaṅga svakṛtaireva karmabhiḥ 3
3.
īśvarāt samupāgatya punaḥ janmāntarāṇi ca
bhūtāni anubhavati aṅga svakṛtaiḥ eva karmabhiḥ
bhūtāni anubhavati aṅga svakṛtaiḥ eva karmabhiḥ
3.
aṅga bhūtāni īśvarāt samupāgatya punaḥ
janmāntarāṇi ca svakṛtaiḥ eva karmabhiḥ anubhavati
janmāntarāṇi ca svakṛtaiḥ eva karmabhiḥ anubhavati
3.
O dear one, having come forth from the Supreme Controller (īśvara), beings repeatedly experience successive births solely through the actions (karma) they themselves have performed.
कार्यकारणभावोऽयमीदृशो जन्मकर्मणोः ।
अकारणमुपायान्ति सर्वे जीवा परात्पदात् ॥ ४ ॥
अकारणमुपायान्ति सर्वे जीवा परात्पदात् ॥ ४ ॥
kāryakāraṇabhāvo'yamīdṛśo janmakarmaṇoḥ ,
akāraṇamupāyānti sarve jīvā parātpadāt 4
akāraṇamupāyānti sarve jīvā parātpadāt 4
4.
kāryakāraṇabhāvaḥ ayam īdṛśaḥ janmakarmaṇoḥ
akāraṇam upāyānti sarve jīvāḥ parāt padāt
akāraṇam upāyānti sarve jīvāḥ parāt padāt
4.
janmakarmaṇoḥ ayam kāryakāraṇabhāvaḥ īdṛśaḥ
sarve jīvāḥ parāt padāt akāraṇam upāyānti
sarve jīvāḥ parāt padāt akāraṇam upāyānti
4.
Such is this cause-and-effect relationship between birth and action (karma). All living beings approach without [external] cause, from the supreme abode.
पश्चात्तेषां स्वकर्माणि कारणं सुखदुःखयोः ।
आत्मज्ञानात्समुत्पन्नः संकल्पः कर्मकारणम् ॥ ५ ॥
आत्मज्ञानात्समुत्पन्नः संकल्पः कर्मकारणम् ॥ ५ ॥
paścātteṣāṃ svakarmāṇi kāraṇaṃ sukhaduḥkhayoḥ ,
ātmajñānātsamutpannaḥ saṃkalpaḥ karmakāraṇam 5
ātmajñānātsamutpannaḥ saṃkalpaḥ karmakāraṇam 5
5.
paścāt teṣām svakarmāṇi kāraṇam sukhaduḥkhayoḥ
ātmajñānāt samutpannaḥ saṅkalpaḥ karmakāraṇam
ātmajñānāt samutpannaḥ saṅkalpaḥ karmakāraṇam
5.
paścāt teṣām svakarmāṇi sukhaduḥkhayoḥ kāraṇam
ātmajñānāt samutpannaḥ saṅkalpaḥ karmakāraṇam
ātmajñānāt samutpannaḥ saṅkalpaḥ karmakāraṇam
5.
Afterwards, their own actions (karma) become the cause of their joy and sorrow. The intention (saṅkalpa) that arises from self-knowledge (ātman) is the cause of [further] action (karma).
संकल्पित्वं हि बन्धस्य कारणं तत्परित्यज ।
मोक्षस्तु निःसंकल्पित्वं तदभ्यासपरो भव ॥ ६ ॥
मोक्षस्तु निःसंकल्पित्वं तदभ्यासपरो भव ॥ ६ ॥
saṃkalpitvaṃ hi bandhasya kāraṇaṃ tatparityaja ,
mokṣastu niḥsaṃkalpitvaṃ tadabhyāsaparo bhava 6
mokṣastu niḥsaṃkalpitvaṃ tadabhyāsaparo bhava 6
6.
saṅkalpitvam hi bandhasya kāraṇam tat parityaja
mokṣaḥ tu niḥsaṅkalpitvam tat abhyāsaparaḥ bhava
mokṣaḥ tu niḥsaṅkalpitvam tat abhyāsaparaḥ bhava
6.
saṅkalpitvam hi bandhasya kāraṇam tat parityaja
tu mokṣaḥ niḥsaṅkalpitvam tat abhyāsaparaḥ bhava
tu mokṣaḥ niḥsaṅkalpitvam tat abhyāsaparaḥ bhava
6.
Indeed, the state of having an intention (saṅkalpa) is the cause of bondage; therefore, abandon that. On the other hand, liberation (mokṣa) is the state of being free from intention; be diligently engaged in the practice of that.
सावधानो भव त्वं च ग्राह्यग्राहकसंभ्रमे ।
अजस्रमेव संकल्पदशाः परिहरञ्छनैः ॥ ७ ॥
अजस्रमेव संकल्पदशाः परिहरञ्छनैः ॥ ७ ॥
sāvadhāno bhava tvaṃ ca grāhyagrāhakasaṃbhrame ,
ajasrameva saṃkalpadaśāḥ pariharañchanaiḥ 7
ajasrameva saṃkalpadaśāḥ pariharañchanaiḥ 7
7.
sāvadhānaḥ bhava tvam ca grāhyagrāhakasaṃbhrame
ajasram eva saṃkalpadaśāḥ pariharan śanaiḥ
ajasram eva saṃkalpadaśāḥ pariharan śanaiḥ
7.
tvam ca grāhyagrāhakasaṃbhrame sāvadhānaḥ bhava
ajasram eva saṃkalpadaśāḥ śanaiḥ pariharan
ajasram eva saṃkalpadaśāḥ śanaiḥ pariharan
7.
You should be attentive to the confusion arising from the perceived object and the perceiver. Constantly and gradually abandon the states of mental conception.
