Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-201

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवाल्मीकिरुवाच ।
अथार्वाक्साधुवादेषु प्रशान्तेषु शनैःशनैः ।
ज्ञानोपदेशमासाद्य प्रोल्लसत्स्विव राजसु ॥ १ ॥
śrīvālmīkiruvāca ,
athārvāksādhuvādeṣu praśānteṣu śanaiḥśanaiḥ ,
jñānopadeśamāsādya prollasatsviva rājasu 1
1. śrīvālmīkiḥ uvāca atha arvāk sādhuvādeṣu praśānteṣu
śanaiḥśanaiḥ jñānopadeśam āsādya prollasatsu iva rājasu
1. śrīvālmīkiḥ uvāca.
atha arvāk sādhuvādeṣu praśānteṣu śanaiḥśanaiḥ,
jñānopadeśam āsādya,
rājasu prollasatsu iva.
1. Śrī Vālmīki said: Then, as the recent virtuous discussions gradually subsided, and as if kings, having received the instruction of knowledge, began to shine brightly.
प्रशान्तसंसृतिभ्रान्तौ जने चरितमात्मनः ।
स्वयं हसति चित्तेन सत्यं समनुधावता ॥ २ ॥
praśāntasaṃsṛtibhrāntau jane caritamātmanaḥ ,
svayaṃ hasati cittena satyaṃ samanudhāvatā 2
2. praśānta-saṃsṛti-bhrāntau jane caritam ātmanaḥ
svayam hasati cittena satyam samanudhavatā
2. jane praśānta-saṃsṛti-bhrāntau,
satyam samanudhavatā cittena ātmanaḥ caritam svayam hasati.
2. When the delusion concerning the cycle of transmigration (saṃsāra) has completely subsided in a person, the story of their true self (ātman) spontaneously reveals itself through a mind that is pursuing truth.
वलच्चित्तकलं ज्ञानसमास्वादनतत्परे ।
विवेकिनि सभालोके शान्ते ध्यानमिवास्थिते ॥ ३ ॥
valaccittakalaṃ jñānasamāsvādanatatpare ,
vivekini sabhāloke śānte dhyānamivāsthite 3
3. valat-cittakalam jñāna-samāsvādana-tatpare
vivekini sabhā-aloke śānte dhyānam iva āsthite
3. valat-cittakalam jñāna-samāsvādana-tatpare vivekini,
śānte sabhā-aloke dhyānam iva āsthite.
3. In the discerning (vivekin) individual, whose subtle mental faculties are actively engaged, intensely focused on thoroughly savoring knowledge, calm, and settled in the assembly as if in deep meditation (dhyāna).
बद्धपद्मासने रामे सभ्रातरि गुरोः पुरः ।
स्थिते कृताञ्जलौ दीप्तगुरुवक्रगतेक्षणे ॥ ४ ॥
baddhapadmāsane rāme sabhrātari guroḥ puraḥ ,
sthite kṛtāñjalau dīptaguruvakragatekṣaṇe 4
4. baddha-padmāsane rāme sa-bhrātari guroḥ puraḥ
sthite kṛta-añjalau dīpta-guru-vaktra-gata-īkṣaṇe
4. rāme sa-bhrātari baddha-padmāsane,
guroḥ puraḥ sthite,
kṛta-añjalau,
dīpta-guru-vaktra-gata-īkṣaṇe.
4. While Rāma, seated in the lotus posture (padmāsana) with his brother, was present before the guru, with folded hands (kṛta-añjali) and his gaze fixed on the guru's radiant face.
पार्थिवे किमपि ध्यानमिवास्वादयति स्थितिम् ।
जीवन्मुक्तात्मिकामन्तरादिमध्यान्तपावनीम् ॥ ५ ॥
pārthive kimapi dhyānamivāsvādayati sthitim ,
jīvanmuktātmikāmantarādimadhyāntapāvanīm 5
5. pārthive kimapi dhyānam iva āsvādayati sthitim
jīvanmuktātmikām antar ādimadhyāntapāvanīm
5. pārthive kimapi dhyānam iva jīvanmuktātmikām
ādimadhyāntapāvanīm sthitim antar āsvādayati
5. On the earthly plane, one experiences a certain state, as if in meditation (dhyāna), which has the nature of a living liberated soul (jīvanmukta) and purifies internally from its very beginning, through its middle, to its end.
