योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-5, chapter-21
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
एवं प्रबोधितस्तेन तदा पुण्येन पावनः ।
प्रबोधमाप प्राकाश्यं प्रभात इव भूतलम् ॥ १ ॥
एवं प्रबोधितस्तेन तदा पुण्येन पावनः ।
प्रबोधमाप प्राकाश्यं प्रभात इव भूतलम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
evaṃ prabodhitastena tadā puṇyena pāvanaḥ ,
prabodhamāpa prākāśyaṃ prabhāta iva bhūtalam 1
evaṃ prabodhitastena tadā puṇyena pāvanaḥ ,
prabodhamāpa prākāśyaṃ prabhāta iva bhūtalam 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca evam prabodhitaḥ tena tadā puṇyena
pāvanaḥ prabodham āpa prākāśyam prabhātaḥ iva bhūtalam
pāvanaḥ prabodham āpa prākāśyam prabhātaḥ iva bhūtalam
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca tadā evam tena puṇyena prabodhitaḥ
pāvanaḥ prabhātaḥ iva bhūtalam prākāśyam prabodham āpa
pāvanaḥ prabhātaḥ iva bhūtalam prākāśyam prabodham āpa
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Thus, awakened by that virtuous one, the purified one then attained full enlightenment, just as the earth's surface becomes illuminated at dawn.
उभावपि ततः सिद्धौ ज्ञानविज्ञानपारगौ ।
विचेरतुर्वने तस्मिन्यावदिच्छमनिन्दितौ ॥ २ ॥
विचेरतुर्वने तस्मिन्यावदिच्छमनिन्दितौ ॥ २ ॥
ubhāvapi tataḥ siddhau jñānavijñānapāragau ,
viceraturvane tasminyāvadicchamaninditau 2
viceraturvane tasminyāvadicchamaninditau 2
2.
ubhāu api tataḥ siddhau jñānavijñānapāragau
viceratuḥ vane tasmin yāvat iccham aninditau
viceratuḥ vane tasmin yāvat iccham aninditau
2.
tataḥ ubhāu api siddhau jñānavijñānapāragau
aninditau tasmin vane yāvat iccham viceratuḥ
aninditau tasmin vane yāvat iccham viceratuḥ
2.
Thereafter, both of them, those perfected ones (siddhau) who had mastered knowledge (jñāna) and discriminative realization (vijñāna), and who were faultless, wandered in that forest as they wished.
ततः कदाचित्कालेन निर्वाणपदमागतौ ।
तौ विदेहौ गतस्नेहौ दीपाविव शमं गतौ ॥ ३ ॥
तौ विदेहौ गतस्नेहौ दीपाविव शमं गतौ ॥ ३ ॥
tataḥ kadācitkālena nirvāṇapadamāgatau ,
tau videhau gatasnehau dīpāviva śamaṃ gatau 3
tau videhau gatasnehau dīpāviva śamaṃ gatau 3
3.
tataḥ kadācit kālena nirvāṇapadam āgatau
tau videhau gatasnehau dīpāu iva śamam gatau
tau videhau gatasnehau dīpāu iva śamam gatau
3.
tataḥ kadācit kālena tau nirvāṇapadam āgatau
videhau gatasnehau dīpāu iva śamam gatau
videhau gatasnehau dīpāu iva śamam gatau
3.
Then, in course of time, those two, having attained the state of final liberation (nirvāṇa), became free from body consciousness (videhau) and devoid of all attachments, and like two lamps, they subsided into peace (śama).
एवं प्राग्भुक्तदेहानामनन्ता जनबन्धुता ।
आः कैः किं गृह्यते ताभ्यः किं वा संत्यज्यतेऽनघ ॥ ४ ॥
आः कैः किं गृह्यते ताभ्यः किं वा संत्यज्यतेऽनघ ॥ ४ ॥
evaṃ prāgbhuktadehānāmanantā janabandhutā ,
āḥ kaiḥ kiṃ gṛhyate tābhyaḥ kiṃ vā saṃtyajyate'nagha 4
āḥ kaiḥ kiṃ gṛhyate tābhyaḥ kiṃ vā saṃtyajyate'nagha 4
4.
evam prāgbhuktadehānām anantā janabandhutā āḥ kaiḥ
kim gṛhyate tābhyaḥ kim vā saṃtyajyate anagha
kim gṛhyate tābhyaḥ kim vā saṃtyajyate anagha
4.
evam prāgbhuktadehānām anantā janabandhutā (asti).
