योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-5, chapter-38
श्रीवसिष्ठ उवाच अथाखिलजगज्जालक्रमपालनदेवनः ।
क्षीरोदनगरे शेषशय्यासनगतो हरिः ॥ १ ॥
क्षीरोदनगरे शेषशय्यासनगतो हरिः ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca athākhilajagajjālakramapālanadevanaḥ ,
kṣīrodanagare śeṣaśayyāsanagato hariḥ 1
kṣīrodanagare śeṣaśayyāsanagato hariḥ 1
1.
śrī-vasiṣṭha uvāca atha akhila-jagat-jāla-krama-pālana-devanaḥ
kṣīrodanagare śeṣa-śayyāsana-gataḥ hariḥ
kṣīrodanagare śeṣa-śayyāsana-gataḥ hariḥ
1.
śrī-vasiṣṭha uvāca atha hariḥ akhila-jagat-jāla-krama-pālana-devanaḥ
kṣīrodanagare śeṣa-śayyāsana-gataḥ
kṣīrodanagare śeṣa-śayyāsana-gataḥ
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Now, Hari (Viṣṇu), the deity who ensures the systematic preservation of the entire cosmos, was situated on the serpent-couch (Śeṣa-śayyā) in the city of the Milk Ocean.
प्रावृण्निद्राव्युपरमे देवार्थमरिसूदनः ।
धिया विलोकयामास कदाचिज्जागतीं गतिम् ॥ २ ॥
धिया विलोकयामास कदाचिज्जागतीं गतिम् ॥ २ ॥
prāvṛṇnidrāvyuparame devārthamarisūdanaḥ ,
dhiyā vilokayāmāsa kadācijjāgatīṃ gatim 2
dhiyā vilokayāmāsa kadācijjāgatīṃ gatim 2
2.
prāvṛṇ-nidrā-vyuparame devārtham arisūdanaḥ
dhiyā vilokayāmāsa kadācit jāgatīm gatim
dhiyā vilokayāmāsa kadācit jāgatīm gatim
2.
prāvṛṇ-nidrā-vyuparame arisūdanaḥ devārtham
kadācit dhiyā jāgatīm gatim vilokayāmāsa
kadācit dhiyā jāgatīm gatim vilokayāmāsa
2.
Upon the end of his rainy season sleep, Hari, the destroyer of enemies, once observed the state of the world with his mind (dhiyā) for the sake of the gods.
त्रिविष्टपं स्वमनसा पार्थिवं चावलोक्य सः ।
आचारमाजगामाशु पातालमरिपालितम् ॥ ३ ॥
आचारमाजगामाशु पातालमरिपालितम् ॥ ३ ॥
triviṣṭapaṃ svamanasā pārthivaṃ cāvalokya saḥ ,
ācāramājagāmāśu pātālamaripālitam 3
ācāramājagāmāśu pātālamaripālitam 3
3.
triviṣṭapam svamanasā pārthivam ca avalokya
saḥ ācāram ājagāma āśu pātālam aripālitam
saḥ ācāram ājagāma āśu pātālam aripālitam
3.
saḥ svamanasā triviṣṭapam pārthivam ca
avalokya aripālitam pātālam āśu ācāram ājagāma
avalokya aripālitam pātālam āśu ācāram ājagāma
3.
Having observed heaven (triviṣṭapa) and the earthly realm (pārthivam) with his own mind (manas), he quickly proceeded to Pātāla, which was guarded by enemies, adopting a particular course of conduct (ācāra).
तत्र स्थिरसमाधाने स्थिते प्रह्लाददानवे ।
दृष्ट्वा संपदमिन्द्रस्य पुरे प्रौढिमुपागताम् ॥ ४ ॥
दृष्ट्वा संपदमिन्द्रस्य पुरे प्रौढिमुपागताम् ॥ ४ ॥
tatra sthirasamādhāne sthite prahlādadānave ,
dṛṣṭvā saṃpadamindrasya pure prauḍhimupāgatām 4
dṛṣṭvā saṃpadamindrasya pure prauḍhimupāgatām 4
4.
tatra sthirasamādhāne sthite prahrādadānave
dṛṣṭvā sampadam indrasya pure prauḍhim upāgatām
dṛṣṭvā sampadam indrasya pure prauḍhim upāgatām
4.
tatra prahrādadānave sthirasamādhāne sthite [saḥ]
indrasya pure prauḍhim upāgatām sampadam dṛṣṭvā
indrasya pure prauḍhim upāgatām sampadam dṛṣṭvā
4.
