Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-4, chapter-16

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अथाक्षिप्य वचस्तस्य तनयस्य तथा भृगोः ।
उवाच भगवान्कालो वचो गम्भीरनिःस्वनः ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
athākṣipya vacastasya tanayasya tathā bhṛgoḥ ,
uvāca bhagavānkālo vaco gambhīraniḥsvanaḥ 1
1. śrī vasiṣṭha uvāca atha ākṣipya vacaḥ tasya tanayasya
tathā bhṛgoḥ uvāca bhagavān kālaḥ vacaḥ gambhīra-niḥsvanaḥ
1. śrī vasiṣṭha uvāca atha bhagavān kālaḥ tasya tanayasya
tathā bhṛgoḥ vacaḥ ākṣipya gambhīra-niḥsvanaḥ vacaḥ uvāca
1. Śrī Vasiṣṭha said: Then, interrupting the speech of his son and of Bhṛgu, the venerable Time (kāla) spoke words with a deep voice.
काल उवाच ।
समङ्गातापसीमेतां तनुं संत्यज्य भार्गव ।
प्रविशेमां तनुं साधो नगरीमिव पार्थिवः ॥ २ ॥
kāla uvāca ,
samaṅgātāpasīmetāṃ tanuṃ saṃtyajya bhārgava ,
praviśemāṃ tanuṃ sādho nagarīmiva pārthivaḥ 2
2. kālaḥ uvāca samaṅgā-tāpasīm etām tanum saṃtyajya
bhārgava praviśa imām tanum sādho nagarīm iva pārthivaḥ
2. kālaḥ uvāca bhārgava sādho etām samaṅgā-tāpasīm tanum
saṃtyajya pārthivaḥ nagarīm iva imām tanum praviśa
2. Time said: O Bhārgava (son of Bhṛgu), O virtuous one, having completely abandoned this body of the female ascetic Samaṅgā, enter this [new] body, just as a king enters a city.
काले पूर्वजया तन्वा तपः कृत्वा तया पुनः ।
गुरुत्वमसुरेन्द्राणां कर्तव्यं भवतानघ ॥ ३ ॥
kāle pūrvajayā tanvā tapaḥ kṛtvā tayā punaḥ ,
gurutvamasurendrāṇāṃ kartavyaṃ bhavatānagha 3
3. kāle pūrva-jayā tanvā tapaḥ kṛtvā tayā punaḥ
gurutvam asura-indrāṇām kartavyam bhavatā anagha
3. anagha kāle pūrva-jayā tanvā tapaḥ kṛtvā tayā
punaḥ asura-indrāṇām gurutvam bhavatā kartavyam
3. O sinless one, having performed asceticism (tapas) with that former body, you must again undertake the position of preceptor (guru) for the lords of asuras in due course.
महाकल्पान्त आयाते भवता भार्गवी तनुः ।
अपुनर्ग्रहणायैषा त्याज्या प्रम्लानपुष्पवत् ॥ ४ ॥
mahākalpānta āyāte bhavatā bhārgavī tanuḥ ,
apunargrahaṇāyaiṣā tyājyā pramlānapuṣpavat 4
4. mahā-kalpa-ante āyāte bhavatā bhārgavī tanuḥ
apunaḥ-grahaṇāya eṣā tyājyā pramlanapuṣpavat
4. mahā-kalpa-ante āyāte eṣā bhārgavī tanuḥ
bhavatā apunaḥ-grahaṇāya pramlanapuṣpavat tyājyā
4. When the end of a great epoch (mahākalpa) arrives, this body of Bhārgava must be abandoned by you like a withered flower, never to be taken up again.
जीवन्मुक्तपदं प्राप्तस्तन्वा प्राक्तनरूपया ।
महासुरेन्द्रगुरुतां कुर्वंस्तिष्ठ महामते ॥ ५ ॥
jīvanmuktapadaṃ prāptastanvā prāktanarūpayā ,
mahāsurendragurutāṃ kurvaṃstiṣṭha mahāmate 5
5. jīvanmuktapadaṃ prāptaḥ tanvā prāktanarūpayā
mahāsurendragurutāṃ kurvan tiṣṭha mahāmate
5. mahāmate prāktanarūpayā tanvā jīvanmuktapadaṃ
prāptaḥ mahāsurendragurutāṃ kurvan tiṣṭha
5. O great-minded one, having attained the state of a living liberated (jīvanmukta) being with your original body, remain, performing the role of the preceptor (guru) of the great lords of the asuras.
