Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-26

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इति ते वरवर्णिन्यौ ततो ब्रह्माण्डमण्डलात् ।
निर्गत्यान्यदनुप्राप्ते यत्र तद्ब्राह्मणास्पदम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
iti te varavarṇinyau tato brahmāṇḍamaṇḍalāt ,
nirgatyānyadanuprāpte yatra tadbrāhmaṇāspadam 1
1. śrīvasiṣṭha uvāca iti te varavarṇinyau tataḥ brahmāṇḍamaṇḍalāt
nirgatya anyat anuprāpte yatra tat brāhmaṇāspadam
1. śrīvasiṣṭha uvāca iti te varavarṇinyau tataḥ brahmāṇḍamaṇḍalāt
nirgatya anyat anuprāpte yatra tat brāhmaṇāspadam
1. Śrī Vasiṣṭha said: Thus, those two excellent women (varavarṇinī), having departed from that cosmic sphere (brahmāṇḍamaṇḍala), reached another place where the Brahmin's abode was located.
ततो ददृशतुः सद्म स्वमेवं सिद्धयोषितौ ।
अदृश्ये एव लोकस्य मण्डपं ब्राह्मणास्पदम् ॥ २ ॥
tato dadṛśatuḥ sadma svamevaṃ siddhayoṣitau ,
adṛśye eva lokasya maṇḍapaṃ brāhmaṇāspadam 2
2. tataḥ dadṛśatuḥ sadma svam evam siddhayoṣitau
adṛśye eva lokasya maṇḍapam brāhmaṇāspadam
2. tataḥ adṛśye eva lokasya evam siddhayoṣitau
svam sadma maṇḍapam brāhmaṇāspadam dadṛśatuḥ
2. Then, those two accomplished women (siddhayoṣitau), themselves invisible to the people (loka), thus saw their own dwelling (sadma), which was a pavilion, the Brahmin's abode.
चिन्ताविधुरदासीकं बाष्पक्लिन्नाङ्गनामुखम् ।
विध्वस्तप्रायवदनं शीर्णपर्णाम्बुजोपमम् ॥ ३ ॥
cintāvidhuradāsīkaṃ bāṣpaklinnāṅganāmukham ,
vidhvastaprāyavadanaṃ śīrṇaparṇāmbujopamam 3
3. cintāvidhuradāsīkam bāṣpaklinnāṅganāmukham
vidhvastaprāyavadanam śīrṇaparṇāmbujopamam
3. cintāvidhuradāsīkam bāṣpaklinnāṅganāmukham
vidhvastaprāyavadanam śīrṇaparṇāmbujopamam
3. It (the dwelling) was characterized by female servants distressed with worry (cintā), by women's faces wet with tears (bāṣpa), and by countenances that were almost withered (vidhvasta), resembling faded lotus (ambuja) leaves.
नष्टोत्सवपुरप्रायमगस्त्यात्तमिवार्णवम् ।
ग्रीष्मदग्धमिवोद्यानं विद्युद्दग्धमिव द्रुमम् ॥ ४ ॥
naṣṭotsavapuraprāyamagastyāttamivārṇavam ,
grīṣmadagdhamivodyānaṃ vidyuddagdhamiva drumam 4
4. naṣṭotsavapuraprāyam agastyāttam iva arṇavam
grīṣmadagdham iva udyānam vidyuddagdham iva drumam
4. naṣṭotsavapuraprāyam iva,
agastyāttam iva arṇavam,
grīṣmadagdham iva udyānam,
vidyuddagdham iva drumam
4. Like a city almost devoid of festivals; like the ocean swallowed by Agastya; like a garden scorched by summer; like a tree struck by lightning.
वातच्छिन्नमिवाम्भोदं हिमदग्धमिवाम्बुजम् ।
अल्पस्नेहदशं दीपमिवालोकनभेदनम् ॥ ५ ॥
vātacchinnamivāmbhodaṃ himadagdhamivāmbujam ,
alpasnehadaśaṃ dīpamivālokanabhedanam 5
5. vātacchinnam iva ambhodam himadagdham iva
ambujam alpasnehedaśam dīpam iva ālokanabhedanam
5. vātacchinnam iva ambhodam,
himadagdham iva ambujam,
alpasnehedaśam dīpam iva ālokanabhedanam
5. Like a cloud torn by the wind; like a lotus scorched by frost; or like a lamp with a wick low on oil, hindering proper illumination.
आसन्नमृत्युकरुणाकुलवक्त्रकान्तिसंशीर्णजीर्णतरुपर्णवनोपमानम् ।
वृष्टिव्यपायपरिधूसरदेशरूक्षं जातं गृहेश्वरवियोगहतं गृहं तत् ॥ ६ ॥
āsannamṛtyukaruṇākulavaktrakāntisaṃśīrṇajīrṇataruparṇavanopamānam ,
vṛṣṭivyapāyaparidhūsaradeśarūkṣaṃ jātaṃ gṛheśvaraviyogahataṃ gṛhaṃ tat 6
6. āsannamṛtyukaruṇākulavaktrakānti
saṃśīrṇajīrṇataruparṇavanopamānam
vṛṣṭivyapāyaparidhūsaradeśarūkṣam
jātam gṛheśvaraviyogahatam gṛham tat
6. tat gṛham gṛheśvaraviyogahatam,
āsannamṛtyukaruṇākulavaktrakānti saṃśīrṇajīrṇataruparṇavanopamānam,
vṛṣṭivyapāyaparidhūsaradeśarūkṣam jātam
6. That house, struck by the separation from its owner, became like a face agitated with pity at the approach of death; resembling a forest of scattered, old, withered tree leaves; and dry and rough, like a land made grey and dusty by the end of the rainy season.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अथ सा निर्मलज्ञानचिराभ्यासेन सुन्दरी ।
संपन्ना सत्यसंकल्पा सत्यकामा च देववत् ॥ ७ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
atha sā nirmalajñānacirābhyāsena sundarī ,
saṃpannā satyasaṃkalpā satyakāmā ca devavat 7
7. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca atha sā nirmalajñānacirābhyāsena
sundarī sampannā satyasaṅkalpā satyakāmā ca devavat
7. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca atha sā sundarī nirmalajñānacirābhyāsena
satyasaṅkalpā satyakāmā ca devavat sampannā
7. Venerable Vasiṣṭha said: "Then, that beautiful woman, through long practice of pure knowledge (jñāna), became endowed with true resolve (saṅkalpa) and true desires, just like a deity."
