Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-86

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीभानुरुवाच ।
कल्पनाम्नि महादेव ह्यस्तने दिवसे तव ।
तले कैलासशैलस्य जम्बूद्वीपैककोणके ॥ १ ॥
śrībhānuruvāca ,
kalpanāmni mahādeva hyastane divase tava ,
tale kailāsaśailasya jambūdvīpaikakoṇake 1
1. śrībhānuḥ uvāca kalpanāmni mahādeva hyastane divase
tava tale kailāśaśailasya jambūdvīpaikakoṇake
1. śrībhānuḥ uvāca mahādeva kalpanāmni hyastane divase
tava kailāśaśailasya tale jambūdvīpaikakoṇake
1. Śrī Bhānu said: "O great God (mahādeva), on a past day, in the [era/region] named Kalpanā, at the base of your Mount Kailasa, in a specific corner of Jambudvipa..."
सुवर्णजटनाम्ना यस्त्वत्पुत्रैर्जनितप्रजैः ।
मण्डलं कल्पितं श्रीमदनल्पसुखसुन्दरम् ॥ २ ॥
suvarṇajaṭanāmnā yastvatputrairjanitaprajaiḥ ,
maṇḍalaṃ kalpitaṃ śrīmadanalpasukhasundaram 2
2. suvarṇajaṭanāmnā yat tvatputraiḥ janitaprajaiḥ
maṇḍalam kalpitam śrīmat analpasukhasundaram
2. yat suvarṇajaṭanāmnā tvatputraiḥ janitaprajaiḥ
śrīmat analpasukhasundaram maṇḍalam kalpitam
2. ...by one named Suvarṇajaṭa, and by your sons who had begotten progeny, a glorious (śrīmat), greatly blissful and beautiful region (maṇḍalam) was created.
तत्राभूदतिधर्मात्मा ब्राह्मणो ब्रह्मवित्तमः ।
इन्दुनामातिशान्तात्मा कश्यपस्य कुलोद्भवः ॥ ३ ॥
tatrābhūdatidharmātmā brāhmaṇo brahmavittamaḥ ,
indunāmātiśāntātmā kaśyapasya kulodbhavaḥ 3
3. tatra abhūt atidharmātmā brāhmaṇaḥ brahmavittamaḥ
indunāmā atiśāntātmā kaśyapasya kulodbhavaḥ
3. tatra indunāmā atidharmātmā atiśāntātmā kaśyapasya
kulodbhavaḥ brahmavittamaḥ brāhmaṇaḥ abhūt
3. There (tatra) existed a Brahmin (brāhmaṇa) named Indu, whose spirit (ātman) was supremely righteous (atidharmātmā), and who was the foremost among those who know the absolute reality (brahman). He was exceptionally peaceful in spirit (atiśāntātmā) and was a descendant of Kaśyapa's lineage.
तस्मिंस्तदा निवसतो नित्यं स्वजनमण्डले ।
तस्य प्राणसमा भार्या काचित्तस्यां महात्मनः ॥ ४ ॥
tasmiṃstadā nivasato nityaṃ svajanamaṇḍale ,
tasya prāṇasamā bhāryā kācittasyāṃ mahātmanaḥ 4
4. tasmin tadā nivasataḥ nityaṃ svajanamandale
tasya prāṇasamā bhāryā kācit tasyām mahātmanaḥ
4. tadā tasmin svajanamandale nityaṃ nivasataḥ
tasya mahātmanaḥ kācit prāṇasamā bhāryā tasyām
4. At that time, while that great-souled man (mahātman) was living constantly amidst his family circle, he had a certain wife, dear to him as his very life. Yet, in her...
न बभूवात्मजस्तस्य मरुभूमौ तृणं यथा ।
न व्यराजत सा भार्या तस्य निष्फलपुष्पिता ॥ ५ ॥
na babhūvātmajastasya marubhūmau tṛṇaṃ yathā ,
na vyarājata sā bhāryā tasya niṣphalapuṣpitā 5
5. na babhūva ātmajaḥ tasya marubhūmau tṛṇaṃ yathā
na vyarājata sā bhāryā tasya niṣphalapuṣpitā
5. tasya ātmajaḥ na babhūva yathā marubhūmau tṛṇaṃ
tasya sā niṣphalapuṣpitā bhāryā na vyarājata
5. No son (ātmaja) was born to him, just as grass does not grow in a desert. His wife did not shine, for though she had blossomed, she remained fruitless.
ऋज्वी गौरी सुशुद्धापि शून्या शरलता यथा ।
तौ ततो दंपती खिन्नौ पुत्रार्थे तपसे गिरेः ॥ ६ ॥
ṛjvī gaurī suśuddhāpi śūnyā śaralatā yathā ,
tau tato daṃpatī khinnau putrārthe tapase gireḥ 6
6. ṛjvī gaurī suśuddhā api śūnyā śaralatā yathā
tau tataḥ dampatī khinnau putrārthe tapase gireḥ
6. ṛjvī gaurī suśuddhā api śaralatā yathā śūnyā
tataḥ putrārthe khinnau tau dampatī gireḥ tapase
6. Even though she was fair, pure, and upright, she was barren like a fragile reed. Therefore, that couple, saddened, went to the mountain to perform austerities (tapas) for the sake of a son.
