Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-4, chapter-48

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
क्रियाविशेषबहुला भोगैश्वर्यहताशयाः ।
नापेक्षन्ते यदा सत्यं न पश्यन्ति शठास्तदा ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
kriyāviśeṣabahulā bhogaiśvaryahatāśayāḥ ,
nāpekṣante yadā satyaṃ na paśyanti śaṭhāstadā 1
1. śrīvasiṣṭha uvāca kriyāviśeṣabahulāḥ bhogaiśvaryahatāśayāḥ
na apekṣante yadā satyaṃ na paśyanti śaṭhāḥ tadā
1. śrīvasiṣṭha uvāca.
kriyāviśeṣabahulāḥ bhogaiśvaryahatāśayāḥ yadā satyaṃ na apekṣante tadā śaṭhāḥ na paśyanti.
1. Shri Vasiṣṭha said: Those who are preoccupied with numerous rituals and whose aspirations are corrupted by material enjoyment and prosperity, do not seek the truth. Such deluded individuals, therefore, fail to perceive it.
ये तु पारं गता बुद्धेरिन्द्रियैर्न वशीकृताः ।
त एनां जागतीं मायां पश्यन्ति करबिल्ववत् ॥ २ ॥
ye tu pāraṃ gatā buddherindriyairna vaśīkṛtāḥ ,
ta enāṃ jāgatīṃ māyāṃ paśyanti karabilvavat 2
2. ye tu pāraṃ gatāḥ buddheḥ indriyaiḥ na vaśīkṛtāḥ
te enāṃ jāgatīṃ māyāṃ paśyanti karabilvavat
2. ye tu buddheḥ pāraṃ gatāḥ,
indriyaiḥ na vaśīkṛtāḥ,
te enāṃ jāgatīṃ māyāṃ karabilvavat paśyanti.
2. But those who have transcended the intellect and are not subdued by the senses, they perceive this worldly illusion (māyā) as clearly as a fruit held in the palm of their hand.
तुच्छां तां जागतीं मायां दृष्ट्वा जीवो विचारवान् ।
अहंकारमयीं मायां त्यजत्यहिरिव त्वचम् ॥ ३ ॥
tucchāṃ tāṃ jāgatīṃ māyāṃ dṛṣṭvā jīvo vicāravān ,
ahaṃkāramayīṃ māyāṃ tyajatyahiriva tvacam 3
3. tucchāṃ tāṃ jāgatīṃ māyāṃ dṛṣṭvā jīvaḥ vicāravān
ahaṅkāramayīṃ māyāṃ tyajati ahiḥ iva tvacam
3. vicāravān jīvaḥ tucchāṃ tāṃ jāgatīṃ māyāṃ dṛṣṭvā,
ahaṅkāramayīṃ māyāṃ ahiḥ iva tvacam tyajati.
3. Having perceived that insignificant worldly illusion (māyā), the discerning individual abandons the illusion (māyā) composed of ego (ahaṅkāra), just as a snake sheds its skin.
असक्ततां ततोऽभ्येत्य पुना राम न जायते ।
क्षेत्रेष्वपि चिरं तिष्ठन्बीजं दग्धमिवाग्निना ॥ ४ ॥
asaktatāṃ tato'bhyetya punā rāma na jāyate ,
kṣetreṣvapi ciraṃ tiṣṭhanbījaṃ dagdhamivāgninā 4
4. asaktatāṃ tataḥ abhyetya punā rāma na jāyate
kṣetreṣu api ciraṃ tiṣṭhan bījaṃ dagdhaṃ iva agninā
4. rāma,
tataḥ asaktatāṃ abhyetya,
punaḥ na jāyate.
agninā dagdhaṃ bījaṃ iva,
kṣetreṣu api ciraṃ tiṣṭhan (saḥ na jāyate).
4. O Rāma, having then attained non-attachment, one is not born again. This is like a seed burned by fire: even if it remains in the fields (of potential rebirths) for a long time, it does not sprout.
त्वमप्यज्ञवदज्ञस्य शरीरस्य समीहितम् ।
मा संपादय दुःखाय भवात्मैकपरायणः ॥ ६ ॥
tvamapyajñavadajñasya śarīrasya samīhitam ,
mā saṃpādaya duḥkhāya bhavātmaikaparāyaṇaḥ 6
6. tvam api ajñavat ajñasya śarīrasya samīhitam
mā saṃpādaya duḥkhāya bhava ātmaikaparāyaṇaḥ
6. tvam api ajñavat ajñasya śarīrasya samīhitam duḥkhāya mā saṃpādaya.
