योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-4, chapter-48
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
क्रियाविशेषबहुला भोगैश्वर्यहताशयाः ।
नापेक्षन्ते यदा सत्यं न पश्यन्ति शठास्तदा ॥ १ ॥
क्रियाविशेषबहुला भोगैश्वर्यहताशयाः ।
नापेक्षन्ते यदा सत्यं न पश्यन्ति शठास्तदा ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
kriyāviśeṣabahulā bhogaiśvaryahatāśayāḥ ,
nāpekṣante yadā satyaṃ na paśyanti śaṭhāstadā 1
kriyāviśeṣabahulā bhogaiśvaryahatāśayāḥ ,
nāpekṣante yadā satyaṃ na paśyanti śaṭhāstadā 1
1.
śrīvasiṣṭha uvāca kriyāviśeṣabahulāḥ bhogaiśvaryahatāśayāḥ
na apekṣante yadā satyaṃ na paśyanti śaṭhāḥ tadā
na apekṣante yadā satyaṃ na paśyanti śaṭhāḥ tadā
1.
śrīvasiṣṭha uvāca.
kriyāviśeṣabahulāḥ bhogaiśvaryahatāśayāḥ yadā satyaṃ na apekṣante tadā śaṭhāḥ na paśyanti.
kriyāviśeṣabahulāḥ bhogaiśvaryahatāśayāḥ yadā satyaṃ na apekṣante tadā śaṭhāḥ na paśyanti.
1.
Shri Vasiṣṭha said: Those who are preoccupied with numerous rituals and whose aspirations are corrupted by material enjoyment and prosperity, do not seek the truth. Such deluded individuals, therefore, fail to perceive it.
ये तु पारं गता बुद्धेरिन्द्रियैर्न वशीकृताः ।
त एनां जागतीं मायां पश्यन्ति करबिल्ववत् ॥ २ ॥
त एनां जागतीं मायां पश्यन्ति करबिल्ववत् ॥ २ ॥
ye tu pāraṃ gatā buddherindriyairna vaśīkṛtāḥ ,
ta enāṃ jāgatīṃ māyāṃ paśyanti karabilvavat 2
ta enāṃ jāgatīṃ māyāṃ paśyanti karabilvavat 2
2.
ye tu pāraṃ gatāḥ buddheḥ indriyaiḥ na vaśīkṛtāḥ
te enāṃ jāgatīṃ māyāṃ paśyanti karabilvavat
te enāṃ jāgatīṃ māyāṃ paśyanti karabilvavat
2.
ye tu buddheḥ pāraṃ gatāḥ,
indriyaiḥ na vaśīkṛtāḥ,
te enāṃ jāgatīṃ māyāṃ karabilvavat paśyanti.
indriyaiḥ na vaśīkṛtāḥ,
te enāṃ jāgatīṃ māyāṃ karabilvavat paśyanti.
2.
But those who have transcended the intellect and are not subdued by the senses, they perceive this worldly illusion (māyā) as clearly as a fruit held in the palm of their hand.
तुच्छां तां जागतीं मायां दृष्ट्वा जीवो विचारवान् ।
अहंकारमयीं मायां त्यजत्यहिरिव त्वचम् ॥ ३ ॥
अहंकारमयीं मायां त्यजत्यहिरिव त्वचम् ॥ ३ ॥
tucchāṃ tāṃ jāgatīṃ māyāṃ dṛṣṭvā jīvo vicāravān ,
ahaṃkāramayīṃ māyāṃ tyajatyahiriva tvacam 3
ahaṃkāramayīṃ māyāṃ tyajatyahiriva tvacam 3
3.
tucchāṃ tāṃ jāgatīṃ māyāṃ dṛṣṭvā jīvaḥ vicāravān
ahaṅkāramayīṃ māyāṃ tyajati ahiḥ iva tvacam
ahaṅkāramayīṃ māyāṃ tyajati ahiḥ iva tvacam
3.
vicāravān jīvaḥ tucchāṃ tāṃ jāgatīṃ māyāṃ dṛṣṭvā,
ahaṅkāramayīṃ māyāṃ ahiḥ iva tvacam tyajati.
ahaṅkāramayīṃ māyāṃ ahiḥ iva tvacam tyajati.
3.
Having perceived that insignificant worldly illusion (māyā), the discerning individual abandons the illusion (māyā) composed of ego (ahaṅkāra), just as a snake sheds its skin.
असक्ततां ततोऽभ्येत्य पुना राम न जायते ।
क्षेत्रेष्वपि चिरं तिष्ठन्बीजं दग्धमिवाग्निना ॥ ४ ॥
क्षेत्रेष्वपि चिरं तिष्ठन्बीजं दग्धमिवाग्निना ॥ ४ ॥
asaktatāṃ tato'bhyetya punā rāma na jāyate ,
kṣetreṣvapi ciraṃ tiṣṭhanbījaṃ dagdhamivāgninā 4
kṣetreṣvapi ciraṃ tiṣṭhanbījaṃ dagdhamivāgninā 4
4.
asaktatāṃ tataḥ abhyetya punā rāma na jāyate
kṣetreṣu api ciraṃ tiṣṭhan bījaṃ dagdhaṃ iva agninā
kṣetreṣu api ciraṃ tiṣṭhan bījaṃ dagdhaṃ iva agninā
4.
rāma,
tataḥ asaktatāṃ abhyetya,
punaḥ na jāyate.
agninā dagdhaṃ bījaṃ iva,
kṣetreṣu api ciraṃ tiṣṭhan (saḥ na jāyate).
tataḥ asaktatāṃ abhyetya,
punaḥ na jāyate.
agninā dagdhaṃ bījaṃ iva,
kṣetreṣu api ciraṃ tiṣṭhan (saḥ na jāyate).
4.
O Rāma, having then attained non-attachment, one is not born again. This is like a seed burned by fire: even if it remains in the fields (of potential rebirths) for a long time, it does not sprout.