कैलासस्यांशमारूढौ रूढाविव नवद्रुमौ ।
भूतैरनावृते शून्ये तस्मिन्कैलासकुञ्जके ॥ ७ ॥
kailāsasyāṃśamārūḍhau rūḍhāviva navadrumau ,
bhūtairanāvṛte śūnye tasminkailāsakuñjake 7
7. kailāsasya aṃśam ārūḍhau rūḍhau iva navadrumau
bhūtaiḥ anāvṛte śūnye tasmin kailāsakuñjake
7. kailāsasya aṃśam ārūḍhau rūḍhau iva navadrumau
tasmin bhūtaiḥ anāvṛte śūnye kailāsakuñjake
7. They ascended a part of Mount Kailāsa, like two newly rooted trees, to that desolate Kailāsa grove (kuñjaka) which was unfrequented by living beings.
तेपतुस्तौ तपो घोरं जलाहारौ तरुस्थिती ।
एकं पानीयचुलकं पीत्वा दिवसपर्यये ॥ ८ ॥
tepatustau tapo ghoraṃ jalāhārau tarusthitī ,
ekaṃ pānīyaculakaṃ pītvā divasaparyaye 8
8. tepatuḥ tau tapaḥ ghoram jala-āhārau taru-sthitau
ekam pānīya-culakam pītvā divasa-paryaye
8. tau taru-sthitau jala-āhārau ghoram tapaḥ
tepatuḥ divasa-paryaye ekam pānīya-culakam pītvā
8. Those two performed severe asceticism (tapas), remaining in a tree and subsisting on water. At the end of the day, they would drink a single palmful of water.
निस्पन्दमुत्थितौ वार्क्षी वृत्तिमाश्रित्य संस्थितौ ।
तस्थतुस्तौ तदा तत्र तावत्कालं तरुव्रतौ ॥ ९ ॥
nispandamutthitau vārkṣī vṛttimāśritya saṃsthitau ,
tasthatustau tadā tatra tāvatkālaṃ taruvratau 9
9. niṣpandam utthitau vārkṣīm vṛttim āśritya saṃsthitau
| tasthatuḥ tau tadā tatra tāvat-kālam taru-vratau
9. tadā tau tatra tāvat-kālam niṣpandam utthitau vārkṣīm
vṛttim āśritya saṃsthitau taru-vratau tasthatuḥ
9. Then, those two stood there motionless, having adopted the unwavering manner of trees (taru-vrata), and remained in that state for such a long time.
यावत्त्रेता द्वापरं च युगे द्वे एव ते गते ।
ततस्तुष्टोऽभवद्देवस्तयोः शशिकलाधरः ॥ १० ॥
yāvattretā dvāparaṃ ca yuge dve eva te gate ,
tatastuṣṭo'bhavaddevastayoḥ śaśikalādharaḥ 10
10. yāvat tretā dvāparam ca yuge dve eva te gate |
tataḥ tuṣṭaḥ abhavat devaḥ tayoḥ śaśi-kalā-dharaḥ
10. yāvat te dve yuge tretā ca dvāparam eva gate
tataḥ śaśi-kalā-dharaḥ devaḥ tayoḥ tuṣṭaḥ abhavat
10. When exactly two yugas, Treta and Dvapara, had passed, then the god, the moon-crested (śaśi-kalā-dhara) one, became pleased with them.
दिनातपातापितयोरिन्दुः कुमुदयोरिव ।
आजगाम तमुद्देशं यत्र तौ विप्रदंपती ॥ ११ ॥
dinātapātāpitayorinduḥ kumudayoriva ,
ājagāma tamuddeśaṃ yatra tau vipradaṃpatī 11
11. dina-ātapa-ātapitayoḥ induḥ kumudayoḥ iva |
ājagāma tam uddeśam yatra tau vipra-dampatī
11. yatra tau vipra-dampatī (āstām) tam uddeśam ājagāma
induḥ kumudayoḥ iva dina-ātapa-ātapitayoḥ (tābhyām)
11. Just as the moon (indu) brings solace to two water lilies (kumuda) withered by the day's heat, so too did he (Lord Shiva) come to that very spot where the brahmin couple (vipra-dampatī) was.
सलतापादपं देशं पुष्पाकर इवेश्वरः ।
दंपती तौ वृषारूढं सोमं सोमार्धशेखरम् ॥ १२ ॥
salatāpādapaṃ deśaṃ puṣpākara iveśvaraḥ ,
daṃpatī tau vṛṣārūḍhaṃ somaṃ somārdhaśekharam 12
12. sa-latā-pādapam deśam puṣpākaraḥ iva īśvaraḥ
dampatī tau vṛṣa-ārūḍham somam soma-ardha-śekharam
12. dampatī tau vṛṣa-ārūḍham somam soma-ardha-śekharam
īśvaraḥ puṣpākaraḥ iva sa-latā-pādapam deśam
12. The Lord (Īśvara), like spring [transforming] a land with creepers and trees, [was present there]. The couple saw Soma (Śiva), mounted on a bull, with the half-moon as a crest.
फुल्लाननौ ददृशतुः कुमुदे शशिनं यथा ।
तौ तं प्रणेमतुर्देव तुषारामलमीश्वरम् ॥ १३ ॥
phullānanau dadṛśatuḥ kumude śaśinaṃ yathā ,
tau taṃ praṇematurdeva tuṣārāmalamīśvaram 13
13. phulla-ānanau dadṛśatuḥ kumude śaśinam yathā
tau tam praṇematuḥ deva tuṣāra-amalam īśvaram
13. tau phulla-ānanau yathā kumude śaśinam dadṛśatuḥ
tam deva tuṣāra-amalam īśvaram praṇematuḥ
13. With smiling faces, they saw [him], just as water-lilies [behold] the moon. They then bowed down to him, the divine (deva) Lord (Īśvara), pure as snow.