ātmaikaparāyaṇaḥ bhava.
6. You, too, should not, like an ignorant person, fulfill the desires of the ignorant body, which lead to suffering. Instead, be devoted solely to the unique Self (ātman).
श्रीराम उवाच ।
दाशूराख्यायिकेवेयं सुखसंसारचक्रिका ।
कल्पनारचिताकारा वस्तुशून्येति किं प्रभो ॥ ७ ॥
śrīrāma uvāca ,
dāśūrākhyāyikeveyaṃ sukhasaṃsāracakrikā ,
kalpanāracitākārā vastuśūnyeti kiṃ prabho 7
7. śrīrāma uvāca dāśūrākhyāyikā iva iyam sukhasaṃsāracakrikā
kalpanāracitākārā vastuśūnyā iti kim prabho
7. śrīrāma uvāca.
prabho,
iyam dāśūrākhyāyikā kalpanāracitākārā vastuśūnyā (satyataḥ) sukhasaṃsāracakrikā iva kim (asti)?
7. Śrī Rāma said: O Lord, is this Dāśūra story (ākhyāyikā) truly like a pleasant cycle of transmigration (saṃsāra), whose form is merely a creation of imagination, and therefore empty of reality?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
जगन्मायास्वरूपस्य वर्णनाव्यपदेशतः ।
दाशूराख्यायिका राम वर्ण्यमानां मया शृणु ॥ ८ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
jaganmāyāsvarūpasya varṇanāvyapadeśataḥ ,
dāśūrākhyāyikā rāma varṇyamānāṃ mayā śṛṇu 8
8. śrīvasiṣṭha uvāca jagat māyā svarūpasya varṇanā
vyapadeśataḥ dāśūrākhyāyikām rāma varṇyamānām mayā śṛṇu
8. śrīvasiṣṭha uvāca.
rāma,
jagat māyāsvarūpasya varṇanāvyapadeśataḥ mayā varṇyamānām dāśūrākhyāyikām śṛṇu.
8. Śrī Vasiṣṭha said: Rāma, listen as I narrate the Dāśūra story (ākhyāyikā), which serves to illustrate the illusory nature (māyā-svarūpa) of the world (jagat).
अस्त्यस्मिन्वसुधापीठे विचित्रकुसुमद्रुमः ।
मागधो नाम विख्यातः श्रीमाञ्जनपदो महान् ॥ ९ ॥
astyasminvasudhāpīṭhe vicitrakusumadrumaḥ ,
māgadho nāma vikhyātaḥ śrīmāñjanapado mahān 9
9. asti asmin vasudhāpīṭhe vicitrakusumadrumaḥ
māgadhaḥ nāma vikhyātaḥ śrīmān janapadaḥ mahān
9. asmin vasudhāpīṭhe (ekaḥ) mahān vikhyātaḥ śrīmān vicitrakusumadrumaḥ māgadhaḥ nāma janapadaḥ asti.
9. On this earth, there exists a great, renowned, and prosperous region named Māgadha, which is adorned with diverse flowering trees.
कदम्बवनविस्तारलीलावलितजङ्गलः ।
विचित्रविहगव्यूहसर्वाश्चर्यमनोहरः ॥ १० ॥
kadambavanavistāralīlāvalitajaṅgalaḥ ,
vicitravihagavyūhasarvāścaryamanoharaḥ 10
10. kadambavanavistāralīlāvalitajaṅgalaḥ
vicitravihagavyūhasarvāścaryamanoharaḥ
10. kadambavanavistāralīlāvalitajaṅgalaḥ
vicitravihagavyūhasarvāścaryamanoharaḥ
10. Its wildernesses were gracefully entwined by the vast expanse of kadamba forests, and it was entirely captivating with its wondrous multitude of diverse birds.