There, while Prahlāda, the Dānava, was situated in unwavering spiritual absorption (samādhi), [he] observed the prosperity of Indra, which had achieved great magnificence in the city (Amarāvatī).
व्यालतल्पतलस्थस्य क्षीरोदार्णवशायिनः ।
शङ्खचक्रगदापाणेर्देहस्यान्तरचारिणः ॥ ५ ॥
शङ्खचक्रगदापाणेर्देहस्यान्तरचारिणः ॥ ५ ॥
vyālatalpatalasthasya kṣīrodārṇavaśāyinaḥ ,
śaṅkhacakragadāpāṇerdehasyāntaracāriṇaḥ 5
śaṅkhacakragadāpāṇerdehasyāntaracāriṇaḥ 5
5.
vyālatalpatalasthasya kṣīrodārṇavaśāyinaḥ
śaṅkhacakragadāpāṇeḥ dehasya antaracāriṇaḥ
śaṅkhacakragadāpāṇeḥ dehasya antaracāriṇaḥ
5.
[saḥ] vyālatalpatalasthasya kṣīrodārṇavaśāyinaḥ
śaṅkhacakragadāpāṇeḥ dehasya antaracāriṇaḥ [Viṣṇuṃ samacintayat]
śaṅkhacakragadāpāṇeḥ dehasya antaracāriṇaḥ [Viṣṇuṃ samacintayat]
5.
[He contemplated] Him who rests on a bed of serpents, who reclines in the milk ocean, who holds a conch, discus, and mace in His hands, and who pervades the innermost parts of the body (ātman).
पद्मासनस्थस्य मनः शरीरेणातिभास्वता ।
इदं संचिन्तयामास त्रैलोक्यालमहालिना ॥ ६ ॥
इदं संचिन्तयामास त्रैलोक्यालमहालिना ॥ ६ ॥
padmāsanasthasya manaḥ śarīreṇātibhāsvatā ,
idaṃ saṃcintayāmāsa trailokyālamahālinā 6
idaṃ saṃcintayāmāsa trailokyālamahālinā 6
6.
padmāsanasthasya manaḥ śarīreṇa atibhāsvatā
idam saṃcintayāmāsa trailokyālamahālinā
idam saṃcintayāmāsa trailokyālamahālinā
6.
[saḥ] [svena] atibhāsvatā trailokyālamahālinā
śarīreṇa padmāsanasthasya idam manaḥ saṃcintayāmāsa
śarīreṇa padmāsanasthasya idam manaḥ saṃcintayāmāsa
6.
[He] deeply contemplated this mind (manas) of Him who is seated in the lotus posture (padmāsana), doing so with his own exceedingly effulgent body, which adorned the three worlds (trailokya) like a great garland.
प्रह्लादे पदविश्रान्ते पाताले गतनायके ।
कष्टं सृष्टिरियं प्रायो निर्दैत्यत्वमुपागता ॥ ७ ॥
कष्टं सृष्टिरियं प्रायो निर्दैत्यत्वमुपागता ॥ ७ ॥
prahlāde padaviśrānte pātāle gatanāyake ,
kaṣṭaṃ sṛṣṭiriyaṃ prāyo nirdaityatvamupāgatā 7
kaṣṭaṃ sṛṣṭiriyaṃ prāyo nirdaityatvamupāgatā 7
7.
prahlāde padaviśrānte pātāle gatanāyake kaṣṭam
sṛṣṭiḥ iyam prāyaḥ nirdaiatyatvam upāgatā
sṛṣṭiḥ iyam prāyaḥ nirdaiatyatvam upāgatā
7.
prahlāde gatanāyake padaviśrānte pātāle iyam
sṛṣṭiḥ prāyaḥ nirdaiatyatvam upāgatā kaṣṭam
sṛṣṭiḥ prāyaḥ nirdaiatyatvam upāgatā kaṣṭam
7.