चिन्तयामास मामेते देवीं चेमां स्वबन्धवः ।
पश्यन्तु तावत्सामान्यललनारूपधारणीम् ॥ ८ ॥
cintayāmāsa māmete devīṃ cemāṃ svabandhavaḥ ,
paśyantu tāvatsāmānyalalanārūpadhāraṇīm 8
8. cintayāmāsa mām ete devīm ca imām svabandhavaḥ
paśyantu tāvat sāmānyalalanārūpadhāriṇīm
8. svabandhavaḥ ete mām imām devīm ca
sāmānyalalanārūpadhāriṇīm tāvat paśyantu cintayāmāsa
8. She thought, 'Let my own relatives see me, this goddess, for the time being, having assumed the form of an ordinary woman.'
ततो गृहजनस्तत्र स ददर्शाङ्गनाद्वयम् ।
लक्ष्मीगौर्योर्युगमिव समुद्भासितमन्दिरम् ॥ ९ ॥
tato gṛhajanastatra sa dadarśāṅganādvayam ,
lakṣmīgauryoryugamiva samudbhāsitamandiram 9
9. tataḥ gṛhajanaḥ tatra saḥ dadarśa aṅganādvayam
lakṣmīgāuryoḥ yugam iva samudbhāsitamandiram
9. tataḥ tatra saḥ gṛhajanaḥ lakṣmīgāuryoḥ yugam
iva samudbhāsitamandiram aṅganādvayam dadarśa
9. Then, the household members there saw two women, who, like a pair of Lakṣmī and Gaurī, splendidly illuminated the mansion.
आपादविविधाम्लानमालावसनसुन्दरम् ।
वसन्तलक्ष्म्योर्युगलमिवामोदितकाननम् ॥ १० ॥
āpādavividhāmlānamālāvasanasundaram ,
vasantalakṣmyoryugalamivāmoditakānanam 10
10. āpādavividhāmlānamālāvasanasundaram
vasantalakṣmyoḥ yugalam iva āmoditakananam
10. āpādavividhāmlānamālāvasanasundaram
vasantalakṣmyoḥ yugalam iva āmoditakananam
10. They were beautiful with various unfading garlands and garments reaching down to their feet, appearing like a pair of springtime's beauty, making the forest fragrant.
सर्वौषधिवनग्रामं पूरयन्त्यौ रसायनैः ।
शीतलाह्लादसुखदं चन्द्रद्वयमिवोदितम् ॥ ११ ॥
sarvauṣadhivanagrāmaṃ pūrayantyau rasāyanaiḥ ,
śītalāhlādasukhadaṃ candradvayamivoditam 11
11. sarvauṣadhivanagrāmam pūrayantyau rasāyanaiḥ
śītalāhlādasukhadam candradvayam iva uditam
11. rasāyanaiḥ sarvauṣadhivanagrāmam pūrayantyau
śītalāhlādasukhadam uditam candradvayam iva
11. They were filling all the regions of forest medicinal plants with elixirs, resembling a risen pair of moons that grant cool delight and happiness.
लम्बालकलतालोललोचनालिविलोकनैः ।
किरत्कुवलयोन्मिश्रमालतीकुसुमोत्करान् ॥ १२ ॥
lambālakalatālolalocanālivilokanaiḥ ,
kiratkuvalayonmiśramālatīkusumotkarān 12
12. lamba-ālaka-latā-lola-locana-ali-vilokanaiḥ
kirat kuvalaya unmiśra mālatī-kusuma-utkarān
12. lamba-ālaka-latā-lola-locana-ali-vilokanaiḥ
kirat kuvalaya unmiśra mālatī-kusuma-utkarān
12. By glances from bee-like eyes, which are restless due to creeper-like hanging locks of hair, scattering masses of blue lotuses mixed with jasmine flowers.
द्रुतहेमरसापूरसरित्सरणहारिणा ।
देहप्रभाप्रवाहेण कनकीकृतकाननम् ॥ १३ ॥
drutahemarasāpūrasaritsaraṇahāriṇā ,
dehaprabhāpravāheṇa kanakīkṛtakānanam 13
13. druta-hema-rasa-āpūra-sarit-saraṇa-hāriṇā
deha-prabhā-pravāheṇa kanakīkṛta-kānanam
13. deha-prabhā-pravāheṇa
druta-hema-rasa-āpūra-sarit-saraṇa-hāriṇā kanakīkṛta-kānanam
13. By the current of bodily radiance, captivating like the flow of a river abundant with liquid melted gold, having made the forest golden.
सहजाया वपुर्लक्ष्म्या लीलादोलाविलासिनः ।
त एते च तरङ्गाढ्या निजलावण्यवारिधेः ॥ १४ ॥
sahajāyā vapurlakṣmyā līlādolāvilāsinaḥ ,
ta ete ca taraṅgāḍhyā nijalāvaṇyavāridheḥ 14
14. sahajāyāḥ vapuḥ lakṣmyāḥ līlā-dolā-vilāsinaḥ
te ete ca tarangāḍhyāḥ nija-lāvaṇya-vāridheḥ
14. te ete ca tarangāḍhyāḥ sahajāyāḥ vapuḥ lakṣmyāḥ
līlā-dolā-vilāsinaḥ nija-lāvaṇya-vāridheḥ
14. And these (manifestations), indeed, rich in waves, are (born) of her innate bodily splendor, of the one delighting in the swing of sport, and of her ocean of beauty.
विलोलबाहुलतिकायुगेनारुणपाणिना ।
किरन्नवनवं हैमं कल्पवृक्षलतावनम् ॥ १५ ॥
vilolabāhulatikāyugenāruṇapāṇinā ,
kirannavanavaṃ haimaṃ kalpavṛkṣalatāvanam 15
15. vilola-bāhu-latikā-yugena aruṇa-pāṇinā kiran
nava-navam haimam kalpa-vṛkṣa-latā-vanam
15. vilola-bāhu-latikā-yugena aruṇa-pāṇinā kiran
nava-navam haimam kalpa-vṛkṣa-latā-vanam
15. By the pair of restless, creeper-like arms, with reddish hands, scattering ever-new, golden groves of wish-granting creeper-trees.
