Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-6, chapter-92

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
चूडालोवाच ।
यदुक्तं नयशालिन्या तया विदितवेद्यया ।
तदा चूडालया ज्ञानं तत्कस्मान्नोररीकृतम् ॥ १ ॥
cūḍālovāca ,
yaduktaṃ nayaśālinyā tayā viditavedyayā ,
tadā cūḍālayā jñānaṃ tatkasmānnorarīkṛtam 1
1. cūḍālaḥ uvāca yat uktam nayaśālinyā tayā viditavedyayā
tadā cūḍālayā jñānam tat kasmāt na urarīkṛtam
1. cūḍālaḥ uvāca yat jñānam nayaśālinyā tayā viditavedyayā
uktam tat jñānam tadā cūḍālayā kasmāt na urarīkṛtam
1. Cūḍāla said: "Why was that knowledge (jñāna), which was spoken by her - my sagacious wife (nayaśālinī) who truly knew what was to be known (viditavedya) - not embraced by me (Cūḍāla) at that time?"
सा हि तत्त्वविदां मुख्या यद्यद्वक्ति करोति च ।
तत्सर्वं सत्यमेवाङ्ग तदनुष्ठेयमादरात् ॥ २ ॥
sā hi tattvavidāṃ mukhyā yadyadvakti karoti ca ,
tatsarvaṃ satyamevāṅga tadanuṣṭheyamādarāt 2
2. sā hi tattvavidām mukhyā yat yat vakti karoti ca
tat sarvam satyam eva aṅga tat anuṣṭheyam ādarāt
2. aṅga sā hi tattvavidām mukhyā yat yat vakti ca
karoti tat sarvam eva satyam tat ādarāt anuṣṭheyam
2. O dear one, she is indeed the foremost among those who know the ultimate reality (tattva). Whatever she says and does, all that is truly the truth. Therefore, it should be followed with reverence.
अथ चेद्वचनं तस्यास्त्वया नानुष्ठितं नृप ।
तत्सर्वसंपरित्यागः कस्मान्न निपुणीकृतः ॥ ३ ॥
atha cedvacanaṃ tasyāstvayā nānuṣṭhitaṃ nṛpa ,
tatsarvasaṃparityāgaḥ kasmānna nipuṇīkṛtaḥ 3
3. atha cet vacanam tasyāḥ tvayā na anuṣṭhitam nṛpa
tat sarvasaṃparityāgaḥ kasmāt na nipuṇīkṛtaḥ
3. nṛpa atha cet tasyāḥ vacanam tvayā na anuṣṭhitam
tat kasmāt sarvasaṃparityāgaḥ na nipuṇīkṛtaḥ
3. O king, if her command was not followed by you, then why was the complete renunciation not perfected?
शिखिध्वज उवाच ।
राज्यं त्यक्तं गृहं त्यक्तं देशस्त्यक्तस्तथाविधः ।
दारास्त्यक्तास्तथाप्यङ्ग सर्वत्यागो न किं कृतः ॥ ४ ॥
śikhidhvaja uvāca ,
rājyaṃ tyaktaṃ gṛhaṃ tyaktaṃ deśastyaktastathāvidhaḥ ,
dārāstyaktāstathāpyaṅga sarvatyāgo na kiṃ kṛtaḥ 4
4. śikhidhvajaḥ uvāca rājyam tyaktam
gṛham tyaktam deśaḥ tyaktaḥ
tathāvidhaḥ dārāḥ tyaktāḥ tathā
api aṅga sarvatyāgaḥ na kim kṛtaḥ
4. śikhidhvajaḥ uvāca aṅga rājyam
tyaktam gṛham tyaktam deśaḥ
tathāvidhaḥ tyaktaḥ dārāḥ tyaktāḥ
tathā api sarvatyāgaḥ na kim kṛtaḥ
4. Śikhidhvaja said: 'The kingdom has been renounced, the home abandoned, and similarly, the country has been given up. My wives have also been forsaken, yet, O dear one, has not the complete renunciation been accomplished?'
चूडालोवाच ।
धनं दारा गृहं राज्यं भूमिश्छत्रं च बान्धवाः ।
इति सर्वं न ते राजन्सर्वत्यागो हि कस्तव ॥ ५ ॥
cūḍālovāca ,
dhanaṃ dārā gṛhaṃ rājyaṃ bhūmiśchatraṃ ca bāndhavāḥ ,
iti sarvaṃ na te rājansarvatyāgo hi kastava 5
5. cūḍālā uvāca dhanam dārāḥ gṛham rājyam bhūmiḥ chatram ca
bāndhavāḥ iti sarvam na te rājan sarvatyāgaḥ hi kaḥ tava
5. cūḍālā uvāca rājan dhanam dārāḥ gṛham rājyam bhūmiḥ chatram
ca bāndhavāḥ iti sarvam te na hi tava kaḥ sarvatyāgaḥ
5. Cūḍālā said: 'Wealth, wives, home, kingdom, land, the royal umbrella, and relatives - these are not truly yours, O king. Therefore, what, indeed, is your complete renunciation?'