त्वमप्यज्ञवदज्ञस्य शरीरस्य समीहितम् ।
मा संपादय दुःखाय भवात्मैकपरायणः ॥ ६ ॥
मा संपादय दुःखाय भवात्मैकपरायणः ॥ ६ ॥
tvamapyajñavadajñasya śarīrasya samīhitam ,
mā saṃpādaya duḥkhāya bhavātmaikaparāyaṇaḥ 6
mā saṃpādaya duḥkhāya bhavātmaikaparāyaṇaḥ 6
6.
tvam api ajñavat ajñasya śarīrasya samīhitam
mā saṃpādaya duḥkhāya bhava ātmaikaparāyaṇaḥ
mā saṃpādaya duḥkhāya bhava ātmaikaparāyaṇaḥ
6.
tvam api ajñavat ajñasya śarīrasya samīhitam duḥkhāya mā saṃpādaya.
ātmaikaparāyaṇaḥ bhava.
ātmaikaparāyaṇaḥ bhava.
6.
You, too, should not, like an ignorant person, fulfill the desires of the ignorant body, which lead to suffering. Instead, be devoted solely to the unique Self (ātman).
श्रीराम उवाच ।
दाशूराख्यायिकेवेयं सुखसंसारचक्रिका ।
कल्पनारचिताकारा वस्तुशून्येति किं प्रभो ॥ ७ ॥
दाशूराख्यायिकेवेयं सुखसंसारचक्रिका ।
कल्पनारचिताकारा वस्तुशून्येति किं प्रभो ॥ ७ ॥
śrīrāma uvāca ,
dāśūrākhyāyikeveyaṃ sukhasaṃsāracakrikā ,
kalpanāracitākārā vastuśūnyeti kiṃ prabho 7
dāśūrākhyāyikeveyaṃ sukhasaṃsāracakrikā ,
kalpanāracitākārā vastuśūnyeti kiṃ prabho 7
7.
śrīrāma uvāca dāśūrākhyāyikā iva iyam sukhasaṃsāracakrikā
kalpanāracitākārā vastuśūnyā iti kim prabho
kalpanāracitākārā vastuśūnyā iti kim prabho
7.
śrīrāma uvāca.
prabho,
iyam dāśūrākhyāyikā kalpanāracitākārā vastuśūnyā (satyataḥ) sukhasaṃsāracakrikā iva kim (asti)?
prabho,
iyam dāśūrākhyāyikā kalpanāracitākārā vastuśūnyā (satyataḥ) sukhasaṃsāracakrikā iva kim (asti)?
7.
Śrī Rāma said: O Lord, is this Dāśūra story (ākhyāyikā) truly like a pleasant cycle of transmigration (saṃsāra), whose form is merely a creation of imagination, and therefore empty of reality?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
जगन्मायास्वरूपस्य वर्णनाव्यपदेशतः ।
दाशूराख्यायिका राम वर्ण्यमानां मया शृणु ॥ ८ ॥
जगन्मायास्वरूपस्य वर्णनाव्यपदेशतः ।
दाशूराख्यायिका राम वर्ण्यमानां मया शृणु ॥ ८ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
jaganmāyāsvarūpasya varṇanāvyapadeśataḥ ,
dāśūrākhyāyikā rāma varṇyamānāṃ mayā śṛṇu 8
jaganmāyāsvarūpasya varṇanāvyapadeśataḥ ,
dāśūrākhyāyikā rāma varṇyamānāṃ mayā śṛṇu 8
8.
śrīvasiṣṭha uvāca jagat māyā svarūpasya varṇanā
vyapadeśataḥ dāśūrākhyāyikām rāma varṇyamānām mayā śṛṇu
vyapadeśataḥ dāśūrākhyāyikām rāma varṇyamānām mayā śṛṇu
8.
śrīvasiṣṭha uvāca.
rāma,
jagat māyāsvarūpasya varṇanāvyapadeśataḥ mayā varṇyamānām dāśūrākhyāyikām śṛṇu.
rāma,
jagat māyāsvarūpasya varṇanāvyapadeśataḥ mayā varṇyamānām dāśūrākhyāyikām śṛṇu.
8.
Śrī Vasiṣṭha said: Rāma, listen as I narrate the Dāśūra story (ākhyāyikā), which serves to illustrate the illusory nature (māyā-svarūpa) of the world (jagat).
अस्त्यस्मिन्वसुधापीठे विचित्रकुसुमद्रुमः ।
मागधो नाम विख्यातः श्रीमाञ्जनपदो महान् ॥ ९ ॥
मागधो नाम विख्यातः श्रीमाञ्जनपदो महान् ॥ ९ ॥
astyasminvasudhāpīṭhe vicitrakusumadrumaḥ ,
māgadho nāma vikhyātaḥ śrīmāñjanapado mahān 9
māgadho nāma vikhyātaḥ śrīmāñjanapado mahān 9
9.
asti asmin vasudhāpīṭhe vicitrakusumadrumaḥ
māgadhaḥ nāma vikhyātaḥ śrīmān janapadaḥ mahān
māgadhaḥ nāma vikhyātaḥ śrīmān janapadaḥ mahān
9.
asmin vasudhāpīṭhe (ekaḥ) mahān vikhyātaḥ śrīmān vicitrakusumadrumaḥ māgadhaḥ nāma janapadaḥ asti.
9.
On this earth, there exists a great, renowned, and prosperous region named Māgadha, which is adorned with diverse flowering trees.
कदम्बवनविस्तारलीलावलितजङ्गलः ।
विचित्रविहगव्यूहसर्वाश्चर्यमनोहरः ॥ १० ॥
विचित्रविहगव्यूहसर्वाश्चर्यमनोहरः ॥ १० ॥
kadambavanavistāralīlāvalitajaṅgalaḥ ,
vicitravihagavyūhasarvāścaryamanoharaḥ 10
vicitravihagavyūhasarvāścaryamanoharaḥ 10
10.
kadambavanavistāralīlāvalitajaṅgalaḥ
vicitravihagavyūhasarvāścaryamanoharaḥ
vicitravihagavyūhasarvāścaryamanoharaḥ
10.
kadambavanavistāralīlāvalitajaṅgalaḥ
vicitravihagavyūhasarvāścaryamanoharaḥ
vicitravihagavyūhasarvāścaryamanoharaḥ
10.
Its wildernesses were gracefully entwined by the vast expanse of kadamba forests, and it was entirely captivating with its wondrous multitude of diverse birds.
