योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-5, chapter-22
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अथवा रघुवंशाख्यनभःपूर्णनिशाकर ।
बलिवद्बुद्धिभेदेन ज्ञानमासादयामलम् ॥ १ ॥
अथवा रघुवंशाख्यनभःपूर्णनिशाकर ।
बलिवद्बुद्धिभेदेन ज्ञानमासादयामलम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
athavā raghuvaṃśākhyanabhaḥpūrṇaniśākara ,
balivadbuddhibhedena jñānamāsādayāmalam 1
athavā raghuvaṃśākhyanabhaḥpūrṇaniśākara ,
balivadbuddhibhedena jñānamāsādayāmalam 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca athavā raghuvaṃśākhyanabhaḥpūrṇaniśākara
balivat buddhibhedena jñānam āsādaya amalam
balivat buddhibhedena jñānam āsādaya amalam
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca athavā raghuvaṃśākhyanabhaḥpūrṇaniśākara
balivat buddhibhedena amalam jñānam āsādaya
balivat buddhibhedena amalam jñānam āsādaya
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Alternatively, O moon (niśākara) who fully illuminates the sky of the Raghu dynasty, attain pure knowledge (jñāna) through intellectual discrimination, just as Bali did.
श्रीराम उवाच ।
भगवन्सर्वधर्मज्ञ त्वत्प्रसादान्मया हृदि ।
प्राप्तं प्राप्तव्यमखिलं विश्रान्तं चामले पदे ॥ २ ॥
भगवन्सर्वधर्मज्ञ त्वत्प्रसादान्मया हृदि ।
प्राप्तं प्राप्तव्यमखिलं विश्रान्तं चामले पदे ॥ २ ॥
śrīrāma uvāca ,
bhagavansarvadharmajña tvatprasādānmayā hṛdi ,
prāptaṃ prāptavyamakhilaṃ viśrāntaṃ cāmale pade 2
bhagavansarvadharmajña tvatprasādānmayā hṛdi ,
prāptaṃ prāptavyamakhilaṃ viśrāntaṃ cāmale pade 2
2.
śrīrāmaḥ uvāca bhagavan sarvadharmajña tvatprasādāt mayā
hṛdi prāptam prāptavyam akhilam viśrāntam ca amale pade
hṛdi prāptam prāptavyam akhilam viśrāntam ca amale pade
2.
śrīrāmaḥ uvāca bhagavan sarvadharmajña tvatprasādāt mayā
hṛdi akhilam prāptavyam prāptam ca amale pade viśrāntam
hṛdi akhilam prāptavyam prāptam ca amale pade viśrāntam
2.
Śrī Rāma said: O venerable one (bhagavan), knower of all natural law (dharma)! By your grace, all that was to be attained (prāptavya) has been attained by me within my heart, and I have found repose in the immaculate state (pada).
शरदीवाम्बरादभ्रमदभ्रं मम चेतसः ।
विभो व्यपगतं सर्वं तृष्णाख्यं तन्महातमः ॥ ३ ॥
विभो व्यपगतं सर्वं तृष्णाख्यं तन्महातमः ॥ ३ ॥
śaradīvāmbarādabhramadabhraṃ mama cetasaḥ ,
vibho vyapagataṃ sarvaṃ tṛṣṇākhyaṃ tanmahātamaḥ 3
vibho vyapagataṃ sarvaṃ tṛṣṇākhyaṃ tanmahātamaḥ 3
3.
śaradī iva ambarāt abhram ad-abhram mama cetasaḥ
vibho vyapagatam sarvam tṛṣṇā-ākhyam tat mahā-tamaḥ
vibho vyapagatam sarvam tṛṣṇā-ākhyam tat mahā-tamaḥ
3.
vibho,
śaradī ambarāt abhram iva,
mama cetasaḥ ad-abhram,
tṛṣṇā-ākhyam tat sarvam mahā-tamaḥ vyapagatam.
śaradī ambarāt abhram iva,
mama cetasaḥ ad-abhram,
tṛṣṇā-ākhyam tat sarvam mahā-tamaḥ vyapagatam.
3.
O all-pervading one (vibhu), just as clouds disappear from the sky in autumn, so too has that great darkness called craving entirely departed from my mind, leaving it clear.
अमृतापूरितः स्वस्थः शीतलात्मा महाद्युतिः ।
तिष्ठाम्यानन्दवानन्तः सायं पूर्णं इवोडुराट् ॥ ४ ॥
तिष्ठाम्यानन्दवानन्तः सायं पूर्णं इवोडुराट् ॥ ४ ॥
amṛtāpūritaḥ svasthaḥ śītalātmā mahādyutiḥ ,
tiṣṭhāmyānandavānantaḥ sāyaṃ pūrṇaṃ ivoḍurāṭ 4
tiṣṭhāmyānandavānantaḥ sāyaṃ pūrṇaṃ ivoḍurāṭ 4
4.
amṛta-āpūritaḥ svasthaḥ śītala-ātmā mahā-dyutiḥ
tiṣṭhāmi ānandavān antaḥ sāyam pūrṇam iva uḍu-rāṭ
tiṣṭhāmi ānandavān antaḥ sāyam pūrṇam iva uḍu-rāṭ
4.
amṛta-āpūritaḥ svasthaḥ śītala-ātmā mahā-dyutiḥ,
aham ānandavān antaḥ tiṣṭhāmi,
sāyam pūrṇam uḍu-rāṭ iva.
aham ānandavān antaḥ tiṣṭhāmi,
sāyam pūrṇam uḍu-rāṭ iva.
4.
Filled with nectar (amṛta), tranquil (svastha), with a serene self (ātman), and greatly radiant, I remain blissful within, like the full moon in the evening.
अशेषसंशयाम्भोदशरत्समय किंत्वहम् ।
तृप्तिमेषां न गच्छामि वचसां वदतस्तव ॥ ५ ॥
तृप्तिमेषां न गच्छामि वचसां वदतस्तव ॥ ५ ॥
aśeṣasaṃśayāmbhodaśaratsamaya kiṃtvaham ,
tṛptimeṣāṃ na gacchāmi vacasāṃ vadatastava 5
tṛptimeṣāṃ na gacchāmi vacasāṃ vadatastava 5
5.
aśeṣasaṃśayāmbhodasaratsamaya kim tu aham
tṛptim eṣām na gacchāmi vacasām vadataḥ tava
tṛptim eṣām na gacchāmi vacasām vadataḥ tava
5.
aśeṣasaṃśayāmbhodasaratsamaya,
kim tu aham,
tava vadataḥ eṣām vacasām tṛptim na gacchāmi.
kim tu aham,
tava vadataḥ eṣām vacasām tṛptim na gacchāmi.
5.
O you who are like the autumn season for the clouds of all doubts, still, I do not get enough of these words that you are speaking.
बलेर्विज्ञानसंप्राप्तिं पुनर्मद्बोधवृद्धये ।
विभो कथय खिद्यन्ते सन्तो नावनतं प्रति ॥ ६ ॥
विभो कथय खिद्यन्ते सन्तो नावनतं प्रति ॥ ६ ॥
balervijñānasaṃprāptiṃ punarmadbodhavṛddhaye ,
vibho kathaya khidyante santo nāvanataṃ prati 6
vibho kathaya khidyante santo nāvanataṃ prati 6
6.
baleḥ vijñāna-samprāptim punaḥ mat-bodha-vṛddhaye
vibho kathaya khidyante santaḥ na avanatam prati
vibho kathaya khidyante santaḥ na avanatam prati
6.
vibho,
punaḥ mat-bodha-vṛddhaye baleḥ vijñāna-samprāptim kathaya,
hi santaḥ avanatam prati na khidyante.
punaḥ mat-bodha-vṛddhaye baleḥ vijñāna-samprāptim kathaya,
hi santaḥ avanatam prati na khidyante.
