Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-31

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
एवमाकलयन्त्यौ ये निर्गत्य जगतो निजात् ।
अन्तःपुरं ददृशतुर्झटित्येव विनिर्गते ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
evamākalayantyau ye nirgatya jagato nijāt ,
antaḥpuraṃ dadṛśaturjhaṭityeva vinirgate 1
1. śrī vasiṣṭhaḥ uvāca evam ākalayantī yau nirgatya
jagataḥ nijāt antaḥpuram dadṛśatuḥ jhaṭiti eva vinirgate
1. śrī vasiṣṭhaḥ uvāca.
evam ākalayantī yau nirgatya nijāt jagataḥ antaḥpuram jhaṭiti eva vinirgate dadṛśatuḥ
1. Śrī Vasiṣṭha said: Having thus reflected, those two, departing from their own world (jagat), quickly perceived the inner palace (antaḥpura) as they emerged.
घनरात्रितयाल्पाल्पमहानिद्राजनाकुलम् ।
धूपचन्दनकर्पूरकुङ्कुमामोदमन्थरम् ॥ ३ ॥
ghanarātritayālpālpamahānidrājanākulam ,
dhūpacandanakarpūrakuṅkumāmodamantharam 3
3. ghanarātritayā alpaalpmahānidrājanākulam
dhūpacandanakarpoorakuṅkumāmodamantharam
3. ghanarātritayā alpaalpmahānidrājanākulam
dhūpacandanakarpoorakuṅkumāmodamantharam
3. It was filled with a few people deeply asleep due to the dense night (ghanarātritā), and its atmosphere was made heavy (or slow-moving) by the aroma of incense (dhūpa), sandalwood (candana), camphor (karpūra), and saffron (kuṅkuma).
तमालोक्यापरं भर्तुः संसारं गन्तुमादृता ।
पपात लीला संकल्पदेहेनात्रैव तन्नभः ॥ ४ ॥
tamālokyāparaṃ bhartuḥ saṃsāraṃ gantumādṛtā ,
papāta līlā saṃkalpadehenātraiva tannabhaḥ 4
4. tam ālokya aparaṃ bhartuḥ saṃsāraṃ gantum ādṛtā
papāta līlā saṅkalpadehena atra eva tat nabhaḥ
4. tam bhartuḥ aparaṃ saṃsāraṃ ālokya,
gantum ādṛtā līlā,
saṅkalpadehena atra eva tat nabhaḥ papāta
4. Upon seeing that other world (saṃsāra) of her husband, Lila, resolute to enter it, immediately descended into that very space with her thought-body.
स्थितपुष्पभरापूर्णमहाराजमहाशवम् ।
शवपार्श्वोपविष्टान्तश्चित्तलीलाशरीरकम् ॥ ५ ॥
sthitapuṣpabharāpūrṇamahārājamahāśavam ,
śavapārśvopaviṣṭāntaścittalīlāśarīrakam 5
5. sthitapuṣpabharāpūrṇamahārājamahāśavam
śavapārśvopaviṣṭāntaścittalīlāśarīrakam
5. sthitapuṣpabharāpūrṇamahārājamahāśavam
śavapārśvopaviṣṭāntaścittalīlāśarīrakam
5. They saw the great corpse (mahāśava) of the great king (mahārāja), completely covered with abundant flowers. Beside the corpse (śava), they also saw the mind's (citta) illusory body (līlā śarīraka) seated within.
प्राप सार्धं तया देव्या पुनरावरणान्वितम् ।
ब्रह्माण्डमण्डपं स्फारं तं प्रविश्य तथा जवात् ॥ ६ ॥
prāpa sārdhaṃ tayā devyā punarāvaraṇānvitam ,
brahmāṇḍamaṇḍapaṃ sphāraṃ taṃ praviśya tathā javāt 6
6. prāpa sārdhaṃ tayā devyā punar āvaraṇānvitam
brahmāṇḍamaṇḍapaṃ sphāraṃ tam praviśya tathā javāt
6. tayā devyā sārdham,
punaḥ āvaraṇānvitam sphāraṃ tam brahmāṇḍamaṇḍapaṃ prāpa.
