योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-5, chapter-18
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
युक्ताशयानां महतामहतानां कुदृष्टिभिः ।
स्वभावोऽयं महाबाहो लीलया चरतामिह ॥ १ ॥
युक्ताशयानां महतामहतानां कुदृष्टिभिः ।
स्वभावोऽयं महाबाहो लीलया चरतामिह ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
yuktāśayānāṃ mahatāmahatānāṃ kudṛṣṭibhiḥ ,
svabhāvo'yaṃ mahābāho līlayā caratāmiha 1
yuktāśayānāṃ mahatāmahatānāṃ kudṛṣṭibhiḥ ,
svabhāvo'yaṃ mahābāho līlayā caratāmiha 1
1.
śrī vasiṣṭhaḥ uvāca yukta-āśayānām mahatām ahatānām
kudṛṣṭibhiḥ svabhāvaḥ ayam mahābāho līlayā caratām iha
kudṛṣṭibhiḥ svabhāvaḥ ayam mahābāho līlayā caratām iha
1.
mahābāho śrī vasiṣṭhaḥ uvāca iha līlayā caratām
yukta-āśayānām mahatām kudṛṣṭibhiḥ ahatānām ayam svabhāvaḥ
yukta-āśayānām mahatām kudṛṣṭibhiḥ ahatānām ayam svabhāvaḥ
1.
Śrī Vasiṣṭha said: O mighty-armed (mahābāho) one, this is the very intrinsic nature (svabhāva) of great individuals whose intentions are properly directed, who remain untouched by erroneous views, and who engage in worldly activities with effortless ease.
विहरन्नपि संसारे जीवन्मुक्तमना मुनिः ।
आदिमध्यान्तविरसा विहसेज्जागतीर्गतीः ॥ २ ॥
आदिमध्यान्तविरसा विहसेज्जागतीर्गतीः ॥ २ ॥
viharannapi saṃsāre jīvanmuktamanā muniḥ ,
ādimadhyāntavirasā vihasejjāgatīrgatīḥ 2
ādimadhyāntavirasā vihasejjāgatīrgatīḥ 2
2.
viharan api saṃsāre jīvanmukta-manāḥ muniḥ
ādi-madhya-anta-virasāḥ vihaset jāgatīḥ gatīḥ
ādi-madhya-anta-virasāḥ vihaset jāgatīḥ gatīḥ
2.
saṃsāre viharan api jīvanmukta-manāḥ muniḥ
ādi-madhya-anta-virasāḥ jāgatīḥ gatīḥ vihaset
ādi-madhya-anta-virasāḥ jāgatīḥ gatīḥ vihaset
2.
Even while engaging in the cycle of existence (saṃsāra), the sage, whose mind is liberated while living (jīvanmukta), should deride all worldly courses of action which are devoid of essence or charm in their beginning, middle, and end.
सर्वप्रकृतकार्यस्थो मध्यस्थः सर्वदृष्टिषु ।
ध्येयं तं वासनात्यागमवलम्ब्य व्यवस्थितः ॥ ३ ॥
ध्येयं तं वासनात्यागमवलम्ब्य व्यवस्थितः ॥ ३ ॥
sarvaprakṛtakāryastho madhyasthaḥ sarvadṛṣṭiṣu ,
dhyeyaṃ taṃ vāsanātyāgamavalambya vyavasthitaḥ 3
dhyeyaṃ taṃ vāsanātyāgamavalambya vyavasthitaḥ 3
3.
sarva-prakṛta-kārya-sthaḥ madhyasthaḥ sarva-dṛṣṭiṣu
dhyeyam tam vāsanā-tyāgam avalambya vyavasthitaḥ
dhyeyam tam vāsanā-tyāgam avalambya vyavasthitaḥ
3.
sarva-dṛṣṭiṣu madhyasthaḥ sarva-prakṛta-kārya-sthaḥ
tam vāsanā-tyāgam dhyeyam avalambya vyavasthitaḥ
tam vāsanā-tyāgam dhyeyam avalambya vyavasthitaḥ
3.
Remaining established (vyavasthita) in all natural and spontaneous actions, impartial (madhyastha) towards all perspectives, he relies upon the relinquishment of latent tendencies (vāsanā) as his ultimate objective (dhyeya).
सर्वत्र विगतोद्वेगः सर्वार्थपरिपोषकः ।
विवेकोद्द्योतदृष्टात्मा प्रबोधोपवनस्थितिः ॥ ४ ॥
विवेकोद्द्योतदृष्टात्मा प्रबोधोपवनस्थितिः ॥ ४ ॥
sarvatra vigatodvegaḥ sarvārthaparipoṣakaḥ ,
vivekoddyotadṛṣṭātmā prabodhopavanasthitiḥ 4
vivekoddyotadṛṣṭātmā prabodhopavanasthitiḥ 4
4.
sarvatra vigata-udvegaḥ sarva-artha-paripoṣakaḥ
viveka-uddyota-dṛṣṭa-ātmā prabodha-upavana-sthitiḥ
viveka-uddyota-dṛṣṭa-ātmā prabodha-upavana-sthitiḥ
4.
sarvatra vigata-udvegaḥ sarva-artha-paripoṣakaḥ
viveka-uddyota-dṛṣṭa-ātmā prabodha-upavana-sthitiḥ
viveka-uddyota-dṛṣṭa-ātmā prabodha-upavana-sthitiḥ
4.
He is free from agitation everywhere, a nourisher of all beneficial objectives, one whose true self (ātman) is perceived through the illumination of discernment (viveka), and whose abode is the garden of enlightenment (prabodha).
सर्वातीतपदालम्बी पूर्णेन्दुशिशिराशयः ।
नोद्वेगी नच तुष्टात्मा संसारे नावसीदति ॥ ५ ॥
नोद्वेगी नच तुष्टात्मा संसारे नावसीदति ॥ ५ ॥
sarvātītapadālambī pūrṇenduśiśirāśayaḥ ,
nodvegī naca tuṣṭātmā saṃsāre nāvasīdati 5
nodvegī naca tuṣṭātmā saṃsāre nāvasīdati 5
5.
sarvātītapadaālambī pūrṇenduśiśirāśayaḥ na
udvegī na ca tuṣṭātmā saṃsāre na avasīdati
udvegī na ca tuṣṭātmā saṃsāre na avasīdati
5.
sarvātītapadaālambī pūrṇenduśiśirāśayaḥ na
udvegī ca na tuṣṭātmā saṃsāre na avasīdati
udvegī ca na tuṣṭātmā saṃsāre na avasīdati
5.
One who relies on the state beyond all (phenomena), whose mind is serene like the full moon, is neither agitated nor excessively complacent; such a one does not despair in the cycle of transmigration (saṃsāra).
सर्वशत्रुषु मध्यस्थो दयादाक्षिण्यसंयुतः ।
प्राप्तकर्मकरोऽग्र्याणां संसारे नावसीदति ॥ ६ ॥
प्राप्तकर्मकरोऽग्र्याणां संसारे नावसीदति ॥ ६ ॥
sarvaśatruṣu madhyastho dayādākṣiṇyasaṃyutaḥ ,
prāptakarmakaro'gryāṇāṃ saṃsāre nāvasīdati 6
prāptakarmakaro'gryāṇāṃ saṃsāre nāvasīdati 6
6.
sarvaśatruṣu madhyasthaḥ dayādākṣiṇyasaṃyutaḥ
prāptakarmakaraḥ agryāṇām saṃsāre na avasīdati
prāptakarmakaraḥ agryāṇām saṃsāre na avasīdati
6.
sarvaśatruṣu madhyasthaḥ dayādākṣiṇyasaṃyutaḥ
agryāṇām prāptakarmakaraḥ saṃsāre na avasīdati
agryāṇām prāptakarmakaraḥ saṃsāre na avasīdati
6.
Impartial towards all enemies, endowed with compassion and graciousness, and performing the actions (karma) that are naturally incumbent upon him, being one of the foremost (people) - such a one does not despair in the cycle of transmigration (saṃsāra).
नाभिनन्दति न द्वेष्टि न शोचति न काङ्क्षति ।
मौनस्थः प्रकृतारम्भी संसारे नावसीदति ॥ ७ ॥
मौनस्थः प्रकृतारम्भी संसारे नावसीदति ॥ ७ ॥
nābhinandati na dveṣṭi na śocati na kāṅkṣati ,
maunasthaḥ prakṛtārambhī saṃsāre nāvasīdati 7
maunasthaḥ prakṛtārambhī saṃsāre nāvasīdati 7
7.
na abhinandati na dveṣṭi na śocati na kāṅkṣati
maunasthaḥ prakṛtārambhī saṃsāre na avasīdati
maunasthaḥ prakṛtārambhī saṃsāre na avasīdati
7.
na abhinandati na dveṣṭi na śocati na kāṅkṣati
maunasthaḥ prakṛtārambhī saṃsāre na avasīdati
maunasthaḥ prakṛtārambhī saṃsāre na avasīdati
7.
He does not rejoice, nor does he hate; he does not grieve, nor does he desire. Abiding in silence and undertaking only appropriate actions, such a one does not despair in the cycle of transmigration (saṃsāra).
