योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-3, chapter-12
श्रीवसिष्ठ उवाच एतस्मात्परमाच्छान्तात्पदात्परमपावनात् ।
यथेदमुत्थितं विश्वं तच्छृणूत्तमया धिया ॥ १ ॥
यथेदमुत्थितं विश्वं तच्छृणूत्तमया धिया ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca etasmātparamācchāntātpadātparamapāvanāt ,
yathedamutthitaṃ viśvaṃ tacchṛṇūttamayā dhiyā 1
yathedamutthitaṃ viśvaṃ tacchṛṇūttamayā dhiyā 1
1.
śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca etasmāt paramāt śāntāt padāt parama-pāvanāt
yathā idam utthitaṃ viśvaṃ tat śṛṇu uttamayā dhiyā
yathā idam utthitaṃ viśvaṃ tat śṛṇu uttamayā dhiyā
1.
śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca (rāma),
etasmāt paramāt śāntāt parama-pāvanāt padāt idam viśvaṃ yathā utthitaṃ,
tat uttamayā dhiyā śṛṇu
etasmāt paramāt śāntāt parama-pāvanāt padāt idam viśvaṃ yathā utthitaṃ,
tat uttamayā dhiyā śṛṇu
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Listen with excellent understanding (dhiyā) to how this entire universe arose from this supreme, peaceful, and supremely pure state (pada).
सुषुप्तं स्वप्नवद्भाति भाति ब्रह्मैव सर्गवत् ।
सर्वात्मकं च तत्स्थानं तत्र तावत्क्रमं श्रृणु ॥ २ ॥
सर्वात्मकं च तत्स्थानं तत्र तावत्क्रमं श्रृणु ॥ २ ॥
suṣuptaṃ svapnavadbhāti bhāti brahmaiva sargavat ,
sarvātmakaṃ ca tatsthānaṃ tatra tāvatkramaṃ śrṛṇu 2
sarvātmakaṃ ca tatsthānaṃ tatra tāvatkramaṃ śrṛṇu 2
2.
suṣuptam svapnavat bhāti bhāti brahma eva sargavat
sarvātmakam ca tatsthānam tatra tāvatkramam śṛṇu
sarvātmakam ca tatsthānam tatra tāvatkramam śṛṇu
2.
suṣuptam svapnavat bhāti,
brahma eva sargavat bhāti.
ca tatsthānam sarvātmakam.
tatra tāvatkramam śṛṇu.
brahma eva sargavat bhāti.
ca tatsthānam sarvātmakam.
tatra tāvatkramam śṛṇu.
2.
Deep sleep appears like a dream, and Brahman (brahman) itself appears like creation. And that all-pervading state is its abode. There, listen now to its sequence.
तस्यानन्तप्रकाशात्मरूपस्यानन्तचिन्मणेः ।
सत्तामात्रात्मकं विश्वं यदजस्रं स्वभावतः ॥ ३ ॥
सत्तामात्रात्मकं विश्वं यदजस्रं स्वभावतः ॥ ३ ॥
tasyānantaprakāśātmarūpasyānantacinmaṇeḥ ,
sattāmātrātmakaṃ viśvaṃ yadajasraṃ svabhāvataḥ 3
sattāmātrātmakaṃ viśvaṃ yadajasraṃ svabhāvataḥ 3
3.
tasya anantaprakāśātmarūpasya anantacinmaṇeḥ
sattāmātrātmakam viśvam yat ajasram svabhāvataḥ
sattāmātrātmakam viśvam yat ajasram svabhāvataḥ
3.
anantaprakāśātmarūpasya anantacinmaṇeḥ tasya,
sattāmātrātmakam viśvam yat svabhāvataḥ ajasram [bhavati].
sattāmātrātmakam viśvam yat svabhāvataḥ ajasram [bhavati].
3.
From that infinite gem of consciousness (cit), whose form is infinite light, the universe, which is merely existence by nature, continuously arises spontaneously from its own intrinsic nature (svabhāvaḥ).
तदात्मनि स्वयं किंचिच्चेत्यतामिव गच्छति ।
अगृहीतात्मकं संविदहंमर्शनपूर्वकम् ॥ ४ ॥
अगृहीतात्मकं संविदहंमर्शनपूर्वकम् ॥ ४ ॥
tadātmani svayaṃ kiṃciccetyatāmiva gacchati ,
agṛhītātmakaṃ saṃvidahaṃmarśanapūrvakam 4
agṛhītātmakaṃ saṃvidahaṃmarśanapūrvakam 4
4.
tadātmani svayam kiñcit cetyatām iva gacchati
agṛhītātmakam saṃvit ahaṃmarśanapūrvakam
agṛhītātmakam saṃvit ahaṃmarśanapūrvakam
4.
tadātmani svayam kiñcit iva cetyatām gacchati.
agṛhītātmakam ahaṃmarśanapūrvakam saṃvit [bhavati].
agṛhītātmakam ahaṃmarśanapūrvakam saṃvit [bhavati].