ग्रहीतुमर्चां भक्तानां मानितार्थजनो मुनिः ।
तूष्णीं क्षणमिव स्थित्वा प्रोवाचानाकुलाक्षरम् ॥ ६ ॥
grahītumarcāṃ bhaktānāṃ mānitārthajano muniḥ ,
tūṣṇīṃ kṣaṇamiva sthitvā provācānākulākṣaram 6
6. grahītum arcām bhaktānām mānitārthajanaḥ muniḥ
tūṣṇīm kṣaṇam iva sthitvā provāca anākulākṣaram
6. bhaktānām arcām grahītum mānitārthajanaḥ muniḥ
tūṣṇīm kṣaṇam iva sthitvā anākulākṣaram provāca
6. The sage, whose purpose was honored by the people, having remained silent as if for a moment, then spoke with words free from agitation, to accept the worship of the devotees.
स्वकुलाकाशशीतांशो राम राजीवलोचन ।
किमन्यदिच्छसि श्रोतुं कथयामिमतेच्छया ॥ ७ ॥
svakulākāśaśītāṃśo rāma rājīvalocana ,
kimanyadicchasi śrotuṃ kathayāmimatecchayā 7
7. svakulākāśaśītāṃśo rāma rājīvalocana kim
anyat icchasi śrotum kathayāmi imā te icchayā
7. rāma rājīvalocana svakulākāśaśītāṃśo kim
anyat śrotum icchasi? imā te icchayā kathayāmi
7. O Rama, O lotus-eyed one, O moon in the sky of your own family! What else do you wish to hear? I will tell (it) according to this desire of yours.
स्थितिं च कीदृशीमेनामद्यानुभवसि स्वयम् ।
किंरूपमिदमाभासं जागतं वद पश्यसि ॥ ८ ॥
sthitiṃ ca kīdṛśīmenāmadyānubhavasi svayam ,
kiṃrūpamidamābhāsaṃ jāgataṃ vada paśyasi 8
8. sthitim ca kīdṛśīm enām adya anubhavasi svayam
kim rūpam idam ābhāsam jāgatam vada paśyasi
8. ca adya svayam enām kīdṛśīm sthitim anubhavasi?
kim rūpam idam jāgatam ābhāsam paśyasi vada
8. And what kind of state do you yourself experience today? Tell me, of what form do you perceive this worldly manifestation?
इत्युक्ते मुनिना तेन प्राह राजकुमारकः ।
अविह्वलं मृदु स्पष्टं गुरोरालोकयन्मुखम् ॥ ९ ॥
ityukte muninā tena prāha rājakumārakaḥ ,
avihvalaṃ mṛdu spaṣṭaṃ gurorālokayanmukham 9
9. iti ukte muninā tena prāha rājakumārakah
avihvalam mṛdu spaṣṭam guroḥ ālokayan mukham
9. tena muninā iti ukte rājakumārakah guroḥ
avihvalam mṛdu spaṣṭam mukham ālokayan prāha
9. After the sage had thus spoken, the young prince replied, looking at his guru's composed, gentle, and clear face.
श्रीराम उवाच ।
त्वत्प्रसादेन यातोऽस्मि परां निर्मलतां प्रभो ।
शान्ताशेषकलङ्काङ्कं शरदीव नभस्तलम् ॥ १० ॥
śrīrāma uvāca ,
tvatprasādena yāto'smi parāṃ nirmalatāṃ prabho ,
śāntāśeṣakalaṅkāṅkaṃ śaradīva nabhastalam 10
10. śrīrāmaḥ uvāca tvatprasādena yātaḥ asmi parām nirmalatām
prabho śāntāśeṣakalaṅkāṅkam śaradi iva nabhastalam
10. śrīrāmaḥ uvāca prabho tvatprasādena (aham) parām nirmalatām yātaḥ asmi,
(yathā) śaradi śāntāśeṣakalaṅkāṅkam nabhastalam iva (bhavati)
10. Śrī Rāma said: O Master, through your grace, I have attained supreme purity, like the expanse of the sky in autumn, with all its blemishes pacified.