तवास्त्येवापरित्यक्तः सर्वस्माद्भाग उत्तमः ।
तं परित्यज्य निःशेषमायास्यसि विशोकताम् ॥ ६ ॥
tavāstyevāparityaktaḥ sarvasmādbhāga uttamaḥ ,
taṃ parityajya niḥśeṣamāyāsyasi viśokatām 6
6. tava asti eva aparityaktaḥ sarvasmāt bhāgaḥ
uttamaḥ tam parityajya niḥśeṣam āyāsyasi viśokatām
6. tava sarvasmāt uttamaḥ aparityaktaḥ bhāgaḥ eva
asti tam niḥśeṣam parityajya viśokatām āyāsyasi
6. Indeed, there is still a supreme, unrenounced part that belongs to you, distinct from everything else. Having completely abandoned that, you will attain freedom from sorrow.
शिखिध्वज उवाच ।
राज्यं चेन्मम नो सर्वं तत्सर्वं वनमेव मे ।
शैलवृक्षादिगुल्माढ्यं तदप्येतत्त्यजाम्यहम् ॥ ७ ॥
śikhidhvaja uvāca ,
rājyaṃ cenmama no sarvaṃ tatsarvaṃ vanameva me ,
śailavṛkṣādigulmāḍhyaṃ tadapyetattyajāmyaham 7
7. śikhidhvajaḥ uvāca rājyam cet
mama no sarvam tat sarvam vanam
eva me śaila-vṛkṣa-ādi-gulma-āḍhyam
tat api etat tyajāmi aham
7. śikhidhvajaḥ uvāca mama sarvam rājyam cet no (asti),
tat (tadā) sarvam śaila-vṛkṣa-ādi-gulma-āḍhyam vanam eva me (asti).
tat api etat aham tyajāmi.
7. Śikhidhvaja said: If my entire kingdom is not truly mine, then all of that is merely a forest to me, filled with mountains, trees, and bushes. Even that, I now abandon.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इति राम वदन्नेव कुम्भवाक्यप्रणोदितः ।
निमेषान्तरमात्रेण वशी वीरः शिखिध्वजः ॥ ८ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
iti rāma vadanneva kumbhavākyapraṇoditaḥ ,
nimeṣāntaramātreṇa vaśī vīraḥ śikhidhvajaḥ 8
8. śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca iti rāma vadan eva kumbha-vākya-praṇoditaḥ
nimeṣa-antara-mātreṇa vaśī vīraḥ śikhidhvajaḥ
8. śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca rāma,
iti vadan eva,
kumbha-vākya-praṇoditaḥ,
vaśī vīraḥ śikhidhvajaḥ nimeṣa-antara-mātreṇa (abhūt).
8. Śrī Vasiṣṭha said: O Rāma, even as he was speaking thus, Śikhidhvaja, the brave one who was master of his senses, impelled by the words of Kumbha (Kuṃbha), achieved self-mastery in merely the space of an instant.
प्रममार्ज वनास्थां तां कृतः सुदृढनिश्चयः ।
प्रावृडोघस्तटगतां रजोलेखामिवात्मना ॥ ९ ॥
pramamārja vanāsthāṃ tāṃ kṛtaḥ sudṛḍhaniścayaḥ ,
prāvṛḍoghastaṭagatāṃ rajolekhāmivātmanā 9
9. pra-mamārja vana-āsthām tām kṛtaḥ su-dṛḍha-niścayaḥ
prāvṛṭ-oghaḥ taṭa-gatām rajaḥ-lekhām iva ātmanā
9. kṛtaḥ su-dṛḍha-niścayaḥ (bhūtvā),
(saḥ) tām vana-āsthām pra-mamārja,
(yathā) prāvṛṭ-oghaḥ ātmanā taṭa-gatām rajaḥ-lekhām iva (pra-mārjati).
9. Having made a very firm resolve, Śikhidhvaja completely wiped away his attachment to the forest, just as a monsoon flood, situated on the riverbank, effortlessly washes away a line of dust by its own power (ātman).
शिखिध्वज उवाच ।
सवृक्षाद्रिवनश्वभ्राद्विपिनादपि वासना ।
परित्यक्ता मया नूनं परित्यागः स्थितो मम ॥ १० ॥
śikhidhvaja uvāca ,
savṛkṣādrivanaśvabhrādvipinādapi vāsanā ,
parityaktā mayā nūnaṃ parityāgaḥ sthito mama 10
10. śikhidhvajaḥ uvāca sa-vṛkṣa-adri-vana-śvabhrāt vipināt
api vāsanā parityaktā mayā nūnam parityāgaḥ sthitaḥ mama
10. śikhidhvajaḥ uvāca sa-vṛkṣa-adri-vana-śvabhrāt vipināt api,
vāsanā mayā nūnam parityaktā.
mama parityāgaḥ sthitaḥ.