पादैरमृदिताम्लानपुष्पकोमलपल्लवैः ।
स्थलाब्जदलमालाभैरस्पृशद्भूतलं पुनः ॥ १६ ॥
pādairamṛditāmlānapuṣpakomalapallavaiḥ ,
sthalābjadalamālābhairaspṛśadbhūtalaṃ punaḥ 16
16. pādaiḥ amṛditāmlānapuṣpakomalapallavaiḥ
sthalābjadalamālābhaiḥ aspṛśat bhūtalam punaḥ
16. punaḥ pādaiḥ amṛditāmlānapuṣpakomalapallavaiḥ
sthalābjadalamālābhaiḥ bhūtalam aspṛśat
16. He touched the ground again with his feet, which were like tender sprouts bearing uncrushed, unfaded flowers, and which resembled garlands made of land-lotus petals.
तालीतमालखण्डानां शुष्काणां शुचिशोचिषाम् ।
आलोकनामृतासेकैर्जनयद्बालपल्लवान् ॥ १७ ॥
tālītamālakhaṇḍānāṃ śuṣkāṇāṃ śuciśociṣām ,
ālokanāmṛtāsekairjanayadbālapallavān 17
17. tālītamālakhaṇḍānām śuṣkāṇām śuciśociṣām
ālokanāmṛtāsekaiḥ janayat bālapallavān
17. tālītamālakhaṇḍānām śuṣkāṇām śuciśociṣām
ālokanāmṛtāsekaiḥ bālapallavān janayat
17. He made young sprouts grow upon the dry, brightly radiant pieces of palmyra and tamāla trees, by the nectar-like sprinkles of his gaze.
नमोऽस्तु वनदेवीभ्यामित्युक्त्वा कुसुमाञ्जलिम् ।
तत्याज ज्येष्ठशर्माथ सार्धं गृहजनेन सः ॥ १८ ॥
namo'stu vanadevībhyāmityuktvā kusumāñjalim ,
tatyāja jyeṣṭhaśarmātha sārdhaṃ gṛhajanena saḥ 18
18. namaḥ astu vanadevībhyām iti uktvā kusumāñjalim
tatyāja jyeṣṭhaśarmā atha sārdham gṛhajanena saḥ
18. atha saḥ jyeṣṭhaśarmā gṛhajanena sārdham iti
vanadevībhyām namaḥ astu uktvā kusumāñjalim tatyāja
18. Then Jyeṣṭhaśarman, along with his family, offered a handful of flowers, having said, 'Salutations to the two forest goddesses (devī).'
पपात पादयोर्गेहे तयोर्वै कुसुमाञ्जलिः ।
प्रालेयसीकरासारः पद्मिन्या इव पद्मयोः ॥ १९ ॥
papāta pādayorgehe tayorvai kusumāñjaliḥ ,
prāleyasīkarāsāraḥ padminyā iva padmayoḥ 19
19. papāta pādayoḥ gehe tayoḥ vai kusumāñjaliḥ
prāleyasīkarāsāraḥ padminyāḥ iva padmayoḥ
19. gehe tayoḥ pādayoḥ kusumāñjaliḥ vai papāta,
padminyāḥ padmayoḥ prāleyasīkarāsāraḥ iva
19. Indeed, the flower offering (kusumāñjali) fell at the feet of those two (goddesses) in the house, just as a shower of dewdrops falls upon the two lotus flowers of a lotus plant.
ज्येष्ठशर्मादय ऊचुः ।
जयतं वनदेव्यौ नो दुःखनाशार्थमागते ।
प्रायः परपरित्राणमेव कर्म निजं सताम् ॥ २० ॥
jyeṣṭhaśarmādaya ūcuḥ ,
jayataṃ vanadevyau no duḥkhanāśārthamāgate ,
prāyaḥ paraparitrāṇameva karma nijaṃ satām 20
20. jyeṣṭhaśarmādayaḥ ūcuḥ jayatam vanadevyau naḥ duḥkhanāśārtham
āgate prāyaḥ paraparitrāṇam eva karma nijam satām
20. vanadevyau naḥ duḥkhanāśārtham āgate jayatam
prāyaḥ paraparitrāṇam eva satām nijam karma
20. Jyeṣṭhaśarman and others said: 'O forest goddesses, who have come to dispel our sorrow, may you be victorious! Indeed, the protection of others is usually the intrinsic activity (karma) of the virtuous.'
इति तद्वचनान्ते ते देव्यावूचतुरादरात् ।
आख्यात दुःखं येनायं लक्ष्यते दुःखितो जनः ॥ २१ ॥
iti tadvacanānte te devyāvūcaturādarāt ,
ākhyāta duḥkhaṃ yenāyaṃ lakṣyate duḥkhito janaḥ 21
21. iti tat vacana ante te devyau ūcatuḥ ādarāt
ākhyāta duḥkham yena ayam lakṣyate duḥkhitaḥ janaḥ
21. iti tat vacana ante te devyau ādarāt ūcatuḥ
duḥkham ākhyāta yena ayam duḥkhitaḥ janaḥ lakṣyate
21. After these words, the two goddesses respectfully said: 'Describe the sorrow by which these people appear distressed.'
ज्येष्ठशर्मादयस्ते ते देव्यौ प्रति यथाक्रमम् ।
निजं तद्दुःखमाचख्युर्दम्पतिव्यसनात्मकम् ॥ २२ ॥
jyeṣṭhaśarmādayaste te devyau prati yathākramam ,
nijaṃ tadduḥkhamācakhyurdampativyasanātmakam 22
22. jyeṣṭhaśarmādayaḥ te te devyau prati yathākramam
nijam tat duḥkham ācakhyuḥ dampativyasanātmakam
22. te jyeṣṭhaśarmādayaḥ yathākramam te devyau prati
dampativyasanātmakam nijam tat duḥkham ācakhyuḥ
22. Those Brahmins, led by Jyeṣṭhaśarman, then recounted to the two goddesses, in detail, their personal sorrow, which centered on the plight of a particular couple.