सर्वा एवोपशान्ता मे भ्रान्तयो भवभङ्गदाः ।
स्वरूपेणावदातेन तिष्ठाम्यच्छमिवाम्बरम् ॥ ११ ॥
sarvā evopaśāntā me bhrāntayo bhavabhaṅgadāḥ ,
svarūpeṇāvadātena tiṣṭhāmyacchamivāmbaram 11
11. sarvāḥ eva upaśāntāḥ me bhrāntayaḥ bhavabhaṅgadāḥ
svarūpeṇa avadātena tiṣṭhāmi accham iva ambaram
11. me bhavabhaṅgadāḥ sarvāḥ bhrāntayaḥ eva upaśāntāḥ (santi).
(aham) avadātena svarūpeṇa accham ambaram iva tiṣṭhāmi.
11. Indeed, all my illusions, which cause the breaking of cycles of existence (saṃsāra), have been pacified. I remain in my pure intrinsic nature (svarūpa), like a clear sky.
स्थितोऽहं गलितग्रन्थिः शान्ताशेषविशेषणः ।
स्फटिकालयमध्यस्थस्फटिकामलधीरहम् ॥ १२ ॥
sthito'haṃ galitagranthiḥ śāntāśeṣaviśeṣaṇaḥ ,
sphaṭikālayamadhyasthasphaṭikāmaladhīraham 12
12. sthitaḥ aham galitagranthiḥ śāntāśeṣaviśeṣaṇaḥ
sphaṭikālayamadhyastha-sphaṭikāmaladhīḥ aham
12. aham galitagranthiḥ,
śāntāśeṣaviśeṣaṇaḥ,
sphaṭikālayamadhyastha-sphaṭikāmaladhīḥ (san) sthitaḥ (asmi).
12. I remain, with my inner knots (grantha) untied, and all distinctions (viśeṣaṇa) fully pacified. My intellect (dhī) is as pure as crystal, like a crystal residing within a crystal abode.
अन्यच्छ्रोतुमथाहर्तुं शान्तं नेच्छति मे मनः ।
परां तृप्तिमुपायान्तं सुषुप्तमिव संस्थितम् ॥ १३ ॥
anyacchrotumathāhartuṃ śāntaṃ necchati me manaḥ ,
parāṃ tṛptimupāyāntaṃ suṣuptamiva saṃsthitam 13
13. anyat śrotum atha āhartum śāntam na icchati me
manaḥ parām tṛptim upāyāntam suṣuptam iva saṃsthitam
13. me manaḥ parām tṛptim upāyāntam suṣuptam iva
saṃsthitam anyat śrotum atha āhartum na icchati
13. My mind, having attained supreme satisfaction and resting as if in deep sleep, now desires neither to hear nor to grasp anything else.
शान्ताशेषपरामर्शं विगताशेषकौतुकम् ।
संत्यक्ताशेषसंकल्पं शान्तं मम मुने मनः ॥ १४ ॥
śāntāśeṣaparāmarśaṃ vigatāśeṣakautukam ,
saṃtyaktāśeṣasaṃkalpaṃ śāntaṃ mama mune manaḥ 14
14. śāntāśeṣaparāmarśam vigatāśeṣakautukam
saṃtyaktāśeṣasaṅkalpam śāntam mama mune manaḥ
14. mune mama manaḥ śāntāśeṣaparāmarśam
vigatāśeṣakautukam saṃtyaktāśeṣasaṅkalpam śāntam
14. O sage, my mind is peaceful; all its deliberations have ceased, all curiosity has vanished, and all its intentions have been abandoned.