सस्यसंकटसीमान्तः पुरोपवनमण्डितः ।
कमलोत्पलकह्लारपूर्णसर्वसरित्तटः ॥ ११ ॥
कमलोत्पलकह्लारपूर्णसर्वसरित्तटः ॥ ११ ॥
sasyasaṃkaṭasīmāntaḥ puropavanamaṇḍitaḥ ,
kamalotpalakahlārapūrṇasarvasarittaṭaḥ 11
kamalotpalakahlārapūrṇasarvasarittaṭaḥ 11
11.
sasyasaṅkaṭasīmāntaḥ puropavanamanditaḥ
kamalotpalakahlārapūrṇasarvasarittaṭaḥ
kamalotpalakahlārapūrṇasarvasarittaṭaḥ
11.
sasyasaṅkaṭasīmāntaḥ puropavanamanditaḥ
kamalotpalakahlārapūrṇasarvasarittaṭaḥ
kamalotpalakahlārapūrṇasarvasarittaṭaḥ
11.
Its boundaries were dense with crops, it was adorned with pleasure gardens, and the banks of all its rivers were filled with lotuses, blue water lilies, and white water lilies.
उद्यानदोलाविलसल्ललनागेयघुंघुमः ।
निशोपभुक्तकुसुमनीरन्ध्रविशिखावनिः ॥ १२ ॥
निशोपभुक्तकुसुमनीरन्ध्रविशिखावनिः ॥ १२ ॥
udyānadolāvilasallalanāgeyaghuṃghumaḥ ,
niśopabhuktakusumanīrandhraviśikhāvaniḥ 12
niśopabhuktakusumanīrandhraviśikhāvaniḥ 12
12.
udyānadolāvilasallalanāgeyahumghumḥ
niśopabhuktakusumanīrandhraviśikhāvaniḥ
niśopabhuktakusumanīrandhraviśikhāvaniḥ
12.
udyānadolāvilasallalanāgeyahumghumḥ
niśopabhuktakusumanīrandhraviśikhāvaniḥ
niśopabhuktakusumanīrandhraviśikhāvaniḥ
12.
Its gardens echoed with the humming songs of graceful women sporting on swings, and its streets were densely covered with flowers that had been enjoyed during the night.
तत्रैकस्मिन्गिरितटे कर्णिकारसमाकुले ।
कदलीखण्डनीरन्ध्रनीपगुल्मविराजिते ॥ १३ ॥
कदलीखण्डनीरन्ध्रनीपगुल्मविराजिते ॥ १३ ॥
tatraikasmingiritaṭe karṇikārasamākule ,
kadalīkhaṇḍanīrandhranīpagulmavirājite 13
kadalīkhaṇḍanīrandhranīpagulmavirājite 13
13.
tatra ekasmin giritaṭe karṇikārasamākule
kadalīkhaṇḍanīrandhranīpagulmavirājite
kadalīkhaṇḍanīrandhranīpagulmavirājite
13.
tatra ekasmin giritaṭe karṇikārasamākule
kadalīkhaṇḍanīrandhranīpagulmavirājite
kadalīkhaṇḍanīrandhranīpagulmavirājite
13.
There, on one hillside (giritaṭa), which was densely filled with karṇikāra trees and resplendent with thick, close-packed clumps of plantain trees and nīpa bushes.
पुष्पौघस्फूर्जदनिले केसरारुणधूलिनि ।
कारण्डवकृतारावे रसत्सरससारसे ॥ १४ ॥
कारण्डवकृतारावे रसत्सरससारसे ॥ १४ ॥
puṣpaughasphūrjadanile kesarāruṇadhūlini ,
kāraṇḍavakṛtārāve rasatsarasasārase 14
kāraṇḍavakṛtārāve rasatsarasasārase 14
14.
puṣpaughasphūrjadanile kesarāruṇadhūlini
kāraṇḍavakṛtārāve rasatsarasasārase
kāraṇḍavakṛtārāve rasatsarasasārase
14.
puṣpaughasphūrjadanile kesarāruṇadhūlini
kāraṇḍavakṛtārāve rasatsarasasārase
kāraṇḍavakṛtārāve rasatsarasasārase
14.
[In a place] where the wind rustles with a multitude of flowers, where the dust is reddened by their stamens, where "kāraṇḍava" ducks make their calls, and where "sārasa" cranes cry charmingly in the lakes.
दाशूरनामा महता तपोयोगेन संयुतः ।
कदम्बपृष्ठवास्तव्यो वीतरागो महामतिः ॥ १५ ॥
कदम्बपृष्ठवास्तव्यो वीतरागो महामतिः ॥ १५ ॥
dāśūranāmā mahatā tapoyogena saṃyutaḥ ,
kadambapṛṣṭhavāstavyo vītarāgo mahāmatiḥ 15
kadambapṛṣṭhavāstavyo vītarāgo mahāmatiḥ 15
15.
dāśūranāmā mahatā tapoyogena saṃyutaḥ
kadambapṛṣṭhavāstavyaḥ vītarāgaḥ mahāmatiḥ
kadambapṛṣṭhavāstavyaḥ vītarāgaḥ mahāmatiḥ
15.
dāśūranāmā mahatā tapoyogena saṃyutaḥ
kadambapṛṣṭhavāstavyaḥ vītarāgaḥ mahāmatiḥ
kadambapṛṣṭhavāstavyaḥ vītarāgaḥ mahāmatiḥ
15.
Named Daśūra, he was endowed with great asceticism (tapas) and spiritual discipline (yoga), dwelling on the top of a kadamba tree, having transcended passion, and possessing a great mind.
श्रीराम उवाच ।
असौ तपस्वी भगवन्विपिने केन हेतुना ।
कथं चाप्यवसत्पृष्ठे कदम्बस्य महातरोः ॥ १७ ॥
असौ तपस्वी भगवन्विपिने केन हेतुना ।
कथं चाप्यवसत्पृष्ठे कदम्बस्य महातरोः ॥ १७ ॥
śrīrāma uvāca ,
asau tapasvī bhagavanvipine kena hetunā ,
kathaṃ cāpyavasatpṛṣṭhe kadambasya mahātaroḥ 17
asau tapasvī bhagavanvipine kena hetunā ,
kathaṃ cāpyavasatpṛṣṭhe kadambasya mahātaroḥ 17
17.