4.
In that Self (ātman), something, as it were, spontaneously attains the state of being cognized. This consciousness (saṃvit), whose true nature is ungrasped, is preceded by the feeling of 'I' or self-perception (ahaṃmarśana).
भाविनामार्थकलनैः किंचिदूहितरूपकम् ।
आकाशादणु शुद्धं च सर्वस्मिन्भाति बोधनम् ॥ ५ ॥
आकाशादणु शुद्धं च सर्वस्मिन्भाति बोधनम् ॥ ५ ॥
bhāvināmārthakalanaiḥ kiṃcidūhitarūpakam ,
ākāśādaṇu śuddhaṃ ca sarvasminbhāti bodhanam 5
ākāśādaṇu śuddhaṃ ca sarvasminbhāti bodhanam 5
5.
bhāvināmārthakalanaiḥ kiñcit ūhitarūpakam
ākāśāt aṇu śuddham ca sarvasmin bhāti bodhanam
ākāśāt aṇu śuddham ca sarvasmin bhāti bodhanam
5.
bhāvināmārthakalanaiḥ,
kiñcit ūhitarūpakam,
ākāśāt aṇu,
śuddham ca bodhanam sarvasmin bhāti.
kiñcit ūhitarūpakam,
ākāśāt aṇu,
śuddham ca bodhanam sarvasmin bhāti.
5.
Through the conceptualization of future names and meanings, something that is a conceived form, subtler than space and pure, namely awareness (bodhanam), manifests in everything.
ततः सा परमा सत्ता सचेतश्चेतनोन्मुखी ।
चिन्नामयोग्या भवति किंचिल्लभ्यतया तथा ॥ ६ ॥
चिन्नामयोग्या भवति किंचिल्लभ्यतया तथा ॥ ६ ॥
tataḥ sā paramā sattā sacetaścetanonmukhī ,
cinnāmayogyā bhavati kiṃcillabhyatayā tathā 6
cinnāmayogyā bhavati kiṃcillabhyatayā tathā 6
6.
tataḥ sā paramā sattā sacetaḥ cetanonmukhī
cit-nāma-yogyā bhavati kiñcit labhyatayā tathā
cit-nāma-yogyā bhavati kiñcit labhyatayā tathā
6.
tataḥ sā paramā sacetaḥ cetanonmukhī sattā
kiñcit labhyatayā tathā cit-nāma-yogyā bhavati
kiñcit labhyatayā tathā cit-nāma-yogyā bhavati
6.
Thereafter, that supreme, conscious existence (sattā), which is directed towards consciousness, becomes suitable to be called 'consciousness' (cit) because it is now somewhat perceivable.
घनसंवेदना पश्चाद्भाविजीवादिनामिका ।
संभवत्यात्तकलना यदोज्झति परं पदम् ॥ ७ ॥
संभवत्यात्तकलना यदोज्झति परं पदम् ॥ ७ ॥
ghanasaṃvedanā paścādbhāvijīvādināmikā ,
saṃbhavatyāttakalanā yadojjhati paraṃ padam 7
saṃbhavatyāttakalanā yadojjhati paraṃ padam 7
7.
ghana-saṃvedanā paścāt bhāvi-jīva-ādi-nāmikā
saṃbhavati ātta-kalanā yat ujjhati param padam
saṃbhavati ātta-kalanā yat ujjhati param padam
7.
paścāt ghana-saṃvedanā bhāvi-jīva-ādi-nāmikā
ātta-kalanā saṃbhavati yat param padam ujjhati
ātta-kalanā saṃbhavati yat param padam ujjhati
7.
Afterwards, this (supreme existence), which is characterized by dense consciousness and is designated by names such as 'future living beings (jīva)', comes into being, having adopted (limited) cognition, when it relinquishes the supreme state (param padam).
सत्तैव भावनामात्रसारा संसरणोन्मुखी ।
तदा वस्तुस्वभावेन त्वनुत्तिष्ठति तामिमाम् ॥ ८ ॥
तदा वस्तुस्वभावेन त्वनुत्तिष्ठति तामिमाम् ॥ ८ ॥
sattaiva bhāvanāmātrasārā saṃsaraṇonmukhī ,
tadā vastusvabhāvena tvanuttiṣṭhati tāmimām 8
tadā vastusvabhāvena tvanuttiṣṭhati tāmimām 8
8.
sattā eva bhāvanā-mātra-sārā saṃsaraṇa-unmukhī
tadā vastu-sva-bhāvena tu anuttiṣṭhati tām imām
tadā vastu-sva-bhāvena tu anuttiṣṭhati tām imām
8.
tadā tu vastu-sva-bhāvena bhāvanā-mātra-sārā
saṃsaraṇa-unmukhī sattā eva imām tām anuttiṣṭhati
saṃsaraṇa-unmukhī sattā eva imām tām anuttiṣṭhati
8.
Indeed, existence (sattā) itself, whose essence is merely ideation and which is directed towards transmigration (saṃsāra), then truly manifests this (state), by the intrinsic nature (dharma) of reality.