मा भव ग्राह्यभावात्मा ग्राह्यकात्मा च मा भव ।
भावनामखिलां त्यक्त्वा यच्छिष्टं तन्मयो भव ॥ ८ ॥
भावनामखिलां त्यक्त्वा यच्छिष्टं तन्मयो भव ॥ ८ ॥
mā bhava grāhyabhāvātmā grāhyakātmā ca mā bhava ,
bhāvanāmakhilāṃ tyaktvā yacchiṣṭaṃ tanmayo bhava 8
bhāvanāmakhilāṃ tyaktvā yacchiṣṭaṃ tanmayo bhava 8
8.
mā bhava grāhyabhāvātmā grāhakātmā ca mā bhava
bhāvanām akhilām tyaktvā yat śiṣṭam tanmayaḥ bhava
bhāvanām akhilām tyaktvā yat śiṣṭam tanmayaḥ bhava
8.
mā grāhyabhāvātmā bhava ca mā grāhakātmā bhava
akhilām bhāvanām tyaktvā yat śiṣṭam tanmayaḥ bhava
akhilām bhāvanām tyaktvā yat śiṣṭam tanmayaḥ bhava
8.
Do not become one whose intrinsic nature (ātman) is the object of perception, nor one whose intrinsic nature (ātman) is the perceiver. Abandoning all mental constructs, become identical with whatever remains.
अजस्रं यं यमेवार्थं पतत्यक्षगणोऽनघ ।
बध्यते तत्र रागेण तत्रारागेण मुच्यते ॥ ९ ॥
बध्यते तत्र रागेण तत्रारागेण मुच्यते ॥ ९ ॥
ajasraṃ yaṃ yamevārthaṃ patatyakṣagaṇo'nagha ,
badhyate tatra rāgeṇa tatrārāgeṇa mucyate 9
badhyate tatra rāgeṇa tatrārāgeṇa mucyate 9
9.
ajasram yam yam eva artham patati akṣagaṇaḥ anagha
badhyate tatra rāgeṇa tatra arāgeṇa mucyate
badhyate tatra rāgeṇa tatra arāgeṇa mucyate
9.
anagha yam yam eva artham akṣagaṇaḥ ajasram patati
tatra rāgeṇa badhyate tatra arāgeṇa mucyate
tatra rāgeṇa badhyate tatra arāgeṇa mucyate
9.
O sinless one, whatever object the collection of senses (akṣagaṇa) constantly directs itself towards, one becomes bound there by attachment, and one is liberated there by non-attachment.
किंचिद्यद्रोचते तुभ्यं तद्बद्धोऽसि भवस्थितौ ।
न किंचिद्रोचते चित्ते तन्मुक्तोऽसि भवस्थितौ ॥ १० ॥
न किंचिद्रोचते चित्ते तन्मुक्तोऽसि भवस्थितौ ॥ १० ॥
kiṃcidyadrocate tubhyaṃ tadbaddho'si bhavasthitau ,
na kiṃcidrocate citte tanmukto'si bhavasthitau 10
na kiṃcidrocate citte tanmukto'si bhavasthitau 10
10.
kiṃcit yat rocate tubhyam tat baddhaḥ asi bhavasthitau
na kiṃcit rocate citte tat muktaḥ asi bhavasthitau
na kiṃcit rocate citte tat muktaḥ asi bhavasthitau
10.
yat kiṃcit tubhyam rocate tat baddhaḥ asi bhavasthitau
na kiṃcit citte rocate tat muktaḥ asi bhavasthitau
na kiṃcit citte rocate tat muktaḥ asi bhavasthitau
10.
If anything at all delights you, by that you are bound within the realm of worldly existence (saṃsāra). If nothing at all delights your mind, by that you are liberated (mokṣa) from the realm of worldly existence (saṃsāra).
तस्मात्पदार्थनिचयात्सह स्थावरजङ्गमात् ।
तृणादेर्देवकायान्तान्मा किंचित्तव रोचताम् ॥ ११ ॥
तृणादेर्देवकायान्तान्मा किंचित्तव रोचताम् ॥ ११ ॥
tasmātpadārthanicayātsaha sthāvarajaṅgamāt ,
tṛṇāderdevakāyāntānmā kiṃcittava rocatām 11
tṛṇāderdevakāyāntānmā kiṃcittava rocatām 11
11.
tasmāt padārthanicayāt saha sthāvara-jaṅgamāt
tṛṇādeḥ devakāyāntān mā kiṃcit tava rocatām
tṛṇādeḥ devakāyāntān mā kiṃcit tava rocatām
11.
kiṃcit tava mā rocatām tasmāt padārthanicayāt
sthāvara-jaṅgamāt saha tṛṇādeḥ devakāyāntān
sthāvara-jaṅgamāt saha tṛṇādeḥ devakāyāntān
11.
May nothing be pleasing to you from that entire collection of entities - whether inanimate or animate - ranging from a blade of grass up to the bodies of the gods.
यत्करोषि यदश्नासि यज्जुहोषि ददासि यत् ।
न कर्तासि न भोक्तासि तत्र मुक्तमतिः शमी ॥ १२ ॥
न कर्तासि न भोक्तासि तत्र मुक्तमतिः शमी ॥ १२ ॥
yatkaroṣi yadaśnāsi yajjuhoṣi dadāsi yat ,
na kartāsi na bhoktāsi tatra muktamatiḥ śamī 12
na kartāsi na bhoktāsi tatra muktamatiḥ śamī 12
12.
yat karoṣi yat aśnāsi yat juhosi dadāsi yat na
kartā asi na bhoktā asi tatra muktamatiḥ śamī
kartā asi na bhoktā asi tatra muktamatiḥ śamī
12.
yat karoṣi yat aśnāsi yat juhosi yat dadāsi,
tatra muktamatiḥ śamī (tvaṃ) na kartā asi na bhoktā asi
tatra muktamatiḥ śamī (tvaṃ) na kartā asi na bhoktā asi
12.
Whatever you do, whatever you eat, whatever you offer (yajña), whatever you give – in all such actions, if you possess a liberated mind and are self-controlled (śamī), you are neither the real doer nor the enjoyer.