(tām) praviśya,
tathā javāt (dadarśa.
.
.
)
6. Together with that goddess (Sarasvati), she (Lila) reached again that vast cosmic pavilion (brahmāṇḍa maṇḍapa) enclosed by coverings; having entered it, she swiftly (continued her journey).
ददर्श भर्तुः संकल्पजगज्जम्बालपल्वलम् ।
सिंहीव शैलकुहरं तमो जलदपङ्किलम् ॥ ७ ॥
dadarśa bhartuḥ saṃkalpajagajjambālapalvalam ,
siṃhīva śailakuharaṃ tamo jaladapaṅkilam 7
7. dadarśa bhartuḥ saṅkalpajagajjambālapalvalam
siṃhī iva śailakuharam tamaḥ jaladapankilam
7. (sā) dadarśa bhartuḥ saṅkalpajagajjambālapalvalam,
siṃhī iva (dārayāṇā),
jaladapankilam tamaḥ śailakuharam (paśyati)
7. She then observed her husband's thought-world, which was like a muddy pond, just as a lioness might behold a mountain cave, dark and murky with clouds.
देव्यो विविशतुस्तत्ते व्योम व्योमात्मिके जगत् ।
ब्रह्माण्डेऽन्तर्यथा पक्वं मृदुबिल्वं पिपीलिके ॥ ८ ॥
devyo viviśatustatte vyoma vyomātmike jagat ,
brahmāṇḍe'ntaryathā pakvaṃ mṛdubilvaṃ pipīlike 8
8. devyo viviśatuḥ tat te vyoma vyomātmike jagat
brahmāṇḍe antar yathā pakvaṃ mṛdubilvaṃ pipīlike
8. vyomātmike devyo,
te vyoma jagat brahmāṇḍe antar viviśatuḥ,
yathā pipīlike pakvaṃ mṛdubilvaṃ (praviśataḥ)
8. O two goddesses, who embody the essence of space (ātman), you both entered that spatial world within the cosmic egg (brahmāṇḍa), just as two ants enter a ripe, soft bilva fruit.
तत्र लोकान्तराण्यद्रीनन्तरिक्षमतीत्य ते ।
प्रापतुर्भूतलं शैलमण्डलाम्भोधिसंकुलम् ॥ ९ ॥
tatra lokāntarāṇyadrīnantarikṣamatītya te ,
prāpaturbhūtalaṃ śailamaṇḍalāmbhodhisaṃkulam 9
9. tatra lokāntarāṇi adrīn antarikṣam atītya te
prāpatuḥ bhūtalam śailamaṇḍalāmbhodhisaṅkulam
9. tatra te lokāntarāṇi adrīn antarikṣam atītya
śailamaṇḍalāmbhodhisaṅkulam bhūtalam prāpatuḥ
9. Having crossed other worlds, mountains, and the sky there, the two of them reached the earth's surface, which was crowded with mountain ranges and oceans.
मेरुणालंकृतं जम्बुद्वीपं नवदलोदरम् ।
गत्वाथ भारते वर्षे लीलानाथस्य मण्डलम् ॥ १० ॥
meruṇālaṃkṛtaṃ jambudvīpaṃ navadalodaram ,
gatvātha bhārate varṣe līlānāthasya maṇḍalam 10
10. meruṇā alaṅkṛtam jambudvīpam navadalodaram
gatvā atha bhārate varṣe līlānāthasya maṇḍalam
10. atha meruṇā alaṅkṛtam navadalodaram jambudvīpam
gatvā bhārate varṣe līlānāthasya maṇḍalam
10. Then, after reaching Jambudvipa, which is adorned by Mount Meru and has nine internal divisions, they arrived at the realm of the Lord of Divine Play (līlānātha) in the land of Bharata.