āḥ anagha kaiḥ tābhyaḥ kim gṛhyate vā kim saṃtyajyate
āḥ anagha kaiḥ tābhyaḥ kim gṛhyate vā kim saṃtyajyate
4.
Thus, for those who have previously experienced countless bodies, there is an endless kinship with various beings. Alas, O faultless one, what can be taken from these (relationships), or what can be truly abandoned?
तस्मादासामनन्तानां तृष्णानां रघुनन्दन ।
उपायस्त्याग एवैको न नाम परिपालनम् ॥ ५ ॥
उपायस्त्याग एवैको न नाम परिपालनम् ॥ ५ ॥
tasmādāsāmanantānāṃ tṛṣṇānāṃ raghunandana ,
upāyastyāga evaiko na nāma paripālanam 5
upāyastyāga evaiko na nāma paripālanam 5
5.
tasmāt āsām anantānām tṛṣṇānām raghunandana
upāyaḥ tyāgaḥ eva ekaḥ na nāma paripālanam
upāyaḥ tyāgaḥ eva ekaḥ na nāma paripālanam
5.
raghunandana tasmāt āsām anantānām tṛṣṇānām ekaḥ upāyaḥ tyāgaḥ eva,
paripālanam nāma na.
paripālanam nāma na.
5.
Therefore, O descendant of Raghu, the only solution for these endless cravings is indeed renunciation, not their sustenance.
चिन्तनेनैधते चिन्ता त्विन्धनेनेव पावकः ।
नश्यत्यचिन्ततेनैव विनेन्धनमिवानलः ॥ ६ ॥
नश्यत्यचिन्ततेनैव विनेन्धनमिवानलः ॥ ६ ॥
cintanenaidhate cintā tvindhaneneva pāvakaḥ ,
naśyatyacintatenaiva vinendhanamivānalaḥ 6
naśyatyacintatenaiva vinendhanamivānalaḥ 6
6.
cintanena edhate cintā tu indhanena iva pāvakaḥ
naśyati acintatena eva vinā indhanam iva analaḥ
naśyati acintatena eva vinā indhanam iva analaḥ
6.
cintā cintanena indhanena iva pāvakaḥ tu edhate.
acintatena eva naśyati,
indhanam vinā analaḥ iva.
acintatena eva naśyati,
indhanam vinā analaḥ iva.
6.
Worry (cintā) increases through contemplation, just as fire (pāvaka) grows with fuel. It is destroyed by not contemplating it, just as fire perishes without fuel.
ध्येयत्यागरथारूढः करुणोदारया दृशा ।
लोकमालोकयन्दीनमातिष्ठोत्तिष्ठ राघव ॥ ७ ॥
लोकमालोकयन्दीनमातिष्ठोत्तिष्ठ राघव ॥ ७ ॥
dhyeyatyāgarathārūḍhaḥ karuṇodārayā dṛśā ,
lokamālokayandīnamātiṣṭhottiṣṭha rāghava 7
lokamālokayandīnamātiṣṭhottiṣṭha rāghava 7
7.
dhyeyatyāgarathārūḍhaḥ karuṇodārayā dṛśā
lokam ālokayan dīnam ātiṣṭha uttiṣṭha rāghava
lokam ālokayan dīnam ātiṣṭha uttiṣṭha rāghava
7.
rāghava,
dhyeyatyāgarathārūḍhaḥ,
karuṇodārayā dṛśā dīnam lokam ālokayan,
ātiṣṭha,
uttiṣṭha.
dhyeyatyāgarathārūḍhaḥ,
karuṇodārayā dṛśā dīnam lokam ālokayan,
ātiṣṭha,
uttiṣṭha.
7.
O Rāghava, mounted on the chariot of relinquishing all objects of meditation (dhyeya-tyāga), observing the distressed world with a compassionate and magnanimous gaze, stand firm and rise up!
एषा ब्राह्मी स्थितिः स्वच्छा निष्कामा विगतामया ।
एनां प्राप्य महाबाहो विमूढोऽपि न मुह्यति ॥ ८ ॥
एनां प्राप्य महाबाहो विमूढोऽपि न मुह्यति ॥ ८ ॥
eṣā brāhmī sthitiḥ svacchā niṣkāmā vigatāmayā ,
enāṃ prāpya mahābāho vimūḍho'pi na muhyati 8
enāṃ prāpya mahābāho vimūḍho'pi na muhyati 8
8.
eṣā brāhmī sthitiḥ svacchā niṣkāmā vigatāmayā
enām prāpya mahābāho vimūḍhaḥ api na muhyati
enām prāpya mahābāho vimūḍhaḥ api na muhyati
8.
mahābāho,
eṣā svacchā niṣkāmā vigatāmayā brāhmī sthitiḥ.
enām prāpya,
vimūḍhaḥ api na muhyati.
eṣā svacchā niṣkāmā vigatāmayā brāhmī sthitiḥ.
enām prāpya,
vimūḍhaḥ api na muhyati.