द्यावापृथिव्यावुदितं परिपूर्णमिवोहुपम् ।
तर्जयन्पवनाधूतनववृक्षाननस्वरम् ॥ १४ ॥
dyāvāpṛthivyāvuditaṃ paripūrṇamivohupam ,
tarjayanpavanādhūtanavavṛkṣānanasvaram 14
14. dyāvā-pṛthivyau uditam pari-pūrṇam iva ouḍupam
tarjayan pavana-ādhūta-nava-vṛkṣa-ānana-svaram
14. tarjayan dyāvā-pṛthivyau uditam pari-pūrṇam iva
ouḍupam pavana-ādhūta-nava-vṛkṣa-ānana-svaram
14. [He appeared] like the full moon, risen between heaven and earth, roaring with a voice like the sound from the rustling of new trees shaken by the wind.
ईश्वर उवाच ।
मृदूहामस्मितस्पन्दि प्रोवाचाथ वचः शिवः ।
वरं विप्र गृहाणाशु तुष्टोऽस्मि तव वाञ्छितम् ॥ १५ ॥
īśvara uvāca ,
mṛdūhāmasmitaspandi provācātha vacaḥ śivaḥ ,
varaṃ vipra gṛhāṇāśu tuṣṭo'smi tava vāñchitam 15
15. īśvaraḥ uvāca mṛdu-ūhā-smitaspandi provāca atha vacaḥ
śivaḥ varam vipra gṛhāṇa āśu tuṣṭaḥ asmi tava vāñchitam
15. īśvaraḥ uvāca.
atha mṛdu-ūhā-smitaspandi śivaḥ vacaḥ provāca.
vipra,
āśu varam gṛhāṇa! tava vāñchitam tuṣṭaḥ asmi.
15. The Lord (Īśvara) spoke. Then Śiva, with a gentle, thoughtful smile, said these words: "O Brahmin (vipra), quickly accept a boon! I am pleased by your wish."
विप्र उवाच ।
मधुमासरसाक्रान्तवृक्षवन्मुदितो भव ।
भगवन्देवदेवेश दश पुत्रा महाधियः ॥ १६ ॥
vipra uvāca ,
madhumāsarasākrāntavṛkṣavanmudito bhava ,
bhagavandevadeveśa daśa putrā mahādhiyaḥ 16
16. vipraḥ uvāca madhumāsarasaākrāntavṛkṣavat muditaḥ
bhava bhagavan devadeveśa daśa putrāḥ mahādhiyaḥ
16. vipraḥ uvāca bhagavan devadeveśa madhumāsarasaākrāntavṛkṣavat
muditaḥ bhava daśa mahādhiyaḥ putrāḥ
16. The Brahmin said: "O Venerable One, Lord of lords, may you be as joyful as a tree permeated by the essence of the spring month (madhumāsa), and [may you have] ten sons of great intellect."
भानुरुवाच ।
भव्या भवन्तु मे भूयः शोको येन न बाधते ।
अथैवमस्त्विति प्रोच्य जगामान्तर्धिमीश्वरः ॥ १७ ॥
bhānuruvāca ,
bhavyā bhavantu me bhūyaḥ śoko yena na bādhate ,
athaivamastviti procya jagāmāntardhimīśvaraḥ 17
17. bhānuḥ uvāca bhavyāḥ bhavantu me bhūyaḥ śokaḥ yena na
bādhate atha evam astu iti procya jagāma antardhim īśvaraḥ
17. bhānuḥ uvāca me bhavyāḥ bhūyaḥ bhavantu yena śokaḥ na
bādhate atha evam astu iti procya īśvaraḥ antardhim jagāma
17. Bhanu said: "May they be auspicious for me again, so that sorrow (śoka) does not afflict me." Then, saying "So be it!" the Lord (Īśvara) disappeared.
व्योम्नि वारिनिधिर्ह्रादं कृत्वेवोर्मिमहावपुः ।
ततस्तौ दम्पती तुष्टौ शिवलब्धवरौ गृहम् ॥ १८ ॥
vyomni vārinidhirhrādaṃ kṛtvevormimahāvapuḥ ,
tatastau dampatī tuṣṭau śivalabdhavarau gṛham 18
18. vyomni vārinidhiḥ hrādam kṛtvā iva ūrmimahāvapuḥ
tataḥ tau dampatī tuṣṭau śivalabdhavarau gṛham
18. tataḥ tau dampatī tuṣṭau śivalabdhavarau vyomni
ūrmimahāvapuḥ vārinidhiḥ hrādam kṛtvā iva gṛham
18. Then, as if the ocean (vārinidhi), with its immense body of waves (ūrmimahāvapuḥ), had roared in the sky (vyomni), that satisfied couple, having obtained boons from Shiva, went home.
गतौ गीर्वाणसदृशौ खमिवोमामहेश्वरौ ।
तत्रासौ ब्राह्मणी गेहे बभूवोदारगर्भिणी ॥ १९ ॥
gatau gīrvāṇasadṛśau khamivomāmaheśvarau ,
tatrāsau brāhmaṇī gehe babhūvodāragarbhiṇī 19
19. gatau gīrvāṇasadṛśau kham iva umāmaheśvarau
tatra asau brāhmaṇī gehe babhūva udāragarbhiṇī
19. gatau gīrvāṇasadṛśau kham iva umāmaheśvarau
tatra asau brāhmaṇī gehe udāragarbhiṇī babhūva
19. Like Uma and Maheśvara going to the sky (kham), that couple went [home] resembling gods (gīrvāṇasadṛśau). There, in the house, that Brahmin lady became greatly pregnant.