कल्याणमस्तु वां यामो वयं त्वभिमतां दिशम् ।
न किंचिदपि यच्चित्तं यस्य नाभिमतं भवेष्पत् ॥ ६ ॥
kalyāṇamastu vāṃ yāmo vayaṃ tvabhimatāṃ diśam ,
na kiṃcidapi yaccittaṃ yasya nābhimataṃ bhaveṣpat 6
6. kalyāṇam astu vām yāmaḥ vayam tu abhimatām diśam
na kiñcit api yasya cittam na abhimatam bhavet
6. vām kalyāṇam astu.
vayam tu abhimatām diśam yāmaḥ.
yasya cittam kiñcid api na abhimatam bhavet.
6. May there be prosperity for both of you. We, however, are going towards our desired direction. May nothing at all be disagreeable to the mind of anyone.
इत्युक्त्वा मुञ्चतोर्वाष्पं तयोः सोऽन्तरधीयत ।
तप्तांग्योरिव रोदस्योः सममंशुभिरंशुमान् ॥ ७ ॥
ityuktvā muñcatorvāṣpaṃ tayoḥ so'ntaradhīyata ,
taptāṃgyoriva rodasyoḥ samamaṃśubhiraṃśumān 7
7. iti uktvā muñcatoḥ vāṣpam tayoḥ saḥ antaradhīyata
taptāṅgyoḥ iva rodasyoḥ samam aṃśubhiḥ aṃśumān
7. iti uktvā vāṣpam muñcatoḥ tayoḥ saḥ antaradhīyata.
aṃśumān aṃśubhiḥ samam taptāṅgyoḥ iva rodasyoḥ.
7. Having said this, as those two (Brahma and Viṣṇu) were shedding tears, he disappeared, just as the sun (aṃśumān), along with its rays, disappears from the heaven and earth (rodasyoḥ) as if from bodies that had been heated (by its presence/departure).
गते तस्मिन्भगवति कृतान्ते भवितव्यताम् ।
विचार्य भार्गवोऽभेद्यां नियतेर्नियतां गतिम् ॥ ८ ॥
gate tasminbhagavati kṛtānte bhavitavyatām ,
vicārya bhārgavo'bhedyāṃ niyaterniyatāṃ gatim 8
8. gate tasmin bhagavati kṛtānte bhavitavyatām
vicārya bhārgavaḥ abhedyām niyateḥ niyatām gatim
8. tasmin bhagavati kṛtānte gate,
bhārgavaḥ bhavitavyatām niyateḥ abhedyām niyatām gatim vicārya.
8. When that venerable one had departed, having fulfilled his destiny (kṛtānta), Bhārgava, having considered what must be (bhavitavyatā) and the unbreakable, fixed course of destiny (niyati)...
कालकारणसंशुष्कां भाविपुष्पशुभोदयाम् ।
विवेश तां तनुं बालां सुलतामिव माधवः ॥ ९ ॥
kālakāraṇasaṃśuṣkāṃ bhāvipuṣpaśubhodayām ,
viveśa tāṃ tanuṃ bālāṃ sulatāmiva mādhavaḥ 9
9. kālakāraṇasaṃśuṣkām bhāvipuṣpaśubhodayām
viveśa tām tanum bālām sulatām iva mādhavaḥ
9. mādhavaḥ kālakāraṇasaṃśuṣkām bhāvipuṣṣubhodayām
tām bālām tanum sulatām iva viveśa
9. Mādhava entered that young body, which, though withered by time's influence, was destined for an auspicious blossoming of future flowers, just as (the spring season) Mādhava would revitalize a beautiful creeper.
सा ब्राह्मणीतनुर्भूमौ विवर्णवदनाङ्गिका ।
पपात कम्पिता तूर्णं छिन्नमूला लता यथा ॥ १० ॥
sā brāhmaṇītanurbhūmau vivarṇavadanāṅgikā ,
papāta kampitā tūrṇaṃ chinnamūlā latā yathā 10
10. sā brāhmaṇītanuḥ bhūmau vivarṇavadanāṅgikā
papāta kampitā tūrṇam chinnamūlā latā yathā
10. sā vivarṇavadanāṅgikā kampitā brāhmaṇītanuḥ
chinnamūlā latā yathā tūrṇam bhūmau papāta
10. That Brahmin woman's body, its face and limbs discolored, quickly fell to the ground, trembling, just like a creeper whose roots have been severed.
