Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-53

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अथ लब्धवरा देहेनानेनैव महीपतिम् ।
पतिमाप्तुं प्रयात्येषा नभोमार्गेण विष्टपम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
atha labdhavarā dehenānenaiva mahīpatim ,
patimāptuṃ prayātyeṣā nabhomārgeṇa viṣṭapam 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca atha labdhavarā dehena anena eva
mahīpatim patim āptum prayāti eṣā nabhomārgeṇa viṣṭapam
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca.
atha labdhavarā eṣā anena eva dehena mahīpatim patim āptum nabhomārgeṇa viṣṭapam prayāti.
1. Śrī Vasiṣṭha said: Now, she, having obtained a boon, sets out to reach her husband, the king, in his realm, using this very body, by way of the sky.
इति संचिन्त्य सानन्दमुद्दाममकरध्वजा ।
पुप्लुवे पेलवाकारा पक्षिणीव नभस्तले ॥ २ ॥
iti saṃcintya sānandamuddāmamakaradhvajā ,
pupluve pelavākārā pakṣiṇīva nabhastale 2
2. iti saṃcintya sānandam uddāmamakaradhvajā
pupluve pelavākārā pakṣiṇī iva nabhastale
2. iti saṃcintya uddāmamakaradhvajā pelavākārā
sānandam pakṣiṇī iva nabhastale pupluve
2. Having thus reflected, filled with intense desire (ud-dāma-makara-dhvajā) and delicate in form, she joyfully flew into the sky like a female bird.
कुमारीं तत्र सा प्राप ज्ञप्त्यैव प्रहितां हिताम् ।
स्वसंकल्पमहादर्शात्पुरतो निर्गतामिव ॥ ३ ॥
kumārīṃ tatra sā prāpa jñaptyaiva prahitāṃ hitām ,
svasaṃkalpamahādarśātpurato nirgatāmiva 3
3. kumārīm tatra sā prāpa jñaptyā eva prahitām
hitām svasaṃkalpamahādarśāt purataḥ nirgatām iva
3. tatra sā jñaptyā eva prahitām hitām
svasaṃkalpamahādarśāt purataḥ nirgatām iva kumārīm prāpa
3. There, she (Līlā) met the benevolent maiden, who had been sent by Jñapti herself, as if she had emerged before her from the great mirror of her own resolve (saṃkalpa).
कुमार्युवाच ।
दुहितास्मि सखि ज्ञप्तेः स्वागतं तेऽस्तु सुन्दरि ।
प्रतीक्षमाणा त्वामेव स्थितास्मीह नभःपथि ॥ ४ ॥
kumāryuvāca ,
duhitāsmi sakhi jñapteḥ svāgataṃ te'stu sundari ,
pratīkṣamāṇā tvāmeva sthitāsmīha nabhaḥpathi 4
4. kumārī uvāca duhitā asmi sakhi jñapteḥ svāgatam te astu
sundari pratīkṣamāṇā tvām eva sthitā asmi iha nabhaḥpathi
4. kumārī uvāca sakhi sundari jñapteḥ duhitā asmi te svāgatam
astu tvām eva pratīkṣamāṇā iha nabhaḥpathi sthitā asmi
4. The maiden said: 'Friend, beautiful one, I am the daughter of Jñapti. Welcome to you! I have been standing here in the path of the sky, waiting only for you.'
लीलोवाच ।
देवि भर्तुः समीपं मां नय नीरजलोचने ।
महतां दर्शनं यस्मान्न कदाचन निष्फलम् ॥ ५ ॥
līlovāca ,
devi bhartuḥ samīpaṃ māṃ naya nīrajalocane ,
mahatāṃ darśanaṃ yasmānna kadācana niṣphalam 5
5. līlā uvāca devi bhartuḥ samīpam mām naya nīrajalocane
mahatām darśanam yasmāt na kadācana niṣphalam
5. līlā uvāca devi nīrajalocane mām bhartuḥ samīpam
naya yasmāt mahatām darśanam kadācana na niṣphalam
5. Līlā said: 'O Goddess, O lotus-eyed one, lead me to my husband's side, because the sight (darśana) of great persons is never fruitless.'