पृष्टः सन्प्रकृतं वक्ति न पृष्टः स्थाणुवत्स्थितः ।
ईहितानीहितैर्मुक्तः संसारे नावसीदति ॥ ८ ॥
ईहितानीहितैर्मुक्तः संसारे नावसीदति ॥ ८ ॥
pṛṣṭaḥ sanprakṛtaṃ vakti na pṛṣṭaḥ sthāṇuvatsthitaḥ ,
īhitānīhitairmuktaḥ saṃsāre nāvasīdati 8
īhitānīhitairmuktaḥ saṃsāre nāvasīdati 8
8.
pṛṣṭaḥ san prakṛtam vakti na pṛṣṭaḥ sthāṇuvatsthitaḥ
īhitānīhitaiḥ muktaḥ saṃsāre na avasīdati
īhitānīhitaiḥ muktaḥ saṃsāre na avasīdati
8.
pṛṣṭaḥ san prakṛtam vakti na pṛṣṭaḥ sthāṇuvatsthitaḥ
īhitānīhitaiḥ muktaḥ saṃsāre na avasīdati
īhitānīhitaiḥ muktaḥ saṃsāre na avasīdati
8.
When asked, he speaks what is appropriate; when not asked, he remains still like a pillar. Freed from both desired and undesired things, such a one does not despair in the cycle of transmigration (saṃsāra).
सर्वस्याभिमतं वक्ता चोदितः पेशलोक्तिमान् ।
आशयज्ञश्च भूतानां संसारे नावसीदति ॥ ९ ॥
आशयज्ञश्च भूतानां संसारे नावसीदति ॥ ९ ॥
sarvasyābhimataṃ vaktā coditaḥ peśaloktimān ,
āśayajñaśca bhūtānāṃ saṃsāre nāvasīdati 9
āśayajñaśca bhūtānāṃ saṃsāre nāvasīdati 9
9.
sarvasya abhimatam vaktā coditaḥ peśaloktimān
āśayajñaḥ ca bhūtānām saṃsāre na avasīdati
āśayajñaḥ ca bhūtānām saṃsāre na avasīdati
9.
coditaḥ sarvasya abhimatam peśaloktimān bhūtānām
āśayajñaḥ ca vaktā saṃsāre na avasīdati
āśayajñaḥ ca vaktā saṃsāre na avasīdati
9.
One who, when prompted, speaks what is agreeable to all, possesses pleasing speech, and knows the intentions of beings, does not suffer in the cycle of rebirth (saṃsāra).
युक्तायुक्तदृशा ग्रस्तमाशोपहतचेष्टितम् ।
जानाति लोकदृष्टान्तं करकोटरबिल्ववत् ॥ १० ॥
जानाति लोकदृष्टान्तं करकोटरबिल्ववत् ॥ १० ॥
yuktāyuktadṛśā grastamāśopahataceṣṭitam ,
jānāti lokadṛṣṭāntaṃ karakoṭarabilvavat 10
jānāti lokadṛṣṭāntaṃ karakoṭarabilvavat 10
10.
yuktāyuktradṛśā grastam āśopahataceṣṭitam
jānāti lokadṛṣṭāntam karakoṭarabilvavat
jānāti lokadṛṣṭāntam karakoṭarabilvavat
10.
saḥ yuktāyuktadṛśā grastam āśopahataceṣṭitam
lokadṛṣṭāntam karakoṭarabilvavat jānāti
lokadṛṣṭāntam karakoṭarabilvavat jānāti
10.
He knows the examples (or situations) of the world, which are afflicted by the discernment of right and wrong and whose endeavors are impaired by desire, as clearly as a bilva fruit in the palm of his hand.
परं पदमुपारूढो भङ्गुरां जागतीं स्थितिम् ।
अन्तःशीतलया बुद्ध्या हसन्निव निरीक्षते ॥ ११ ॥
अन्तःशीतलया बुद्ध्या हसन्निव निरीक्षते ॥ ११ ॥
paraṃ padamupārūḍho bhaṅgurāṃ jāgatīṃ sthitim ,
antaḥśītalayā buddhyā hasanniva nirīkṣate 11
antaḥśītalayā buddhyā hasanniva nirīkṣate 11
11.
param padam upārūḍhaḥ bhaṅgurām jāgatīm sthitim
antaḥ śītalayā buddhyā hasan iva nirīkṣate
antaḥ śītalayā buddhyā hasan iva nirīkṣate
11.
param padam upārūḍhaḥ saḥ antaḥ śītalayā buddhyā
hasan iva bhaṅgurām jāgatīm sthitim nirīkṣate
hasan iva bhaṅgurām jāgatīm sthitim nirīkṣate
11.
One who has attained the supreme state looks upon the transient worldly condition as if laughing, with an inwardly calm intellect.
जितचित्ता महात्मानो ये हि दृष्टपरावराः ।
स्वभाव ईदृशस्तेषां कथितस्तव राघव ॥ १२ ॥
स्वभाव ईदृशस्तेषां कथितस्तव राघव ॥ १२ ॥
jitacittā mahātmāno ye hi dṛṣṭaparāvarāḥ ,
svabhāva īdṛśasteṣāṃ kathitastava rāghava 12
svabhāva īdṛśasteṣāṃ kathitastava rāghava 12
12.
jitacittāḥ mahātmānaḥ ye hi dṛṣṭaparāvarāḥ
svabhāvaḥ īdṛśaḥ teṣām kathitaḥ tava rāghava
svabhāvaḥ īdṛśaḥ teṣām kathitaḥ tava rāghava
12.
rāghava ye jitacittāḥ hi dṛṣṭaparāvarāḥ
mahātmānaḥ teṣām īdṛśaḥ svabhāvaḥ tava kathitaḥ
mahātmānaḥ teṣām īdṛśaḥ svabhāvaḥ tava kathitaḥ
12.
O Rāghava, such is the intrinsic nature (dharma) of those great souls (mahātman) who have conquered their minds and who have indeed discerned the higher and the lower (truths), as has been told to you.
वयं तु वक्तुं मूर्खाणामजितात्मीयचेतसाम् ।
भोगकर्दममग्नानां न विद्मोऽभिमतं मतम् ॥ १३ ॥
भोगकर्दममग्नानां न विद्मोऽभिमतं मतम् ॥ १३ ॥
vayaṃ tu vaktuṃ mūrkhāṇāmajitātmīyacetasām ,
bhogakardamamagnānāṃ na vidmo'bhimataṃ matam 13
bhogakardamamagnānāṃ na vidmo'bhimataṃ matam 13
13.
vayam tu vaktuṃ mūrkhāṇām ajitātmīyacetasām
bhogakardamamagnānām na vidmaḥ abhimataṃ matam
bhogakardamamagnānām na vidmaḥ abhimataṃ matam
13.
vayam tu ajitātmīyacetasām bhogakardamamagnānām
mūrkhāṇām abhimataṃ matam vaktuṃ na vidmaḥ
mūrkhāṇām abhimataṃ matam vaktuṃ na vidmaḥ
13.
We are unable to articulate a suitable view for those fools whose minds are uncontrolled and who are immersed in the mire of worldly pleasures.
तेषामभिमता नार्यो भावाभावविभूषिताः ।
ज्वालानरकवह्नीनां यास्ताः कनकरोचिषः ॥ १४ ॥
ज्वालानरकवह्नीनां यास्ताः कनकरोचिषः ॥ १४ ॥
teṣāmabhimatā nāryo bhāvābhāvavibhūṣitāḥ ,
jvālānarakavahnīnāṃ yāstāḥ kanakarociṣaḥ 14
jvālānarakavahnīnāṃ yāstāḥ kanakarociṣaḥ 14
14.
teṣām abhimatāḥ nāryaḥ bhāvābhāvavibhūṣitāḥ
jvālānarakavahnīnām yāḥ tāḥ kanakarociṣaḥ
jvālānarakavahnīnām yāḥ tāḥ kanakarociṣaḥ
14.
teṣām abhimatāḥ bhāvābhāvavibhūṣitāḥ nāryaḥ yāḥ tāḥ
kanakarociṣaḥ (santi) jvālānarakavahnīnām (santi)
kanakarociṣaḥ (santi) jvālānarakavahnīnām (santi)
14.
Their desired women, adorned with changing moods and expressions (bhāvābhāva), those who shine like gold, are (in reality) the fires of hellish flames.
अनर्थगहनाश्चार्था व्यर्थानर्थकदर्थनाः ।
दिशन्तो दुःखसंरम्भमभितः प्रहितापदः ॥ १५ ॥
दिशन्तो दुःखसंरम्भमभितः प्रहितापदः ॥ १५ ॥
anarthagahanāścārthā vyarthānarthakadarthanāḥ ,
diśanto duḥkhasaṃrambhamabhitaḥ prahitāpadaḥ 15
diśanto duḥkhasaṃrambhamabhitaḥ prahitāpadaḥ 15
15.
anarthagahanāḥ ca arthāḥ vyarthānarthakadarthanāḥ
diśantaḥ duḥkhasaṃrambham abhitaḥ prahitāpadaḥ
diśantaḥ duḥkhasaṃrambham abhitaḥ prahitāpadaḥ
15.
arthāḥ ca anarthagahanāḥ vyarthānarthakadarthanāḥ
abhitaḥ duḥkhasaṃrambham diśantaḥ prahitāpadaḥ (santi)
abhitaḥ duḥkhasaṃrambham diśantaḥ prahitāpadaḥ (santi)
15.
And possessions (artha), fraught with deep dangers, cause futile harm and degradation, bestowing a surge of suffering and bringing forth calamities from all sides.
