Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-6, chapter-119

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
मनुरुवाच ।
सर्गात्मभिर्विभुः स्पन्दैः क्रीडते बालवत्स्वयम् ।
संहारात्मकशक्त्याथ संहृत्यात्मनि तिष्ठति ॥ १ ॥
manuruvāca ,
sargātmabhirvibhuḥ spandaiḥ krīḍate bālavatsvayam ,
saṃhārātmakaśaktyātha saṃhṛtyātmani tiṣṭhati 1
1. manuḥ uvāca | sarga-ātmabhiḥ
vibhuḥ spandaiḥ krīḍate bālavat
svayam | saṃhāra-ātmaka-śaktyā
atha saṃhṛtya ātmani tiṣṭhati ||
1. Manuḥ uvāca: vibhuḥ sarga-ātmabhiḥ spandaiḥ svayam bālavat krīḍate.
atha saṃhāra-ātmaka-śaktyā saṃhṛtya ātmani tiṣṭhati.
1. Manu said: The all-pervading (vibhuḥ) one plays by himself like a child with creative movements, and then, by means of his destructive power (saṃhārātmakā śakti), having withdrawn, he remains within the self (ātman).
स्वयमस्य तथा शक्तिरुदेत्याबध्यते यया ।
स्वयमस्य तथा शक्तिरुदेत्युन्मुच्यते यया ॥ २ ॥
svayamasya tathā śaktirudetyābadhyate yayā ,
svayamasya tathā śaktirudetyunmucyate yayā 2
2. svayam asya tathā śaktiḥ udeti ābadhyate yayā |
svayam asya tathā śaktiḥ udeti unmucyate yayā ||
2. svayam asya tathā śaktiḥ udeti,
yayā ābadhyate.
svayam asya tathā śaktiḥ udeti,
yayā unmucyate.
2. His own power (śakti) thus arises, by which it (the self/consciousness) is bound. And his own power (śakti) thus arises, by which it is liberated.
चन्द्रार्कवह्नितप्तायोरत्नादीनां यथार्चिषः ।
यथा पत्रादि वृक्षाणां निर्झराणां यथा कणाः ॥ ३ ॥
candrārkavahnitaptāyoratnādīnāṃ yathārciṣaḥ ,
yathā patrādi vṛkṣāṇāṃ nirjharāṇāṃ yathā kaṇāḥ 3
3. candrārkavahnitaptāyoratnādīnām yathā arciṣaḥ
yathā patrādi vṛkṣāṇām nirjharāṇām yathā kaṇāḥ
3. candrārkavahnitaptāyoratnādīnām arciṣaḥ yathā,
vṛkṣāṇām patrādi yathā,
nirjharāṇām kaṇāḥ yathā
3. Just as rays or flames emanate from the moon, the sun, fire, heated iron, and jewels, and just as leaves and so forth emerge from trees, or drops from waterfalls.
तथेदं ब्रह्मणि स्फारे जगद्बुद्ध्यादि कल्पितम् ।
दुःखप्रदमतज्ज्ञानां तदेवातदिव स्थितम् ॥ ४ ॥
tathedaṃ brahmaṇi sphāre jagadbuddhyādi kalpitam ,
duḥkhapradamatajjñānāṃ tadevātadiva sthitam 4
4. tathā idam brahmaṇi sphāre jagadbuddhyādi kalpitam
duḥkhapradam atatjñānām tat eva atat iva sthitam
4. tathā idam jagadbuddhyādi sphāre brahmaṇi kalpitam
atatjñānām duḥkhapradam tat eva atat iva sthitam
4. Similarly, this entire world, along with the intellect and other mental faculties, is merely an imagination within the all-pervasive reality of (brahman). It causes suffering to those who lack true knowledge of That (brahman), yet That (brahman) itself remains as if distinct from it.
अहो नु चित्रा मायेयं तात विश्वविमोहिनी ।
सर्वाङ्गप्रोतमप्यात्मा यदात्मानं न पश्यति ॥ ५ ॥
aho nu citrā māyeyaṃ tāta viśvavimohinī ,
sarvāṅgaprotamapyātmā yadātmānaṃ na paśyati 5
5. aho nu citrā māyā iyam tāta viśvavimohinī
sarvāṅgaprotam api ātmā yat ātmānam na paśyati
5. tāta aho nu iyam viśvavimohinī citrā māyā yat
ātmā sarvāṅgaprotam api ātmānam na paśyati
5. Oh, dear one, this (māyā) is truly a wondrous and perplexing power that deludes the entire world! Even though the self (ātman) permeates every part (of existence), it fails to perceive its own true nature.
चिदादर्शमयं सर्वं जगदित्येव भावयन् ।
यस्तिष्ठत्युपशान्तेच्छं स ब्रह्मकवचः सुखी ॥ ६ ॥
cidādarśamayaṃ sarvaṃ jagadityeva bhāvayan ,
yastiṣṭhatyupaśāntecchaṃ sa brahmakavacaḥ sukhī 6
6. citādarśamayam sarvam jagat iti eva bhāvayan yaḥ
tiṣṭhati upaśānteccham saḥ brahmakavacaḥ sukhī
6. yaḥ sarvam jagat citādarśamayam iti eva bhāvayan
upaśānteccham tiṣṭhati saḥ brahmakavacaḥ sukhī
6. Whoever constantly contemplates that this entire world is essentially a mirror of pure consciousness, and who remains with desires completely tranquilized, that person, protected as if by the armor of (brahman), lives in true happiness.