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
एहि तत्रैव गच्छाव इत्युक्त्वा सा कुमारिका ।
पुरस्तस्याः स्थिता व्योम्नि मार्गदर्शनतत्परा ॥ ६ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
ehi tatraiva gacchāva ityuktvā sā kumārikā ,
purastasyāḥ sthitā vyomni mārgadarśanatatparā 6
6. śrīvasiṣṭha uvāca | ehi tatra
eva gacchāva iti uktvā sā kumārikā
| puras tasyāḥ sthitā vyomni
mārgadarśanatatparā || 6 ||
6. śrīvasiṣṭha uvāca sā kumārikā ehi tatra eva gacchāva iti uktvā,
tasyāḥ puras vyomni mārgadarśanatatparā sthitā 6
6. Śrī Vasiṣṭha said: Having spoken thus, "Come, let us go there," that maiden stood in front of her in the sky, eager to show the way.
ततस्तदनुयाता सा प्राप कोटरमम्बरम् ।
निर्मलं करमालाग्रं यथा लक्षणलेखिका ॥ ७ ॥
tatastadanuyātā sā prāpa koṭaramambaram ,
nirmalaṃ karamālāgraṃ yathā lakṣaṇalekhikā 7
7. tatas tat anuyātā sā prāpa koṭaram ambaram |
nirmalam karamālāgram yathā lakṣaṇalekhikā || 7 ||
7. tatas sā tat anuyātā nirmalam karamālāgram
koṭaram ambaram prāpa yathā lakṣaṇalekhikā 7
7. Then, she (the queen), followed by that maiden, reached a hollow expanse of space. It was utterly pure and resembled the radiant tip of a garland of rays, just as the maiden herself was like a scribe, marking the way.
मेघमार्गमथोल्लङ्घ्य वातस्कन्धान्तरे गता ।
सूर्यमार्गादभिगता तारामार्गमतीत्य च ॥ ८ ॥
meghamārgamathollaṅghya vātaskandhāntare gatā ,
sūryamārgādabhigatā tārāmārgamatītya ca 8
8. meghamārgam atha ullaṅghya vātaskandhāntare gatā |
sūryamārgāt abhigatā tāramārgam atītya ca || 8 ||
8. atha,
meghamārgam ullaṅghya,
vātaskandhāntare gatā,
sūryamārgāt abhigatā ca tāramārgam atītya 8
8. Then, having ascended beyond the path of clouds, she (the queen, guided by the maiden) entered the regions between the masses of wind. Departing from the sun's orbital path, and also transcending the path of the stars, she continued her journey.
वाय्विन्द्रसुरसिद्धानां लोकानुल्लङ्घ्य लाघवात् ।
ब्रह्मविष्णुमहेशानां प्राप ब्रह्माण्डखर्परम् ॥ ९ ॥
vāyvindrasurasiddhānāṃ lokānullaṅghya lāghavāt ,
brahmaviṣṇumaheśānāṃ prāpa brahmāṇḍakharparam 9
9. vāyvindrasurasiddhānām lokān ullaṅghya lāghavāt |
brahmaviṣṇumaheśānām prāpa brahmāṇḍakharparam || 9 ||
9. lāghavāt vāyvindrasurasiddhānām lokān ullaṅghya,
brahmaviṣṇumaheśānām brahmāṇḍakharparam prāpa 9
9. With ease and swiftness, she transcended the worlds of Vāyu, Indra, the gods (sura), and the perfected beings (siddha). Then she reached the cosmic shell (brahmāṇḍakharparam) encompassing Brahmā, Viṣṇu, and Maheśa (Śiva).
हिमशैत्यं यथान्तस्थं कुम्भेऽभिन्ने बहिर्भवेत् ।
तथा संकल्पसिद्धा सा ब्रह्माण्डान्निर्गता बहिः ॥ १० ॥
himaśaityaṃ yathāntasthaṃ kumbhe'bhinne bahirbhavet ,
tathā saṃkalpasiddhā sā brahmāṇḍānnirgatā bahiḥ 10
10. himaśaityam yathā antastam kumbhe abhinne bahiḥ bhavet
tathā saṃkalpasiddhā sā brahmāṇḍāt nirgatā bahiḥ
10. yathā kumbhe abhinne antastam himaśaityam bahiḥ bhavet
tathā sā saṃkalpasiddhā brahmāṇḍāt nirgatā bahiḥ
10. Just as the coldness of ice, even while contained within an unbroken pot, can be perceived outside, similarly, that [divine power], having perfected itself through its own resolve (saṃkalpa), emerged from the universe (brahmāṇḍa) and exists beyond it.