फलसंधीनि कर्माणि नानाचारमयानि च ।
सुखदुःखावपूर्णानि तानि वक्तुं न शक्नुमः ॥ १६ ॥
सुखदुःखावपूर्णानि तानि वक्तुं न शक्नुमः ॥ १६ ॥
phalasaṃdhīni karmāṇi nānācāramayāni ca ,
sukhaduḥkhāvapūrṇāni tāni vaktuṃ na śaknumaḥ 16
sukhaduḥkhāvapūrṇāni tāni vaktuṃ na śaknumaḥ 16
16.
phalasaṃdhīni karmāṇi nānācāramayāni ca
sukhaduḥkhāvapurṇāni tāni vaktuṃ na śaknumaḥ
sukhaduḥkhāvapurṇāni tāni vaktuṃ na śaknumaḥ
16.
phalasaṃdhīni nānācāramayāni ca sukhaduḥkhāvapurṇāni
tāni karmāṇi vaktuṃ na śaknumaḥ
tāni karmāṇi vaktuṃ na śaknumaḥ
16.
Actions (karma) that are linked to results, comprising various behaviors, and filled with both joy and sorrow – such (actions) we are unable to describe.
पूर्णां दृष्टिमवष्टभ्य ध्येयत्यागविलासिनीम् ।
जीवन्मुक्ततया स्वस्थो लोके विहर राघव ॥ १७ ॥
जीवन्मुक्ततया स्वस्थो लोके विहर राघव ॥ १७ ॥
pūrṇāṃ dṛṣṭimavaṣṭabhya dhyeyatyāgavilāsinīm ,
jīvanmuktatayā svastho loke vihara rāghava 17
jīvanmuktatayā svastho loke vihara rāghava 17
17.
pūrṇām dṛṣṭim avaṣṭabhya dhyeyatyāgavilāsinīm
jīvanmuktatayā svasthaḥ loke vihara rāghava
jīvanmuktatayā svasthaḥ loke vihara rāghava
17.
rāghava pūrṇām dṛṣṭim dhyeyatyāgavilāsinīm
avaṣṭabhya jīvanmuktatayā svasthaḥ loke vihara
avaṣṭabhya jīvanmuktatayā svasthaḥ loke vihara
17.
O Rāghava, grasp the perfect vision, which shines through the abandonment of all objects of meditation. Live in the world, established in your true self (svastha), as one liberated while living (jīvanmukta).
अन्तः संत्यक्तसर्वाशो वीतरागो विवासनः ।
बहिः सर्वसमाचारो लोके विहर राघव ॥ १८ ॥
बहिः सर्वसमाचारो लोके विहर राघव ॥ १८ ॥
antaḥ saṃtyaktasarvāśo vītarāgo vivāsanaḥ ,
bahiḥ sarvasamācāro loke vihara rāghava 18
bahiḥ sarvasamācāro loke vihara rāghava 18
18.
antaḥ saṃtyaktasarvāśaḥ vītarāgaḥ vivāsanaḥ
bahiḥ sarvasamācāraḥ loke vihara rāghava
bahiḥ sarvasamācāraḥ loke vihara rāghava
18.
rāghava antaḥ saṃtyaktasarvāśaḥ vītarāgaḥ vivāsanaḥ
(bhūtvā) bahiḥ sarvasamācāraḥ (san) loke vihara
(bhūtvā) bahiḥ sarvasamācāraḥ (san) loke vihara
18.
O Rāghava, internally abandon all desires, become free from passion, and be without any latent impressions (vāsanā). Externally, however, maintain all social customs. Live in the world.
उदारः पेशलाचारः सर्वाचारानुवृत्तिमान् ।
अन्तः सर्वपरित्यागी लोके विहर राघव ॥ १९ ॥
अन्तः सर्वपरित्यागी लोके विहर राघव ॥ १९ ॥
udāraḥ peśalācāraḥ sarvācārānuvṛttimān ,
antaḥ sarvaparityāgī loke vihara rāghava 19
antaḥ sarvaparityāgī loke vihara rāghava 19
19.
udāraḥ peśalācāraḥ sarvācārānuvṛttimān
antaḥ sarvaparityāgī loke vihara rāghava
antaḥ sarvaparityāgī loke vihara rāghava
19.
rāghava udāraḥ peśalācāraḥ sarvācārānuvṛttimān
(san) antaḥ sarvaparityāgī (bhūtvā) loke vihara
(san) antaḥ sarvaparityāgī (bhūtvā) loke vihara
19.
O Rāghava, be noble-minded, of gentle conduct, and outwardly adhere to all social customs, yet internally be one who has completely renounced everything. Live in the world.
प्रविचार्य दशाः सर्वा यदतुच्छं परं पदम् ।
तदेव भावेनालम्ब्य लोके विहर राघव ॥ २० ॥
तदेव भावेनालम्ब्य लोके विहर राघव ॥ २० ॥
pravicārya daśāḥ sarvā yadatucchaṃ paraṃ padam ,
tadeva bhāvenālambya loke vihara rāghava 20
tadeva bhāvenālambya loke vihara rāghava 20
20.
pravicārya daśāḥ sarvāḥ yat atuccham param padam
tat eva bhāvena ālambya loke vihara rāghava
tat eva bhāvena ālambya loke vihara rāghava
20.
rāghava sarvāḥ daśāḥ pravicārya yat atuccham param
padam (asti) tat eva bhāvena ālambya loke vihara
padam (asti) tat eva bhāvena ālambya loke vihara
20.
O Rāghava, having thoroughly considered all possible conditions, and having firmly grasped with inner conviction that supreme state (param padam) which is never insignificant, live in the world.
अन्तर्नैराश्यमादाय बहिराशोन्मुखेहितः ।
बहिस्तप्तोऽन्तराशीतो लोके विहर राघव ॥ २१ ॥
बहिस्तप्तोऽन्तराशीतो लोके विहर राघव ॥ २१ ॥
antarnairāśyamādāya bahirāśonmukhehitaḥ ,
bahistapto'ntarāśīto loke vihara rāghava 21
bahistapto'ntarāśīto loke vihara rāghava 21
21.
antar nairāśyam ādāya bahir āśonmukhehitaḥ
bahis taptaḥ antar śītaḥ loke vihara rāghava
bahis taptaḥ antar śītaḥ loke vihara rāghava
21.
rāghava,
antar nairāśyam ādāya,
bahir āśonmukhehitaḥ,
bahis taptaḥ,
antar śītaḥ,
loke vihara
antar nairāśyam ādāya,
bahir āśonmukhehitaḥ,
bahis taptaḥ,
antar śītaḥ,
loke vihara
21.
O Rāghava, live in the world having inwardly embraced detachment, while outwardly engaging in hopeful endeavors; outwardly appearing troubled, but inwardly remaining serene.
बहिः कृत्रिमसंरम्भो हृदि संरम्भवर्जितः ।
कर्ता बहिरकर्तान्तर्लोके विहर राघव ॥ २२ ॥
कर्ता बहिरकर्तान्तर्लोके विहर राघव ॥ २२ ॥
bahiḥ kṛtrimasaṃrambho hṛdi saṃrambhavarjitaḥ ,
kartā bahirakartāntarloke vihara rāghava 22
kartā bahirakartāntarloke vihara rāghava 22
22.
bahis kṛtrimasaṃrambhaḥ hṛdi saṃrambhavarjitaḥ
kartā bahir akartā antar loke vihara rāghava
kartā bahir akartā antar loke vihara rāghava
22.
rāghava,
loke [tvam] bahis kṛtrimasaṃrambhaḥ,
hṛdi saṃrambhavarjitaḥ,
bahir kartā,
antar akartā [san] vihara
loke [tvam] bahis kṛtrimasaṃrambhaḥ,
hṛdi saṃrambhavarjitaḥ,
bahir kartā,
antar akartā [san] vihara
22.
O Rāghava, live in the world with feigned activity externally, but devoid of agitation in the heart; outwardly appearing as a doer, but inwardly as a non-doer.
ज्ञातवानसि सर्वेषां भावानां सम्यगन्तरम् ।
यथेच्छसि तथा दृष्ट्या लोके विहर राघव ॥ २३ ॥
यथेच्छसि तथा दृष्ट्या लोके विहर राघव ॥ २३ ॥
jñātavānasi sarveṣāṃ bhāvānāṃ samyagantaram ,
yathecchasi tathā dṛṣṭyā loke vihara rāghava 23
yathecchasi tathā dṛṣṭyā loke vihara rāghava 23
23.
jñātavān asi sarveṣām bhāvānām samyak antaram
yathā icchasi tathā dṛṣṭyā loke vihara rāghava
yathā icchasi tathā dṛṣṭyā loke vihara rāghava
23.
rāghava,
[tvam] sarveṣām bhāvānām antaram samyak jñātavān asi; [ataḥ] yathā icchasi tathā dṛṣṭyā loke vihara
[tvam] sarveṣām bhāvānām antaram samyak jñātavān asi; [ataḥ] yathā icchasi tathā dṛṣṭyā loke vihara
23.
O Rāghava, you have thoroughly known the inner nature of all existences; therefore, live in the world according to your insight as you wish.