सन्तोऽतीतं न शोचन्ति भविष्यच्चिन्तयन्ति नो ।
वर्तमानं च गृह्णन्ति कर्म प्राप्तमखण्डितम् ॥ १३ ॥
वर्तमानं च गृह्णन्ति कर्म प्राप्तमखण्डितम् ॥ १३ ॥
santo'tītaṃ na śocanti bhaviṣyaccintayanti no ,
vartamānaṃ ca gṛhṇanti karma prāptamakhaṇḍitam 13
vartamānaṃ ca gṛhṇanti karma prāptamakhaṇḍitam 13
13.
santaḥ atītaṃ na śocanti bhaviṣyat cintayanti no
vartamānaṃ ca gṛhṇanti karma prāptam akhaṇḍitam
vartamānaṃ ca gṛhṇanti karma prāptam akhaṇḍitam
13.
santaḥ atītaṃ na śocanti,
bhaviṣyat ca na cintayanti,
vartamānaṃ prāptam akhaṇḍitam karma ca gṛhṇanti
bhaviṣyat ca na cintayanti,
vartamānaṃ prāptam akhaṇḍitam karma ca gṛhṇanti
13.
Good people do not grieve over the past, nor do they worry about the future. Instead, they accept and embrace the present action (karma) that has come to them, unimpeded.
मनसि ग्रथिता भावास्तृष्णामोहमदादयः ।
मनसैव मनो राम च्छेदनीयं विजानता ॥ १४ ॥
मनसैव मनो राम च्छेदनीयं विजानता ॥ १४ ॥
manasi grathitā bhāvāstṛṣṇāmohamadādayaḥ ,
manasaiva mano rāma cchedanīyaṃ vijānatā 14
manasaiva mano rāma cchedanīyaṃ vijānatā 14
14.
manasi grathitāḥ bhāvāḥ tṛṣṇā-moha-mada-ādayaḥ
manasā eva manaḥ rāma chedanīyaṃ vijānatā
manasā eva manaḥ rāma chedanīyaṃ vijānatā
14.
rāma,
manasi tṛṣṇā-moha-mada-ādayaḥ bhāvāḥ grathitāḥ.
vijānatā manasā eva manaḥ chedanīyaṃ.
manasi tṛṣṇā-moha-mada-ādayaḥ bhāvāḥ grathitāḥ.
vijānatā manasā eva manaḥ chedanīyaṃ.
14.
O Rāma, mental tendencies (bhāva) like craving, delusion, and arrogance are deeply embedded in the mind. Therefore, a discerning person must cut off (sever) the mind with the mind itself.
विवेकेनातितीक्ष्णेन बलादय इवायसा ।
मनसैव मनश्छिन्धि सर्वभ्रमस्य शान्तये ॥ १५ ॥
मनसैव मनश्छिन्धि सर्वभ्रमस्य शान्तये ॥ १५ ॥
vivekenātitīkṣṇena balādaya ivāyasā ,
manasaiva manaśchindhi sarvabhramasya śāntaye 15
manasaiva manaśchindhi sarvabhramasya śāntaye 15
15.
vivekena atitīkṣṇena balāt ayaḥ iva ayasā
manasā eva manaḥ chindhi sarvabhramasya śāntaye
manasā eva manaḥ chindhi sarvabhramasya śāntaye
15.
vivekena atitīkṣṇena balāt ayaḥ iva ayasā
manasā eva manaḥ chindhi sarvabhramasya śāntaye
manasā eva manaḥ chindhi sarvabhramasya śāntaye
15.
With extremely sharp discrimination (viveka), sever the mind by the mind itself, just as one cuts iron with iron by force, for the complete pacification of all illusion (bhrama).
क्षालयन्ति मलेनैव मलं क्षालनकोविदाः ।
वारयन्त्यस्त्रमस्त्रेण विषं प्रति विषेण च ॥ १६ ॥
वारयन्त्यस्त्रमस्त्रेण विषं प्रति विषेण च ॥ १६ ॥
kṣālayanti malenaiva malaṃ kṣālanakovidāḥ ,
vārayantyastramastreṇa viṣaṃ prati viṣeṇa ca 16
vārayantyastramastreṇa viṣaṃ prati viṣeṇa ca 16
16.
kṣālayanti malena eva malaṃ kṣālanakovidāḥ
vārayanti astram astreṇa viṣam prati viṣeṇa ca
vārayanti astram astreṇa viṣam prati viṣeṇa ca
16.
kṣālanakovidāḥ malena eva malaṃ kṣālayanti
astram astreṇa vārayanti viṣam prati viṣeṇa ca
astram astreṇa vārayanti viṣam prati viṣeṇa ca
16.
Those skilled in purification cleanse impurity with impurity itself. They repel a weapon with a weapon, and poison with poison.
जीवस्य त्रीणि रूपाणि स्थूलसूक्ष्मपराणि च ।
तत्रास्य यत्परं रूपं तद्भज द्वे परित्यज ॥ १७ ॥
तत्रास्य यत्परं रूपं तद्भज द्वे परित्यज ॥ १७ ॥
jīvasya trīṇi rūpāṇi sthūlasūkṣmaparāṇi ca ,
tatrāsya yatparaṃ rūpaṃ tadbhaja dve parityaja 17
tatrāsya yatparaṃ rūpaṃ tadbhaja dve parityaja 17
17.
jīvasya trīṇi rūpāṇi sthūlasūkṣmaparāṇi ca tatra
asya yat param rūpaṃ tat bhaja dve parityaja
asya yat param rūpaṃ tat bhaja dve parityaja
17.
jīvasya trīṇi sthūlasūkṣmaparāṇi rūpāṇi ca tatra
asya yat param rūpaṃ tat bhaja dve parityaja
asya yat param rūpaṃ tat bhaja dve parityaja
17.
The individual soul (jīva) has three forms: gross, subtle, and supreme (para). Among these, resort to that supreme form of the jīva, and abandon the other two.