ज्येष्ठशर्मादय ऊचुः ।
देव्यावभवतां स्निग्धाविह ब्राह्मणदम्पती ।
सर्वातिथी कुलकरौ स्तम्भाभूतौ द्विजस्थितेः ॥ २३ ॥
jyeṣṭhaśarmādaya ūcuḥ ,
devyāvabhavatāṃ snigdhāviha brāhmaṇadampatī ,
sarvātithī kulakarau stambhābhūtau dvijasthiteḥ 23
23. jyeṣṭhaśarmādayaḥ ūcuḥ devyau abhavatām snigdhau iha
brāhmaṇadampatī sarvātithī kulakarau stambhabhūtau dvijasthiteḥ
23. devyau iha snigdhau sarvātithī kulakarau
dvijasthiteḥ stambhabhūtau brāhmaṇadampatī abhavatām
23. Jyeṣṭhaśarman and others said: 'O goddesses, there once lived here an affectionate Brahmin couple, hospitable to all, who were maintainers of their family and became pillars for the preservation of the Brahmin social order (dvijasthiti).'
तावद्य गृहमुत्सृज्य सपुत्रपशुबान्धवम् ।
स्वर्गं गतौ नः पितरौ तेन शून्यं जगत्त्रयम् ॥ २४ ॥
tāvadya gṛhamutsṛjya saputrapaśubāndhavam ,
svargaṃ gatau naḥ pitarau tena śūnyaṃ jagattrayam 24
24. tāvat adya gṛham utsṛjya sa-putra-paśu-bāndhavam
svargam gatau naḥ pitarau tena śūnyam jagat-trayam
24. naḥ pitarau sa-putra-paśu-bāndhavam gṛham utsṛjya
adya svargam gatau; tena jagat-trayam śūnyam (asti)
24. Our parents have now gone to heaven, abandoning their home along with their sons, animals, and relatives. Because of this, the three worlds have become desolate.
पक्षिणो गृहमारुह्य विक्षिपन्तः प्रतिक्षणम् ।
देहं शून्ये मृतं भक्त्या शोचन्ति मधुरैः स्वरैः ॥ २५ ॥
pakṣiṇo gṛhamāruhya vikṣipantaḥ pratikṣaṇam ,
dehaṃ śūnye mṛtaṃ bhaktyā śocanti madhuraiḥ svaraiḥ 25
25. pakṣiṇaḥ gṛham āruhya vikṣipantaḥ pratikṣaṇam
deham śūnye mṛtam bhaktyā śocanti madhuraiḥ svaraiḥ
25. pakṣiṇaḥ gṛham āruhya pratikṣaṇam (vastūni) vikṣipantaḥ
śūnye mṛtam deham madhuraiḥ svaraiḥ bhaktyā śocanti
25. Birds, having perched on the house and constantly scattering things, lovingly (bhakti) lament the deceased body in the desolate place with sweet sounds.
गुहागुरुगुरारावप्रलापलपनाकुलः ।
सरित्स्थूलाश्रुधाराभिः परिरोदिति पर्वतः ॥ २६ ॥
guhāgurugurārāvapralāpalapanākulaḥ ,
saritsthūlāśrudhārābhiḥ pariroditi parvataḥ 26
26. guhā-guru-gurārāva-pralāpa-lapana-ākulaḥ
sarit-sthūla-aśru-dhārābhiḥ pariroditi parvataḥ
26. guhā-guru-gurārāva-pralāpa-lapana-ākulaḥ
parvataḥ sarit-sthūla-aśru-dhārābhiḥ pariroditi
26. The mountain, bewildered by the echoing, deep roars, lamentations, and wailing from its caves, weeps profusely with thick, river-like streams of tears.
निर्जराक्रन्दकारिण्यो मुक्ताम्बरपयोधराः ।
तप्तनिःश्वासविध्वस्ताः परं कार्श्यमिता दिशः ॥ २७ ॥
nirjarākrandakāriṇyo muktāmbarapayodharāḥ ,
taptaniḥśvāsavidhvastāḥ paraṃ kārśyamitā diśaḥ 27
27. nirjarākrandā-kāriṇyaḥ muktāmbara-payodharāḥ
tapta-niḥśvāsa-vidhvastaḥ param kārśyam itāḥ diśaḥ
27. diśaḥ nirjarākrandā-kāriṇyaḥ muktāmbara-payodharāḥ
tapta-niḥśvāsa-vidhvastaḥ param kārśyam itāḥ (santi)
27. The directions (personified as weeping women), making the waterfalls cry out, with their cloud-like garments loosened and their cloud-breasts depleted, and devastated by hot sighs, have become exceedingly thin.
क्षतविक्षतसर्वाङ्गः करुणाक्रन्दकर्कशः ।
उपवासरतो ग्रामो दीनो मृतिपरः स्थितः ॥ २८ ॥
kṣatavikṣatasarvāṅgaḥ karuṇākrandakarkaśaḥ ,
upavāsarato grāmo dīno mṛtiparaḥ sthitaḥ 28
28. kṣatavikṣatasarvāṅgaḥ karuṇākrandakarkaśaḥ
upavāsarataḥ grāmaḥ dīnaḥ mṛtiparaḥ sthitaḥ
28. grāmaḥ kṣatavikṣatasarvāṅgaḥ karuṇākrandakarkaśaḥ
upavāsarataḥ dīnaḥ mṛtiparaḥ sthitaḥ
28. The village, its entire being wounded and lacerated, its pitiable cries harsh to hear, devoted to fasting, was miserable and close to death.
दिवसं प्रति वृक्षाणामवश्यायाश्रुबिन्दवः ।
गुच्छलोचनकोशेभ्यस्तापोष्णानि पतन्त्यधः ॥ २९ ॥
divasaṃ prati vṛkṣāṇāmavaśyāyāśrubindavaḥ ,
gucchalocanakośebhyastāpoṣṇāni patantyadhaḥ 29
29. divasam prati vṛkṣāṇām avaśyāyāśrubindavaḥ
gucchalocanakośebhyaḥ tāpoṣṇāni patanti adhaḥ
29. divasam prati vṛkṣāṇām gucchalocanakośebhyaḥ
tāpoṣṇāni avaśyāyāśrubindavaḥ adhaḥ patanti
29. Day after day, hot, dew-like tear-drops, warm with suffering, fall down from the trees' cluster-like eye-sockets.
प्रशान्तजनसंचारा रथ्या क्षारविधूसरा ।
विधवाविगतानन्दा संशून्यहृदया स्थिता ॥ ३० ॥
praśāntajanasaṃcārā rathyā kṣāravidhūsarā ,
vidhavāvigatānandā saṃśūnyahṛdayā sthitā 30
30. praśāntajanasaṃcārā rathyā kṣāravidhūsarā
vidhavāvigatānandā saṃśūnyahṛdayā sthitā
30. rathyā praśāntajanasaṃcārā kṣāravidhūsarā
vidhavāvigatānandā saṃśūnyahṛdayā sthitā
30. The road, deserted by the movement of people and dusty-grey with alkali, lay like a widow bereft of joy, with an utterly empty heart.