एतस्मिन्नन्तरे तस्मिन्मण्डले मण्डितावनौ ।
चक्रेऽवस्कन्दनं कश्चित्सामन्तोद्रिक्तभूमिपः ॥ ११ ॥
etasminnantare tasminmaṇḍale maṇḍitāvanau ,
cakre'vaskandanaṃ kaścitsāmantodriktabhūmipaḥ 11
11. etasmin antare tasmin maṇḍale maṇḍitāvanau
cakre avaskandanam kaścit sāmantodriktabhūmipaḥ
11. etasmin antare tasmin maṇḍale maṇḍitāvanau
kaścit sāmantodriktabhūmipaḥ avaskandanam cakre
11. In the meantime, in that very realm, on its adorned land, a certain king, emboldened by his vassals, launched an attack.
तेन संग्रामसंरम्भे प्रेक्षार्थं समुपागतैः ।
त्रैलोक्यभूतैस्तद्व्योम बभूवात्यन्तसंकटम् ॥ १२ ॥
tena saṃgrāmasaṃrambhe prekṣārthaṃ samupāgataiḥ ,
trailokyabhūtaistadvyoma babhūvātyantasaṃkaṭam 12
12. tena saṅgrāmasaṃrambhe prekṣārtham samupāgataiḥ
trailokyabhūtaiḥ tat vyoma babhūva atyantasaṅkaṭam
12. tena prekṣārtham saṅgrāmasaṃrambhe samupāgataiḥ
trailokyabhūtaiḥ tat vyoma atyantasaṅkaṭam babhūva
12. Because of that attack, the sky became extremely congested, as beings from the three worlds had arrived to witness the onset of the battle.
अशङ्कितागते तत्ते देव्यौ ददृशतुर्नभः ।
नभश्चरगणाक्रान्तमम्बुदैरिव मालितम् ॥ १३ ॥
aśaṅkitāgate tatte devyau dadṛśaturnabhaḥ ,
nabhaścaragaṇākrāntamambudairiva mālitam 13
13. aśaṅkitāgate tat te devyau dadṛśatuḥ nabhaḥ
nabhaścaragaṇākrāntam ambudaiḥ iva mālitam
13. te devyau aśaṅkitāgate tat nabhaḥ dadṛśatuḥ
nabhaścaragaṇākrāntam ambudaiḥ iva mālitam
13. At its unexpected arrival, those two goddesses saw that sky, which was overrun by hosts of sky-dwellers (nabhaścaragaṇa) and, as it were, adorned with clouds.
सिद्धचारणगन्धर्वगणविद्याधरान्वितम् ।
शूरग्रहणसंरब्धस्वर्गलोकाप्सरोवृतम् ॥ १४ ॥
siddhacāraṇagandharvagaṇavidyādharānvitam ,
śūragrahaṇasaṃrabdhasvargalokāpsarovṛtam 14
14. siddhacāraṇagandharvagaṇavidyādharānvitam
śūragrahaṇasaṃrabdhasvargalokāpsarovṛtam
14. siddhacāraṇagandharvagaṇavidyādharānvitam
śūragrahaṇasaṃrabdhasvargalokāpsarovṛtam
14. It was teeming with groups of Siddhas, Cāraṇas, Gandharvas, and Vidyādharas, and surrounded by Apsarases of the heavenly world who were agitated by the capture of heroes.
रक्तमांसोन्मुखोन्मत्तभूतरक्षःपिशाचकम् ।
पुष्पवृष्टिभिरापूर्णहस्तविद्याधराङ्गनम् ॥ १५ ॥
raktamāṃsonmukhonmattabhūtarakṣaḥpiśācakam ,
puṣpavṛṣṭibhirāpūrṇahastavidyādharāṅganam 15
15. raktamāṃsonmukhonmattabhūtarākṣasapiśācakum
puṣpavṛṣṭibhiḥ āpūrṇahastavidyādharāṅganam
15. raktamāṃsonmukhonmattabhūtarākṣasapiśācakum
puṣpavṛṣṭibhiḥ āpūrṇahastavidyādharāṅganam
15. It was crowded with Bhūtas, Rākṣasas, and Piśācas, maddened and eager for blood and flesh; and with Vidyādhara women whose hands were full with showers of flowers.