śrīrāma uvāca asau tapasvī bhagavan vipine kena hetunā
kathaṃ ca api avasat pṛṣṭhe kadambasya mahātaroḥ
kathaṃ ca api avasat pṛṣṭhe kadambasya mahātaroḥ
17.
śrīrāma uvāca: bhagavan,
asau tapasvī kena hetunā vipine avasat? ca kathaṃ api mahātaroḥ kadambasya pṛṣṭhe avasat?
asau tapasvī kena hetunā vipine avasat? ca kathaṃ api mahātaroḥ kadambasya pṛṣṭhe avasat?
17.
Śrī Rāma said: "O Lord, for what reason did this ascetic (tapasvin) dwell in the forest, and how also did he live on the top of the great kadamba tree?"
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
शरलोमेति विख्यातः पिता तस्य बभूव ह ।
रामाऽपर इव ब्रह्मा तस्मिन्नेवावसद्गिरौ ॥ १८ ॥
शरलोमेति विख्यातः पिता तस्य बभूव ह ।
रामाऽपर इव ब्रह्मा तस्मिन्नेवावसद्गिरौ ॥ १८ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
śaralometi vikhyātaḥ pitā tasya babhūva ha ,
rāmā'para iva brahmā tasminnevāvasadgirau 18
śaralometi vikhyātaḥ pitā tasya babhūva ha ,
rāmā'para iva brahmā tasminnevāvasadgirau 18
18.
śrīvasiṣṭha uvāca śaraloman iti vikhyātaḥ pitā tasya
babhūva ha rāmā apara iva brahmā tasmin eva avasat girau
babhūva ha rāmā apara iva brahmā tasmin eva avasat girau
18.
śrīvasiṣṭha uvāca: rāmā,
ha! tasya pitā śaraloman iti vikhyātaḥ babhūva.
apara brahmā iva,
(saḥ) tasmin eva girau avasat.
ha! tasya pitā śaraloman iti vikhyātaḥ babhūva.
apara brahmā iva,
(saḥ) tasmin eva girau avasat.
18.
Śrī Vasiṣṭha said: "O Rāma, his father was indeed well-known by the name Śaraloman, who, like another Brahmā, dwelt on that very mountain."
अथासौ शरलोमात्र भुक्त्वा युगगणं ययौ ।
त्यक्तदेहः सुरागारं मुक्तनीडः खगो यथा ॥ २० ॥
त्यक्तदेहः सुरागारं मुक्तनीडः खगो यथा ॥ २० ॥
athāsau śaralomātra bhuktvā yugagaṇaṃ yayau ,
tyaktadehaḥ surāgāraṃ muktanīḍaḥ khago yathā 20
tyaktadehaḥ surāgāraṃ muktanīḍaḥ khago yathā 20
20.
atha asau śaralomamātram bhuktvā yugagaṇam yayau
tyaktadehaḥ surāgāram muktaniḍaḥ khagaḥ yathā
tyaktadehaḥ surāgāram muktaniḍaḥ khagaḥ yathā
20.
atha asau tyaktadehaḥ śaralomamātram yugagaṇam bhuktvā,
muktaniḍaḥ khagaḥ yathā surāgāram yayau.
muktaniḍaḥ khagaḥ yathā surāgāram yayau.
20.
Then, that person, having experienced a multitude of ages (yugagaṇam) as if it were but a fleeting moment (śaralomamātram), abandoned his body (tyaktadehaḥ) and went to the abode of the gods (surāgāram), just as a bird freed from its nest (muktaniḍaḥ khagaḥ).
एक एव वने तस्मिन्दाशूरः प्ररुरोद ह ।
दशापनीतपितृकः करुणं कुररो यथा ॥ २१ ॥
दशापनीतपितृकः करुणं कुररो यथा ॥ २१ ॥
eka eva vane tasmindāśūraḥ praruroda ha ,
daśāpanītapitṛkaḥ karuṇaṃ kuraro yathā 21
daśāpanītapitṛkaḥ karuṇaṃ kuraro yathā 21
21.
ekaḥ eva vane tasmin dāśūraḥ praruroda ha
daśāpanītapitṛkaḥ karuṇam kuraraḥ yathā
daśāpanītapitṛkaḥ karuṇam kuraraḥ yathā
21.
tasmin vane,
ekaḥ eva dāśūraḥ daśāpanītapitṛkaḥ,
kuraraḥ yathā karuṇam ha praruroda.
ekaḥ eva dāśūraḥ daśāpanītapitṛkaḥ,
kuraraḥ yathā karuṇam ha praruroda.
21.
In that forest, Dāśūra alone cried out loudly (praru_roda ha), for he was in a state where his father had been removed (daśāpanītapitṛkaḥ), mournfully like a kurara bird.
मातापितृवियोगेन शोकसंतापिताशयः ।
म्लानिमभ्याययौ नूनं हेमन्त इव पङ्कजम् ॥ २२ ॥
म्लानिमभ्याययौ नूनं हेमन्त इव पङ्कजम् ॥ २२ ॥
mātāpitṛviyogena śokasaṃtāpitāśayaḥ ,
mlānimabhyāyayau nūnaṃ hemanta iva paṅkajam 22
mlānimabhyāyayau nūnaṃ hemanta iva paṅkajam 22
22.
mātāpitṛviyogena śokasaṃtāpitāśayaḥ mlānim
abhyāyayau nūnam hemantaḥ iva paṅkajam
abhyāyayau nūnam hemantaḥ iva paṅkajam
22.
mātāpitṛviyogena śokasaṃtāpitāśayaḥ nūnam mlānim abhyāyayau,
paṅkajam hemantaḥ iva.
paṅkajam hemantaḥ iva.
22.
His heart tormented by grief (śoka) due to the separation from his mother and father (mātāpitṛviyogena), he certainly (nūnam) fell into a state of witheredness (mlānim abhyāyayau), just as a lotus (paṅkajam) would in winter (hemantaḥ iva).