पाणिपादमयो योऽयं देहो भोगाय वल्गति ।
भोगार्थमेतज्जीवस्य रूपं स्थूलमिहास्थितम् ॥ १८ ॥
भोगार्थमेतज्जीवस्य रूपं स्थूलमिहास्थितम् ॥ १८ ॥
pāṇipādamayo yo'yaṃ deho bhogāya valgati ,
bhogārthametajjīvasya rūpaṃ sthūlamihāsthitam 18
bhogārthametajjīvasya rūpaṃ sthūlamihāsthitam 18
18.
pāṇipādamayaḥ yaḥ ayam dehaḥ bhogāya valgati
bhogārtham etat jīvasya rūpaṃ sthūlam iha āsthitam
bhogārtham etat jīvasya rūpaṃ sthūlam iha āsthitam
18.
yaḥ ayam pāṇipādamayaḥ dehaḥ bhogāya valgati,
etat sthūlam rūpaṃ iha jīvasya bhogārtham āsthitam
etat sthūlam rūpaṃ iha jīvasya bhogārtham āsthitam
18.
This body, which consists of hands and feet and yearns for enjoyment, is the gross form of the individual soul (jīva) that exists here for the sake of experience.
स्वसंकल्पमयाकारं यावत्संसारभावि यत् ।
चित्तं तद्विद्धि जीवस्य रूपं रामातिवाहिकम् ॥ १९ ॥
चित्तं तद्विद्धि जीवस्य रूपं रामातिवाहिकम् ॥ १९ ॥
svasaṃkalpamayākāraṃ yāvatsaṃsārabhāvi yat ,
cittaṃ tadviddhi jīvasya rūpaṃ rāmātivāhikam 19
cittaṃ tadviddhi jīvasya rūpaṃ rāmātivāhikam 19
19.
sva-saṅkalpa-maya-ākāram yāvat saṃsāra-bhāvi yat
cittam tat viddhi jīvasya rūpam rāma ativāhikam
cittam tat viddhi jīvasya rūpam rāma ativāhikam
19.
rāma,
yat sva-saṅkalpa-maya-ākāram saṃsāra-bhāvi cittam,
tat jīvasya ativāhikam rūpam viddhi.
yat sva-saṅkalpa-maya-ākāram saṃsāra-bhāvi cittam,
tat jīvasya ativāhikam rūpam viddhi.
19.
O Rama, know that the mind (citta), which is characterized by its own volitional thoughts and persists as long as the cycle of transmigration (saṃsāra) endures, is the subtle body (ativāhika) form of the individual soul (jīva).
आद्यन्तरहितं सत्यं चिन्मात्रं निर्विकल्पकम् ।
यत्तद्विद्धि परं रूपं तृतीयं विश्वरूपकम् ॥ २० ॥
यत्तद्विद्धि परं रूपं तृतीयं विश्वरूपकम् ॥ २० ॥
ādyantarahitaṃ satyaṃ cinmātraṃ nirvikalpakam ,
yattadviddhi paraṃ rūpaṃ tṛtīyaṃ viśvarūpakam 20
yattadviddhi paraṃ rūpaṃ tṛtīyaṃ viśvarūpakam 20
20.
ādya-anta-rahitam satyam cit-mātram nirvikalpakam
yat tat viddhi param rūpam tṛtīyam viśva-rūpakam
yat tat viddhi param rūpam tṛtīyam viśva-rūpakam
20.
yat ādya-anta-rahitam satyam cit-mātram nirvikalpakam,
tat tṛtīyam param viśva-rūpakam rūpam viddhi.
tat tṛtīyam param viśva-rūpakam rūpam viddhi.
20.
Know that which is without beginning or end, eternal, pure consciousness, and free from all distinctions - that is the supreme form, the third aspect, the universal form (viśvarūpaka).
एतत्तुर्यपदं शुद्धमत्र बद्धपदो भव ।
संपरित्यज्य पूर्वे द्वे मा तत्रात्ममतिर्भव ॥ २१ ॥
संपरित्यज्य पूर्वे द्वे मा तत्रात्ममतिर्भव ॥ २१ ॥
etatturyapadaṃ śuddhamatra baddhapado bhava ,
saṃparityajya pūrve dve mā tatrātmamatirbhava 21
saṃparityajya pūrve dve mā tatrātmamatirbhava 21
21.
etat turya-padam śuddham atra baddha-padaḥ bhava
sam-parityajya pūrve dve mā tatra ātma-matiḥ bhava
sam-parityajya pūrve dve mā tatra ātma-matiḥ bhava
21.
atra etat śuddham turya-padam baddha-padaḥ bhava.
pūrve dve sam-parityajya,
tatra mā ātma-matiḥ bhava.
pūrve dve sam-parityajya,
tatra mā ātma-matiḥ bhava.
21.
Be firmly established in this pure fourth state (turiya). Completely abandoning the former two [states of identification, i.e., gross and subtle], do not identify your true self (ātman) with them.
श्रीराम उवाच ।
जाग्रत्स्वप्नसुषुप्तेषु स्थितं त्रिष्वप्यलक्षितम् ।
तुर्यं ब्रूहि विशेषेण विविच्य मुनिनायक ॥ २२ ॥
जाग्रत्स्वप्नसुषुप्तेषु स्थितं त्रिष्वप्यलक्षितम् ।
तुर्यं ब्रूहि विशेषेण विविच्य मुनिनायक ॥ २२ ॥
śrīrāma uvāca ,
jāgratsvapnasuṣupteṣu sthitaṃ triṣvapyalakṣitam ,
turyaṃ brūhi viśeṣeṇa vivicya munināyaka 22
jāgratsvapnasuṣupteṣu sthitaṃ triṣvapyalakṣitam ,
turyaṃ brūhi viśeṣeṇa vivicya munināyaka 22
22.