समनन्तरमेवास्याः स्वसत्तोदेति शून्यता ।
शब्दादिगुणबीजं सा भविष्यदभिधार्थदा ॥ ९ ॥
शब्दादिगुणबीजं सा भविष्यदभिधार्थदा ॥ ९ ॥
samanantaramevāsyāḥ svasattodeti śūnyatā ,
śabdādiguṇabījaṃ sā bhaviṣyadabhidhārthadā 9
śabdādiguṇabījaṃ sā bhaviṣyadabhidhārthadā 9
9.
samanantaram eva asyāḥ sva-sattā udeti śūnyatā
śabda-ādi-guṇa-bījam sā bhaviṣyat-abhidhā-arthadā
śabda-ādi-guṇa-bījam sā bhaviṣyat-abhidhā-arthadā
9.
asyāḥ samanantaram eva sva-sattā śūnyatā udeti sā
śabda-ādi-guṇa-bījam bhaviṣyat-abhidhā-arthadā
śabda-ādi-guṇa-bījam bhaviṣyat-abhidhā-arthadā
9.
Immediately thereafter, from that (supreme existence), its own 'emptiness' (śūnyatā) arises, which is the seed for qualities like sound. That (śūnyatā) then gives meaning to future names and designations.
अहंतोदेति तदनु सह वै कालसत्तया ।
भविष्यदभिधार्थेन बीजं मुख्यजगत्स्थितेः ॥ १० ॥
भविष्यदभिधार्थेन बीजं मुख्यजगत्स्थितेः ॥ १० ॥
ahaṃtodeti tadanu saha vai kālasattayā ,
bhaviṣyadabhidhārthena bījaṃ mukhyajagatsthiteḥ 10
bhaviṣyadabhidhārthena bījaṃ mukhyajagatsthiteḥ 10
10.
ahaṃtā udeti tadanu saha vai kālasattayā
bhaviṣyadabhidhārthena bījam mukhyajagatsthiteḥ
bhaviṣyadabhidhārthena bījam mukhyajagatsthiteḥ
10.
ahaṃtā tadanu vai kālasattayā saha
bhaviṣyadabhidhārthena mukhyajagatsthiteḥ bījam udeti
bhaviṣyadabhidhārthena mukhyajagatsthiteḥ bījam udeti
10.
The ego (ahaṃtā) emerges, and subsequently, along with the reality of time, and through the designation of 'the future', it becomes the primary seed for the world's existence.
तस्याः शक्तेः परायास्तु स्वसंवेदनमात्रकम् ।
एतज्जालमसद्रूपं सदिवोदेति विस्फुरत् ॥ ११ ॥
एतज्जालमसद्रूपं सदिवोदेति विस्फुरत् ॥ ११ ॥
tasyāḥ śakteḥ parāyāstu svasaṃvedanamātrakam ,
etajjālamasadrūpaṃ sadivodeti visphurat 11
etajjālamasadrūpaṃ sadivodeti visphurat 11
11.
tasyāḥ śakteḥ parāyāḥ tu svasaṃvedanamātrakam
etat jālam asadrūpam sat iva udeti visphurat
etat jālam asadrūpam sat iva udeti visphurat
11.
tasyāḥ parāyāḥ śakteḥ tu svasaṃvedanamātrakam.
etat asadrūpam jālam sat iva visphurat udeti.
etat asadrūpam jālam sat iva visphurat udeti.
11.
Indeed, the mere self-awareness pertains to that supreme power (śakti). From this, this entire network, unreal in its nature, appears as if real, vividly manifesting.
एवंप्रायात्मिका संविद्बीजं संकल्पशाखिनः ।
भवत्यहंकारकणस्ततः स्पन्दतया मरुत् ॥ १२ ॥
भवत्यहंकारकणस्ततः स्पन्दतया मरुत् ॥ १२ ॥
evaṃprāyātmikā saṃvidbījaṃ saṃkalpaśākhinaḥ ,
bhavatyahaṃkārakaṇastataḥ spandatayā marut 12
bhavatyahaṃkārakaṇastataḥ spandatayā marut 12
12.
evaṃprāyātmikā saṃvid bījam saṃkalpaśākhinaḥ
bhavati ahaṃkārakaṇaḥ tataḥ spandatayā marut
bhavati ahaṃkārakaṇaḥ tataḥ spandatayā marut
12.
evaṃprāyātmikā saṃvid saṃkalpaśākhinaḥ bījam bhavati.
tataḥ ahaṃkārakaṇaḥ spandatayā marut (bhavati).
tataḥ ahaṃkārakaṇaḥ spandatayā marut (bhavati).
12.
Consciousness (saṃvid), being of such a nature, becomes the seed for the tree of imagination (saṃkalpa). From that arises a particle of ego (ahaṃkāra), which then, through its vibratory nature, becomes the vital air (marut).