परिनिर्वामि शाम्यामि जाग्रदेव जगत्स्थितौ ।
अस्वप्नमपुनर्बोधं स्वपिमीव निरामयम् ॥ १५ ॥
parinirvāmi śāmyāmi jāgradeva jagatsthitau ,
asvapnamapunarbodhaṃ svapimīva nirāmayam 15
15. parinirvāmi śāmyāmi jāgrat eva jagatsthitau
asvapnam apunarbodham svapimi iva nirāmayam
15. jagatsthitau jāgrat eva asvapnam apunarbodham
nirāmayam svapimi iva parinirvāmi śāmyāmi
15. Even while awake in the midst of worldly existence, I am completely liberated (nirvāṇa) and tranquil, as if sleeping a dreamless sleep from which there is no reawakening, free from all affliction.
आशाविधुरितामात्मसंस्थितिं प्राक्तनीं तनौ ।
प्रविहस्य स्फुरत्सूक्तैः स्वस्थस्तिष्ठाम्यसंशयम् ॥ १६ ॥
āśāvidhuritāmātmasaṃsthitiṃ prāktanīṃ tanau ,
pravihasya sphuratsūktaiḥ svasthastiṣṭhāmyasaṃśayam 16
16. āśāvidhuritām ātmasaṃsthitim prāktanīm tanau
pravihasya sphuratsūktaiḥ svasthaḥ tiṣṭhāmi asaṃśayam
16. pravihasya tanau āśāvidhuritām prāktanīm ātmasaṃsthitim
sphuratsūktaiḥ svasthaḥ asaṃśayam tiṣṭhāmi
16. Having heartily ridiculed my former state of self-existence (ātman) in the body, which was tormented by desires, with brilliant words, I now remain doubtlessly at ease within myself (svastha).
नोपदेशेन नार्थेन न शास्त्रैर्न च बन्धुभिः ।
त्यागेन च न चैतेषामधुना मम कारणम् ॥ १७ ॥
nopadeśena nārthena na śāstrairna ca bandhubhiḥ ,
tyāgena ca na caiteṣāmadhunā mama kāraṇam 17
17. na upadeśena na arthena na śāstraiḥ na ca bandhubhiḥ
tyāgena ca na ca eteṣām adhunā mama kāraṇam
17. adhunā mama upadeśena na arthena na śāstraiḥ na
bandhubhiḥ ca na eteṣām tyāgena ca na kāraṇam
17. For me now, there is no purpose (kāraṇam) to be found in instruction, nor in material possessions, nor in scriptures, nor in relatives, nor even in the renunciation of these.
साम्राज्यस्याथवा व्योम्नि या स्थितिः क्षोभवर्जिता ।
तामेवानुभवाम्यत्र मच्चित्तामनपायिनीम् ॥ १८ ॥
sāmrājyasyāthavā vyomni yā sthitiḥ kṣobhavarjitā ,
tāmevānubhavāmyatra maccittāmanapāyinīm 18
18. sāmrājyasya athavā vyomni yā sthitiḥ kṣobhavarjitā
tām eva anubhavāmi atra maccittām anapāyinīm
18. atra sāmrājyasya athavā vyomni yā kṣobhavarjitā
maccittām anapāyinīm sthitiḥ tām eva anubhavāmi
18. Here I experience that very state - be it universal sovereignty or an existence in the vast expanse (vyoman) - which is free from agitation, unified with my consciousness, and imperishable.
खादप्यतितरामच्छं चिदाकाशांशमात्रकम् ।
जगदित्येव पश्यामि लोचनाद्यङ्गतां गतः ॥ १९ ॥
khādapyatitarāmacchaṃ cidākāśāṃśamātrakam ,
jagadityeva paśyāmi locanādyaṅgatāṃ gataḥ 19
19. khāt api atitarām accham cidākāśāṃśamātrakam
jagat iti eva paśyāmi locanādyangatām gataḥ
19. locanādyangatām gataḥ khāt api atitarām accham
cidākāśāṃśamātrakam jagat iti eva paśyāmi
19. Having assumed the role of sense organs like the eyes, I perceive this world (jagat) as merely a very pure and exceedingly transparent fragment of the space of consciousness (cidākāśa), surpassing even (physical) space (kha) in clarity.