बालोऽसावतिदीनात्मा वनदेवतया वने ।
इत्थमाश्वासितो राम तदाऽदृश्यशरीरया ॥ २३ ॥
इत्थमाश्वासितो राम तदाऽदृश्यशरीरया ॥ २३ ॥
bālo'sāvatidīnātmā vanadevatayā vane ,
itthamāśvāsito rāma tadā'dṛśyaśarīrayā 23
itthamāśvāsito rāma tadā'dṛśyaśarīrayā 23
23.
bālaḥ asau atidīnātmā vanadevatayā vane
ittham āśvāsitaḥ rāma tadā adṛśyaśarīrayā
ittham āśvāsitaḥ rāma tadā adṛśyaśarīrayā
23.
rāma,
tadā asau atidīnātmā bālaḥ vane adṛśyaśarīrayā vanadevatayā ittham āśvāsitaḥ.
tadā asau atidīnātmā bālaḥ vane adṛśyaśarīrayā vanadevatayā ittham āśvāsitaḥ.
23.
O Rāma, that extremely dejected boy (bālaḥ asau atidīnātmā) was thus (ittham) consoled (āśvāsitaḥ) in the forest (vane) at that time (tadā) by a forest deity (vanadevatayā) whose body was invisible (adṛśyaśarīrayā).
ऋषिपुत्र महाप्राज्ञ किमज्ञ इव रोदिषि ।
संसारस्य न कस्मात्त्वं स्वरूपं वेत्सि चञ्चलम् ॥ २४ ॥
संसारस्य न कस्मात्त्वं स्वरूपं वेत्सि चञ्चलम् ॥ २४ ॥
ṛṣiputra mahāprājña kimajña iva rodiṣi ,
saṃsārasya na kasmāttvaṃ svarūpaṃ vetsi cañcalam 24
saṃsārasya na kasmāttvaṃ svarūpaṃ vetsi cañcalam 24
24.
ṛṣiputra mahāprājña kim ajña iva rodiṣi
saṃsārasya na kasmāt tvam svarūpam vetsi cañcalam
saṃsārasya na kasmāt tvam svarūpam vetsi cañcalam
24.
ṛṣiputra mahāprājña tvam ajña iva kim kasmāt
rodiṣi saṃsārasya cañcalam svarūpam na vetsi
rodiṣi saṃsārasya cañcalam svarūpam na vetsi
24.
O son of the sage, O greatly wise one, why do you weep as if you were ignorant? Why do you not understand the impermanent nature (svarūpa) of the cycle of existence (saṃsāra)?
सर्वदैवेदृशी साधो संसारे संसृतिश्चला ।
जायते जीव्यते पश्चादवश्यं च विनश्यति ॥ २५ ॥
जायते जीव्यते पश्चादवश्यं च विनश्यति ॥ २५ ॥
sarvadaivedṛśī sādho saṃsāre saṃsṛtiścalā ,
jāyate jīvyate paścādavaśyaṃ ca vinaśyati 25
jāyate jīvyate paścādavaśyaṃ ca vinaśyati 25
25.
sarvadā eva īdṛśī sādho saṃsāre saṃsṛtiḥ calā
jāyate jīvyate paścāt avaśyam ca vinaśyati
jāyate jīvyate paścāt avaśyam ca vinaśyati
25.
sādho saṃsāre saṃsṛtiḥ calā sarvadā eva īdṛśī
jāyate jīvyate ca paścāt avaśyam vinaśyati
jāyate jīvyate ca paścāt avaśyam vinaśyati
25.
O good one, the cycle of existence (saṃsāra) in this world is always inherently transient like this. It is born, it lives, and then it is bound to perish.
यद्यत्किंचिद्दृश्यदृशि ब्रह्मादिकमिदं मुने ।
गन्तव्यस्तेन सर्वेण विनाशो नात्र संशयः ॥ २६ ॥
गन्तव्यस्तेन सर्वेण विनाशो नात्र संशयः ॥ २६ ॥
yadyatkiṃciddṛśyadṛśi brahmādikamidaṃ mune ,
gantavyastena sarveṇa vināśo nātra saṃśayaḥ 26
gantavyastena sarveṇa vināśo nātra saṃśayaḥ 26
26.
yat yat kiṃcit dṛśyadṛśi brahmādikam idam mune
gantavyaḥ tena sarveṇa vināśaḥ na atra saṃśayaḥ
gantavyaḥ tena sarveṇa vināśaḥ na atra saṃśayaḥ
26.
mune yat yat kiṃcit dṛśyadṛśi idaṃ brahmādikam
tena sarveṇa vināśaḥ gantavyaḥ atra saṃśayaḥ na
tena sarveṇa vināśaḥ gantavyaḥ atra saṃśayaḥ na
26.
O sage, whatever is seen, whatever is perceptible, from Brahmā downwards – all of it is destined for destruction; there is no doubt about this.
तदर्थं मा कृथा व्यर्थं विषादं मरणे पितुः ।
अवश्यभाव्यस्तमयो जातस्याहर्षतेरिव ॥ २७ ॥
अवश्यभाव्यस्तमयो जातस्याहर्षतेरिव ॥ २७ ॥
tadarthaṃ mā kṛthā vyarthaṃ viṣādaṃ maraṇe pituḥ ,
avaśyabhāvyastamayo jātasyāharṣateriva 27
avaśyabhāvyastamayo jātasyāharṣateriva 27
27.
tadartham mā kṛthāḥ vyartham viṣādam maraṇe pituḥ
avaśyabhāvyaḥ astamayaḥ jātasya aharṣateḥ iva
avaśyabhāvyaḥ astamayaḥ jātasya aharṣateḥ iva
27.
tadartham pituḥ maraṇe vyartham viṣādam mā kṛthāḥ
jātasya aharṣateḥ iva astamayaḥ avaśyabhāvyaḥ
jātasya aharṣateḥ iva astamayaḥ avaśyabhāvyaḥ
27.
Therefore, do not needlessly grieve over your father's death. Just as the setting is inevitable for that which rises, so too is it for that which is born.
अशरीरामिति श्रुत्वा गिरमारक्तलोचनः ।
धैर्यमासादयामास शिखण्डी स्तनितादिव ॥ २८ ॥
धैर्यमासादयामास शिखण्डी स्तनितादिव ॥ २८ ॥
aśarīrāmiti śrutvā giramāraktalocanaḥ ,
dhairyamāsādayāmāsa śikhaṇḍī stanitādiva 28
dhairyamāsādayāmāsa śikhaṇḍī stanitādiva 28
28.
aśarīrām iti śrutvā giram āraktalocanaḥ
dhairyam āsādayāmāsa śikhaṇḍī stanitāt iva
dhairyam āsādayāmāsa śikhaṇḍī stanitāt iva
28.