10. Śikhidhvaja said: Indeed, I have now abandoned all inherent tendencies (vāsanā) even from the very forest (vipina) that contains trees, mountains, woods, and caves. Renunciation (parityāga) is now firmly established within me.
कुम्भ उवाच ।
अद्रेस्तटं वनं श्वभ्रं सलिलं पादपस्थलम् ।
इत्यादि तव नो सर्वं सर्वत्यागः कथं तव ॥ ११ ॥
kumbha uvāca ,
adrestaṭaṃ vanaṃ śvabhraṃ salilaṃ pādapasthalam ,
ityādi tava no sarvaṃ sarvatyāgaḥ kathaṃ tava 11
11. adreḥ taṭam vanam śvabhram salilam pādapasthalam
iti ādi tava no sarvam sarvatyāgaḥ katham tava
11. adreḥ taṭam vanam śvabhram salilam pādapasthalam
iti ādi sarvam tava no tava sarvatyāgaḥ katham
11. Kumbha said: 'The mountain slopes, the forests, the ravines, the waters, the tree-filled lands - these and more are not truly yours. So, how can your renunciation encompass everything?'
तवास्त्येवापरित्यक्तः सर्वस्माद्भाग उत्तमः ।
तं परित्यज्य निःशेषं परामायास्यशोकताम् ॥ १२ ॥
tavāstyevāparityaktaḥ sarvasmādbhāga uttamaḥ ,
taṃ parityajya niḥśeṣaṃ parāmāyāsyaśokatām 12
12. tava asti eva aparityaktaḥ sarvasmāt bhāgaḥ uttamaḥ
tam parityajya niḥśeṣam parām āyāsi aśokatām
12. tava aparityaktaḥ uttamaḥ bhāgaḥ sarvasmāt asti
eva tam niḥśeṣam parityajya parām aśokatām āyāsi
12. Indeed, a supreme portion of everything remains unrenounced by you. By completely abandoning that, you will attain supreme freedom from sorrow (aśokatā).
शिखिध्वज उवाच ।
एतच्चेन्मम नो सर्वं तत्सर्वं स्वाश्रमो मम ।
वापीस्थलोटजयुतस्तमेवाशु त्यजाम्यहम् ॥ १३ ॥
śikhidhvaja uvāca ,
etaccenmama no sarvaṃ tatsarvaṃ svāśramo mama ,
vāpīsthaloṭajayutastamevāśu tyajāmyaham 13
13. śikhidhvajaḥ uvāca etat cet mama no sarvam tat sarvam
sva-āśramaḥ mama vāpīsthala uṭaja yutaḥ tam eva āśu tyajāmi aham
13. śikhidhvajaḥ uvāca cet etat sarvam mama no tat sarvam mama
sva-āśramaḥ vāpīsthala uṭaja yutaḥ aham tam eva āśu tyajāmi
13. Shikhidhvaja said: 'If these things are not entirely mine, then my own hermitage (svāśrama) - with its ponds and huts - is indeed what is entirely mine. I shall quickly abandon that very hermitage.'
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इति राम वदन्नेव कुम्भवाक्यप्रबोधितः ।
निमेषध्यानमात्रेण वशी वीरः शिखिध्वजः ॥ १४ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
iti rāma vadanneva kumbhavākyaprabodhitaḥ ,
nimeṣadhyānamātreṇa vaśī vīraḥ śikhidhvajaḥ 14
14. śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca iti rāma vadan eva kumbhavākyaprabodhitaḥ
nimeṣa-dhyāna-mātreṇa vaśī vīraḥ śikhidhvajaḥ
14. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca he rāma iti vadan eva kumbhavākyaprabodhitaḥ
vaśī vīraḥ śikhidhvajaḥ nimeṣadhyānamātreṇa
14. Śrī Vasiṣṭha said: 'O Rāma, speaking thus, and enlightened by Kumbha's words, the self-controlled (vaśī) and heroic Shikidhvaja achieved mastery through merely a moment's meditation (dhyāna).'
प्रममार्जाश्रमास्थां तां संविदा शुद्धया हृदि ।
स्फुरन्तीं स्फुरणेनैव रजोलेखामिवानिलः ॥ १५ ॥
pramamārjāśramāsthāṃ tāṃ saṃvidā śuddhayā hṛdi ,
sphurantīṃ sphuraṇenaiva rajolekhāmivānilaḥ 15
15. pramamarja āśramāsthām tām saṃvidā śuddhayā hṛdi
sphurantīm sphuraṇena eva rajaḥlekhām iva anilaḥ
15. anilaḥ sphuraṇena eva sphurantīm rajaḥlekhām iva,
hṛdi śuddhayā saṃvidā sphuraṇena eva sphurantīm tām āśramāsthām pramamarja.
15. Just as the wind sweeps away a line of dust that appears to flicker by its own movement, so did pure consciousness (saṃvidā) in the heart completely erase that attachment to the hermitage (āśrama), which was constantly stirring within.