8.
This is the pure, desireless, and affliction-free state of Brahman (brāhmī sthiti). Having attained this, O mighty-armed one, even a deluded person is no longer confused.
एकं विवेकं सुहृदमेकां प्रौढसखीं धियम् ।
आदाय विहरन्नेव संकटेषु न मुह्यति ॥ ९ ॥
आदाय विहरन्नेव संकटेषु न मुह्यति ॥ ९ ॥
ekaṃ vivekaṃ suhṛdamekāṃ prauḍhasakhīṃ dhiyam ,
ādāya viharanneva saṃkaṭeṣu na muhyati 9
ādāya viharanneva saṃkaṭeṣu na muhyati 9
9.
ekam vivekam suhṛdam ekām prauḍhasakhīm
dhiyam ādāya viharan eva saṃkaṭeṣu na muhyati
dhiyam ādāya viharan eva saṃkaṭeṣu na muhyati
9.
ekam suhṛdam vivekam ekām prauḍhasakhīm
dhiyam ādāya viharan eva saṃkaṭeṣu na muhyati
dhiyam ādāya viharan eva saṃkaṭeṣu na muhyati
9.
Adopting discernment as one's sole friend and mature intelligence as one's only companion, one does not become bewildered even when moving through difficulties.
विनिवारितसर्वार्थादपहस्तितबान्धवात् ।
न स्वधैर्यादृते कश्चिदभ्युद्धरति संकटात् ॥ १० ॥
न स्वधैर्यादृते कश्चिदभ्युद्धरति संकटात् ॥ १० ॥
vinivāritasarvārthādapahastitabāndhavāt ,
na svadhairyādṛte kaścidabhyuddharati saṃkaṭāt 10
na svadhairyādṛte kaścidabhyuddharati saṃkaṭāt 10
10.
vinivāritasarvārthāt apahastitabāndhavāt na
svadhairyāt ṛte kaścit abhyuddharati saṃkaṭāt
svadhairyāt ṛte kaścit abhyuddharati saṃkaṭāt
10.
vinivāritasarvārthāt apahastitabāndhavāt kaścit
na svadhairyāt ṛte saṃkaṭāt abhyuddharati
na svadhairyāt ṛte saṃkaṭāt abhyuddharati
10.
When all means are thwarted and relatives have abandoned, no one can rescue a person from crisis except their own courage.
वैराग्येणाथ शास्त्रेण महत्त्वादिगुणैरपि ।
यत्नेनापद्विघातार्थं स्वयमेवोन्नयेन्मनः ॥ ११ ॥
यत्नेनापद्विघातार्थं स्वयमेवोन्नयेन्मनः ॥ ११ ॥
vairāgyeṇātha śāstreṇa mahattvādiguṇairapi ,
yatnenāpadvighātārthaṃ svayamevonnayenmanaḥ 11
yatnenāpadvighātārthaṃ svayamevonnayenmanaḥ 11
11.
vairāgyeṇa atha śāstreṇa mahattvādiguṇaiḥ api
yatnena āpadvighātārtham svayam eva unnayet manaḥ
yatnena āpadvighātārtham svayam eva unnayet manaḥ
11.
vairāgyeṇa atha śāstreṇa mahattvādiguṇaiḥ api
yatnena svayam eva āpadvighātārtham manaḥ unnayet
yatnena svayam eva āpadvighātārtham manaḥ unnayet
11.
Through dispassion, scripture, and noble qualities such as greatness, one should, with effort, elevate one's own mind to prevent adversity.
न तत्त्रिभुवनैश्वर्यान्न कोशाद्रत्नधारिणः ।
फलमासाद्यते चित्ताद्यन्महत्त्वोपबृंहितात् ॥ १२ ॥
फलमासाद्यते चित्ताद्यन्महत्त्वोपबृंहितात् ॥ १२ ॥
na tattribhuvanaiśvaryānna kośādratnadhāriṇaḥ ,
phalamāsādyate cittādyanmahattvopabṛṃhitāt 12
phalamāsādyate cittādyanmahattvopabṛṃhitāt 12
12.
na tat tribhuvanaiśvaryāt na kośāt ratnadhāriṇaḥ
phalam āsādyate cittāt yat mahattvopabṛṃhitāt
phalam āsādyate cittāt yat mahattvopabṛṃhitāt
12.
yat mahattvopabṛṃhitāt cittāt phalam āsādyate,
tat tribhuvanaiśvaryāt na,
ratnadhāriṇaḥ kośāt na
tat tribhuvanaiśvaryāt na,
ratnadhāriṇaḥ kośāt na
12.