वेतालयक्षकूश्माण्डैर्द्वन्द्वालोकनसादरैः ।
आयुधापातरक्षार्थं गृहीताद्रितटैर्वृतम् ॥ १६ ॥
vetālayakṣakūśmāṇḍairdvandvālokanasādaraiḥ ,
āyudhāpātarakṣārthaṃ gṛhītādritaṭairvṛtam 16
16. vetālayakṣakūṣmāṇḍaiḥ dvandvālokanasādaraiḥ
āyudhāpātarakṣārtham gṛhītādritaṭaiḥ vṛtam
16. vetālayakṣakūṣmāṇḍaiḥ dvandvālokanasādaraiḥ
āyudhāpātarakṣārtham gṛhītādritaṭaiḥ vṛtam
16. Furthermore, it was surrounded by Vetālas, Yakṣas, and Kūṣmāṇḍas, who were eager to watch the duels and had seized mountain slopes to protect themselves from falling weapons.
अस्त्रमार्गनभोभागविद्रवद्भूतमण्डलम् ।
आहोपुरुषिकाक्षुब्धप्रेक्षकामोदनोद्भटम् ॥ १७ ॥
astramārganabhobhāgavidravadbhūtamaṇḍalam ,
āhopuruṣikākṣubdhaprekṣakāmodanodbhaṭam 17
17. astramārganabhobhāgavidravadbhūtamaṇḍalam
āhopuruṣikākṣubdhaprekṣakāmodanodbhaṭam
17. astramārganabhobhāgavidravadbhūtamaṇḍalam
āhopuruṣikākṣubdhaprekṣakāmodanodbhaṭam
17. This scene is characterized by a host of beings scattering in the sky region, which serves as the path for weapons; it is also formidable due to the delight of spectators stirred by a display of bravado.
आसन्नभीमसंग्रामकिंवदन्तीपरस्परम् ।
लीलाहासविलासोत्कसुन्दरीधृतचामरम् ॥ १८ ॥
āsannabhīmasaṃgrāmakiṃvadantīparasparam ,
līlāhāsavilāsotkasundarīdhṛtacāmaram 18
18. āsannabhīmasaṃgrāmakiṃvadantīparasparam
līlāhāsavilāsotkasundarīdhṛtacāmaram
18. āsannabhīmasaṃgrāmakiṃvadantīparasparam
līlāhāsavilāsotkasundarīdhṛtacāmaram
18. It is characterized by mutual rumors of an imminent, terrible battle (saṃgrāma); and by whisks (cāmara) held by beautiful women eager with playful laughter and charming dalliance.
धर्माप्रेक्ष्यप्रयुक्ताग्र्यमुनिस्वस्त्ययनस्तवम् ।
संपन्नानेकलोकेशवनितावसरस्तवम् ॥ १९ ॥
dharmāprekṣyaprayuktāgryamunisvastyayanastavam ,
saṃpannānekalokeśavanitāvasarastavam 19
19. dharmāprekṣyaprayuktāgryamunisvastyayanastavam
saṃpannānekalokeśavanitāvasarastavam
19. dharmāprekṣyaprayuktāgryamunisvastyayanastavam
saṃpannānekalokeśavanitāvasarastavam
19. It is marked by benedictory chants and praises recited by foremost sages concerning the profound natural law (dharma); and by opportune praises from the women of numerous lords of the worlds.