6.
O all-pervading one (vibhu), please recount again the attainment of supreme knowledge (vijñāna) by Bali for the increase of my understanding, for virtuous individuals (santa) are never displeased with one who is humble.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
श्रृणु राघव ते वक्ष्ये बलेर्वृत्तान्तमुत्तमम् ।
श्रुतेन येन तं तत्त्वबोधं प्राप्स्यसि शाश्वतम् ॥ ७ ॥
श्रृणु राघव ते वक्ष्ये बलेर्वृत्तान्तमुत्तमम् ।
श्रुतेन येन तं तत्त्वबोधं प्राप्स्यसि शाश्वतम् ॥ ७ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
śrṛṇu rāghava te vakṣye balervṛttāntamuttamam ,
śrutena yena taṃ tattvabodhaṃ prāpsyasi śāśvatam 7
śrṛṇu rāghava te vakṣye balervṛttāntamuttamam ,
śrutena yena taṃ tattvabodhaṃ prāpsyasi śāśvatam 7
7.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca śṛṇu rāghava te vakṣye baleḥ vṛttāntam
uttamam śrutena yena tam tattvabodham prāpsyasi śāśvatam
uttamam śrutena yena tam tattvabodham prāpsyasi śāśvatam
7.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca rāghava śṛṇu te uttamam baleḥ vṛttāntam
vakṣye yena śrutena tam śāśvatam tattvabodham prāpsyasi
vakṣye yena śrutena tam śāśvatam tattvabodham prāpsyasi
7.
Śrī Vasiṣṭha said: "Listen, O Rāghava, I will narrate to you the excellent story of Bali. By hearing it, you will attain that eternal knowledge of reality (tattvabodham)."
अस्त्यस्मिञ्जगतः कोशे कस्मिंश्चिद्दिङ्निकुञ्जके ।
पातालमिति विख्यातो लोको भूमेरधः स्थितः ॥ ८ ॥
पातालमिति विख्यातो लोको भूमेरधः स्थितः ॥ ८ ॥
astyasmiñjagataḥ kośe kasmiṃściddiṅnikuñjake ,
pātālamiti vikhyāto loko bhūmeradhaḥ sthitaḥ 8
pātālamiti vikhyāto loko bhūmeradhaḥ sthitaḥ 8
8.
asti asmin jagataḥ kośe kasmin cit dik nikuñjake
pātālam iti vikhyātaḥ lokaḥ bhūmeḥ adhaḥ sthitaḥ
pātālam iti vikhyātaḥ lokaḥ bhūmeḥ adhaḥ sthitaḥ
8.
asmin jagataḥ kośe kasmin cit dik nikuñjake bhūmeḥ
adhaḥ sthitaḥ pātālam iti vikhyātaḥ lokaḥ asti
adhaḥ sthitaḥ pātālam iti vikhyātaḥ lokaḥ asti
8.
In this cosmic sphere, in a certain direction or quarter, there exists a world located below the earth, renowned as Pātāla.
क्षीरोदार्णवजाताभिर्दिरधाभिरमृतांशुभिः ।
क्वचिद्दानवकन्याभिर्भाति निर्विवरान्तरः ॥ ९ ॥
क्वचिद्दानवकन्याभिर्भाति निर्विवरान्तरः ॥ ९ ॥
kṣīrodārṇavajātābhirdiradhābhiramṛtāṃśubhiḥ ,
kvaciddānavakanyābhirbhāti nirvivarāntaraḥ 9
kvaciddānavakanyābhirbhāti nirvivarāntaraḥ 9
9.
kṣīrodārṇavajātābhiḥ digdhābhiḥ amṛtāṃśubhiḥ
kvacit dānavakanyābhiḥ bhāti nirvivarāntaraḥ
kvacit dānavakanyābhiḥ bhāti nirvivarāntaraḥ
9.
nirvivarāntaraḥ [lokaḥ] kvacit bhāti dānavakanyābhiḥ
kṣīrodārṇavajātābhiḥ digdhābhiḥ amṛtāṃśubhiḥ
kṣīrodārṇavajātābhiḥ digdhābhiḥ amṛtāṃśubhiḥ
9.
This world (Pātāla), which is without any open spaces, sometimes shines with demon maidens who are like those born from the milk ocean and who are imbued with ambrosial rays (moonbeams).
जिह्वागणोद्दामरवैर्विलोलरसनायुगैः ।
क्वचिद्भोगिभिरापूर्णः सहस्रशतमस्तकैः ॥ १० ॥
क्वचिद्भोगिभिरापूर्णः सहस्रशतमस्तकैः ॥ १० ॥
jihvāgaṇoddāmaravairvilolarasanāyugaiḥ ,
kvacidbhogibhirāpūrṇaḥ sahasraśatamastakaiḥ 10
kvacidbhogibhirāpūrṇaḥ sahasraśatamastakaiḥ 10
10.
jihvāgaṇoddāmaravaiḥ vilolalasanāyugaiḥ
kvacit bhogibhiḥ āpūrṇaḥ sahasraśatamastakaiḥ
kvacit bhogibhiḥ āpūrṇaḥ sahasraśatamastakaiḥ
10.
kvacit sahasraśatamastakaiḥ vilolalasanāyugaiḥ
jihvāgaṇoddāmaravaiḥ bhogibhiḥ [lokaḥ] āpūrṇaḥ
jihvāgaṇoddāmaravaiḥ bhogibhiḥ [lokaḥ] āpūrṇaḥ
10.
In some places, it (Pātāla) is filled with serpents having hundreds of thousands of heads, characterized by the mighty roars of their many tongues and by their quivering pairs of tongues.
देहाद्रिवलिताशेषविश्वोद्धरणघस्मरैः ।
क्वचिद्दनुसुतैर्व्याप्तश्चलद्भिरिव मेरुभिः ॥ ११ ॥
क्वचिद्दनुसुतैर्व्याप्तश्चलद्भिरिव मेरुभिः ॥ ११ ॥
dehādrivalitāśeṣaviśvoddharaṇaghasmaraiḥ ,
kvaciddanusutairvyāptaścaladbhiriva merubhiḥ 11
kvaciddanusutairvyāptaścaladbhiriva merubhiḥ 11
11.
deha-adri-valita-aśeṣa-viśva-uddharaṇa-ghasmaraiḥ
kvacit danu-sutaiḥ vyāptaḥ caladbhiḥ iva merubhiḥ
kvacit danu-sutaiḥ vyāptaḥ caladbhiḥ iva merubhiḥ
11.
kvacit danu-sutaiḥ deha-adri-valita-aśeṣa-viśva-uddharaṇa-ghasmaraiḥ
caladbhiḥ merubhiḥ iva vyāptaḥ
caladbhiḥ merubhiḥ iva vyāptaḥ
11.
Somewhere, it was pervaded by the sons of Danu (danu-sutaiḥ), whose mountain-like bodies seemed to encompass the entire universe, voraciously capable of its uplift or destruction, and who moved about like walking Mount Meru mountains.
कुम्भकूटाग्रविश्रान्तवसुधामण्डलोदरैः ।
क्वचिद्दिग्दन्तिभिर्दन्तद्रुमाद्रिभिरुपाश्रितः ॥ १२ ॥
क्वचिद्दिग्दन्तिभिर्दन्तद्रुमाद्रिभिरुपाश्रितः ॥ १२ ॥
kumbhakūṭāgraviśrāntavasudhāmaṇḍalodaraiḥ ,
kvaciddigdantibhirdantadrumādribhirupāśritaḥ 12
kvaciddigdantibhirdantadrumādribhirupāśritaḥ 12
12.
kumbha-kūṭa-agra-viśrānta-vasudhā-maṇḍala-udaraiḥ
kvacit dig-dantibhiḥ danta-druma-adribhiḥ upāśritaḥ
kvacit dig-dantibhiḥ danta-druma-adribhiḥ upāśritaḥ
12.
kvacit dig-dantibhiḥ kumbha-kūṭa-agra-viśrānta-vasudhā-maṇḍala-udaraiḥ
danta-druma-adribhiḥ upāśritaḥ
danta-druma-adribhiḥ upāśritaḥ
12.