सस्यसंकटसीमान्तः पुरोपवनमण्डितः ।
कमलोत्पलकह्लारपूर्णसर्वसरित्तटः ॥ ११ ॥
sasyasaṃkaṭasīmāntaḥ puropavanamaṇḍitaḥ ,
kamalotpalakahlārapūrṇasarvasarittaṭaḥ 11
11. sasyasaṅkaṭasīmāntaḥ puropavanamanditaḥ
kamalotpalakahlārapūrṇasarvasarittaṭaḥ
11. sasyasaṅkaṭasīmāntaḥ puropavanamanditaḥ
kamalotpalakahlārapūrṇasarvasarittaṭaḥ
11. Its boundaries were dense with crops, it was adorned with pleasure gardens, and the banks of all its rivers were filled with lotuses, blue water lilies, and white water lilies.
उद्यानदोलाविलसल्ललनागेयघुंघुमः ।
निशोपभुक्तकुसुमनीरन्ध्रविशिखावनिः ॥ १२ ॥
udyānadolāvilasallalanāgeyaghuṃghumaḥ ,
niśopabhuktakusumanīrandhraviśikhāvaniḥ 12
12. udyānadolāvilasallalanāgeyahumghumḥ
niśopabhuktakusumanīrandhraviśikhāvaniḥ
12. udyānadolāvilasallalanāgeyahumghumḥ
niśopabhuktakusumanīrandhraviśikhāvaniḥ
12. Its gardens echoed with the humming songs of graceful women sporting on swings, and its streets were densely covered with flowers that had been enjoyed during the night.
तत्रैकस्मिन्गिरितटे कर्णिकारसमाकुले ।
कदलीखण्डनीरन्ध्रनीपगुल्मविराजिते ॥ १३ ॥
tatraikasmingiritaṭe karṇikārasamākule ,
kadalīkhaṇḍanīrandhranīpagulmavirājite 13
13. tatra ekasmin giritaṭe karṇikārasamākule
kadalīkhaṇḍanīrandhranīpagulmavirājite
13. tatra ekasmin giritaṭe karṇikārasamākule
kadalīkhaṇḍanīrandhranīpagulmavirājite
13. There, on one hillside (giritaṭa), which was densely filled with karṇikāra trees and resplendent with thick, close-packed clumps of plantain trees and nīpa bushes.
पुष्पौघस्फूर्जदनिले केसरारुणधूलिनि ।
कारण्डवकृतारावे रसत्सरससारसे ॥ १४ ॥
puṣpaughasphūrjadanile kesarāruṇadhūlini ,
kāraṇḍavakṛtārāve rasatsarasasārase 14
14. puṣpaughasphūrjadanile kesarāruṇadhūlini
kāraṇḍavakṛtārāve rasatsarasasārase
14. puṣpaughasphūrjadanile kesarāruṇadhūlini
kāraṇḍavakṛtārāve rasatsarasasārase
14. [In a place] where the wind rustles with a multitude of flowers, where the dust is reddened by their stamens, where "kāraṇḍava" ducks make their calls, and where "sārasa" cranes cry charmingly in the lakes.
दाशूरनामा महता तपोयोगेन संयुतः ।
कदम्बपृष्ठवास्तव्यो वीतरागो महामतिः ॥ १५ ॥
dāśūranāmā mahatā tapoyogena saṃyutaḥ ,
kadambapṛṣṭhavāstavyo vītarāgo mahāmatiḥ 15
15. dāśūranāmā mahatā tapoyogena saṃyutaḥ
kadambapṛṣṭhavāstavyaḥ vītarāgaḥ mahāmatiḥ
15. dāśūranāmā mahatā tapoyogena saṃyutaḥ
kadambapṛṣṭhavāstavyaḥ vītarāgaḥ mahāmatiḥ
15. Named Daśūra, he was endowed with great asceticism (tapas) and spiritual discipline (yoga), dwelling on the top of a kadamba tree, having transcended passion, and possessing a great mind.
श्रीराम उवाच ।
असौ तपस्वी भगवन्विपिने केन हेतुना ।
कथं चाप्यवसत्पृष्ठे कदम्बस्य महातरोः ॥ १७ ॥
śrīrāma uvāca ,
asau tapasvī bhagavanvipine kena hetunā ,
kathaṃ cāpyavasatpṛṣṭhe kadambasya mahātaroḥ 17
17. śrīrāma uvāca asau tapasvī bhagavan vipine kena hetunā
kathaṃ ca api avasat pṛṣṭhe kadambasya mahātaroḥ
17. śrīrāma uvāca: bhagavan,
asau tapasvī kena hetunā vipine avasat? ca kathaṃ api mahātaroḥ kadambasya pṛṣṭhe avasat?