चिदहं तावती व्योमशब्दतन्मात्रभावनात् ।
स्वतो घनीभूय शनैः स्वतन्मात्रं भवत्यलम् ॥ १३ ॥
स्वतो घनीभूय शनैः स्वतन्मात्रं भवत्यलम् ॥ १३ ॥
cidahaṃ tāvatī vyomaśabdatanmātrabhāvanāt ,
svato ghanībhūya śanaiḥ svatanmātraṃ bhavatyalam 13
svato ghanībhūya śanaiḥ svatanmātraṃ bhavatyalam 13
13.
cit aham tāvatī vyomaśabdatanmātrabhāvanāt svataḥ
ghanībhūya śanaiḥ svatanmātram bhavati alam
ghanībhūya śanaiḥ svatanmātram bhavati alam
13.
tāvatī cit aham vyomaśabdatanmātrabhāvanāt svataḥ ghanībhūya śanaiḥ alam svatanmātram bhavati.
13.
That expansive I-consciousness (cit-aham), through the contemplation of the subtle elements (tanmātra) of space (vyoman) and sound (śabda), spontaneously solidifies and gradually becomes entirely its own subtle element.
भाविनामार्थरूपं तद्बीजं शब्दौघशाखिनः ।
पदवाक्यप्रमाणाख्यं वेदवृन्दं विकासितम् ॥ १४ ॥
पदवाक्यप्रमाणाख्यं वेदवृन्दं विकासितम् ॥ १४ ॥
bhāvināmārtharūpaṃ tadbījaṃ śabdaughaśākhinaḥ ,
padavākyapramāṇākhyaṃ vedavṛndaṃ vikāsitam 14
padavākyapramāṇākhyaṃ vedavṛndaṃ vikāsitam 14
14.
bhāvināmārtharūpam tat bījam śabdaughaśākhinaḥ
padavākyapramāṇākhyam vedavṛndam vikāsitam
padavākyapramāṇākhyam vedavṛndam vikāsitam
14.
vedavṛndam padavākyapramāṇākhyam tat bījam
bhāvināmārtharūpam śabdaughaśākhinaḥ vikāsitam
bhāvināmārtharūpam śabdaughaśākhinaḥ vikāsitam
14.
The collection of Vedas, known as "pada" (word), "vākya" (sentence), and "pramāṇa" (means of knowledge), was manifested as that seed, which embodies the forms of future names and meanings, and from which springs the tree with a multitude of words as its branches.
तस्मादुदेष्यत्यखिला जगच्छ्रीः परमात्मनः ।
शब्दौघनिर्मितार्थौघपरिणामविसारिणः ॥ १५ ॥
शब्दौघनिर्मितार्थौघपरिणामविसारिणः ॥ १५ ॥
tasmādudeṣyatyakhilā jagacchrīḥ paramātmanaḥ ,
śabdaughanirmitārthaughapariṇāmavisāriṇaḥ 15
śabdaughanirmitārthaughapariṇāmavisāriṇaḥ 15
15.
tasmāt udeṣyati akhilā jagat śrīḥ paramātmanaḥ
śabdaughanirmitārthaughapariṇāmavisāriṇaḥ
śabdaughanirmitārthaughapariṇāmavisāriṇaḥ
15.
tasmāt paramātmanaḥ śabdaughanirmitārthaughapariṇāmavisāriṇaḥ
akhilā jagat śrīḥ udeṣyati
akhilā jagat śrīḥ udeṣyati
15.
From that Supreme Self (paramātman), who pervades and expands through the transformations of the myriad meanings created by the vast multitude of words, the entire splendor of the world will emerge.
चिदेवंपरिवारा सा जीवशब्देन कथ्यते ।
भाविशब्दार्थजालेन बीजं रूपौघशाखिनः ॥ १६ ॥
भाविशब्दार्थजालेन बीजं रूपौघशाखिनः ॥ १६ ॥
cidevaṃparivārā sā jīvaśabdena kathyate ,
bhāviśabdārthajālena bījaṃ rūpaughaśākhinaḥ 16
bhāviśabdārthajālena bījaṃ rūpaughaśākhinaḥ 16
16.
cit evamparivārā sā jīvaśabdena kathyate
bhāviśabdārthajālen bījam rūpaughaśākhinaḥ
bhāviśabdārthajālen bījam rūpaughaśākhinaḥ
16.
sā cit evamparivārā jīvaśabdena kathyate.
bhāviśabdārthajālen rūpaughaśākhinaḥ bījam (bhavati)
bhāviśabdārthajālen rūpaughaśākhinaḥ bījam (bhavati)
16.
That Consciousness (cit), when thus accompanied, is referred to by the term "jīva" (individual soul). Through the network of future words and meanings, it becomes the seed of the tree whose branches are the multitude of forms.