The outcome attained from a mind enhanced by greatness is not obtained from the sovereignty of the three worlds, nor from a jewel-laden treasury.
तदेतस्मिञ्जगत्कुक्षौ पातोत्पातनदोलनैः ।
पतन्ति पुरुषा ये वै मनस्तेषां गतज्वरम् ॥ १३ ॥
पतन्ति पुरुषा ये वै मनस्तेषां गतज्वरम् ॥ १३ ॥
tadetasmiñjagatkukṣau pātotpātanadolanaiḥ ,
patanti puruṣā ye vai manasteṣāṃ gatajvaram 13
patanti puruṣā ye vai manasteṣāṃ gatajvaram 13
13.
tat etasmin jagat-kukṣau pāta-utpātana-dolanaiḥ
patanti puruṣāḥ ye vai manaḥ teṣām gata-jvaram
patanti puruṣāḥ ye vai manaḥ teṣām gata-jvaram
13.
ye vai puruṣāḥ etasmin jagat-kukṣau pāta-utpātana-dolanaiḥ patanti,
teṣām manaḥ gata-jvaram
teṣām manaḥ gata-jvaram
13.
Therefore, for those individuals (puruṣa) who are tossed about in this world's womb by the oscillations of falling and rising, their mind becomes free from distress (jvara).
पूर्णे मनसि संपूर्णं जगत्सर्वं सुधाद्रवैः ।
उपानद्रूढपादस्य ननु चर्मास्तृतैव भूः ॥ १४ ॥
उपानद्रूढपादस्य ननु चर्मास्तृतैव भूः ॥ १४ ॥
pūrṇe manasi saṃpūrṇaṃ jagatsarvaṃ sudhādravaiḥ ,
upānadrūḍhapādasya nanu carmāstṛtaiva bhūḥ 14
upānadrūḍhapādasya nanu carmāstṛtaiva bhūḥ 14
14.
pūrṇe manasi saṃpūrṇam jagat sarvam sudhā-dravaiḥ
upānat-rūḍha-pādasya nanu carma-āstṛtā eva bhūḥ
upānat-rūḍha-pādasya nanu carma-āstṛtā eva bhūḥ
14.
manasi pūrṇe (sati),
sarvam jagat sudhā-dravaiḥ saṃpūrṇam (bhavati).
(Yataḥ) upānat-rūḍha-pādasya (puruṣasya),
bhūḥ nanu carma-āstṛtā eva (bhavati).
sarvam jagat sudhā-dravaiḥ saṃpūrṇam (bhavati).
(Yataḥ) upānat-rūḍha-pādasya (puruṣasya),
bhūḥ nanu carma-āstṛtā eva (bhavati).
14.
When the mind is complete and content, the entire world appears to be full of nectar. Indeed, for one whose feet are covered by sandals, the whole earth is as if covered with leather.
वैराग्यात्पूर्णतामेति मनो नाशावशानुगम् ।
आशया रिक्ततामेति शरदेव सरोमलम् ॥ १५ ॥
आशया रिक्ततामेति शरदेव सरोमलम् ॥ १५ ॥
vairāgyātpūrṇatāmeti mano nāśāvaśānugam ,
āśayā riktatāmeti śaradeva saromalam 15
āśayā riktatāmeti śaradeva saromalam 15
15.
vairāgyāt pūrṇatām eti manaḥ nāśa-vaśa-anugam
āśayā riktatām eti śarad iva saraḥ malam
āśayā riktatām eti śarad iva saraḥ malam
15.
manaḥ nāśa-vaśa-anugam (sat),
vairāgyāt pūrṇatām eti.
(Tadeva manas) āśayā riktatām eti,
yathā śarad iva saraḥ malam (prāpnoti).
vairāgyāt pūrṇatām eti.
(Tadeva manas) āśayā riktatām eti,
yathā śarad iva saraḥ malam (prāpnoti).
15.
The mind, by following the sway of renunciation (nāśa-vaśa), attains fullness through dispassion (vairāgya). Conversely, by desire (āśā), it attains emptiness, just as a lake becomes murky (with mud) in autumn.