17. Śrī Rāma said: "O Lord, for what reason did this ascetic (tapasvin) dwell in the forest, and how also did he live on the top of the great kadamba tree?"
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
शरलोमेति विख्यातः पिता तस्य बभूव ह ।
रामाऽपर इव ब्रह्मा तस्मिन्नेवावसद्गिरौ ॥ १८ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
śaralometi vikhyātaḥ pitā tasya babhūva ha ,
rāmā'para iva brahmā tasminnevāvasadgirau 18
18. śrīvasiṣṭha uvāca śaraloman iti vikhyātaḥ pitā tasya
babhūva ha rāmā apara iva brahmā tasmin eva avasat girau
18. śrīvasiṣṭha uvāca: rāmā,
ha! tasya pitā śaraloman iti vikhyātaḥ babhūva.
apara brahmā iva,
(saḥ) tasmin eva girau avasat.
18. Śrī Vasiṣṭha said: "O Rāma, his father was indeed well-known by the name Śaraloman, who, like another Brahmā, dwelt on that very mountain."
अथासौ शरलोमात्र भुक्त्वा युगगणं ययौ ।
त्यक्तदेहः सुरागारं मुक्तनीडः खगो यथा ॥ २० ॥
athāsau śaralomātra bhuktvā yugagaṇaṃ yayau ,
tyaktadehaḥ surāgāraṃ muktanīḍaḥ khago yathā 20
20. atha asau śaralomamātram bhuktvā yugagaṇam yayau
tyaktadehaḥ surāgāram muktaniḍaḥ khagaḥ yathā
20. atha asau tyaktadehaḥ śaralomamātram yugagaṇam bhuktvā,
muktaniḍaḥ khagaḥ yathā surāgāram yayau.
20. Then, that person, having experienced a multitude of ages (yugagaṇam) as if it were but a fleeting moment (śaralomamātram), abandoned his body (tyaktadehaḥ) and went to the abode of the gods (surāgāram), just as a bird freed from its nest (muktaniḍaḥ khagaḥ).
एक एव वने तस्मिन्दाशूरः प्ररुरोद ह ।
दशापनीतपितृकः करुणं कुररो यथा ॥ २१ ॥
eka eva vane tasmindāśūraḥ praruroda ha ,
daśāpanītapitṛkaḥ karuṇaṃ kuraro yathā 21
21. ekaḥ eva vane tasmin dāśūraḥ praruroda ha
daśāpanītapitṛkaḥ karuṇam kuraraḥ yathā
21. tasmin vane,
ekaḥ eva dāśūraḥ daśāpanītapitṛkaḥ,
kuraraḥ yathā karuṇam ha praruroda.
21. In that forest, Dāśūra alone cried out loudly (praru_roda ha), for he was in a state where his father had been removed (daśāpanītapitṛkaḥ), mournfully like a kurara bird.
मातापितृवियोगेन शोकसंतापिताशयः ।
म्लानिमभ्याययौ नूनं हेमन्त इव पङ्कजम् ॥ २२ ॥
mātāpitṛviyogena śokasaṃtāpitāśayaḥ ,
mlānimabhyāyayau nūnaṃ hemanta iva paṅkajam 22
22. mātāpitṛviyogena śokasaṃtāpitāśayaḥ mlānim
abhyāyayau nūnam hemantaḥ iva paṅkajam
22. mātāpitṛviyogena śokasaṃtāpitāśayaḥ nūnam mlānim abhyāyayau,
paṅkajam hemantaḥ iva.
22. His heart tormented by grief (śoka) due to the separation from his mother and father (mātāpitṛviyogena), he certainly (nūnam) fell into a state of witheredness (mlānim abhyāyayau), just as a lotus (paṅkajam) would in winter (hemantaḥ iva).
बालोऽसावतिदीनात्मा वनदेवतया वने ।
इत्थमाश्वासितो राम तदाऽदृश्यशरीरया ॥ २३ ॥
bālo'sāvatidīnātmā vanadevatayā vane ,
itthamāśvāsito rāma tadā'dṛśyaśarīrayā 23
23. bālaḥ asau atidīnātmā vanadevatayā vane
ittham āśvāsitaḥ rāma tadā adṛśyaśarīrayā
23. rāma,
tadā asau atidīnātmā bālaḥ vane adṛśyaśarīrayā vanadevatayā ittham āśvāsitaḥ.