When Prahlāda has settled into his position in Pātāla, having become its leader, alas, this creation has largely arrived at a state of being without demons.
दैत्याभावे सुरश्रेणी निर्जिगीषुपदं गता ।
शममेष्यत्यदृष्टाब्दपटलेषु सरिद्यथा ॥ ८ ॥
शममेष्यत्यदृष्टाब्दपटलेषु सरिद्यथा ॥ ८ ॥
daityābhāve suraśreṇī nirjigīṣupadaṃ gatā ,
śamameṣyatyadṛṣṭābdapaṭaleṣu saridyathā 8
śamameṣyatyadṛṣṭābdapaṭaleṣu saridyathā 8
8.
daityābhāve suraśreṇī nirjigīṣupadam gatā
śamam eṣyati adṛṣṭābdapaṭaleṣu sarit yathā
śamam eṣyati adṛṣṭābdapaṭaleṣu sarit yathā
8.
daityābhāve suraśreṇī nirjigīṣupadam gatā
adṛṣṭābdapaṭaleṣu sarit yathā śamam eṣyati
adṛṣṭābdapaṭaleṣu sarit yathā śamam eṣyati
8.
In the absence of demons, the host of gods, having reached a state where they no longer desire conquest, will attain peace, just as a river does in years without any sight of clouds.
मोक्षाख्यं निर्गतद्वन्द्वं ततो यास्यति तत्पदम् ।
क्षीणाभिमानविरसा लतेव प्रविशुष्कताम् ॥ ९ ॥
क्षीणाभिमानविरसा लतेव प्रविशुष्कताम् ॥ ९ ॥
mokṣākhyaṃ nirgatadvandvaṃ tato yāsyati tatpadam ,
kṣīṇābhimānavirasā lateva praviśuṣkatām 9
kṣīṇābhimānavirasā lateva praviśuṣkatām 9
9.
mokṣākhyam nirgatadvandvam tataḥ yāsyati tatpadam
kṣīṇābhimānavirasā latā iva praviśuṣkatām
kṣīṇābhimānavirasā latā iva praviśuṣkatām
9.
tataḥ nirgatadvandvam mokṣākhyam tatpadam
yāsyati kṣīṇābhimānavirasā latā iva praviśuṣkatām
yāsyati kṣīṇābhimānavirasā latā iva praviśuṣkatām
9.
Then, this (creation) will attain that state called final liberation (mokṣa), which is free from dualities, just as a creeper, its sense of self diminished and becoming devoid of essence, goes into complete desiccation.
देवौघे शान्तिमायाते भुवि यज्ञतपःक्रियाः ।
अदेवत्वफलाः सर्वाः शममेष्यन्त्यसंशयम् ॥ १० ॥
अदेवत्वफलाः सर्वाः शममेष्यन्त्यसंशयम् ॥ १० ॥
devaughe śāntimāyāte bhuvi yajñatapaḥkriyāḥ ,
adevatvaphalāḥ sarvāḥ śamameṣyantyasaṃśayam 10
adevatvaphalāḥ sarvāḥ śamameṣyantyasaṃśayam 10
10.
deva oghe śāntim āyāte bhuvi yajñatapaḥkriyāḥ
adevatvaphalāḥ sarvāḥ śamam eṣyanti asaṃśayam
adevatvaphalāḥ sarvāḥ śamam eṣyanti asaṃśayam
10.
deva oghe śāntim āyāte (sati),
bhuvi sarvāḥ adevatvaphalāḥ yajñatapaḥkriyāḥ asaṃśayam śamam eṣyanti
bhuvi sarvāḥ adevatvaphalāḥ yajñatapaḥkriyāḥ asaṃśayam śamam eṣyanti
10.
When the host of gods has achieved peace, then all Vedic rituals (yajña) and ascetic practices on Earth, which no longer yield divine outcomes, will undoubtedly come to a cessation.