कृत्रिमोल्लासहर्षस्थः कृत्रिमोद्वेगगर्हणः ।
कृत्रिमारम्भसंरम्भो लोके विहर राघव ॥ २४ ॥
कृत्रिमारम्भसंरम्भो लोके विहर राघव ॥ २४ ॥
kṛtrimollāsaharṣasthaḥ kṛtrimodvegagarhaṇaḥ ,
kṛtrimārambhasaṃrambho loke vihara rāghava 24
kṛtrimārambhasaṃrambho loke vihara rāghava 24
24.
kṛtrimollāsaharṣasthaḥ kṛtrimodvegagarhaṇaḥ
kṛtrimārambhasaṃrambhaḥ loke vihara rāghava
kṛtrimārambhasaṃrambhaḥ loke vihara rāghava
24.
rāghava,
loke [tvam] kṛtrimollāsaharṣasthaḥ,
kṛtrimodvegagarhaṇaḥ,
kṛtrimārambhasaṃrambhaḥ [san] vihara
loke [tvam] kṛtrimollāsaharṣasthaḥ,
kṛtrimodvegagarhaṇaḥ,
kṛtrimārambhasaṃrambhaḥ [san] vihara
24.
O Rāghava, live in the world feigning joy and delight, feigning agitation and blame, and feigning initiatives and excitement.
त्यक्ताहंकृतिराश्वस्तमतिराकाशशोभनः ।
अगृहीतकलङ्काङ्को लोके विहर राघव ॥ २५ ॥
अगृहीतकलङ्काङ्को लोके विहर राघव ॥ २५ ॥
tyaktāhaṃkṛtirāśvastamatirākāśaśobhanaḥ ,
agṛhītakalaṅkāṅko loke vihara rāghava 25
agṛhītakalaṅkāṅko loke vihara rāghava 25
25.
tyaktāhaṃkṛtiḥ āśvastamatiḥ ākāśaśobhanaḥ
agṛhītakalaṅkāṅkaḥ loke vihara rāghava
agṛhītakalaṅkāṅkaḥ loke vihara rāghava
25.
rāghava tyaktāhaṃkṛtiḥ āśvastamatiḥ
ākāśaśobhanaḥ agṛhītakalaṅkāṅkaḥ loke vihara
ākāśaśobhanaḥ agṛhītakalaṅkāṅkaḥ loke vihara
25.
O Rāghava, with your ego (ahaṅkṛti) relinquished, your mind at peace, shining like the clear sky, and bearing no stain or blemish, move freely in the world.
आशापाशशतोन्मुक्तः समः सर्वासु वृत्तिषु ।
बहिः प्रकृतिकार्यस्थो लोके विहर राघव ॥ २६ ॥
बहिः प्रकृतिकार्यस्थो लोके विहर राघव ॥ २६ ॥
āśāpāśaśatonmuktaḥ samaḥ sarvāsu vṛttiṣu ,
bahiḥ prakṛtikāryastho loke vihara rāghava 26
bahiḥ prakṛtikāryastho loke vihara rāghava 26
26.
āśāpāśaśatonmuktaḥ samaḥ sarvāsu vṛttiṣu
bahiḥ prakṛtikāryasthaḥ loke vihara rāghava
bahiḥ prakṛtikāryasthaḥ loke vihara rāghava
26.
rāghava āśāpāśaśatonmuktaḥ sarvāsu vṛttiṣu
samaḥ bahiḥ prakṛtikāryasthaḥ loke vihara
samaḥ bahiḥ prakṛtikāryasthaḥ loke vihara
26.
O Rāghava, released from hundreds of the bonds of desire, maintaining equanimity in all circumstances, and standing apart from the operations of nature (prakṛti), move freely in the world.
न बन्धोऽस्ति न मोक्षोऽस्ति देहिनः परमार्थतः ।
मिथ्येयमिन्द्रजालश्रीः संसारपरिवर्तिनी ॥ २७ ॥
मिथ्येयमिन्द्रजालश्रीः संसारपरिवर्तिनी ॥ २७ ॥
na bandho'sti na mokṣo'sti dehinaḥ paramārthataḥ ,
mithyeyamindrajālaśrīḥ saṃsāraparivartinī 27
mithyeyamindrajālaśrīḥ saṃsāraparivartinī 27
27.
na bandhaḥ asti na mokṣaḥ asti dehinaḥ paramārthataḥ
mithyā iyam indrajālaśrīḥ saṃsāraparivartinī
mithyā iyam indrajālaśrīḥ saṃsāraparivartinī
27.
paramārthataḥ dehinaḥ na bandhaḥ asti na mokṣaḥ asti.
iyam saṃsāraparivartinī indrajālaśrīḥ mithyā.
iyam saṃsāraparivartinī indrajālaśrīḥ mithyā.
27.
From the ultimate perspective (paramārtha), there is neither bondage (bandha) nor liberation (mokṣa) for the embodied being. This splendor of worldly existence (saṃsāra), ever-revolving, is merely a false magical illusion (indrajāla).
भ्रान्तिमात्रमिदं मोहाज्जगद्राघव दृश्यते ।
जनितप्रत्ययं स्फारं जलं तीव्रातपे यथा ॥ २८ ॥
जनितप्रत्ययं स्फारं जलं तीव्रातपे यथा ॥ २८ ॥
bhrāntimātramidaṃ mohājjagadrāghava dṛśyate ,
janitapratyayaṃ sphāraṃ jalaṃ tīvrātape yathā 28
janitapratyayaṃ sphāraṃ jalaṃ tīvrātape yathā 28
28.
bhrāntimātram idam mohāt jagat rāghava dṛśyate
janitapratyayam sphāram jalam tīvrātape yathā
janitapratyayam sphāram jalam tīvrātape yathā
28.
rāghava,
mohāt idam jagat bhrāntimātram dṛśyate,
yathā tīvrātape janitapratyayam sphāram jalam
mohāt idam jagat bhrāntimātram dṛśyate,
yathā tīvrātape janitapratyayam sphāram jalam
28.
O Rāghava, this world (jagat) is perceived as a mere illusion (bhrānti) arising from delusion (moha), just as a vast expanse of water (jala), born of a perceived image, appears in intense heat.
अबद्धस्यैकरूपस्य सर्वगस्यात्मनः कथम् ।
बन्धः स्यात्तदभावे तु मोक्षः कस्य विधीयते ॥ २९ ॥
बन्धः स्यात्तदभावे तु मोक्षः कस्य विधीयते ॥ २९ ॥
abaddhasyaikarūpasya sarvagasyātmanaḥ katham ,
bandhaḥ syāttadabhāve tu mokṣaḥ kasya vidhīyate 29
bandhaḥ syāttadabhāve tu mokṣaḥ kasya vidhīyate 29
29.
abaddhasya ekarūpasya sarvagasya ātmanaḥ katham
bandhaḥ syāt tat abhāve tu mokṣaḥ kasya vidhīyate
bandhaḥ syāt tat abhāve tu mokṣaḥ kasya vidhīyate
29.
abaddhasya ekarūpasya sarvagasya ātmanaḥ katham
bandhaḥ syāt tu tat abhāve kasya mokṣaḥ vidhīyate
bandhaḥ syāt tu tat abhāve kasya mokṣaḥ vidhīyate
29.
How can there be bondage for the unconditioned, uniform, and all-pervading self (ātman)? And if there is no such bondage, then for whom is liberation (mokṣa) prescribed?
अतत्त्वज्ञानजातेयं संसारभ्रान्तिरातता ।
तत्त्वज्ञानात्क्षयं याति रज्ज्वामिव भुजङ्गधीः ॥ ३० ॥
तत्त्वज्ञानात्क्षयं याति रज्ज्वामिव भुजङ्गधीः ॥ ३० ॥
atattvajñānajāteyaṃ saṃsārabhrāntirātatā ,
tattvajñānātkṣayaṃ yāti rajjvāmiva bhujaṅgadhīḥ 30
tattvajñānātkṣayaṃ yāti rajjvāmiva bhujaṅgadhīḥ 30
30.
atattvajñānajātā iyam saṃsārabhrāntiḥ ātatā
tattvajñānāt kṣayam yāti rajjvām iva bhujaṅgadhīḥ
tattvajñānāt kṣayam yāti rajjvām iva bhujaṅgadhīḥ
30.
iyam atattvajñānajātā ātatā saṃsārabhrāntiḥ
tattvajñānāt kṣayam yāti rajjvām iva bhujaṅgadhīḥ
tattvajñānāt kṣayam yāti rajjvām iva bhujaṅgadhīḥ
30.
This pervasive delusion of transmigration (saṃsāra), which arises from the ignorance of the true nature (tattva), comes to an end through the knowledge of the true nature (tattva), just as the perception of a snake vanishes when the rope is recognized.
ज्ञातवानसि तत्त्वं स्वमेकया सूक्ष्मया धिया ।
जातोऽसि निरहंकारो व्योमवत्तिष्ठ निर्मलः ॥ ३१ ॥
जातोऽसि निरहंकारो व्योमवत्तिष्ठ निर्मलः ॥ ३१ ॥
jñātavānasi tattvaṃ svamekayā sūkṣmayā dhiyā ,
jāto'si nirahaṃkāro vyomavattiṣṭha nirmalaḥ 31
jāto'si nirahaṃkāro vyomavattiṣṭha nirmalaḥ 31
31.
jñātavān asi tattvam svam ekayā sūkṣmayā dhiyā
jātaḥ asi nirahaṅkāraḥ vyomavat tiṣṭha nirmalaḥ
jātaḥ asi nirahaṅkāraḥ vyomavat tiṣṭha nirmalaḥ
31.
ekayā sūkṣmayā dhiyā svam tattvam jñātavān asi
nirahaṅkāraḥ jātaḥ asi vyomavat nirmalaḥ tiṣṭha
nirahaṅkāraḥ jātaḥ asi vyomavat nirmalaḥ tiṣṭha
31.