आकाशमात्रमेवेदं जगदित्येकनिश्चयः ।
दृश्यनाम्नि नभस्यस्मिन्क्षये जागर्मि चाक्षयः ॥ २० ॥
ākāśamātramevedaṃ jagadityekaniścayaḥ ,
dṛśyanāmni nabhasyasminkṣaye jāgarmi cākṣayaḥ 20
20. ākāśamātram eva idam jagat iti eka niścayaḥ
dṛśyanāmni nabhasi asmin kṣaye jāgarmi ca akṣayaḥ
20. idam jagat ākāśamātram eva iti eka niścayaḥ.
asmin dṛśyanāmni nabhasi kṣaye ca akṣayaḥ jāgarmi
20. My single firm conviction (eka niścayaḥ) is that this world (jagat) is merely space (ākāśa). In this space, which is merely named 'the seen' (dṛśya), I remain awake and imperishable (akṣayaḥ) even amidst its dissolution (kṣaye).
यथाकामं यथाप्राप्तं यथास्थितमिव स्थितम् ।
यद्वक्ति तदविघ्नेन करोम्यपगतैषणम् ॥ २१ ॥
yathākāmaṃ yathāprāptaṃ yathāsthitamiva sthitam ,
yadvakti tadavighnena karomyapagataiṣaṇam 21
21. yathākāmam yathāprāptam yathāsthitam iva sthitam
yat vakti tat avighnena karomi apagataiṣaṇam
21. yat yathākāmam yathāprāptam yathāsthitam iva sthitam vakti,
tat avighnena apagataiṣaṇam karomi
21. Whatever is desired, whatever is obtained, whatever exists just as it is – that I accomplish without hindrance, free from personal longing.
न तुष्यामि न हृष्यामि न पुष्यामि न रोदिमि ।
कार्यं कार्यं करोम्येको भ्रान्तिर्दूरं गता मम ॥ २२ ॥
na tuṣyāmi na hṛṣyāmi na puṣyāmi na rodimi ,
kāryaṃ kāryaṃ karomyeko bhrāntirdūraṃ gatā mama 22
22. na tuṣyāmi na hṛṣyāmi na puṣyāmi na rodimi kāryam
kāryam karomi ekaḥ bhrāntiḥ dūram gatā mama
22. aham na tuṣyāmi,
na hṛṣyāmi,
na puṣyāmi,
na rodimi.
aham ekaḥ kāryam kāryam karomi.
mama bhrāntiḥ dūram gatā.
22. I am neither pleased nor overjoyed; I do not thrive, nor do I weep. I perform each task, each duty, as a solitary one. My delusion has completely vanished.
अन्यतामेतु सर्गोऽयं वातु वा प्रलयानिलः ।
सौम्यो भवतु वा देशः स्वस्थोऽहं स्वात्मनि स्थितः ॥ २३ ॥
anyatāmetu sargo'yaṃ vātu vā pralayānilaḥ ,
saumyo bhavatu vā deśaḥ svastho'haṃ svātmani sthitaḥ 23
23. anyatām etu sargaḥ ayam vātu vā pralayānilaḥ saumyaḥ
bhavatu vā deśaḥ svasthaḥ aham svātmani sthitaḥ
23. ayam sargaḥ anyatām etu,
vā pralayānilaḥ vātu,
vā deśaḥ saumyaḥ bhavatu; aham svasthaḥ svātmani sthitaḥ.
23. Let this creation transform into something else, or let the wind of cosmic dissolution blow. Or let the environment be pleasant. I, at ease, remain firmly established in my own Self (ātman).