तस्यां प्रविष्टजीवायां पुत्रतन्वां महामुनिः ।
चकाराप्यायनं मन्त्रैः स कमण्डलुवारिभिः ॥ ११ ॥
tasyāṃ praviṣṭajīvāyāṃ putratanvāṃ mahāmuniḥ ,
cakārāpyāyanaṃ mantraiḥ sa kamaṇḍaluvāribhiḥ 11
11. tasyām praviṣṭajīvāyām putratanvām mahāmuniḥ
cakāra āpyāyanam mantraiḥ saḥ kamaṇḍaluvāribhiḥ
11. tasyām praviṣṭajīvāyām putratanvām saḥ mahāmuniḥ
mantraiḥ kamaṇḍaluvāribhiḥ āpyāyanam cakāra
11. Once life had entered that body of the son, the great sage performed a revitalization, using mantras and the water from his water-pot.
सर्वा नाड्यस्ततस्तन्वास्तस्याः पूर्णा विरेजिरे ।
सरितः प्रावृषीवाम्बुपूरपूरितकोटराः ॥ १२ ॥
sarvā nāḍyastatastanvāstasyāḥ pūrṇā virejire ,
saritaḥ prāvṛṣīvāmbupūrapūritakoṭarāḥ 12
12. sarvāḥ nāḍyaḥ tataḥ tanvāḥ tasyāḥ pūrṇāḥ virejire
saritaḥ prāvṛṣi iva ambupūrapūritakoṭarāḥ
12. tataḥ tasyāḥ tanvāḥ sarvāḥ nāḍyaḥ pūrṇāḥ
ambupūrapūritakoṭarāḥ prāvṛṣi saritaḥ iva virejire
12. Then, all the channels of her body became full and shone brightly, just like rivers in the rainy season whose beds are filled with abundant water.
नलिनी प्रावृषीवासौ मधाविव नवा लता ।
यदा पूर्णा तदा तस्याः प्रान्ताः पल्लविता बभुः ॥ १३ ॥
nalinī prāvṛṣīvāsau madhāviva navā latā ,
yadā pūrṇā tadā tasyāḥ prāntāḥ pallavitā babhuḥ 13
13. nalinī prāvṛṣī iva asau madhau iva navā latā
yadā pūrṇā tadā tasyāḥ prāntāḥ pallavitāḥ babhuḥ
13. asau nalinī prāvṛṣī iva,
navā latā madhau iva,
yadā pūrṇā,
tadā tasyāḥ prāntāḥ pallavitāḥ babhuḥ
13. Just like a lotus plant during the rainy season, or a new creeper in spring, when she became complete, her extremities were adorned with sprouts.
अथ शुक्रः समुत्तस्थौ वहत्प्राणसमीरणः ।
रसमारुतसंयोगादापूर्ण इव वारिदः ॥ १४ ॥
atha śukraḥ samuttasthau vahatprāṇasamīraṇaḥ ,
rasamārutasaṃyogādāpūrṇa iva vāridaḥ 14
14. atha śukraḥ samuttasthau vahad-prāṇa-samīraṇaḥ
rasa-māruta-saṃyogāt āpūrṇaḥ iva vāridaḥ
14. atha vahad-prāṇa-samīraṇaḥ śukraḥ samuttasthau
rasa-māruta-saṃyogāt āpūrṇaḥ vāridaḥ iva
14. Then Shukra, with his vital breath (prāṇa) flowing, arose. He was like a cloud fully formed from the combination of moisture and wind.
पुरोऽभिवादयामास पितरं पावनाकृतिम् ।
प्रथमोल्लासितो मेघः स्तनितेनेव पर्वतम् ॥ १५ ॥
puro'bhivādayāmāsa pitaraṃ pāvanākṛtim ,
prathamollāsito meghaḥ staniteneva parvatam 15
15. puraḥ abhivādayāmāsa pitaram pāvanākṛtim
prathama-ullāsitaḥ meghaḥ stanitena iva parvatam
15. saḥ pāvanākṛtim pitaram puraḥ abhivādayāmāsa
prathama-ullāsitaḥ meghaḥ stanitena parvatam iva
15. He bowed before his father, who possessed a purifying form, just as a newly risen cloud salutes a mountain with its thunder.