You have understood your own true nature (tattva) through a subtle intellect. You have become free from ego (ahaṅkāra); now, remain pure and unblemished like the sky.
ज्ञोऽसि त्वित्थं तदखिलाः सुहृद्बान्धववासनाः ।
संत्यजासत्स्वभावस्य का नाम किल भावना ॥ ३२ ॥
संत्यजासत्स्वभावस्य का नाम किल भावना ॥ ३२ ॥
jño'si tvitthaṃ tadakhilāḥ suhṛdbāndhavavāsanāḥ ,
saṃtyajāsatsvabhāvasya kā nāma kila bhāvanā 32
saṃtyajāsatsvabhāvasya kā nāma kila bhāvanā 32
32.
jñaḥ asi tvam ittham tat akhilāḥ suhṛdbāndhavavāsanāḥ
santyaja asat-svabhāvasya kā nāma kila bhāvanā
santyaja asat-svabhāvasya kā nāma kila bhāvanā
32.
tvam ittham jñaḥ asi tat akhilāḥ suhṛdbāndhavavāsanāḥ
santyaja asat-svabhāvasya kā nāma kila bhāvanā
santyaja asat-svabhāvasya kā nāma kila bhāvanā
32.
Since you are thus the Knower (jña), therefore abandon all attachments (vāsanā) to friends and relatives. Indeed, what kind of conception (bhāvanā) can there be for that which is inherently unreal?
अपि चेत्थं तदन्यस्त्वं सत्त्ववाननुमीयसे ।
इदं प्रथमतः प्राप्तं परमादपि कारणात् ॥ ३३ ॥
इदं प्रथमतः प्राप्तं परमादपि कारणात् ॥ ३३ ॥
api cetthaṃ tadanyastvaṃ sattvavānanumīyase ,
idaṃ prathamataḥ prāptaṃ paramādapi kāraṇāt 33
idaṃ prathamataḥ prāptaṃ paramādapi kāraṇāt 33
33.
api ca itthaṃ tat anyaḥ tvaṃ sattvavān anumīyase
idam prathamataḥ prāptam paramāt api kāraṇāt
idam prathamataḥ prāptam paramāt api kāraṇāt
33.
api ca tvaṃ tat anyaḥ itthaṃ sattvavān anumīyase
idam paramāt api kāraṇāt prathamataḥ prāptam
idam paramāt api kāraṇāt prathamataḥ prāptam
33.
Moreover, you are thus inferred to be distinct from that (the material world), endowed with a pure nature (sattva). This understanding is primarily obtained, even from the supreme cause.
भोगबन्धुजगद्भावैः कर्मभिश्च शुभाशुभैः ।
आत्मनो नास्ति संबन्धः किमेताननुशोचसि ॥ ३४ ॥
आत्मनो नास्ति संबन्धः किमेताननुशोचसि ॥ ३४ ॥
bhogabandhujagadbhāvaiḥ karmabhiśca śubhāśubhaiḥ ,
ātmano nāsti saṃbandhaḥ kimetānanuśocasi 34
ātmano nāsti saṃbandhaḥ kimetānanuśocasi 34
34.
bhogabandhujagadbhāvaiḥ karmabhiḥ ca śubhāśubhaiḥ
ātmanaḥ na asti sambandhaḥ kim etān anuśocasi
ātmanaḥ na asti sambandhaḥ kim etān anuśocasi
34.
ātmanaḥ bhogabandhujagadbhāvaiḥ ca śubhāśubhaiḥ
karmabhiḥ sambandhaḥ na asti kim etān anuśocasi
karmabhiḥ sambandhaḥ na asti kim etān anuśocasi
34.
The self (ātman) has no connection with worldly experiences, relations, and the states of the world, nor with good and bad actions (karma). Why do you grieve for these?
आत्मतत्त्वेकसारोऽहमिति जातधियो भयैः ।
न ते रामास्ति संबन्धः किं बिभेषि जगद्भ्रमात् ॥ ३५ ॥
न ते रामास्ति संबन्धः किं बिभेषि जगद्भ्रमात् ॥ ३५ ॥
ātmatattvekasāro'hamiti jātadhiyo bhayaiḥ ,
na te rāmāsti saṃbandhaḥ kiṃ bibheṣi jagadbhramāt 35
na te rāmāsti saṃbandhaḥ kiṃ bibheṣi jagadbhramāt 35
35.
ātmatattvekāsāraḥ aham iti jātadhiyaḥ bhayaiḥ na
te rāma asti sambandhaḥ kim bibheṣi jagatbhramāt
te rāma asti sambandhaḥ kim bibheṣi jagatbhramāt
35.
he rāma,
ātmatattvekāsāraḥ aham iti jātadhiyaḥ bhayaiḥ na sambandhaḥ asti,
te sambandhaḥ na asti,
kim jagatbhramāt bibheṣi
ātmatattvekāsāraḥ aham iti jātadhiyaḥ bhayaiḥ na sambandhaḥ asti,
te sambandhaḥ na asti,
kim jagatbhramāt bibheṣi
35.
For those whose understanding has arisen, [realizing] 'I am essentially the reality of the self (ātman),' there is no connection with fears. O Rama, you have no such connection; why do you fear the delusion of the world?
अजातस्य सतो बन्धोर्बन्धुदुःखसुखभ्रमैः ।
कस्ते राघव संबन्धो यदेताननुशोचसि ॥ ३६ ॥
कस्ते राघव संबन्धो यदेताननुशोचसि ॥ ३६ ॥
ajātasya sato bandhorbandhuduḥkhasukhabhramaiḥ ,
kaste rāghava saṃbandho yadetānanuśocasi 36
kaste rāghava saṃbandho yadetānanuśocasi 36
36.
ajātasya sataḥ bandhoḥ bandhuduhkhasukhabhramaiḥ
kaḥ te rāghava sambandhaḥ yat etān anuśocasi
kaḥ te rāghava sambandhaḥ yat etān anuśocasi
36.
he rāghava,
ajātasya sataḥ te bandhoḥ (ca) bandhuduhkhasukhabhramaiḥ sambandhaḥ kaḥ asti yat etān anuśocasi
ajātasya sataḥ te bandhoḥ (ca) bandhuduhkhasukhabhramaiḥ sambandhaḥ kaḥ asti yat etān anuśocasi
36.
O Raghava, what connection do you, who are unborn and eternal, have with a kinsman's (concerns), or with the delusions of kinsmen's sorrow and joy, that you grieve for these?
त्वं चेद्बभूविथ पुरा तथेदानीं भविष्यसि ।
अद्य चेह स्थितोऽसीति ज्ञातवानसि निश्चयम् ॥ ३७ ॥
अद्य चेह स्थितोऽसीति ज्ञातवानसि निश्चयम् ॥ ३७ ॥
tvaṃ cedbabhūvitha purā tathedānīṃ bhaviṣyasi ,
adya ceha sthito'sīti jñātavānasi niścayam 37
adya ceha sthito'sīti jñātavānasi niścayam 37
37.
tvam cet babhūvitha purā tathā idānīm bhaviṣyasi
adya ca iha sthitaḥ asi iti jñātavān asi niścayam
adya ca iha sthitaḥ asi iti jñātavān asi niścayam
37.
cet tvam purā babhūvitha tathā idānīm bhaviṣyasi
ca adya iha sthitaḥ asi iti niścayam jñātavān asi
ca adya iha sthitaḥ asi iti niścayam jñātavān asi
37.
If you existed in the past, and similarly you will exist in the future, and you are indeed present here today, then you have certainly understood this truth.
तदानन्तरगानन्यान्प्राणादीन्निकटस्थितान् ।
बन्धूनतीतान्सुबहून्कस्मात्त्वं नानुशोचसि ॥ ३८ ॥
बन्धूनतीतान्सुबहून्कस्मात्त्वं नानुशोचसि ॥ ३८ ॥
tadānantaragānanyānprāṇādīnnikaṭasthitān ,
bandhūnatītānsubahūnkasmāttvaṃ nānuśocasi 38
bandhūnatītānsubahūnkasmāttvaṃ nānuśocasi 38
38.
tad-anantaragān anyān prāṇa-ādīn nikaṭasthitān
bandhūn atītān subahūn kasmāt tvam na anuśocasi
bandhūn atītān subahūn kasmāt tvam na anuśocasi
38.
kasmāt tvam na anuśocasi tad-anantaragān anyān
prāṇādīn nikaṭasthitān atītān subahūn bandhūn
prāṇādīn nikaṭasthitān atītān subahūn bandhūn
38.
Why do you not lament for other beings who come after (in the cycle of existence), for the vital breaths (prāṇa) and other subtle elements, or for your many close relatives who have passed away?
पूर्वमन्यस्तथेदानीं बभूविथ भविष्यसि ।
यदि राम तथापि त्वं सद्रूपं किं विमुह्यसि ॥ ३९ ॥
यदि राम तथापि त्वं सद्रूपं किं विमुह्यसि ॥ ३९ ॥
pūrvamanyastathedānīṃ babhūvitha bhaviṣyasi ,
yadi rāma tathāpi tvaṃ sadrūpaṃ kiṃ vimuhyasi 39
yadi rāma tathāpi tvaṃ sadrūpaṃ kiṃ vimuhyasi 39
39.
pūrvam anyaḥ tathā idānīm babhūvitha bhaviṣyasi
yadi rāma tathā api tvam sat-rūpam kim vimuhyasi
yadi rāma tathā api tvam sat-rūpam kim vimuhyasi
39.
rāma yadi tvam pūrvam anyaḥ babhūvitha tathā idānīm
bhaviṣyasi api tathāpi sat-rūpam tvam kim vimuhyasi
bhaviṣyasi api tathāpi sat-rūpam tvam kim vimuhyasi
39.