स्वर्गार्हशूरानयनव्यग्रेन्द्रभटभासुरम् ।
शूरार्थालंकृतोत्तुङ्गलोकपालाख्यवारणम् ॥ २० ॥
svargārhaśūrānayanavyagrendrabhaṭabhāsuram ,
śūrārthālaṃkṛtottuṅgalokapālākhyavāraṇam 20
20. svargārhaśūrānayanavyagrendrabhaṭabhāsuram
śūrārthālaṃkṛtottuṅgalokapālākhyavāraṇam
20. svargārhaśūrānayanavyagrendrabhaṭabhāsuram
śūrārthālaṃkṛtottuṅgalokapālākhyavāraṇam
20. It is resplendent with Indra's eager warriors escorting heroes worthy of heaven (svarga); adorned with lofty elephants, referred to as the guardians of the world (lokapāla), for the sake of these heroes.
आगच्छच्छूरसन्मानोन्मुखगन्धर्वचारणम् ।
शूरोन्मुखामरस्त्रैणकटाक्षेक्षितसद्भटम् ॥ २१ ॥
āgacchacchūrasanmānonmukhagandharvacāraṇam ,
śūronmukhāmarastraiṇakaṭākṣekṣitasadbhaṭam 21
21. āgacchat śūrasanmānonmukhagandharvacāraṇam
śūronmukhāmarastraiṇakaṭākṣekṣitasadbhaṭam
21. śūrasanmānonmukhagandharvacāraṇam āgacchat
śūronmukhāmarastraiṇakaṭākṣekṣitasadbhaṭam
21. The scene was marked by the arrival of Gandharvas and Cāraṇas, eager to honor the brave. It also featured excellent warriors, beheld by the sidelong glances of celestial women, who were themselves eager for heroes.
वीरदोर्दण्डकाश्लेषलम्पटस्त्रीगणाकरम् ।
शुक्लेन शूरयशसा चन्द्रीकृतदिवाकरम् ॥ २२ ॥
vīradordaṇḍakāśleṣalampaṭastrīgaṇākaram ,
śuklena śūrayaśasā candrīkṛtadivākaram 22
22. wīradoṛdaṇḍakāśleṣalampaṭastrīgaṇākaram
śuklena śūrayaśasā candrīkṛtadiwākaram
22. wīradoṛdaṇḍakāśleṣalampaṭastrīgaṇākaram
śuklena śūrayaśasā candrīkṛtadiwākaram
22. It was a scene rich with groups of women eager for the embrace of the mighty arms of heroes. It rendered the sun moon-like by the pure fame of heroes.
श्रीराम उवाच ।
भगवञ्छूरशब्देन कीदृशः प्रोच्यते भटः ।
स्वर्गालंकरण कः स्यात्को वा डिम्भाहवो भवेत् ॥ २३ ॥
śrīrāma uvāca ,
bhagavañchūraśabdena kīdṛśaḥ procyate bhaṭaḥ ,
svargālaṃkaraṇa kaḥ syātko vā ḍimbhāhavo bhavet 23
23. śrīrāmaḥ uwāca bhagawan śūraśabdena kīdṛśaḥ procyate
bhaṭaḥ swargālaṅkaraṇa kaḥ syāt kaḥ wā ḍimbhāhawaḥ bhavet
23. śrīrāmaḥ uwāca bhagawan śūraśabdena kīdṛśaḥ bhaṭaḥ procyate
kaḥ swargālaṅkaraṇa syāt wā kaḥ ḍimbhāhawaḥ bhavet
23. Śrī Rāma said: "O Revered Sir, by the word 'śūra' (hero), what kind of warrior is truly described? Who would be an ornament of heaven, and who, conversely, would be involved in a trifling skirmish?"
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
शास्त्रोक्ताचारयुक्तस्य प्रभोरर्थेन यो रणे ।
मृतो वाथ जयी वा स्यात्स शूरः शूरलोकभाक् ॥ २४ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
śāstroktācārayuktasya prabhorarthena yo raṇe ,
mṛto vātha jayī vā syātsa śūraḥ śūralokabhāk 24
24. śrīwasiṣṭhaḥ uwāca śāstroktācārayuktasya prabhoḥ arthena
yaḥ raṇe mṛtaḥ wā atha jayī wā syāt saḥ śūraḥ śūralokabhāk
24. śrīwasiṣṭhaḥ uwāca yaḥ śāstroktācārayuktasya prabhoḥ arthena
raṇe mṛtaḥ wā atha jayī wā syāt saḥ śūraḥ śūralokabhāk
24. Śrī Vasiṣṭha said: "A warrior who, for the sake of a lord (prabhu) adhering to the conduct prescribed by the scriptures, either dies or becomes victorious in battle, is a true hero (śūra) and attains the realm of heroes."