बभौ पूर्णोदरा श्यामा मेघलेखेव वारिणा ।
कालेऽथ सुषुवे पुत्रान्प्रतिपच्चन्द्रकोमलान् ॥ २० ॥
babhau pūrṇodarā śyāmā meghalekheva vāriṇā ,
kāle'tha suṣuve putrānpratipaccandrakomalān 20
20. babhau pūrṇodarā śyāmā meghalekhā iva vāriṇā
kāle atha suṣuve putrān pratipaccandrakomalān
20. pūrṇodarā śyāmā vāriṇā meghalekhā iva babhau
atha kāle putrān pratipaccandrakomalān suṣuve
20. Full-bellied and dark-complexioned, she appeared like a streak of clouds laden with water. Then, in due course, she gave birth to sons as tender as the crescent moon of the first lunar day.
दशबालांस्ततो मुग्धान्वसुधेव नवाङ्कुरान् ।
कृतब्राह्मणसंस्कारा वृद्धिमीयुर्महौजसः ॥ २१ ॥
daśabālāṃstato mugdhānvasudheva navāṅkurān ,
kṛtabrāhmaṇasaṃskārā vṛddhimīyurmahaujasaḥ 21
21. daśa bālān tataḥ mugdhān vasudhā iva navāṅkurān
kṛtabrāhmaṇasaṃskārāḥ vṛddhim īyuḥ mahaujasaḥ
21. tataḥ daśa bālān mugdhān vasudhā iva navāṅkurān
kṛtabrāhmaṇasaṃskārāḥ mahaujasaḥ vṛddhim īyuḥ
21. She then bore ten children, innocent like the earth's new sprouts. After their brahminical rites (saṃskāra) were performed, these immensely vigorous ones attained growth.
स्वल्पेनैव हि कालेन प्रावृषेव नवाम्बुदाः ।
ते सप्तवर्षवयसो बभूवुर्ज्ञातवाङ्मयाः ॥ २२ ॥
svalpenaiva hi kālena prāvṛṣeva navāmbudāḥ ,
te saptavarṣavayaso babhūvurjñātavāṅmayāḥ 22
22. svalpena eva hi kālena prāvṛṣā iva navāmbudāḥ
te saptavarṣavayasaḥ babhūvuḥ jñātavāṅmayāḥ
22. hi svalpena kālena prāvṛṣā iva navāmbudāḥ
te saptavarṣavayasaḥ jñātavāṅmayāḥ babhūvuḥ
22. Indeed, in a very short time, just as new clouds appear in the rainy season, they became seven years of age and knowledgeable in the sacred texts (vāṅmaya).
विरेजुस्तेजसा तत्र नभसीवामला ग्रहाः ।
अथ कालेन महता तेषां तौ पितरौ तदा ॥ २३ ॥
virejustejasā tatra nabhasīvāmalā grahāḥ ,
atha kālena mahatā teṣāṃ tau pitarau tadā 23
23. virejuḥ tejasā tatra nabhasi iva amalāḥ grahāḥ
atha kālena mahatā teṣām tau pitarau tadā
23. tatra tejasā nabhasi amalāḥ grahāḥ iva virejuḥ.
atha mahatā kālena tadā teṣām tau pitarau
23. They shone there with their brilliance, like the pure celestial bodies (graha) in the sky. Then, after a considerable time, their two parents...
संजग्मतुस्तनुं त्यक्त्वा स्वां गतिं गतिकोविदौ ।
मातापितृभ्यां रहिता दश ते ब्राह्मणास्ततः ॥ २४ ॥
saṃjagmatustanuṃ tyaktvā svāṃ gatiṃ gatikovidau ,
mātāpitṛbhyāṃ rahitā daśa te brāhmaṇāstataḥ 24
24. saṃjagmatuḥ tanuṃ tyaktvā svāṃ gatiṃ gatikovidau
mātāpitṛbhyām rahitāḥ daśa te brāhmaṇāḥ tataḥ
24. gatikovidau tanuṃ tyaktvā svāṃ gatiṃ saṃjagmatuḥ
tataḥ te daśa brāhmaṇāḥ mātāpitṛbhyām rahitāḥ
24. The two (parents), skilled in the path (gatikovidau), having abandoned their bodies, departed to their own destination. Subsequently, those ten brahmins were left without their parents.
ययुः कैलासशिखरं गृहं संत्यज्य खेदिनः ।
तत्र संचिन्तयामासुरुद्विग्नास्ते वितन्धवाः ॥ २५ ॥
yayuḥ kailāsaśikharaṃ gṛhaṃ saṃtyajya khedinaḥ ,
tatra saṃcintayāmāsurudvignāste vitandhavāḥ 25
25. yayuḥ kailāsaśikharaṃ gṛhaṃ saṃtyajya khedinaḥ
tatra saṃcintayāmāsuḥ udvignāḥ te vitandhavāḥ
25. khedinaḥ gṛhaṃ saṃtyajya kailāsaśikharaṃ yayuḥ
tatra te udvignāḥ vitandhavāḥ saṃcintayāmāsuḥ
25. Sorrowful, they abandoned their home and went to Kailasa peak. There, those agitated ones, bereft of kinsmen, pondered deeply.
किं स्यादिह परं श्रेय ऊचुश्चेदं परस्परम् ।
किमिह स्यात्समुचितं भ्रातरः किमदुःखदम् ॥ २६ ॥
kiṃ syādiha paraṃ śreya ūcuścedaṃ parasparam ,
kimiha syātsamucitaṃ bhrātaraḥ kimaduḥkhadam 26
26. kim syāt iha paraṃ śreyaḥ ūcuḥ ca idaṃ parasparam
kim iha syāt samucitaṃ bhrātaraḥ kim aduḥkhadam
26. iha paraṃ śreyaḥ kim syāt ca idaṃ parasparam ūcuḥ
bhrātaraḥ iha kim samucitaṃ syāt kim aduḥkhadam
26. "What would be the ultimate good (śreyaḥ) here?" And they said this to each other: "O brothers, what here would be proper? What would cause no sorrow?"