If, O Rama, you were different in the past, and similarly you will be different now (in the future), even so, why are you, whose essential nature (sat-rūpam) is existence, bewildered?
पुरा भूत्वाद्य भूत्वा च भूयश्चेन्न भविष्यसि ।
तथापि क्षीणसंसारः किमर्थमनुशोचसि ॥ ४० ॥
तथापि क्षीणसंसारः किमर्थमनुशोचसि ॥ ४० ॥
purā bhūtvādya bhūtvā ca bhūyaścenna bhaviṣyasi ,
tathāpi kṣīṇasaṃsāraḥ kimarthamanuśocasi 40
tathāpi kṣīṇasaṃsāraḥ kimarthamanuśocasi 40
40.
purā bhūtvā adya bhūtvā ca bhūyaḥ cet na bhaviṣyasi
tathā api kṣīṇa-saṃsāraḥ kim-artham anuśocasi
tathā api kṣīṇa-saṃsāraḥ kim-artham anuśocasi
40.
purā bhūtvā adya bhūtvā ca cet bhūyaḥ na bhaviṣyasi
tathā api kṣīṇa-saṃsāraḥ kim-artham anuśocasi
tathā api kṣīṇa-saṃsāraḥ kim-artham anuśocasi
40.
If, having existed in the past and existing now, you will not exist again in the future, then even so, why do you, whose cycle of existence (saṃsāra) has ended, lament?
तस्मान्न दुःखिता युक्ता प्राकृते जागते क्रमे ।
तथैव मुदिता युक्ता युक्तं कार्यानुवर्तनम् ॥ ४१ ॥
तथैव मुदिता युक्ता युक्तं कार्यानुवर्तनम् ॥ ४१ ॥
tasmānna duḥkhitā yuktā prākṛte jāgate krame ,
tathaiva muditā yuktā yuktaṃ kāryānuvartanam 41
tathaiva muditā yuktā yuktaṃ kāryānuvartanam 41
41.
tasmāt na duḥkhitā yuktā prākṛte jāgate krame
tathā eva muditā yuktā yuktam kāryānuvartanam
tathā eva muditā yuktā yuktam kāryānuvartanam
41.
prākṛte jāgate krame duḥkhitā na yuktā tathā
eva muditā na yuktā kāryānuvartanam yuktam
eva muditā na yuktā kāryānuvartanam yuktam
41.
Therefore, in the natural course of worldly events, it is not appropriate to be sorrowful. Similarly, it is not appropriate to be overly joyful; rather, following the proper course of action (karma) is fitting.
मा गच्छ दुःखितां राम सुखितामपि मा व्रज ।
समतामेहि सर्वत्र परमात्मा हि सर्वगः ॥ ४२ ॥
समतामेहि सर्वत्र परमात्मा हि सर्वगः ॥ ४२ ॥
mā gaccha duḥkhitāṃ rāma sukhitāmapi mā vraja ,
samatāmehi sarvatra paramātmā hi sarvagaḥ 42
samatāmehi sarvatra paramātmā hi sarvagaḥ 42
42.
mā gaccha duḥkhitām rāma sukhitām api mā vraja
samatām ehi sarvatra paramātmā hi sarvagaḥ
samatām ehi sarvatra paramātmā hi sarvagaḥ
42.
rāma duḥkhitām mā gaccha api sukhitām mā vraja
sarvatra samatām ehi hi paramātmā sarvagaḥ
sarvatra samatām ehi hi paramātmā sarvagaḥ
42.
O Rama, do not succumb to sorrow, nor even to excessive joy. Attain equanimity everywhere, for the Supreme Self (ātman) is indeed all-pervading.
अनन्तः सत्स्वरूपस्त्वं खमिवातिततान्तरम् ।
प्रकाशो नित्यशुद्धस्त्वं ज्वालानामिव कोटरम् ॥ ४३ ॥
प्रकाशो नित्यशुद्धस्त्वं ज्वालानामिव कोटरम् ॥ ४३ ॥
anantaḥ satsvarūpastvaṃ khamivātitatāntaram ,
prakāśo nityaśuddhastvaṃ jvālānāmiva koṭaram 43
prakāśo nityaśuddhastvaṃ jvālānāmiva koṭaram 43
43.
anantaḥ satsvarūpaḥ tvam kham iva atitatāntaram
prakāśaḥ nityaśuddhaḥ tvam jvālānām iva koṭaram
prakāśaḥ nityaśuddhaḥ tvam jvālānām iva koṭaram
43.
tvam anantaḥ satsvarūpaḥ atitatāntaram kham iva
tvam nityaśuddhaḥ prakāśaḥ jvālānām koṭaram iva
tvam nityaśuddhaḥ prakāśaḥ jvālānām koṭaram iva
43.
You are infinite, whose very nature is pure existence. You are like space, with an immensely vast interior. You are eternally pure effulgence, like the core (or source) of flames.
जागतानां पदार्थानामदृष्टात्मतनुस्तनुः ।
हृत्स्थोऽसि हारमुक्तानामेकस्तन्तुरिवाततः ॥ ४४ ॥
हृत्स्थोऽसि हारमुक्तानामेकस्तन्तुरिवाततः ॥ ४४ ॥
jāgatānāṃ padārthānāmadṛṣṭātmatanustanuḥ ,
hṛtstho'si hāramuktānāmekastanturivātataḥ 44
hṛtstho'si hāramuktānāmekastanturivātataḥ 44
44.
jāgatānām padārthānām adṛṣṭātmatanuḥ tanuḥ
hṛtsthaḥ asi hāramuktānām ekaḥ tantuḥ iva ātataḥ
hṛtsthaḥ asi hāramuktānām ekaḥ tantuḥ iva ātataḥ
44.
jāgatānām padārthānām adṛṣṭātmatanuḥ tanuḥ
hāramuktānām ekaḥ ātataḥ tantuḥ iva hṛtsthaḥ asi
hāramuktānām ekaḥ ātataḥ tantuḥ iva hṛtsthaḥ asi
44.
You are the unseen, subtle form (ātman) among all manifest worldly objects. You reside within the heart, pervading like a single thread through the pearls of a necklace.
संसारस्थितिरेवेयं यद्भूत्वा भूयते पुनः ।
अज्ञेनैव न तज्ज्ञेन ज्ञोऽसि राम सुखी भव ॥ ४५ ॥
अज्ञेनैव न तज्ज्ञेन ज्ञोऽसि राम सुखी भव ॥ ४५ ॥
saṃsārasthitireveyaṃ yadbhūtvā bhūyate punaḥ ,
ajñenaiva na tajjñena jño'si rāma sukhī bhava 45
ajñenaiva na tajjñena jño'si rāma sukhī bhava 45
45.
saṃsāra-sthitiḥ eva iyam yat bhūtvā bhūyate punaḥ
ajñena eva na tat jñena jñaḥ asi rāma sukhī bhava
ajñena eva na tat jñena jñaḥ asi rāma sukhī bhava
45.
rāma iyam saṃsāra-sthitiḥ eva yat bhūtvā punaḥ
bhūyate ajñena eva na tat jñena jñaḥ asi sukhī bhava
bhūyate ajñena eva na tat jñena jñaḥ asi sukhī bhava
45.
This very state of transmigration (saṃsāra) is one where, having existed, one comes into being again. This cycle is experienced only by the ignorant, not by the knowing one. O Rama, you are truly the knowing one; therefore, be happy.
स्वरूपमिदमस्यास्तु संसृतेः सतताधिमत् ।
अज्ञानात्स्फारतामेति ज्ञातवानसि सन्मते ॥ ४६ ॥
अज्ञानात्स्फारतामेति ज्ञातवानसि सन्मते ॥ ४६ ॥
svarūpamidamasyāstu saṃsṛteḥ satatādhimat ,
ajñānātsphāratāmeti jñātavānasi sanmate 46
ajñānātsphāratāmeti jñātavānasi sanmate 46
46.
svarūpam idam asyāḥ astu saṃsṛteḥ satata-adhimat
ajñānāt sphāratām eti jñātavān asi san-mate
ajñānāt sphāratām eti jñātavān asi san-mate
46.
san-mate idam asyāḥ saṃsṛteḥ svarūpam astu
satata-adhimat ajñānāt sphāratām eti jñātavān asi
satata-adhimat ajñānāt sphāratām eti jñātavān asi
46.
This indeed is the intrinsic nature (svarūpa) of this transmigration (saṃsāra): it is perpetually fraught with mental distress. It expands and intensifies due to ignorance (ajñāna). O wise-minded one, you have come to know this.
रूपं किमन्यद्भवतु भ्रममात्रादृते भ्रमे ।
स्वप्नमात्रादृते स्वप्ने भवत्यन्यो हि कः क्रमः ॥ ४७ ॥
स्वप्नमात्रादृते स्वप्ने भवत्यन्यो हि कः क्रमः ॥ ४७ ॥
rūpaṃ kimanyadbhavatu bhramamātrādṛte bhrame ,
svapnamātrādṛte svapne bhavatyanyo hi kaḥ kramaḥ 47
svapnamātrādṛte svapne bhavatyanyo hi kaḥ kramaḥ 47
47.
rūpam kim anyat bhavatu bhrama-mātrāt ṛte bhrame
svapna-mātrāt ṛte svapne bhavati anyaḥ hi kaḥ kramaḥ
svapna-mātrāt ṛte svapne bhavati anyaḥ hi kaḥ kramaḥ
47.
bhrame bhrama-mātrāt ṛte anyat kim rūpam bhavatu
svapne svapna-mātrāt ṛte anyaḥ kaḥ kramaḥ hi bhavati
svapne svapna-mātrāt ṛte anyaḥ kaḥ kramaḥ hi bhavati
47.