चतुर्दशविधं भूतजालमावलितान्तरम् ।
जगज्जठरगर्तौघं प्रसरिष्यति वै ततः ॥ १७ ॥
जगज्जठरगर्तौघं प्रसरिष्यति वै ततः ॥ १७ ॥
caturdaśavidhaṃ bhūtajālamāvalitāntaram ,
jagajjaṭharagartaughaṃ prasariṣyati vai tataḥ 17
jagajjaṭharagartaughaṃ prasariṣyati vai tataḥ 17
17.
caturdaśavidham bhūtajālam āvalitāntaram
jagajjaṭharagartaugham prasarisyati vai tataḥ
jagajjaṭharagartaugham prasarisyati vai tataḥ
17.
tataḥ vai caturdaśavidham āvalitāntaram
bhūtajālam jagajjaṭharagartaugham prasarisyati
bhūtajālam jagajjaṭharagartaugham prasarisyati
17.
The fourteen-fold multitude of beings, with its inner essence encompassed, will indeed expand from that (jīva/seed), constituting the vast array of cavities within the world's womb.
असंप्राप्ताभिधाचारा चिज्जवात्प्रस्फुरद्वपुः ।
सा चैव स्पर्शतन्मात्रं भावनाद्भवति क्षणात् ॥ १८ ॥
सा चैव स्पर्शतन्मात्रं भावनाद्भवति क्षणात् ॥ १८ ॥
asaṃprāptābhidhācārā cijjavātprasphuradvapuḥ ,
sā caiva sparśatanmātraṃ bhāvanādbhavati kṣaṇāt 18
sā caiva sparśatanmātraṃ bhāvanādbhavati kṣaṇāt 18
18.
asaṃprāptābhidhācārā cit javāt prasphurat vapuḥ
sā ca eva sparśatanmātraṃ bhāvanāt bhavati kṣaṇāt
sā ca eva sparśatanmātraṃ bhāvanāt bhavati kṣaṇāt
18.
sā eva cit asaṃprāptābhidhācārā javāt prasphurat
vapuḥ kṣaṇāt bhāvanāt sparśatanmātraṃ bhavati
vapuḥ kṣaṇāt bhāvanāt sparśatanmātraṃ bhavati
18.
That consciousness (cit), which has not yet acquired specific names or functions, quickly manifests as a vibrating form. And through ideation, that very consciousness instantaneously becomes the subtle element of touch.
पवनस्कन्धविस्तारं बीजं स्पर्शौघशाखिनः ।
सर्वभूतक्रियास्पन्दस्तस्मात्संप्रसरिष्यति ॥ १९ ॥
सर्वभूतक्रियास्पन्दस्तस्मात्संप्रसरिष्यति ॥ १९ ॥
pavanaskandhavistāraṃ bījaṃ sparśaughaśākhinaḥ ,
sarvabhūtakriyāspandastasmātsaṃprasariṣyati 19
sarvabhūtakriyāspandastasmātsaṃprasariṣyati 19
19.
pavanaskandhavistāraṃ bījaṃ sparśaughaśākhinaḥ
sarvabhūtakriyāspandaḥ tasmāt saṃprasariṣyati
sarvabhūtakriyāspandaḥ tasmāt saṃprasariṣyati
19.
pavanaskandhavistāraṃ sparśaughaśākhinaḥ bījam
tasmāt sarvabhūtakriyāspandaḥ saṃprasariṣyati
tasmāt sarvabhūtakriyāspandaḥ saṃprasariṣyati
19.
The expansion of the mass of air is the seed for the spreading tree of the multitude of touches. From that, the vibratory action of all beings will spread forth.
तत्रैव चिद्विलासेन प्रकाशोऽनुभवाद्भवेत् ।
तेजस्तन्मात्रकं तत्तु भविष्यदभिधार्थकम् ॥ २० ॥
तेजस्तन्मात्रकं तत्तु भविष्यदभिधार्थकम् ॥ २० ॥
tatraiva cidvilāsena prakāśo'nubhavādbhavet ,
tejastanmātrakaṃ tattu bhaviṣyadabhidhārthakam 20
tejastanmātrakaṃ tattu bhaviṣyadabhidhārthakam 20
20.
tatra eva cit vilāsena prakāśaḥ anubhavāt bhavet
tejas tanmātrakaṃ tat tu bhaviṣyat abhidhārthakam
tejas tanmātrakaṃ tat tu bhaviṣyat abhidhārthakam
20.
tatra eva cit vilāsena anubhavāt prakāśaḥ bhavet
tat tu tejas tanmātrakaṃ bhaviṣyat abhidhārthakam
tat tu tejas tanmātrakaṃ bhaviṣyat abhidhārthakam
20.
There itself, through the play of consciousness (cit), light (prakāśa) would arise from experience. That, indeed, is the subtle element of light, possessing future names and meanings.