स्वचित्तमात्रदेहैषा स्वसंकल्पस्वभावजम् ।
अन्तरेवानुभवति किलैवं नाम विभ्रमम् ॥ ११ ॥
svacittamātradehaiṣā svasaṃkalpasvabhāvajam ,
antarevānubhavati kilaivaṃ nāma vibhramam 11
11. svacittamātradehā eṣā svasaṃkalpasvabhāvajam
antare eva anubhavati kila evam nāma vibhramam
11. eṣā svacittamātradehā svasaṃkalpasvabhāvajam
evam nāma vibhramam antare eva kila anubhavati
11. This [consciousness], whose very form is merely its own awareness, truly experiences within itself such an illusion, which arises from the intrinsic nature of its own resolve (saṃkalpa).
ब्रह्मादिस्थानमाक्रम्य प्राप्य ब्रह्माण्डखर्परम् ।
ततो ब्रह्माण्डपारस्था जलाद्यावरणानि च ॥ १२ ॥
brahmādisthānamākramya prāpya brahmāṇḍakharparam ,
tato brahmāṇḍapārasthā jalādyāvaraṇāni ca 12
12. brahmādisthānam ākramya prāpya brahmāṇḍakharparam
tataḥ brahmāṇḍapārasthā jalādyāvaraṇāni ca
12. brahmādisthānam ākramya brahmāṇḍakharparam prāpya
tataḥ brahmāṇḍapārasthā jalādyāvaraṇāni ca
12. Having pervaded the realms of Brahmā and other deities, and having reached the outer shell of the universe (brahmāṇḍa), it then proceeded beyond the universe (brahmāṇḍa) to the water and other cosmic coverings...
समुल्लङ्घ्य पुरः प्राप महाचिद्गगनान्तरम् ।
अदृष्टपारपर्यन्तमतिवेगेन धावता ।
सर्वतो गरुडेनापि कल्पकोटिशतैरपि ॥ १३ ॥
samullaṅghya puraḥ prāpa mahācidgaganāntaram ,
adṛṣṭapāraparyantamativegena dhāvatā ,
sarvato garuḍenāpi kalpakoṭiśatairapi 13
13. samullaṅghya puraḥ prāpa
mahācidgaganāntaram adṛṣṭapāraparyantam
ativegena dhāvatā sarvataḥ
garuḍena api kalpakoṭiśataiḥ api
13. samullaṅghya puraḥ mahācidgaganāntaram
adṛṣṭapāraparyantam prāpa
ativegena sarvataḥ dhāvatā
garuḍena api kalpakoṭiśataiḥ api
13. Having completely surpassed them (the water and other coverings), it then proceeded forward and reached the vast expanse of the great consciousness-ether (mahā-cit-gagana-antaram), whose ends are imperceptible. This expanse cannot be traversed even by Garuḍa, even if he were to fly in all directions with extreme speed for hundreds of millions of cosmic ages (kalpa).
तत्र ब्रह्माण्डलक्षाणि सन्त्यसंख्यानि भूरिशः ।
तान्यन्योन्यमदृष्टानि फलानीव महावने ॥ १४ ॥
tatra brahmāṇḍalakṣāṇi santyasaṃkhyāni bhūriśaḥ ,
tānyanyonyamadṛṣṭāni phalānīva mahāvane 14
14. tatra brahmāṇḍalakṣāṇi santi asaṃkhyāni bhūriśaḥ
tāni anyonyam adṛṣṭāni phalāni iva mahāvane
14. tatra asaṃkhyāni bhūriśaḥ brahmāṇḍalakṣāṇi santi
tāni mahāvane phalāni iva anyonyam adṛṣṭāni
14. In that realm, innumerable millions of universes (brahmāṇḍa) exist in great abundance. They remain unseen by each other, much like fruits in a vast forest.
तत्रैकस्मिन्पुरःसंस्थे विततावरणान्विते ।
वेधयित्वा विवेशान्तर्बदरं कृमिको यथा ॥ १५ ॥
tatraikasminpuraḥsaṃsthe vitatāvaraṇānvite ,
vedhayitvā viveśāntarbadaraṃ kṛmiko yathā 15
15. tatra ekasmin puraḥsaṃsthe vitatāvaraṇānvite
vedhayitvā viveśa antaḥ badaram kṛmikaḥ yathā
15. yathā kṛmikaḥ badaram vedhayitvā antaḥ viveśa,
tatra ekasmin puraḥsaṃsthe vitatāvaraṇānvite viveśa
15. Into one such universe (brahmāṇḍa), which was situated before him and possessed extensive coverings, he penetrated. He entered within, just as a small worm pierces and enters a jujube fruit.