हृदयं शून्यतामेति प्रकटीकृतकोटरम् ।
अगस्तिपीतार्णववदाशाविवशचेतसाम् ॥ १६ ॥
अगस्तिपीतार्णववदाशाविवशचेतसाम् ॥ १६ ॥
hṛdayaṃ śūnyatāmeti prakaṭīkṛtakoṭaram ,
agastipītārṇavavadāśāvivaśacetasām 16
agastipītārṇavavadāśāvivaśacetasām 16
16.
hṛdayam śūnyatām eti prakaṭī-kṛta-koṭaram
agasti-pīta-arṇava-vat āśā-vivaśa-cetasām
agasti-pīta-arṇava-vat āśā-vivaśa-cetasām
16.
āśā-vivaśa-cetasām hṛdayam agasti-pīta-arṇava-vat prakaṭī-kṛta-koṭaram (sat) śūnyatām eti.
16.
The heart of those whose minds are overwhelmed by desire (āśā) attains emptiness, its inner hollow exposed, just like the ocean that was drunk by Agasti.
यस्य चित्ततरौ स्फारे तृष्णाचपलमर्कटी ।
न वल्गति महत्तस्य राजते हृद्वनं ततम् ॥ १७ ॥
न वल्गति महत्तस्य राजते हृद्वनं ततम् ॥ १७ ॥
yasya cittatarau sphāre tṛṣṇācapalamarkaṭī ,
na valgati mahattasya rājate hṛdvanaṃ tatam 17
na valgati mahattasya rājate hṛdvanaṃ tatam 17
17.
yasya cittatarau sphāre tṛṣṇācapalamarkaṭī
na valgati mahat tasya rājate hṛdvanam tatam
na valgati mahat tasya rājate hṛdvanam tatam
17.
yasya sphāre cittatarau tṛṣṇācapalamarkaṭī
na valgati tasya mahat tatam hṛdvanam rājate
na valgati tasya mahat tatam hṛdvanam rājate
17.
For one whose vast mind-tree is not disturbed by the restless monkey of desire, his expansive heart-forest shines gloriously.
पद्माक्षकोशं त्रिजगद्गोष्पदं योजनव्रजम् ।
निमेषार्धं महाकल्पः स्पृहारहितचेतसाम् ॥ १८ ॥
निमेषार्धं महाकल्पः स्पृहारहितचेतसाम् ॥ १८ ॥
padmākṣakośaṃ trijagadgoṣpadaṃ yojanavrajam ,
nimeṣārdhaṃ mahākalpaḥ spṛhārahitacetasām 18
nimeṣārdhaṃ mahākalpaḥ spṛhārahitacetasām 18
18.
padmākṣakośam trijagadgoṣpadam yojanavrajam
nimeṣārdham mahākalpaḥ spṛhārahitacetasām
nimeṣārdham mahākalpaḥ spṛhārahitacetasām
18.
spṛhārahitacetasām padmākṣakośam trijagadgoṣpadam
yojanavrajam mahākalpaḥ nimeṣārdham
yojanavrajam mahākalpaḥ nimeṣārdham
18.
For those whose minds are free from desire, the three worlds are (as insignificant as) the orb of a lotus eye or a cow's hoofprint; a journey of many yojanas and a great cosmic age are (both considered) half a wink.
शीतता सा न शीतांशोर्न हिमाचलकन्दरे ।
न रम्भाचन्दनावल्यां निःस्पृहेषु मनःसु या ॥ १९ ॥
न रम्भाचन्दनावल्यां निःस्पृहेषु मनःसु या ॥ १९ ॥
śītatā sā na śītāṃśorna himācalakandare ,
na rambhācandanāvalyāṃ niḥspṛheṣu manaḥsu yā 19
na rambhācandanāvalyāṃ niḥspṛheṣu manaḥsu yā 19
19.
śītatā sā na śītāṃśoḥ na himācalakandare na
rambhācandanāvalyām niḥspṛheṣu manaḥsu yā
rambhācandanāvalyām niḥspṛheṣu manaḥsu yā
19.
yā śītatā niḥspṛheṣu manaḥsu sā na śītāṃśoḥ
na himācalakandare na rambhācandanāvalyām
na himācalakandare na rambhācandanāvalyām
19.
That coolness which resides in desireless minds is found neither in the moon, nor in the caves of the Himalayas, nor in a sequence of plantain trees and sandalwood paste.