śikhaṇḍī āraktalocanaḥ aśarīrām giram iti
śrutvā stanitāt iva dhairyam āsādayāmāsa
śrutvā stanitāt iva dhairyam āsādayāmāsa
28.
Upon hearing that disembodied voice, Shikhandi, whose eyes were reddened, regained his fortitude (dhairya), as if recovering from the shock of a thunderclap.
उत्थायावश्यकं कृत्वा पाश्चात्यं पितुरादरात् ।
चकार तपसे बुद्धिं दृढामुत्तमसिद्धये ॥ २९ ॥
चकार तपसे बुद्धिं दृढामुत्तमसिद्धये ॥ २९ ॥
utthāyāvaśyakaṃ kṛtvā pāścātyaṃ piturādarāt ,
cakāra tapase buddhiṃ dṛḍhāmuttamasiddhaye 29
cakāra tapase buddhiṃ dṛḍhāmuttamasiddhaye 29
29.
utthāya āvaśyakam kṛtvā pāścātyam pituḥ ādarāt
cakāra tapase buddhim dṛḍhām uttamasiddhaye
cakāra tapase buddhim dṛḍhām uttamasiddhaye
29.
utthāya pituḥ pāścātyam āvaśyakam ādarāt kṛtvā
uttamasiddhaye tapase dṛḍhām buddhim cakāra
uttamasiddhaye tapase dṛḍhām buddhim cakāra
29.
Having arisen, and respectfully performed the necessary post-mortem (pāścātya) rites for his father, he made his resolve firm for asceticism (tapas) in pursuit of the highest perfection (siddhi).
ब्राह्मेण कर्मणा तस्य विपिने चरतस्तपः ।
अनन्तसंकल्पमयं श्रोत्रियत्वं बभूव ह ॥ ३० ॥
अनन्तसंकल्पमयं श्रोत्रियत्वं बभूव ह ॥ ३० ॥
brāhmeṇa karmaṇā tasya vipine caratastapaḥ ,
anantasaṃkalpamayaṃ śrotriyatvaṃ babhūva ha 30
anantasaṃkalpamayaṃ śrotriyatvaṃ babhūva ha 30
30.
brāhmeṇa karmaṇā tasya vipine carataḥ tapaḥ
anantasaṅkalpamayam śrotriyatvam babhūva ha
anantasaṅkalpamayam śrotriyatvam babhūva ha
30.
tasya vipine brāhmeṇa karmaṇā tapaḥ carataḥ
śrotriyatvam anantasaṅkalpamayam babhūva ha
śrotriyatvam anantasaṅkalpamayam babhūva ha
30.
While he was performing asceticism (tapas) in the forest through actions pertaining to the Absolute (karma brāhmeṇa), his status as a Vedic scholar (śrotriya) became imbued with boundless resolve.
अज्ञातज्ञेयबुद्धेस्तु श्रोत्रियस्य तया तया ।
न विशश्राम चेतोऽस्य पवित्रेऽपि धरातले ॥ ३१ ॥
न विशश्राम चेतोऽस्य पवित्रेऽपि धरातले ॥ ३१ ॥
ajñātajñeyabuddhestu śrotriyasya tayā tayā ,
na viśaśrāma ceto'sya pavitre'pi dharātale 31
na viśaśrāma ceto'sya pavitre'pi dharātale 31
31.
ajñātajñeyabuddheḥ tu śrotriyasya tayā tayā
na viśaśrāma cetaḥ asya pavitre api dharātale
na viśaśrāma cetaḥ asya pavitre api dharātale
31.
tu ajñātajñeyabuddheḥ śrotriyasya asya cetaḥ
tayā tayā pavitre dhātale api na viśaśrāma
tayā tayā pavitre dhātale api na viśaśrāma
31.
But for that Vedic scholar (śrotriya) whose intellect had not yet grasped the ultimate reality (jñeya), his mind (cetas) found no rest, even on the pure earth (dharātala).
केवलं सर्वमेवेदमपि शुद्धं धरातलम् ।
अशुद्धमिव पश्यन्स न रेमे क्वचिदेव हि ॥ ३२ ॥
अशुद्धमिव पश्यन्स न रेमे क्वचिदेव हि ॥ ३२ ॥
kevalaṃ sarvamevedamapi śuddhaṃ dharātalam ,
aśuddhamiva paśyansa na reme kvacideva hi 32
aśuddhamiva paśyansa na reme kvacideva hi 32
32.
kevalam sarvam eva idam api śuddham dharātalam
aśuddham iva paśyan saḥ na reme kvacit eva hi
aśuddham iva paśyan saḥ na reme kvacit eva hi
32.
saḥ kevalam idam sarvam api śuddham dharātalam
aśuddham iva paśyan kvacit eva hi na reme
aśuddham iva paśyan kvacit eva hi na reme
32.
Even though this entire earth was pure, he saw it as impure and therefore found no joy anywhere at all.
अथ संकल्पयामास स्वसंकल्पनयैव सः ।
वृक्षाग्रमेव संशुद्धं स्थितिस्तत्रोचिता मम ॥ ३३ ॥
वृक्षाग्रमेव संशुद्धं स्थितिस्तत्रोचिता मम ॥ ३३ ॥
atha saṃkalpayāmāsa svasaṃkalpanayaiva saḥ ,
vṛkṣāgrameva saṃśuddhaṃ sthitistatrocitā mama 33
vṛkṣāgrameva saṃśuddhaṃ sthitistatrocitā mama 33
33.
atha saḥ saṅkalpayāmāsa sva-saṅkalpanayā eva
vṛkṣāgram eva saṃśuddham sthitiḥ tatra ucitā mama
vṛkṣāgram eva saṃśuddham sthitiḥ tatra ucitā mama
33.
atha saḥ sva-saṅkalpanayā eva saṅkalpayāmāsa (iti): vṛkṣāgram
eva saṃśuddham asti; mama sthitiḥ tatra ucitā bhavet
eva saṃśuddham asti; mama sthitiḥ tatra ucitā bhavet
33.
Then, by his own determination, he resolved: "Only the treetop is truly pure; my dwelling there would be suitable."