क्रियास्वथोपशान्तासु भूर्लोकोऽस्तमुपैष्यति ।
असंसारप्रसङ्गोऽथ तस्य नाशे भविष्यति ॥ ११ ॥
असंसारप्रसङ्गोऽथ तस्य नाशे भविष्यति ॥ ११ ॥
kriyāsvathopaśāntāsu bhūrloko'stamupaiṣyati ,
asaṃsāraprasaṅgo'tha tasya nāśe bhaviṣyati 11
asaṃsāraprasaṅgo'tha tasya nāśe bhaviṣyati 11
11.
kriyāsu atha upaśāntāsu bhūrlokaḥ astam upaiṣyati
asamsāraprasaṅgaḥ atha tasya nāśe bhaviṣyati
asamsāraprasaṅgaḥ atha tasya nāśe bhaviṣyati
11.
atha kriyāsu upaśāntāsu bhūrlokaḥ astam upaiṣyati
atha tasya nāśe asamsāraprasaṅgaḥ bhaviṣyati
atha tasya nāśe asamsāraprasaṅgaḥ bhaviṣyati
11.
When all activities have subsided, then the earthly realm (bhu-loka) will disappear. Subsequently, upon its destruction, there will be no more entanglement in the cycle of transmigration (saṃsāra).
आकल्पान्तं त्रिभुवनं यदिदं कल्पितं मया ।
नाशमेष्यत्यकालेन तापे हिमकणो यथा ॥ १२ ॥
नाशमेष्यत्यकालेन तापे हिमकणो यथा ॥ १२ ॥
ākalpāntaṃ tribhuvanaṃ yadidaṃ kalpitaṃ mayā ,
nāśameṣyatyakālena tāpe himakaṇo yathā 12
nāśameṣyatyakālena tāpe himakaṇo yathā 12
12.
ākalpāntam tribhuvanam yat idam kalpitam mayā
nāśam eṣyati akālena tāpe himakaṇaḥ yathā
nāśam eṣyati akālena tāpe himakaṇaḥ yathā
12.
idam yat tribhuvanam mayā ākalpāntam kalpitam,
(tat) akālena nāśam eṣyati,
yathā tāpe himakaṇaḥ (eṣyati)
(tat) akālena nāśam eṣyati,
yathā tāpe himakaṇaḥ (eṣyati)
12.
This three-world existence, which I have conceptualized to last until the end of a cosmic age (kalpa), will quickly perish, just as a drop of snow (or ice) melts in heat.
किमेवमस्मिन्नाभोगे विलीय क्षयमागते ।
कृतं मयेह भवति स्वलीलाक्षयकारिणा ॥ १३ ॥
कृतं मयेह भवति स्वलीलाक्षयकारिणा ॥ १३ ॥
kimevamasminnābhoge vilīya kṣayamāgate ,
kṛtaṃ mayeha bhavati svalīlākṣayakāriṇā 13
kṛtaṃ mayeha bhavati svalīlākṣayakāriṇā 13
13.
kim evam asmin ābhoge vilīya kṣayam āgate
kṛtam mayā iha bhavati svalīlākṣayakāriṇā
kṛtam mayā iha bhavati svalīlākṣayakāriṇā
13.
evam asmin ābhoge vilīya kṣayam āgate (sati),
(kim) mayā iha kṛtam bhavati svalīlākṣayakāriṇā?
(kim) mayā iha kṛtam bhavati svalīlākṣayakāriṇā?
13.
When this entire manifestation (ābhoga), which was created by me, dissolves and comes to an end, what purpose does it serve here for me, who am the agent of the destruction of my own divine play (līlā)?
ततोऽहमपि शून्येऽस्मिन्नष्टचन्द्रार्कतारके ।
वपुःप्रशान्तिमाधाय स्थितिमेष्यामि तत्पदे ॥ १४ ॥
वपुःप्रशान्तिमाधाय स्थितिमेष्यामि तत्पदे ॥ १४ ॥
tato'hamapi śūnye'sminnaṣṭacandrārkatārake ,
vapuḥpraśāntimādhāya sthitimeṣyāmi tatpade 14
vapuḥpraśāntimādhāya sthitimeṣyāmi tatpade 14
14.
tataḥ aham api śūnye asmin naṣṭacandrārkatārake
vapuḥpraśāntim ādhāya sthitim eṣyāmi tat pade
vapuḥpraśāntim ādhāya sthitim eṣyāmi tat pade
14.
tataḥ aham api asmin śūnye naṣṭacandrārkatārake (sati),
vapuḥpraśāntim ādhāya tat pade sthitim eṣyāmi
vapuḥpraśāntim ādhāya tat pade sthitim eṣyāmi
14.