पिताथ प्राक्तनीं तन्वा आलिलिङ्गाकृतिं ततः ।
स्नेहार्द्रवृत्तिर्जलदश्चिरादद्रितटीमिव ॥ १६ ॥
pitātha prāktanīṃ tanvā āliliṅgākṛtiṃ tataḥ ,
snehārdravṛttirjaladaścirādadritaṭīmiva 16
16. pitā atha prāktanīm tanvā āliliṅga ākṛtim tataḥ
sneha-ārdra-vṛttiḥ jaladaḥ cirāt adri-taṭīm iva
16. atha pitā tanvā prāktanīm ākṛtim āliliṅga tataḥ
sneha-ārdra-vṛttiḥ jaladaḥ cirāt adri-taṭīm iva
16. Then the father, with his body, embraced that ancient form. He was like a cloud whose disposition is moist with affection, embracing a mountain slope after a long separation.
भृगुर्ददर्श सस्नेहं प्राक्तनीं तानवीं तनुम् ।
मत्तो जातेयमित्यास्थां हसन्नपि महामतिः ॥ १७ ॥
bhṛgurdadarśa sasnehaṃ prāktanīṃ tānavīṃ tanum ,
matto jāteyamityāsthāṃ hasannapi mahāmatiḥ 17
17. bhṛguḥ dadarśa sasneham prāktanīm tānavīm tanum
mattaḥ jātā iyam iti āsthām hasan api mahāmatiḥ
17. mahāmatiḥ bhṛguḥ hasan api sasneham prāktanīm
tānavīm tanum "mattaḥ iyam jātā" iti āsthām dadarśa
17. Even the great-minded Bhṛgu, laughing, beheld his former subtle body (tanum) with affection, holding the conviction, "This was born from me."
मत्पुत्रोऽयमिति स्नेहो भृगुमप्यहरत्तदा ।
परमात्मीयता देहे यावदाकृतिभाविनी ॥ १८ ॥
matputro'yamiti sneho bhṛgumapyaharattadā ,
paramātmīyatā dehe yāvadākṛtibhāvinī 18
18. matputraḥ ayam iti snehaḥ bhṛgum api aharat
tadā paramā ātmīyatā dehe yāvat ākṛtibhāvinī
18. tadā "ayam matputraḥ" iti snehaḥ bhṛgum api aharat.
dehe paramā ātmīyatā yāvat ākṛtibhāvinī
18. At that time, affection (sneha), with the thought "this is my son," swayed even Bhṛgu. Supreme self-identification (ātmīyatā) with the body (deha) persists as long as the physical form (ākṛti) endures.
बभूवतुः पितापुत्रौ तावथान्योन्यशोभितौ ।
निशावसानमुदितावर्कपद्माकराविव ॥ १९ ॥
babhūvatuḥ pitāputrau tāvathānyonyaśobhitau ,
niśāvasānamuditāvarkapadmākarāviva 19
19. babhūvatuḥ pitāputrau tau atha anyonyaśobhitau
niśāvasānamuditārkapadmākarau iva
19. atha tau pitāputrau anyonyaśobhitau
niśāvasānamuditārkapadmākarau iva babhūvatuḥ
19. Then, those two, the father and son, mutually adorned each other, like the sun and a lotus lake that shine forth at the end of night.
चिरसंगमसंबद्धाविव चक्राह्वदम्पती ।
घनागमनसस्नेहौ मयूरजलदाविव ॥ २० ॥
cirasaṃgamasaṃbaddhāviva cakrāhvadampatī ,
ghanāgamanasasnehau mayūrajaladāviva 20
20. cirasaṅgamasaṃbaddhau iva cakrāhvadampatī
ghanāgamanasasnehau mayūrajaladau iva
20. (te) cirasaṅgamasaṃbaddhau cakrāhvadampatī iva,
(te) ghanāgamanasasnehau mayūrajaladau iva (āsītām)
20. (They were like) a pair of cakravāka birds joined in a long-awaited reunion, and like peacocks and clouds, filled with affection upon the arrival of rain.
चिरकालदृढोत्कण्ठौ तुल्ययोग्यतया तया ।
स्थित्वा तत्र मुहूर्तं तावथोत्थाय महामती ॥ २१ ॥
cirakāladṛḍhotkaṇṭhau tulyayogyatayā tayā ,
sthitvā tatra muhūrtaṃ tāvathotthāya mahāmatī 21
21. cirakāladṛḍhotkaṇṭhau tulyayogyatayā tayā
sthitvā tatra muhūrtam tau atha utthāya mahāmatī
21. cirakāladṛḍhotkaṇṭhau mahāmatī tau tayā
tulyayogyatayā tatra muhūrtam sthitvā atha utthāya
21. The two great-minded individuals, who had long harbored a firm longing, remained there for a moment, their suitability being equal. Then they rose.