What other form (rūpa) could an illusion (bhrama) possibly take apart from being mere illusion itself? Indeed, what other sequence (krama) of events occurs in a dream apart from being a mere dream?
सर्वशक्तेरियं शक्तिर्भ्रममात्रमयं तथा ।
राम दृश्यत एवेदमाभानमतिभास्वरम् ॥ ४८ ॥
राम दृश्यत एवेदमाभानमतिभास्वरम् ॥ ४८ ॥
sarvaśakteriyaṃ śaktirbhramamātramayaṃ tathā ,
rāma dṛśyata evedamābhānamatibhāsvaram 48
rāma dṛśyata evedamābhānamatibhāsvaram 48
48.
sarva-śakteḥ iyam śaktiḥ bhrama-mātra-mayam
tathā rāma dṛśyate eva idam ābhānam ati-bhāsvaram
tathā rāma dṛśyate eva idam ābhānam ati-bhāsvaram
48.
rāma iyam sarva-śakteḥ śaktiḥ bhrama-mātra-mayam [asti].
tathā,
idam ati-bhāsvaram ābhānam eva dṛśyate.
tathā,
idam ati-bhāsvaram ābhānam eva dṛśyate.
48.
This power (śakti) of the All-Powerful is merely an illusory manifestation. Therefore, O Rama, this exceedingly brilliant appearance is indeed perceived.
सुबन्धुः कस्यचित्कः स्यादिह नो कश्चिदप्यरिः ।
सदा सर्वे च सर्वस्य सर्वं सर्वेश्वरेच्छया ॥ ४९ ॥
सदा सर्वे च सर्वस्य सर्वं सर्वेश्वरेच्छया ॥ ४९ ॥
subandhuḥ kasyacitkaḥ syādiha no kaścidapyariḥ ,
sadā sarve ca sarvasya sarvaṃ sarveśvarecchayā 49
sadā sarve ca sarvasya sarvaṃ sarveśvarecchayā 49
49.
subandhuḥ kasyacit kaḥ syāt iha na kaścit api ariḥ
sadā sarve ca sarvasya sarvam sarveśvara-icchayā
sadā sarve ca sarvasya sarvam sarveśvara-icchayā
49.
iha kasyacit kaḥ subandhuḥ syāt? na kaścit api ariḥ (syāt).
ca sadā sarveśvara-icchayā sarvasya sarve sarvam (bhavanti).
ca sadā sarveśvara-icchayā sarvasya sarve sarvam (bhavanti).
49.
In this world, who is truly a friend to anyone? And indeed, no one is truly an enemy. Rather, by the will of the Lord of all (sarveśvara), all beings and everything always belong to everyone.
आलूनशीर्णमखिलमिदमन्योन्यसंश्रितम् ।
अनारतं याति जगत्तरङ्गौघ इवाम्भसः ॥ ५० ॥
अनारतं याति जगत्तरङ्गौघ इवाम्भसः ॥ ५० ॥
ālūnaśīrṇamakhilamidamanyonyasaṃśritam ,
anārataṃ yāti jagattaraṅgaugha ivāmbhasaḥ 50
anārataṃ yāti jagattaraṅgaugha ivāmbhasaḥ 50
50.
ālūna-śīrṇam akhilam idam anyonyasaṃśritam
anāratam yāti jagat taraṅga-oghaḥ iva ambhasaḥ
anāratam yāti jagat taraṅga-oghaḥ iva ambhasaḥ
50.
idam akhilam ālūna-śīrṇam anyonyasaṃśritam jagat ambhasaḥ taraṅga-oghaḥ iva anāratam yāti.
50.
This entire world (jagat), though constantly cut down and decaying, yet mutually dependent, moves on unceasingly, just like a multitude of waves of water.
अध ऊर्ध्वत्वमायाति यात्यूर्ध्वत्वमधस्तथा ।
संसारस्य चलस्यास्य चक्रनेमिरिवाभितः ॥ ५१ ॥
संसारस्य चलस्यास्य चक्रनेमिरिवाभितः ॥ ५१ ॥
adha ūrdhvatvamāyāti yātyūrdhvatvamadhastathā ,
saṃsārasya calasyāsya cakranemirivābhitaḥ 51
saṃsārasya calasyāsya cakranemirivābhitaḥ 51
51.
adhaḥ ūrdhvatvam āyāti yāti ūrdhvatvam adhaḥ tathā
saṃsārasya calasya asya cakra-nemiḥ iva abhitaḥ
saṃsārasya calasya asya cakra-nemiḥ iva abhitaḥ
51.
asya calasya saṃsārasya (madhye) abhitaḥ cakra-nemiḥ iva adhaḥ ūrdhvatvam āyāti tathā ūrdhvatvam adhaḥ yāti.
51.
In this ever-changing cycle of transmigration (saṃsāra), what is low rises to a high position, and similarly, what is high descends to a low position, just like the rim of a wheel revolving all around.
स्वर्गस्था नरकं यान्ति नारकाश्च त्रिविष्टपम् ।
योनेर्योन्यन्तरं यान्ति द्वीपाद्द्वीपान्तरं जनाः ॥ ५२ ॥
योनेर्योन्यन्तरं यान्ति द्वीपाद्द्वीपान्तरं जनाः ॥ ५२ ॥
svargasthā narakaṃ yānti nārakāśca triviṣṭapam ,
yoneryonyantaraṃ yānti dvīpāddvīpāntaraṃ janāḥ 52
yoneryonyantaraṃ yānti dvīpāddvīpāntaraṃ janāḥ 52
52.
svarga-sthāḥ narakam yānti nārakāḥ ca triviṣṭapam
yoneḥ yoni-antaram yānti dvīpāt dvīpa-antaram janāḥ
yoneḥ yoni-antaram yānti dvīpāt dvīpa-antaram janāḥ
52.
svarga-sthāḥ narakam yānti,
ca nārakāḥ triviṣṭapam (yānti).
janāḥ yoneḥ yoni-antaram,
dvīpāt dvīpa-antaram ca yānti.
ca nārakāḥ triviṣṭapam (yānti).
janāḥ yoneḥ yoni-antaram,
dvīpāt dvīpa-antaram ca yānti.
52.
Those dwelling in heaven go to hell, and those in hell go to heaven. Beings (janāḥ) pass from one birth (yoni) to another, and from one land to another.
धीराः कार्पण्यमायान्ति कृपणा यान्ति धीरताम् ।
परिस्फुरन्ति भूतानि पातोत्पातशतभ्रमैः ॥ ५३ ॥
परिस्फुरन्ति भूतानि पातोत्पातशतभ्रमैः ॥ ५३ ॥
dhīrāḥ kārpaṇyamāyānti kṛpaṇā yānti dhīratām ,
parisphuranti bhūtāni pātotpātaśatabhramaiḥ 53
parisphuranti bhūtāni pātotpātaśatabhramaiḥ 53
53.
The opulent are reduced to indigence, and the indigent are raised to affluence; and all beings are seen to be rising and falling in a hundred ways.
एकरूपस्थिरं चक्रं स्वच्छं संतापवर्जितम् ।
नेह संप्राप्यते किंचिदग्नौ हिमकणो यथा ॥ ५४ ॥
नेह संप्राप्यते किंचिदग्नौ हिमकणो यथा ॥ ५४ ॥
ekarūpasthiraṃ cakraṃ svacchaṃ saṃtāpavarjitam ,
neha saṃprāpyate kiṃcidagnau himakaṇo yathā 54
neha saṃprāpyate kiṃcidagnau himakaṇo yathā 54
54.
Who has seen the wheel of fortune, to move on slowly in one straight forward course for ever, and not tumbling in its ups and downs, nor turning to this side and that in its winding and uneven route. Fixedness of fortune is a fiction, as that of finding the frost in fire.
ये ये नाम महाभागा बहवो बान्धवास्तथा ।
विनष्टा एव दृश्यन्ते ते ते कतिपयैर्दिनैः ॥ ५५ ॥
विनष्टा एव दृश्यन्ते ते ते कतिपयैर्दिनैः ॥ ५५ ॥
ye ye nāma mahābhāgā bahavo bāndhavāstathā ,
vinaṣṭā eva dṛśyante te te katipayairdinaiḥ 55
vinaṣṭā eva dṛśyante te te katipayairdinaiḥ 55
55.
Those that are called great fortunes, and their components and appendages as also many good friends and relations; are all seen to fly away in a few days of this transient life.
परतात्मीयतान्यत्वत्वत्वमत्त्वादिभावना ।
नेह सत्या महाबाहो द्विचन्द्रादिदृशो यथा ॥ ५६ ॥
नेह सत्या महाबाहो द्विचन्द्रादिदृशो यथा ॥ ५६ ॥
paratātmīyatānyatvatvatvamattvādibhāvanā ,
neha satyā mahābāho dvicandrādidṛśo yathā 56
neha satyā mahābāho dvicandrādidṛśo yathā 56
56.
The thought of something as one's own and another's, and of this and that as mine, thine, his or others', are as false as the appearance of double suns and moons in the sky.