विश्रान्तोस्मि विलक्ष्योस्मि दुर्लक्ष्योस्मि निरामयः ।
नाशाभिर्बन्धमाप्नोमि मुने खमिव मुष्टिभिः ॥ २४ ॥
viśrāntosmi vilakṣyosmi durlakṣyosmi nirāmayaḥ ,
nāśābhirbandhamāpnomi mune khamiva muṣṭibhiḥ 24
24. viśrāntaḥ asmi vilakṣyaḥ asmi durlakṣyaḥ asmi nirāmayaḥ
na āśābhiḥ bandham āpnomi mune kham iva muṣṭibhiḥ
24. aham viśrāntaḥ asmi,
vilakṣyaḥ asmi,
durlakṣyaḥ asmi,
nirāmayaḥ (asmi).
mune,
aham āśābhiḥ bandham na āpnomi,
muṣṭibhiḥ kham iva.
24. I am completely at rest. I am discernible, yet difficult to perceive. I am free from all affliction. O sage, I do not incur bondage through desires, just as one cannot grasp space (kham) with fists.
यथा तरुगतात्पुष्पाद्गन्धः प्राप्य नभःपदम् ।
तिष्ठत्येवमहं देहादतीतः संस्थितः समः ॥ २५ ॥
yathā tarugatātpuṣpādgandhaḥ prāpya nabhaḥpadam ,
tiṣṭhatyevamahaṃ dehādatītaḥ saṃsthitaḥ samaḥ 25
25. yathā tarugatāt puṣpāt gandhaḥ prāpya nabhaḥpadam
tiṣṭhati evam aham dehāt atītaḥ saṃsthitaḥ samaḥ
25. yathā tarugatāt puṣpāt gandhaḥ nabhaḥpadam prāpya
tiṣṭhati evam aham dehāt atītaḥ samaḥ saṃsthitaḥ
25. Just as a fragrance, emanating from a flower on a tree, permeates and remains in the realm of space, similarly, I exist, transcending the body, established in an unchanging, equal state.
यथैव सर्वे राजानो विहरन्ति यथासुखम् ।
अप्रबुद्धाः प्रबुद्धाश्च राज्येषु बहुकर्मसु ॥ २६ ॥
yathaiva sarve rājāno viharanti yathāsukham ,
aprabuddhāḥ prabuddhāśca rājyeṣu bahukarmasu 26
26. yathā eva sarve rājānaḥ viharanti yathāsukham
aprabuddhāḥ prabuddhāḥ ca rājyeṣu bahukarmasu
26. yathā eva sarve aprabuddhāḥ ca prabuddhāḥ
rājānaḥ bahukarmasu rājyeṣu yathāsukham viharanti
26. Just as all kings, both the unenlightened and the enlightened, freely enjoy themselves in their kingdoms, which are bustling with numerous activities.
शान्तहर्षविषादाशः स्थिरैकसमदर्शनः ।
स्थित आत्मनि निःशङ्कं तथैव विहराम्यहम् ॥ २७ ॥
śāntaharṣaviṣādāśaḥ sthiraikasamadarśanaḥ ,
sthita ātmani niḥśaṅkaṃ tathaiva viharāmyaham 27
27. śāntaharṣaviṣādāśaḥ sthiraikasamadarśanaḥ
sthitaḥ ātmani niḥśaṅkam tathā eva viharāmi aham
27. aham śāntaharṣaviṣādāśaḥ sthiraikasamadarśanaḥ
ātmani niḥśaṅkam sthitaḥ tathā eva viharāmi
27. With my desires for joy and sorrow pacified, and with a steady, singular, and impartial vision, I dwell securely in the Self (ātman) and thus, just like them, I roam freely.