शिखिध्वज उवाच ।
स वृक्षोटजवीरुत्काद्वासना स्वाश्रमादपि ।
परित्यक्ता मया नूनं सर्वत्यागः स्थितो मम ॥ १६ ॥
śikhidhvaja uvāca ,
sa vṛkṣoṭajavīrutkādvāsanā svāśramādapi ,
parityaktā mayā nūnaṃ sarvatyāgaḥ sthito mama 16
16. śikhidhvajaḥ uvāca sā vṛkṣoṭajavīrutkāt vāsanā svāśramāt
api parityaktā mayā nūnam sarvatyāgaḥ sthitaḥ mama
16. śikhidhvajaḥ uvāca: sā vāsanā vṛkṣoṭajavīrutkāt svāśramāt api mayā nūnam parityaktā.
mama sarvatyāgaḥ sthitaḥ.
16. Śikhidhvaja said: "My attachment (vāsanā) to trees, huts, and creepers, and even to my own hermitage (āśrama), has certainly been abandoned by me. Thus, total renunciation (sarvatyāga) is now established for me."
कुम्भ उवाच ।
वृक्षो वापी स्थलं गुल्ममुटजं व्रततीवृतिः ।
इति किंचिन्न ते सर्वं सर्वत्यागः कुतस्तव ॥ १७ ॥
kumbha uvāca ,
vṛkṣo vāpī sthalaṃ gulmamuṭajaṃ vratatīvṛtiḥ ,
iti kiṃcinna te sarvaṃ sarvatyāgaḥ kutastava 17
17. kumbhaḥ uvāca vṛkṣaḥ vāpī sthalam gulmam uṭajam
vratatīvṛtiḥ iti kiñcit na te sarvam sarvatyāgaḥ kutaḥ tava
17. kumbhaḥ uvāca: vṛkṣaḥ vāpī sthalam gulmam uṭajam vratatīvṛtiḥ iti te kiñcit na asti,
na ca etat sarvam asti.
tava sarvatyāgaḥ kutaḥ asti?
17. Kumbha said: "Trees, ponds, land, bushes, huts, and fences of creepers - these are not truly 'yours' (belonging to you), nor do they represent 'everything' there is. How then can you claim to have achieved total renunciation (sarvatyāga)?"
तवास्त्यन्योऽपरित्यक्तः सर्वस्माद्भाग उत्तमः ।
तं परित्यज्य निःशेषं परामायास्यशोकताम् ॥ १८ ॥
tavāstyanyo'parityaktaḥ sarvasmādbhāga uttamaḥ ,
taṃ parityajya niḥśeṣaṃ parāmāyāsyaśokatām 18
18. tava asti anyaḥ aparityaktaḥ sarvasmāt bhāgaḥ
uttamaḥ tam parityajya niḥśeṣam parām aśokatām āyāsi
18. tava sarvasmāt anyaḥ aparityaktaḥ uttamaḥ bhāgaḥ asti.
tam niḥśeṣam parityajya parām aśokatām āyāsi.
18. You still possess another, supreme and unabandoned part, which is distinct from everything. Renounce that completely, and you will attain the state of perfect tranquility, free from all sorrow.
शिखिध्वज उवाच ।
एतच्चेन्मम नो सर्वं तत्सर्वं भाजनादि मे ।
चर्मकुड्यकुटीरादि तत्तावत्संत्यजाम्यहम् ॥ १९ ॥
śikhidhvaja uvāca ,
etaccenmama no sarvaṃ tatsarvaṃ bhājanādi me ,
carmakuḍyakuṭīrādi tattāvatsaṃtyajāmyaham 19
19. śikhidhvajaḥ uvāca | etat cet mama
no sarvam tat sarvam bhājana
ādi me | carmakuḍyakūṭīra ādi tat
tāvat saṃtyajāmi aham || 19 ||
19. śikhidhvajaḥ uvāca cet etat sarvam mama no,
tat sarvam bhājana ādi me carmakuḍyakūṭīra ādi tat tāvat aham saṃtyajāmi 19
19. Shikhidhvaja said: "If this (body/self) is not entirely mine, then all that (which I consider) mine - such as vessels, and this hut with walls of skin (my body), and other things - all that I now completely renounce."
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इत्युक्त्वा स समुत्तस्थावविक्षुब्धमतिः शमी ।
विष्टरादवदातात्मा श्रृङ्गादिव शरद्धनः ॥ २० ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
ityuktvā sa samuttasthāvavikṣubdhamatiḥ śamī ,
viṣṭarādavadātātmā śrṛṅgādiva śaraddhanaḥ 20
20. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca | iti uktvā
saḥ samuttasthau avikṣubdhamatiḥ
śamī | viṣṭarāt avadātātmā
śṛṅgāt iva śarat ghanaḥ || 20 ||
20. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca iti uktvā saḥ avikṣubdhamatiḥ śamī avadātātmā,
śarat ghanaḥ śṛṅgāt iva,
viṣṭarāt samuttasthau 20
20. Śrī Vasiṣṭha said: "Having spoken thus, he (Shikhidhvaja), tranquil and with an undisturbed mind, and of a pure (ātman), rose from his seat, just as an autumn cloud rises from a mountain peak."