पुनर्ब्रह्मेन्द्रविष्ण्वादिलोकानुल्लङ्घ्य भास्वरान् ।
तन्महीमण्डलं श्रीमत्प्राप तारापथादधः ॥ १६ ॥
punarbrahmendraviṣṇvādilokānullaṅghya bhāsvarān ,
tanmahīmaṇḍalaṃ śrīmatprāpa tārāpathādadhaḥ 16
16. punar brahmendraviṣṇvādilokān ullaṅghya bhāsvarān
tat mahīmaṇḍalam śrīmat prāpa tārāpathāt adhaḥ
16. punar bhāsvarān brahmendraviṣṇvādilokān ullaṅghya
tārāpathāt adhaḥ śrīmat tat mahīmaṇḍalam prāpa
16. Again, having transcended the radiant realms of Brahmā, Indra, Viṣṇu, and other deities, he reached that glorious terrestrial region, situated below the path of the stars.
तत्र तन्मण्डलं प्राप्य तत्पुरं तच्च मण्डपम् ।
प्रविश्य पुष्पगुप्तस्य शवस्य निकटे स्थिता ॥ १७ ॥
tatra tanmaṇḍalaṃ prāpya tatpuraṃ tacca maṇḍapam ,
praviśya puṣpaguptasya śavasya nikaṭe sthitā 17
17. tatra tat maṇḍalam prāpya tat puram tat ca maṇḍapam
praviśya puṣpaguptasya śavasya nikaṭe sthitā
17. tatra tat maṇḍalam tat puram tat ca maṇḍapam prāpya
praviśya puṣpaguptasya śavasya nikaṭe sthitā
17. There, having reached that region, that city, and that pavilion, she entered and stood near the corpse of Puṣpagupta.
एतस्मिन्नन्तरे सा च न ददर्श कुमारिकाम् ।
मायामिव परिज्ञाता क्वापि यातां वरानना ॥ १८ ॥
etasminnantare sā ca na dadarśa kumārikām ,
māyāmiva parijñātā kvāpi yātāṃ varānanā 18
18. etasmin antare sā ca na dadarśa kumārikām
māyām iva parijñātā kvāpi yātām varānanā
18. etasmin antare sā varānanā ca māyām iva
parijñātā kvāpi yātām kumārikām na dadarśa
18. Meanwhile, the beautiful-faced woman, having recognized the situation as if it were an illusion (māyā), did not see the girl, who had gone somewhere.
मुखमालोक्य सा तस्य स्वभर्तुः शवरूपिणः ।
इदं बुद्धवती सत्यं प्रतिभावशतः स्वतः ॥ १९ ॥
mukhamālokya sā tasya svabhartuḥ śavarūpiṇaḥ ,
idaṃ buddhavatī satyaṃ pratibhāvaśataḥ svataḥ 19
19. mukham ālokya sā tasya svabhartuḥ śavarūpiṇaḥ
idam buddhavatī satyam pratibhāvaśataḥ svataḥ
19. sā tasya śavarūpiṇaḥ svabhartuḥ mukham ālokya,
pratibhāvaśataḥ svataḥ idam satyam buddhavatī
19. Having seen the face of her own husband, who was in the form of a corpse, she understood this truth spontaneously, by the power of intuition.
अयं स भर्ता संग्रामे निहतो मम सिन्धुना ।
वीरलोकानिमान्प्राप्य क्षणं शेते यथासुखम् ॥ २० ॥
ayaṃ sa bhartā saṃgrāme nihato mama sindhunā ,
vīralokānimānprāpya kṣaṇaṃ śete yathāsukham 20
20. ayam sa bhartā saṅgrāme nihataḥ mama sindhunā
vīralokān imān prāpya kṣaṇaṃ śete yathāsukham
20. ayam sa mama bhartā,
saṅgrāme sindhunā nihataḥ (asmi).
imān vīralokān prāpya,
kṣaṇaṃ yathāsukham śete
20. This is my husband, who was slain by Sindhu in battle. Having attained these realms of heroes, he rests comfortably for a moment.