Somewhere, it was supported by the world-elephants (dig-dantibhiḥ), whose enormous bodies housed the entire sphere of the earth, resting upon the tips of their forehead-protuberances, and whose tusks resembled tree-mountains.
महाकटकटाशब्दत्रस्तभूतपरम्परैः ।
क्वचिद्दुर्गन्धभूताभैरधोनारकमण्डलैः ॥ १३ ॥
क्वचिद्दुर्गन्धभूताभैरधोनारकमण्डलैः ॥ १३ ॥
mahākaṭakaṭāśabdatrastabhūtaparamparaiḥ ,
kvaciddurgandhabhūtābhairadhonārakamaṇḍalaiḥ 13
kvaciddurgandhabhūtābhairadhonārakamaṇḍalaiḥ 13
13.
mahā-kaṭa-kaṭā-śabda-trasta-bhūta-paramparaiḥ kvacit
dur-gandha-bhūta-ābhaiḥ adho-nāraka-maṇḍalaiḥ
dur-gandha-bhūta-ābhaiḥ adho-nāraka-maṇḍalaiḥ
13.
kvacit adho-nāraka-maṇḍalaiḥ
mahā-kaṭa-kaṭā-śabda-trasta-bhūta-paramparaiḥ dur-gandha-bhūta-ābhaiḥ
mahā-kaṭa-kaṭā-śabda-trasta-bhūta-paramparaiḥ dur-gandha-bhūta-ābhaiḥ
13.
Somewhere, it was pervaded by hosts of lower hellish beings (adho-nāraka-maṇḍalaiḥ), resembling foul-smelling spirits, and by whose great clashing (kaṭa-kaṭā) sounds successive multitudes of creatures were terrified.
आभूतलमभिप्रोतसप्तपातालमण्डलैः ।
क्वचिद्रत्नाकरैर्व्याप्तः पातालैर्विवरैरिव ॥ १४ ॥
क्वचिद्रत्नाकरैर्व्याप्तः पातालैर्विवरैरिव ॥ १४ ॥
ābhūtalamabhiprotasaptapātālamaṇḍalaiḥ ,
kvacidratnākarairvyāptaḥ pātālairvivarairiva 14
kvacidratnākarairvyāptaḥ pātālairvivarairiva 14
14.
ā-bhūtalam abhiprota-sapta-pātāla-maṇḍalaiḥ
kvacit ratnākaraiḥ vyāptaḥ pātālaiḥ vivaraiḥ iva
kvacit ratnākaraiḥ vyāptaḥ pātālaiḥ vivaraiḥ iva
14.
kvacit ratnākaraiḥ abhiprota-sapta-pātāla-maṇḍalaiḥ
ā-bhūtalam vivaraiḥ pātālaiḥ iva vyāptaḥ
ā-bhūtalam vivaraiḥ pātālaiḥ iva vyāptaḥ
14.
Somewhere, it was pervaded by oceans (ratnākaraiḥ), whose vast realms of the seven netherworlds (pātāla) stretched up to the earth's surface (bhūtala), appearing like netherworlds (pātāla) themselves with their many chasms.
सुरासुरशिरःसुप्तपादाम्भोरुहपांसुना ।
क्वचिद्भगवता तेन कपिलेन पवित्रितः ॥ १५ ॥
क्वचिद्भगवता तेन कपिलेन पवित्रितः ॥ १५ ॥
surāsuraśiraḥsuptapādāmbhoruhapāṃsunā ,
kvacidbhagavatā tena kapilena pavitritaḥ 15
kvacidbhagavatā tena kapilena pavitritaḥ 15
15.
surāsurasiraḥsuptapādāmboruḥapāṃsunā
kvacit bhagavatā tena kapilena pavitritaḥ
kvacit bhagavatā tena kapilena pavitritaḥ
15.
kvacit tena bhagavatā kapilena
surāsurasiraḥsuptapādāmboruḥapāṃsunā pavitritaḥ
surāsurasiraḥsuptapādāmboruḥapāṃsunā pavitritaḥ
15.
Sometimes, it (referring to a previously mentioned entity or place) was sanctified by the revered Kapila, by the dust from his lotus feet, which rested upon the heads of gods and asuras.
आसुरीसंभृतानन्तपूजनक्रीडनैषिणा ।
क्वचिद्भगवता तेन हाटकेशेन पालितः ॥ १६ ॥
क्वचिद्भगवता तेन हाटकेशेन पालितः ॥ १६ ॥
āsurīsaṃbhṛtānantapūjanakrīḍanaiṣiṇā ,
kvacidbhagavatā tena hāṭakeśena pālitaḥ 16
kvacidbhagavatā tena hāṭakeśena pālitaḥ 16
16.
āsurīsaṃbhṛtānantapūjanakrīḍanaiṣiṇā
kvacit bhagavatā tena hāṭakeśena pālitaḥ
kvacit bhagavatā tena hāṭakeśena pālitaḥ
16.
kvacit tena bhagavatā hāṭakeśena
āsurīsaṃbhṛtānantapūjanakrīḍanaiṣiṇā pālitaḥ
āsurīsaṃbhṛtānantapūjanakrīḍanaiṣiṇā pālitaḥ
16.
Sometimes, it was protected by the revered Haṭakeśa, who desired endless worship and playful activities accumulated by the asuras.
तस्मिन्नसुरदोस्तम्भधार्यमाणमहाभरे ।
बभूव दानवो राजा विरोचनसुतो बलिः ॥ १७ ॥
बभूव दानवो राजा विरोचनसुतो बलिः ॥ १७ ॥
tasminnasuradostambhadhāryamāṇamahābhare ,
babhūva dānavo rājā virocanasuto baliḥ 17
babhūva dānavo rājā virocanasuto baliḥ 17
17.
tasmin asuradoḥstambhadhāryamāṇamahābhare
babhūva dānavaḥ rājā virocanasutaḥ baliḥ
babhūva dānavaḥ rājā virocanasutaḥ baliḥ
17.
tasmin asuradoḥstambhadhāryamāṇamahābhare
dānavaḥ rājā virocanasutaḥ baliḥ babhūva
dānavaḥ rājā virocanasutaḥ baliḥ babhūva
17.
In that realm, which bore a great burden supported by the pillar-like arms of asuras, there was a Dānava (demon) king, Bali, the son of Virocana.
साक्रन्देन समं सर्वैः सुरविद्याधरोरगैः ।
पादसंवाहनं यस्य सुरराजेन वाञ्छितम् ॥ १८ ॥
पादसंवाहनं यस्य सुरराजेन वाञ्छितम् ॥ १८ ॥
sākrandena samaṃ sarvaiḥ suravidyādharoragaiḥ ,
pādasaṃvāhanaṃ yasya surarājena vāñchitam 18
pādasaṃvāhanaṃ yasya surarājena vāñchitam 18
18.
sākrandena samam sarvaiḥ suravidyādharoragaiḥ
pādasaṃvāhanam yasya surarājena vāñchitam
pādasaṃvāhanam yasya surarājena vāñchitam
18.
yasya pādasaṃvāhanam surarājena samam sarvaiḥ
suravidyādharoragaiḥ sākrandena vāñchitam
suravidyādharoragaiḥ sākrandena vāñchitam
18.
Even the tending to whose (Bali's) feet was desired by the king of gods (Indra), accompanied by all the gods, Vidyādharas, and Uragas, with supplicating cries.