अन्यथा प्राणिकृत्ताङ्गो रणे यो मृतिमाप्नुयात् ।
डिम्भाहवहतः प्रोक्तः स नरो नरकास्पदम् ॥ २५ ॥
anyathā prāṇikṛttāṅgo raṇe yo mṛtimāpnuyāt ,
ḍimbhāhavahataḥ proktaḥ sa naro narakāspadam 25
25. anyathā prāṇikṛttāṅgaḥ raṇe yaḥ mṛtim āpnuyāt
ḍimbhāhavahataḥ proktaḥ saḥ naraḥ narakāspadam
25. yaḥ prāṇikṛttāṅgaḥ raṇe anyathā mṛtim āpnuyāt,
saḥ naraḥ ḍimbhāhavahataḥ narakāspadam proktaḥ.
25. A person whose limbs are severed by an opponent and who dies in battle in an improper manner, is declared to have been killed in a chaotic (ḍimbhāhava) combat and is destined for hell (naraka).
अयथाशास्त्रसंचारवृत्तेरर्थेन युध्यते ।
यो नरस्तस्य संग्रामे मृतस्य निरयोऽक्षयः ॥ २६ ॥
ayathāśāstrasaṃcāravṛtterarthena yudhyate ,
yo narastasya saṃgrāme mṛtasya nirayo'kṣayaḥ 26
26. ayathāśāstrasaṃcāravṛtteḥ arthena yudhyate yaḥ
naraḥ tasya saṃgrāme mṛtasya nirayaḥ akṣayaḥ
26. yaḥ naraḥ ayathāśāstrasaṃcāravṛtteḥ arthena yudhyate,
tasya saṃgrāme mṛtasya akṣayaḥ nirayaḥ (bhavati).
26. That man who fights for wealth acquired through conduct not in accordance with the scriptures (śāstra), for him, if he dies in battle, the torment of hell (niraya) is eternal.
यथासंभवशास्त्रार्थलोकाचारानुवृत्तिमान् ।
युध्यते तादृशश्चैव भक्तः शूरः स उच्यते ॥ २७ ॥
yathāsaṃbhavaśāstrārthalokācārānuvṛttimān ,
yudhyate tādṛśaścaiva bhaktaḥ śūraḥ sa ucyate 27
27. yathāsaṃbhavaśāstrārthalokācārānuvṛttimān
yudhyate tādṛśaḥ ca eva bhaktaḥ śūraḥ saḥ ucyate
27. yaḥ yathāsaṃbhavaśāstrārthalokācārānuvṛttimān yudhyate,
saḥ tādṛśaḥ eva bhaktaḥ śūraḥ ca ucyate.
27. Such a one who fights, diligently adhering to scriptural injunctions and local customs as much as possible, is called a devoted (bhakta) hero (śūra).
गोरर्थे ब्राह्मणस्यार्थे मित्रस्यार्थे च सन्मते ।
शरणागतयत्नेन स मृतः स्वर्गभूषणम् ॥ २८ ॥
gorarthe brāhmaṇasyārthe mitrasyārthe ca sanmate ,
śaraṇāgatayatnena sa mṛtaḥ svargabhūṣaṇam 28
28. goḥ arthe brāhmaṇasya arthe mitrasya arthe ca
sanmate śaraṇāgatayatnena saḥ mṛtaḥ svargabhūṣaṇam
28. sanmate,
yaḥ goḥ arthe,
brāhmaṇasya arthe ca,
mitrasya arthe,
śaraṇāgatayatnena (ca) mṛtaḥ,
saḥ svargabhūṣaṇam (bhavati).