अहं देव्याः प्रसादेन सशरीरैवमीदृशम् ।
इह प्राप्तवती धन्या मत्समा नास्ति काचन ॥ २१ ॥
ahaṃ devyāḥ prasādena saśarīraivamīdṛśam ,
iha prāptavatī dhanyā matsamā nāsti kācana 21
21. aham devyāḥ prasādena saśarīrā evaṃ īdṛśam
iha prāptavatī dhanyā matsamā na asti kācana
21. aham devyāḥ prasādena saśarīrā evaṃ īdṛśam iha prāptavatī dhanyā (asmi).
matsamā kācana na asti
21. By the grace of the Goddess, I, embodied in this manner, am blessed to have arrived here. There is no one equal to me.
इति संचिन्त्य सा हस्ते गृहीत्वा चारु चामरम् ।
वीजयामास चन्द्रेण द्यीरिवावनिमण्डलम् ॥ २२ ॥
iti saṃcintya sā haste gṛhītvā cāru cāmaram ,
vījayāmāsa candreṇa dyīrivāvanimaṇḍalam 22
22. iti saṃcintya sā haste gṛhītvā cāru cāmaram
vījayāmāsa candreṇa dyīḥ iva avanimaṇḍalam
22. sā iti saṃcintya haste cāru cāmaram gṛhītvā vījayāmāsa,
dyīḥ candreṇa avanimaṇḍalam iva.
22. Having thus considered, she, holding the beautiful whisk (cāmara) in her hand, fanned, just as the sky fans the earthly sphere with the moon.
प्रबुद्धलीलोवाच ।
ते भृत्यास्ताश्च वै दास्यः स राजा च प्रबुद्धवान् ।
वक्ष्यन्ति वदतां देवि किं कयैव कथं धिया ॥ २३ ॥
prabuddhalīlovāca ,
te bhṛtyāstāśca vai dāsyaḥ sa rājā ca prabuddhavān ,
vakṣyanti vadatāṃ devi kiṃ kayaiva kathaṃ dhiyā 23
23. prabuddhalīlaḥ uvāca te bhṛtyāḥ
tāḥ ca vai dāsyaḥ saḥ rājā ca
prabuddhavān vakṣyanti vadatām
devi kim kayā eva katham dhiyā
23. prabuddhalīlaḥ uvāca: devi,
te bhṛtyāḥ,
tāḥ ca vai dāsyaḥ,
saḥ ca prabuddhavān rājā vadatām kim,
kayā eva,
katham dhiyā vakṣyanti?
23. Prabuddhalīla said: "Those servants, those maidservants, and that awakened king - what will they say when speaking, O goddess, by what means and with what understanding?"
श्रीदेव्युवाच ।
स राजा सा च ते भृत्याः सर्व एव परस्परम् ।
चिदाकाशैकतावेशादावयोश्च प्रभावतः ॥ २४ ॥
śrīdevyuvāca ,
sa rājā sā ca te bhṛtyāḥ sarva eva parasparam ,
cidākāśaikatāveśādāvayośca prabhāvataḥ 24
24. śrīdevī uvāca saḥ rājā sā ca te bhṛtyāḥ sarve eva
parasparam cidākāśaikatāveśāt āvayoḥ ca prabhāvataḥ
24. śrīdevī uvāca: saḥ rājā,
sā ca,
te bhṛtyāḥ sarve eva,
cidākāśaikatāveśāt,
ca āvayoḥ prabhāvataḥ parasparam (paśyanti - from next verse).
24. Śrīdevī said: "That king, and she, and those servants - all of them, mutually, due to the entry into oneness with the consciousness-space (cidākāśa) and by the power of us two."
महाचित्प्रतिभासत्वान्महानियतिनिश्चयात् ।
अन्योन्यमेवपश्यन्ति मिथः संप्रतिबिम्बितात् ॥ २५ ॥
mahācitpratibhāsatvānmahāniyatiniścayāt ,
anyonyamevapaśyanti mithaḥ saṃpratibimbitāt 25
25. mahācitpratibhāsatvāt mahāniyatiniscayāt
anyonyam eva paśyanti mithaḥ sampratibimbitāt
25. (te) mahācitpratibhāsatvāt,
mahāniyatiniscayāt,
mithaḥ saṃpratibimbitāt ca anyonyam eva paśyanti.
25. Due to their nature as a manifestation of the great consciousness (mahācit) and the certainty of the great natural law (mahāniyati), they perceive each other through their state of mutual reflection.