न तथा भाति पूर्णेन्दुर्न पूर्णः क्षीरसागरः ।
न लक्ष्मीवदनं कान्तं स्पृहाहीनं यथा मनः ॥ २० ॥
न लक्ष्मीवदनं कान्तं स्पृहाहीनं यथा मनः ॥ २० ॥
na tathā bhāti pūrṇendurna pūrṇaḥ kṣīrasāgaraḥ ,
na lakṣmīvadanaṃ kāntaṃ spṛhāhīnaṃ yathā manaḥ 20
na lakṣmīvadanaṃ kāntaṃ spṛhāhīnaṃ yathā manaḥ 20
20.
na tathā bhāti pūrṇenduḥ na pūrṇaḥ kṣīrasāgaraḥ
na lakṣmīvadanam kāntam spṛhāhīnam yathā manaḥ
na lakṣmīvadanam kāntam spṛhāhīnam yathā manaḥ
20.
spṛhāhīnam manaḥ yathā bhāti tathā na pūrṇenduḥ
na pūrṇaḥ kṣīrasāgaraḥ na kāntam lakṣmīvadanam
na pūrṇaḥ kṣīrasāgaraḥ na kāntam lakṣmīvadanam
20.
Neither does the full moon shine so brightly, nor the full ocean of milk, nor the lovely face of Lakshmi, as does a mind devoid of desire.
यथाब्दलेखा शशिनं सुधालेपं मषी यथा ।
दूषयत्येवमेवान्तर्नरमाशापिशाचिका ॥ २१ ॥
दूषयत्येवमेवान्तर्नरमाशापिशाचिका ॥ २१ ॥
yathābdalekhā śaśinaṃ sudhālepaṃ maṣī yathā ,
dūṣayatyevamevāntarnaramāśāpiśācikā 21
dūṣayatyevamevāntarnaramāśāpiśācikā 21
21.
yathā abdarekhā śaśinam sudhālepam maṣī yathā
dūṣayati evam eva antaḥ naram āśāpiśācikā
dūṣayati evam eva antaḥ naram āśāpiśācikā
21.
yathā abdarekhā śaśinam,
yathā maṣī sudhālepam,
evam eva āśāpiśācikā naram antaḥ dūṣayati.
yathā maṣī sudhālepam,
evam eva āśāpiśācikā naram antaḥ dūṣayati.
21.
Just as a cloud streak mars the moon, and just as soot stains a lime-plastered surface, so too does the demoness of desire (āśā) inwardly corrupt a person.
आशाख्याश्चित्तवृक्षस्य शाखाः स्थगितदिक्तटाः ।
तासु च्छिन्नास्वरूपत्वं याति चित्तमहाद्रुमः ॥ २२ ॥
तासु च्छिन्नास्वरूपत्वं याति चित्तमहाद्रुमः ॥ २२ ॥
āśākhyāścittavṛkṣasya śākhāḥ sthagitadiktaṭāḥ ,
tāsu cchinnāsvarūpatvaṃ yāti cittamahādrumaḥ 22
tāsu cchinnāsvarūpatvaṃ yāti cittamahādrumaḥ 22
22.
āśākhyāḥ cittavṛkṣasya śākhāḥ stagitadiktatāḥ
tāsu chinnāsu svarūpatvam yāti cittamahādrumaḥ
tāsu chinnāsu svarūpatvam yāti cittamahādrumaḥ
22.
cittavṛkṣasya āśākhyāḥ stagitadiktatāḥ śākhāḥ,
tāsu chinnāsu,
cittamahādrumaḥ svarūpatvam yāti.
tāsu chinnāsu,
cittamahādrumaḥ svarūpatvam yāti.
22.
The branches of the mind-tree (citta) are called desires (āśā), and they obscure the horizons. When those (desires) are severed, the great mind-tree (citta) attains its true nature.
छिन्नतृष्णामहाशाखे चित्तस्थाणौ स्थितिं गते ।
एकरूपतया धैर्यं प्रयाति शतशाखताम् ॥ २३ ॥
एकरूपतया धैर्यं प्रयाति शतशाखताम् ॥ २३ ॥
chinnatṛṣṇāmahāśākhe cittasthāṇau sthitiṃ gate ,
ekarūpatayā dhairyaṃ prayāti śataśākhatām 23
ekarūpatayā dhairyaṃ prayāti śataśākhatām 23
23.
chinnatṛṣṇāmahāśākhe cittasthāṇau sthitim gate
ekarūpatayā dhairyam prayāti śataśākhatām
ekarūpatayā dhairyam prayāti śataśākhatām
23.
chinnatṛṣṇāmahāśākhe cittasthāṇau sthitim gate (sati),
dhairyam ekarūpatayā śataśākhatām prayāti.
dhairyam ekarūpatayā śataśākhatām prayāti.
23.
When the mind (citta), which is like a stump because its great branches of craving (tṛṣṇā) have been severed, attains a steady state, then fortitude (dhairya) becomes uniform and achieves a multi-branched, extensive state.