समङ्गाद्विजदेहं तं भस्मसात्तत्र चक्रतुः ।
को हि नाम जगज्जातमाचारं नानुतिष्ठति ॥ २२ ॥
samaṅgādvijadehaṃ taṃ bhasmasāttatra cakratuḥ ,
ko hi nāma jagajjātamācāraṃ nānutiṣṭhati 22
22. samangāt dvijadeham tam bhasmasāt tatra cakratuḥ
kaḥ hi nāma jagajjātam ācāram na anutiṣṭhati
22. samangāt tam dvijadeham tatra bhasmasāt cakratuḥ
kaḥ hi nāma jagajjātam ācāram na anutiṣṭhati
22. From Samanga, they cremated that Brahmin's (dvija) body there, reducing it to ashes. For who, indeed, does not observe a custom (ācāra) established in the world?
एवं तौ कानने तस्मिन्पावने भृगुभार्गवौ ।
संस्थितौ तापसौ दीप्तौ दिवीव शशिभास्करौ ॥ २३ ॥
evaṃ tau kānane tasminpāvane bhṛgubhārgavau ,
saṃsthitau tāpasau dīptau divīva śaśibhāskarau 23
23. evam tau kānane tasmin pāvane bhṛgubhārgavau
saṃsthitau tāpasau dīptau divi iva śaśibhāskarau
23. evam tau bhṛgubhārgavau tāpasau dīptau tasmin
pāvane kānane saṃsthitau śaśibhāskarau divi iva
23. Thus, Bhṛgu and Bhārgava, those two radiant ascetics (tāpasa), remained in that sacred forest, like the moon and sun (śaśibhāskara) in the sky.
चेरतुर्ज्ञातविज्ञेयौ जीवन्मुक्तौ जगद्गुरू ।
देशकालदशौघेषु सुसमौ सुस्थिरौ ततः ॥ २४ ॥
ceraturjñātavijñeyau jīvanmuktau jagadgurū ,
deśakāladaśaugheṣu susamau susthirau tataḥ 24
24. ceratuḥ jñātavijñeyau jīvanmuktau jagadgurū
deśakāladaśaugheṣu susamau susthirau tataḥ
24. jñātavijñeyau jīvanmuktau jagadgurū tataḥ
deśakāladaśaugheṣu susamau susthirau ceratuḥ
24. They, who knew all that was to be known, were liberated (mokṣa) while living, and were teachers of the world (jagadguru), wandered. Thus, amidst the various currents of place, time, and circumstances, they remained perfectly balanced and very steady.
अथासुरगुरुत्वं स शुक्रः कालेन लब्धवान् ।
भृगुरप्यात्मनो योग्ये पदेऽतिष्ठदनामये ॥ २५ ॥
athāsuragurutvaṃ sa śukraḥ kālena labdhavān ,
bhṛgurapyātmano yogye pade'tiṣṭhadanāmaye 25
25. atha asura-gurutvam sa śukraḥ kālena labdhavān |
bhṛguḥ api ātmanaḥ yogye pade atiṣṭhat anāmaye ||
25. atha sa śukraḥ kālena asura-gurutvam labdhavān
bhṛguḥ api ātmanaḥ yogye anāmaye pade atiṣṭhat
25. Then, in time, Shukra obtained the position of preceptor to the asuras. Bhrigu also established himself in a suitable, tranquil position for his own self (ātman).
शुक्रोऽसौ प्रथममिति क्रमेण जातस्तस्मात्सत्परमपदादुदारकीर्तिः ।
स्वेनाशु स्मृतिपदविभ्रमेण पश्चादन्येषु प्रविलुलितो दशान्तरेषु ॥ २६ ॥
śukro'sau prathamamiti krameṇa jātastasmātsatparamapadādudārakīrtiḥ ,
svenāśu smṛtipadavibhrameṇa paścādanyeṣu pravilulito daśāntareṣu 26
26. śukraḥ asau prathamam iti krameṇa jātaḥ
tasmāt sat-parama-padāt udāra-kīrtiḥ
| svena āśu smṛti-pada-vibhramena paścāt
anyeṣu pravilulitaḥ daśāntareṣu ||
26. asau śukraḥ udāra-kīrtiḥ prathamam
tasmāt sat-parama-padāt krameṇa jātaḥ
svena smṛti-pada-vibhramena āśu
paścāt anyeṣu daśāntareṣu pravilulitaḥ
26. This Shukra, who was initially born from that excellent supreme state (satparamapada) with noble fame, was later quickly hurled into other states by his own lapse of memory (smṛtipadavibhrama).