śrī-rāma uvāca jāgrat-svapna-suṣupteṣu sthitam triṣu
api alakṣitam turyam brūhi viśeṣeṇa vivicya muni-nāyaka
api alakṣitam turyam brūhi viśeṣeṇa vivicya muni-nāyaka
22.
śrī-rāma uvāca: muni-nāyaka,
jāgrat-svapna-suṣupteṣu triṣu api sthitam alakṣitam turyam viśeṣeṇa vivicya brūhi.
jāgrat-svapna-suṣupteṣu triṣu api sthitam alakṣitam turyam viśeṣeṇa vivicya brūhi.
22.
Shri Rama spoke: O chief of sages (muni-nāyaka), please explain the fourth state (turiya) in detail, distinguishing it, as it resides in all three states - waking, dream, and deep sleep - yet remains unperceived.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अहंभावानहंभावौ त्यक्त्वा सदसती तथा ।
यदसक्तं समं स्वच्छं स्थितं तत्तुर्यमुच्यते ॥ २३ ॥
अहंभावानहंभावौ त्यक्त्वा सदसती तथा ।
यदसक्तं समं स्वच्छं स्थितं तत्तुर्यमुच्यते ॥ २३ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
ahaṃbhāvānahaṃbhāvau tyaktvā sadasatī tathā ,
yadasaktaṃ samaṃ svacchaṃ sthitaṃ tatturyamucyate 23
ahaṃbhāvānahaṃbhāvau tyaktvā sadasatī tathā ,
yadasaktaṃ samaṃ svacchaṃ sthitaṃ tatturyamucyate 23
23.
śrīvasiṣṭha uvāca ahaṃbhāvānahaṃbhāvau tyaktvā sadasatī
tathā yat asaktaṃ samaṃ svacchaṃ sthitaṃ tat turyaṃ ucyate
tathā yat asaktaṃ samaṃ svacchaṃ sthitaṃ tat turyaṃ ucyate
23.
śrīvasiṣṭha uvāca ahaṃbhāvānahaṃbhāvau sadasatī tathā
tyaktvā yat asaktaṃ samaṃ svacchaṃ sthitaṃ tat turyaṃ ucyate
tyaktvā yat asaktaṃ samaṃ svacchaṃ sthitaṃ tat turyaṃ ucyate
23.
Śrī Vasiṣṭha said: Having abandoned both the sense of ego (ahaṅkāra) and non-ego, as well as the concepts of existent and non-existent, that state which remains unattached, balanced, and pure is called the fourth (turya) state.
या स्वच्छा समता शान्ता जीवन्मुक्तव्यवस्थितिः ।
साक्ष्यवस्था व्यवहृतौ सा तुर्यकलनोच्यते ॥ २४ ॥
साक्ष्यवस्था व्यवहृतौ सा तुर्यकलनोच्यते ॥ २४ ॥
yā svacchā samatā śāntā jīvanmuktavyavasthitiḥ ,
sākṣyavasthā vyavahṛtau sā turyakalanocyate 24
sākṣyavasthā vyavahṛtau sā turyakalanocyate 24
24.
yā svacchā samatā śāntā jīvanmuktabyavasthitiḥ
sākṣyāvasthā vyavahṛtau sā turyakalanā ucyate
sākṣyāvasthā vyavahṛtau sā turyakalanā ucyate
24.
yā svacchā śāntā samatā jīvanmuktabyavasthitiḥ
sākṣyāvasthā vyavahṛtau sā turyakalanā ucyate
sākṣyāvasthā vyavahṛtau sā turyakalanā ucyate
24.
That pure, tranquil equanimity (samatā), which is the state of a living liberated (jīvanmukta) person, and which remains a witness-state even amidst worldly activity, that is called the comprehension of the fourth (turya) state.
नैतज्जाग्रन्न च स्वप्नं संकल्पानामसंभवात् ।
सुषुप्तभावो नाप्येतदभावाज्जडता स्थितेः ॥ २५ ॥
सुषुप्तभावो नाप्येतदभावाज्जडता स्थितेः ॥ २५ ॥
naitajjāgranna ca svapnaṃ saṃkalpānāmasaṃbhavāt ,
suṣuptabhāvo nāpyetadabhāvājjaḍatā sthiteḥ 25
suṣuptabhāvo nāpyetadabhāvājjaḍatā sthiteḥ 25
25.
na etat jāgrat na ca svapnam saṅkalpānām asaṃbhavāt
suṣuptabhāvaḥ na api etat abhāvāt jaḍatā sthiteḥ
suṣuptabhāvaḥ na api etat abhāvāt jaḍatā sthiteḥ
25.
etat jāgrat na ca svapnam na saṅkalpānām asaṃbhavāt
api etat suṣuptabhāvaḥ na sthiteḥ jaḍatā abhāvāt
api etat suṣuptabhāvaḥ na sthiteḥ jaḍatā abhāvāt
25.
This (turya state) is neither the waking state nor the dreaming state, because mental constructs (saṅkalpa) do not arise in it. Nor is it the state of deep sleep, because there is no inertness or dullness (jaḍatā) in its established condition.
शान्तं सम्यक्प्रबुद्धानां यथास्थितमिदं जगत् ।
विलीनं तुर्यमेवाहुरबुद्धानां स्थिरं स्थितम् ॥ २६ ॥
विलीनं तुर्यमेवाहुरबुद्धानां स्थिरं स्थितम् ॥ २६ ॥
śāntaṃ samyakprabuddhānāṃ yathāsthitamidaṃ jagat ,
vilīnaṃ turyamevāhurabuddhānāṃ sthiraṃ sthitam 26
vilīnaṃ turyamevāhurabuddhānāṃ sthiraṃ sthitam 26
26.