Then I, too, in this void where the moon, sun, and stars have vanished, will achieve bodily tranquility and attain that supreme state.
अकाण्ड एवमेवं हि जगत्युपशमं गते ।
नेह श्रेयो न पश्यामि मन्ये जीवन्तु दानवाः ॥ १५ ॥
नेह श्रेयो न पश्यामि मन्ये जीवन्तु दानवाः ॥ १५ ॥
akāṇḍa evamevaṃ hi jagatyupaśamaṃ gate ,
neha śreyo na paśyāmi manye jīvantu dānavāḥ 15
neha śreyo na paśyāmi manye jīvantu dānavāḥ 15
15.
akāṇḍe evam evam hi jagati upaśamam gate na
iha śreyaḥ na paśyāmi manye jīvantu dānavāḥ
iha śreyaḥ na paśyāmi manye jīvantu dānavāḥ
15.
hi akāṇḍe evam evam jagati upaśamam gate,
aham iha śreyaḥ na paśyāmi.
manye dānavāḥ jīvantu.
aham iha śreyaḥ na paśyāmi.
manye dānavāḥ jīvantu.
15.
Indeed, now that the world has thus unexpectedly reached a state of tranquility, I see no benefit here. I believe the demons should live.
दैत्योद्योगेन विबुधास्ततो यज्ञतपःक्रियाः ।
तेन संसारसंस्थानं न संसारक्रमोऽन्यथा ॥ १६ ॥
तेन संसारसंस्थानं न संसारक्रमोऽन्यथा ॥ १६ ॥
daityodyogena vibudhāstato yajñatapaḥkriyāḥ ,
tena saṃsārasaṃsthānaṃ na saṃsārakramo'nyathā 16
tena saṃsārasaṃsthānaṃ na saṃsārakramo'nyathā 16
16.
daityodyogena vibudhāḥ tataḥ yajñatapaḥkriyāḥ
tena saṃsārasaṃsthānam na saṃsārakramaḥ anyathā
tena saṃsārasaṃsthānam na saṃsārakramaḥ anyathā
16.
daityodyogena tataḥ vibudhāḥ yajñatapaḥkriyāḥ (bhavanti).
tena saṃsārasaṃsthānam (bhavati).
anyathā saṃsārakramaḥ na (bhavati).
tena saṃsārasaṃsthānam (bhavati).
anyathā saṃsārakramaḥ na (bhavati).
16.
Through the exertion of the demons, the gods and the performance of Vedic rituals (yajña) and ascetic rites arise from it. Through this, the establishment of the cycle of existence (saṃsāra) occurs; otherwise, the course of (saṃsāra) would not exist.
तस्माद्रसातलं गत्वा यथावत्स्थापयाम्यहम् ।
स्वे क्रमे दानवाधीशमृतुः पुनरिव द्रुमम् ॥ १७ ॥
स्वे क्रमे दानवाधीशमृतुः पुनरिव द्रुमम् ॥ १७ ॥
tasmādrasātalaṃ gatvā yathāvatsthāpayāmyaham ,
sve krame dānavādhīśamṛtuḥ punariva drumam 17
sve krame dānavādhīśamṛtuḥ punariva drumam 17
17.
tasmāt rasātalam gatvā yathāvat sthāpayāmi aham
sve krame dānavādhīśam ṛtuḥ punaḥ iva drumam
sve krame dānavādhīśam ṛtuḥ punaḥ iva drumam
17.
tasmāt aham rasātalam gatvā dānavādhīśam sve krame yathāvat sthāpayāmi,
ṛtuḥ drumam punaḥ iva.
ṛtuḥ drumam punaḥ iva.
17.
Therefore, I myself will go to Rasatala and properly establish the lord of the demons in his proper position, just as a season revitalizes a tree once more.