कोशस्त्रैलोक्यरत्नानां पाता सर्वशरीरिणाम् ।
धर्ता भुवनधर्तृणां यस्य पालयिता हरिः ॥ १९ ॥
धर्ता भुवनधर्तृणां यस्य पालयिता हरिः ॥ १९ ॥
kośastrailokyaratnānāṃ pātā sarvaśarīriṇām ,
dhartā bhuvanadhartṛṇāṃ yasya pālayitā hariḥ 19
dhartā bhuvanadhartṛṇāṃ yasya pālayitā hariḥ 19
19.
kośaḥ trailokya-ratnānām pātā sarva-śarīriṇām
dhartā bhuvana-dhartṛṇām yasya pālayitā hariḥ
dhartā bhuvana-dhartṛṇām yasya pālayitā hariḥ
19.
saḥ trailokya-ratnānām kośaḥ,
sarva-śarīriṇām pātā,
bhuvana-dhartṛṇām dhartā; yasya hariḥ pālayitā
sarva-śarīriṇām pātā,
bhuvana-dhartṛṇām dhartā; yasya hariḥ pālayitā
19.
He is the treasury of the jewels of the three worlds, the protector of all embodied beings, the sustainer of those who uphold the worlds; Hari (Vishnu) is his guardian.
ऐरावणस्य संशोषं यन्नाम्ना कटभित्तयः ।
केकयेवाहिहृन्नाड्यो जग्मुराजग्मुरार्तताम् ॥ २० ॥
केकयेवाहिहृन्नाड्यो जग्मुराजग्मुरार्तताम् ॥ २० ॥
airāvaṇasya saṃśoṣaṃ yannāmnā kaṭabhittayaḥ ,
kekayevāhihṛnnāḍyo jagmurājagmurārtatām 20
kekayevāhihṛnnāḍyo jagmurājagmurārtatām 20
20.
airāvaṇasya saṃśoṣam yat-nāmnā kaṭa-bhittayaḥ
keke iva ahi-hṛt-nāḍyaḥ jagmuḥ ā-jagmuḥ ārtatām
keke iva ahi-hṛt-nāḍyaḥ jagmuḥ ā-jagmuḥ ārtatām
20.
yat-nāmnā airāvaṇasya kaṭa-bhittayaḥ saṃśoṣam jagmuḥ,
keke iva ahi-hṛt-nāḍyaḥ ca ārtatām ā-jagmuḥ
keke iva ahi-hṛt-nāḍyaḥ ca ārtatām ā-jagmuḥ
20.
By whose name, the temples of Airavata (Indra's elephant) withered (reached a state of drying up), and the heart-veins of snakes, (as delicate) like Kekaya women, experienced profound anguish.
प्रतापोग्रोष्मभिर्यस्य कल्पकाल इवाब्धयः ।
ययुः शोषोन्मुखाः सप्त सप्ततां कुपिताकृतेः ॥ २१ ॥
ययुः शोषोन्मुखाः सप्त सप्ततां कुपिताकृतेः ॥ २१ ॥
pratāpogroṣmabhiryasya kalpakāla ivābdhayaḥ ,
yayuḥ śoṣonmukhāḥ sapta saptatāṃ kupitākṛteḥ 21
yayuḥ śoṣonmukhāḥ sapta saptatāṃ kupitākṛteḥ 21
21.
pratāpa-ugra-ūṣmabhiḥ yasya kalpa-kāle iva abdhayaḥ
yayuḥ śoṣa-unmukhāḥ sapta saptatām kupita-ākṛteḥ
yayuḥ śoṣa-unmukhāḥ sapta saptatām kupita-ākṛteḥ
21.
yasya kupita-ākṛteḥ pratāpa-ugra-ūṣmabhiḥ,
kalpa-kāle iva,
sapta abdhayaḥ saptatām śoṣa-unmukhāḥ yayuḥ
kalpa-kāle iva,
sapta abdhayaḥ saptatām śoṣa-unmukhāḥ yayuḥ
21.
By the fierce heat of whose glory, the seven oceans, like (those at) the time of cosmic dissolution (kalpa), became on the verge of drying up, all seven of them, due to his angry form.
यदध्वराग्र्यधूमाभ्रराजयो वलिताब्धयः ।
ब्रह्माण्डकोटरस्यास्य सदा कवचतां ययुः ॥ २२ ॥
ब्रह्माण्डकोटरस्यास्य सदा कवचतां ययुः ॥ २२ ॥
yadadhvarāgryadhūmābhrarājayo valitābdhayaḥ ,
brahmāṇḍakoṭarasyāsya sadā kavacatāṃ yayuḥ 22
brahmāṇḍakoṭarasyāsya sadā kavacatāṃ yayuḥ 22
22.
yat-adhvara-agrya-dhūma-abhra-rā-jayaḥ valita-abdhayaḥ
brahmāṇḍa-koṭarasya asya sadā kavacatām yayuḥ
brahmāṇḍa-koṭarasya asya sadā kavacatām yayuḥ
22.
yat-adhvara-agrya-dhūma-abhra-rā-jayaḥ,
valita-abdhayaḥ,
asya brahmāṇḍa-koṭarasya sadā kavacatām yayuḥ
valita-abdhayaḥ,
asya brahmāṇḍa-koṭarasya sadā kavacatām yayuḥ
22.
The lines of smoke-clouds from whose excellent sacrifices, encircling the oceans, always became an armor for this hollow of the cosmic egg (brahmāṇḍa).
यस्य दृष्टिदृढाघातनुन्नाधारकुलाचलाः ।
विनमन्ति दिशः सर्वा लताः फलनता इव ॥ २३ ॥
विनमन्ति दिशः सर्वा लताः फलनता इव ॥ २३ ॥
yasya dṛṣṭidṛḍhāghātanunnādhārakulācalāḥ ,
vinamanti diśaḥ sarvā latāḥ phalanatā iva 23
vinamanti diśaḥ sarvā latāḥ phalanatā iva 23
23.
yasya dṛṣṭi-dṛḍha-āghāta-nunna-ādhāra-kula-acalāḥ
vinamanti diśaḥ sarvāḥ latāḥ phala-natāḥ iva
vinamanti diśaḥ sarvāḥ latāḥ phala-natāḥ iva
23.
yasya dṛṣṭi-dṛḍha-āghāta-nunna-ādhāra-kula-acalāḥ
sarvāḥ diśaḥ ca phala-natāḥ latāḥ iva vinamanti
sarvāḥ diśaḥ ca phala-natāḥ latāḥ iva vinamanti
23.
Whose supporting mountain ranges are dislodged by the powerful impact of his gaze, and all directions bow down, just like vines laden with fruit.
लीलाविजितनिःशेषभुवनाभोगभूषणः ।
दशकोटीः स वर्षाणि दैत्यो राज्यं चकार ह ॥ २४ ॥
दशकोटीः स वर्षाणि दैत्यो राज्यं चकार ह ॥ २४ ॥
līlāvijitaniḥśeṣabhuvanābhogabhūṣaṇaḥ ,
daśakoṭīḥ sa varṣāṇi daityo rājyaṃ cakāra ha 24
daśakoṭīḥ sa varṣāṇi daityo rājyaṃ cakāra ha 24
24.
līlā-vijita-niḥśeṣa-bhuvana-ābhoga-bhūṣaṇaḥ
daśa-koṭīḥ sa varṣāṇi daityaḥ rājyam cakāra ha
daśa-koṭīḥ sa varṣāṇi daityaḥ rājyam cakāra ha
24.
līlā-vijita-niḥśeṣa-bhuvana-ābhoga-bhūṣaṇaḥ
saḥ daityaḥ daśa-koṭīḥ varṣāṇi rājyam ha cakāra
saḥ daityaḥ daśa-koṭīḥ varṣāṇi rājyam ha cakāra
24.