तदिदानीं तपस्तप्स्ये तपसा येन शाखिषु ।
खगवत्स्थितिमाप्नोमि शाखासु च दलेषु च ॥ ३४ ॥
खगवत्स्थितिमाप्नोमि शाखासु च दलेषु च ॥ ३४ ॥
tadidānīṃ tapastapsye tapasā yena śākhiṣu ,
khagavatsthitimāpnomi śākhāsu ca daleṣu ca 34
khagavatsthitimāpnomi śākhāsu ca daleṣu ca 34
34.
tat idānīm tapas tapsye tapasā yena śākhiṣu
khagavat sthitim āpnomi śākhāsu ca daleṣu ca
khagavat sthitim āpnomi śākhāsu ca daleṣu ca
34.
tat idānīm tapas tapsye,
yena tapasā śākhiṣu śākhāsu ca daleṣu ca khagavat sthitim āpnomi
yena tapasā śākhiṣu śākhāsu ca daleṣu ca khagavat sthitim āpnomi
34.
Therefore, I will now undertake severe penance (tapas) by which I shall attain the ability to dwell like a bird among the trees, on their branches and leaves.
इति संचिन्त्य संज्वाल्य हुताशमतिभास्वरम् ।
जुहाव तस्मिन्प्रोत्कृत्त्य मांसं स्वस्कन्धभित्तितः ॥ ३५ ॥
जुहाव तस्मिन्प्रोत्कृत्त्य मांसं स्वस्कन्धभित्तितः ॥ ३५ ॥
iti saṃcintya saṃjvālya hutāśamatibhāsvaram ,
juhāva tasminprotkṛttya māṃsaṃ svaskandhabhittitaḥ 35
juhāva tasminprotkṛttya māṃsaṃ svaskandhabhittitaḥ 35
35.
iti saṃcintya saṃjvālya hutāśam ati-bhāsvaram juhāva
tasmin protkṛtya māṃsam sva-skandha-bhittitaḥ
tasmin protkṛtya māṃsam sva-skandha-bhittitaḥ
35.
iti saṃcintya,
(saḥ) ati-bhāsvaram hutāśam saṃjvālya,
sva-skandha-bhittitaḥ māṃsam protkṛtya,
tasmin juhāva
(saḥ) ati-bhāsvaram hutāśam saṃjvālya,
sva-skandha-bhittitaḥ māṃsam protkṛtya,
tasmin juhāva
35.
Having thus pondered, and having kindled an extremely radiant fire, he then cut flesh from his own shoulder and offered it into that fire.
अथ गीर्वाणवृन्दस्य समग्रा गलभित्तयः ।
मन्मुखत्वेन मा यान्तु विप्रमांसेन भस्मताम् ॥ ३६ ॥
मन्मुखत्वेन मा यान्तु विप्रमांसेन भस्मताम् ॥ ३६ ॥
atha gīrvāṇavṛndasya samagrā galabhittayaḥ ,
manmukhatvena mā yāntu vipramāṃsena bhasmatām 36
manmukhatvena mā yāntu vipramāṃsena bhasmatām 36
36.
atha gīrvāṇavṛndasya samagrā galabhittayaḥ
manmukhatvena mā yāntu vipramāṃsena bhasmatām
manmukhatvena mā yāntu vipramāṃsena bhasmatām
36.
atha gīrvāṇavṛndasya samagrāḥ galabhittayaḥ
manmukhatvena vipramāṃsena bhasmatām mā yāntu
manmukhatvena vipramāṃsena bhasmatām mā yāntu
36.
Now, may the entire throats of the host of gods not turn to ashes through my mouth, by means of a brahmin's (vipra) flesh.
इति संचिन्त्य भगवान्सप्तार्चिस्तस्य देवता ।
पुरो बभूव दीप्तांशुर्दीप्तांशुर्वाक्पतेरिव ॥ ३७ ॥
पुरो बभूव दीप्तांशुर्दीप्तांशुर्वाक्पतेरिव ॥ ३७ ॥
iti saṃcintya bhagavānsaptārcistasya devatā ,
puro babhūva dīptāṃśurdīptāṃśurvākpateriva 37
puro babhūva dīptāṃśurdīptāṃśurvākpateriva 37
37.
iti saṃcitya bhagavān saptārcis tasya devatā
puraḥ babhūva dīptāṃśuḥ dīptāṃśuḥ vākapateḥ iva
puraḥ babhūva dīptāṃśuḥ dīptāṃśuḥ vākapateḥ iva
37.
iti saṃcitya bhagavān saptārcis tasya devatā
puraḥ dīptāṃśuḥ babhūva vākapateḥ iva
puraḥ dīptāṃśuḥ babhūva vākapateḥ iva
37.
Thus having pondered, the revered Agni (saptārcis), his deity, appeared before him, radiant like Bṛhaspati (vākpati), the lord of speech.
उवाच वचनं धीरं कुमाराभिमतं वरम् ।
गृहाण स्थापितं साधो कोशाकाशान्मणिं यथा ॥ ३८ ॥
गृहाण स्थापितं साधो कोशाकाशान्मणिं यथा ॥ ३८ ॥
uvāca vacanaṃ dhīraṃ kumārābhimataṃ varam ,
gṛhāṇa sthāpitaṃ sādho kośākāśānmaṇiṃ yathā 38
gṛhāṇa sthāpitaṃ sādho kośākāśānmaṇiṃ yathā 38
38.
uvāca vacanam dhīram kumārābhimatam varam
gṛhāṇa stāpitam sādho kośākāśāt maṇim yathā
gṛhāṇa stāpitam sādho kośākāśāt maṇim yathā
38.
uvāca dhīram kumārābhimatam varam vacanam
sādho gṛhāṇa stāpitam maṇim kośākāśāt yathā
sādho gṛhāṇa stāpitam maṇim kośākāśāt yathā
38.
He spoke profound words, a boon desired by the Kumāra. 'O virtuous one, accept that which has been deposited, just as one takes a jewel from the ethereal treasury (kośākāśa).'