विना प्रह्लादमथ चेदितरं दानवेश्वरम् ।
करोमि तदसौ मन्ये देवानासादयिष्यति ॥ १८ ॥
करोमि तदसौ मन्ये देवानासादयिष्यति ॥ १८ ॥
vinā prahlādamatha ceditaraṃ dānaveśvaram ,
karomi tadasau manye devānāsādayiṣyati 18
karomi tadasau manye devānāsādayiṣyati 18
18.
vinā prahlādam atha cet itaram dānavādhīśvaram
karomi tad asau manye devān āsādayiṣyati
karomi tad asau manye devān āsādayiṣyati
18.
atha cet vinā prahlādam itaram dānavādhīśvaram karomi,
tad asau devān āsādayiṣyati iti manye.
tad asau devān āsādayiṣyati iti manye.
18.
If, without Prahlad, I were to make another the lord of the demons, then I believe he would surely attack the gods.
प्रह्लादस्य त्वयं देहः पश्चिमः पावनो महान् ।
आकल्पमिह वस्तव्यं देहेनानेन तेन च ॥ १९ ॥
आकल्पमिह वस्तव्यं देहेनानेन तेन च ॥ १९ ॥
prahlādasya tvayaṃ dehaḥ paścimaḥ pāvano mahān ,
ākalpamiha vastavyaṃ dehenānena tena ca 19
ākalpamiha vastavyaṃ dehenānena tena ca 19
19.
prahlādasya tu ayam dehaḥ paścimaḥ pāvanaḥ
mahān ākalpam iha vastavyam dehena anena tena ca
mahān ākalpam iha vastavyam dehena anena tena ca
19.
tu ayam prahlādasya paścimaḥ pāvanaḥ mahān
dehaḥ anena tena dehena iha ākalpam vastavyam ca
dehaḥ anena tena dehena iha ākalpam vastavyam ca
19.
Indeed, this body of Prahlāda is his last, purifying, and magnificent one. He is destined to dwell here until the end of the cosmic age (kalpa) with this very body.
एवं हि नियतिर्देवी निश्चिता पारमेश्वरी ।
प्रह्लादेन यथाकल्पं स्थातव्यमिह देहिना ॥ २० ॥
प्रह्लादेन यथाकल्पं स्थातव्यमिह देहिना ॥ २० ॥
evaṃ hi niyatirdevī niścitā pārameśvarī ,
prahlādena yathākalpaṃ sthātavyamiha dehinā 20
prahlādena yathākalpaṃ sthātavyamiha dehinā 20
20.
evam hi niyatiḥ devī niścitā pārameśvarī
prahlādena yathākalpam sthātavyam iha dehinā
prahlādena yathākalpam sthātavyam iha dehinā
20.
evam hi devī pārameśvarī niścitā niyatiḥ
prahlādena dehinā iha yathākalpam sthātavyam
prahlādena dehinā iha yathākalpam sthātavyam
20.
Indeed, this is the certain and divine destiny (niyati), ordained by the Supreme Lord: that Prahlāda, the embodied being, must remain here until the end of the cosmic age (kalpa).
तस्मात्तमेव गत्वा तु दैत्येन्द्रं बोधयाम्यहम् ।
गर्जन्गिरिनदीसुप्तं मयूरमिव वारिदः ॥ २१ ॥
गर्जन्गिरिनदीसुप्तं मयूरमिव वारिदः ॥ २१ ॥
tasmāttameva gatvā tu daityendraṃ bodhayāmyaham ,
garjangirinadīsuptaṃ mayūramiva vāridaḥ 21
garjangirinadīsuptaṃ mayūramiva vāridaḥ 21
21.
tasmāt tam eva gatvā tu daityendram bodhayāmi
aham garjan girinadīsuptam mayūram iva vāridaḥ
aham garjan girinadīsuptam mayūram iva vāridaḥ
21.
tasmāt tu aham tam eva daityendram gatvā bodhayāmi
garjan vāridaḥ girinadīsuptam mayūram iva
garjan vāridaḥ girinadīsuptam mayūram iva
21.
Therefore, indeed, I will go to that very lord of daityas (demons) and awaken him, just as a thundering cloud (vāridha) awakens a peacock sleeping by a mountain river.