अनस्तमितधैर्येण तेन चित्ते क्षयं गते ।
तत्पदं प्राप्यते राम यत्र नाशो न विद्यते ॥ २४ ॥
तत्पदं प्राप्यते राम यत्र नाशो न विद्यते ॥ २४ ॥
anastamitadhairyeṇa tena citte kṣayaṃ gate ,
tatpadaṃ prāpyate rāma yatra nāśo na vidyate 24
tatpadaṃ prāpyate rāma yatra nāśo na vidyate 24
24.
anastamitadhairyeṇa tena citte kṣayam gate
tat padam prāpyate rāma yatra nāśaḥ na vidyate
tat padam prāpyate rāma yatra nāśaḥ na vidyate
24.
rāma,
anastamitadhairyeṇa tena citte kṣayam gate tat padam prāpyate yatra nāśaḥ na vidyate.
anastamitadhairyeṇa tena citte kṣayam gate tat padam prāpyate yatra nāśaḥ na vidyate.
24.
O Rāma, when the mind (citta) of that individual, whose fortitude (dhairya) remains undiminished, has ceased, that state is attained where no destruction (nāśa) exists.
एतासां चित्तवृत्तीनामाशानामुत्तमाशयः ।
न ददासि प्ररोहं चेत्तद्भयं नास्ति राघव ॥ २५ ॥
न ददासि प्ररोहं चेत्तद्भयं नास्ति राघव ॥ २५ ॥
etāsāṃ cittavṛttīnāmāśānāmuttamāśayaḥ ,
na dadāsi prarohaṃ cettadbhayaṃ nāsti rāghava 25
na dadāsi prarohaṃ cettadbhayaṃ nāsti rāghava 25
25.
etāsām cittavṛttīnām āśānām uttama-āśayaḥ na
dadāsi praroham cet tat bhayam na asti rāghava
dadāsi praroham cet tat bhayam na asti rāghava
25.
rāghava uttama-āśayaḥ cet etāsām cittavṛttīnām
āśānām praroham na dadāsi tat bhayam na asti
āśānām praroham na dadāsi tat bhayam na asti
25.
O Rāghava, noble-minded one, if you do not allow these mental modifications (cittavṛtti) in the form of desires to take root, then there will be no fear.
चित्तं वृत्तिविहीनं ते यदा यातमचित्तताम् ।
तदा मोक्षमयीमन्तः सत्तामाप्नोषि तां तताम् ॥ २६ ॥
तदा मोक्षमयीमन्तः सत्तामाप्नोषि तां तताम् ॥ २६ ॥
cittaṃ vṛttivihīnaṃ te yadā yātamacittatām ,
tadā mokṣamayīmantaḥ sattāmāpnoṣi tāṃ tatām 26
tadā mokṣamayīmantaḥ sattāmāpnoṣi tāṃ tatām 26
26.
cittam vṛttivihīnam te yadā yātam acittatām
tadā mokṣamayīm antaḥ sattām āpnoṣi tām tatām
tadā mokṣamayīm antaḥ sattām āpnoṣi tām tatām
26.
yadā te cittam vṛttivihīnam acittatām yātam
tadā antaḥ tām tatām mokṣamayīm sattām āpnoṣi
tadā antaḥ tām tatām mokṣamayīm sattām āpnoṣi
26.
When your mind (citta) becomes devoid of its modifications (vṛtti) and attains the state of no-mind, then internally you obtain that all-pervading existence which consists of liberation (mokṣa).
चित्तकौशिकपक्षिण्या तृष्णया क्षुब्धयान्तरे ।
अमङ्गलानि विस्तारमलमायान्ति राघव ॥ २७ ॥
अमङ्गलानि विस्तारमलमायान्ति राघव ॥ २७ ॥
cittakauśikapakṣiṇyā tṛṣṇayā kṣubdhayāntare ,
amaṅgalāni vistāramalamāyānti rāghava 27
amaṅgalāni vistāramalamāyānti rāghava 27
27.
cittakauśikapakṣiṇyā tṛṣṇayā kṣubdhyayā antare
amaṅgalāni vistāram alam āyānti rāghava
amaṅgalāni vistāram alam āyānti rāghava
27.
rāghava antare cittakauśikapakṣiṇyā kṣubdhyayā
tṛṣṇayā amaṅgalāni vistāram alam āyānti
tṛṣṇayā amaṅgalāni vistāram alam āyānti
27.
O Rāghava, by the craving (tṛṣṇā) agitated within, like a cuckoo-bird of the mind (citta), misfortunes attain full expansion.