कोकिलालिप्रलापिन्यो वृष्टिबाष्पहता लताः ।
उष्णोष्णश्वसना देहं घन्ति पल्लवपाणिभिः ॥ ३१ ॥
kokilālipralāpinyo vṛṣṭibāṣpahatā latāḥ ,
uṣṇoṣṇaśvasanā dehaṃ ghanti pallavapāṇibhiḥ 31
31. kokilālipralāpinyaḥ vṛṣṭibāṣpahatāḥ latāḥ
uṣṇoṣṇaśvasanāḥ deham ghnanti pallavapāṇibhiḥ
31. latāḥ kokilālipralāpinyaḥ vṛṣṭibāṣpahatāḥ
uṣṇoṣṇaśvasanāḥ pallavapāṇibhiḥ deham ghnanti
31. The creepers, whose lamentations are like those of cuckoo-flocks, afflicted by tears like rain, sigh with very hot breaths, and strike the body with their hands, which are tender leaves.
आत्मानं शतधा कर्तुं बृहच्छ्वभ्रशिलातले ।
निर्झराः प्रपतन्त्येते तापतप्तशरीरकाः ॥ ३२ ॥
ātmānaṃ śatadhā kartuṃ bṛhacchvabhraśilātale ,
nirjharāḥ prapatantyete tāpataptaśarīrakāḥ 32
32. ātmanam śatadhā kartum bṛhacchvabhraśilātale
nirjharāḥ prapatanti ete tāpataptaśarīrakāḥ
32. ete tāpataptaśarīrakāḥ nirjharāḥ ātmanam
śatadhā kartum bṛhacchvabhraśilātale prapatanti
32. These waterfalls, whose bodies are scorched by heat, fall onto the surface of the great cavernous rocks, as if to split themselves (ātman) into a hundred pieces.
निःशङ्कया गतश्रीका मूका विलुलिताशयाः ।
अन्धेन तमसा पूर्णा गृहा गहनतां गताः ॥ ३३ ॥
niḥśaṅkayā gataśrīkā mūkā vilulitāśayāḥ ,
andhena tamasā pūrṇā gṛhā gahanatāṃ gatāḥ 33
33. niḥśaṅkayā gataśrīkāḥ mūkāḥ vilulitāśayāḥ
andhena tamasā pūrṇāḥ gṛhāḥ gahanatām gatāḥ
33. gṛhāḥ niḥśaṅkayā gataśrīkāḥ mūkāḥ vilulitāśayāḥ
andhena tamasā pūrṇāḥ gahanatām gatāḥ
33. Without hesitation, the houses, devoid of splendor, silent, with their intentions disturbed, and filled with blinding darkness, have plunged into profound obscurity.
उद्यानपुष्पखण्डेभ्यो रुदद्भ्यो भ्रमरारवैः ।
पूतिगन्धो विनिर्याति स्वामोदापरनामकः ॥ ३४ ॥
udyānapuṣpakhaṇḍebhyo rudadbhyo bhramarāravaiḥ ,
pūtigandho viniryāti svāmodāparanāmakaḥ 34
34. udyānapuṣpakhaṇḍebhyaḥ rudadbhyaḥ bhramarāravaiḥ
pūtigandhaḥ viniryāti svāmodāparanāmakaḥ
34. bhramarāravaiḥ rudadbhyaḥ udyānapuṣpakhaṇḍebhyaḥ
pūtigandhaḥ svāmodāparanāmakaḥ viniryāti
34. From the flower beds of the garden, which seem to be weeping with the humming sounds of bees, a foul stench emanates, deceptively named 'sweet fragrance'.
चैत्रद्रुमविलासिन्यो विरसाः प्रतिवासरम् ।
लताः कृशा विलीयन्ते सकुचद्गुच्छलोचनाः ॥ ३५ ॥
caitradrumavilāsinyo virasāḥ prativāsaram ,
latāḥ kṛśā vilīyante sakucadgucchalocanāḥ 35
35. caitradrumavilāsinyaḥ virasāḥ prativāsaram
latāḥ kṛśāḥ vilīyante sakucadgucchalocanāḥ
35. caitradrumavilāsinyaḥ latāḥ virasāḥ kṛśāḥ
sakucadgucchalocanāḥ prativāsaram vilīyante
35. The delightful creepers of the spring trees, becoming dull and emaciated day by day, wither away, their 'eyes' (blossom clusters) shriveling up.
प्रक्षेप्तुमम्बुधौ देहं प्रवृत्ता गन्तुमाकुलाः ।
कुल्याः कलकलालोलं दोलयन्त्यस्तनुं भुवि ॥ ३६ ॥
prakṣeptumambudhau dehaṃ pravṛttā gantumākulāḥ ,
kulyāḥ kalakalālolaṃ dolayantyastanuṃ bhuvi 36
36. prakṣeptum ambudhau deham pravṛttāḥ gantum ākulāḥ
kulyāḥ kalakalālolaṃ dolayantyaḥ tanum bhuvi
36. ākulāḥ kulyāḥ ambudhau deham prakṣeptum gantum
pravṛttāḥ bhuvi kalakalālolaṃ tanum dolayantyaḥ
36. The canals, agitated and eager to proceed, having begun to cast their waters into the ocean, sway their tumultuous, murmuring forms upon the earth.
अशङ्कमशकापातस्पन्दमप्यतिचापलम् ।
कलयन्त्यः स्थिता वाप्यो निस्पन्दानन्दमात्मनि ॥ ३७ ॥
aśaṅkamaśakāpātaspandamapyaticāpalam ,
kalayantyaḥ sthitā vāpyo nispandānandamātmani 37
37. aśaṅkam aśakāpātaspandam api aticāpalam
kalayantyaḥ sthitāḥ vāpyaḥ nispandānandam ātmani
37. vāpyaḥ aśaṅkam aśakāpātaspandam aticāpalam api
(na) kalayantyaḥ ātmani nispandānandam sthitāḥ
37. Fearlessly, the pools (vāpyaḥ) remained, experiencing within themselves a tranquil bliss (niṣpandānandam), not perceiving even the tremor caused by a mosquito's landing or any extreme agitation.