28. O esteemed one (sanmata), one who dies for the sake of a cow, or for a Brahmin, or for a friend, or in the effort to protect a refugee, he, when dead, becomes an ornament to heaven (svarga).
परिपाल्यस्वदेशैकपालने यः स्थितः सदा ।
राजा मृतास्तदर्थं ये ते वीरा वीरलोकिनः ॥ २९ ॥
paripālyasvadeśaikapālane yaḥ sthitaḥ sadā ,
rājā mṛtāstadarthaṃ ye te vīrā vīralokinaḥ 29
29. paripālya-svadeśa-eka-pālane yaḥ sthitaḥ sadā
rājā mṛtāḥ tad-artham ye te vīrāḥ vīra-lokinaḥ
29. yaḥ rājā sadā paripālya-svadeśa-eka-pālane sthitaḥ,
ye ca tad-artham mṛtāḥ,
te vīrāḥ vīra-lokinaḥ (bhavanti).
29. A king (rājā) who is always intent on the sole, thorough protection of his own country, and those heroes (vīrā) who die for that purpose, they attain the world of heroes.
प्रजोपद्रवनिष्ठस्य राज्ञोऽराज्ञोऽथ वा प्रभोः ।
अर्थेन ये मृता युद्धे ते वै निरयगामिनः ॥ ३० ॥
prajopadravaniṣṭhasya rājño'rājño'tha vā prabhoḥ ,
arthena ye mṛtā yuddhe te vai nirayagāminaḥ 30
30. praja-upadrava-niṣṭhasya rājñaḥ arājñaḥ atha vā
prabhoḥ arthena ye mṛtāḥ yuddhe te vai niraya-gāminaḥ
30. praja-upadrava-niṣṭhasya rājñaḥ arājñaḥ vā prabhoḥ arthena ye yuddhe mṛtāḥ,
te vai niraya-gāminaḥ (bhavanti).
30. Those who die in battle for the sake of the wealth of a ruler (rājā) – or even a non-ruler or any lord – who is intent on oppressing the populace, they indeed go to hell.
ये हि राज्ञामराज्ञां वाप्ययथाशास्त्रकारिणाम् ।
रणे म्रियन्ते छिन्नाङ्गास्ते वै निरयगामिनः ॥ ३१ ॥
ye hi rājñāmarājñāṃ vāpyayathāśāstrakāriṇām ,
raṇe mriyante chinnāṅgāste vai nirayagāminaḥ 31
31. ye hi rājñām arājñām vā api ayathā-śāstra-kāriṇām
raṇe mriyante chinna-aṅgāḥ te vai niraya-gāminaḥ
31. ye hi ayathā-śāstra-kāriṇām rājñām arājñām vā api raṇe chinna-aṅgāḥ mriyante,
te vai niraya-gāminaḥ (bhavanti).
31. Indeed, those whose limbs are severed and who die in battle while serving kings (rājā) or even non-kings who act contrary to the scriptures (śāstra), they truly go to hell.
धर्म्यं यथा तथा युद्धं यदि स्यात्तर्हि संस्थितिः ।
नाशयेयुरलं मत्ताः परलोकभयोज्झिताः ॥ ३२ ॥
dharmyaṃ yathā tathā yuddhaṃ yadi syāttarhi saṃsthitiḥ ,
nāśayeyuralaṃ mattāḥ paralokabhayojjhitāḥ 32
32. dharmyam yathā tathā yuddham yadi syāt tarhi saṃsthitiḥ
nāśayeyuḥ alam mattāḥ para-loka-bhaya-ujjhitaḥ
32. yadi yuddham dharmyam yathā tathā syāt,
tarhi saṃsthitiḥ (syāt).
(anye tu) para-loka-bhaya-ujjhitaḥ mattāḥ alam nāśayeyuḥ.
32. If a battle were fought in accordance with natural law (dharma), then there would be stability. Otherwise, arrogant individuals, having abandoned the fear of the next world, would indeed cause destruction.