कुम्भस्त्वालोकयन्नेव तत्क्रियाः सस्मितः स्वयम् ।
आसने लोककार्येषु स्वस्यन्दन इवांशुमान् ॥ २१ ॥
kumbhastvālokayanneva tatkriyāḥ sasmitaḥ svayam ,
āsane lokakāryeṣu svasyandana ivāṃśumān 21
21. kumbhaḥ tu ālokayan eva tatkriyāḥ sasmitḥ svayam |
āsane lokakāryeṣu svasyandane iva aṃśumān || 21 ||
21. kumbhaḥ tu svayam sasmitḥ,
lokakāryeṣu svasyandane aṃśumān iva,
āsane eva tatkriyāḥ ālokayan 21
21. But Kumbha himself, smiling, just observed his (Shikhidhvaja's) actions while remaining on his seat, like the sun (stays) in its own chariot for the sake of worldly affairs.
यत्करोति करोत्वेतदस्यैतत्पावनं परम् ।
इति तूष्णीं स्थितः कुम्भः शिखिध्वजमवैक्षत ॥ २२ ॥
yatkaroti karotvetadasyaitatpāvanaṃ param ,
iti tūṣṇīṃ sthitaḥ kumbhaḥ śikhidhvajamavaikṣata 22
22. yat karoti karotu etat asya etat pāvanam param | iti
tūṣṇīm sthitaḥ kumbhaḥ śikhidhvajam avaīkṣata || 22 ||
22. kumbhaḥ "yat karoti,
etat karotu; asya etat param pāvanam" iti tūṣṇīm sthitaḥ śikhidhvajam avaīkṣata 22
22. "Whatever he does, let him do this. This is indeed supreme purification for him." Thinking thus, Kumbha remained silent and observed Shikhidhvaja.
शिखिध्वजस्तु तत्सर्वं भाण्डोपस्करमाश्रमात् ।
एकत्रैवानयामास भुवो वार्यब्धिभूरिव ॥ २३ ॥
śikhidhvajastu tatsarvaṃ bhāṇḍopaskaramāśramāt ,
ekatraivānayāmāsa bhuvo vāryabdhibhūriva 23
23. śikhidhvajaḥ tu tat sarvam bhāṇḍopaskaram āśramāt
ekatra eva ānayāmāsa bhuvaḥ vāryabdhibhūḥ iva
23. śikhidhvajaḥ tu āśramāt tat sarvam bhāṇḍopaskaram ekatra eva ānayāmāsa,
bhuvaḥ vāryabdhibhūḥ iva
23. Śikhidhvaja brought all that collection of utensils and equipment from the hermitage to one place, just as the earth accumulates waters and oceans.
तत्संस्थाप्येन्धनैः शुष्कैर्ज्वालयामास पावकम् ।
करैः संचारवानर्कः सूर्यकान्तपदं यथा ॥ २४ ॥
tatsaṃsthāpyendhanaiḥ śuṣkairjvālayāmāsa pāvakam ,
karaiḥ saṃcāravānarkaḥ sūryakāntapadaṃ yathā 24
24. tat saṃsthāpya indhanaiḥ śuṣkaiḥ jvālayāmāsa pāvakam
karaiḥ saṃcāravān arkaḥ sūryakāntapadam yathā
24. tat saṃsthāpya,
śuṣkaiḥ indhanaiḥ pāvakam jvālayāmāsa,
yathā saṃcāravān arkaḥ karaiḥ sūryakāntapadam [jvālayati]
24. Having arranged that (collection of items), he kindled the fire with dry fuels, just as the moving sun, with its rays, causes a sunstone (sūryakānta) to ignite.
भाण्डोपस्करजालं तदग्नौ त्यक्त्वा विवेश सः ।
ध्वंसिकायां जगद्धुत्वा मेरुश्रृङ्गे यथा रविः ॥ २५ ॥
bhāṇḍopaskarajālaṃ tadagnau tyaktvā viveśa saḥ ,
dhvaṃsikāyāṃ jagaddhutvā meruśrṛṅge yathā raviḥ 25
25. bhāṇḍopaskarajālam tat agnau tyaktvā viveśa saḥ
dhvaṃsikāyām jagat hutvā meruśṛṅge yathā raviḥ
25. saḥ tat bhāṇḍopaskarajālam agnau tyaktvā viveśa,
yathā raviḥ jagat dhvaṃsikāyām hutvā meruśṛṅge [praviśati]
25. Having thrown that collection of utensils and equipment into the fire, he (Śikhidhvaja) then entered (it), just as the sun, having caused the world to disappear into dissolution, enters the peak of Meru.