गायत्किन्नरगन्धर्वविद्याधरसुराङ्गनम् ।
नूनमद्य नभो जातमस्मत्ताताभ्यलंकृतम् ॥ ३८ ॥
gāyatkinnaragandharvavidyādharasurāṅganam ,
nūnamadya nabho jātamasmattātābhyalaṃkṛtam 38
38. gāyatkinnaragandharvavidyādharasurāṅganam
nūnam adya nabhaḥ jātam asmattātābhyalaṃkṛtam
38. nūnam adya gāyatkinnaragandharvavidyādharasurāṅganam
asmattātābhyalaṃkṛtam nabhaḥ jātam
38. Certainly, today the sky has become adorned by our father, filled with singing Kinnaras, Gandharvas, Vidyadharas, and celestial damsels.
तद्देव्यौ क्रियतां तावदस्माकं शोकनाशनम् ।
महतां दर्शनं नाम न कदाचन निष्फलम् ॥ ३९ ॥
taddevyau kriyatāṃ tāvadasmākaṃ śokanāśanam ,
mahatāṃ darśanaṃ nāma na kadācana niṣphalam 39
39. tat devyau kriyatām tāvat asmākam śokanāśanam
mahatām darśanam nāma na kadācana niṣphalam
39. tat devyau asmākam śokanāśanam tāvat kriyatām,
nāma mahatām darśanam kadācana niṣphalam na
39. Therefore, O goddesses, let the removal of our sorrow be accomplished. For indeed, the sight (darśanam) of great persons is never fruitless.
इत्युक्तवन्तं सा पुत्रं मूर्ध्नि पस्पर्श पाणिना ।
पल्लवेनानता नम्रं मूलग्रन्थिमिवाब्जिनी ॥ ४० ॥
ityuktavantaṃ sā putraṃ mūrdhni pasparśa pāṇinā ,
pallavenānatā namraṃ mūlagranthimivābjinī 40
40. iti uktavantam sā putram mūrdhni pasparśa pāṇinā
pallavena ānatā namram mūlagranthim iva abjinī
40. sā uktavantam putram mūrdhni pāṇinā pasparśa,
abjinī pallavena ānatā namram mūlagranthim iva (pasparśa).
40. She touched her son, who had just spoken, on the head with her hand, just as a lotus plant, bending with a tender leaf, touches its humble root-node.
तस्याः स्पर्शेन तेनासौ दुःखदौर्भाग्यसंकटम् ।
जहौ प्रावृड्घनासङ्गाद्ग्रीष्मतापमिवाचलः ॥ ४१ ॥
tasyāḥ sparśena tenāsau duḥkhadaurbhāgyasaṃkaṭam ,
jahau prāvṛḍghanāsaṅgādgrīṣmatāpamivācalaḥ 41
41. tasyāḥ sparśena tena asau duḥkhadaurbhāgyasaṅkaṭam
jahau prāvṛḍghanāsaṅgāt grīṣmatāpam iva acalaḥ
41. asau tasyāḥ tena sparśena duḥkhadaurbhāgyasaṅkaṭam jahau,
acalaḥ prāvṛḍghanāsaṅgāt grīṣmatāpam iva (jahau).
41. By that touch of hers, he shed his crisis of sorrow and misfortune, just as a mountain sheds its summer heat through contact with monsoon clouds.
सर्वो गृहजनः सोऽथ तयोर्देव्योर्विलोकनात् ।
लक्ष्मीवान्दुःखनिर्मुक्तो बभूवामृतपो यथा ॥ ४२ ॥
sarvo gṛhajanaḥ so'tha tayordevyorvilokanāt ,
lakṣmīvānduḥkhanirmukto babhūvāmṛtapo yathā 42
42. sarvaḥ gṛhajanaḥ saḥ atha tayoḥ devyoḥ vilokanāt
lakṣmīvān duḥkhanirmuktaḥ babhūva amṛtapaḥ yathā
42. atha saḥ sarvaḥ gṛhajanaḥ,
tayoḥ devyoḥ vilokanāt,
lakṣmīvān duḥkhanirmuktaḥ ca,
amṛtapaḥ yathā babhūva.
42. Then, all the household people, upon seeing those two revered ladies, became prosperous and freed from sorrow, just like those who drink nectar.
श्रीराम उवाच ।
तयास्य लीलया मात्रा पुत्रस्य ज्येष्ठशर्मणः ।
कस्मान्न दर्शनं दत्तं मोहं तावन्निराकुरु ॥ ४३ ॥
śrīrāma uvāca ,
tayāsya līlayā mātrā putrasya jyeṣṭhaśarmaṇaḥ ,
kasmānna darśanaṃ dattaṃ mohaṃ tāvannirākuru 43
43. śrīrāma uvāca tayā asya līlayā mātrā putrasya jyeṣṭhaśarmaṇaḥ
kasmāt na darśanam dattam moham tāvat nirākuru
43. śrīrāma uvāca.
kasmāt tayā asya līlayā mātrā jyeṣṭhaśarmaṇaḥ putrasya darśanam na dattam? tāvat moham nirākuru.
43. Śrī Rāma said: "Why was no sight given to this eldest son by his playful mother? Meanwhile, please dispel my delusion (moha)."
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
बुद्धः पृथ्व्यादिबोधेन येन पृथ्व्यादिसङ्घकः ।
तस्य पिण्डात्मतां धत्ते व्योमैवान्यस्य केवलम् ॥ ४४ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
buddhaḥ pṛthvyādibodhena yena pṛthvyādisaṅghakaḥ ,
tasya piṇḍātmatāṃ dhatte vyomaivānyasya kevalam 44
44. śrī vasiṣṭha uvāca buddhaḥ pṛthvyādibodhena yena pṛthvyādisaṅghakaḥ
tasya piṇḍātmatām dhatte vyoma eva anyasya kevalam
44. śrī vasiṣṭha uvāca yena pṛthvyādibodhena pṛthvyādisaṅghakaḥ
buddhaḥ tasya vyoma eva piṇḍātmatām dhatte anyasya kevalam
44. Śrī Vasiṣṭha said: For someone whose understanding perceives objects like earth and other elements as a solid aggregate, space itself assumes a physical form. However, for another (who possesses true insight), it remains merely space.