23. O Rāma, that extremely dejected boy (bālaḥ asau atidīnātmā) was thus (ittham) consoled (āśvāsitaḥ) in the forest (vane) at that time (tadā) by a forest deity (vanadevatayā) whose body was invisible (adṛśyaśarīrayā).
ऋषिपुत्र महाप्राज्ञ किमज्ञ इव रोदिषि ।
संसारस्य न कस्मात्त्वं स्वरूपं वेत्सि चञ्चलम् ॥ २४ ॥
ṛṣiputra mahāprājña kimajña iva rodiṣi ,
saṃsārasya na kasmāttvaṃ svarūpaṃ vetsi cañcalam 24
24. ṛṣiputra mahāprājña kim ajña iva rodiṣi
saṃsārasya na kasmāt tvam svarūpam vetsi cañcalam
24. ṛṣiputra mahāprājña tvam ajña iva kim kasmāt
rodiṣi saṃsārasya cañcalam svarūpam na vetsi
24. O son of the sage, O greatly wise one, why do you weep as if you were ignorant? Why do you not understand the impermanent nature (svarūpa) of the cycle of existence (saṃsāra)?
सर्वदैवेदृशी साधो संसारे संसृतिश्चला ।
जायते जीव्यते पश्चादवश्यं च विनश्यति ॥ २५ ॥
sarvadaivedṛśī sādho saṃsāre saṃsṛtiścalā ,
jāyate jīvyate paścādavaśyaṃ ca vinaśyati 25
25. sarvadā eva īdṛśī sādho saṃsāre saṃsṛtiḥ calā
jāyate jīvyate paścāt avaśyam ca vinaśyati
25. sādho saṃsāre saṃsṛtiḥ calā sarvadā eva īdṛśī
jāyate jīvyate ca paścāt avaśyam vinaśyati
25. O good one, the cycle of existence (saṃsāra) in this world is always inherently transient like this. It is born, it lives, and then it is bound to perish.
यद्यत्किंचिद्दृश्यदृशि ब्रह्मादिकमिदं मुने ।
गन्तव्यस्तेन सर्वेण विनाशो नात्र संशयः ॥ २६ ॥
yadyatkiṃciddṛśyadṛśi brahmādikamidaṃ mune ,
gantavyastena sarveṇa vināśo nātra saṃśayaḥ 26
26. yat yat kiṃcit dṛśyadṛśi brahmādikam idam mune
gantavyaḥ tena sarveṇa vināśaḥ na atra saṃśayaḥ
26. mune yat yat kiṃcit dṛśyadṛśi idaṃ brahmādikam
tena sarveṇa vināśaḥ gantavyaḥ atra saṃśayaḥ na
26. O sage, whatever is seen, whatever is perceptible, from Brahmā downwards – all of it is destined for destruction; there is no doubt about this.
तदर्थं मा कृथा व्यर्थं विषादं मरणे पितुः ।
अवश्यभाव्यस्तमयो जातस्याहर्षतेरिव ॥ २७ ॥
tadarthaṃ mā kṛthā vyarthaṃ viṣādaṃ maraṇe pituḥ ,
avaśyabhāvyastamayo jātasyāharṣateriva 27
27. tadartham mā kṛthāḥ vyartham viṣādam maraṇe pituḥ
avaśyabhāvyaḥ astamayaḥ jātasya aharṣateḥ iva
27. tadartham pituḥ maraṇe vyartham viṣādam mā kṛthāḥ
jātasya aharṣateḥ iva astamayaḥ avaśyabhāvyaḥ
27. Therefore, do not needlessly grieve over your father's death. Just as the setting is inevitable for that which rises, so too is it for that which is born.
अशरीरामिति श्रुत्वा गिरमारक्तलोचनः ।
धैर्यमासादयामास शिखण्डी स्तनितादिव ॥ २८ ॥
aśarīrāmiti śrutvā giramāraktalocanaḥ ,
dhairyamāsādayāmāsa śikhaṇḍī stanitādiva 28
28. aśarīrām iti śrutvā giram āraktalocanaḥ
dhairyam āsādayāmāsa śikhaṇḍī stanitāt iva
28. śikhaṇḍī āraktalocanaḥ aśarīrām giram iti
śrutvā stanitāt iva dhairyam āsādayāmāsa
28. Upon hearing that disembodied voice, Shikhandi, whose eyes were reddened, regained his fortitude (dhairya), as if recovering from the shock of a thunderclap.