एतावन्तं मया कालं वृत्ता यत्त्वं पतिप्रिये ।
अजातबुद्धिभेदेन तेनैव कृतमस्तु ते ॥ २६ ॥
etāvantaṃ mayā kālaṃ vṛttā yattvaṃ patipriye ,
ajātabuddhibhedena tenaiva kṛtamastu te 26
26. etāvantam mayā kālam vṛttā yat tvam patipriye
ajātabuddhibhedena tena eva kṛtam astu te
26. patipriye! yat tvam etāvantam kālam mayā ajātabuddhibhedena vṛttā,
tena eva te kṛtam astu
26. O devoted wife (patipriye), because you have spent such a long time with me, with an undivided understanding (ajātabuddhibhedena), let that indeed be considered accomplished by you.
भ्रान्तौ तु विनिवर्तिन्यां नाधुनोपकरोषि माम् ।
मन्त्राटव्यां चिरं भ्रान्तं विहृतं कार्यवर्त्मसु ॥ २७ ॥
bhrāntau tu vinivartinyāṃ nādhunopakaroṣi mām ,
mantrāṭavyāṃ ciraṃ bhrāntaṃ vihṛtaṃ kāryavartmasu 27
27. bhrāntau tu vinivartinyām na adhunā upakaroṣi mām
| mantrāṭavyām ciram bhrāntam vihṛtam kāryavartmasu
27. tu bhrāntau vinivartinyām adhunā mām na upakaroṣi
mantrāṭavyām ciram bhrāntam vihṛtam kāryavartmasu
27. But now, with delusion vanishing, you no longer serve me. I have long wandered in the dense forest of sacred incantations (mantra) and traversed the paths of various actions (karma).
दृष्टानि धर्मस्थानानि विश्राम्याम्यधुना सखि ।
इत्यक्षमालां ज्वलने चिक्षेपोक्त्वा शिखिध्वजः ॥ २८ ॥
dṛṣṭāni dharmasthānāni viśrāmyāmyadhunā sakhi ,
ityakṣamālāṃ jvalane cikṣepoktvā śikhidhvajaḥ 28
28. dṛṣṭāni dharmasthānāni viśrāmyāmi adhunā sakhi |
iti akṣamālām jvalane cikṣepa uktvā śikhidhvajaḥ
28. dṛṣṭāni dharmasthānāni adhunā sakhi viśrāmyāmi
iti uktvā śikhidhvajaḥ akṣamālām jvalane cikṣepa
28. “I have seen places of natural law (dharma) and now, my friend, I shall rest.” Having spoken thus, Śikhidhvaja threw his rosary into the fire.
कल्पान्ताग्नाविव व्योम तारालीं पवनोऽमलाम् ।
मया नरमृगेण त्वं चिरं वनमृगाच्च्युतम् ॥ २९ ॥
kalpāntāgnāviva vyoma tārālīṃ pavano'malām ,
mayā naramṛgeṇa tvaṃ ciraṃ vanamṛgāccyutam 29
29. kalpānta agnau iva vyoma tārālīm pavanaḥ amalām
| mayā naramṛgeṇa tvam ciram vanamṛgāt cyutam
29. pavanaḥ amalām tārālīm vyoma kalpāntāgnau iva
mayā naramṛgeṇa tvam ciram vanamṛgāt cyutam
29. Like the wind scatters an unblemished cluster of stars in the sky at the fire of the end of a cosmic cycle, so by me, a human-animal, you, this deer-skin (mṛgājina), were separated for a long time from a forest-deer.
अबोधेन धृतं वृस्यामिदमेव मृगाजिनम् ।
इदानीं गच्छ तुच्छाय पन्थानः सन्तु ते शिवाः ॥ ३० ॥
abodhena dhṛtaṃ vṛsyāmidameva mṛgājinam ,
idānīṃ gaccha tucchāya panthānaḥ santu te śivāḥ 30
30. abodhena dhṛtam vṛthā idam eva mṛgājinam |
idānīm gaccha tucchāya panthānaḥ santu te śivāḥ
30. abodhena ciram vṛthā idam eva
mṛgājinam vanamṛgāt mayā naramṛgeṇa
cyutam dhṛtam idānīm tucchāya
gaccha te panthānaḥ śivāḥ santu
30. (This deer-skin,) which by me, a human-animal, was separated for a long time from a forest-deer, and held uselessly by ignorance (abodha) - now, worthless one, go! May your paths be auspicious.