अहमर्थविमुक्तेन भावेनाभावरूपिणा ।
सर्वं शून्यं निरालम्बं चिद्रूपमिति भावयेत् ॥ ७ ॥
ahamarthavimuktena bhāvenābhāvarūpiṇā ,
sarvaṃ śūnyaṃ nirālambaṃ cidrūpamiti bhāvayet 7
7. ahamarthavimuktena bhāvena abhāvarūpiṇā sarvam
śūnyam nirālambam citrūpam iti bhāvayet
7. ahamarthavimuktena abhāvarūpiṇā bhāvena sarvam
śūnyam nirālambam citrūpam iti bhāvayet
7. One should contemplate everything as void, unsupported, and essentially of the nature of consciousness, by a state of being free from the sense of 'I' (ahaṅkāra) and having a form that is non-existent.
इदं रम्यमिदं नेति बीजं ते दुःखसंततेः ।
तस्मिन्साम्याग्निना दग्धे दुःखस्यावसरः कुतः ॥ ८ ॥
idaṃ ramyamidaṃ neti bījaṃ te duḥkhasaṃtateḥ ,
tasminsāmyāgninā dagdhe duḥkhasyāvasaraḥ kutaḥ 8
8. idam ramyam idam na iti bījam te duḥkhasaṃtateḥ
tasmin sāmyāgninā dagdhe duḥkhasya avasaraḥ kutaḥ
8. idam ramyam idam na iti te duḥkhasaṃtateḥ bījam
tasmin sāmyāgninā dagdhe duḥkhasya avasaraḥ kutaḥ
8. The notion 'this is pleasing, this is not' is the very seed of your continuous suffering. When that seed is burnt away by the fire of equanimity, from where could suffering find any opportunity?
राजन्नभावनास्त्रेण रम्यारम्यविभागिता ।
पौरुषातिशयेनाशु स्वेनैवान्तर्विलूयताम् ॥ ९ ॥
rājannabhāvanāstreṇa ramyāramyavibhāgitā ,
pauruṣātiśayenāśu svenaivāntarvilūyatām 9
9. rājan abhāvanāstreṇa ramyāramyavibhāgitā
pauruṣātiśayena āśu svena eva antarvilūyatām
9. rājan abhāvanāstreṇa ramyāramyavibhāgitā
pauruṣātiśayena āśu svena eva antarvilūyatām
9. O King, let the distinction between the pleasing and the unpleasing be swiftly destroyed within by your own supreme effort, using the weapon of non-conception.
अभावनेन भावनं विलूय कर्मकाननम् ।
परं समेत्य तानवं विशोक एव तिष्ठ भोः ॥ १० ॥
abhāvanena bhāvanaṃ vilūya karmakānanam ,
paraṃ sametya tānavaṃ viśoka eva tiṣṭha bhoḥ 10
10. abhāvanena bhāvanam vilūya karmakānanam
param sametya tānavam viśokaḥ eva tiṣṭha bhoḥ
10. bhoḥ abhāvanena bhāvanam karmakānanam vilūya
param tānavam sametya viśokaḥ eva tiṣṭha
10. O! Having destroyed mental constructs (bhāvanā) and the forest of (karma) actions through non-conceptualization (abhāvanā), and having attained supreme subtlety, remain truly free from sorrow.
भरितभुवनाभोगो भूत्वा विभागबहिष्कृतो गलितकलनाभासोल्लासो विवेकविलासवान् ।
अधिगतपरानन्दस्पन्दश्चिराय निरामयः ।
शमसमसितस्वच्छाभोगो भवाभयचिद्वपुः ॥ ११ ॥
bharitabhuvanābhogo bhūtvā vibhāgabahiṣkṛto galitakalanābhāsollāso vivekavilāsavān ,
adhigataparānandaspandaścirāya nirāmayaḥ ,
śamasamasitasvacchābhogo bhavābhayacidvapuḥ 11
11. bharitabhuvanaabhogaḥ bhūtvā vibhāgabahiṣkṛtaḥ
galitakalanaabhāsaullāsaḥ vivekavilāsavān
adhigataparaanandaspandaḥ cirāya niramayaḥ
śamasamasitasvacchaabhogaḥ bhavabhayacitvapuḥ
11. bharitabhuvanaabhogaḥ vibhāgabahiṣkṛtaḥ
galitakalanaabhāsaullāsaḥ vivekavilāsavān bhūtvā
adhigataparaanandaspandaḥ cirāya niramayaḥ
śamasamasitasvacchaabhogaḥ bhavabhayacitvapuḥ
11. Having encompassed the full enjoyment of the world, yet transcending all distinctions, with the delight derived from conceptual appearances dissolved, and endowed with the vibrant play of discernment (viveka), such a being attains the pulsation of supreme bliss (ānanda). Remaining for a long time free from affliction, their experience is tranquil, equal, pure, and clear, manifesting as a form of consciousness (cit) that is fearless of worldly existence (saṃsāra).