तत्सूर्याग्निविजृम्भादिबीजमालोकशाखिनः ।
तस्माद्रूपविभेदेन संसारः प्रसरिष्यति ॥ २१ ॥
तस्माद्रूपविभेदेन संसारः प्रसरिष्यति ॥ २१ ॥
tatsūryāgnivijṛmbhādibījamālokaśākhinaḥ ,
tasmādrūpavibhedena saṃsāraḥ prasariṣyati 21
tasmādrūpavibhedena saṃsāraḥ prasariṣyati 21
21.
tat sūryāgnivijṛmbhādibījam ālokāśākhinaḥ
tasmāt rūpavibhedena saṃsāraḥ prasariṣyati
tasmāt rūpavibhedena saṃsāraḥ prasariṣyati
21.
tat sūryāgnivijṛmbhādibījam ālokāśākhinaḥ
tasmāt rūpavibhedena saṃsāraḥ prasariṣyati
tasmāt rūpavibhedena saṃsāraḥ prasariṣyati
21.
That is the seed for the expansion of the sun, fire, and so on, and for the tree of light. From that, the cycle of transmigration (saṃsāra) will spread through the distinctions of form.
भावयंस्तनुतामेव रसस्कन्ध इवाम्भसः ।
स्वदनं तस्य सङ्घस्य रसतन्मात्रमुच्यते ॥ २२ ॥
स्वदनं तस्य सङ्घस्य रसतन्मात्रमुच्यते ॥ २२ ॥
bhāvayaṃstanutāmeva rasaskandha ivāmbhasaḥ ,
svadanaṃ tasya saṅghasya rasatanmātramucyate 22
svadanaṃ tasya saṅghasya rasatanmātramucyate 22
22.
bhāvayan tanutām eva rasaskandhaḥ iva ambhasaḥ
svadanam tasya saṅghasya rasatanmātram ucyate
svadanam tasya saṅghasya rasatanmātram ucyate
22.
ambhasaḥ tanutām eva bhāvayan rasaskandhaḥ iva (asti),
tasya saṅghasya svadanam rasatanmātram ucyate.
tasya saṅghasya svadanam rasatanmātram ucyate.
22.
Just as water, when its subtle nature is contemplated, becomes an essential mass of flavor, so too the savoring of that aggregate (of subtle perceptions) is called the subtle element (tanmātra) of taste.
भाविवारिविलासात्मा तद्बीजं रसशाखिनः ।
अन्योन्यस्वदने तस्मात्संसारः प्रसरिष्यति ॥ २३ ॥
अन्योन्यस्वदने तस्मात्संसारः प्रसरिष्यति ॥ २३ ॥
bhāvivārivilāsātmā tadbījaṃ rasaśākhinaḥ ,
anyonyasvadane tasmātsaṃsāraḥ prasariṣyati 23
anyonyasvadane tasmātsaṃsāraḥ prasariṣyati 23
23.
bhāvīvārivilāsātmā tat bījam rasaśākhinaḥ
anyonyasvadane tasmāt saṃsāraḥ prasarisyati
anyonyasvadane tasmāt saṃsāraḥ prasarisyati
23.
bhāvīvārivilāsātmā rasaśākhinaḥ tat bījam (asti).
anyonyasvadane tasmāt saṃsāraḥ prasarisyati.
anyonyasvadane tasmāt saṃsāraḥ prasarisyati.
23.
That one, whose essence (ātman) is the future manifestation of water, is the seed of the tree of taste. Through mutual savoring, therefore, the cycle of phenomenal existence (saṃsāra) will proliferate.
भविष्यद्रूपसंकल्पनामासौ कल्पनात्मकः ।
संकल्पात्मगुणैर्गन्धतन्मात्रत्वं प्रपश्यति ॥ २४ ॥
संकल्पात्मगुणैर्गन्धतन्मात्रत्वं प्रपश्यति ॥ २४ ॥
bhaviṣyadrūpasaṃkalpanāmāsau kalpanātmakaḥ ,
saṃkalpātmaguṇairgandhatanmātratvaṃ prapaśyati 24
saṃkalpātmaguṇairgandhatanmātratvaṃ prapaśyati 24
24.
bhaviṣyadrūpasaṅkalpanātmā asau kalpanātmakaḥ
saṅkalpātmaguṇaiḥ gandhatanmātratvam prapaśyati
saṅkalpātmaguṇaiḥ gandhatanmātratvam prapaśyati
24.
bhaviṣyadrūpasaṅkalpanātmā asau kalpanātmakaḥ saṅkalpātmaguṇaiḥ gandhatanmātratvam prapaśyati.
24.
That one, who is of an imaginative nature (kalpanātmaka) and whose essence (ātman) is the conception of future forms, perceives the subtle element (tanmātra) of smell through the qualities inherent in conception (saṅkalpa).
भाविभूगोलकत्वेन बीजमाकृतिशाखिनः ।
सर्वाधारात्मनस्तस्मात्संसारः प्रसरिष्यति ॥ २५ ॥
सर्वाधारात्मनस्तस्मात्संसारः प्रसरिष्यति ॥ २५ ॥
bhāvibhūgolakatvena bījamākṛtiśākhinaḥ ,
sarvādhārātmanastasmātsaṃsāraḥ prasariṣyati 25
sarvādhārātmanastasmātsaṃsāraḥ prasariṣyati 25
25.
bhāvibhūgolakatvena bījam ākṛtiśākhinaḥ
sarvādhārātmanaḥ tasmāt saṃsāraḥ prasarisyati
sarvādhārātmanaḥ tasmāt saṃsāraḥ prasarisyati
25.
bhāvibhūgolakatvena ākṛtiśākhinaḥ bījam sarvādhārātmanaḥ (udeti).
tasmāt saṃsāraḥ prasarisyati.
tasmāt saṃsāraḥ prasarisyati.