वह्निना व्योमतां गच्छ सतारं व्योम ते समम् ।
तद्वृस्यङ्गात्कराभ्यां स धृत्वा चर्माजहाविति ॥ ३१ ॥
vahninā vyomatāṃ gaccha satāraṃ vyoma te samam ,
tadvṛsyaṅgātkarābhyāṃ sa dhṛtvā carmājahāviti 31
31. vahninā vyomatāṃ gaccha satāraṃ vyoma te samam
tat vṛṣyaṅgāt karābhyām sa dhṛtvā carma ajahāt iti
31. te vahninā vyomatāṃ gaccha satāraṃ vyoma samam sa
karābhyām carma dhṛtvā tat vṛṣyaṅgāt ajahāt iti
31. Go by fire into the state of the sky; the star-filled sky is equal to you. Thus, he, having held the hide with his two hands, cast it off from that powerful body.
नृपोऽग्नावम्बुधेर्वातो दववह्नाविवाचलात् ।
महावृत्तेन भवता त्वया वारि धृतं मम ॥ ३२ ॥
nṛpo'gnāvambudhervāto davavahnāvivācalāt ,
mahāvṛttena bhavatā tvayā vāri dhṛtaṃ mama 32
32. nṛpaḥ agnau ambudheḥ vātaḥ davavahnau iva acalāt
mahāvṛttena bhavatā tvayā vāri dhṛtam mama
32. nṛpaḥ agnau ambudheḥ vātaḥ davavahnau acalāt
iva mama vāri mahāvṛttena bhavatā tvayā dhṛtam
32. The king in the fire (of battle) is like the wind from the ocean, or a forest fire from a mountain. Water has been held for me by you, who possess such great conduct.
साधो कमण्डलो सम्यङ् न ते प्रतिकृतं कृतम् ।
सौहृदस्य मनोज्ञस्य सौजन्यस्यस्थिरस्य च ॥ ३३ ॥
sādho kamaṇḍalo samyaṅ na te pratikṛtaṃ kṛtam ,
sauhṛdasya manojñasya saujanyasyasthirasya ca 33
33. sādho kamaṇḍalo samyak na te pratikṛtam kṛtam
sauhṛdasya manojñasya saujanyasya sthirasya ca
33. sādho kamaṇḍalo te manojñasya sauhṛdasya ca
sthirasya saujanyasya samyak pratikṛtam na kṛtam
33. O good water pot (kamaṇḍalu)! No proper return has been made to you for your charming friendship and steadfast kindness.
साधुत्वस्य च सर्वस्य त्वमेव परमास्पदम् ।
येनैव वह्निना देहं संशोध्याभ्यागतोऽसि माम् ॥ ३४ ॥
sādhutvasya ca sarvasya tvameva paramāspadam ,
yenaiva vahninā dehaṃ saṃśodhyābhyāgato'si mām 34
34. sādhutvasya ca sarvasya tvam eva parama āspadam
yena eva vahninā deham saṃśodhya abhyāgataḥ asi mām
34. ca sarvasya sādhutvasya tvam eva parama āspadam
yena eva vahninā deham saṃśodhya mām abhyāgataḥ asi
34. And you alone are the supreme abode of all goodness, by which very fire you have purified your body and come to me.
तेनैव गच्छ हे मित्र पन्थानः सन्तु ते शिवाः ।
इत्युक्त्वा श्रोत्रियायैव कमण्डलुमदात्तदा ॥ ३५ ॥
tenaiva gaccha he mitra panthānaḥ santu te śivāḥ ,
ityuktvā śrotriyāyaiva kamaṇḍalumadāttadā 35
35. tena eva gaccha he mitra panthānaḥ santu te śivāḥ
iti uktvā śrotriyāya eva kamaṇḍalum adāt tadā
35. he mitra tena eva gaccha.
te panthānaḥ śivāḥ santu.
iti uktvā tadā śrotriyāya eva kamaṇḍalum adāt.
35. Go by that very path, O friend; may your journeys be auspicious. Having said this, he then gave the water pot to the learned Brahmin (śrotriya).
अग्नये महते वापि दातव्यं साधु यद्भवेत् ।
मूर्खस्येव मतिर्गुप्ते नित्यमेव पतस्यधः ॥ ३६ ॥
agnaye mahate vāpi dātavyaṃ sādhu yadbhavet ,
mūrkhasyeva matirgupte nityameva patasyadhaḥ 36
36. agnaye mahate vā api dātavyam sādhu yat bhavet
mūrkhasya iva matiḥ gupte nityam eva patasi adhaḥ
36. yat sādhu bhavet,
(tat) mahate agnaye vā api dātavyam.
mūrkhasya iva guptā matiḥ (sati tvam) nityam eva adhaḥ patasi.
36. Whatever good (sādhu) is to be given should be offered to a great fire (Agni) or a worthy recipient. If, like the intellect of a fool, it is kept hidden, you (the one who hides it) will constantly fall downwards.
उचिता ते गतिः सैव बृसिके भस्मतां व्रज ।
इत्युक्त्वादाय बृसिकामग्नावेव स मृद्विकाम् ॥ ३७ ॥
ucitā te gatiḥ saiva bṛsike bhasmatāṃ vraja ,
ityuktvādāya bṛsikāmagnāveva sa mṛdvikām 37
37. ucitā te gatiḥ sā eva bṛsike bhasmatām vraja
iti uktvā ādāya bṛsikām agnau eva sa mṛdvikām
37. he bṛsike,
te sā eva gatiḥ ucitā; bhasmatām vraja.
iti uktvā sa bṛsikām ādāya eva mṛdvikām agnau (tatyāja).