अयं बन्धुः परश्चायमयं चाहमयं भवान् ।
इति मिथ्यादृशो राम विगलन्तु तवाधुना ॥ ५७ ॥
इति मिथ्यादृशो राम विगलन्तु तवाधुना ॥ ५७ ॥
ayaṃ bandhuḥ paraścāyamayaṃ cāhamayaṃ bhavān ,
iti mithyādṛśo rāma vigalantu tavādhunā 57
iti mithyādṛśo rāma vigalantu tavādhunā 57
57.
ayam bandhuḥ paraḥ ca ayam ayam ca aham ayam
bhavān iti mithyādṛśaḥ rāma vigalantu tava adhunā
bhavān iti mithyādṛśaḥ rāma vigalantu tava adhunā
57.
rāma,
ayam bandhuḥ,
ayam paraḥ ca,
ayam aham ca,
ayam bhavān ca iti mithyādṛśaḥ adhuna tava vigalantu.
ayam bandhuḥ,
ayam paraḥ ca,
ayam aham ca,
ayam bhavān ca iti mithyādṛśaḥ adhuna tava vigalantu.
57.
Rama, may such false perceptions (mithyādṛś) as "this is a relative, this one is a stranger, this is I, and this is you" now completely dissolve from you.
क्रीडार्थं व्यवहारस्थ एताभिर्हतदृष्टिभिः ।
आमूलमन्तश्छिन्नाभिर्बहिर्विहर हेलया ॥ ५८ ॥
आमूलमन्तश्छिन्नाभिर्बहिर्विहर हेलया ॥ ५८ ॥
krīḍārthaṃ vyavahārastha etābhirhatadṛṣṭibhiḥ ,
āmūlamantaśchinnābhirbahirvihara helayā 58
āmūlamantaśchinnābhirbahirvihara helayā 58
58.
krīḍārtham vyavahārasthaḥ etābhiḥ hatadṛṣṭibhiḥ
āmulam antaḥ chinnābhiḥ bahiḥ vihara helayā
āmulam antaḥ chinnābhiḥ bahiḥ vihara helayā
58.
krīḍārtham vyavahārasthaḥ,
hatadṛṣṭibhiḥ āmulam antaḥ chinnābhiḥ etābhiḥ bahiḥ helayā vihara.
hatadṛṣṭibhiḥ āmulam antaḥ chinnābhiḥ etābhiḥ bahiḥ helayā vihara.
58.
Engage in worldly activities merely for the sake of play (krīḍārtham). Go forth into the world (bahiḥ) with ease (helayā), having internally cut off these [delusions], whose binding power has been destroyed (hatadṛṣṭibhiḥ) and which have been severed at their very root (āmūlam antaśchinnābhiḥ).
संसारसरणावस्यां तथा विहर सुव्रत ।
न यथैव श्रमश्रान्तो वासनाभारवानिव ॥ ५९ ॥
न यथैव श्रमश्रान्तो वासनाभारवानिव ॥ ५९ ॥
saṃsārasaraṇāvasyāṃ tathā vihara suvrata ,
na yathaiva śramaśrānto vāsanābhāravāniva 59
na yathaiva śramaśrānto vāsanābhāravāniva 59
59.
saṃsārasaraṇau asyām tathā vihara suvrata na
yathā eva śramaśrāntaḥ vāsanābhāravān iva
yathā eva śramaśrāntaḥ vāsanābhāravān iva
59.
suvrata,
asyām saṃsārasaraṇau tathā vihara yathā eva śramaśrāntaḥ vāsanābhāravān iva na.
asyām saṃsārasaraṇau tathā vihara yathā eva śramaśrāntaḥ vāsanābhāravān iva na.
59.
O virtuous one (suvrata), move about in this path of transmigration (saṃsāra) in such a way that you are not like one exhausted by fatigue or burdened by the weight of desires (vāsanā).
यथा यथैषा कार्याणि वासनाक्षयकारिणी ।
विचारणा तवोदेति संशाम्यन्ति तथा तथा ॥ ६० ॥
विचारणा तवोदेति संशाम्यन्ति तथा तथा ॥ ६० ॥
yathā yathaiṣā kāryāṇi vāsanākṣayakāriṇī ,
vicāraṇā tavodeti saṃśāmyanti tathā tathā 60
vicāraṇā tavodeti saṃśāmyanti tathā tathā 60
60.
yathā yathā eṣā kāryāṇi vāsanākṣayakāriṇī
vicāraṇā tava udeti saṃśāmyanti tathā tathā
vicāraṇā tava udeti saṃśāmyanti tathā tathā
60.
yathā yathā eṣā vāsanākṣayakāriṇī tava vicāraṇā udeti,
tathā tathā kāryāṇi saṃśāmyanti.
tathā tathā kāryāṇi saṃśāmyanti.
60.
As this discriminative inquiry (vicāraṇā) of yours, which brings about the destruction of desires (vāsanākṣayakāriṇī), increasingly arises, so too do [binding] actions (kāryāṇi) increasingly subside.
अयं बन्धुरयं नेति गणना लघुचेतसाम् ।
उदारचरितानां तु विगतावरणैव धीः ॥ ६१ ॥
उदारचरितानां तु विगतावरणैव धीः ॥ ६१ ॥
ayaṃ bandhurayaṃ neti gaṇanā laghucetasām ,
udāracaritānāṃ tu vigatāvaraṇaiva dhīḥ 61
udāracaritānāṃ tu vigatāvaraṇaiva dhīḥ 61
61.
ayam bandhuḥ ayam na iti gaṇanā laghucetasām
udāracaritānām tu vigatāvaraṇā eva dhīḥ
udāracaritānām tu vigatāvaraṇā eva dhīḥ
61.
laghucetasām ayam bandhuḥ ayam na iti gaṇanā
udāracaritānām tu dhīḥ eva vigatāvaraṇā
udāracaritānām tu dhīḥ eva vigatāvaraṇā
61.
"This one is my relative, this one is not" – such is the thinking of small-minded individuals. But for those of generous character, their intellect (dhī) is truly unveiled.
नास्तमेति न चोदेति यश्चिदाकाशवन्महान् ।
सर्वं संपश्यति स्वस्थः स्वस्थो भूमितलं यथा ॥ ६३ ॥
सर्वं संपश्यति स्वस्थः स्वस्थो भूमितलं यथा ॥ ६३ ॥
nāstameti na codeti yaścidākāśavanmahān ,
sarvaṃ saṃpaśyati svasthaḥ svastho bhūmitalaṃ yathā 63
sarvaṃ saṃpaśyati svasthaḥ svastho bhūmitalaṃ yathā 63
63.
na astam eti na ca udeti yaḥ cit ākāśavat mahān
sarvam saṃpaśyati svasthaḥ svasthaḥ bhūmitalam yathā
sarvam saṃpaśyati svasthaḥ svasthaḥ bhūmitalam yathā
63.
yaḥ cit ākāśavat mahān na astam eti ca na udeti
svasthaḥ sarvam saṃpaśyati yathā svasthaḥ bhūmitalam
svasthaḥ sarvam saṃpaśyati yathā svasthaḥ bhūmitalam
63.
That great one, who neither sets nor rises, being like the space of consciousness (cit-ākāśa), perceives everything while abiding in their true self (svastha), just as one firmly established observes the surface of the earth.
सर्वा एव हि ते भूतजातयो राम बन्धवः ।
अत्यन्तासंयुता एतास्तव राम न काश्चन ॥ ६४ ॥
अत्यन्तासंयुता एतास्तव राम न काश्चन ॥ ६४ ॥
sarvā eva hi te bhūtajātayo rāma bandhavaḥ ,
atyantāsaṃyutā etāstava rāma na kāścana 64
atyantāsaṃyutā etāstava rāma na kāścana 64
64.
sarvāḥ eva hi te bhūtajātayaḥ rāma bandhavaḥ
atyantāsaṃyutāḥ etāḥ tava rāma na kāścana
atyantāsaṃyutāḥ etāḥ tava rāma na kāścana
64.
rāma hi te sarvāḥ eva bhūtajātayaḥ bandhavaḥ
rāma etāḥ na kāścana atyantāsaṃyutāḥ
rāma etāḥ na kāścana atyantāsaṃyutāḥ
64.
Indeed, all categories of beings, O Rama, are your relatives. Truly, O Rama, none of these are entirely disconnected from you.
न तदस्ति न यत्राहं न तदस्ति न यन्मम ।
इति निर्णीय धीराणां विगतावरणैव धीः ॥ ६५ ॥
इति निर्णीय धीराणां विगतावरणैव धीः ॥ ६५ ॥
na tadasti na yatrāhaṃ na tadasti na yanmama ,
iti nirṇīya dhīrāṇāṃ vigatāvaraṇaiva dhīḥ 65
iti nirṇīya dhīrāṇāṃ vigatāvaraṇaiva dhīḥ 65
65.
na tat asti na yatra aham na tat asti na yat
mama iti nirṇīya dhīrāṇām vigatāvaraṇā eva dhīḥ
mama iti nirṇīya dhīrāṇām vigatāvaraṇā eva dhīḥ
65.
dhīrāṇām dhīḥ eva vigatāvaraṇā na tat asti na
yatra aham na tat asti na yat mama iti nirṇīya
yatra aham na tat asti na yat mama iti nirṇīya
65.
"There is nothing where I am not, nor is there anything that is not mine" – having thus determined, the understanding (dhī) of the wise is truly unveiled.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18 (current chapter)
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216