25.
By means of its future state as the earth-sphere, the seed of the tree of form (ākṛtiśākhin) arises from the self (ātman) that is the support of all. Therefore, from that (self and its manifestation as the seed), the cycle of phenomenal existence (saṃsāra) will proliferate.
चिता विभाव्यमानानि तन्मात्राणि परस्परम् ।
स्वयं परिणतान्यन्तरम्बुनीव निरन्तरम् ॥ २६ ॥
स्वयं परिणतान्यन्तरम्बुनीव निरन्तरम् ॥ २६ ॥
citā vibhāvyamānāni tanmātrāṇi parasparam ,
svayaṃ pariṇatānyantarambunīva nirantaram 26
svayaṃ pariṇatānyantarambunīva nirantaram 26
26.
citā vibhāvyamānāni tanmātrāṇi parasparam
svayaṃ pariṇatāni antar ambunī iva nirantaram
svayaṃ pariṇatāni antar ambunī iva nirantaram
26.
yathā ambunī antaram nirantaram svayaṃ pariṇatāni (bhavataḥ),
tathā citā vibhāvyamānāni tanmātrāṇi parasparam svayaṃ pariṇatāni (bhavanti).
tathā citā vibhāvyamānāni tanmātrāṇi parasparam svayaṃ pariṇatāni (bhavanti).
26.
Just as water continually transforms itself internally, so too do the subtle elements (tanmātras), being mutually manifested by consciousness (cit), spontaneously and continuously transform themselves.
तथैतानि विमिश्राणि विविक्तानि पुनर्यथा ।
न शुद्धान्युपलभ्यन्ते सर्वनाशान्तमेव हि ॥ २७ ॥
न शुद्धान्युपलभ्यन्ते सर्वनाशान्तमेव हि ॥ २७ ॥
tathaitāni vimiśrāṇi viviktāni punaryathā ,
na śuddhānyupalabhyante sarvanāśāntameva hi 27
na śuddhānyupalabhyante sarvanāśāntameva hi 27
27.
tathā etāni vimiśrāṇi viviktāni punaḥ yathā
na śuddhāni upalabhyante sarvanāśāntam eva hi
na śuddhāni upalabhyante sarvanāśāntam eva hi
27.
tathā etāni vimiśrāṇi (ca) punaḥ yathā viviktāni (api),
sarvanāśāntam eva hi na śuddhāni upalabhyante.
sarvanāśāntam eva hi na śuddhāni upalabhyante.
27.
Similarly, these (subtle elements), whether they are mixed or again separated, are indeed not found in a pure state until the very end of all dissolution.
संवित्तिमात्ररूपाणि स्थितानि गगनोदरे ।
भवन्ति वटजालानि यथा बीजकणान्तरे ॥ २८ ॥
भवन्ति वटजालानि यथा बीजकणान्तरे ॥ २८ ॥
saṃvittimātrarūpāṇi sthitāni gaganodare ,
bhavanti vaṭajālāni yathā bījakaṇāntare 28
bhavanti vaṭajālāni yathā bījakaṇāntare 28
28.
saṃvittimātrarūpāṇi sthitāni gaganodare
bhavanti vaṭajālāni yathā bījakanāntare
bhavanti vaṭajālāni yathā bījakanāntare
28.
(etāni) gaganodare saṃvittimātrarūpāṇi sthitāni bhavanti,
yathā bījakanāntare vaṭajālāni (bhavanti).
yathā bījakanāntare vaṭajālāni (bhavanti).
28.
Existing in the expanse of space, these (elements) are merely forms of consciousness (saṃvitti), just as the intricate networks of a banyan tree exist within a tiny seed particle.
प्रसवं परिपश्यन्ति शतशाखं स्फुरन्ति च ।
परमाण्वन्तरे भान्ति क्षणात्कल्पीभवन्ति च ॥ २९ ॥
परमाण्वन्तरे भान्ति क्षणात्कल्पीभवन्ति च ॥ २९ ॥
prasavaṃ paripaśyanti śataśākhaṃ sphuranti ca ,
paramāṇvantare bhānti kṣaṇātkalpībhavanti ca 29
paramāṇvantare bhānti kṣaṇātkalpībhavanti ca 29
29.
prasavam paripaśyanti śataśākham sphuranti ca
paramāṇu antare bhānti kṣaṇāt kalpībhavanti ca
paramāṇu antare bhānti kṣaṇāt kalpībhavanti ca
29.
prasavam paripaśyanti,
śataśākham sphuranti ca,
paramāṇu antare bhānti ca,
kṣaṇāt kalpībhavanti ca.