śāntaṃ samyakprabuddhānām yathāsthitam idam jagat
vilīnaṃ turyaṃ eva āhuḥ abuddhānām sthiram sthitam
vilīnaṃ turyaṃ eva āhuḥ abuddhānām sthiram sthitam
26.
samyakprabuddhānām idam yathāsthitam jagat śāntaṃ
vilīnaṃ turyaṃ eva āhuḥ abuddhānām sthiram sthitam
vilīnaṃ turyaṃ eva āhuḥ abuddhānām sthiram sthitam
26.
For those who are perfectly awakened, this world (jagat), just as it is, is peaceful and indeed dissolved into the fourth (turya) state, so they declare. For the unawakened, however, it remains firmly established.
अहंकारकलात्यागे समतायाः समुद्भवे ।
विशरारौ कृते चित्ते तुर्यावस्थोपतिष्ठते ॥ २७ ॥
विशरारौ कृते चित्ते तुर्यावस्थोपतिष्ठते ॥ २७ ॥
ahaṃkārakalātyāge samatāyāḥ samudbhave ,
viśarārau kṛte citte turyāvasthopatiṣṭhate 27
viśarārau kṛte citte turyāvasthopatiṣṭhate 27
27.
ahaṅkārakalātyāge samatāyāḥ samudbhave
viśarārau kṛte citte turyāvasthā upatiṣṭhate
viśarārau kṛte citte turyāvasthā upatiṣṭhate
27.
ahaṅkārakalātyāge samatāyāḥ samudbhave
citte viśarārau kṛte turyāvasthā upatiṣṭhate
citte viśarārau kṛte turyāvasthā upatiṣṭhate
27.
Upon the abandonment of the aspects of ego and the arising of equanimity, when the mind is dissolved, the fourth state (turyāvasthā) manifests.
अथेमं श्रृणु दृष्टान्तं कथ्यमानं मयाधुना ।
प्रबुद्धोऽपि यथा बोधमुपैषि विबुधोपम ॥ २८ ॥
प्रबुद्धोऽपि यथा बोधमुपैषि विबुधोपम ॥ २८ ॥
athemaṃ śrṛṇu dṛṣṭāntaṃ kathyamānaṃ mayādhunā ,
prabuddho'pi yathā bodhamupaiṣi vibudhopama 28
prabuddho'pi yathā bodhamupaiṣi vibudhopama 28
28.
atha imam śṛṇu dṛṣṭāntam kathyamānam mayā adhunā
prabuddhaḥ api yathā bodham upaiṣi vibudhopama
prabuddhaḥ api yathā bodham upaiṣi vibudhopama
28.
atha vibudhopama mayā adhunā kathyamānam imam dṛṣṭāntam śṛṇu,
yathā prabuddhaḥ api bodham upaiṣi.
yathā prabuddhaḥ api bodham upaiṣi.
28.
Now, listen to this illustration which I am narrating, O you who are like a wise one, so that you may attain full understanding, even if you are already awakened.
कस्मिंश्चित्काननाभोगे महामौनं व्यवस्थितम् ।
दृष्ट्वाद्भुतमिदं किंचिन्मुनिं पप्रच्छ लुब्धकः ॥ २९ ॥
दृष्ट्वाद्भुतमिदं किंचिन्मुनिं पप्रच्छ लुब्धकः ॥ २९ ॥
kasmiṃścitkānanābhoge mahāmaunaṃ vyavasthitam ,
dṛṣṭvādbhutamidaṃ kiṃcinmuniṃ papraccha lubdhakaḥ 29
dṛṣṭvādbhutamidaṃ kiṃcinmuniṃ papraccha lubdhakaḥ 29
29.
kasmin cit kānanābhoge mahāmaunam vyavasthitam dṛṣṭvā
adbhutam idam kiṃcit munim papraccha lubdhakaḥ
adbhutam idam kiṃcit munim papraccha lubdhakaḥ
29.
kasmin cit kānanābhoge adbhutam idam kiṃcit mahāmaunam vyavasthitam munim dṛṣṭvā lubdhakaḥ papraccha.
29.
In a certain expansive forest, having seen a sage (muni) who was established in profound silence - something he found wondrous - a hunter asked him.
पश्चादुपगतो बाणभिन्नं मृगमभिद्रुतम् ।
मुने मदीयबाणेन विद्धो मृग इहागतः ॥ ३० ॥
मुने मदीयबाणेन विद्धो मृग इहागतः ॥ ३० ॥
paścādupagato bāṇabhinnaṃ mṛgamabhidrutam ,
mune madīyabāṇena viddho mṛga ihāgataḥ 30
mune madīyabāṇena viddho mṛga ihāgataḥ 30
30.
paścāt upagataḥ bāṇabhinnam mṛgam abhidrutam
mune madīyabāṇena viddhaḥ mṛgaḥ iha āgataḥ
mune madīyabāṇena viddhaḥ mṛgaḥ iha āgataḥ
30.
(lubdhakaḥ) paścāt upagataḥ (dṛṣṭvā) bāṇabhinnam abhidrutam mṛgam Mune,
madīyabāṇena viddhaḥ mṛgaḥ iha āgataḥ (vā)?
madīyabāṇena viddhaḥ mṛgaḥ iha āgataḥ (vā)?
30.
Having followed after, (the hunter found) the deer, wounded by an arrow and having fled. (He then asked the sage,) 'O sage, has the deer, pierced by my arrow, come here?'
क्व प्रयातो मृग इति प्रत्युवाच स तं मुनिः ।
समशीला वयं साधो मुनयो वनवासिनः ॥ ३१ ॥
समशीला वयं साधो मुनयो वनवासिनः ॥ ३१ ॥
kva prayāto mṛga iti pratyuvāca sa taṃ muniḥ ,
samaśīlā vayaṃ sādho munayo vanavāsinaḥ 31
samaśīlā vayaṃ sādho munayo vanavāsinaḥ 31
31.
kva prayātaḥ mṛgaḥ iti pratyuvāca saḥ tam muniḥ
| samaśīlā vayam sādho munayaḥ vanavāsinaḥ ||
| samaśīlā vayam sādho munayaḥ vanavāsinaḥ ||
31.
saḥ muniḥ tam iti pratyuvāca sādho,
vayam vanavāsinaḥ munayaḥ samaśīlāḥ
vayam vanavāsinaḥ munayaḥ samaśīlāḥ
31.