किं महत्त्वं किमैश्वर्यं किं महाविभवं शुभम् ।
किं तदेतज्जनैश्वर्यं सामन्तो हि महेश्वर ॥ २७ ॥
kiṃ mahattvaṃ kimaiśvaryaṃ kiṃ mahāvibhavaṃ śubham ,
kiṃ tadetajjanaiśvaryaṃ sāmanto hi maheśvara 27
27. kim mahattvaṃ kim aiśvaryaṃ kim mahāvibhavaṃ śubham
kim tat etat janaiśvaryaṃ sāmantaḥ hi maheśvara
27. mahattvaṃ kim aiśvaryaṃ kim śubham mahāvibhavaṃ
kim janaiśvaryaṃ tat etat kim hi sāmantaḥ maheśvara
27. What is greatness? What is sovereignty? What is great, auspicious splendor? What is that, this sovereignty over people? Indeed, a feudal lord (sāmanta) is a great lord (Maheśvara)!
सामन्तसंपत्किंनाम राजानो हि महेश्वराः ।
का नाम संपद्भूपानां सम्राडिह महेश्वरः ॥ २८ ॥
sāmantasaṃpatkiṃnāma rājāno hi maheśvarāḥ ,
kā nāma saṃpadbhūpānāṃ samrāḍiha maheśvaraḥ 28
28. sāmanta-saṃpat kim nāma rājānaḥ hi maheśvarāḥ |
kā nāma saṃpat bhūpānām samrāṭ iha maheśvaraḥ ||
28. sāmanta-saṃpat kim nāma? rājānaḥ hi maheśvarāḥ.
bhūpānām saṃpat kā nāma? iha samrāṭ maheśvaraḥ.
28. What is this so-called wealth of feudatories? Kings are indeed great lords. And what is the wealth of kings? For here, an emperor is the supreme lord.
किं नाम तन्महेन्द्रत्वं यन्मुहूर्तं प्रजापतेः ।
विनश्यति न यत्कल्पे किं स्यात्तदिह शोभनम् ॥ २९ ॥
kiṃ nāma tanmahendratvaṃ yanmuhūrtaṃ prajāpateḥ ,
vinaśyati na yatkalpe kiṃ syāttadiha śobhanam 29
29. kim nāma tat mahendratvam yat muhūrtam prajāpateḥ |
vinaśyati na yat kalpe kim syāt tat iha śobhanam ||
29. yat muhūrtam prajāpateḥ tat mahendratvam kim nāma? yat kalpe na vinaśyati,
tat iha kim śobhanam syāt?
29. What indeed is that status of a great Indra (mahendratva), which is but a moment in the lifespan of a Prajāpati? That which does not perish even for an entire aeon (kalpa) - what else here could be considered truly auspicious?
भाषमाणेष्वथैतेषु ज्येष्ठो भ्राता महामतिः ।
गम्भीरवागुवाचेदं मृगयूथान्मृगो यथा ॥ ३० ॥
bhāṣamāṇeṣvathaiteṣu jyeṣṭho bhrātā mahāmatiḥ ,
gambhīravāguvācedaṃ mṛgayūthānmṛgo yathā 30
30. bhāṣamāṇeṣu atha eteṣu jyeṣṭhaḥ bhrātā mahā-matiḥ |
gambhīra-vāk uvāca idam mṛga-yūthāt mṛgaḥ yathā ||
30. atha eteṣu bhāṣamāṇeṣu,
jyeṣṭhaḥ mahā-matiḥ bhrātā gambhīra-vāk idam uvāca,
yathā mṛgaḥ mṛga-yūthāt.
30. While these (brothers) were thus speaking, the eldest brother, who was greatly intelligent, spoke this with a deep voice, just as a leading deer would (speak) from its herd.
ऐश्वर्याणां हि सर्वेषामाकल्पं न विनाशि यत् ।
रोचते भ्रातरस्तन्मे ब्रह्मत्वमिह नेतरत् ॥ ३१ ॥
aiśvaryāṇāṃ hi sarveṣāmākalpaṃ na vināśi yat ,
rocate bhrātarastanme brahmatvamiha netarat 31
31. aiśvaryāṇām hi sarveṣām ā-kalpam na vināśi yat |
rocate bhrātaraḥ tat me brahmatvam iha na itarat ||
31. hi,
sarveṣām aiśvaryāṇām madhye,
yat ā-kalpam na vināśi,
tat me rocate,
bhrātaraḥ.
iha brahmatvam,
na itarat.
31. Indeed, among all forms of sovereignty, that which is imperishable even for an entire aeon (kalpa) - that, O brothers, is what pleases me here: the state of being brahman (brahmatva), and no other.
एतदुक्तं तदखिला द्विजपुत्रास्त उत्तमाः ।
वचोभिरैन्दवास्तत्र साधु साध्वित्यपूजयन् ॥ ३२ ॥
etaduktaṃ tadakhilā dvijaputrāsta uttamāḥ ,
vacobhiraindavāstatra sādhu sādhvityapūjayan 32
32. etat uktam tat akhilāḥ dvijaputrāḥ te uttamāḥ
vacobhiḥ aindavāḥ tatra sādhu sādhu iti apūjayan
32. etat uktam tatra te akhilāḥ uttamāḥ dvijaputrāḥ
aindavāḥ vacobhiḥ sādhu sādhu iti apūjayan
32. After this was said, all those excellent sons of brahmins then praised him with pleasing words, exclaiming, "Excellent! Excellent!"