That demon, whose splendor was the entire expanse of worlds effortlessly (līlā) conquered by him, indeed ruled for ten crores (of years).
अथ गच्छत्स्वनल्पेषु युगेष्वावर्तवृत्तिषु ।
सुरासुरमहौघेषु प्रोत्पतत्सु पतत्सु च ॥ २५ ॥
सुरासुरमहौघेषु प्रोत्पतत्सु पतत्सु च ॥ २५ ॥
atha gacchatsvanalpeṣu yugeṣvāvartavṛttiṣu ,
surāsuramahaugheṣu protpatatsu patatsu ca 25
surāsuramahaugheṣu protpatatsu patatsu ca 25
25.
atha gacchatsu analpeṣu yugeṣu āvarta-vṛttiṣu
sura-asura-maha-ogheṣu pro-utpatatsu patatsu ca
sura-asura-maha-ogheṣu pro-utpatatsu patatsu ca
25.
atha analpeṣu āvarta-vṛttiṣu yugeṣu gacchatsu ca
sura-asura-maha-ogheṣu pro-utpatatsu patatsu (ca sati)
sura-asura-maha-ogheṣu pro-utpatatsu patatsu (ca sati)
25.
Then, as countless ages passed in their recurring cycles, and as great multitudes of gods and demons repeatedly rose and fell.
अजस्रमतिभुक्तेषु त्रैलोक्योदारवृत्तिषु ।
भोगेष्वभजदुद्वेगं बलिर्दानवनायकः ॥ २६ ॥
भोगेष्वभजदुद्वेगं बलिर्दानवनायकः ॥ २६ ॥
ajasramatibhukteṣu trailokyodāravṛttiṣu ,
bhogeṣvabhajadudvegaṃ balirdānavanāyakaḥ 26
bhogeṣvabhajadudvegaṃ balirdānavanāyakaḥ 26
26.
ajasram ati-bhukteṣu trailokya-udāra-vṛttiṣu
bhogeṣu abhajata udvegam baliḥ dānava-nāyakaḥ
bhogeṣu abhajata udvegam baliḥ dānava-nāyakaḥ
26.
dānava-nāyakaḥ baliḥ ajasram ati-bhukteṣu
trailokya-udāra-vṛttiṣu bhogeṣu udvegam abhajata
trailokya-udāra-vṛttiṣu bhogeṣu udvegam abhajata
26.
The demon leader Bali, after continually experiencing the exceedingly abundant enjoyments (bhoga) of the three worlds, felt a profound weariness.
मेरुश्रृङ्गशिखारत्नकृतवातायनस्थितः ।
एकदा चिन्तयामास स्वयं संसारसंस्थितिम् ॥ २७ ॥
एकदा चिन्तयामास स्वयं संसारसंस्थितिम् ॥ २७ ॥
meruśrṛṅgaśikhāratnakṛtavātāyanasthitaḥ ,
ekadā cintayāmāsa svayaṃ saṃsārasaṃsthitim 27
ekadā cintayāmāsa svayaṃ saṃsārasaṃsthitim 27
27.
Meruśṛṅgaśikhāratnakṛtavātāyanasthitaḥ
ekadā cintayām āsa svayam saṃsārasaṃsthitim
ekadā cintayām āsa svayam saṃsārasaṃsthitim
27.
ekadā Meruśṛṅgaśikhāratnakṛtavātāyanasthitaḥ
svayam saṃsārasaṃsthitim cintayām āsa
svayam saṃsārasaṃsthitim cintayām āsa
27.
Once, while situated at a window adorned with jewels on the peak of Mount Meru, he himself reflected upon the nature of the cycle of transmigration (saṃsāra).
कियन्तमिदमक्षुण्णशक्तिनैव मयाधुना ।
साम्राज्यमिह कर्तव्यं विहर्तव्यं जगत्त्रये ॥ २८ ॥
साम्राज्यमिह कर्तव्यं विहर्तव्यं जगत्त्रये ॥ २८ ॥
kiyantamidamakṣuṇṇaśaktinaiva mayādhunā ,
sāmrājyamiha kartavyaṃ vihartavyaṃ jagattraye 28
sāmrājyamiha kartavyaṃ vihartavyaṃ jagattraye 28
28.
kiyantam idam akṣuṇṇaśaktinā eva mayā adhunā
sāmrājyam iha kartavyam vihartavyam jagattraye
sāmrājyam iha kartavyam vihartavyam jagattraye
28.
adhunā akṣuṇṇaśaktinā eva mayā iha jagattraye
kiyantam idam sāmrājyam kartavyam vihartavyam
kiyantam idam sāmrājyam kartavyam vihartavyam
28.
How much of this empire, which is to be managed here, should now truly be enjoyed by me, whose power (śakti) is undiminished, throughout the three worlds?
महता मम राष्ट्रेण त्रैलोक्याद्भुतकारिणा ।
किं वा भवति भुक्तेन भूरिभोगातिहारिणा ॥ २९ ॥
किं वा भवति भुक्तेन भूरिभोगातिहारिणा ॥ २९ ॥
mahatā mama rāṣṭreṇa trailokyādbhutakāriṇā ,
kiṃ vā bhavati bhuktena bhūribhogātihāriṇā 29
kiṃ vā bhavati bhuktena bhūribhogātihāriṇā 29
29.
mahatā mama rāṣṭreṇa trailokyādbhutakāriṇā
kim vā bhavati bhuktena bhūribhogātihāriṇā
kim vā bhavati bhuktena bhūribhogātihāriṇā
29.
mama mahatā trailokyādbhutakāriṇā rāṣṭreṇa
vā bhuktena bhūribhogātihāriṇā kim bhavati
vā bhuktena bhūribhogātihāriṇā kim bhavati
29.
What benefit is there from my great kingdom, which creates wonders in the three worlds, or from that which is enjoyed, surpassing abundant pleasures?
आपातमात्रमधुरमावश्यकपरिक्षयम् ।
भोगोपभोगमात्रं मे किं नामेदं सुखावहम् ॥ ३० ॥
भोगोपभोगमात्रं मे किं नामेदं सुखावहम् ॥ ३० ॥
āpātamātramadhuramāvaśyakaparikṣayam ,
bhogopabhogamātraṃ me kiṃ nāmedaṃ sukhāvaham 30
bhogopabhogamātraṃ me kiṃ nāmedaṃ sukhāvaham 30
30.
āpātamātramadhuram āvaśyakaparikṣayam
bhogopabhogamātram me kim nāma idam sukhāvaham
bhogopabhogamātram me kim nāma idam sukhāvaham
30.
me āpātamātramadhuram āvaśyakaparikṣayam
bhogopabhogamātram idam kim nāma sukhāvaham
bhogopabhogamātram idam kim nāma sukhāvaham
30.
What indeed is this, for me, which is sweet only at first encounter, leads to the depletion of necessities, and is merely (sensory) enjoyment and (material) consumption? How can this be called a source of happiness?
पुनर्दिनैककलनाशर्वरीसंस्थितिः पुनः ।
पुनस्तान्येव कर्माणि लज्जायै नच तुष्टये ॥ ३१ ॥
पुनस्तान्येव कर्माणि लज्जायै नच तुष्टये ॥ ३१ ॥
punardinaikakalanāśarvarīsaṃsthitiḥ punaḥ ,
punastānyeva karmāṇi lajjāyai naca tuṣṭaye 31
punastānyeva karmāṇi lajjāyai naca tuṣṭaye 31
31.
punaḥ dinaikakalanāśarvarīsaṃsthitiḥ punaḥ
punaḥ tāni eva karmāṇi lajjāyai na ca tuṣṭaye
punaḥ tāni eva karmāṇi lajjāyai na ca tuṣṭaye
31.
punaḥ dinaikakalanāśarvarīsaṃsthitiḥ punaḥ
punaḥ tāni eva karmāṇi lajjāyai na ca tuṣṭaye
punaḥ tāni eva karmāṇi lajjāyai na ca tuṣṭaye
31.