असदेवाङ्ग सदिव भाति पृथ्व्यादिवेदनात् ।
यथा बालस्य वेतालो नाभाति तदवेदनात् ॥ ४५ ॥
asadevāṅga sadiva bhāti pṛthvyādivedanāt ,
yathā bālasya vetālo nābhāti tadavedanāt 45
45. asat eva aṅga sat iva bhāti pṛthvyādivedanāt
yathā bālasya vetālaḥ na ābhāti tat avedanāt
45. aṅga asat eva pṛthvyādivedanāt sat iva bhāti.
yathā bālasya vetālaḥ tat avedanāt na ābhāti.
45. Śrī Vasiṣṭha continued: O dear one, that which is fundamentally non-existent (asat) appears as existent (sat) due to the perception of earth and other elements. Similarly, just as a ghost (vetāla) does not appear to a child because of the child's non-perception or unawareness of it.
यथा पृथ्व्यादिना भातमपृथ्व्यादि भवेत्क्षणात् ।
स्वप्ने स्वप्नपरिज्ञानात्तथा जाग्रत्यपि स्फुटम् ॥ ४६ ॥
yathā pṛthvyādinā bhātamapṛthvyādi bhavetkṣaṇāt ,
svapne svapnaparijñānāttathā jāgratyapi sphuṭam 46
46. yathā pṛthvyādinā bhātam apṛthvyādi bhavet kṣaṇāt
svapne svapnaparijñānāt tathā jāgrati api sphuṭam
46. yathā svapne svapnaparijñānāt pṛthvyādinā bhātam apṛthvyādi kṣaṇāt bhavet,
tathā jāgrati api sphuṭam.
46. Just as in a dream, what appears to be earth and other elements can instantly become non-earth-like (i.e., lose its material qualities) upon the realization that one is dreaming, similarly, this occurs clearly even in the waking state.
पृथ्व्यादि खतया बुद्धं खमित्येवानुभूयते ।
तथाहि क्षुब्धधातूनां कुड्येषु ख इवोद्यमः ॥ ४७ ॥
pṛthvyādi khatayā buddhaṃ khamityevānubhūyate ,
tathāhi kṣubdhadhātūnāṃ kuḍyeṣu kha ivodyamaḥ 47
47. pṛthvyādi khatayā buddhaṃ kham iti eva anubhūyate
tathā hi kṣubdhadhātūnām kuḍyeṣu khaḥ iva udyamaḥ
47. pṛthvyādi khatayā buddhaṃ kham iti eva anubhūyate.
tathā hi kṣubdhadhātūnām kuḍyeṣu udyamaḥ khaḥ iva (asti).
47. What is perceived as earth and other elements, when understood as fundamentally space, is then experienced solely as space. For indeed, just as the appearance of walls, formed by agitated elements, is in reality like space (i.e., ultimately empty and formless).
स्वप्ने नगरमुर्वीं वा शून्यं खातं च बुध्यते ।
स्वप्राङ्गना च कुरुते शून्याप्यर्थक्रियां नृणाम् ॥ ४८ ॥
svapne nagaramurvīṃ vā śūnyaṃ khātaṃ ca budhyate ,
svaprāṅganā ca kurute śūnyāpyarthakriyāṃ nṛṇām 48
48. svapne nagaram urvīm vā śūnyam khātam ca budhyate
svaprāṅganā ca kurute śūnyā api arthakriyām nṛṇām
48. svapne nagaram urvīm vā śūnyam khātam ca budhyate
ca śūnyā api svaprāṅganā nṛṇām arthakriyām kurute
48. In a dream, one perceives a city, or land, or even an empty pit. And a woman seen in a dream, though non-existent, still performs meaningful actions for people.
खं पृथ्व्यादितया बुद्धं पृथ्व्यादि भवति क्षणात् ।
मूर्च्छायां परलोकोऽपि प्रत्यक्षमनुभूयते ॥ ४९ ॥
khaṃ pṛthvyāditayā buddhaṃ pṛthvyādi bhavati kṣaṇāt ,
mūrcchāyāṃ paraloko'pi pratyakṣamanubhūyate 49
49. kham pṛthvyāditayā buddham pṛthvyādi bhavati kṣaṇāt
mūrcchāyām paralokaḥ api pratyakṣam anubhūyate
49. pṛthvyāditayā buddham kham kṣaṇāt pṛthvyādi bhavati
mūrcchāyām api paralokaḥ pratyakṣam anubhūyate
49. Space, when perceived as earth and other elements, instantly becomes earth and so forth. Similarly, in a swoon, even the other world is directly experienced.
बालो व्योमैव वेतालं म्रियमाणोऽम्बरे वनम् ।
केशोण्ड्रकं खमन्यस्तु खमन्यो वेत्ति मौक्तिकम् ॥ ५० ॥
bālo vyomaiva vetālaṃ mriyamāṇo'mbare vanam ,
keśoṇḍrakaṃ khamanyastu khamanyo vetti mauktikam 50
50. bālaḥ vyoma eva vetālam mriyamāṇaḥ ambare vanam
keśoṇḍrakam kham anyaḥ tu kham anyaḥ vetti mauktikam
50. bālaḥ vyoma eva vetālam mriyamāṇaḥ ambare vanam tu
anyaḥ keśoṇḍrakam kham anyaḥ kham mauktikam vetti
50. A child perceives empty space (vyoman) as a goblin. A dying person sees a forest in the sky. Someone perceives the visual illusion of floating specks (keśoṇḍrakam) as space, while another perceives space as a pearl.
त्रस्तक्षीबार्धनिद्राश्च नौयानाश्च सदैव स्ये ।
वेतालवनवृक्षादि पश्यन्त्यनुभवन्ति च ॥ ५१ ॥
trastakṣībārdhanidrāśca nauyānāśca sadaiva sye ,
vetālavanavṛkṣādi paśyantyanubhavanti ca 51
51. trastakṣībārdhanidrāḥ ca nauyānāḥ ca sadā eva
sye vetālavanavṛkṣādi paśyanti anubhavanti ca
51. trastakṣībārdhanidrāḥ ca nauyānāḥ ca sadā eva
sye vetālavanavṛkṣādi paśyanti anubhavanti ca
51. Those who are frightened, intoxicated, or half-asleep, as well as those traveling by boat, always see and experience phenomena like goblins, forests, and trees (which are not actually present).