जीवनमुक्तसमाधिस्थः करोत्वसुरनाथताम् ।
मणिर्मुक्तमनस्कारः प्रतिबिम्बक्रियामिव ॥ २२ ॥
मणिर्मुक्तमनस्कारः प्रतिबिम्बक्रियामिव ॥ २२ ॥
jīvanamuktasamādhisthaḥ karotvasuranāthatām ,
maṇirmuktamanaskāraḥ pratibimbakriyāmiva 22
maṇirmuktamanaskāraḥ pratibimbakriyāmiva 22
22.
jīvanmuktasamādhisthaḥ karotu asuranāthatām
maṇiḥ muktamanaḥskāraḥ pratibimbakriyām iva
maṇiḥ muktamanaḥskāraḥ pratibimbakriyām iva
22.
jīvanmuktasamādhisthaḥ saḥ asuranāthatām karotu
muktamanaḥskāraḥ maṇiḥ pratibimbakriyām iva
muktamanaḥskāraḥ maṇiḥ pratibimbakriyām iva
22.
May he, who is established in the deep contemplative absorption (samādhi) of one liberated while living (jīvanmukta), assume the leadership of the asuras. He will act like a jewel (maṇi), whose intention is freed (muktamanaḥskāra), naturally performs the act of reflection (pratibimbakriyā).
नहि नश्यति सर्गोऽयमेवं सह सुरासुरैः ।
भविष्यति च तद्द्वन्द्वं तन्मे क्रीडा भविष्यति ॥ २३ ॥
भविष्यति च तद्द्वन्द्वं तन्मे क्रीडा भविष्यति ॥ २३ ॥
nahi naśyati sargo'yamevaṃ saha surāsuraiḥ ,
bhaviṣyati ca taddvandvaṃ tanme krīḍā bhaviṣyati 23
bhaviṣyati ca taddvandvaṃ tanme krīḍā bhaviṣyati 23
23.
na hi naśyati sargaḥ ayam evam saha sura-asuraiḥ
bhaviṣyati ca tat dvandvam tat me krīḍā bhaviṣyati
bhaviṣyati ca tat dvandvam tat me krīḍā bhaviṣyati
23.
ayam sargaḥ sura-asuraiḥ saha evam na hi naśyati
tat dvandvam ca bhaviṣyati tat me krīḍā bhaviṣyati
tat dvandvam ca bhaviṣyati tat me krīḍā bhaviṣyati
23.
This creation, along with its gods and demons, will certainly not perish in this way. That very conflict will continue, and indeed, that will be my sport.
सर्गक्षयोदयावेतौ सुसमौ मम यद्यपि ।
तथापीदं यथासंस्थं भवत्वन्येन किं मम ॥ २४ ॥
तथापीदं यथासंस्थं भवत्वन्येन किं मम ॥ २४ ॥
sargakṣayodayāvetau susamau mama yadyapi ,
tathāpīdaṃ yathāsaṃsthaṃ bhavatvanyena kiṃ mama 24
tathāpīdaṃ yathāsaṃsthaṃ bhavatvanyena kiṃ mama 24
24.
sarga-kṣaya-udayau etau su-samau mama yadi api tathā
api idam yathā-saṃstham bhavatu anyena kim mama
api idam yathā-saṃstham bhavatu anyena kim mama
24.
yadi api etau sarga-kṣaya-udayau mama su-samau tathā
api idam yathā-saṃstham bhavatu anyena mama kim
api idam yathā-saṃstham bhavatu anyena mama kim
24.
Although for me, these two - the creation and dissolution of the universe - are perfectly balanced, nevertheless, let this (universe) remain as it is established. What concern is it of mine with anything else?
भावाभावेषु यत्तुल्यं तन्नाशे तत्स्थितौ च वा ।
यः प्रयत्नस्त्वबुद्धित्वात्तद्योगगमनं भवेत् ॥ २५ ॥
यः प्रयत्नस्त्वबुद्धित्वात्तद्योगगमनं भवेत् ॥ २५ ॥
bhāvābhāveṣu yattulyaṃ tannāśe tatsthitau ca vā ,
yaḥ prayatnastvabuddhitvāttadyogagamanaṃ bhavet 25
yaḥ prayatnastvabuddhitvāttadyogagamanaṃ bhavet 25
25.
bhāva-abhāveṣu yat tulyam tat nāśe tat sthitau ca vā
yaḥ prayatnaḥ tu a-buddhitvāt tat yoga-gamanam bhavet
yaḥ prayatnaḥ tu a-buddhitvāt tat yoga-gamanam bhavet
25.
yat bhāva-abhāveṣu tulyam tat nāśe vā tat sthitau ca
yaḥ prayatnaḥ tu a-buddhitvāt tat yoga-gamanam bhavet
yaḥ prayatnaḥ tu a-buddhitvāt tat yoga-gamanam bhavet
25.