यत्र यत्र हतः शूरः स्वर्ग इत्यवशोक्तयः ।
धर्मे योद्धा भवेच्छूर इत्येवं शास्त्रनिश्चयः ॥ ३३ ॥
yatra yatra hataḥ śūraḥ svarga ityavaśoktayaḥ ,
dharme yoddhā bhavecchūra ityevaṃ śāstraniścayaḥ 33
33. yatra yatra hataḥ śūraḥ svargaḥ iti avaśoktayaḥ
dharme yodhā bhavet śūraḥ iti evam śāstraniścayaḥ
33. yatra yatra śūraḥ hataḥ (tatra)
svargaḥ iti avaśoktayaḥ (bhavanti)
dharme (yaḥ) yodhā śūraḥ bhavet
iti evam śāstraniścayaḥ (asti)
33. Wherever a warrior is slain, people involuntarily exclaim, 'He goes to heaven.' Yet, this is the established conclusion of the scriptures: a warrior is truly heroic only when he fights for "dharma" (natural law).
सदाचारवतामर्थे खड्गधारां सहन्ति ये ।
ते शूरा इति कथ्यन्ते शेषा डिम्भाहवाहताः ॥ ३४ ॥
sadācāravatāmarthe khaḍgadhārāṃ sahanti ye ,
te śūrā iti kathyante śeṣā ḍimbhāhavāhatāḥ 34
34. sādācāravatām arthe khaḍgadhārām sahanti ye
te śūrāḥ iti kathyante śeṣāḥ dimbhāhavāhatāḥ
34. ye sādācāravatām arthe khaḍgadhārām sahanti,
te śūrāḥ iti kathyante; śeṣāḥ dimbhāhavāhatāḥ (eva santi)
34. Those who endure the sword's edge for the sake of the virtuous are called true warriors. The rest are merely children struck down in battle.
तेषामर्थे रणे व्योम्नि तिष्ठन्त्युत्कण्ठिताशयाः ।
शूरीभूतमहासत्त्वदयितोक्तिसुराङ्गनाः ॥ ३५ ॥
teṣāmarthe raṇe vyomni tiṣṭhantyutkaṇṭhitāśayāḥ ,
śūrībhūtamahāsattvadayitoktisurāṅganāḥ 35
35. teṣām arthe raṇe vyomni tiṣṭhanti utkaṇṭhitāśayāḥ
śūrībhūtamahāsatvodayitoktisurāṅganāḥ
35. teṣām arthe śūrībhūtamahāsatvodayitoktisurāṅganāḥ
utkaṇṭhitāśayāḥ (satyaḥ) raṇe vyomni tiṣṭhanti
35. For their sake, with eager hearts, celestial damsels - whose utterances are cherished by great, heroic beings - stand in the sky, (even) on the battlefield.
विद्याधरीमधुरमन्थरगीतिगर्भं मन्दारमाल्यवलनाकुलकामिनीकम् ।
विश्रान्तकान्तसुरसिद्धविमानपङ्क्ति व्योमोत्सवोच्चरितशोभमिवोल्ललास ॥ ३६ ॥
vidyādharīmadhuramantharagītigarbhaṃ mandāramālyavalanākulakāminīkam ,
viśrāntakāntasurasiddhavimānapaṅkti vyomotsavoccaritaśobhamivollalāsa 36
36. vidyādharīmadhuramantharagītigarbham
mandāramālyavalanākulakāminīkam
viśrāntakāntasurasiddhavimānapaṅkti
vyomotsavoccaritaśobham iva ullalāsa
36. vyomotsavoccaritaśobham
vidyādharīmadhuramantharagītigarbham
mandāramālyavalanākulakāminīkam
viśrāntakāntasurasiddhavimānapaṅkti iva ullalāsa
36. The sky sparkled, as if manifesting the splendor of a celestial festival, filled with the sweet, gentle songs of Vidyadharis, bustling with women agitated by the swaying of Mandara garlands, and graced by halted rows of beautiful celestial chariots belonging to gods and perfected beings.