ऊचुश्चेदं कथं तात सर्वदुःखोपमार्जनम् ।
पद्मासनं जगत्पूज्यं विरञ्चित्वमवाप्नुमः ॥ ३३ ॥
ūcuścedaṃ kathaṃ tāta sarvaduḥkhopamārjanam ,
padmāsanaṃ jagatpūjyaṃ virañcitvamavāpnumaḥ 33
33. ūcuḥ ca idam katham tāta sarvaduḥkhopamārjanam
padmāsanam jagatpūjyam virañcitvam avāpnumaḥ
33. ca idam ūcuḥ tāta katham sarvaduḥkhopamārjanam
jagatpūjyam padmāsanam virañcitvam avāpnumaḥ
33. And they asked, "O father, how can we attain the state of being Viriñca (Brahmā), who is revered by the world, seated on a lotus, and who removes all sorrows?"
भ्रात्रा तेन पुनः प्रोक्ता भ्रातरो भूरितेजसः ।
 मदुक्तं सर्व एवेमे भवन्तः पालयन्तु वै ॥ ३४ ॥
bhrātrā tena punaḥ proktā bhrātaro bhūritejasaḥ ,
 maduktaṃ sarva eveme bhavantaḥ pālayantu vai 34
34. bhrātrā tena punaḥ proktāḥ bhrātaraḥ bhūritejasaḥ
maduktam sarve eva ime bhavantaḥ pālayantu vai
34. tena bhrātrā punaḥ bhūritejasaḥ bhrātaraḥ proktāḥ
(iti): bhavantaḥ sarve eva ime maduktam pālayantu vai
34. Again, that brother addressed his highly radiant brothers, saying: "Indeed, all of you should abide by what I have spoken."
पद्मासनगतो भास्वान्ब्रह्माहमिति तेजसा ।
सृजामि संहरामीति ध्यानमस्तु चिराय वः ॥ ३५ ॥
padmāsanagato bhāsvānbrahmāhamiti tejasā ,
sṛjāmi saṃharāmīti dhyānamastu cirāya vaḥ 35
35. padmāsanagataḥ bhāsvān brahmā aham iti tejasā
sṛjāmi saṃharāmi iti dhyānam astu cirāya vaḥ
35. vaḥ cirāya dhyānam astu (iti): aham padmāsanagataḥ bhāsvān tejasā brahmā (asmi),
sṛjāmi (ca) saṃharāmi iti
35. May you all, for a long time, hold this meditation (dhyāna): 'I am the radiant Brahmā, seated in the lotus posture, and with my intrinsic power (tejas), I create and I withdraw.'
अग्रजेनेति कथिते बाढं कृत्वा त उत्तमाः ।
ध्यानाधीनधियस्तस्थुः सहैव ज्यायसा रसात् ॥ ३६ ॥
agrajeneti kathite bāḍhaṃ kṛtvā ta uttamāḥ ,
dhyānādhīnadhiyastasthuḥ sahaiva jyāyasā rasāt 36
36. agrajena iti kathite bāḍham kṛtvā te uttamāḥ
dhyānādhīnadhiyaḥ tasthuḥ saha eva jyāyasā rasāt
36. agrajena iti kathite te uttamāḥ bāḍham kṛtvā
jyāyasā saha eva dhyānādhīnadhiyaḥ rasāt tasthuḥ
36. When the elder (guru) spoke thus, those excellent ones, having firmly assented, remained with their minds absorbed in meditation (dhyāna), together with their elder, out of deep devotion.
लिपिकर्मार्पिताकारा ध्यानासक्तधियश्च ते ।
अन्तस्थेनैव मनसा चिन्तयामासुरादृताः ॥ ३७ ॥
lipikarmārpitākārā dhyānāsaktadhiyaśca te ,
antasthenaiva manasā cintayāmāsurādṛtāḥ 37
37. lipikarmārpitākārāḥ dhyānāsaktadhiyaḥ ca te
antasthena eva manasā cintayām āsuḥ ādṛtāḥ
37. te ādṛtāḥ lipikarmārpitākārāḥ ca dhyānāsaktadhiyaḥ
antasthena manasā eva cintayām āsuḥ
37. And they, whose forms were fixed like written characters and whose minds were absorbed in meditation (dhyāna), reverently pondered with their inner minds alone.
अथ उत्फुल्लकमलकोशवक्रोन्नतासनः ।
ब्रह्माहं जगतां स्रष्टा कर्ता भोक्ता महेश्वरः ॥ ३८ ॥
atha utphullakamalakośavakronnatāsanaḥ ,
brahmāhaṃ jagatāṃ sraṣṭā kartā bhoktā maheśvaraḥ 38
38. atha utphullakamalakośavakronnatāsanaḥ brahmā
aham jagatām sraṣṭā kartā bhoktā maheśvaraḥ
38. atha utphullakamalakośavakronnatāsanaḥ brahmā
aham jagatām sraṣṭā kartā bhoktā maheśvaraḥ
38. Then, seated on an elevated and curved seat like an open lotus bud, Brahmā declared: 'I am the creator of the worlds, the doer, the experiencer, the great lord.'