सर्वस्योपर्यपि सुखी सुखं नेहामि मे प्रभो ।
जनसाम्येन तिष्ठामि यथेच्छं मां नियोजय ॥ २८ ॥
sarvasyoparyapi sukhī sukhaṃ nehāmi me prabho ,
janasāmyena tiṣṭhāmi yathecchaṃ māṃ niyojaya 28
28. sarvasya upari api sukhī sukham na īhāmi me prabho
janasāmyena tiṣṭhāmi yatheccham mām niyojaya
28. prabho,
aham sarvasya upari api sukhī (asmi),
sukham na īhāmi,
janasāmyena tiṣṭhāmi; mām yatheccham niyojaya
28. O my Lord, I am blissful (sukhī) above all else; I do not desire (worldly) happiness. I remain in equanimity (samatva) towards all people; therefore, employ me as you wish.
बालो लीलामिव त्यक्तशङ्कं संसारसंस्थितिम् ।
यावद्देहमिमां साधो पालयाम्यमलैकदृक् ॥ २९ ॥
bālo līlāmiva tyaktaśaṅkaṃ saṃsārasaṃsthitim ,
yāvaddehamimāṃ sādho pālayāmyamalaikadṛk 29
29. bālaḥ līlām iva tyaktaśaṅkam saṃsārasaṃsthitim
yāvatdeham imām sādho pālayāmi amalaikadṛk
29. sādho amalaikadṛk aham tyaktaśaṅkam bālaḥ līlām
iva imām saṃsārasaṃsthitim yāvatdeham pālayāmi
29. O good one (sādho), with a singular, pure vision, I maintain this worldly existence (saṃsāra) as long as the body endures, treating it like a child's play and having abandoned all fear.
भुञ्जे पिबामि तिष्ठामि पालयामि निजक्रियाम् ।
जातोऽहं विगताशङ्कस्त्वत्प्रसादान्मुनीश्वर ॥ ३० ॥
bhuñje pibāmi tiṣṭhāmi pālayāmi nijakriyām ,
jāto'haṃ vigatāśaṅkastvatprasādānmunīśvara 30
30. bhuñje pibāmi tiṣṭhāmi pālayāmi nijakriyām
jātaḥ aham vigatāśaṅkaḥ tvatprasādāt munīśvara
30. munīśvara aham tvatprasādāt vigatāśaṅkaḥ jātaḥ
bhuñje pibāmi tiṣṭhāmi nijakriyām pālayāmi
30. I eat, I drink, I exist, and I perform my own actions. O chief of sages (munīśvara), by your grace, I have become free from all fear.
श्रीराम उवाच ।
अहो बत महापुण्यं पदमासादितं त्वया ।
अनादिमध्यपर्यन्तमिदं यत्र न शोच्यते ॥ ३१ ॥
śrīrāma uvāca ,
aho bata mahāpuṇyaṃ padamāsāditaṃ tvayā ,
anādimadhyaparyantamidaṃ yatra na śocyate 31
31. śrīrāmaḥ uvāca aho bata mahāpuṇyam padam āsāditam
tvayā anādimadhyaparyantam idam yatra na śocyate
31. śrīrāmaḥ uvāca aho bata tvayā mahāpuṇyam padam
āsāditam idam yatra anādimadhyaparyantam na śocyate
31. Shri Rama said: 'Oh, indeed! A highly virtuous and supreme state (padam) has been attained by you. This is that state which has no beginning, middle, or end, and in which one experiences no sorrow.'
सम्यक्समसमाभोगे शीतले स्वात्मनि स्वयम् ।
नभसीव नभः शान्ते विश्रान्तिमसि लब्धवान् ॥ ३२ ॥
samyaksamasamābhoge śītale svātmani svayam ,
nabhasīva nabhaḥ śānte viśrāntimasi labdhavān 32
32. samyak samasamābhoge śītale svātmani svayam
nabhasī iva nabhaḥ śānte viśrāntim asi labdhavān
32. tvam svayam samyak samasamābhoge śītale śānte
svātmani nabhasī iva nabhaḥ viśrāntim labdhavān asi
32. You have truly found complete repose (viśrānti) within your own serene self (ātman), which is perfectly balanced in the experience of absolute equality, just as the sky remains peaceful within itself.