That which remains impartial amidst existence and non-existence, whether in its destruction or its continued presence - any effort made towards such a state, however, due to a lack of proper understanding, would nevertheless be a progression towards (yoga).
तस्मात्प्रयामि पातालं बोधयाम्यसुरेश्वरम् ।
स्थैर्यं यामि न संसारलीलां संपादयाम्यहम् ॥ २६ ॥
स्थैर्यं यामि न संसारलीलां संपादयाम्यहम् ॥ २६ ॥
tasmātprayāmi pātālaṃ bodhayāmyasureśvaram ,
sthairyaṃ yāmi na saṃsāralīlāṃ saṃpādayāmyaham 26
sthairyaṃ yāmi na saṃsāralīlāṃ saṃpādayāmyaham 26
26.
tasmāt prayāmi pātālam bodhayāmi asura-īśvaram
sthairyam yāmi na saṃsāra-līlām sampādayāmi aham
sthairyam yāmi na saṃsāra-līlām sampādayāmi aham
26.
tasmāt aham pātālam prayāmi asura-īśvaram bodhayāmi
sthairyam yāmi aham saṃsāra-līlām na sampādayāmi
sthairyam yāmi aham saṃsāra-līlām na sampādayāmi
26.
Therefore, I shall go to the netherworld (pātālam) and awaken the lord of the asuras. I shall attain steadfastness; I myself will not engage in the cosmic play (līlā) of transmigration (saṃsāra).
असुरपुरमवाप्य प्रोद्धताचारघोरं कमलमिव विवस्वान्दैत्यमुद्बोधयामः ।
जगदिदमखिलं स्वस्थैर्यमभ्यानयामो घनविधिरिव शैले चञ्चलं मेघजालम् ॥ २७ ॥
जगदिदमखिलं स्वस्थैर्यमभ्यानयामो घनविधिरिव शैले चञ्चलं मेघजालम् ॥ २७ ॥
asurapuramavāpya proddhatācāraghoraṃ kamalamiva vivasvāndaityamudbodhayāmaḥ ,
jagadidamakhilaṃ svasthairyamabhyānayāmo ghanavidhiriva śaile cañcalaṃ meghajālam 27
jagadidamakhilaṃ svasthairyamabhyānayāmo ghanavidhiriva śaile cañcalaṃ meghajālam 27
27.
asurapuram avāpya proddhatācāraghoram
kamalam iva vivasvān daityam udbodhayāmaḥ
jagat idam akhilam svasthairyam abhyānayāmaḥ
ghanavidhiḥ iva śaile cañcalam meghajālam
kamalam iva vivasvān daityam udbodhayāmaḥ
jagat idam akhilam svasthairyam abhyānayāmaḥ
ghanavidhiḥ iva śaile cañcalam meghajālam
27.
proddhatācāraghoram asurapuram avāpya
vivasvān kamalam iva daityam udbodhayāmaḥ idam
akhilam jagat svasthairyam abhyānayāmaḥ
śaile ghanavidhiḥ cañcalam meghajālam iva
vivasvān kamalam iva daityam udbodhayāmaḥ idam
akhilam jagat svasthairyam abhyānayāmaḥ
śaile ghanavidhiḥ cañcalam meghajālam iva
27.
Having reached the city of the asuras, which is formidable due to its unrestrained conduct, we shall awaken the demon (daitya) – just as the sun (vivasvān) causes a lotus (kamala) to bloom. We shall bring this entire world to its inherent stability, just as a solid mass stabilizes the restless cloud formations (meghajālam) on a mountain (śaila).
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38 (current chapter)
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216