इत्युक्तवन्तमनलमर्घपुष्पेण शोभिना ।
संपूज्य स्तुतिवादेन प्राह विप्रकुमारकः ॥ ३९ ॥
संपूज्य स्तुतिवादेन प्राह विप्रकुमारकः ॥ ३९ ॥
ityuktavantamanalamarghapuṣpeṇa śobhinā ,
saṃpūjya stutivādena prāha viprakumārakaḥ 39
saṃpūjya stutivādena prāha viprakumārakaḥ 39
39.
iti uktavantam analam arghapuṣpeṇa śobhinā
saṃpūjya stutivādena prāha viprakumārakah
saṃpūjya stutivādena prāha viprakumārakah
39.
iti uktavantam analam śobhinā arghapuṣpeṇa
stutivādena saṃpūjya viprakumārakah prāha
stutivādena saṃpūjya viprakumārakah prāha
39.
Having thus worshipped Agni (anala), who had just spoken, with splendid offering flowers and with words of praise, the young brahmin (viprakumāraka) then spoke.
भगवन् भूतपूर्णाया भुवः पावनमण्डलम् ।
नाप्नोमि तेन वृक्षाणामुपरि स्थितिरस्तु मे ॥ ४० ॥
नाप्नोमि तेन वृक्षाणामुपरि स्थितिरस्तु मे ॥ ४० ॥
bhagavan bhūtapūrṇāyā bhuvaḥ pāvanamaṇḍalam ,
nāpnomi tena vṛkṣāṇāmupari sthitirastu me 40
nāpnomi tena vṛkṣāṇāmupari sthitirastu me 40
40.
bhagavan bhūtapūrṇāyāḥ bhuvaḥ pāvanamaṇḍalam
na āpnomi tena vṛkṣāṇām upari sthitiḥ astu me
na āpnomi tena vṛkṣāṇām upari sthitiḥ astu me
40.
bhagavan,
bhūtapūrṇāyāḥ bhuvaḥ pāvanamaṇḍalam na āpnomi.
tena me sthitiḥ vṛkṣāṇām upari astu.
bhūtapūrṇāyāḥ bhuvaḥ pāvanamaṇḍalam na āpnomi.
tena me sthitiḥ vṛkṣāṇām upari astu.
40.
O Lord, I cannot find a pure region on this earth, which is filled with beings. Therefore, let my dwelling be above the trees.
इत्युक्ते मुनिपुत्रेण सर्वदेवमुखं शिखी ।
एवमस्तु तवेत्युक्त्वा जगामान्तर्द्धिमीश्वरः ॥ ४१ ॥
एवमस्तु तवेत्युक्त्वा जगामान्तर्द्धिमीश्वरः ॥ ४१ ॥
ityukte muniputreṇa sarvadevamukhaṃ śikhī ,
evamastu tavetyuktvā jagāmāntarddhimīśvaraḥ 41
evamastu tavetyuktvā jagāmāntarddhimīśvaraḥ 41
41.
iti ukte muniputreṇa sarvadevamukham śikhī evam
astu tava iti uktvā jagāma antarddhim īśvaraḥ
astu tava iti uktvā jagāma antarddhim īśvaraḥ
41.
muniputreṇa iti ukte,
sarvadevamukham śikhī īśvaraḥ 'evam astu tava' iti uktvā antarddhim jagāma.
sarvadevamukham śikhī īśvaraḥ 'evam astu tava' iti uktvā antarddhim jagāma.
41.
When the sage's son had spoken thus, the Lord Agni (śikhī), whose face is all the gods (sarvadevamukham), said, 'So be it for you,' and disappeared.
तस्मिन्नन्तर्हिते देवे क्षणात्सान्ध्य इवाम्बुजे ।
पूर्णकामः कुमारोऽसौ पूर्णेन्दुरिव चाबभौ ॥ ४२ ॥
पूर्णकामः कुमारोऽसौ पूर्णेन्दुरिव चाबभौ ॥ ४२ ॥
tasminnantarhite deve kṣaṇātsāndhya ivāmbuje ,
pūrṇakāmaḥ kumāro'sau pūrṇenduriva cābabhau 42
pūrṇakāmaḥ kumāro'sau pūrṇenduriva cābabhau 42
42.
tasmin antarddhite deve kṣaṇāt sāndhyaḥ iva ambuje
pūrṇakāmaḥ kumāraḥ asau pūrṇenduḥ iva ca ābabhau
pūrṇakāmaḥ kumāraḥ asau pūrṇenduḥ iva ca ābabhau
42.
tasmin deve antarddhite (sāndhyaḥ ambuje iva),
kṣaṇāt asau pūrṇakāmaḥ kumāraḥ ca pūrṇenduḥ iva ābabhau.
kṣaṇāt asau pūrṇakāmaḥ kumāraḥ ca pūrṇenduḥ iva ābabhau.
42.
When that god disappeared, as quickly as the evening sun vanishes into a lotus, that young boy, whose desires were fulfilled, shone like the full moon.
अधिगताभिमताननमण्डलद्युतिभरेण जहास स तुष्टिमान् ।
शशिनमाप्तकलाकुलमम्बुजं विकसितं च सितस्मितशोभिना ॥ ४३ ॥
शशिनमाप्तकलाकुलमम्बुजं विकसितं च सितस्मितशोभिना ॥ ४३ ॥
adhigatābhimatānanamaṇḍaladyutibhareṇa jahāsa sa tuṣṭimān ,
śaśinamāptakalākulamambujaṃ vikasitaṃ ca sitasmitaśobhinā 43
śaśinamāptakalākulamambujaṃ vikasitaṃ ca sitasmitaśobhinā 43
43.
adhigatābhimatānanamaṇḍaladyutibhareṇa jahāsa sa tuṣṭimān
śaśinam āptakalākulam ambujam vikasitam ca sitasmitaśobhinā
śaśinam āptakalākulam ambujam vikasitam ca sitasmitaśobhinā
43.
sa tuṣṭimān,
adhigatābhimatānanamaṇḍaladyutibhareṇa sitasmitaśobhinā (san),
āptakalākulam śaśinam ca vikasitam ambujam (api) jahāsa.
adhigatābhimatānanamaṇḍaladyutibhareṇa sitasmitaśobhinā (san),
āptakalākulam śaśinam ca vikasitam ambujam (api) jahāsa.
43.
He, full of contentment, with the abundant radiance of his face having achieved its desire, and shining with a bright smile, surpassed the moon, full with its digits, and also the blooming lotus.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48 (current chapter)
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216