इयं मे सहजा भार्या ममेयं सहजा सखी ।
ममेयं सहजा राज्ञी भृत्योऽयं सहजो मम ॥ २६ ॥
iyaṃ me sahajā bhāryā mameyaṃ sahajā sakhī ,
mameyaṃ sahajā rājñī bhṛtyo'yaṃ sahajo mama 26
26. iyam me sahajā bhāryā mama iyam sahajā sakhī | mama
iyam sahajā rājñī bhṛtyaḥ ayam sahajaḥ mama ||
26. iyam me sahajā bhāryā,
iyam mama sahajā sakhī,
iyam mama sahajā rājñī,
ayam bhṛtyaḥ mama sahajaḥ.
26. This woman is my inherent wife; she is my inherent companion. She is my inherent queen, and this servant is also inherently mine.
केवलं त्वमहं सा च यथावृत्तमखण्डितम् ।
ज्ञास्याम इदमाश्चर्यं नतु कश्चिदपीतरः ॥ २७ ॥
kevalaṃ tvamahaṃ sā ca yathāvṛttamakhaṇḍitam ,
jñāsyāma idamāścaryaṃ natu kaścidapītaraḥ 27
27. kevalam tvam aham sā ca yathāvṛttam akhaṇḍitam |
jñāsyāmaḥ idam āścaryam na tu kaścit api itaraḥ ||
27. kevalam tvam aham sā ca,
yathāvṛttam akhaṇḍitam idam āścaryam jñāsyāmaḥ,
tu itaraḥ kaścit api na.
27. Only you, I, and she will know this wondrous event in its complete and unbroken form, exactly as it occurred. No one else will.
प्रबुद्धलीलोवाच ।
अमुनैव शरीरेण किमर्थं न गता पतिम् ।
एषा वरेण संप्राप्ता लीला ललितवादिनी ॥ २८ ॥
prabuddhalīlovāca ,
amunaiva śarīreṇa kimarthaṃ na gatā patim ,
eṣā vareṇa saṃprāptā līlā lalitavādinī 28
28. prabuddhalīlā uvāca | amunā eva śarīreṇa kimartham na
gatā patim | eṣā vareṇa samprāptā līlā lalitavādinī ||
28. prabuddhalīlā uvāca.
eṣā lalitavādinī līlā vareṇa samprāptā (asti).
amunā eva śarīreṇa kimartham patim na gatā?
28. Prabuddhalīlā said: "Why did she not go to her husband with this very body? This sweet-speaking Līlā was attained through a boon."
श्रीदेव्युवाच ।
अप्रबुद्धधियः सिद्धलोकान्पुण्यवशोदितान् ।
न समर्थाः स्वदेहेन प्राप्तुं छाया इवातपान् ॥ २९ ॥
śrīdevyuvāca ,
aprabuddhadhiyaḥ siddhalokānpuṇyavaśoditān ,
na samarthāḥ svadehena prāptuṃ chāyā ivātapān 29
29. śrīdevī uvāca | aprabuddhadhiyaḥ siddhalokān puṇyavaśa
uditān | na samarthāḥ svadehena prāptuṃ chāyāḥ iva ātapan ||
29. śrīdevī uvāca.
aprabuddhadhiyaḥ svadehena puṇyavaśa-uditān siddhalokān prāptuṃ na samarthāḥ,
chāyāḥ iva ātapan (na samarthāḥ).
29. Śrīdevī said: "Those with unawakened intellects are unable to attain the worlds of the Siddhas, which are manifested by the power of merit (puṇya), with their own bodies, just as shadows cannot reach the sunlight."
आदिसर्गे च नियतिः स्थापितेति प्रबोधिभिः ।
यथा सत्यमलीकेन न मिलत्येव किंचन ॥ ३० ॥
ādisarge ca niyatiḥ sthāpiteti prabodhibhiḥ ,
yathā satyamalīkena na milatyeva kiṃcana 30
30. ādi-sarge ca niyatiḥ sthāpitā iti prabōdhibhiḥ
| yathā satyam alīkena na milati eva kiñcana ||
30. prabōdhibhiḥ ādisarge ca niyatiḥ sthāpitā iti
yathā satyam alīkena kiñcana na eva milati
30. The enlightened ones declare that natural law (niyati) was established at the very beginning of creation, just as truth can never mix with falsehood.