उत्थायावश्यकं कृत्वा पाश्चात्यं पितुरादरात् ।
चकार तपसे बुद्धिं दृढामुत्तमसिद्धये ॥ २९ ॥
utthāyāvaśyakaṃ kṛtvā pāścātyaṃ piturādarāt ,
cakāra tapase buddhiṃ dṛḍhāmuttamasiddhaye 29
29. utthāya āvaśyakam kṛtvā pāścātyam pituḥ ādarāt
cakāra tapase buddhim dṛḍhām uttamasiddhaye
29. utthāya pituḥ pāścātyam āvaśyakam ādarāt kṛtvā
uttamasiddhaye tapase dṛḍhām buddhim cakāra
29. Having arisen, and respectfully performed the necessary post-mortem (pāścātya) rites for his father, he made his resolve firm for asceticism (tapas) in pursuit of the highest perfection (siddhi).
ब्राह्मेण कर्मणा तस्य विपिने चरतस्तपः ।
अनन्तसंकल्पमयं श्रोत्रियत्वं बभूव ह ॥ ३० ॥
brāhmeṇa karmaṇā tasya vipine caratastapaḥ ,
anantasaṃkalpamayaṃ śrotriyatvaṃ babhūva ha 30
30. brāhmeṇa karmaṇā tasya vipine carataḥ tapaḥ
anantasaṅkalpamayam śrotriyatvam babhūva ha
30. tasya vipine brāhmeṇa karmaṇā tapaḥ carataḥ
śrotriyatvam anantasaṅkalpamayam babhūva ha
30. While he was performing asceticism (tapas) in the forest through actions pertaining to the Absolute (karma brāhmeṇa), his status as a Vedic scholar (śrotriya) became imbued with boundless resolve.
अज्ञातज्ञेयबुद्धेस्तु श्रोत्रियस्य तया तया ।
न विशश्राम चेतोऽस्य पवित्रेऽपि धरातले ॥ ३१ ॥
ajñātajñeyabuddhestu śrotriyasya tayā tayā ,
na viśaśrāma ceto'sya pavitre'pi dharātale 31
31. ajñātajñeyabuddheḥ tu śrotriyasya tayā tayā
na viśaśrāma cetaḥ asya pavitre api dharātale
31. tu ajñātajñeyabuddheḥ śrotriyasya asya cetaḥ
tayā tayā pavitre dhātale api na viśaśrāma
31. But for that Vedic scholar (śrotriya) whose intellect had not yet grasped the ultimate reality (jñeya), his mind (cetas) found no rest, even on the pure earth (dharātala).