"Where has the deer gone?" - to this, that sage replied to him: "O good one, we are sages living in the forest, possessing an equal nature."
नास्माकमस्त्यहंकारो व्यवहारेषु यः क्षमः ।
सर्वाणीन्द्रियकर्माणि करोति हि सखे मनः ॥ ३२ ॥
सर्वाणीन्द्रियकर्माणि करोति हि सखे मनः ॥ ३२ ॥
nāsmākamastyahaṃkāro vyavahāreṣu yaḥ kṣamaḥ ,
sarvāṇīndriyakarmāṇi karoti hi sakhe manaḥ 32
sarvāṇīndriyakarmāṇi karoti hi sakhe manaḥ 32
32.
na asmākam asti ahaṅkāraḥ vyavahāreṣu yaḥ kṣamaḥ
| sarvāṇi indriyakarmāṇi karoti hi sakhe manaḥ ||
| sarvāṇi indriyakarmāṇi karoti hi sakhe manaḥ ||
32.
asmākam vyavahāreṣu yaḥ kṣamaḥ ahaṅkāraḥ na asti sakhe,
manaḥ hi sarvāṇi indriyakarmāṇi karoti
manaḥ hi sarvāṇi indriyakarmāṇi karoti
32.
We do not possess ego (ahaṅkāra) that is capable in worldly affairs. Indeed, O friend, the mind performs all actions of the senses.
अहंकारमयं तन्मे नूनं प्रगलितं चिरम् ।
जाग्रत्स्वप्नसुषुप्ताख्या दशा वेद्मि न काश्चन ॥ ३३ ॥
जाग्रत्स्वप्नसुषुप्ताख्या दशा वेद्मि न काश्चन ॥ ३३ ॥
ahaṃkāramayaṃ tanme nūnaṃ pragalitaṃ ciram ,
jāgratsvapnasuṣuptākhyā daśā vedmi na kāścana 33
jāgratsvapnasuṣuptākhyā daśā vedmi na kāścana 33
33.
ahaṅkāramayam tat me nūnam pragalitam ciram | jāgrat
svapna suṣupta ākhyāḥ daśāḥ vedmi na kāścana ||
svapna suṣupta ākhyāḥ daśāḥ vedmi na kāścana ||
33.
nūnam tat me ahaṅkāramayam ciram pragalitam jāgrat
svapna suṣupta ākhyāḥ kāścana daśāḥ na vedmi
svapna suṣupta ākhyāḥ kāścana daśāḥ na vedmi
33.
Indeed, that ego-filled state (ahaṅkāramayam) of mine has long since dissolved. I know none of the states called waking, dreaming, or deep sleep.
तुर्य एव हि तिष्ठेऽहं तत्र दृश्यं न विद्यते ।
इति तस्य वचः श्रुत्वा मुनिनाथस्य राघव ॥ ३४ ॥
इति तस्य वचः श्रुत्वा मुनिनाथस्य राघव ॥ ३४ ॥
turya eva hi tiṣṭhe'haṃ tatra dṛśyaṃ na vidyate ,
iti tasya vacaḥ śrutvā munināthasya rāghava 34
iti tasya vacaḥ śrutvā munināthasya rāghava 34
34.
turyaḥ eva hi tiṣṭhe aham tatra dṛśyam na vidyate
| iti tasya vacaḥ śrutvā munināthasya rāghava ||
| iti tasya vacaḥ śrutvā munināthasya rāghava ||
34.
rāghava,
aham turyaḥ eva hi tiṣṭhe tatra dṛśyam na vidyate iti tasya munināthasya vacaḥ śrutvā
aham turyaḥ eva hi tiṣṭhe tatra dṛśyam na vidyate iti tasya munināthasya vacaḥ śrutvā
34.
Indeed, I remain only in the fourth (transcendent) state (turya), where no object is perceived. O Rāghava, having heard these words of that chief of sages...
लुब्धकोऽर्थमविज्ञाय जगामाभिमतां दिशम् ।
अतो वच्मि महाबाहो नास्ति तुर्येतरा दशा ॥ ३५ ॥
अतो वच्मि महाबाहो नास्ति तुर्येतरा दशा ॥ ३५ ॥
lubdhako'rthamavijñāya jagāmābhimatāṃ diśam ,
ato vacmi mahābāho nāsti turyetarā daśā 35
ato vacmi mahābāho nāsti turyetarā daśā 35
35.
lubdhakaḥ artham avijñāya jagāma abhimatām diśam
ataḥ vacmi mahābāho na asti turīyetarā daśā
ataḥ vacmi mahābāho na asti turīyetarā daśā
35.
lubdhakaḥ avijñāya artham abhimatām diśam jagāma
ataḥ mahābāho vacmi turīyetarā daśā na asti
ataḥ mahābāho vacmi turīyetarā daśā na asti
35.
The hunter, without understanding the true meaning or purpose, went in the direction he desired. Therefore, O mighty-armed one, I declare that there is no state of consciousness other than the fourth (turīya).
निर्विकल्पा हि चित्तुर्यं तदेवास्तीह नेतरत् ।
जाग्रत्स्वप्नसुषुप्ताख्यं त्रयं रूपं हि चेतसः ॥ ३६ ॥
जाग्रत्स्वप्नसुषुप्ताख्यं त्रयं रूपं हि चेतसः ॥ ३६ ॥
nirvikalpā hi citturyaṃ tadevāstīha netarat ,
jāgratsvapnasuṣuptākhyaṃ trayaṃ rūpaṃ hi cetasaḥ 36
jāgratsvapnasuṣuptākhyaṃ trayaṃ rūpaṃ hi cetasaḥ 36
36.
nirvikalpā hi cit turīyam tat eva asti iha na itarat
jāgratsvapnasuṣuptākhyam trayam rūpam hi cetasaḥ
jāgratsvapnasuṣuptākhyam trayam rūpam hi cetasaḥ
36.
cit turīyam hi nirvikalpā tat eva asti iha itarat
na jāgratsvapnasuṣuptākhyam trayam hi cetasaḥ rūpam
na jāgratsvapnasuṣuptākhyam trayam hi cetasaḥ rūpam
36.