यावद्वेतालसंकल्पो बालस्य किल विद्यते ।
निर्वेतालधियस्तावदुदयस्तस्य कः कथम् ॥ ३१ ॥
yāvadvetālasaṃkalpo bālasya kila vidyate ,
nirvetāladhiyastāvadudayastasya kaḥ katham 31
31. yāvat vetālasaṅkalpaḥ bālasya kila vidyate |
nirvetāladhiyaḥ tāvat udayaḥ tasya kaḥ katham ||
31. bālasya yāvat vetālasaṅkalpaḥ kila vidyate
tāvat tasya nirvetāladhiyaḥ udayaḥ kaḥ katham
31. As long as the delusion of a demon (vetāla-saṅkalpa) persists for a child, how can the wisdom free from such delusions (nirvetāla-dhi) arise in them?
अविवेकज्वरोष्णत्वं विद्यते यावदात्मनि ।
तावद्विवेकशीतांशुशैत्यं कुत उदेत्यलम् ॥ ३२ ॥
avivekajvaroṣṇatvaṃ vidyate yāvadātmani ,
tāvadvivekaśītāṃśuśaityaṃ kuta udetyalam 32
32. avivekajvarōṣṇatvam vidyate yāvat ātmani |
tāvat vivekaśītāṃśuśaityam kutaḥ udeti alam ||
32. yāvat ātmani avivekajvarōṣṇatvam vidyate
tāvat vivekaśītāṃśuśaityam kutaḥ alam udeti
32. As long as the heat of the fever of non-discrimination (aviveka-jvarōṣṇatva) persists in the individual self (ātman), how can the ample coolness of the moon of discrimination (viveka-śītāṃśu-śaitya) possibly arise?
अहं पृथ्व्यादिदेहः खे गतिर्नास्ति ममोत्तमा ।
इतिनिश्चयवान्योऽन्तः कथं स्यात्सोऽन्यनिश्चयः ॥ ३३ ॥
ahaṃ pṛthvyādidehaḥ khe gatirnāsti mamottamā ,
itiniścayavānyo'ntaḥ kathaṃ syātso'nyaniścayaḥ 33
33. aham pṛthvyādidehaḥ khe gatiḥ na asti mama uttamā | iti
niścayavān yaḥ antaḥ katham syāt saḥ anyaniścayaḥ ||
33. yaḥ antaḥ aham pṛthvyādidehaḥ mama khe uttamā gatiḥ
na asti iti niścayavān saḥ katham anyaniścayaḥ syāt
33. How can one who, within themselves, holds the firm conviction, 'I am this body composed of earth and other elements; there is no supreme path for me in the realm of consciousness,' ever adopt a different conviction?
अतो ज्ञानविवेकेन पुण्येनाथ वरेण च ।
पुण्यदेहेन गच्छन्ति परं लोकमनेन तु ॥ ३४ ॥
ato jñānavivekena puṇyenātha vareṇa ca ,
puṇyadehena gacchanti paraṃ lokamanena tu 34
34. ataḥ jñānavivekena puṇyena atha vareṇa ca
puṇyadehena gacchanti paraṃ lokam anena tu
34. ataḥ jñānavivekena puṇyena atha vareṇa ca
puṇyadehena anena tu paraṃ lokam gacchanti
34. Therefore, through discerning knowledge, spiritual merit, a boon, and a body purified by virtue, they certainly attain the supreme world by these means.
शुष्कपर्णं किलाङ्गारे एतदेवाशु दह्यते ।
अयं देहमहंदेहः प्राप्त एव विशीर्यते ॥ ३५ ॥
śuṣkaparṇaṃ kilāṅgāre etadevāśu dahyate ,
ayaṃ dehamahaṃdehaḥ prāpta eva viśīryate 35
35. śuṣkaparṇam kila aṅgāre etat eva āśu dahyate
ayam dehamahaṃdehaḥ prāptaḥ eva viśīryate
35. kila aṅgāre śuṣkaparṇam etat eva āśu dahyate
ayam dehamahaṃdehaḥ prāptaḥ eva viśīryate
35. Indeed, just as a dry leaf is quickly consumed on charcoal, so too this body, the ego (ahaṅkāra)-body, once obtained, certainly decays.