यज्ञक्रियाक्रमवतः साङ्गोपाङ्गा महर्षयः ।
सरस्वत्याथ गायत्र्या युक्ता वेदा नरा इमे ॥ ३९ ॥
yajñakriyākramavataḥ sāṅgopāṅgā maharṣayaḥ ,
sarasvatyātha gāyatryā yuktā vedā narā ime 39
39. yajñakriyākramavataḥ sāṅgopāṅgāḥ maharṣayaḥ
sarasvatyā atha gāyatryā yuktāḥ vedāḥ narāḥ ime
39. ime maharṣayaḥ narāḥ vedāḥ sāṅgopāṅgāḥ sarasvatyā
atha gāyatryā yuktāḥ yajñakriyākramavataḥ
39. These great sages, along with men, and the Vedas - which are complete with their main and subsidiary parts and united with Sarasvati and Gayatri - are those who embody the sequence of Vedic ritual (yajña) acts.
लोकपालपराक्रान्तः संचरत्सिद्धमण्डलः ।
अयमुद्दामसौभाग्यः स्वर्गः स्वरविभूषितः ॥ ४० ॥
lokapālaparākrāntaḥ saṃcaratsiddhamaṇḍalaḥ ,
ayamuddāmasaubhāgyaḥ svargaḥ svaravibhūṣitaḥ 40
40. ayam svargaḥ loka-pāla-parākrāntaḥ saṃcarat-siddha-maṇḍalaḥ
uddāma-saubhāgyaḥ svara-vibhūṣitaḥ
40. ayam svargaḥ loka-pāla-parākrāntaḥ saṃcarat-siddha-maṇḍalaḥ
uddāma-saubhāgyaḥ svara-vibhūṣitaḥ
40. This heaven, endowed with the valor of the world-guardians (lokapālas), where groups of accomplished beings (siddhas) wander, is exceedingly fortunate and adorned with divine sounds.
पर्वतद्वीपजलधिकाननैः समलंकृतम् ।
इदं भूमण्डलं चैव त्रिलोकीकर्णकुण्डलम् ॥ ४१ ॥
parvatadvīpajaladhikānanaiḥ samalaṃkṛtam ,
idaṃ bhūmaṇḍalaṃ caiva trilokīkarṇakuṇḍalam 41
41. idam bhū-maṇḍalam ca eva parvata-dvīpa-jaladhi-kānanaiḥ
samalaṅkṛtam tri-lokī-karṇa-kuṇḍalam
41. idam bhū-maṇḍalam ca eva parvata-dvīpa-jaladhi-kānanaiḥ
samalaṅkṛtam tri-lokī-karṇa-kuṇḍalam
41. This Earth (bhūmaṇḍala), adorned with mountains, islands, oceans, and forests, is indeed the earring for the ears of the three worlds (trilokī).
एतत्पातालकुहरं दैत्यदानवभोजितम् ।
अमृतस्त्रीगणाकीर्णं गृहं गगनकोटरम् ॥ ४२ ॥
etatpātālakuharaṃ daityadānavabhojitam ,
amṛtastrīgaṇākīrṇaṃ gṛhaṃ gaganakoṭaram 42
42. etat pātāla-kuharam daitya-dānava-bhojitam
amṛta-strī-gaṇa-ākīrṇam gṛham gagana-koṭaram
42. etat pātāla-kuharam daitya-dānava-bhojitam
amṛta-strī-gaṇa-ākīrṇam gṛham gagana-koṭaram
42. This chasm of the underworld (pātāla), inhabited by Daityas and Danavas, is a dwelling filled with groups of immortal women, a cavernous space akin to a hollow in the sky.
अयमिन्द्रो महाबाहुः प्रजालंकृतदोत्तमः ।
त्रैलोक्यनगरीमेकः पाति पावनयज्ञभुक् ॥ ४३ ॥
ayamindro mahābāhuḥ prajālaṃkṛtadottamaḥ ,
trailokyanagarīmekaḥ pāti pāvanayajñabhuk 43
43. ayam indraḥ mahābāhuḥ prajā-alaṅkṛta-dos-uttamaḥ
pāvana-yajña-bhuk ekaḥ trai-lokya-nagarīm pāti
43. ayam indraḥ mahābāhuḥ prajā-alaṅkṛta-dos-uttamaḥ
pāvana-yajña-bhuk ekaḥ trai-lokya-nagarīm pāti
43. This mighty-armed Indra, whose excellent arms are glorified by his subjects, single-handedly protects the city of the three worlds (trilokī), for he is the enjoyer of pure Vedic rituals (yajña).
दीप्रजालवरत्राभिरवष्टभ्याथ दिग्गणम् ।
क्रमेण प्रतपन्त्येते भानवो भूरिभानवः ॥ ४४ ॥
dīprajālavaratrābhiravaṣṭabhyātha diggaṇam ,
krameṇa pratapantyete bhānavo bhūribhānavaḥ 44
44. dīprajālvaratrābhiḥ avaṣṭabhya atha diggaṇam
krameṇa pratapanti ete bhānavaḥ bhūribhānavaḥ
44. ete bhūribhānavaḥ bhānavaḥ atha dīprajālvaratrābhiḥ
diggaṇam avaṣṭabhya krameṇa pratapanti
44. These immensely luminous rays, having then encompassed the multitude of directions with their brilliant, net-like ropes of light, gradually shine forth.
लोकपाला इमे लोकं रक्षन्ति शुद्धवृत्तयः ।
मर्यादाभिरतुच्छाभिर्गोपाला गोगणं यथा ॥ ४५ ॥
lokapālā ime lokaṃ rakṣanti śuddhavṛttayaḥ ,
maryādābhiratucchābhirgopālā gogaṇaṃ yathā 45
45. lokapālāḥ ime lokam rakṣanti śuddhavṛttayaḥ
maryādābhiḥ atucchābhiḥ gopālāḥ gogaṇam yathā
45. ime śuddhavṛttayaḥ lokapālāḥ lokam atucchābhiḥ
maryādābhiḥ rakṣanti yathā gopālāḥ gogaṇam
45. These guardians of the world (lokapālāḥ), whose conduct is pure, protect the world with profound principles, just as cowherds protect a herd of cows.