Indeed, the fourth (turīya) state is consciousness (cit) devoid of distinctions or conceptualizations. Only that exists here, nothing else. The triad known as waking, dream, and deep sleep is truly the form of the mind (cetas).
घोरं शान्तं च मूढं च आत्मचित्तमिहास्थितम् ।
घोरं जाग्रन्मयं चित्तं शान्तं स्वप्नमयं स्थितम् ॥ ३७ ॥
घोरं जाग्रन्मयं चित्तं शान्तं स्वप्नमयं स्थितम् ॥ ३७ ॥
ghoraṃ śāntaṃ ca mūḍhaṃ ca ātmacittamihāsthitam ,
ghoraṃ jāgranmayaṃ cittaṃ śāntaṃ svapnamayaṃ sthitam 37
ghoraṃ jāgranmayaṃ cittaṃ śāntaṃ svapnamayaṃ sthitam 37
37.
ghoram śāntam ca mūḍham ca ātmacittam iha āsthitam
ghoram jāgranmayam cittam śāntam svapnamayam sthitam
ghoram jāgranmayam cittam śāntam svapnamayam sthitam
37.
ātmacittam iha āsthitam ghoram ca śāntam ca mūḍham ca
ghoram cittam jāgranmayam śāntam svapnamayam sthitam
ghoram cittam jāgranmayam śāntam svapnamayam sthitam
37.
Here, the inner mind (ātmacitta) is situated in fierce, peaceful, and deluded states. The fierce mind (citta) is characterized by the waking state, and the peaceful (citta) is situated in the dream state.
मूढं सुषुप्तभावस्थं त्रिभिर्हीनं मृतं भवेत् ।
यच्च चित्तं मृतं तत्र सत्त्वमेकं स्थितं समम् ।
तदेव योगिनः सर्वे यत्नात्संपादयन्ति हि ॥ ३८ ॥
यच्च चित्तं मृतं तत्र सत्त्वमेकं स्थितं समम् ।
तदेव योगिनः सर्वे यत्नात्संपादयन्ति हि ॥ ३८ ॥
mūḍhaṃ suṣuptabhāvasthaṃ tribhirhīnaṃ mṛtaṃ bhavet ,
yacca cittaṃ mṛtaṃ tatra sattvamekaṃ sthitaṃ samam ,
tadeva yoginaḥ sarve yatnātsaṃpādayanti hi 38
yacca cittaṃ mṛtaṃ tatra sattvamekaṃ sthitaṃ samam ,
tadeva yoginaḥ sarve yatnātsaṃpādayanti hi 38
38.
mūḍham suṣuptabhāvastham tribhiḥ hīnam
mṛtam bhavet yat ca cittam mṛtam
tatra sattvam ekam sthitam samam tat eva
yoginaḥ sarve yatnāt saṃpādayanti hi
mṛtam bhavet yat ca cittam mṛtam
tatra sattvam ekam sthitam samam tat eva
yoginaḥ sarve yatnāt saṃpādayanti hi
38.
mūḍham suṣuptabhāvastham tribhiḥ hīnam
mṛtam bhavet yat ca cittam mṛtam
tatra ekam samam sattvam sthitam tat eva
sarve yoginaḥ yatnāt saṃpādayanti hi
mṛtam bhavet yat ca cittam mṛtam
tatra ekam samam sattvam sthitam tat eva
sarve yoginaḥ yatnāt saṃpādayanti hi
38.
The deluded (mūḍham) mind, situated in the state of deep sleep and devoid of the (other) three (states), becomes as if dead. And in that mind (citta) which is thus "dead," there exists a singular, undifferentiated essence (sattvam). Indeed, all practitioners of (yoga) (yoginaḥ) strive with effort (yatna) to attain precisely that.
समस्तसंकल्पविलासमुक्तं तुर्ये पदे तिष्ठ निरामयात्मा ।
यत्र स्थिताः साधु सदैव मुक्ताः प्रशान्तमेदा मुनयो महान्तः ॥ ३९ ॥
यत्र स्थिताः साधु सदैव मुक्ताः प्रशान्तमेदा मुनयो महान्तः ॥ ३९ ॥
samastasaṃkalpavilāsamuktaṃ turye pade tiṣṭha nirāmayātmā ,
yatra sthitāḥ sādhu sadaiva muktāḥ praśāntamedā munayo mahāntaḥ 39
yatra sthitāḥ sādhu sadaiva muktāḥ praśāntamedā munayo mahāntaḥ 39
39.
samastasaṅkalpavilāsamuktam turye
pade tiṣṭha nirāmayātmā yatra
sthitāḥ sādhu sadā eva muktāḥ
praśāntamedāḥ munayaḥ mahāntaḥ
pade tiṣṭha nirāmayātmā yatra
sthitāḥ sādhu sadā eva muktāḥ
praśāntamedāḥ munayaḥ mahāntaḥ
39.
nirāmayātmā samastasaṅkalpavilāsamuktam
turye pade tiṣṭha yatra
mahāntaḥ praśāntamedāḥ munayaḥ
sthitāḥ sādhu sadā eva muktāḥ
turye pade tiṣṭha yatra
mahāntaḥ praśāntamedāḥ munayaḥ
sthitāḥ sādhu sadā eva muktāḥ
39.
Remain in the fourth state (turiya), your self (ātman) untainted and free from the play of all mental constructs. For it is there that great sages, whose distinctions are completely pacified, always reside, truly liberated (mokṣa).
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124 (current chapter)
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216