37. That very destiny (gati) is suitable for you, O lump of clay (bṛsikā); turn into ashes! Having said this, he took the lump (bṛsikā) and placed that soft lump (mṛdvikā) into the fire itself.
शुद्ध्यर्थमासनार्थं वै चिति तत्याज भासुरे ।
यत्त्याज्यमचिरेणैव त्यक्तव्यं किल तत्सदा ॥ ३८ ॥
śuddhyarthamāsanārthaṃ vai citi tatyāja bhāsure ,
yattyājyamacireṇaiva tyaktavyaṃ kila tatsadā 38
38. śuddhi artham āsana artham vai citi tatyāja bhāsure
yat tyājyam acireṇa eva tyaktavyam kila tat sadā
38. (sa mṛdvikām) śuddhi-artham āsana-artham vai bhāsure citi tatyāja.
yat tyājyam,
tat sadā acireṇa eva kila tyaktavyam.
38. for purification and for a seating place, he threw (it) into the radiant pyre (citi) itself. Indeed, whatever is to be abandoned should always be abandoned without delay.
विस्तरः क्रियते सद्भिरुपादेये इति स्थितिः ।
शीघ्रमग्नाविदं सर्वं भाण्डजातं त्यजाम्यहम् ॥ ३९ ॥
vistaraḥ kriyate sadbhirupādeye iti sthitiḥ ,
śīghramagnāvidaṃ sarvaṃ bhāṇḍajātaṃ tyajāmyaham 39
39. vistaraḥ kriyate sadbhiḥ upādeye iti sthitiḥ |
śīghram agnau idam sarvam bhāṇḍajātam tyajāmi aham ||
39. sadbhiḥ upādeye iti sthitiḥ vistaraḥ kriyate aham
śīghram idam sarvam bhāṇḍajātam agnau tyajāmi
39. It is customary for virtuous people to make elaborate preparations for things that are to be used or accepted. Therefore, I quickly cast all these belongings into the fire.
एकवारं दहत्यग्निर्दाह्यं भवति तुष्टये ।
साधो क्रियोपकरणं निष्क्रियाय त्यजाम्यहम् ।
न खेदस्तत्र कर्तव्यो नन्वयोग्यं बिभर्ति कः ॥ ४० ॥
ekavāraṃ dahatyagnirdāhyaṃ bhavati tuṣṭaye ,
sādho kriyopakaraṇaṃ niṣkriyāya tyajāmyaham ,
na khedastatra kartavyo nanvayogyaṃ bibharti kaḥ 40
40. ekavāram dahati agniḥ dāhyam bhavati
tuṣṭaye | sādho kriyopakaraṇam niṣkriyāya
tyajāmi aham | na khedaḥ tatra
kartavyaḥ nanu ayogyam bibharti kaḥ ||
40. agniḥ ekavāram dāhyam dahati tuṣṭaye
bhavati sādho aham kriyopakaraṇam
niṣkriyāya tyajāmi tatra khedaḥ na
kartavyaḥ nanu kaḥ ayogyam bibharti
40. When fire consumes what is to be burnt, it brings satisfaction. O virtuous one (sādhu), I abandon the implements of ritual action (kriyā) for the sake of renunciation (niṣkriya). One should not feel regret over this, for who, indeed, sustains that which is unworthy?
इत्युक्तवान्झटिति भोजनभाजनाद्यं सर्वं जुहाव वनवासविलासयोग्यम् ।
तद्भाण्डजालमनले सममेव राजा कल्पान्ततेजसि जगज्ज्वलतीव कालः ॥ ४१ ॥
ityuktavānjhaṭiti bhojanabhājanādyaṃ sarvaṃ juhāva vanavāsavilāsayogyam ,
tadbhāṇḍajālamanale samameva rājā kalpāntatejasi jagajjvalatīva kālaḥ 41
41. iti uktavān jhaṭiti bhojanabhājanādyam
sarvam juhāva vanavāsavilāsayogyam |
tat bhāṇḍajālam anale samam eva rājā
kalpāntatejasi jagat jvalati iva kālaḥ ||
41. iti uktavān [saḥ rājā] jhaṭiti vanavāsavilāsayogyam
bhojanabhājanādyam sarvam juhāva
rājā tat bhāṇḍajālam anale samam eva [juhāva]
kalpāntatejasi kālaḥ jagat iva jvalati
41. Having spoken thus, the king immediately cast all the utensils for eating and cooking, and other items suitable for the enjoyment of forest life, into the fire. He consigned that entire collection of goods to the flames, just as Time (kāla) at the end of a cosmic cycle (kalpānta) incinerates the world (jagat) with its blazing energy.