Again, the cycle of a single day passing into night, and again those very same actions (karma) – they lead to shame, not to satisfaction.
पुनरालिङ्ग्यते कान्ता पुनरेव च भुज्यते ।
सेयं शिशुजनक्रीडा लज्जायै महतामिह ॥ ३२ ॥
सेयं शिशुजनक्रीडा लज्जायै महतामिह ॥ ३२ ॥
punarāliṅgyate kāntā punareva ca bhujyate ,
seyaṃ śiśujanakrīḍā lajjāyai mahatāmiha 32
seyaṃ śiśujanakrīḍā lajjāyai mahatāmiha 32
32.
punaḥ āliṅgyate kāntā punaḥ eva ca bhujyate
sā iyam śiśujanakrīḍā lajjāyai mahatām iha
sā iyam śiśujanakrīḍā lajjāyai mahatām iha
32.
punaḥ kāntā āliṅgyate ca punaḥ eva bhujyate
sā iyam śiśujanakrīḍā iha mahatām lajjāyai
sā iyam śiśujanakrīḍā iha mahatām lajjāyai
32.
Again, the beloved is embraced, and again she is enjoyed. This childish play is, for great (mature) individuals, a cause for shame here.
तमेव भुक्तविरसं व्यापारौघं पुनःपुनः ।
दिवसे दिवसे कुर्वन्प्राज्ञः कस्मान्न लज्जते ॥ ३३ ॥
दिवसे दिवसे कुर्वन्प्राज्ञः कस्मान्न लज्जते ॥ ३३ ॥
tameva bhuktavirasaṃ vyāpāraughaṃ punaḥpunaḥ ,
divase divase kurvanprājñaḥ kasmānna lajjate 33
divase divase kurvanprājñaḥ kasmānna lajjate 33
33.
tam eva bhuktavirasam vyāpāraogham punaḥ punaḥ
divase divase kurvan prājñaḥ kasmāt na lajjate
divase divase kurvan prājñaḥ kasmāt na lajjate
33.
prājñaḥ divase divase punaḥ punaḥ tam eva
bhuktavirasam vyāpāraogham kurvan kasmāt na lajjate
bhuktavirasam vyāpāraogham kurvan kasmāt na lajjate
33.
Why is a wise person not ashamed, repeatedly performing day after day that very same multitude of activities that have become distasteful?
पुनर्दिनं पुना रात्रिः पुनः कार्यपरम्पराः ।
पुनःपुनरहं मन्ये प्राज्ञस्येयं विडम्बना ॥ ३४ ॥
पुनःपुनरहं मन्ये प्राज्ञस्येयं विडम्बना ॥ ३४ ॥
punardinaṃ punā rātriḥ punaḥ kāryaparamparāḥ ,
punaḥpunarahaṃ manye prājñasyeyaṃ viḍambanā 34
punaḥpunarahaṃ manye prājñasyeyaṃ viḍambanā 34
34.
punaḥ dinam punaḥ rātriḥ punaḥ kāryaparamparāḥ
punaḥ punaḥ aham manye prājñasya iyam viḍambanā
punaḥ punaḥ aham manye prājñasya iyam viḍambanā
34.
punaḥ dinam punaḥ rātriḥ punaḥ kāryaparamparāḥ
punaḥ punaḥ aham manye iyam prājñasya viḍambanā
punaḥ punaḥ aham manye iyam prājñasya viḍambanā
34.
Again the day, again the night, again the succession of tasks. I consider this repeated cycle to be a mockery (viḍambanā) for the wise person.
ऊर्मितां पुनरासाद्य पुनरेति निरूर्मिताम् ।
यथा जलं तथैवायं तां तामेति क्रियां जनः ॥ ३५ ॥
यथा जलं तथैवायं तां तामेति क्रियां जनः ॥ ३५ ॥
ūrmitāṃ punarāsādya punareti nirūrmitām ,
yathā jalaṃ tathaivāyaṃ tāṃ tāmeti kriyāṃ janaḥ 35
yathā jalaṃ tathaivāyaṃ tāṃ tāmeti kriyāṃ janaḥ 35
35.
ūrmitām punar āsādya punar eti nirūrmitām | yathā
jalam tatha eva ayam tām tām eti kriyām janaḥ
jalam tatha eva ayam tām tām eti kriyām janaḥ
35.
yathā jalam punar ūrmitām āsādya punar nirūrmitām
eti tatha eva ayam janaḥ tām tām kriyām eti
eti tatha eva ayam janaḥ tām tām kriyām eti
35.
Just as water, having once more become agitated, again attains stillness, so too does a person repeatedly experience those very states (kriyā).
उन्मत्तचेष्टिताकारा पुनःपुनरियं क्रिया ।
जनं हासयते प्राज्ञं बाललीलोपमा मुहुः ॥ ३६ ॥
जनं हासयते प्राज्ञं बाललीलोपमा मुहुः ॥ ३६ ॥
unmattaceṣṭitākārā punaḥpunariyaṃ kriyā ,
janaṃ hāsayate prājñaṃ bālalīlopamā muhuḥ 36
janaṃ hāsayate prājñaṃ bālalīlopamā muhuḥ 36
36.
unmattaceṣṭitākārā punar punar iyam kriyā
| janam hāsayate prājñam bālalīlopamā muhuḥ
| janam hāsayate prājñam bālalīlopamā muhuḥ
36.
iyam kriyā unmattaceṣṭitākārā bālalīlopamā
punar punaḥ muhuḥ prājñam janam hāsayate
punar punaḥ muhuḥ prājñam janam hāsayate
36.
This activity (kriyā), appearing like the frantic actions of a mad person and resembling child's play (līlā), repeatedly makes even a wise person (prājña) laugh.
कृतयाप्यनया नित्यं क्रियया कृतकार्यया ।
कोऽर्थः स्यात्तादृशो येन पुनः कर्म न विद्यते ॥ ३७ ॥
कोऽर्थः स्यात्तादृशो येन पुनः कर्म न विद्यते ॥ ३७ ॥
kṛtayāpyanayā nityaṃ kriyayā kṛtakāryayā ,
ko'rthaḥ syāttādṛśo yena punaḥ karma na vidyate 37
ko'rthaḥ syāttādṛśo yena punaḥ karma na vidyate 37
37.
kṛtayā api anayā nityam kriyayā kṛtakāryayā | kaḥ
arthaḥ syāt tādṛśaḥ yena punaḥ karma na vidyate
arthaḥ syāt tādṛśaḥ yena punaḥ karma na vidyate
37.
nityam kṛtayā api anayā kṛtakāryayā kriyayā kaḥ
tādṛśaḥ arthaḥ syāt yena punaḥ karma na vidyate
tādṛśaḥ arthaḥ syāt yena punaḥ karma na vidyate
37.
Even by this action (kriyā), constantly performed and having accomplished its purpose, what kind of ultimate meaning (artha) would there be, by which (meaning) no further action (karma) would ever arise again?
कियन्तमथवा कालमिदमाडम्वरं महत् ।
इहास्माभिरनुष्ठेयं किं तावत्समवाप्यते ॥ ३८ ॥
इहास्माभिरनुष्ठेयं किं तावत्समवाप्यते ॥ ३८ ॥
kiyantamathavā kālamidamāḍamvaraṃ mahat ,
ihāsmābhiranuṣṭheyaṃ kiṃ tāvatsamavāpyate 38
ihāsmābhiranuṣṭheyaṃ kiṃ tāvatsamavāpyate 38
38.
kiyantam athavā kālam idam āḍambaram mahat |
iha asmābhiḥ anuṣṭheyam kim tāvat samavāpyate
iha asmābhiḥ anuṣṭheyam kim tāvat samavāpyate
38.
athavā iha asmābhiḥ kiyantam kālam idam mahat
āḍambaram anuṣṭheyam? tāvat kim samavāpyate?