दिष्टया जातो विशोकस्त्वं दिष्ट्या सम्यगवस्थितः ।
दिष्टया लोकद्वयेऽनर्थशङ्का ते शममागता ॥ ३३ ॥
diṣṭayā jāto viśokastvaṃ diṣṭyā samyagavasthitaḥ ,
diṣṭayā lokadvaye'narthaśaṅkā te śamamāgatā 33
33. diṣṭyā jātaḥ viśokaḥ tvam diṣṭyā samyak avasthitaḥ
diṣṭyā lokadvaye anarthaśaṅkā te śamam āgatā
33. diṣṭyā tvam viśokaḥ jātaḥ diṣṭyā samyak avasthitaḥ
diṣṭyā te lokadvaye anarthaśaṅkā śamam āgatā
33. Fortunately, you are born free from sorrow, and fortunately, you are well-established. Fortunately, your apprehension of misfortune concerning both worlds has subsided.
दिष्टया रघूणां तनय संज्ञः पावितवानसि ।
भूतभव्यभविष्यस्थां बोधेन कुलसंततिम् ॥ ३४ ॥
diṣṭayā raghūṇāṃ tanaya saṃjñaḥ pāvitavānasi ,
bhūtabhavyabhaviṣyasthāṃ bodhena kulasaṃtatim 34
34. diṣṭyā raghūṇām tanaya saṃjñaḥ pāvitavān asi
bhūtabhavyabhaviṣyasthām bodhena kulasantatim
34. diṣṭyā raghūṇām tanaya saṃjñaḥ tvam bodhena
bhūtabhavyabhaviṣyasthām kulasantatim pāvitavān asi
34. Fortunately, O son of the Raghus, you have purified the entire lineage (kulasantati) - those existing in the past, present, and future - by means of your knowledge (bodha).
अधुना मुनिनाथस्य विश्वामित्रस्य राघव ।
पूरयित्वार्थितां भुक्त्वा पित्रा सह महीमिमाम् ॥ ३५ ॥
adhunā munināthasya viśvāmitrasya rāghava ,
pūrayitvārthitāṃ bhuktvā pitrā saha mahīmimām 35
35. adhunā munināthasya viśvāmitrasya rāghava
pūrayitvā arthitām bhuktvā pitrā saha mahīm imām
35. adhunā rāghava munināthasya viśvāmitrasya
arthitām pūrayitvā pitrā saha imām mahīm bhuktvā
35. Now, O descendent of Raghu (Rāghava), you have fulfilled the desire of the lord of sages Viśvāmitra, and you have ruled this earth with your father.
त्वयान्विताः सतनयभृत्यबान्धवाः पदातयः सरथंगजाश्वमण्डलाः ।
निरामया विगतभयाः स्थिरश्रियः सदोदयाः सुभग भवन्तु राघवाः ॥ ३६ ॥
tvayānvitāḥ satanayabhṛtyabāndhavāḥ padātayaḥ sarathaṃgajāśvamaṇḍalāḥ ,
nirāmayā vigatabhayāḥ sthiraśriyaḥ sadodayāḥ subhaga bhavantu rāghavāḥ 36
36. tvayā anvitāḥ satanayabhṛtyabāndhavāḥ
padātayaḥ sarathaṅgajāśvamaṇḍalāḥ
nirāmayāḥ vigatabhayāḥ sthiraśriyaḥ
sadodayāḥ subhaga bhavantu rāghavāḥ
36. subhaga tvayā anvitāḥ satanayabhṛtyabāndhavāḥ
padātayaḥ sarathaṅgajāśvamaṇḍalāḥ
nirāmayāḥ vigatabhayāḥ
sthiraśriyaḥ sadodayāḥ rāghavāḥ bhavantu
36. O fortunate one (subhaga), may the Raghus, accompanied by you, along with their sons, servants, and relatives, and their contingents of chariots, elephants, and horses, be free from illness, free from fear, possess lasting prosperity, and be always flourishing.