केवलं सर्वमेवेदमपि शुद्धं धरातलम् ।
अशुद्धमिव पश्यन्स न रेमे क्वचिदेव हि ॥ ३२ ॥
kevalaṃ sarvamevedamapi śuddhaṃ dharātalam ,
aśuddhamiva paśyansa na reme kvacideva hi 32
32. kevalam sarvam eva idam api śuddham dharātalam
aśuddham iva paśyan saḥ na reme kvacit eva hi
32. saḥ kevalam idam sarvam api śuddham dharātalam
aśuddham iva paśyan kvacit eva hi na reme
32. Even though this entire earth was pure, he saw it as impure and therefore found no joy anywhere at all.
अथ संकल्पयामास स्वसंकल्पनयैव सः ।
वृक्षाग्रमेव संशुद्धं स्थितिस्तत्रोचिता मम ॥ ३३ ॥
atha saṃkalpayāmāsa svasaṃkalpanayaiva saḥ ,
vṛkṣāgrameva saṃśuddhaṃ sthitistatrocitā mama 33
33. atha saḥ saṅkalpayāmāsa sva-saṅkalpanayā eva
vṛkṣāgram eva saṃśuddham sthitiḥ tatra ucitā mama
33. atha saḥ sva-saṅkalpanayā eva saṅkalpayāmāsa (iti): vṛkṣāgram
eva saṃśuddham asti; mama sthitiḥ tatra ucitā bhavet
33. Then, by his own determination, he resolved: "Only the treetop is truly pure; my dwelling there would be suitable."
तदिदानीं तपस्तप्स्ये तपसा येन शाखिषु ।
खगवत्स्थितिमाप्नोमि शाखासु च दलेषु च ॥ ३४ ॥
tadidānīṃ tapastapsye tapasā yena śākhiṣu ,
khagavatsthitimāpnomi śākhāsu ca daleṣu ca 34
34. tat idānīm tapas tapsye tapasā yena śākhiṣu
khagavat sthitim āpnomi śākhāsu ca daleṣu ca
34. tat idānīm tapas tapsye,
yena tapasā śākhiṣu śākhāsu ca daleṣu ca khagavat sthitim āpnomi
34. Therefore, I will now undertake severe penance (tapas) by which I shall attain the ability to dwell like a bird among the trees, on their branches and leaves.
इति संचिन्त्य संज्वाल्य हुताशमतिभास्वरम् ।
जुहाव तस्मिन्प्रोत्कृत्त्य मांसं स्वस्कन्धभित्तितः ॥ ३५ ॥
iti saṃcintya saṃjvālya hutāśamatibhāsvaram ,
juhāva tasminprotkṛttya māṃsaṃ svaskandhabhittitaḥ 35
35. iti saṃcintya saṃjvālya hutāśam ati-bhāsvaram juhāva
tasmin protkṛtya māṃsam sva-skandha-bhittitaḥ
35. iti saṃcintya,
(saḥ) ati-bhāsvaram hutāśam saṃjvālya,
sva-skandha-bhittitaḥ māṃsam protkṛtya,
tasmin juhāva
35. Having thus pondered, and having kindled an extremely radiant fire, he then cut flesh from his own shoulder and offered it into that fire.
अथ गीर्वाणवृन्दस्य समग्रा गलभित्तयः ।
मन्मुखत्वेन मा यान्तु विप्रमांसेन भस्मताम् ॥ ३६ ॥
atha gīrvāṇavṛndasya samagrā galabhittayaḥ ,
manmukhatvena mā yāntu vipramāṃsena bhasmatām 36
36. atha gīrvāṇavṛndasya samagrā galabhittayaḥ
manmukhatvena mā yāntu vipramāṃsena bhasmatām
36. atha gīrvāṇavṛndasya samagrāḥ galabhittayaḥ
manmukhatvena vipramāṃsena bhasmatām mā yāntu
36. Now, may the entire throats of the host of gods not turn to ashes through my mouth, by means of a brahmin's (vipra) flesh.
इति संचिन्त्य भगवान्सप्तार्चिस्तस्य देवता ।
पुरो बभूव दीप्तांशुर्दीप्तांशुर्वाक्पतेरिव ॥ ३७ ॥
iti saṃcintya bhagavānsaptārcistasya devatā ,
puro babhūva dīptāṃśurdīptāṃśurvākpateriva 37
37. iti saṃcitya bhagavān saptārcis tasya devatā
puraḥ babhūva dīptāṃśuḥ dīptāṃśuḥ vākapateḥ iva
37. iti saṃcitya bhagavān saptārcis tasya devatā
puraḥ dīptāṃśuḥ babhūva vākapateḥ iva
37. Thus having pondered, the revered Agni (saptārcis), his deity, appeared before him, radiant like Bṛhaspati (vākpati), the lord of speech.
उवाच वचनं धीरं कुमाराभिमतं वरम् ।
गृहाण स्थापितं साधो कोशाकाशान्मणिं यथा ॥ ३८ ॥
uvāca vacanaṃ dhīraṃ kumārābhimataṃ varam ,
gṛhāṇa sthāpitaṃ sādho kośākāśānmaṇiṃ yathā 38
38. uvāca vacanam dhīram kumārābhimatam varam
gṛhāṇa stāpitam sādho kośākāśāt maṇim yathā
38. uvāca dhīram kumārābhimatam varam vacanam
sādho gṛhāṇa stāpitam maṇim kośākāśāt yathā
38. He spoke profound words, a boon desired by the Kumāra. 'O virtuous one, accept that which has been deposited, just as one takes a jewel from the ethereal treasury (kośākāśa).'