āḍambaram anuṣṭheyam? tāvat kim samavāpyate?
38.
Alternatively, for how long must this great display (āḍambara) be performed by us here? What, then, is truly achieved (samavāpyate) by it?
अनन्तेयं शिशुक्रीडा वस्तुशून्यैव वस्तुतः ।
आवृत्त्या क्रियते व्यर्थमनर्थप्रसरार्थिभिः ॥ ३९ ॥
आवृत्त्या क्रियते व्यर्थमनर्थप्रसरार्थिभिः ॥ ३९ ॥
ananteyaṃ śiśukrīḍā vastuśūnyaiva vastutaḥ ,
āvṛttyā kriyate vyarthamanarthaprasarārthibhiḥ 39
āvṛttyā kriyate vyarthamanarthaprasarārthibhiḥ 39
39.
anantā iyam śiśukrīḍā vastuśūnyā eva vastutaḥ
āvṛttyā kriyate vyartham anarthaprasarārthibhiḥ
āvṛttyā kriyate vyartham anarthaprasarārthibhiḥ
39.
iyam anantā śiśukrīḍā vastutaḥ vastuśūnyā eva
anarthaprasarārthibhiḥ vyartham āvṛttyā kriyate
anarthaprasarārthibhiḥ vyartham āvṛttyā kriyate
39.
This endless child's play is truly devoid of any real substance. It is uselessly performed again and again by those who seek only an increase in suffering.
फलमेकं महोदारं नेह पश्यामि किंचन ।
कार्यमस्तीतरत्प्राप्ते यस्मिन्नाम न किंचन ॥ ४० ॥
कार्यमस्तीतरत्प्राप्ते यस्मिन्नाम न किंचन ॥ ४० ॥
phalamekaṃ mahodāraṃ neha paśyāmi kiṃcana ,
kāryamastītaratprāpte yasminnāma na kiṃcana 40
kāryamastītaratprāpte yasminnāma na kiṃcana 40
40.
phalam ekam mahā udāram na iha paśyāmi kiñcana
kāryam asti itarat prāpte yasmin nāma na kiñcana
kāryam asti itarat prāpte yasmin nāma na kiñcana
40.
iha ekam mahā udāram phalam kiñcana na paśyāmi
yasmin prāpte nāma itarat kāryam na kiñcana asti
yasmin prāpte nāma itarat kāryam na kiñcana asti
40.
I do not see here any single, great, or noble result (phalam). Once that (true purpose) is attained, there is truly no other task (kāryam) remaining.
भोगादृते किमन्यत्स्यात्तद्भव्यमविनाशि यत् ।
एवं संचिन्तयाम्याशु दध्यौ मत्वेत्यसौ बलिः ॥ ४१ ॥
एवं संचिन्तयाम्याशु दध्यौ मत्वेत्यसौ बलिः ॥ ४१ ॥
bhogādṛte kimanyatsyāttadbhavyamavināśi yat ,
evaṃ saṃcintayāmyāśu dadhyau matvetyasau baliḥ 41
evaṃ saṃcintayāmyāśu dadhyau matvetyasau baliḥ 41
41.
bhogāt ṛte kim anyat syāt tat bhavyam avināśi yat
evam saṃcintayāmi āśu dadhyau matvā iti asau baliḥ
evam saṃcintayāmi āśu dadhyau matvā iti asau baliḥ
41.
bhogāt ṛte yat bhavyam avināśi tat anyat kim syāt
evam āśu saṃcintayāmi iti matvā asau baliḥ dadhyau
evam āśu saṃcintayāmi iti matvā asau baliḥ dadhyau
41.
What else could be, apart from (sensory) enjoyment (bhoga), that is both excellent and imperishable? "Thus I quickly consider," thinking this, Bali meditated.
अथाभ्युवाचासुरराडाः संस्मृतमिति क्षणात् ।
स्वात्मन्येव मनस्यर्थं सभ्रूभङ्गं विमर्शयन् ॥ ४२ ॥
स्वात्मन्येव मनस्यर्थं सभ्रूभङ्गं विमर्शयन् ॥ ४२ ॥
athābhyuvācāsurarāḍāḥ saṃsmṛtamiti kṣaṇāt ,
svātmanyeva manasyarthaṃ sabhrūbhaṅgaṃ vimarśayan 42
svātmanyeva manasyarthaṃ sabhrūbhaṅgaṃ vimarśayan 42
42.
atha abhi uvāca asurarāṭ āḥ saṃsmṛtam iti kṣaṇāt sva
ātmani eva manasi artham sabhrūbhaṅgam vimarśayan
ātmani eva manasi artham sabhrūbhaṅgam vimarśayan
42.
atha asurarāṭ sva ātmani eva manasi artham sabhrūbhaṅgam
vimarśayan kṣaṇāt āḥ saṃsmṛtam iti abhi uvāca
vimarśayan kṣaṇāt āḥ saṃsmṛtam iti abhi uvāca
42.
Then the king of asuras (asurarāṭ) spoke, exclaiming, "Ah, I have just remembered (saṃsmṛtam)!" in an instant, as he reflected upon the matter (artham) within his own mind (manasi) with a frown.
पुरा किलेह भगवान्पृष्टोऽभूत्स विरोचनः ।
पिता मयात्मतत्त्वज्ञो दृष्टलोकपरावरः ॥ ४३ ॥
पिता मयात्मतत्त्वज्ञो दृष्टलोकपरावरः ॥ ४३ ॥
purā kileha bhagavānpṛṣṭo'bhūtsa virocanaḥ ,
pitā mayātmatattvajño dṛṣṭalokaparāvaraḥ 43
pitā mayātmatattvajño dṛṣṭalokaparāvaraḥ 43
43.
purā kila iha bhagavān pṛṣṭaḥ abhūt sa virocanaḥ
pitā mayā ātmatattvajñaḥ dṛṣṭalokaparāvaraḥ
pitā mayā ātmatattvajñaḥ dṛṣṭalokaparāvaraḥ
43.
purā kila iha mayā bhagavān ātmatattvajñaḥ
dṛṣṭalokaparāvaraḥ sa pitā virocanaḥ pṛṣṭaḥ abhūt
dṛṣṭalokaparāvaraḥ sa pitā virocanaḥ pṛṣṭaḥ abhūt
43.
Formerly, it is said, my venerable father Virocana, who was a knower of the truth of the self (ātman) and had perceived the higher and lower worlds, was questioned by me here.
यथा सकलदुःखानां सुखानां च महामते ।
यत्र सर्वे भ्रमाः शान्ताः कोऽसौ सीमान्त उच्यते ॥ ४४ ॥
यत्र सर्वे भ्रमाः शान्ताः कोऽसौ सीमान्त उच्यते ॥ ४४ ॥
yathā sakaladuḥkhānāṃ sukhānāṃ ca mahāmate ,
yatra sarve bhramāḥ śāntāḥ ko'sau sīmānta ucyate 44
yatra sarve bhramāḥ śāntāḥ ko'sau sīmānta ucyate 44
44.
yathā sakaladuḥkhānām sukhānām ca mahāmate yatra
sarve bhramāḥ śāntāḥ kaḥ asau sīmāntaḥ ucyate
sarve bhramāḥ śāntāḥ kaḥ asau sīmāntaḥ ucyate
44.
mahāmate,
yathā sakaladuḥkhānām sukhānām ca yatra sarve bhramāḥ śāntāḥ,
asau kaḥ sīmāntaḥ ucyate?
yathā sakaladuḥkhānām sukhānām ca yatra sarve bhramāḥ śāntāḥ,
asau kaḥ sīmāntaḥ ucyate?