एतावदेव भवति वरशापविजृम्भितैः ।
यथा संचिन्त्य एवाहं तथा स्मृत इति स्मृतिः ॥ ३६ ॥
etāvadeva bhavati varaśāpavijṛmbhitaiḥ ,
yathā saṃcintya evāhaṃ tathā smṛta iti smṛtiḥ 36
36. etāvat eva bhavati varaśāpavijṛmbhitaiḥ yathā
saṃcintyaḥ eva aham tathā smṛtaḥ iti smṛtiḥ
36. varaśāpavijṛmbhitaiḥ etāvat eva bhavati yathā
aham saṃcintyaḥ eva tathā smṛtaḥ iti smṛtiḥ
36. All this comes to be through the manifestations of boons and curses. Just as I am conceived in thought, so indeed am I remembered – this is the tradition (smṛti).
यः सर्पप्रत्ययो रज्ज्वां स कथं सर्पकार्यकृत् ।
आत्मन्येव हि यो नास्ति तस्य का कार्यकारिता ॥ ३७ ॥
yaḥ sarpapratyayo rajjvāṃ sa kathaṃ sarpakāryakṛt ,
ātmanyeva hi yo nāsti tasya kā kāryakāritā 37
37. yaḥ sarpapratyayaḥ rajjvām saḥ katham sarpakāryakṛt
ātmani eva hi yaḥ na asti tasya kā kāryakāritā
37. yaḥ rajjvām sarpapratyayaḥ saḥ katham sarpakāryakṛt?
hi yaḥ ātmani eva na asti tasya kā kāryakāritā?
37. How can the perception of a snake in a rope perform the actions of a snake? Indeed, for that which does not exist in the self (ātman), what effectiveness can it possess?
यस्त्वेतन्मृत इत्येव मिथ्या समनुभूयते ।
प्रागभ्यासस्य पुष्टस्य नामैतत्प्रविजृम्भते ॥ ३८ ॥
yastvetanmṛta ityeva mithyā samanubhūyate ,
prāgabhyāsasya puṣṭasya nāmaitatpravijṛmbhate 38
38. yas tu etat mṛtaḥ iti eva mithyā samanubhūyate
prāk abhyāsasya puṣṭasya nāma etat pravijṛmbhate
38. yas tu etat mṛtaḥ iti eva mithyā samanubhūyate,
etat nāma prāk puṣṭasya abhyāsasya pravijṛmbhate
38. But that which is falsely experienced as 'dead' – that very concept manifests from a deeply ingrained, prior habitual practice (abhyāsa).
स्वानुभूते जगज्जाले सुगमा संस्मृतिभ्रमाः ।
नान्यसंकल्पितो नाम सर्गाद्यभ्यास ईदृशः ॥ ३९ ॥
svānubhūte jagajjāle sugamā saṃsmṛtibhramāḥ ,
nānyasaṃkalpito nāma sargādyabhyāsa īdṛśaḥ 39
39. sva anubhūte jagatjāle sugamāḥ saṃsmṛtibhramāḥ
na anya saṅkalpitaḥ nāma sargādyabhyāsaḥ īdṛśaḥ
39. sva anubhūte jagatjāle saṃsmṛtibhramāḥ sugamāḥ (bhavanti).
īdṛśaḥ sargādyabhyāsaḥ nāma anya saṅkalpitaḥ na (asti).
39. In the self-experienced network of the world, delusions of memory (saṃsmṛti-bhramāḥ) are easily explicable. This kind of ingrained habitual practice (abhyāsa), stemming from the very beginning of creation, is certainly not something imagined by others.
अन्तरनुभूयमानाः संसृतयो बाह्यभूतजालानाम् ।
अविदितवेद्यदृशामपि दूरे पुंसामिवैन्दवं बिम्बम् ॥ ४० ॥
antaranubhūyamānāḥ saṃsṛtayo bāhyabhūtajālānām ,
aviditavedyadṛśāmapi dūre puṃsāmivaindavaṃ bimbam 40
40. antaḥ anubhūyamānāḥ saṃsṛtayaḥ bāhyabhūtajālānām
aviditavedyadṛśām api dūre puṃsām iva aindavam bimbam
40. antaḥ anubhūyamānāḥ saṃsṛtayaḥ,
aviditavedyadṛśām api puṃsām,
bāhyabhūtajālānām dūre (bhavanti),
aindavam bimbam iva (bhavanti).
40. For those whose vision does not grasp what is truly knowable, the internally experienced cycles of transmigration (saṃsāra) are as distant and obscure, in relation to the networks of external elements (which they typically perceive), as the lunar disc is to (ordinary) men.