śataśākham sphuranti ca,
paramāṇu antare bhānti ca,
kṣaṇāt kalpībhavanti ca.
29.
They (the subtle elements) observe creation, they sprout forth with a hundred branches, and they shine even within an atom, and instantly, they become a cosmic age (kalpa).
विवर्तमेव धावन्ति निर्विवर्तानि सन्ति च ।
चिद्वेधितानि सर्वाणि क्षणात्पिण्डीभवन्ति च ॥ ३० ॥
चिद्वेधितानि सर्वाणि क्षणात्पिण्डीभवन्ति च ॥ ३० ॥
vivartameva dhāvanti nirvivartāni santi ca ,
cidvedhitāni sarvāṇi kṣaṇātpiṇḍībhavanti ca 30
cidvedhitāni sarvāṇi kṣaṇātpiṇḍībhavanti ca 30
30.
vivartam eva dhāvanti nirvivartāni santi ca
cidvedhitāni sarvāṇi kṣaṇāt piṇḍībhavanti ca
cidvedhitāni sarvāṇi kṣaṇāt piṇḍībhavanti ca
30.
sarvāṇi vivartam eva dhāvanti ca nirvivartāni
santi ca cidvedhitāni kṣaṇāt piṇḍībhavanti
santi ca cidvedhitāni kṣaṇāt piṇḍībhavanti
30.
Appearances indeed manifest as transformations, yet they also inherently exist as non-transformations. All things, when infused with pure consciousness (cit), instantly coalesce into a solid form.
तन्मात्रगणमेतत्स्यात्सा संकल्पात्मिका चितिः ।
वेदनात्रसरेण्वाभमनाकारैव पश्यति ॥ ३१ ॥
वेदनात्रसरेण्वाभमनाकारैव पश्यति ॥ ३१ ॥
tanmātragaṇametatsyātsā saṃkalpātmikā citiḥ ,
vedanātrasareṇvābhamanākāraiva paśyati 31
vedanātrasareṇvābhamanākāraiva paśyati 31
31.
tanmātragaṇam etat syāt sā saṃkalpātmikā
citiḥ vedanātrasareṇvābham anākārā eva paśyati
citiḥ vedanātrasareṇvābham anākārā eva paśyati
31.
etat tanmātragaṇam syāt sā citiḥ saṃkalpātmikā (asti)
anākārā eva (sā citiḥ) vedanātrasareṇvābham paśyati
anākārā eva (sā citiḥ) vedanātrasareṇvābham paśyati
31.
This (world) consists of the aggregate of subtle elements (tanmātras). That consciousness (citi) is volitional in nature. Though formless itself, it perceives like a trembling speck of sensation.
बीजं जगत्सु ननु पञ्चकमात्रमेव बीजं पराव्यवहितस्थितिशक्तिराद्या ।
बीजं तदेव भवतीति सदानुभूतं चिन्मात्रमेवमजमाद्यमतो जगच्छीः ॥ ३२ ॥
बीजं तदेव भवतीति सदानुभूतं चिन्मात्रमेवमजमाद्यमतो जगच्छीः ॥ ३२ ॥
bījaṃ jagatsu nanu pañcakamātrameva bījaṃ parāvyavahitasthitiśaktirādyā ,
bījaṃ tadeva bhavatīti sadānubhūtaṃ cinmātramevamajamādyamato jagacchīḥ 32
bījaṃ tadeva bhavatīti sadānubhūtaṃ cinmātramevamajamādyamato jagacchīḥ 32
32.
bījam jagatsu nanu pañcaka mātram eva
bījam parā avyavahitasthitiśaktiḥ ādyā
bījam tat eva bhavati iti sadā anubhūtam
cinmātram evam ajam ādyam ataḥ jagat śrīḥ
bījam parā avyavahitasthitiśaktiḥ ādyā
bījam tat eva bhavati iti sadā anubhūtam
cinmātram evam ajam ādyam ataḥ jagat śrīḥ
32.
nanu jagatsu bījam pañcaka mātram eva (asti).
(tat eva bījam) parā avyavahitasthitiśaktiḥ ādyā (asti).
tat bījam eva sadā anubhūtam iti bhavati.
evam (hi) cinmātram ajam ādyam (asti).
ataḥ jagat śrīḥ (asti).
(tat eva bījam) parā avyavahitasthitiśaktiḥ ādyā (asti).
tat bījam eva sadā anubhūtam iti bhavati.
evam (hi) cinmātram ajam ādyam (asti).
ataḥ jagat śrīḥ (asti).
32.
Indeed, the seed (bīja) of the worlds is merely the five subtle elements. This primordial, supreme, and immediately abiding power (śakti) is itself the seed. That very seed (bīja) eternally exists and is thus always experienced. Pure consciousness (cit) is therefore unborn and primal; hence, it constitutes the glory of the world.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12 (current chapter)
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216