44.
O wise one, what is that ultimate boundary (sīmānta) said to be, where all illusions are pacified, and from which arise all sorrows and joys?
कोपशान्तो मनोमोहः क्वातीताः सकलैषणाः ।
विरामरहितं कुत्र तात विश्रमणं चिरम् ॥ ४५ ॥
विरामरहितं कुत्र तात विश्रमणं चिरम् ॥ ४५ ॥
kopaśānto manomohaḥ kvātītāḥ sakalaiṣaṇāḥ ,
virāmarahitaṃ kutra tāta viśramaṇaṃ ciram 45
virāmarahitaṃ kutra tāta viśramaṇaṃ ciram 45
45.
kaḥ upaśāntaḥ manomohaḥ kva atītāḥ sakala eṣaṇāḥ
virāmarahitam kutra tāta viśramaṇam ciram
virāmarahitam kutra tāta viśramaṇam ciram
45.
tāta,
kaḥ manomohaḥ upaśāntaḥ? kva sakala eṣaṇāḥ atītāḥ? kutra virāmarahitam ciram viśramaṇam (asti)?
kaḥ manomohaḥ upaśāntaḥ? kva sakala eṣaṇāḥ atītāḥ? kutra virāmarahitam ciram viśramaṇam (asti)?
45.
Where is mental delusion (manomoha) completely pacified? Where have all desires (eṣaṇā) passed beyond? And where, O father, is that lasting, undisturbed rest?
किं प्राप्तेह समस्तेभ्यः प्राप्येऽस्मिंस्तृप्तिमान्पुमान् ।
किं दृष्ट्वा दर्शनं भूयो न तातोपकरोत्यलम् ॥ ४६ ॥
किं दृष्ट्वा दर्शनं भूयो न तातोपकरोत्यलम् ॥ ४६ ॥
kiṃ prāpteha samastebhyaḥ prāpye'smiṃstṛptimānpumān ,
kiṃ dṛṣṭvā darśanaṃ bhūyo na tātopakarotyalam 46
kiṃ dṛṣṭvā darśanaṃ bhūyo na tātopakarotyalam 46
46.
kim prāpte iha samastebhyaḥ prāpye asmin tṛptimān
pumān kim dṛṣṭvā darśanam bhūyaḥ na tāta upakaroti alam
pumān kim dṛṣṭvā darśanam bhūyaḥ na tāta upakaroti alam
46.
iha samastebhyaḥ asmin prāpye kim prāpte pumān tṛptimān (bhavati)? tāta,
kim dṛṣṭvā bhūyaḥ darśanam alam na upakaroti?
kim dṛṣṭvā bhūyaḥ darśanam alam na upakaroti?
46.
What is that which, upon being attained here among all attainable things, makes a person (puruṣa) completely satisfied? And, O father, having seen what sight, does any further viewing no longer serve any purpose?
अत्यन्तबहवोऽप्येते भोगा हि न सुखावहाः ।
क्षोभयन्ति मनो मोहे पातयन्ति सतामपि ॥ ४७ ॥
क्षोभयन्ति मनो मोहे पातयन्ति सतामपि ॥ ४७ ॥
atyantabahavo'pyete bhogā hi na sukhāvahāḥ ,
kṣobhayanti mano mohe pātayanti satāmapi 47
kṣobhayanti mano mohe pātayanti satāmapi 47
47.
atyantabahavaḥ api ete bhogāḥ hi na sukhāvahāḥ
kṣobhayanti manaḥ mohe pātayanti satām api
kṣobhayanti manaḥ mohe pātayanti satām api
47.
hi ete api atyantabahavaḥ bhogāḥ na sukhāvahāḥ (santi);
(te) manaḥ kṣobhayanti ca satām api mohe pātayanti
(te) manaḥ kṣobhayanti ca satām api mohe pātayanti
47.
Indeed, even these very numerous enjoyments do not bring happiness. They agitate the mind and lead even the virtuous into delusion.
तत्ताताविहतानन्दसुन्दरं किंचिदेव मे ।
तादृक्कथय यत्रस्थश्चिरं विश्रान्तिमेम्यहम् ॥ ४८ ॥
तादृक्कथय यत्रस्थश्चिरं विश्रान्तिमेम्यहम् ॥ ४८ ॥
tattātāvihatānandasundaraṃ kiṃcideva me ,
tādṛkkathaya yatrasthaściraṃ viśrāntimemyaham 48
tādṛkkathaya yatrasthaściraṃ viśrāntimemyaham 48
48.
tat tāta avihataanandasundaram kiṃcit eva me
tādṛk kathaya yatrasthaḥ ciram viśrāntim emi aham
tādṛk kathaya yatrasthaḥ ciram viśrāntim emi aham
48.
tāta tat me avihataanandasundaram kiṃcit eva tādṛk kathaya,
yatra-sthaḥ aham ciram viśrāntim emi
yatra-sthaḥ aham ciram viśrāntim emi
48.
Therefore, O father, please tell me of some such thing for me, which is beautiful with undestroyed happiness, where, by dwelling there, I may attain lasting peace.
इत्याकर्ण्य पुरा निशाकरकरस्पर्धालुगुच्छस्खलत्पुष्पापूरकृतावगुण्ठनपदस्योक्तं तले तेन मे ।
पित्रा स्वर्गहृतस्य सागरतरोः संरोपितस्याजिरे स्फाराकाररसायनासवसमं संमोहशान्त्यै वचः ॥ ४९ ॥
पित्रा स्वर्गहृतस्य सागरतरोः संरोपितस्याजिरे स्फाराकाररसायनासवसमं संमोहशान्त्यै वचः ॥ ४९ ॥
ityākarṇya purā niśākarakaraspardhālugucchaskhalatpuṣpāpūrakṛtāvaguṇṭhanapadasyoktaṃ tale tena me ,
pitrā svargahṛtasya sāgarataroḥ saṃropitasyājire sphārākārarasāyanāsavasamaṃ saṃmohaśāntyai vacaḥ 49
pitrā svargahṛtasya sāgarataroḥ saṃropitasyājire sphārākārarasāyanāsavasamaṃ saṃmohaśāntyai vacaḥ 49
49.
iti ākarṇya purā niśākarakarasparrdhālugucchaskhalatpuṣpāpūrakṛtāvaguṇṭhanapadasya
uktam tale tena me
pitrā svargahṛtasya sāgarataroḥ saṃropitasya ajire
sphārākararasāyanāsavasamam saṃmohaśāntyai vacaḥ
uktam tale tena me
pitrā svargahṛtasya sāgarataroḥ saṃropitasya ajire
sphārākararasāyanāsavasamam saṃmohaśāntyai vacaḥ
49.
iti ākarṇya purā me pitrā tena niśākarakarasparrdhālugucchaskhalatpuṣpāpūrakṛtāvaguṇṭhanapadasya,
svargahṛtasya ajire saṃropitasya sāgarataroḥ tale saṃmohaśāntyai sphārākararasāyanāsavasamam vacaḥ uktam
svargahṛtasya ajire saṃropitasya sāgarataroḥ tale saṃmohaśāntyai sphārākararasāyanāsavasamam vacaḥ uktam
49.
Having heard this, long ago, my father spoke words to me. He spoke at the base of a celestial ocean-tree (Pārijāta tree) – one that had been brought from heaven and replanted in the courtyard – a spot that was veiled by an abundance of falling flowers from clusters rivalling the moonbeams. His speech, potent for the pacification of delusion (saṃmoha), was like a mighty, intoxicating elixir.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22 (current chapter)
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216