इत्युक्तवन्तमनलमर्घपुष्पेण शोभिना ।
संपूज्य स्तुतिवादेन प्राह विप्रकुमारकः ॥ ३९ ॥
ityuktavantamanalamarghapuṣpeṇa śobhinā ,
saṃpūjya stutivādena prāha viprakumārakaḥ 39
39. iti uktavantam analam arghapuṣpeṇa śobhinā
saṃpūjya stutivādena prāha viprakumārakah
39. iti uktavantam analam śobhinā arghapuṣpeṇa
stutivādena saṃpūjya viprakumārakah prāha
39. Having thus worshipped Agni (anala), who had just spoken, with splendid offering flowers and with words of praise, the young brahmin (viprakumāraka) then spoke.
भगवन् भूतपूर्णाया भुवः पावनमण्डलम् ।
नाप्नोमि तेन वृक्षाणामुपरि स्थितिरस्तु मे ॥ ४० ॥
bhagavan bhūtapūrṇāyā bhuvaḥ pāvanamaṇḍalam ,
nāpnomi tena vṛkṣāṇāmupari sthitirastu me 40
40. bhagavan bhūtapūrṇāyāḥ bhuvaḥ pāvanamaṇḍalam
na āpnomi tena vṛkṣāṇām upari sthitiḥ astu me
40. bhagavan,
bhūtapūrṇāyāḥ bhuvaḥ pāvanamaṇḍalam na āpnomi.
tena me sthitiḥ vṛkṣāṇām upari astu.
40. O Lord, I cannot find a pure region on this earth, which is filled with beings. Therefore, let my dwelling be above the trees.
इत्युक्ते मुनिपुत्रेण सर्वदेवमुखं शिखी ।
एवमस्तु तवेत्युक्त्वा जगामान्तर्द्धिमीश्वरः ॥ ४१ ॥
ityukte muniputreṇa sarvadevamukhaṃ śikhī ,
evamastu tavetyuktvā jagāmāntarddhimīśvaraḥ 41
41. iti ukte muniputreṇa sarvadevamukham śikhī evam
astu tava iti uktvā jagāma antarddhim īśvaraḥ
41. muniputreṇa iti ukte,
sarvadevamukham śikhī īśvaraḥ 'evam astu tava' iti uktvā antarddhim jagāma.
41. When the sage's son had spoken thus, the Lord Agni (śikhī), whose face is all the gods (sarvadevamukham), said, 'So be it for you,' and disappeared.
तस्मिन्नन्तर्हिते देवे क्षणात्सान्ध्य इवाम्बुजे ।
पूर्णकामः कुमारोऽसौ पूर्णेन्दुरिव चाबभौ ॥ ४२ ॥
tasminnantarhite deve kṣaṇātsāndhya ivāmbuje ,
pūrṇakāmaḥ kumāro'sau pūrṇenduriva cābabhau 42
42. tasmin antarddhite deve kṣaṇāt sāndhyaḥ iva ambuje
pūrṇakāmaḥ kumāraḥ asau pūrṇenduḥ iva ca ābabhau
42. tasmin deve antarddhite (sāndhyaḥ ambuje iva),
kṣaṇāt asau pūrṇakāmaḥ kumāraḥ ca pūrṇenduḥ iva ābabhau.
42. When that god disappeared, as quickly as the evening sun vanishes into a lotus, that young boy, whose desires were fulfilled, shone like the full moon.
अधिगताभिमताननमण्डलद्युतिभरेण जहास स तुष्टिमान् ।
शशिनमाप्तकलाकुलमम्बुजं विकसितं च सितस्मितशोभिना ॥ ४३ ॥
adhigatābhimatānanamaṇḍaladyutibhareṇa jahāsa sa tuṣṭimān ,
śaśinamāptakalākulamambujaṃ vikasitaṃ ca sitasmitaśobhinā 43
43. adhigatābhimatānanamaṇḍaladyutibhareṇa jahāsa sa tuṣṭimān
śaśinam āptakalākulam ambujam vikasitam ca sitasmitaśobhinā
43. sa tuṣṭimān,
adhigatābhimatānanamaṇḍaladyutibhareṇa sitasmitaśobhinā (san),
āptakalākulam śaśinam ca vikasitam ambujam (api) jahāsa.
43. He, full of contentment, with the abundant radiance of his face having achieved its desire, and shining with a bright smile, surpassed the moon, full with its digits, and also the blooming lotus.