उन्मज्जन्ति निमज्जन्ति प्रस्फुरन्ति पतन्ति च ।
तरङ्गा इव तोयानामिमाः प्रतिदिनं प्रजाः ॥ ४६ ॥
unmajjanti nimajjanti prasphuranti patanti ca ,
taraṅgā iva toyānāmimāḥ pratidinaṃ prajāḥ 46
46. unmajjanti nimajjanti prasphuranti patanti ca
taraṅgāḥ iva toyānām imāḥ pratidinam prajāḥ
46. imāḥ prajāḥ pratidinam toyānām taraṅgāḥ iva
unmajjanti nimajjanti prasphuranti ca patanti
46. These beings (prajāḥ) daily emerge, submerge, flutter, and fall, just like waves of water.
सृजामीममहं सर्गं संहरामि तथादृतः ।
अयमात्मनि तिष्ठामि शाम्यामि भुवनेश्वरः ॥ ४७ ॥
sṛjāmīmamahaṃ sargaṃ saṃharāmi tathādṛtaḥ ,
ayamātmani tiṣṭhāmi śāmyāmi bhuvaneśvaraḥ 47
47. sṛjāmi imam aham sargam saṃharāmi tathā ādṛtaḥ
ayam ātmani tiṣṭhāmi śāmyāmi bhuvaneśvaraḥ
47. aham ādṛtaḥ imam sargam sṛjāmi tathā saṃharāmi
ayam bhuvaneśvaraḥ ātmani tiṣṭhāmi śāmyāmi
47. I create this universe, and similarly, I diligently withdraw it. I, the Lord of the worlds (bhuvanesvaraḥ), abide in the Self (ātman) and remain tranquil.
अयं संवत्सरो यात इदं परिणतं युगम् ।
सृष्टेरयमसौ कालः स्वयं संहरणस्य च ॥ ४८ ॥
ayaṃ saṃvatsaro yāta idaṃ pariṇataṃ yugam ,
sṛṣṭerayamasau kālaḥ svayaṃ saṃharaṇasya ca 48
48. ayam saṃvatsaraḥ yātaḥ idam pariṇatam yugam
sṛṣṭeḥ ayam asau kālaḥ svayam saṃharaṇasya ca
48. ayam saṃvatsaraḥ yātaḥ idam yugam pariṇatam
ayam asau kālaḥ sṛṣṭeḥ ca svayam saṃharaṇasya
48. This year has passed, and this age has come to its end. This very time marks both creation and the universe's own dissolution.
अयमेव गतः कल्पो ब्राह्मी रात्रिरियं तता ।
अयमात्मनि तिष्ठामि पूर्णात्मा परमेश्वरः ॥ ४९ ॥
ayameva gataḥ kalpo brāhmī rātririyaṃ tatā ,
ayamātmani tiṣṭhāmi pūrṇātmā parameśvaraḥ 49
49. ayam eva gataḥ kalpaḥ brāhmī rātriḥ iyam tatā
ayam ātmani tiṣṭhāmi pūrṇātmā parameśvaraḥ
49. ayam eva kalpaḥ gataḥ iyam brāhmī rātriḥ tatā
ayam pūrṇātmā parameśvaraḥ ātmani tiṣṭhāmi
49. This very cosmic age (kalpa) has ended, and this is the extended night of Brahmā. I, the perfect Self (ātman) and Supreme Lord, abide in the Self (ātman).
इति भावितया बुद्ध्या ते द्विजा अथ ऐन्दवाः ।
दशाद्रिवृत्तयस्तस्थुः समुत्कीर्णा इवोपलात् ॥ ५० ॥
iti bhāvitayā buddhyā te dvijā atha aindavāḥ ,
daśādrivṛttayastasthuḥ samutkīrṇā ivopalāt 50
50. iti bhāvitayā buddhyā te dvijāḥ atha aindavāḥ
daśādrivṛttayaḥ tasthuḥ samutkīrṇāḥ iva upalāt
50. iti bhāvitayā buddhyā atha te aindavāḥ dvijāḥ
daśādrivṛttayaḥ tasthuḥ samutkīrṇāḥ iva upalāt
50. Thus, with their minds (buddhi) imbued with this understanding, those moon-born twice-born sages (dvija) stood firm, like ten mountains, as if carved out of solid rock.
अधिगतकमलासनक्रमास्ते परिगलितेतरतुच्छवृत्तिजालाः ।
सततमतितरां कुशासनस्थाश्चिरमिति पङ्कजकल्पने विरेजुः ॥ ५१ ॥
adhigatakamalāsanakramāste parigalitetaratucchavṛttijālāḥ ,
satatamatitarāṃ kuśāsanasthāściramiti paṅkajakalpane virejuḥ 51
51. adhigatakamalāsanakramāḥ te
parigalitetaratucchavṛttijālāḥ
satatam atitarām kuśāsanasthāḥ
ciram iti paṅkajakalpane virejuḥ
51. te adhigatakamalāsanakramāḥ
parigalitetaratucchavṛttijālāḥ
satatam atitarām kuśāsanasthāḥ
iti paṅkajakalpane ciram virejuḥ
51. Those (sages) who had mastered the techniques of the lotus posture (kamalāsana), from whom all other webs of trivial activities had fallen away, and who were always seated exceedingly firmly on kusha-grass seats, thus shone for a long time in their lotus-like contemplation (kalpana).