यथाभावितमेतेषां पदार्थानामतो वपुः ।
अभ्यासजनितं भाति नास्त्येकं परमार्थतः ॥ ५२ ॥
yathābhāvitameteṣāṃ padārthānāmato vapuḥ ,
abhyāsajanitaṃ bhāti nāstyekaṃ paramārthataḥ 52
52. yathābhāvitam eteṣām padārthānām ataḥ vapuḥ
abhyāsajanitam bhāti na asti ekam paramārthataḥ
52. ataḥ eteṣām padārthānām yathābhāvitam abhyāsajanitam vapuḥ bhāti.
paramārthataḥ ekam na asti.
52. Therefore, the form of these objects appears just as it is conceived, being generated by habitual mental impressions (abhyāsa). From the ultimate perspective (paramārthataḥ), there is no single [true] entity.
लीलया तु यथावस्तु बुद्ध्वा पृथ्व्यादिनास्तिता ।
आकाशमेव संवित्त्या भाति भ्रान्तितयोदितम् ॥ ५३ ॥
līlayā tu yathāvastu buddhvā pṛthvyādināstitā ,
ākāśameva saṃvittyā bhāti bhrāntitayoditam 53
53. līlayā tu yathāvastu buddhvā pṛthvyādi-nāstitā
ākāśam eva saṃvittyā bhāti bhrāntitayā uditam
53. tu līlayā yathāvastu pṛthvyādi-nāstitā buddhvā,
ākāśam eva saṃvittyā bhrāntitayā uditam bhāti.
53. However, having easily (līlayā) understood, according to reality (yathāvastu), the non-existence (nāstitā) of earth and other elements, space (ākāśa) itself appears through consciousness (saṃvit), having arisen as a delusion.
ब्रह्मात्मैकचिदाकाशमात्रबोधवतो मुनेः ।
पुत्रमित्रकलत्राणि कथं कानि कदा कुतः ॥ ५४ ॥
brahmātmaikacidākāśamātrabodhavato muneḥ ,
putramitrakalatrāṇi kathaṃ kāni kadā kutaḥ 54
54. brahmātmaika-cidākāśa-mātra-bodhavataḥ muneḥ
putra-mitra-kalatrāṇi katham kāni kadā kutaḥ
54. brahmātmaika-cidākāśa-mātra-bodhavataḥ muneḥ putra-mitra-kalatrāṇi katham,
kāni,
kadā,
kutaḥ [bhavanti]?
54. For the sage (muni) who possesses the knowledge (bodha) that Brahman (brahman) and the ātman (ātman) are one, a mere expanse of consciousness (cit) like space (ākāśa), how can there be sons, friends, or wives? Which ones? When? From where?
दृश्यमादावनुत्पन्नं यच्च भात्यजमेव तत् ।
सम्यग्ज्ञानवतामेव रागद्वेषदृशो कृतः ॥ ५५ ॥
dṛśyamādāvanutpannaṃ yacca bhātyajameva tat ,
samyagjñānavatāmeva rāgadveṣadṛśo kṛtaḥ 55
55. dṛśyam ādau anutpannam yat ca bhāti ajam eva
tat samyagjñānavatām eva rāga-dveṣa-dṛśaḥ kutaḥ
55. ādau dṛśyam anutpannam; yat ca bhāti,
tat ajam eva.
samyagjñānavatām eva rāga-dveṣa-dṛśaḥ kutaḥ [bhavanti]?
55. The visible world (dṛśyam) is unborn (anutpannam) from the very beginning (ādau), and whatever appears (bhāti), that is indeed unborn. For those who possess perfect knowledge (samyagjñāna), how can perceptions of attachment (rāga) and aversion (dveṣa) exist?
हस्तः शिरसि यद्दत्तो लीलया ज्येष्ठशर्मणः ।
तत्प्रभावस्थितारम्भसंबोधायाश्चितेः फलम् ॥ ५६ ॥
hastaḥ śirasi yaddatto līlayā jyeṣṭhaśarmaṇaḥ ,
tatprabhāvasthitārambhasaṃbodhāyāściteḥ phalam 56
56. hastaḥ śirasi yat dattaḥ līlayā jyeṣṭhaśarmaṇaḥ
tat prabhāva-sthita-ārambha-saṃbodhāya citeḥ phalam
56. jyeṣṭhaśarmaṇaḥ līlayā yat hastaḥ śirasi dattaḥ,
tat prabhāva-sthita-ārambha-saṃbodhāya citeḥ phalam
56. The hand that Jyeṣṭhaśarman playfully placed on the head is the fruit of consciousness (cit), serving to initiate the awakening that arises from his spiritual influence.
बोधो हि चेतति यथैव तथा शुभानि सूक्ष्मस्तु खादपि तथातितरां विशुद्धः ।
सर्वत्र राघव स एव पदार्थजालं स्वप्नेषु कल्पितपुरेष्वनुभूतमेतत् ॥ ५७ ॥
bodho hi cetati yathaiva tathā śubhāni sūkṣmastu khādapi tathātitarāṃ viśuddhaḥ ,
sarvatra rāghava sa eva padārthajālaṃ svapneṣu kalpitapureṣvanubhūtametat 57
57. bodhaḥ hi cetati yathā eva tathā śubhāni
sūkṣmaḥ tu khāt api tathā atitarām viśuddhaḥ
sarvatra rāghava saḥ eva padārtha-jālam
svapneṣu kalpita-pureṣu anubhūtam etat
57. rāghava,
bodhaḥ hi yathā eva cetati,
tathā śubhāni (cetati).
tu sūkṣmaḥ (bodhaḥ) khāt api tathā atitarām viśuddhaḥ.
sarvatra saḥ eva padārtha-jālam.
etat svapneṣu kalpita-pureṣu anubhūtam (bhavati)
57. Indeed, consciousness (bodha) cognizes, and just as it cognizes, so too does it cognize auspicious things. However, this subtle consciousness (bodha) is even purer than space. O Rāghava, that very consciousness (bodha) itself is everywhere the network of all objects. This (network of objects) is experienced in cities created by imagination (kalpitapura) during dreams.