चिन्तनं वृत्तिरित्युक्तं वर्तते चित्तमाशया ।
चित्तवृत्तिमतो ह्याशां त्यक्त्वा निश्चित्ततां व्रज ॥ २८ ॥
चित्तवृत्तिमतो ह्याशां त्यक्त्वा निश्चित्ततां व्रज ॥ २८ ॥
cintanaṃ vṛttirityuktaṃ vartate cittamāśayā ,
cittavṛttimato hyāśāṃ tyaktvā niścittatāṃ vraja 28
cittavṛttimato hyāśāṃ tyaktvā niścittatāṃ vraja 28
28.
cintanam vṛttiḥ iti uktam vartate cittam āśayā
cittavṛttimataḥ hi āśām tyaktvā niścittatām vraja
cittavṛttimataḥ hi āśām tyaktvā niścittatām vraja
28.
cintanam vṛttiḥ iti uktam (asti).
cittam āśayā vartate.
hi cittavṛttimataḥ (tvam) āśām tyaktvā niścittatām vraja.
cittam āśayā vartate.
hi cittavṛttimataḥ (tvam) āśām tyaktvā niścittatām vraja.
28.
Thinking is said to be a mental modification (vṛtti), and the mind (citta) functions through desire (āśā). Therefore, O you who are possessed of mental modifications, abandon desire (āśā) and attain the state of no-mind (niścittatā).
यो यया वर्तते वृत्त्या स तयैव विना क्षयी ।
अतश्चित्तोपशान्त्यर्थं तद्वृत्तिं प्रक्षयं नय ॥ २९ ॥
अतश्चित्तोपशान्त्यर्थं तद्वृत्तिं प्रक्षयं नय ॥ २९ ॥
yo yayā vartate vṛttyā sa tayaiva vinā kṣayī ,
ataścittopaśāntyarthaṃ tadvṛttiṃ prakṣayaṃ naya 29
ataścittopaśāntyarthaṃ tadvṛttiṃ prakṣayaṃ naya 29
29.
yaḥ yayā vartate vṛttyā saḥ tayā eva vinā kṣayī
ataḥ cittopaśāntyartham tadvṛttim prakṣayam naya
ataḥ cittopaśāntyartham tadvṛttim prakṣayam naya
29.
yaḥ yayā vṛttyā vartate saḥ tayā eva vinā kṣayī
ataḥ cittopaśāntyartham tadvṛttim prakṣayam naya
ataḥ cittopaśāntyartham tadvṛttim prakṣayam naya
29.
Whoever identifies with and persists by a particular mental disposition (vṛtti) will experience loss and decay when that disposition is absent. Therefore, for the sake of the mind's tranquility, bring that very disposition to complete destruction.
प्रशमितसकलैषणो महात्मन्भव भवबन्धमपास्य मुक्तचित्तः ।
मनसि निगडरज्जवः कदाशाः परिगलितासु च तासु को न मुक्तः ॥ ३० ॥
मनसि निगडरज्जवः कदाशाः परिगलितासु च तासु को न मुक्तः ॥ ३० ॥
praśamitasakalaiṣaṇo mahātmanbhava bhavabandhamapāsya muktacittaḥ ,
manasi nigaḍarajjavaḥ kadāśāḥ parigalitāsu ca tāsu ko na muktaḥ 30
manasi nigaḍarajjavaḥ kadāśāḥ parigalitāsu ca tāsu ko na muktaḥ 30
30.
praśamitasakalaiṣaṇaḥ mahātman
bhava bhavabandham apāsya muktacittaḥ
manasi nigaḍarajjvaḥ kadāśāḥ
parigalitāsu ca tāsu kaḥ na muktaḥ
bhava bhavabandham apāsya muktacittaḥ
manasi nigaḍarajjvaḥ kadāśāḥ
parigalitāsu ca tāsu kaḥ na muktaḥ
30.
mahātman praśamitasakalaiṣaṇaḥ
bhavabandham apāsya muktacittaḥ bhava
ca manasi kadāśāḥ nigaḍarajjvaḥ
tāsu parigalitāsu kaḥ na muktaḥ
bhavabandham apāsya muktacittaḥ bhava
ca manasi kadāśāḥ nigaḍarajjvaḥ
tāsu parigalitāsu kaḥ na muktaḥ
30.
O great-souled one (mahātman), become one whose every desire has been completely pacified. Abandon the bondage of existence (bhavabandha) and attain a liberated mind. Illusory hopes (kadāśā) are like the ropes of fetters in the mind; when those have completely fallen away, who is not then free (mukta)?
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21 (current chapter)
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216